22 oktober 2009

Makteliten och verklighetens folk - vem är vem?

Medborgare! I samband med att Göran Hägglund skrev sin numera välkända debattartikel i Dagens Nyheter var det många inom det etablerade kulturetablissemanget, gammelmedia, statsfeminismen och den vänsternradikala politiska eliten som ifrågasatte vad som menades med begreppet verklighetens folk. Detta efter att Hägglund hade pekar på att vänstereliten sitter på höga hästar och föraktar vanligt folk samt att det finns en växande klyfta mellan dem. Något som Hägglund ser som ett allt större demokratiproblem.

Så vem är vem i samhället? Vilka ingår i makteliten och hur ser verklighetens folk ut? Robsten har på ett väldigt bra sätt sammanfattat vilka som ingår i den samhällsklass som denna elit tillhör och konstaterar att det finns tre olika eliter. Den kulturella eliten, den mediala eliten och den politiska eliten. Det som skiljer dessa grupper från övriga grupper i vårt samhälle är inte i första hand inkomsten eller släktträdet utan yrket och åsikter, därför stämmer begreppet eliter egentligen betydligt bättre än samhällsklass.

Dagens yrkespolitiker har blivit en politisk elit som inte längre kämpar för en ideologi eller för att representera de väljare man blivit vald av, istället fokuserar de på att bibehålla makten och komma i besittning av de eftersträvade högsta positionerna. Demokratin har för dagens yrkespolitiker blivit mer av ett medel än ett mål i sig. För att uppnå detta gäller det att hålla sig till den politiskt korrekta åsikterna.

Den mediala eliten förmedlar de politiskt korrekta åsikterna och härskar genom att diktera implicita regler och normer till hel samhället. Det råder en stor homogenitet bland de åsikter som den mediala eliten står för. Allt detta medför också att det är svårare att få grepp om den mediala eliten än den politiska eliten. Däremot märks makten och styrkan hos den mediala eliten nästan mer än hos den politiska eliten.

Den kulturella eliten är den svåraste gruppen att få grepp om och banden med de övriga eliterna komplicerade. Den kulturella eliten bor ofta där den mediala eliten bor, den tycker ofta som vänsterblocket av det politiska etablissemanget, aldrig som systemkritikerna. Den vurmar för HBT-rörelsen, feminism och det multikulturella samhället.

Trygve Bång ger en beskrivning av kultureliten på Newsmill. Han har personlig erfarenhet av kultursvängen och dess märkliga sfär av människor. Han beskriver hur vänstersympatisörerna helt har tagit över makten inom kulturvärlden och dessutom skaffat sig en oerhörd makt inom delar av massmedia.

Dessa eliter talar om tolerans, men uppvisar själva ofta en påfallande intolerans när någon står upp för åsikter som de inte gillar eller agerar på ett sätt som de inte gillar! De talar om demokrati fast de själva ofta beter sig ytterst odemokratiskt så fort någon på allvar tycker annorlunda. De uppvisar ofta ett uppenbart förakt mot vanligt folk och deras livsval.

Finns det något verklighetens folk och hur uppfattar de då det ständiga flödet av pekpinnar från makteliten? Är de mottagliga för överhetens budskap, eller lockas de av ett mer "populistiskt" budskapet? Läs Johan Ingerös fantastiska inlägg om Sven E. Banangren!

Det är nog ingen slump att debatten efter Göran Hägglunds debattartikel har engagerat så många på gräsrotsnivå! Vanligt folk är helt enkelt jävligt trötta på makteliten och dess världsfrånvända politiskt korrekta åsikter. Välkommen till verkligheten!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker vi mer börjar närma oss att leva i ett samhälle som enligt sociologen C.Wright Mills på 50-talet
kallade ett "Mass-samhälle" styrd av en "Maktelit"
gå in på Wikipedia och läs om "Makteliten" och
"Elitteorin" så får ni följande definition:
"I Massamhället finns det (1) mycket färre människor som framför åsikter än antalet åsiktsmottagare; för här blir allmänheten en abstrakt samling individer som mottager intryck från massmedia. (2) De förhärskande kommunikationerna är organiserade på sådant sätt, att det blir svårt eller omöjligt för individen att replikera genast eller med någon som helst verkan. (3) Opinionernas omsättande i handling härskas av myndigheterna, som organiserar och kontrollerar medierna för ett sådant handlande. (4) Massan har ingen självständighet gentemot institutionerna; tvärtom penetreras den av agenter för de auktoriserade institutionerna, som därmed ytterligare reducerar dess eventuella möjligheter att forma åsikter genom debatt".
Finn Dahl

Medborgare X sa...

Finn!

Håller med dig, vi är onekligen på väg mot precis den typen av samhälle, om vi inte t.o.m. redan är där!

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!