Pojkar har mindre rätt till sin egen kropp än vad hundar har

Medborgare! För ungefär två år sedan beslutade Sveriges Riksdag att tillåta omskärelse (könsstympning) av pojkar på icke medicinska grunder. Den nya lagen innebär att ingreppet får utföras av personer med särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. En förutsättning är dock att pojken är under två månader samt att en läkare eller sjuksköterska ansvarar för smärtlindring. För pojkar äldre än två månader får endast läkare utföra ingreppet. Denna lag baseras på uppfattningen att den här typen av omskärelse är förenlig med barnkonventionen. Dessutom är uppfattningen att ett förbud mot omskärelse av små pojkar skulle kunna tolkas som en otillåten begränsning av religionsfriheten. Så numera sker könsstympning av pojkar i religionsfrihetens namn.

Motsvarande typ av könsstympning av flickor är däremot absolut förbjudet i lag. Det  finns knappast en enda politiker eller journalist som skulle våga ställa sig upp och försvara ens de lindrigaste formerna av kvinnlig omskärelse i religionsfrihetens namn. Synen att en kvinna har rätt till sin egen kropp är det ingen som skulle våga utmana. Men en pojkes kropp är uppenbarligen inte lika mycket värd. Detta trots att det är allmänt känt att inte ens omskärelse som görs av läkare på sjukhus är riskfri.

I Norge finns det dock de som vågar stå upp för pojkarna rätt till sin egen kropp. Där säger den norske barnombudsmannen Reidar Hjermann att han vill ha en åldersgräns vid 15 eller 16 år för omskärelse av pojkar. Han vill också att pojkarna själva måste ge tillstånd till att skära bort förhuden. Detta för att han inte vill att små barn ska behöva utsättas för icke-medicinska ingrepp i onödan.

I Sverige råder däremot en total tystnad från både politiskt håll och från organisationer som säger sig jobba för barns rätt i samhället (som Rädda Barnen och BRIS). Det finns till och med politiska krafter som försvara könsstympning av pojkar och det finns feminister som inte tycker att det är så farligt att pojkar omskärs (för det är ju inte lika hemskt som flickor som omskärs). Tydligen är det skillnad på kroppar och kroppar.

När man betänker att det sedan 1989 är förbjudet att kupera hundar och andra husdjur så inser man att pojkar har mindre rätt till sin egen kropp än vad hundar har i Sverige. Män är alltså mindre skyddsvärda än djur i samhällets ögon!

Precis som Pelle Billing så anser Medborgarperspektiv att det borde finnas en 18-årsgräns för rituell omskärelse av pojkar (och flickor med för den delen). När man väl är myndig så ska man också ha full rätt att välja vad man vill göra med sin kropp, men ingen pojke eller flicka ska tvingas på ett ingrepp som kan påverka både sexuell funktion och njutning.

Flickors könsorgan skyddas i svensk lagstiftning sedan 30 år tillbaka. Det är verkligen på tiden att ge pojkar samma skydd. Tänk att det ska vara så svårt att, från samhällets sida, behandla pojkar och flickor lika!

MER INTRESSANT OM: OMSKÄRELSE, KÖNSSTYMPNING, FEMINISM, JÄMSTÄLLDHET

Varför vill feministiska kvinnor så gärna uppfostra andra kvinnor?

Medborgare! För ett par dagar sedan startade Lisa Magnusson en minst sagt förvirrad debatt på Newsmill om äktenskap och feminism. För precis som Certatio konstaterar så hävdar Lisa Magnusson å ena sidan att feminismen inte ska vara "ett uppfostringsprojekt som lär kvinnor hur de skall älska och knulla och familjebilda och göra karriär, utan att den skall göra både män och kvinnor fria att leva sina liv som de behagar", men å andra sidan påstår hon att kvinnor som gifter sig "reproducera[r] en stark ritual" och "befäster också äktenskapet som den institution i vilken kärlek befästs". Dessutom kallar Lisa Magnusson äktenskapet för "politiserad kärlek".

Men det är inte bara själva äktenskapet som står i Lisa Magnussons feministiska skottglugg. Än mer i fokus står alla de kvinnor som är eller önskar vara hemmafruar, eller som bara talar gott om att pyssla i hemmet och önskan att leva i en kärnfamilj. Dessa kvinnor förstår uppenbart inte sitt eget bästa enligt Lisa Magnusson.

Tvärtom ska man som feminist hylla skilsmässan och att helst leva som ensamstående mamma. Som i de två notoriskt manshatande feministerna Maria Sveland och Katarina Wennstams nya bok "Happy Happy - en bok om skilsmässa", där budskapet till kvinnor är att ensam är stark.

Drivkraften bakom skilsmässan och att leva som singel verkar dock enbart vara det egna egot. Det egna bekräftelsebehovet. Att rättfärdiga sitt eget egoistiska agerande. Samma agerande av en man skulle av samma feministiska kvinnor ha beskrivits i ytterst bittra och negativa ordalag!

För om det finns någon tvekan om dessa feministiska kvinnors genomgående usla manssyn och viljan att uppfostra andra kvinnor så räcker det med att läsa Katerina Janouch artikel på Newsmill. Hon tar vid där Lisa Magnusson slutar och visar omedelbart sin usla manssyn när hon beskriver män som:

"Är mannen inte god, dricker han, är otrogen, kanske misshandlande, blir det svårt för kvinnan att bryta sig ut."

"...en gårdag då kvinnan var mannens egendom och då hon saknade såväl rättigheter som rösträtt, för att inte tala om rätten till fri abort..."

"Vid kvinnomord där gärningsmän går fria (för det är ändå "bara" en kvinna/mamma som tagits av daga)."

"I näringslivet där de flesta styrelseledamöter är män. Vid lärosäten där professurer tillsätts genom olika osynliga kotterier (manliga)."

Kvinnor däremot är det oerhört synd om. De beskrivs i Katerina Janouch värld enbart små oskyldiga offer som förtrycks av de hemska männen, vilket framgår av citat som:

"Fortfarande får stillsamma flickor lugna bråkiga pojkar i skolan och ta ansvar för dessa, från förskolan och genom lågstadiet."

"Duktiga flickor får stå utan ridhus och gympasalar, då tuffa grabbar får fotbollsplaner och hockeyhallar."

Men dessutom anser Katerina Janouch och andra feministiska kvinnor att de vet bättre än vanliga kvinnor hur de senare ska leva sina liv. De anser sig ha rätten att uppfostra andra kvinnor. För de kvinnor som vill leva i en kärnfamilj, gifta sig och kanske under en del av livet vill vara hemmafru eller ta ut en större del av föräldraförsäkringen än sin man sviker nämligen "kvinnosläktet" enligt Katerina Janouch. De vet helt enkelt inte sitt eget bästa. För det gör nämligen Katerina Janouch, Lisa Magnusson, Maria Sveland, Katarina Wennstam och andra feministiska kvinnor! Enligt dem själva!

En paradox i sammanhanget är dock att samma feministiska kvinnor ofta propagerar för en kvoterad föräldraförsäkring och vill att de män som de just beskrivit som onda, misshandlande, otrogna alkoholister ska vara mer hemma med barnen. Inte för barnens skull, de nämns nämligen aldrig och allra minst att det skulle vara bra för dem att pappa var mer hemma. Nej, det handlar enbart om att männen ska vara hemma för att mamma ska kunna göra karriär (vilket tydligen är det viktigaste i livet för kvinnliga feminister, men knappast för den stora merparten av alla kvinnor och män).

Att dessa kvinnliga feminister uppmanar sina kvinnliga systrar att låta sina onda, misshandlande, otrogna alkoholisterna till män ta mer hand om barnen är onekligen ett tvetydigt budskap till alla de kvinnor som de så gärna vill uppfostra.

Frågan är varför alla dessa feministiska kvinnor (och genusvetare) så ofta sätter sig själva på höga hästar och vill uppfostra andra kvinnor.

Och varför agerar inte män på samma sätt? Så här skriver Thomas Eliasson i en kommentar till Katerina Janouch artikel på Newsmill:

"En av de största skillnaderna mellan män och kvinnor är att män till vardags ser andra män (och kvinnor) som individer. De får göra sina egna livsval. Det finns inga män som talar om för andra män hur de ska vara i små vardagliga situationer. Kvinnor däremot älskar att lägga sig i och uppfostra andra. När de sedan får makt i t.ex Sveriges riksdag så finns denna kvinnliga sida kvar. Lagar som skrivs blir mer bestämmande och gäller mer och mer vanligt vardagsliv t.ex sexualliv. Hela Katerinas artikel lyser igenom av det. Hon är nöjd med sitt liv. Därför MÅSTE alla andra kvinnor leva ett likadant liv. Gör de inte det ska de iallafall känna SKULD. En man skulle aldrig skriva en sådan artikel."

Om feminister verkligen vill att både män och kvinnor ska vara fria att leva sina liv som de behagar så borde de själva omedelbart sluta uppfostra andra kvinnor (och män med för den delen) hur de ska leva sina liv. Låt istället varje människa själv göra sina egna individuella val och sedan ta ansvar för dessa!

AB1 DN1 DN2 DN3 EX1 EX2 GP1 GP2 HD1 SR1 SvD1 SvD2 SVT1 SVT2 
MER INTRESSANT OM: FEMINISM, ÄKTENSKAP, KATERINA JANOUCH, JÄMSTÄLLDHET

Genusindustrins dubbla måttstockar

Medborgare! I våras undrade Medborgarperspektiv hur jämställda Genusföretagarna är? De är nämligen den branschorganisation som företräder företagare som arbetar med jämställdhet, jämlikhet och mångfald. Och av någon underlig anledning så är just denna bransch en av de mest ojämställda av landets alla branscher, vilket man kan tycka borde vara ett stort problem om man verkligen vill ha någon som helst trovärdighet när det gäller att arbeta med just jämställdhet, jämlikhet och mångfald. Endast en av de sju ledamöterna i styrelsen för Genusföretagarna är man, de övriga sex är kvinnor!

Det är inte bara inom genusindustrins egen branschorganisation som det är oerhört ojämställt. Det börjar nämligen redan på de genusvetenskapliga institutionerna. Efter en genomgång av landets alla universitet kan man fråga sig genusvetenskap endast är till för kvinnor? För bland de anställda dominerar kvinnorna totalt och andelen män är nästan försumbar (knappt 8 procent för att vara mer exakt). Så något mer ojämställt och könsinskränkt än de genusvetenskapliga institutionerna är antagligen svårt att hitta på landets universitet.

Ungefär lika illa ställt är det med jämställdheten inom feminismens främsta politiska gren, Feministiskt Initiativ. Där är endast 2 av de 15 ledamöter i styrelsen män. Kort sagt kan man säga att jämställdhet inte verkar vara feministernas starkaste sida.

Just på grund av dessa enorma skillnaderna i könsrepresentation inom den bransch som säger sig jobba för jämställdhet och mångfald så ställde Medborgarperspektiv i våras frågan till Genusföretagarna hur de såg på detta och om de själva hade någon jämställdhetsplan för organisationen. Trots flera påstötningar fick Medborgarperspektiv inget svar från Genusföretagarna. Istället skyllde de på att de hade mycket att göra.

Men så till slut så dök plötsligt ett tvåsidigt dokument med rubriken "Genusföretagarnas plattform för jämställdhet och mångfald" upp. Dock medföljde inget som helst svar på frågan hur Genusföretagarna ser på den sneda könsrepresentationen inom organisationen. Inte heller verkar man vilja stå för sin plattform för jämställdhet och mångfald. Bifogat till dokumentet följde nämligen en text om att det var skickad under sekretess och att det inte fick spridas till andra än medlemmarna!

Dokumentet är dock av väldigt generell karaktär och verkar vara skapat under våren 2011. Kan det rent av vara skapat som en direkt reaktion på Medborgarperspektivs fråga?

Vid rekrytering av styrelseledamöter säger Genusföretagarnas plattform för jämställdhet och mångfald att:

"Genusföretagarna strävar efter en mångfald i styrelsens representation genom två spår. För det första är det viktigt att styrelsen representerar medlemmarna, för det andra är det viktigt att även de medlemsprofiler som är i minoritet också finns representerade i styrelsen."

Vid en första anblick låter det ganska självklart att styrelsen ska representera medlemmarna. Men när man sedan tar i åtanke att feminister och genusvetare i så många andra sammanhang (som till exempel styrelserna för börsbolagen, vilka för övrigt till nästan 100 procent är startade av män) propagerar för 50/50-representation så inser man ganska snart att Genusföretagarna, precis som så många andra feminister och genusvetare, alltså inte lever som de lär.

Än tydligare blir det när Genusföretagarna i sin plattform inte ens nämnt det som ett problem att könsrepresentationen i branschen är oerhört sned. Att de som arbetar jämställdhet, jämlikhet och mångfald framför allt är kvinnor verkar alltså dessa genusvetare inte ens ha reflekterat över! Hur trovärdig är man då, mätt med sina egna måttstockar?

Dubbla måttstockar verkar vara genusindustrins mest använda verktyg!

MER INTRESSANT OM: GENUSFÖRETAGARNA, GENUS, JÄMSTÄLLDHET, FEMINISM

Våldsromantik i genusvärlden

Medborgare! Redan för ett år sedan skrev Medborgarperspektiv om Göteborgs Queerinstitut och deras årliga arrangemang Heterohatets dag. Då noterades att det politiska budskapet kring HBTQ-rörelsen numera allt mer handlar om makten att krossa majoritetens sexualitet, heterosexualiten, och inte att alla människor ska acceptera och tolerera varandra som vi är, oberoende av vilken sexualitet vi råkar ha. Istället handlar det alltså om att sluta sig samman i små sektlika grupper och hata 95 procent av befolkningen.

Nu avslöjar Pelle Billing att Heterohatet dag inte bara är en liten enskild extremistisk händelse i utkanten av samhället. Tvärtom visar det sig att Institutionen för Genusvetenskap vid Göteborgs Universitet haft ett formellt samarbete med Göteborgs Queerinstitut när det gäller att arrangera Heterohatets dag. Dessutom visar Pelle Billing att arrangemanget karakteriserats av ett antidemokratiskt och våldsförhärligande budskap. Bland annat förespråkar man politiska mord för att uppnå sina mål, vilket konkret illustreras i Axess bloggen.

Efter att både Pelle Billing och Johan Lundberg skrivit om våldsromantiken i genusvärlden på Newsmill gick till slut Göteborgs Universitet ut med ett svagt svar där de meddelade att samarbetet med Göteborgs Queerinstitut var avslutat, men många av landets genusvetare och genusfroskare verkar inte alls ta avstånd från samarbetet och det våldsromantiska budskap som Heterohatets dag förmedlar. Tvärtom så startade flera av dem istället en stödkampanj för Göteborgs Queerinstitut på Facebook. Andra hånar Pelle Billing och hans avslöjande på Genuslistan, en maillista för genusvärlden som administreras av Nationella Sekretariatet för Genusvetenskap.

Genusvetaren Maria Zerihoun, vid Södertörns Högskola, spyr ut osande hat mot både Pelle Billing och Pär Ström efter avslöjandet. Hon nöjer sig inte bara med att kalla dem för "nyttiga idoter" och andre nedsättande epitet. Istället jämför hon Pelle Billing, Pär Ström och andra som kritiserar feminismen med den norske terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik, när hon antyder att alla dessa skulle kunna mörda precis som honom. När Pär Ström berättar hur han och Pelle Billing blivit bemött av Maria Zerihoun så hotar hon med att polisanmäla honom.

Det är slående hur våldsromatiskt och antidemokratisk den moderna feminismen har blivit. Det styrker precis det Medborgarperspektiv tidigare skrivit, att feminismen har blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

Samtidigt kan man fråga sig varför de västerländska samhällena har blivit så feministiska. Bittergubben undrar just det och analyserar varför så är fallet. Svaret är välfärdssamhällets utveckling och att staten numera har övertagit männens roll som försörjare i samhället. Män har reducerats till skattebetalare. De som ständigt förväntas ta ansvar för att betala välfärden, men inte själva få ta del i den utsträckning som de bidrar.

Varje svensk man bidrar i genomsnitt med 2 miljoner kronor mer än vad han får tillbaka av välfärdssamhället under sin livstid. För en medelinkomsttagare motsvarare det ungefär 15 års arbete som han inte få någonting tillbaka av samhället för!

Bittergubben konstaterar att det enda sättet att motverka detta och att öka jämställdheten för män är att börja reformera den manliga könsrollen och börja gnälla mer!

OBS! Den 5 september är det återigen dags för pubträff med Pelle Billing i Malmö och Pär Ström i Stockholm. Ett gyllene tillfälle att diskutera riktig jämställdhet med andra jämställdister.

MER INTRESSANT OM: GENUS, FEMINISM, JÄMSTÄLLDHET, HETEROHATETS DAG

Folåsabarnen - sexuellt utnyttjade eller PAS:ade?

Medborgare! Apropå näthat, hot och uthängningar så har en aktuell tråd på Flashback lett till att ett flertal namngivna privatpersoner och tjänstemän vid Filipstads kommun har pekats ut som brottslingar, alkoholister, knarkare och pedofiler. Flera av dessa har nu fått dödshot riktade mot sig i anonyma mail och  telefonsamtal, vilket har lett till flera polisanmälningar. Historien på Flashback som rör upp dessa enormt starka känslor handlar om de så kallade Folåsabarnen (eller Nordmarksbarnen som de också tidigare har kallats i pressen).

Den som startat den uppmärksammade tråden på Flashback verkar vara den nu 19-årige Daniel Norberg, ett av de två Folåsabarnen. Han berättar där hur han själv, hans syster samt hans far har utsatts för ett flertal brott av ett antal namngivna personer samt ett flertal rättsövergrepp av Socialtjänsten vid Filipstads kommun och andra myndigheter. Han namnger bland annat sin egen mor, morbror och mormor, vilka han påstår ha begått sexuella övergrepp på både honom själv och hans 3 år yngre syster.

När detta kom till deras fars kännedom ska familjen ha separerat och barnen stannat hos pappan, men samtidigt ska Socialtjänsten ha hjälp till att skydda mamman på grund av släktband inom polisen och vänskapsband till socialchefen i Filipstads kommun. Istället för att hjälpa barnen och pappan så skall de ha blivit motarbetade av samhället, bland annat då barnen blev mobbade i skolan och pappan till slut inte sett någon annan utväg än att ge dem hemundervisning. Till slut tvångsomhändertogs barnen från pappan och de låstes in på Folåsa behandlingshem i Vikingstad.

Där ska de ha utsatts för ytterligare övergrepp, speciellt då dottern, och de kom snabbt i kontakt med droger. Barnen fick inte ha någon annan kontakt med pappan än via telefon. Dock verkar mamman ha fått komma på besök och ska då, enligt Daniel, ha utsatt dem för ytterligare sexuella övergrepp. Efter en tid rymde barnen från Folåsa och myndigheterna misstänkte att pappan hjälpte barnen att hålla sig gömda.

Historien är komplex, men om man ska tro Daniel så har myndigheterna hela tiden motarbetat pappan och hjälpt mamman (trots att de känt till att hon begått sexuella övergrepp på barnen). Visst är det sant att samhället många gånger blundar för kvinnlig pedofili och sexuella övergrepp på barn, men är det verkligen troligt att man ser igenom fingrarna på det sätt som Daniel beskriver?

För samtidigt finns en annan sida av historien om Folåsabarnen. Mamman säger att hon mobbades ut ur familjen och att hon utsattes för psykisk misshandel av pappan. Hon beskriver sin exmake som väldigt manipulativ och att han hjärntvättade barnen. Hon säger att de var så små då den psykiska misshandeln mot henne började att de inte känner till någonting annat. Till slut hade barnen vänt sig mot henne. Kort sagt så hävdar hon att barnen blev PAS:ade.

Vad ska man tro? Har Folåsabarnen blivit utsatta för sexuella övergrepp av sin mamma eller har de blivit PAS:ade av pappan?

Hur som, så innebär Folåsabarnen ett mycket intressant vägskäl för den grupp feminister och "pedofiljägare" som ständigt på subjektiva och lösa grunder pekar ut pappor som pedofiler. De hävdar dels att PAS som diagnos inte existerar (utan att det enbart är ett försök av pedofila pappor att smutskasta mammorna som försöker skydda sina barn). De hävdar också att kvinnor (och barn) alltid är offer för mäns överordning i samhället och hävdar därför att man alltid ska tro på kvinnor (och barn) som hävdar att de blivit utsatta för sexuella övergrepp och våld.

Hur ställer de sig då i Folåsafallet? Vem vet? Av någon anledning är de helt tysta när det gäller Folåsabarnen! Varför? Vill de inte dessa "barns bästa"?

MER INTRESSANT OM: PEDOFILER, FOLÅSABARNEN, SEXUELLA ÖVERGREPP, FEMINISM

Är du inte öppen med att du är bög?

Medborgare! Stockholm Pride pågår just nu och i år är festivalen öppen för alla. Men många i HBT-kollektivet är kritiska till att det är för många heterosexuella på festivalen. De vill tillbaka till det gamla konceptet där festivalen enbart var till för ett litet slutet sällskap.

Men världen förändras, till det bättre! När Pride inte blir mycket annorlunda än Stockholm Water Festival så vet man att även HBT-kollektivet är en integrerad del i samhällsgemenskapen. Och det är bara bra.

Ty när det är helt naturligt att grannen, arbetskamraten eller sångaren i ditt favoritband är bög så gör vi inte längre skillnad på folk beroende på deras sexuella läggning!



MER INTRESSANT OM: JUDAS PRIEST, ROB HALFORD, PRIDE, BÖG, HBT, FEMINISM