Mysteriet kring Mia Erikssons asyl

Medborgare! Det spekuleras hos både Monica Antonsson och på Asylgate om Mia Eriksson verkligen fått Asyl. Liza Marklund och Mia Eriksson har ju länge hävdat att så är fallet (även om det inte längre uttryckligen står att Mia fått asyl i Piratförlagets nya presentation av Asyl). I Aftonbladets försvarsreportage om Mia för någon månad sedan kunde Plusmedlemarna ladda ner bland annat det berömda asyldokumentet. Även kollegan Expressen publicerade då ett utdrag ur dokumentet. Det är dock egentligen inget nytt dokument. Redan 2004 hade Aftonbladets Kvinnobilaga (som numera heter Wendela) en artikel om Mia Eriksson, där asyldokumentet visades upp på bild. Noterbart är att asyldokument helt saknar brevhuvud och därmed inte har någon tydlig avsändare.

Nu diskuteras diverse teknikaliteter kring asylärendet som skulle kunna tyda på att asylen kanske blev överklagad och att den inte blev godkänd i den högre instansen. Det har även framkommit att ett par bloggare och/eller debattörer säger sig ha kontaktat amerikanska myndigheter för att bringa klarhet i ärendet. Vi får förhoppningsvis snart se var det leder.

En sak som dock borde tala mot att Mia Eriksson har fått asyl, eller iallafall att hon fått det på bedrägliga grunder, är att hon bevisligen har varit i Sverige åtskilliga gånger både innan och efter att hon fått asyl. Hur kan någon överhuvudtaget återvända till ett land som hon flyr från och som inte kan skydda henne?

Gömda - ett politiskt projekt

Medborgare! I gammelmedia har Gömda-skandalen främst beskrivits som en tvist angående vilken genre Liza Marklunds bok Gömda tillhör samt en debatt om sanningshalten i nämnda bok. När Gömda ursprungligen publicerades på Bonnier Albas förlag 1995 marknadsfördes den som en sann historia baserad på journalisten Liza Marklunds undersökande reportage om den utsatta kvinnan Mia Erikssons flykt undan MMDMÖ samt det bristfälliga bemötande hon fick av de svenska myndigheterna. Boken klassificerades således också som en fackbok av Bibliotekstjänst.

Parallellt med att Gömda marknadsfördes som en sann historia intervjuades även Mia Eriksson i diverse kvällstidningar och veckotidningar (bl.a. av Monica Antonsson!). Den här typen av intervjuer har hon fortsatt att ge om och om igen sedan Gömda första gången publicerades. Mia Eriksson har dessutom fått möjlighet att träffa ett antal riksdagsledamöter (bl.a. Inger Segelström och Ulla Hoffmann) och då fått tillfälle att berätta sin hjärtgripande historia för dessa.

Liza Marklund har skrivit mängder av artiklar och debattinlägg där historien om Mia Eriksson framhållits som ett exempel direkt ur den svenska verkligheten på 'mäns våld mot kvinnor'. Liza Marklund har under åren konsekvent bygga upp en bild av att 'mäns våld mot kvinnor' är ett grundtillstånd i det svenska samhället och att detta är något som de svenska myndigheterna konsekvent nonchalerar. Detta har varit ett genomgående tema i många av hennes krönikor och utspel.

Liza Marklund har själv berättat att Gömda, tillsammans med de artiklar och krönikor hon skrivit i ämnet, ingår i ett politiskt projekt. Hon skriver på Newsmill att:

”Gömda” och ”Asyl” är böcker som, från min sida, båda är delar av ett uttalat politiskt projekt. I hela mitt yrkesliv har jag bevakat frågor kring kvinnors och barns rättigheter, och jag har gjort det på en rad olika sätt. Jag har producerat artiklar, krönikor, tv-dokumentärer och också skrivit dessa båda dokumentära romaner.

En konsekvens av detta politiska projekt är att Gömda bland annat har använts som sanningsvittne i riksdagsmotioner och även refererats till under interpellationer i Riksdagen. Ulla Hoffmann (v) är en av de riksdagsledamöter som träffat Mia Eriksson och som dessutom har använt Gömda som referens i riksdagsmotioner och interpellationer i Riksdagen.

När så Monica Antonsson grundligen granskade sanningshalten i Gömda och påvisade att denna var ytterst tveksam, var det inte enbart sanningsfrågan och genrefrågan som blottlades (Bibliotekstjänst omklassificerade Gömda från fackbok till skönlitteratur), utan även bakgrunden till hela det politiska projekt som Liza Marklund byggt kring historien.

Medborgarperspektiv har tidigare påpekat att Monica Antonssons avslöjande är betydligt större än sanningshalten i Gömda och vilken genre den tillhör. Det är ett politiskt fundament som riskerar att undermineras.

Det finns flera andra bloggare som också har reflekterat över Liza Marklunds politiska projekt, till exempel Marcus Fridholm, Björn Liedén och Zac. Dessutom har Tommy Sandström skrivit på Newsmill om bakgrunden till Liza Marklunds politiska projekt och de konsekvenser som detta har haft på det svenska rättsväsendet och lagstiftningen. Sandström skriver bland annat:

Projektet Gömda bygger ideologiskt på professor Eva Lundgrens teorier om existensen av en samhällelig könsmaktsordning och att alla män, oavsett social bakgrund, förtrycker kvinnorna i samhället och att våldet emot kvinnorna är dess yttersta konsekvens. De vetenskapliga bevisen för dessa teorier har dock låtit vänta på sig.

Det politiska fundament som riskerar att rubbas av Monica Antonssons avslöjande stavas alltså radikalfeminism och är en politisk inriktning som varit en viktig ledstjärna för stora delar av makteliten och mediaeliten under det senaste decenniet.

Att gammelmedia försöker tysta ned Monica Antonssons avslöjanden om historien bakom Gömda och istället försöker få det hela till en fråga om vilken genre som Gömda tillhör har sin grund i just detta. Både makteliten och mediaeliten har tagit radikalfeminismen till sig och många politiker och journalister har byggt sina positioner i samhället på denna. Monica Antonssons avslöjande riskerar därför att påverka den grundläggande samhällssyn som många personer inom makteliten och medieeliten står för. Då är det heller inte så förvånande att gammelmedia aktivt medverkar till att skydda Liza Marklund och undviker att granskade fallet Gömda.

Det finns dock ett par röster inom gammelmedia som inte har skygglapparna på och som lyckats framföra kritik mot radikalfeminismen. Läs Liza Marklunds forna vän (numera fiende) Johanne Hildebrandts krönikor i Aftonbladet! Se SVT's granskande reportage Könskriget av Evin Rubar som visades på TV för ett par år sedan. Eller läs Per Svensson jämförelse mellan Gömda och Inte utan min dotter i Sydsvenskan.

Den stora granskningen av Liza Marklunds politiska projekt och radikalfeminismen återstår dock!

Namninsamling för Elisabeth Hermon

Medborgare! Liza Marklund krossade Elisabeth Hermons liv när Expressen publicerade artiklarna om verksamheten Trossen 1992. Hela hennes livsverk gick i graven och hennes personliga anseende förstördes, när hon blev uthängd som en bedragerska i Expressen av Liza Marklund. Trots att en polisutredning inte kunde påvisa några som helst oegentligheter hos varesig Elisabeth Hermon själv eller hennes verksamhet Trossen, fortsatte Liza Marklund att pumpa ut budskapet att Elisabeth Hermon var en bedragerska som bara ville förse sig på utsatta kvinnors bekostnad. Detta genom att basera sin historia i boken Paradiset på de felaktiga reportage om Trossen som publicerats i Expressen. Liza Marklunds källa till reportagen om Trossen var dessutom den kvinna som senare blev känd som Mia Eriksson i böckerna Gömda och Asyl!

Liza Marklund har dessutom så sent som i år i en intervju i TV4 påstått att Elisabeth Hermon är "en psykisk sjuk kvinna"!

Elisabeth Hermon har beskrivit hur hennes liv förstördes av Liza Marklund i boken Vingklippt. Läs om den här och här. Tyvärr har Expressen och Liza Marklund vägrat ge Elisabeth Hermon den upprättelse som hon så väl förtjänar.

Nu finns det en namninsamling som stödjer Elisabeth Hermon och som önskar att Expressen tar sitt ansvar och ber Elisabeth Hermon om en ursäkt. Stöd den!

Piratsidan som försvann

Medborgare! Som alla vet vid det här laget har Liza Marklund marknadsfört sin bok Gömda som en sann historia. Monica Antonsson med sin bok Mia - Sanningen om Gömda gått i fotspåren efter Mia Eriksson och undersökt sanningshalten i historien om Gömda. Antonsson har låtit ett 40-tal personer i kretsen kring Mia Eriksson fått komma till tals och har undersökt mängder av myndighetsdokument. På så sätt har hon avslöjat att boken bygger på en kombination av lögner, osanningar och överdrifter.

Liza Marklund tog efter lång tid bladet från munnen och gjorde en halvpudel, när hon erkände att boken inte var en sann historia, utan en roman som på sin höjd kan kallas baserad på en sann historia.

Nu har även Piratförlaget raderat på sin hemsida och tagit bort Liza Marklunds presentation av bakgrunden till historian om Mia Eriksson och böckerna Gömda respektive Asyl. Medborgarperspektiv har dock bevarat till eftervärlden hur dessa sidor såg ut. Varsågoda att läs!

Varför engagerar Gömda-skandalen?

Medborgare! Vad är det gör att så många medborgare blir berörda och engagerade av Gömda-skandalen? Flera av Liza Marklunds vänner och sympatisörer har försökt få det till att det handlar om avundsjuka, för att Marklund är blond, snygg och framgångsrik. Andra har påstått att det skulle bero på att Marklund är kvinna. Ytterligare några tror att Monica Antonsson skrivit Mia - Sanningen om Gömda på grund av någon form av vendetta gentemot Liza Marklund. Men orsaken till att så många bloggar och debatterar om Gömda är att de drivs att ett rättspatos. Många har plötsligt fått se att deras bild av samhället krackelerar, politiska sanningar faller isär, en tro på media som stående på den lilla människans sida som inte visar sig vara sann och tydliga tecken på vänskapskorruption inom samhällstopparna.

Signaturen Alexback på Flashback förklarar mycket bra varför ämnet engagerar så många och varför bloggdrevet fortsätter, trots alla försök från makteliten och mediaeliten att lägga locket på. Läs och njut!

Hur gärna man än vill lägga ner Gömdagate, så är det som att stänga dörren hemma och insett man glömt stänga av strykjärnet, spisen och låst sig ute.

Det är något fundamentalt fel, när inte snacket går förbi iscensatta intervjuer, leenden och huvudet-på-sned-och-skratt-utfrågningar på TV. Vad är det för fel på en statsmakt som inte håller sociala, rättsliga, etiska och medmänskliga frågor högt - alla huvudingredienser i Gömdagate. Det är som att se vilken förövare som helst springa omkring med blodiga händer utan att stoppa och säga: vad handlar det här om?

Varken Marklund eller Eriksson kan skryta med några djupgående akademiska insatser. Båda påminner om dem där stökiga i klassen, som hördes, hade sin egen agenda, till och med verkade lite bakom flötet men trots allt, gick det riktigt bra för några av dem fast man inte förstod hur. Dem fann varandra, såg en chans, tog den och under de 15 år som gått, har historien blivit extremt snårig med flera än två bovar. Alla har blivit 15 år äldre, 15 år mer slipade och de övriga som kan hållas till svars eller bekräfta det Antonsson har presenterat, är tysta, på nya jobb eller har ekonomiska intressen att se om. Det är som att hitta flera nergrävda lik i skogen och försöka reda ut vem fan mördaren är eller åtminstone få fram tillräckliga bevis så att man kan sätta dit trolig gärningsman.

Det måste komma en fortsättning på det inslag som visade på TV4 i december. Endast röster från Oxelösund, juridiskt sakkunniga, soc, vänner och föreståndare som var med när det begav sig och tydlig redogörelse av vilken slags domstol Kammarrätten är (och vad sakfrågan handlade om i den numera nationellt kända meningen , ej exakt citerat: ”i fallet torde vara utrett att familjen för att leva ett normalt liv …….”) för att punktera den här ruttna lasagnen. Här på FB har flera redogjort klart och tydligt vad vi har fått sett presenterat i dokumentväg för att ”styrka” (numera) Mias sanna berättelse. Marklund hade tydligen ögonbindel och ber om ursäkt för det. End of story. Kom att tänka på killen som spelar orgel i filmen Eyes Wide Shut.

Vi har hittat liken och nu är det kört att släppa det här. Det handlar om för mycket pengar, för många personer som lidit, principiella demokratiska frågor. Rakryggade och ärliga människor som blir rika och framgångsrika genom hårt arbete och kompetens, är förebilder. Arroganta personer som lurar för att driva något i eget syfte och som förskansar sig en plats i solen genom brutala metoder ska inte ha en plats där helt enkelt. Det förpestar moralen, folks tro på det som är sant och gott, mångas kamp för demokrati och öppenhet.

Det är viktigt att få sätta en bra punkt på det här.

Monica Antonsson - en fara för Liza Marklunds politiska projekt

Medborgare! Det har nu gått två veckor sedan Aftonbladet upplät två löpsedlar, fjorton helsidor, ett webbTV-inslag och en chat åt "romanfiguren" Mia Eriksson. Detta i ett försök att få allmänheten att tro att Liza Marklunds bok Gömda faktiskt bygger på en sann historia. Samtidigt publicerades intervjuer med Liza Marklund i ett par andra tidningar och både Marklund och Jan Guillou använde sina söndagskrönikor för att gå till attack mot Monica Antonsson, bloggare och andra som önskar att sanningen om Gömda ska fram. Allt samordnades med största sannolikhet av Piratförlaget och dess PR-konsult Niclas Lövkvist i ett försök att upprätthålla varumärket Liza Marklund.

Nu har äntligen Aftonbladet och dess ifrågasatta chefsredaktör Jan Helin upplåtigt lite utrymme på Aftonbladets Debattsida för Monica Antonsson att bemöta Liza Marklunds propagandaattack. I sin debattartikel påpekar Monica Antonsson helt riktigt att gammelmedia har undlåtigt att granska både historien i Gömda och Liza Marklund själv på grund av att Marklund är en nära kollega samt att hon har ett starkt maktnätverk inom både media- och makteliten. Vänskapskorruptionen inom gammelmedia blir allt mer påtaglig, något som vi är många att reagera på!

Det finns dessutom ytterligare skäl till gammelmedias tystnad! Om det skulle komma till allmänhetens kännedom att historien om Mia Eriksson är en lögn så riskerar detta att solka ner inte bara Liza Marklund själv, utan även hennes politiska projekt! Ett politiskt projekt som hon oemotsagt får propagera ut i sina krönikor i Expressen. Ett politiskt projekt som stöds av bl.a. ROKS, Eva Lundgren, Tiina Rosengren, Mona Sahlin, Thomas Bodström, Inger Segelström, m.fl. Ett politiskt projekt som fått till följd att barn kidnappas av sina mammor utan att samhället eller gammelmedia höjer på ögonbrynen. Ett politiskt projekt som inte drar sig för att trampa ner och ödelägga livet för de som står i dess väg. Ett politiskt projekt som antagligen innefattar fler "dokumentärromaner" än Gömda!

Liza Marklund har konsekvent våldtagit sanningen och ödelagt människors liv i sin jakt på pengar, makt och framgångar för sitt politiska projekt. Hon visat dessutom upp en total empatilöshet för de drabbade i intervjun hos Skavlan och tycker mest synd om sig själv som drabbats av "bloggdrevet" och en "fradgatuggande, gallskrikande Janne Josefsson". Bilden av Liza Marklund och hennes politiska projekt krackelerar allt mer. Hur länge ska gammelmedia och makteliten hålla henne om ryggen?