Välkommen Stefan Löfven, en riktig arbetare tar över för Socialdemokraterna

Medborgare! Det har gått en knapp vecka sedan Håkan Juholt var tvungen att retirera från sin post efter att ha jagats under flera månader inte bara av mediadrevet, utan också av partikamrater som såg honom som den stora orsaken till det socialdemokratiska förfallet. Idag har så VU bestämt sig för vem de ska nominera till posten som partiordförande för det klassiska arbetarpartiet. Det blir IF Metall's ordförande Stefan Löfven. En man med en riktig arbetarbakgrund och god vetskap om hur det är att leva som en helt vanlig människa, till skillnad från många av de övriga politiska broilers som numera befolkar stora delar av Riksdagen och i partitopparna. Han har bland annat arbetat som svetsare under 16 år på Hägglunds i Örnsköldvik. Dessutom har han tidigare gjort sig känd som kärnkraftsförespråkare och har pekat ut ekonomisk tillväxt som en viktig huvudfråga för Socialdemokraterna. Det bådar gott!

K-G Bergström säger att han tidigare har imponerats av Stefan Löfvens skicklighet och att han klarade sig väldigt bra när han intervjuats. Stefan Löfven hade svar på alla frågor och han formulerade sig både kort och slagkraftigt. Däremot tror K-G Bergström att det socialdemokratiska kvinnoförbundet kan komma att ha en och annan åsikt om valet av Stefan Löfven.

Och tänk så rätt han fick på den punken! Idag på morgonen bloggade Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor, att hon vill ha en kvinna som ny partiledare. En annan S-kvinna, Hillevi Larsson, tycker att det vore en bra idé att bilda en ny framträdande post inom partiet, som ges till en kvinna, eftersom hon anser att det är viktigt att "man lyfter fram kvinnor".

Även Expressens S-märkta krönikör, Lotta Gröning, tror att Stefan Löfven kan få det svårt. "Han är inte kvinnornas man" säger Lotta Gröning. Kanske beror det på att Stefan Löfven tidigare, i sin roll som IF Metall's ordförande, har ställt sig kritisk till separata kvinnopotter i samband med löneförhandlingarna.

Det är positivt om Stefan Löfven har ett fokus på att skapa ekonomisk tillväxt istället för att ägna sig åt bidragspolitik, fördelning av en minskande kaka och att dalta med kvinnoförbundet. Att skapa välstånd och att därmed öka kakan är den enda långsiktigt hållbara vägen till ökad välfärd för alla. Tyvärr har Socialdemokraterna under de senaste åren haft partiledare som uppenbarligen inte förstår hur det fungerar.

Vi får hoppas att Stefan Löfven är kunnigare på det området och att han börjar tala om de viktiga politiska frågorna, som att skapa ett miljonprogram för jobben. Det förtjänar Sverige! Sverige förtjänar också en opposition som är stark och som kan erbjuda ett vettigt alternativ till Alliansen.

Välkommen Stefan Löfven, se nu till att hålla fokus på det viktiga!

AB1 AB2 AB3 AB4 AB5 DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 Ex1 Ex2 GP1 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6
MER INTRESSANT OM: STEFAN LÖFVEN, SOCIALDEMOKRATERNA, VÄLFÄRD, ARBETE

Sveriges mest ojämställda tidning kartlägger sina politiska motståndare

Medborgare! Dagens feminister brukar ju ofta hävda att Sverige inte är ett jämställt land eftersom representationen på alla positioner i samhället inte är fifty-fifty mellan kvinnor och män. Därför förespråkar många feminister att man ska kvotera in kvinnor i börsbolagens styrelser och på andra viktiga positioner i samhället (av någon konstig anledning verkar de dock inte lika intresserad av att kvotera in kvinnor i de minst attraktiva och de farligaste jobben eller bland de utslagna i samhället). Likaså talar sig många feminister varma för en kvoterad föräldraförsäkring (men är inte alls lika intresserade av att ge män samma rättigheter som kvinnor när det gäller vårdnad om barnen, vilket är en absolut förutsättning för att kunna ta del av föräldraförsäkringen).

Om nu könsrepresentationen verkligen är så viktig för feminister kunde man ju tänka sig att de själva lägger väldigt stor vikt vid att hålla den jämn i alla de sammanhang där de själva kan styra över den. Men som Medborgarperspektiv flera gånger tidigare visat så är inte alls så fallet.

Inom universitetsvärlden är genusvetenskapen en av de allra mest ojämställda disciplinerna, endast 11 procent av de anställda på landets genusvetenskapliga institutioner är män. Ett annat sådant exempel på dubbla måttstockar är branschorganisationen Genusföretagarna, där 6 av de 7 styrelseledamöterna är kvinnor. Samma sak ser man i styrelsen för Feministiskt Initiativ, endast 2 av de 15 styrelseledamöterna är män.

Nu kan vi lägga ytterligare ett exempel till listan på feministiska organisationer som inte lever som de lär. I tidningen Feministiskt Perspektiv består nämligen redaktionen av 23 personer, varav bara en (1) enda är man. Det torde göra Feministiskt Perspektiv till landets mest ojämställda nyhetstidning!

Detta är ytterligare ett exempel på den feministiska dubbelmoral som råder och visar med all tydlighet att feminism inte alls handlar om jämställdhet - inte ens den typen av kvantitativ "jämställdhet" som de själva säger sig förespråka.

När man dessutom tar in i ekvationen att Feministiskt Perspektiv ägnar sig åt att kartlägga sina politiska motståndare och tillhör dem som hyllar massmord på män, så visar det tydligt på den intolerans och den despotiska elitism som kommit att karakterisera dagens feminism.

Det visar med all tydlighet att feminismen har blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

MER INTRESSANT OM: FEMINISTISKT PERSPEKTIV, FEMINISM, KARTLÄGGNING, SCUM

Two wrongs don't make a right

Medborgare! En gammal artikel om Annica Dahlström och hennes minst sagt svartvita syn på män respektive kvinnor verkar ha blivit dagens snackis. Annica Dahlström är professorn i neurobiologi som för några år sedan gjorde sig känd för boken "Könet sitter i hjärnan", där hon bland annat beskrivs anatomiska och fysiologiska skillnader i hjärnan mellan kvinnor och män. Eller rättare sagt att det finns ett antal statistiskt säkerställda skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor, precis som det finns ett antal andra statistiskt säkerställa fysiska skillnader mellan könen. Som att män i medeltal är längre än kvinnor och att män i medeltal är starkare än kvinnor, men som alla vet så är variationen stor inom både gruppen män och inom gruppen kvinnor. Det är inte svårt att hitta enskilda kvinnor som är betydligt längre än enskilda män eller enskilda kvinnor som är starkare än enskilda män.

Men i den gamla intervjun i Aftonbladet verkar Annica Dahlström gå ett par steg längre och hävdar att "Pappan kan skada barnet". Bland annat hävdar Annica Dahlström att män inte förstår hur sköra barn är samt att de har mycket mindre tålamod med dreggel och blöjor än vad kvinnor har. Hon räknar upp fem punkter varför män är mindre lämpade att ta hand om barn än kvinnor:

1. Sämre känsel i fingertopparna: 

– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver. 

2. Män har tunnelseende: 

– Kvinnan har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring. 

3. Mindre känslig hörsel: 

– En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat. 

4. Doften och rösten: 

– Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen. 

5. Modersinstinkten: 

– Hos mamman utsöndras hormonet oxytocin i hennes blod efter förlossningen och det svämmar ut när hon hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka modersinstinkten, liksom hos alla däggdjursmödrar. Människan är inget undantag.

Det är inte alls omöjligt att hon har visst fog för vad hon säger, att det finns statistiskt säkerställda skillnader på dessa punkter mellan män och kvinnor. Vad hon dock inte har redovisat är vetenskapligt bevis för att detta verkligen leder till att kvinnor är duktigare och mer lämpliga att ta hand om barn. Och även om det skulle finnas sådana samband, vilket hon hävdar under respektive punkt, så finns det fortfarande en väldigt stor variation inom både gruppen män och gruppen kvinnor för respektive egenskap.

Det finns säkert gott om enskilda män som har bättre känsel i fingertopparna än enskilda kvinnor, precis som det säkert finns många enskilda kvinnor som har mer tunnelseende än enskilda män.

Det går alltså inte utifrån statistiska data generalisera på ett svartvitt sätt och säga att alla män är "farliga" för sina barn! Det finns överhuvudtaget inget fog att ens påstå att man skulle bli "farlig" för sina barn av att ha mindre känsliga fingertoppar, mer tunnelseende eller mindre känslig hörsel.

För övrigt måste man inte vara "bäst" på att ta hand om barn för att barnet ska växa upp i harmoni. Det räcker att man är "good enough", vilket både den stora merparten män och den stora merparten kvinnor är!

Att som Annica Dahlström gå till extremen och påstå att kvinnor till 100 procent borde ta ut föräldraledigheten och vara hemma med sina barn när de är små är precis lika galet som att påstå att män och kvinnor är precis lika och därför borde dela 50/50. Biologisk extremism är lika idiotiskt som sociologisk extremism.

Two wrongs don't make a right!

MER INTRESSANT OM: ANNICA DAHLSTRÖM, BIOLOGI, BARN, FÖRÄLDRAR, BARN

Kriminella kvinnor sätter sina barn i fängelse

Medborgare! Idag kan man läsa att allt fler barn sitter inlåsta på landets fängelser. Det handlar inte om barn som själva är kriminella eller har gjort sig skyldiga till något brott. Nej, det handlar om barn som tvingas sitta inlåsta på fängelser eftersom deras mammor är kriminella och har begått brott. Sedan ett antal år tillbaka så anser nämligen Socialstyrelsen att det är skadligt för barn att separeras från sina mammor, även om mammorna har begått brott och blir dömda till fängelsestraff.

Antalet barn som hålls inlåsta tillsammans med sin mammor på landets kvinnoanstalter har därför ökat dramatiskt under de senaste åren, från 4 barn 2007 till 26 stycken år 2010. Och siffran förväntas öka. Därför har de flesta kvinnoanstalterna nu anpassats för att kunna ha barn boende där. Dock finns ingen verksamhet för barnen på fängelserna.

Men vad säger detta egentligen om synen på föräldrar i samhället? När en kriminell mamma och ett liv i fängelse anses som bättre för barnet än ett liv i frihet med pappan eller med någon annan släkting så kan man inte annat än undra om inte synen på det heliga moderskapet har gått allt för långt!

Stackars barn!

GP1 HD1 SR1 SR2
MER INTRESSANT OM: BARN, KVINNOR, FÄNGELSE, FEMINISM, JÄMSTÄLLDHET

Mer SCUM, mer feminism, mer kultur, mer manshat och mindre demokrati

Medborgare! Debatten om Valerie Solanas "SCUM-manifestet" och Turteaterns feministiska uppmaning till massmord på män fortsätter. Nu är det Mikaela Blomqvist som hävdar att alla som är kritiska till feminismen och "SCUM-manifestet" har en förljugen verklighetsuppfattning. Mikaela Blomqvist går till och med så långt att hon hävdar att alla män (ja, enligt henne så är det bara män som är kritiska till feminismen och "SCUM-manifestet") som inte erkänner teorin om könsmaktsordningen (att vi lever i ett patriarkat där män är överordnade kvinnor) gör det som en medveten strategi med syfte att upprätthålla den patriarkala ordningen. Dessutom jämför hon alla som är kritiska till feminismen med rasister och ensamma galningar som Anders Behring Breivik.

Slutligen beklagar sig Mikaela Blomqvist över att Internet gjort det möjligt för människor som är kritiska mot samhällselitens gängse budskap att få komma till tals och göra sina röster hörda. Precis som så många andra privilegierade politiker, journalister och kulturpersonligheter anser hon att det bara leder till "näthat" från en okunnig pöbel. Men det är ingen nyhet att den privilegierade eliten vill tysta vanligt folk. Samma sak skedde när tryckkonsten blev allmänt spridd i början av 1800-talet. Då ville också eliten tysta folket.

Som så många andra hävdar alltså Mikaela Blomqvist att just könsmaktsordningen är en nyckel till förståelsen av SCUM. Att "SCUM-manifestets" budskap inte handlar om att krossa och mörda män, utan att det handlar om att krossa "patriarkatet".

Men när man ser pjäsen så förekommer inte ordet "patriarkat" en enda gång. Det talas inte om någon "könsmaktsordning" som ska krossas. Det handlar enbart om att förnedra, nedvärdera och döda män. Män av kött och blod!

Att det hela inte bara är en provokation, utan att det i grunden handlar om en ytterst usel manssyn och ett rent manshat verifierades inte minst av skådespelaren Andrea Edwards själv i Eftersnack till SVT Debatt den 24 november. På en fråga om en teaterovan 16-årig kille som ser "SCUM-manifestet" därefter kommer att återkomma till teatern svarade Andrea Edwards:

"Han kommer återkomma till teatern som en mycket helare människa och lite mindre mansgris!"

Andrea Edwards anser alltså att 16-åriga pojkar är mansgrisar. Det är alltså den manssyn som karakteriserar hela uppsättningen av "SCUM-manifestet" på Turteatern. Det är alltså den manssyn som Mikaela Blomqvist och så många andra inom den röda kulturvänstern, som tidigare hyllat "SCUM-manifestet", står bakom. Det är helt enkelt den usla manssyn som dagens radikalfeminism stå för!

Tyvärr är det ingen nyhet. Vi har så många gånger tidigare sett uttalanden som detta. Vi har så många gånger tidigare sett att det inte finns någon jämställdhet bakom den feministiska masken. Att det bara finns manshat.

Och föraktet av män och nedvärderandet av allt som har med män att göra finns där av en anledning. Syftet är nämligen att skapa en rädsla för män (androfobi) hos framför allt unga kvinnor. Ty androfobi är radikalfeminismens metod för att skapa ännu fler radikalfeminister. Rädsla leder till hat. Hat leder till förakt och dehumaniosering. Förakt och dehumanisering leder till inskränkningar av demokratin för de utsatta. Från demokrati till diktatur. Och till slut kan det feministiska "SCUM-manifestets" budskap genomföras i detalj, utan att någon längre kan protestera. Vi har sett det förr. Auschwitz. Treblinka. Gulag.

Med det i baktanke är det riktigt skrämmande att Mikaela Blomqvist och hennes feministiska vänner i den kulturella makteliten vill tysta alla som uttalar sig kritiskt om feminismen och "SCUM-manifestet"!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, SCUM, ANDREA EDWARDS, KULTURELITEN, NÄTHAT

I spåren av det socialdemokratiska förfallet

Medborgare! I ännu en av alla opinionsundersökningar noteras ett rekordlågt väljarstöd för Socialdemokraterna. Endast 25,3 procent av väljarna lägger numera sin röst på det forna statsbärande partiet. Samtidigt är också förtroendet för partiordförande Håkan Juholt kört i botten efter en höst präglad av bidragskorruption, ogenomtänkta utspel och internt myglande med budgetpropositionen. Inte har det heller blivit bättre av att rosornas krig härjar inför öppen ridå. Senast i raden att sticka kniven i ryggen på Håkan Juholt är tydligen Ylva Johansson, som på sin blogg beskyller Håkan Juholt för det socialdemokratiska förfallet. Frustrationen är onekligen stor inom partiet och allt fler av högdjuren positionerar sig uppenbarligen inför framtiden. Även om det också finns de som sluter upp kring partiordföranden och kräver stopp för ytterligare Juholtkritik.

Men det socialdemokratiska förfallet började inte med Håkan Juholt. Det började inte ens under Mona Sahlins tid. Det började långt tidigare. Det har bara blivit allt mer synligt med tiden och än mer synligt blir det när det hela sker inför öppen ridå. I bloggosfären hugger socialdemokraterna varandra i halsen. I Aftonbladet hugger ledarredaktionen och Lena Mellin dagligen Håkan Juholt i halsen. Dolkstöt efter dolkstöt.

Blodet rinner i allt stridare strömmar från den sargade röda rosen.

Många är de som under åren kommit att tjäna sitt levebröd på det Socialdemokratiska partiet. När nu stödet sjunker i rask takt gäller det att med alla medel hålla sig kvar över vattenlinjen på det sjunkande skeppet och att klättra så högt upp i riggen som möjligt. För det finns en stor risk att partipengarna inte längre kommer att räcker till alla de som blir kvar vid årorna och vid rodret eller än värre nere i kabyssen.

Samtidigt kan flera av de övriga partierna luta sig tillbaka och se det egna väljarstödet öka, trots att man inte lyft ett handtag för att göra livet bättre för väljarna. Tvärtom karakteriseras även de övriga partierna av samma typ av interna förljugenhet som Socialdemokraterna. Det är samma typ av politiska broilers som klamrat sig fast vid makten i alla partierna.

Senare i veckan ska Vänsterpartiet välja ny partiledare. Med största sannolikhet blir det Östermalmsvänsterns Jonas Sjöstedt som tar över efter Lars Ohly. Då får väljarna ännu en hycklande broiler att lägga sin röst på. Utåt sett är Jonas Sjöstedt den ödmjuke och förtroendeingivande arbetargrabben, men det var länge sedan han fick ens antydan till skit under naglarna. Efter cirka tio år som EU-parlamentariker i Bryssel flyttade han 2006 till New York, där hans fru Ann Måwe arbetade som svensk diplomat på FN. När de kom tillbaka till Sverige 2010 bosatte de sig på Östermalm i Stockholm, så långt bort som möjligt från de arbetare han förväntar sig ska rösta på honom!

Men med tanke på Socialdemokraternas förfall så kan nog även Östermalmsvänstern för många ses som ett mer attraktivt alternativ än rosornas krig.

Miljöpartiet verkar dock vara de som hittills tjänat mest på det socialdemokratiska förfallet. Partiet har blivit allt starkare, framför allt i storstäderna. En stor del av de nya sympatisörerna kommer från Socialdemokraterna. Varför kan man fråga sig? Antagligen i brist på andra vettiga vänsteralternativ? För inte har de två nya språkbroilerna, pojkvasken Gustav Fridolin och osynlige Åsa Romson, gjort något för att aktivt locka väljare till partiet. Men kanske är det just detta som är knepet? Om man kniper käft så riskerar man, till skillnad från Håkan Juholt, inte heller att skrämma bort några potentiella väljare.

Höger om blockgränsen är det tyvärr inte mycket bättre.

Centern fick i höstas sin egen lilla broiler som partiledare när floskeldrottningen Annie Lööf tog över efter Maud Olofsson. Men Stureplanscentern lilla drottning verkar inte gå hem hos väljarna. För allt som hittills producerats är bara floskler och åter floskler. Sådant ser väljarna igenom. Inte underligt då att stödet börjat sjunka och allt mer närmar sig 4%-spärren.

Sedan finns det visst ett parti som heter Folkpartiet också. Men när någon hörde något från dem senast är dock oklart. Finns de fortfarande kvar? Väljarna verkar av någon anledning tro det, då Folkpartiet får ungefär samma stöd som floskelCentern.

Kristdemokraterna ägnar sig mest åt interna stridigheter, där Mats Odell och Göran Hägglund gör upp om vem som ska leda det allt mindre partiet. Där är det dock inte två broilers som är alternativen, utan två gamla sega tuppar. Verklighetens folk verkar dock Kristdemokraterna helt ha glömt bort.

I lugn och ro kan statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg se stödet öka för Moderaterna, utan att behöva lyfta ett finger. Det behövs inte längre några jobbskatteavdrag för att locka nya väljare. Numera får man automatiskt ny väljare, trots att man mot alla frihetliga ideal ökar övervakningen av folket!

Det finns inte längre någon riktig opposition. Det finns inte längre några riktiga alternativ för medborgarna. Det finns inte längre någon riktig demokrati. Det finns bara politiska broilers som inte har någon som helst kontakt med vanligt folk, utan enbart ser till sitt eget bästa.

Sådan ser tyvärr medborgarnas vardag ut i spåren av det socialdemokratiska förfallet.

Uppdatering: Missa inte Anybody's klockrena sammanfattning av det socialdemokratiska förfallet - förvärvarna, ärvarna och fördärvarna!

AB1 AB2 DN1 DN2 DN3 DN4 Ex1 Ex2 Ex3 Ex4 Ex5 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SR1
MER INTRESSANT OM: SOCIALDEMOKRATERNA, HÅKAN JUHOLT, ROSORNAS KRIG, POLITIK