30 april 2010

Ett miljonprogram för jobben!

Medborgare! Att valrörelsen i praktiken redan har börjat kan knappast någon ha missat. Gammelmedia presenterar nya opinionsundersökningar vecka efter vecka. Endera gången krymper gapet mellan blocken och nästa gång ökar det. Det duggar tätt av utspel om än den ena frågan och än den andra. Den senaste veckan har de rödgröna lovat guld, höghastighetståg och gröna skogar. Man lovar så vitt och brett att vi till och med har fått ett nytt namn för den överbudspolitik som just nu bedrivs av oppositionen, Tobleronepolitik!

Den politiska debatten i Sverige handlar allt för ofta om frågor som må vara intressant ur ett teoretiskt perspektiv, men som ofta bara berör en liten del av medborgarna och som inte bidrar det minsta till att verkligen utveckla landets välstånd och medborgarnas välfärd. Frågor som befinner sig långt bort från medborgarnas vardag och som ofta präglas av att man talar över vanligt folks huvuden.

Ett sådant exempel är stora delar av jämställdhetsdebatten. Det genusperspektiv som appliceras på stort och smått i samhället ger på inget sätt mer mat på bordet för landets medborgare. Som när Grön Ungdom hävdar att Förbifart Stockholm är ett projekt för män och att det är främst män som bidrar till miljöförstöringen. Eller som förslaget från Socialdemokraternas Claes Borgström att kvotera föräldraförsäkringen.

Enligt SOM-institutets senaste undersökning anser endast 2 procent av medborgarna att just jämställdheten är en av de tre viktigaste frågorna i samhället (något som dock Gudrun Schyman har svårt att acceptera). Andra frågor som har låg prioritet för medborgarna är EU-frågor, jordbrukspolitik, energipolitik och kommunikationsfrågor.

Den fråga som medborgarna anser är absolut viktigast är sysselsättningen! Hela 37 procent placerar den i toppen. Och medborgarna har helt rätt! Varför inser man lätt genom att ta en titt på diagrammet nedan (som genererats på Ekonomifakta baserat på statistik från SCB).


Trots att vi lever allt längre och trots att befolkningen har ökat med 1 miljon sedan slutet på 1980-talet har inte antalet sysselsatta ökat alls! Det innebär att den sysselsatta delen av befolkningen idag måste försörja ytterligare 1 miljon medborgare. Medborgare som i många fall faktiskt är fullt arbetsföra! Vad som är än mer oroande är att antalet sysselsatta i det privata näringslivet inte är högre idag än vad det var för 45 år sedan, när befolkningen var nästan 2 miljoner färre än idag!

Det är inom det privata näringslivet som landets välstånd genereras. Det välstånd som även betalar de skatter som finansierar välfärden och den offentliga sektorn. När det privata näringslivet minskar drabbar detta inte enbart alla de anställda, utan även indirekt alla som arbetar inom den offentliga sektorn och alla som är beroende av samhället för sin försörjning eller för vård, skola och omsorg.

Det är just detta som Sverige har upplevt under de senaste 20 åren. Sverige har sjunkit på välståndsligan och välfärden har urholkats under de senaste årtionden. Pensionerna, sjukvården, a-kassan, och sjukförsäkringen är bara några exempel på sådant som försämrats.

Detta går inte att ändra på genom att höja skatterna, som de rödgröna har föreslagit. Det skulle snarare få motsatt effekt. Allt fler företag inom det privata näringslivet förlorar då konkurrenskraft på den internationella marknaden, vilket på sikt leder till att jobben kommer att flytta utomlands. Istället behöver vi en motsatt effekt. Vi behöver skapa nya arbetstillfällen inom det privata näringslivet. Arbetstillfällen som ger upphov till nettoskatteintäkter. Det vill säga att de genererar mer i skatteintäkter än vad de kostar i ekonomisk simulering.

Under perioden 1965-1975 genomfördes miljonprogrammet, som hade som mål att lösa tidens akuta bostadskris genom att under kort tid bygga en miljon bostäder och förbättra bostadsstandarden.

Medborgarperspektiv anser att det nu är dags att genomföra ett miljonprogram för jobben, med målet att under de kommande 10 åren skapa en miljon nya arbetstillfällen inom det privata näringslivet och att öka kvalificeringsgraden på jobben.

Detta är den enda möjliga vägen för att långsiktigt ökat landets välstånd och förbättrad medborgarnas välfärd. Hur detta ska genomföras borde vara den mest centrala politiska frågan i årets valkampanj. Finns det något parti som vågar ta tag i denna utmaning? Det parti får min röst i årets val!

29 april 2010

Läkare vägrar omskära gossebarn

Medborgare! Medborgarperspektiv har tidigare beskrivit att Riksdagen i somras beslutade att tillåta omskärelse av gossebarn på icke-medicinska grunder. Ett av motivet till beslutet var att det råder religionsfrihet i landet. Redan när beslutet togs var det många läkare som motsatte sig beslutet och som tydligt deklarerade att de skulle vägra att utföra omskärelse av unga pojkar. För även om omskärelsen sker under kontrollerade former på ett sjukhus så är det inte alls ett riskfritt ingrepp. Men framför allt handlar det om att ingen ska ha rätt att bestämma över någon annans kropp, inte ens över ett litet gossebarns kropp!

Det är med glädje som Medborgarperspektiv kan läsa att läkarna i Västra Götaland vägrar utföra omskärelse av pojkar. Idag finns det inte ett enda sjukhus i Västra Götaland som utför operationen. Detta trots att de svekfulla politikerna i regionen har omskärelse får utföras på pojkar av icke medicinska skäl. Regionen tvingas nu upphandla de drygt 300 mutileringar av småpojkar som judiska och muslimska familjer vill utföra på sina småpojkar varje år.

Tusen tack till alla läkare i Västra Götaland som har integritet nog att stå emot politikerna och pojkarnas familjer för att istället tänka på barnen och deras rätt till sin egen kropp! En eloge till er alla!

28 april 2010

Pepparspray mot epileptiker - bra gjort tjejen!

Medborgare! Jocke i Östersund hade stämt träff med en tjej han träffat på nätet. Han såg naturligtvis fram emot att få träffa henne för första gången och mot en trevlig kväll. Under träffen i tjejens lägenhet drabbades han dock av ett epilepsianfall som ledde till att han blev okontaktbar och förvirrad. Vad tror ni tjejen gör då? Jo, hon slänger ut Jocke och ringer polisen. Till dem säger hon att en okänd man försökte bryta sig in hos henne! Polisen är på plats inom ett par minuter.

Utan att överhuvudtaget undersöka varför Jocke är okontaktbar och förvirrad bryter polisen ner honom, använder pepparspray mot honom och sätter slutligen handfängsel på honom. Detta trots att Jocke hade både en halskedja som visar att han har epilepsi och ett papper i plånboken med samma information!

Polisen tar med den fortfarande okontaktbara Jocke till stationen där han får sitta två timmar i fyllecellen. Först då kryper tjejen till korset och erkänner att de hade träffats för en dejt och berättar vad som verkligen hade skett. Först då släpps Jocke eftersom han inte längre misstänkts för något brott.

Bra jobbat tjejen! Varför ringde du inte bara ambulansen istället?

Tyvärr visar den här historien hur lätt det är att en liten vit lögn från en kvinna kan få enormt svåra konsekvenser för män. Men enligt feminismen ljuger ju inte kvinnor om så allvarliga saker som våld och sexuella övergrepp mot dem...

Rödgrön skattechock

Medborgare! Skillnaderna mellan de politiska alternativen i årets val börjar nu bli allt tydligare. De rödgröna presenterar nu sina planer på den skattechock som kommer efter valet om det blir maktskifte. Koldioxidskattenbensin ska höjas med 49 öre per liter och kraftbolagen ska få betala en extra skatt på sina övervinster. Tidigare har man även presenterat planer på att införa en kilometerskatt på den tunga lastbilstrafiken.

Sverige är ett land som är mycket beroende av sin basindustri, så som skogsindustrin, pappersindustrin samt stålindustrin. Dessutom bygger mycket av övrig industri på förädling av dessa råvaror, till exempel lastbilsindustrin eller förpackningsindustrin. Med höjda skatter på transporter kommer den här industrin att förlora ytterligare konkurrenskraft. Detta kommer på sikt leda till att transportintensiv industri avvecklar verksamhet i Sverige och istället gör sina framtida investeringarna utomlands.

Inte blir det heller bättre av att de rödgröna dessutom vill skrämma företagsledare och aktieägare ur landet genom att införa förmögenhetsskatt igen. En skatt som de borgerliga avskaffade 2007 och som då ledde till att åtskilliga miljarder i förmögenheter togs hem till Sverige igen. Med en ny förmögenhetsskatt kommer säkert många förmögna och deras miljarder fly landet igen. Tillsammans med dem försvinner ytterligare företag och investeringar. Med ännu färre jobb som följd.

Med tanke på den Tobleronepolitik som de rödgröna just nu driver kommer det dessutom att krävas ytterligare skattehöjningar för att infria alla löften. Denna politik kommer på sikt att leda till allt färre riktiga jobb och lägre välstånd. Inte heller är det en politik som motiverar medborgarna att arbeta och göra rätt för sig, tvärtom är det en politik som gynnar arbetsskygga bidragstagare.

Den planerade rödgröna skattechocken kommer (kortsiktigt) att gynna all de som sitter hemma och spelar TV-spel hela dagarna. Alla som arbetar och själva vill ta ansvar för sin egen försörjning gör bäst i att rösta borgerligt i höst! Annars är risken stor att även de snart kommer vara arbetslösa och sitta hemma, men med ett allt sämre välstånd är frågan om de verkligen kommer att ha pengar över till ett TV-spel.

Ty alla förlorar på sikt på den rödgröna skattechocken!

27 april 2010

Nej tack Mona, vi behöver ingen mer Tobleronepolitik!

Medborgare! Den rödgröna oppositionen har nu påbörjat sin överbudspolitik inför det kommande valet. Igår lovade de guld och gröna skogar när de presenterade förslag på enorma investeringar i höghastighetståg. I en debattartikel i DN sade de sig vilja öka investeringarna i järnvägsnätet med 120 miljarder kronor. Dessa ska satsar på Ostlänken, Norrbotniabanan samt en höghastighetsjärnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetters flygplats. Idag kommer nästa lass ur de rödgrönas ymnighetshorn. Nu är det kommunerna och landstingen som ska få 12 miljarder i extra bidrag, för satsningar på vård, skola och omsorg.

Man kan verkligen fråga sig hur oppositionen har råd med alla satsningar? Kristdemokraternas Mats Odell kallade idag de rödgrönas förslag för Tobleronepolitik, när han pekade på att förslagen inte är finansierade utan istället bygger på att oppositionen tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket. Han säger:
"De föreslår nya miljardsatsningar varje dag. Det kommer att öka statsskulden och skatterna för företag och människor vilket i sin tur försämrar skatteunderlaget för kommunerna och på sikt ger det sämre möjligheter för bibehållen välfärd."
De rödgröna går naturligtvis i taket och tycker att det är lågt att Mats Odell refererar till Mona Sahlins tradition att handla privat på regeringens kontokort och låta skattebetalarna betala. Mats Odell har dock inga planer att be varken Mona Sahlin eller någon annan i oppositionen om ursäkt. Det gör han helt rätt i. Mats Odell ska snarare ha en eloge för att han tagit bladet från munnen och visat hur oansvarig de rödgrönas överbudspolitik är!

För det är definitivt ingen mer Tobleronepolitik som Sverige behöver! Vi behöver en långsiktig politik som fokuserar på att skapa fler framgångsrika företag. Företag som i sin tur finner det attraktivt att förlägga sin verksamhet i Sverige och som kan skapa fler riktiga jobb. Då först kan vi minska utanförskapet och öka välståndet i landet. För det är bara genom ökat välstånd och effektiviseringar inom den offentliga sektorn som den allmänna välfärden kan förbättras. Då först kan vi långsiktigt förbättra vården, skolan och omsorgen! Det gör man definitivt inte med ännu mer Tobleronepolitik!

24 april 2010

Prinsessan Madeleine förtjänar inte Jonas Bergström!

Medborgare! Efter att gammelmedia har gottat sig i otrohetsryktena kring Jonas Bergström och prinsessan Madeleine kom idag beskedet att de unga tu nu går skilda vägar. Paret ska, enligt uppgifter i Aftonbladet, ha känt varandra sedan 1999 och redan då ska prinsessan Madeleine ha fallit för hans ögon. Under åren ska kärlekskriserna ha kommit och gått, men i augusti i fjol beslutade de sig ändå för att förlova sig. För någon månad sedan tog dock skriverierna fart efter igen att norskan Tora Uppstrøm Berg trädde fram och berättade om sin kärleksnatt med Jonas Bergström i norska skvallertidningen Se og hør. Efter den senaste tidens turbulens meddelar idag hovet att prinsessan Madeleine och Jonas Bergström bryter sin förlovning.

Aftonbladets Lena Mellin tycker att det är rätt beslut och säger att det är klart att de inte ska gifta sig om det inte håller. Samma tidnings hovexpert, Jenny Alexandersson, säger att den brutna förlovningen inte påverkar förtroendet för kungahuset och tror att svenskarnas sympatier ligger hos Madeleine. Elisabeth Tarras-Wahlberg, som under många år var informationschef och hovmarskalk vid hovet, tycker att det var befriande att det till slut kom ett klart besked. Hon påpekar att uppbrottet är en tragedi för alla inblandade och hon hoppas att prinsessan Madeleine kan gå vidare efter kärlekskrisen. Hovexperten Roger Lundgren tycker att den brutna förlovningen är en personlig tragedi för prinsessan Madeleine.

Medborgarperspektiv tycker att Jonas Bergström gjort helt rätt. Jonas Bergström är utbildad jurist och anställd av advokatfirman Vinge inom affärsområdet förvärv och fusioner. Han har alla möjligheter att göra en framgångsrik karriär och att tjäna bra med pengar i framtiden. Prinsessan Madeleine däremot är född i en familj som levt som parasiter på samhället i generation efter generation.

Varför ska en ung och välutbildad man som utan problem kan försörja sig själv överhuvudtaget vara ihop med en av landets största bidragstagare? Att bryta förlovningen var det bästa Jonas Bergström kunde göra. Prinsessan Madeleine förtjänar honom inte!

23 april 2010

Avskaffa presstödet helt och hållet!

Medborgare! Tydligen har en obskyr nationalsocialistisk tidning vid namnet Nationell Idag blivit beviljad presstöd. Det innebär att de kommer att få 2,3 miljoner kronor i verksamhetsstöd för 2009 och 2010. Förra sommaren nådde man över 2000 prenumeranter, vilket innebär att man kommer över upplagegränsen för att kunna beviljas presstöd. Detta får bland annat Martin Ahlquist, chefredaktör för tidningen Focus, att hävda att presstödet inte ska användas för att finansiera rasismen. Han säger nu att han inte kan stå bakom ett regelverk som fungerar på det här sättet och har därför avgått från Presstödsnämnden. Även DN's kulturchef Björn Wiman anser att presstödet ska uppmuntra mångfald, inte enfald, och är därför ytterst kritisk till beslutet att bevilja Nationell Idag presstöd.

Presstöd betalas idag ut till tidningar som är andratidningar på utgivningsorten och som har högst 30 procent spridning på orten. Det finns dessutom ett antal andra krav vara uppfyllda, till exempel måste tidningen ha en upplaga på minst 2000 exemplar, huvudsakligen spridas genom prenumerationer samt att tidningen får inte gå med vinst. Den absolut största delen av presstödet betalas ut i form av driftsstöd. Driftsstödet uppgick 2006 till totalt 430 miljoner kronor. Distributionsstöd går till alla dagstidningar som deltar i organiserad samdistribution. 2006 uppgick distributionsstödet till drygt 73 miljoner kronor. De största presstödstagarna är sedan många år Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet.

Det är egentligen inget märkvärdigt att just Nationell Idag får presstöd. Många andra mindre tidningar får också presstöd. Dessutom har många etablerade tidningar får det. Vissa har även börjar utnyttja reglerna om att det endast krävs 2000 exemplar för att tillskansa sig ytterligare presstöd.

Den feministiska vänstertidskriften ETC har sedan ett antal år tillbaka varit uppdelad i tre olika editioner (en för Stockholm, Örebro respektive Malmö) för att på så sätt tillskansa sig trippelt presstöd. Nyligen avslöjades att de planerar att dela upp sig i ytterligare 7 editioner över landet för att på så sätt tillskansa sig ännu mer i pengar i presstöd. ETC skulle på så sätt kunna tillskansa sig omkring tio gånger så mycket i presstöd som Nationell Idag nu har fått!

Medborgarperspektiv håller helt och hållet med Per Ankersjö och Magnus Andersson. Avskaffa presstödet med omedelbar verkan! Om inte en tidning klarar av att driva sin verksamhet utan statligt stöd så är den inte värd att ges ut!

19 april 2010

Jämställdhet och feminism är två olika saker

Medborgare! Missa inte den utmärkta intervjun med Pelle Billing i lördagens Corren. Hela intervjun finns att läsa i tidningens helgbilaga Paus och har fått rubriken "Stoppa könskriget"! Där ger Pelle Billing sin syn på varför han anser att jämställdhetsdebatten i Sverige är ojämställd och att varför det nu är dags att reformera synen på jämställdheten. Problemet i dag är att man knappt vågar diskutera jämställdhet ur ett mansperspektiv. Detta eftersom det då är lätt att få stämpeln som kvinnofientlig. Men visst borde det väl vara möjligt att fokusera på bägge könen samtidigt? Med detta som utgångspunkt motiverar Pelle Billing varför det är viktigt att mansfrågor uppmärksammas mer och varför feminismen inte ger alla svaren när det gäller jämställdheten i samhället. Kort sagt menar Pelle Billing att:
"Jämställdhet och feminism är två olika saker"
Medborgarperspektiv kan bara instämma! Det är på tiden att jämställdhetsdebatten vidgas i samhället. Det är dags att stoppa feminismens könskrig!

18 april 2010

Teatralt övergrepp på den matematiska statistiken

Medborgare! I mitten av februari fylldes gammelmedia av svarta rubriker efter att Sveriges Radio avslöjat att nästa varannan kvinnlig skådespelare utsatts för sexuella trakasserier av sina kolleger. Enligt Ekot hade detta framkommit av en enkät som nästan 1 700 scenkonstarbetare besvarat. Resultatet låt inte vänta på sig. Teaterförbundet krävde omedelbara åtgärder mot de omfattande sexuella trakasserierna på landets scener. Kulturministern upprördes över avslöjandet. Operan skakades i sina grundvalar.

Flera kvinnliga kulturarbetar inom olika branscher började själva vittna i gammelmedia om övergreppen. Solveig Ternström berättade att testosteronstinna ynglingar stod bakom dörrarna och kastade sig över de kvinnliga skådespelarna. Åsa Moberg skrev på Newsmill att sextrakasserier var en del av vardagen när hon började jobba som kulturjournalist på Aftonbladet (även om Ann Helena Rudberg tror att Åsa Moberg ljuger eller skarvar grovt). Jessica Zandén hävdade att manliga skådespelare ofta är aggressiva och utan empati.

Sextrakasserier är en del av teaterklimatet hävdades det. Orsaken till detta skulle enligt flera som uttalat sig vara den manliga maktstrukturen vid landets teatrar! En annan orsak skulle vara de otrygga anställningsvillkoren. Detta var slutsatserna av en offentlig utfrågning arrangerad av Riksdagens kulturutskott, där flera inblandade parter och experter i ämnet hördes. I princip alla inbjudna var ense om att sexuella trakasserier var vanligt förekommande på scenkonstens arbetsplatser. Bara en gick emot, Dramatenskådespelaren Lena Endre. Hon ifrågasatte istället det statistiska underlaget i Ekots undersökning.

Det verkar hon ha gjort helt rätt i. För nu avslöjar Medierna att Ekots undersökningen döms ut. Påståendena om att varannan skådespelerska samt var tredje kvinna inom teater och film skulle ha sextrakasserats inte håller. Urvalet av deltagare och svarsfrekvensen i den enkät Ekot gjorde är helt enkelt för dåligt för att det ska gå att dra några generella slutsatser om hur vanligt det är med sexuella trakasserier i film- och teatervärlden. Enligt Claes Andersson vid Statistiska Centralbyrån (SCB) är det “en undersökning utan värde”. Det verkar alltså vara ett teatralt övergrepp på den matematiska statistiken som Ekot har gjort sig skyldiga till!

En som var skeptisk från början när det gäller Ekots undersökning är Pelle Billing, som nu tycker att det är dags för gammelmedia att börja kontrollera sina källor även när det gäller könsfrågor. Anders B Westin tycker inte att man ska lita på journalister i ämnen som detta, eftersom de ofta visar sig ha ideologiska intressen i sakfrågan.

Kimhza Bremer skriver också mycket bra om ämnet, väl insatt som han är. Läs det!

15 april 2010

Raderade och modifierade inlägg

Medborgare!

Ett av de kidnappade barn som förekommit på Medborgarperspektiv är den lilla flicka som i en förtalskampanj av Marina Engan kallats "Matilda". Under tiden flickan var kidnappad av sin mamma var hon också efterlyst av Saknade Barns Nätverk och hennes riktiga namn publicerades på flera bloggar, inklusive denna. Nu är "Matilda" tillbaka hemma hos sin pappa och mår bra igen. Hon har också påbörjat ett visst umgänge med sin mamma. För att minska exponeringen av "Matildas" namn på Internet har Saknade Barns Nätverk utfärdat en önskan att flickans riktiga namn tas bort. Så har även skett på Medborgarperspektiv idag.

Klart man får skriva om vårdnadstvister

Medborgare! Det hävdas ofta att man inte får skriva om vårdnadstvister. Detta med motiveringen att det är något privat som bara berör de involverade. Och visst stämmer det att gammelmedia är relativt restriktiva med att skriva om vårdnadstvister, även om det finns en hel del undantag. Kändisar som skiljer sig och där det finns spektakulära utspel hamnar snabbt på tabloidernas sidor. Som när Anna Anka kräver 638 000 kronor i månaden i underhåll av Paul Anka med hänvisning till att det är vad hennes normala utgifter är. Tidigare har gammelmedia även skrivit om hur Paul Anka blivit utsatt för våld av Anna Anka och att han då varit tvungen att uppsöka sjukvården. Efter detta ska Paul Anka ha krävt enskild vårdnad om barnen för att skydda barnen från sin aggressiva och våldsamma fru.

En annan skilsmässa och tvist om barnen som gammelmedia skrivit väldigt mycket om är den i spåren av Tiger Woods otrohetsaffärer. Även där finns misstankar om våld från fruns sida. Det finns uppgifter om att Elin Nordegren ska ha jagat Tiger Woods och slagit honom med en golfklubba. Elin Nordegren ska också ha begärt enskild vårdnad om barnen.

I veckan rapporterade även gammelmedia om att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kräver ensam vårdnad av ett av sina barn, på grund av exfruns påstådda förhållande med en dömd brottsling.

Det finns alltså gott om exempel på tillfällen då gammelmedia skriver om smutsiga skilsmässor och vårdnadstvister. Naturligtvis kan även bloggare skriva om detsamma. Det är dock inte helt vanliga vårdnadstvister som det är intressant att skriva om, så länge det handlar om ligger i en tvist men där båda parter kan agerar rationellt finns inte mycket intressant att skriva om. Det är först då det sker något spektakulärt eller brottsligt i samband med vårdnadstvisten som den blir intressant att skriva om.

Många av de vårdnadstvister som det skrivs om i bloggar och som i vissa fall kan resultera i böcker (som "Inte utan mina söner" av Ingrid Carlqvist) innehåller inslag av brottslig verksamhet. I det fall som beskrivs i Ingrid Carlqvist bok handlade det inledningsvis om en mamma som under flera år upprepat anklagat sin före detta man för sexuella övergrepp på sina barn, ett mycket allvarligt brott alltså. Trots omfattande undersökningar av myndigheterna kunde inget fog finnas för dessa anklagelser. Tvärtom fanns pappan vara den mest lämpade vårdnadshavaren och efter att han tilldömts enskild vårdnad flyttade han tillbaka till Australien med barnen. Anklagelserna fortsatte dock från mammans sida och nu var det de Australiensiska myndigheterna som fick ta emot dessa beskyllningar. Även de gjorde en utredning, men kunde inte finna att det fanns något som talade för att mammans uppgifter stämde.

I samband med att barnen var i Sverige på ett umgängesbesök hos sin mamma och övrig släkt blev de kidnappade och hölls gömda under ett halvårs tid. För detta har mamman nu dömts av Svea Hovrätt till sex månaders fängelse. Om detta har skrivits en hel del i bloggar och till viss del även i gammelmedia. Det är alltså ingen vårdnadstvist man främst skrivit om. Det är ett brottsfall! Mamman Ann-Louise Valette är en brottsling. Naturligtvis finns ett allmänintresse att skriva om detta.

Flera liknande fall av kidnappning av barn finns att läsa om hos Saknade Barns Nätverk. I många fall har dessa kidnappningar sitt ursprung i en vårdnadstvist, men så snart en förälder kidnappar sitt barn övergår ärendet från att vara en vanlig vårdnadstvist till att bli ett brottsmål. Detsamma gäller så snart en av föräldrarna anklagar den andra för misshandel eller att ha begått sexuella övergrepp. Då är det inte längre en privat vårdnadstvist, då är det ett brottsmål av allmänt intresse. Något som gammelmedia och bloggar både kan och ska skriva om!

14 april 2010

Borgström är bara en liten bricka i den rådande rättsosäkerheten

Medborgare! Idag går Claes Borgström ut i en debattartikel i DN och kräver att Advokatsamfundet ska granska hans agerande som försvarsadvokat åt Thomas Quick. Detta efter att under lång tid ha anklagats för att ha åsidosatt sina skyldigheter som försvarare. Bland annat har det sagts att Borgström ska ha känt till bevismaterial som visar att Thomas Quick är oskyldig till de mord han erkänt och att Borgström under utredningarna har accepterat att polisen vid rekonstruktioner instruerat Thomas Quick hur han skulle hitta en viss plats. Thomas Quick (eller Sture Bergwall som han numera kallar sig) har även själv sagt att Borgström har svikit honom under hans uppdrag som försvarare. Formellt sett har dock Advokatsamfundets disciplinnämnd ingen skyldighet att pröva en anmälan mot Claes Borgström då ärendet ligger mer än tre år tillbaka i tiden.

Nu är det dock långt många fler än Claes Borgström som bör granskas i ärendet Thomas Quick. Ansvaret för rättsosäkerheten går ända upp till toppen av samhället! Mängder av utredningsmaterial som talar till Thomas Quicks fördel har undanhållits och mycket tyder på att seriemördaren Thomas Quick bara är en konstruktion byggd på fantasierna hos en drogad psykpatient. Skulden för att detta fått ske ligger inte enbart hos Claes Borgström, utan i högsta grad även hos polisens förhörsledare Seppo Penttinen, åklagaren Christer van der Kwast, chefspsykologen vid Säter Birgitta Ståhle samt minnesprofessorn Sven Å Christianson.

Tyvärr är fallet Thomas Quick inte det enda där det med tiden framkommit att grova fel begåtts i förundersökningarna och vid rättegångarna. Det har under de senaste åren visat sig vara många oskyldiga som tvingats skaka galler.

Med tanke på alla de uppmärksammade fall av oskyldigt dömda så kunde man tänka sig att detta borde vara ett område där de rättsvårdande myndigheterna granskat sig själva och undersökt varför detta kunnat ske. Men inte! Rättssäkerhet verkar tyvärr vara ett oerhört lågt prioriterat ärende. Högsta Domstolen har inte ens statistik över antalet resningsärenden. Det är inte underligt att förtroendet för rättssystemet sjunker när de rättsvårdande myndigheterna inte tar alla de fall av oskyldigt dömda på allvar och följer upp dessa. Inte blir det bättre när man dessutom inför rättegångsfabriker á la EMR!

Det är bra att Claes Borgström anmält sig själv till Advokatsamfundets disciplinnämnd, men han är bara en liten bricka i den rådande rättsosäkerheten. Det behövs en oberoende granskning av hela rättsväsendet för verkligen komma till botten med orsaken till att mängder av oskyldiga svenskar dömts till långa fängelsestraff utan att detta på ett tidigt stadium fångats upp av rättsväsendet.

10 april 2010

Sluta moralisera över Tiger Woods otrohet!

Medborgare! I helgen spelas de avslutande rundorna av US MastersAugusta National Golf Club. Hur det går i turneringen är inte så lätt att skapa sig en bild av. Gammelmedias bevakning koncentrerar sig nämligen nästan enbart på Tiger Woods återkomst efter fyra månaders frånvaro på grund av otrohetsskandalen. Trots att Tiger Woods spelar en fin golf och ligger bra till så domineras rubrikerna av uttalanden om hans person och vad han gjort utanför banan. Vissa tycker att hans uppträdande är falskt på banan, andra hoppas att han får problem, ytterligare några anser att han är en dålig förebild, ännu någon säger att han borde ha familjen med sig på banan och spelarfruarna säger att de kommer aldrig att förlåta Tiger.

Publiken jublar dock över Tigers framgångar på banan och hyllar honom som den stora golfspelare han faktiskt är. Det får dock vissa att gå i taket och påstå att det är ett skrämmande bevis på att något är fel. Att det inte är bra för golfen. Att det sabba de värderingar som golfen står för.

Eller så är det helt enkelt så att vanligt folk kan se skillnad på privatpersonen Tiger Woods och golfspelaren Tiger Woods! För det är ju inget unikt som Tiger Woods har gjort. I en brittisk undersökning anger 40 procent av småbarnspapporna att de varit otrogna. För småbarnmammor är siffrorna något lägre. Men hur många av dessa brukar få schavottera i pressen månad efter månad?

Johan Croneman skriver i en TV-krönika i DN att "Vad fan har vi med hans otrohet att göra"? Det är ju som sagt långt ifrån något unikt. Än mer dubbelmoral blir det när de tidningar som under flera månaders tid gottat sig åt Tiger Woods otrohetsskandal samtidigt har för vana att utan betänkligheter publicera artiklar av typen ”Svenska kvinnor: Därför är vi otrogna på jobbet”. Dessutom nästan alltid med en liten twist om att "det har vi liksom rätt till".

Ena minuten uppmuntrar alltså gammelmedia till otrohet och nästa minut moraliserar de över samma sak. Nej gammelmedia, lägg ner allt moraliserande över Tiger Woods och allt tycka synd om Elin snack. Koncentrera er på golfen istället, precis som åskådarna på Augusta gör!

Mamma skickade tillbaka sin adoptivson, ville inte ha honom längre

Medborgare! När ska barn börja räknas som människor frågar sig Ingrid Carlqvist. Det kan man verkligen fråga sig efter den senaste veckans domar i ett par uppmärksammade barnkidnappningsfall. Det började med att Lunds Tingsrätt dömde mamman som hållt sina två barn kidnappade i Irak under nästan ett års tid och under tiden även tvingat sin son att omskära sig till det löjligt låga straffet 160 timmars samhällstjänst! Strax därefter meddelade Gotlands Tingsrätt att mamman som stack till fastlandet med barnen och där skaffade sig en skyddad identitet så att pappan inte visste var de befann sig helt slipper straff. Idag kom så Svea Hovrätts dom i fallet Ann-Louise Valette, mamman som kidnappade sina två söner från deras hem hos pappa Georg Pesor i Australien. Hon får sitt straff sänkt från 10 månaders fängelse till 6 månaders fängelse. Kidnappade barn verkar inte stå speciellt högt i värde inom det svenska rättsväsendet, speciellt inte om de kidnappats av sin mamma.

Ett barn som heller inte verkar ha stått speciellt högt i kurs är den 8-åriga adoptivpojken som skickades tillbaka till Ryssland efter att hans amerikanska adoptivmamma tröttnat på honom! Hon satte honom då ensam på ett flygplan till Moskva och skickade med honom en lapp där hon skrivit att han var mentalt instabil och att hon inte längre ville ha honom. En bild på lappen kan man se hos Tobias' värld. Pojken har även berättat för ryska myndigheter att adoptivmamman var elak, inte älskade honom och brukade dra honom i håret.

Kan man bli annat än oerhört ledsen och beklämd över vilken grymhet vissa föräldrar riktar mot försvarslösa barn? Hur kan man vara så oerhört egoistisk att man sätter sig själv före sina barn? Att man håller dem kidnappade, tvångsomskär dem eller till och med skickar tillbaka sina adoptivbarn? Är det verkligen så en bra förälder gör? Nej, naturligtvis inte!

Dessa mammor är alla tydliga exempel på att man inte är en lämplig förälder bara för att man är kvinna. Bra respektive dåliga och lämpliga respektive olämpliga föräldrar finns av båda könen, även om det finns de som tror att kvinnor per automatik alltid gör det som är bäst för deras barn...

08 april 2010

Höj skatten jublar den inpyrda vänstern

Medborgare! Idag presenterades rapporten ”Programberedningen för välfärdsfinansieringen” av en grupp politiker från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Rapport innehåller sprängstoff när det gäller framtidens välfärd. Beräkningar visar att kostnaderna i kommuner och landsting stiger kraftigt de närmaste 25 åren. För att utveckla välfärden i förhållande till landets demografin, att andelen äldre med behov av vård och omsorg stiger snabbt under de närmaste decennierna, kommer man fram till 2035 behöva höja kommunernas skatteintäkter med motsvarande 13 skattekronor per hundralapp om man inte kan hitta någon annan form av finansiering eller förändring av välfärden.

Reaktionen från landets politiker på denna rapport ger en tydlig bild av skillnaderna mellan blocken i synen på skatter och välfärd. Ett antal inpyrda och verklighetsfrånvända vänsterbloggare (som Peter Andersson, Högberg och Alliansfritt Sverige) jublar och tar rapporten som en intäkt på att vänsterns skattehöjarpolitik är korrekt. De verkar inte inse att höjda skatter inte är samma sak som höjda skatteintäkter!

Höjda skatter leder tvärtom till att svensk industris konkurrenskraft försämras ytterligare och att vanligt folk får ännu mindre kvar i plånboken efter att skatten är betald. Detta leder bara till en negativ spiral där företagen går sämre och fler förlorar sina jobb, vilket medför mindre skatteintäkter och ännu mindre möjligheter att bibehålla välfärden. Vänsterpolitiker verkar ha väldigt svårt att förstå detta skattedilemma!

Sverige har redan väldens högsta skatter, men långt ifrån världens bästa välfärd. Skattebetalarna påpekar helt riktigt att det faktiskt är möjligt att sänka skatten och behålla en god kvalitet i välfärdsverksamheterna. Grunden för en god välfärd är en gott välstånd. Välstånd skapas av att företag blomstrar och efterfrågar anställd personal. Att i princip alla medborgare arbetar och kan betala skatt. Ju fler som bidrar med skatt och ju färre som är beroende av bidrag, desto bättre för allas vår gemensamma välfärd. Då genereras stora skatteintäkter även med låga skattesatser!

För precis som Pär Johnson skriver så behöver tre områden bearbetas parallellt:
- Öka andelen medborgare som betalar skatt.
- Minska andelen medborgare som tar det av skattefinansierade kostnader.
- Kostnadsminskning inom det offentliga genom effektiviseringar.
Dessutom behöver man även se över vad som verkligen ska ingå i den allmänna välfärden och därmed finansieras med skattemedel.

Detta verkar dock inte den inpyrda vänstern ha insett.

07 april 2010

Löjligt låga straff för kidnappning av barn

Medborgare! En dag i slutet av december 2008 när Karl-Erik Bohlin skulle hämta sina barn Emmy och Sammy hos deras mamman visade det sig att de alla var borta. I mammans lägenhet kunde man finna ett avskedsbrev till hennes vänner, med fullmakter till dem att förvalta och sälja hennes bil och lägenhet. I brevet stod ingenting om vart hon rest eller för hur länge, men det framgick tydligt att hon skulle vara borta länge och eventuellt aldrig återvända. Med tiden visade det sig att mamman åkt med barnen till Irak, som hon ursprungligen kom från. Karl-Erik inledde en lång strid för att få hjälp att få tillbaka sina barn, som de både hade vårdnaden om och som bodde hos Karl-Erik. Efter närmare ett år kom till slut barnen tillbaka till Sverige i slutet av 2009.

Förra veckan hölls brottsmålsförhandling mot mamman i Lunds Tingsrätt, vilket Saknade Barns Nätverk har rapporterat om här. Där framgår att barnen känt en enorm saknad av sin pappa under tiden i Irak. Sonen dessutom har blivit omskuren mot sin vilja!

Nu meddelar Lunds Tingsrätt att man dömt mamman till 160 timmars samhällstjänst samt 60000 kronor i skadestånd till barnen. Ett löjligt lågt straff med tanke på att ha barnen varit kidnappade under ett års tid och att sonen utsatts för fysiska övergrepp. Pappan har idag enskild vårdnad om barnen.

Det ligger onekligen något i Elisabet Höglunds krönika i Aftonbladet, att kvinnor många gånger behandlas med silkesvantar av rättsväsendet och slipper ta ansvar för sina brott!

06 april 2010

Den andra våldtäkten – en granskning av Uppdrag Granskning

Medborgare! Det har gått ett par veckor sedan SVT’s Uppdrag Granskning visade avsnittet om den andra våldtäkten. Programmet som handlade om hur en 14-årig flicka utsatts både mobbing och en förtalskampanj på Internet, efter att hon våldtagits av en 15-årig pojke på en skoltoalett i samhället Bjästa utanför Örnsköldsvik. Trots att pojken dömdes i både tingsrätt och hovrätt för våldtäkten (och dessutom en tid senare även dömdes för ytterligare en våldtäkt mot en 17-årig flicka) spreds illsinniga rykten om flickan både på byn och på nätet, samtidigt som den våldtäktsdömde pojken hyllades. De drivande parterna bakom detta var pojkens mamma och hans storebror.

Nu har pojken och hans familj anmält Uppdrag Granskning till Granskningsnämnden eftersom de anser att tv-programmet har raserat den dömde pojkens och hans brors liv. Som skäl till detta anger familjen i sin anmälan bland annat att det varit lätt att identifiera den våldtäktsdömde pojken i programmet samt att även storebrodern har drabbats hårt på grund av att Uppdrag Granskning visat en bild från hans blogg. En blogg där det ska ha funnits uppgifter med hans namn, adress, mobilnummer och e-postadress. I anmälan skriver familjen också att brodern fått omkring 3000 mail och att det i flera av dessa har riktats dödshot mot den våldtäktsdömde pojken, brodern och mamman. Dessutom påpekar familjen i sin anmälan att de inte fick någon möjlighet att själva komma till tals i programmet.

Mamman har redan tidigare i Aftonbladet berättat att hon och storebrodern blivit utsatta för mordhot och trakasserier samt att de tvingats fly till hemlig ort. Hoten mot dem började redan innan programmet sändes, men exploderade strax därefter. Näthatet vändes snabbt från de våldtagna flickorna till den våldtäktsdömde pojken, hans storebror och mot deras mamma. Det växte dessutom i till en styrka som var mångfalt större än det som de våldtagna flickorna fått uppleva. Även rektorn och prästen som medverkade i programmet har varit utsatta för hot efter att programmet sändes. Allt på grund av hur Uppdrag Granskning valde att lägga upp reportaget!

Uppdrag Gransknings reportrar säger själva att de fått ett tips om en 15-årig pojke som skulle vara oskyldigt dömd till två våldtäkter, men att tipset tog en oväntad vändning efter att reportrarna själva besökt Bjästa och talat med folk på gatan om de rykten som fanns i omlopp på byn. Tipset ska enligt uppgifter ha kommit direkt från pojkens mamma. Samma mamma som själv var drivande bakom de bloggar och andra sidor på nätet som försvarade den våldtäktsdömde pojken och sökte upprättelse. Sidor där hon bland annat redovisat olika former av invändningar mot de förundersökningar som gjorts samt de bevis som presenterats och inte presenterats i rättegångarna.

Tyvärr valde Uppdrag Granskning att inte låta mamman komma till tals i programmet. Inte heller granskade Uppdrag Granskning hennes uppgifter om de oegentligheter som, enligt henne, ska ha legat bakom domarna. Istället säger man själva att:
”I sådana här mål hålls ofta förhandlingarna bakom lyckta dörrar och målsäganden, d.v.s. brottsoffret skyddas av sekretess. Det gör också att själva domen är ganska kortfattat skriven. Vi har dock tagit del av, och granskat, samtliga relevanta handlingar i ärendet.

Av hänsyn till både brottsoffren och gärningsmannen kommer vi inte att ytterligare redogöra för det som talar för Oskars skuld, eller vad vi gjort för att kunna avfärda alla uppgifter och rykten som förekommit på internet. Av reportaget framgår vilken bevisning som domstolarna lutat sig mot.”
Här ligger antagligen också kärnan till varför det uppstår rykten och smutskastning i samband med den här typen av mål. Tyvärr är det allt för få av medborgarna som har insikt i hur rättssystemet är uppbyggt och vilka konsekvenser det kan få.

När en person blir misstänkt för ett brott kan denne anhållas på begäran av åklagaren. Om åklagaren anser sig ha tillräckligt på fötterna kan denne i nästa steg även begära av tingsrätten att den misstänkte ska häktas. Detta innebär att den misstänkte frihetsberövad under en tid av normalt högst 14 dagar. I väldigt många fall begärs även att den misstänkte ska häktas med ”restriktioner", vilket betyder att åklagaren i målet kan fatta beslut om att avskära den häktades kontakter med omvärlden, i form av tillgång till TV, radio, nyhetstidningar, telefonsamtal, brev eller besök av familj och närstående. Den misstänkte hålls inlåst för sig själv under 23 av dygnets 24 timmar och får endast komma ut från sin cell för att ensam besöka rastgården under 1 timme per dygn samt för ytterligare förhör med polisen. Den häktade får en försvarsadvokat utsedd, oftast någon lokal advokat som är tillgänglig för tillfället.

Det är heller inte alltid som försvarsadvokaten finns tillgänglig när polisen vill förhöra den häktade, vilket kan ske när som helst på dygnet. Några av förhören med den våldtäktsdömde 15-årige pojken hölls till exempel mitt på natten. Något som inte är speciellt ovanligt. Mer ovanligt är att försvarsadvokaten då ha tid eller möjlighet att medverka.

Överhuvudtaget har en misstänkt väldigt begränsad tillgång till sin utsedda försvarsadvokat. Det går inte alls till så som vi ofta ser i amerikanska tv-serier, att försvarsadvokaterna själva undersöker fallen, förhör vittnen och letar efter bevis som talar till den misstänktes fördel.

I stället ska enligt svensk rättsordning åklagaren vara objektiv och driva förundersökning på ett sådant sätt att denna söker och presentera även uppgifter som talar för den tilltalade. Tyvärr har verkligheten i ett antal uppmärksammade fall visat sig vara en helt annan. I fallet Ulf visade det sig att åklagaren och polisutredarna i flera år undanhållit tusentals sidor av dokument med bevis som kunde fastställa Bo Larssons oskuld. Även i utredningarna kring Thomas Quick har det framkommit att polis och åklagare har undanhållit material som kunde ha friat honom. Stora mängder av material har hamnat i den så kallade slasken, det vill säga bevismaterial som inte tas upp i åtalet och som därmed inte finns med i förundersökningen.

I samband med att förundersökningen är klar beslutar åklagaren om det insamlade materialet (den del som polis och åklagare väljer att ta med i förundersökningsprotokollet, FUP:en) räcker för att lämna in ett åtal i fallet till tingsrätten. Då får också allmänheten möjlighet att begära ut FUP:en och försvarsadvokaten får tillfälle att läsa in sig på fallet. Försvarsadvokaten har alltså enbart att argumentera för sin klient baserat på de uppgifter som åklagaren och polisen valt att presentera i förundersökningen.

Det är också först då som anhöriga till den misstänkte får reda på vad fallet egentligen rör och vad den misstänkte är anklagad för. Uppgifter som de själva har information om eller som de fått berättat för sig kanske inte alls finns berörda i förundersökningen. Då uppstår naturligtvis en stor förvirring och ett starkt tvivel över hur polis och åklagare verkligen har drivit förundersökningen.

Än mer förvirrande och än mer tvivel uppkommer säkert i samband med huvudförhandlingen i tingsrätten. Det som i vanligt tal brukar kallas rättegången. I många fall kan delar av denna ske bakom lykta dörrar. Speciellt vanligt är det i våldtäktsmål, då målsägandebiträdet ofta begär att de muntliga förhören med målsägande ska ske utan att allmänheten får ta del av dessa. Det gör att den anhållnes anhöriga återigen inte får ta del av målsägandes historia.

Eftersom de skriftliga domarna inte heller i detalj beskriver varför rätten dömer som de gör eller hur de kommit fram till slutsatsen kan detta spä på ytterligare tvivel för de utomstående. Det saknas i många fall en tydlig transparens i brottsmål och speciellt då i fall där merparten av bevismaterialet består av muntliga vittnesmål, expertutlåtanden och där det inte finns entydig teknisk bevisning.

När det gäller de Bjästa-fallet och den efterföljande kampanj som den våldtäktsdömde pojkens mamma och storebror har drivit så är det inte otroligt att deras brist på förtroende för rättssystemet har sitt ursprung i just den bristande transparensens som finns i rättssystemet och de domar som produceras.

Tyvärr har Uppdrag Granskning valt att inte granska varför uppfattningen att pojken skulle vara oskyldigt dömd har uppstått. Istället har man valt att helt ignorerat mamman som tipsade dem och istället hänvisat till sin egen auktoritet för att övertyga tittarna om att domarna är korrekta. Därefter har man valt att vinkla programmet så att det framstår som att det är ett samhällsproblem att flickorna smutskastats och förtalats. Att det är skolan och kyrkan som bär det största ansvaret för det som skett.

Men så är ju inte alls fallet. Det är ju ett i grunden personligt ansvar, som de vuxna föräldrarna har, att tillse att varken de själva eller deras barn gör sig skyldiga till mobbing och förtal av andra människor. Dock kan vara intressant att granska varför det kan uppstå och vad de bakomliggande orsakerna kan vara.

Om Uppdrag Granskning valt den vinkeln istället hade knappast en ny storm av näthat och förtalskampanjer startat. Istället kunde det ha lett till en större förståelse för rättsystemet och hur det fungerar. Om Uppdrag Granskning börjat med att redovisa bakgrunden till fallet, intervjuat mamman och tagit del av hennes kritisk mot domarna samt därefter ägnat tiden åt att slå hål på alla hennes argument mot domarna, förklara varför tvivlen uppstått och visa vilka negativ konsekvenser hennes agerande fått för flickorna så hade tittarna gått från TV’n med en djupare insikt istället för med bröstet fullt med hat.

Tyvärr missade Uppdrag Granskning kärnfrågorna kring varför den här typen av kampanjer av mobbing, smutskastning och förtal kan uppstå. Istället ägnade man sig åt en egen form av mobbing-TV. Det är tyvärr det vi ser konsekvenserna av nu.

Visst är det positivt att de våldtagna flickorna fått någon form av upprättelse, men det hade knappast behövt ske genom att skapa en ny ännu större hatkampanj. Än mindre genom att inte ens göra ett seriöst försök att granska de underliggande orsakerna till varför den här typen av kampanjer överhuvudtaget kan uppstå.