Medborgare! Det har gått ett par veckor sedan SVT’s Uppdrag Granskning visade avsnittet om
den andra våldtäkten. Programmet som handlade om hur en 14-årig flicka utsatts både mobbing och en förtalskampanj på Internet, efter att hon våldtagits av en 15-årig pojke på en skoltoalett i samhället Bjästa utanför Örnsköldsvik. Trots att pojken dömdes i både tingsrätt och hovrätt för våldtäkten (och dessutom en tid senare även dömdes för ytterligare en våldtäkt mot en 17-årig flicka) spreds illsinniga rykten om flickan både på byn och på nätet, samtidigt som den våldtäktsdömde pojken hyllades. De drivande parterna bakom detta var pojkens mamma och hans storebror.
Nu har pojken och hans familj anmält
Uppdrag Granskning till
Granskningsnämnden eftersom de anser att tv-programmet har
raserat den
dömde pojkens och
hans brors liv. Som skäl till detta anger familjen i sin anmälan bland annat att det varit
lätt att identifiera den våldtäktsdömde pojken i programmet samt att även storebrodern har
drabbats hårt på grund av att Uppdrag Granskning visat en bild från hans blogg. En blogg där det ska ha funnits uppgifter med hans namn, adress, mobilnummer och e-postadress. I anmälan skriver familjen också att brodern fått omkring 3000 mail och att det i flera av dessa har riktats
dödshot mot den våldtäktsdömde pojken, brodern och mamman. Dessutom påpekar familjen i sin anmälan att de inte fick någon möjlighet att själva komma till tals i programmet.
Mamman har redan
tidigare i Aftonbladet berättat att hon och storebrodern blivit utsatta för mordhot och trakasserier samt att de tvingats fly till hemlig ort. Hoten mot dem började redan innan programmet sändes, men exploderade strax därefter. Näthatet vändes snabbt från de våldtagna flickorna till den våldtäktsdömde pojken, hans storebror och mot deras mamma. Det växte dessutom i till en styrka som var mångfalt större än det som de våldtagna flickorna fått uppleva. Även rektorn och prästen som medverkade i programmet har varit utsatta för hot efter att programmet sändes. Allt på grund av hur Uppdrag Granskning valde att lägga upp reportaget!
Uppdrag Gransknings reportrar
säger själva att de fått ett tips om en 15-årig pojke som skulle vara oskyldigt dömd till två våldtäkter, men att tipset tog en oväntad vändning efter att reportrarna själva besökt Bjästa och talat med folk på gatan om de rykten som fanns i omlopp på byn. Tipset ska enligt uppgifter ha kommit direkt från pojkens mamma. Samma mamma som själv var drivande bakom de bloggar och andra sidor på nätet som försvarade den våldtäktsdömde pojken och sökte upprättelse. Sidor där hon bland annat redovisat olika former av invändningar mot de förundersökningar som gjorts samt de bevis som presenterats och inte presenterats i rättegångarna.
Tyvärr valde Uppdrag Granskning att inte låta mamman komma till tals i programmet. Inte heller granskade Uppdrag Granskning hennes uppgifter om de oegentligheter som, enligt henne, ska ha legat bakom domarna. Istället
säger man själva att:
”I sådana här mål hålls ofta förhandlingarna bakom lyckta dörrar och målsäganden, d.v.s. brottsoffret skyddas av sekretess. Det gör också att själva domen är ganska kortfattat skriven. Vi har dock tagit del av, och granskat, samtliga relevanta handlingar i ärendet.
Av hänsyn till både brottsoffren och gärningsmannen kommer vi inte att ytterligare redogöra för det som talar för Oskars skuld, eller vad vi gjort för att kunna avfärda alla uppgifter och rykten som förekommit på internet. Av reportaget framgår vilken bevisning som domstolarna lutat sig mot.”
Här ligger antagligen också kärnan till varför det uppstår rykten och smutskastning i samband med den här typen av mål. Tyvärr är det allt för få av medborgarna som har insikt i hur rättssystemet är uppbyggt och vilka konsekvenser det kan få.
När en person blir misstänkt för ett brott kan denne
anhållas på begäran av
åklagaren. Om åklagaren anser sig ha tillräckligt på fötterna kan denne i nästa steg även begära av tingsrätten att den misstänkte ska
häktas. Detta innebär att den misstänkte frihetsberövad under en tid av normalt högst 14 dagar. I väldigt många fall begärs även att den misstänkte ska häktas med ”restriktioner", vilket betyder att åklagaren i målet kan fatta beslut om att avskära den häktades kontakter med omvärlden, i form av tillgång till TV, radio, nyhetstidningar, telefonsamtal, brev eller besök av familj och närstående. Den misstänkte hålls inlåst för sig själv under 23 av dygnets 24 timmar och får endast komma ut från sin cell för att ensam besöka rastgården under 1 timme per dygn samt för ytterligare förhör med polisen. Den häktade får en försvarsadvokat utsedd, oftast någon lokal advokat som är tillgänglig för tillfället.
Det är heller inte alltid som försvarsadvokaten finns tillgänglig när polisen vill förhöra den häktade, vilket kan ske när som helst på dygnet. Några av förhören med den våldtäktsdömde 15-årige pojken hölls till exempel mitt på natten. Något som inte är speciellt ovanligt. Mer ovanligt är att försvarsadvokaten då ha tid eller möjlighet att medverka.
Överhuvudtaget har en misstänkt väldigt begränsad tillgång till sin utsedda försvarsadvokat. Det går inte alls till så som vi ofta ser i amerikanska tv-serier, att försvarsadvokaterna själva undersöker fallen, förhör vittnen och letar efter bevis som talar till den misstänktes fördel.
I stället ska enligt svensk rättsordning åklagaren vara objektiv och driva
förundersökning på ett sådant sätt att denna söker och presentera även uppgifter som talar för den tilltalade. Tyvärr har verkligheten i ett antal uppmärksammade fall visat sig vara en helt annan. I fallet Ulf visade det sig att åklagaren och polisutredarna i flera år
undanhållit tusentals sidor av dokument med bevis som kunde fastställa Bo Larssons oskuld. Även i utredningarna kring Thomas Quick har det framkommit att polis och åklagare har
undanhållit material som kunde ha friat honom. Stora mängder av material har hamnat i den så kallade slasken, det vill säga bevismaterial som inte tas upp i åtalet och som därmed inte finns med i förundersökningen.
I samband med att förundersökningen är klar beslutar åklagaren om det insamlade materialet (den del som polis och åklagare väljer att ta med i förundersökningsprotokollet, FUP:en) räcker för att lämna in ett åtal i fallet till tingsrätten. Då får också allmänheten möjlighet att begära ut FUP:en och försvarsadvokaten får tillfälle att läsa in sig på fallet. Försvarsadvokaten har alltså enbart att argumentera för sin klient baserat på de uppgifter som åklagaren och polisen valt att presentera i förundersökningen.
Det är också först då som anhöriga till den misstänkte får reda på vad fallet egentligen rör och vad den misstänkte är anklagad för. Uppgifter som de själva har information om eller som de fått berättat för sig kanske inte alls finns berörda i förundersökningen. Då uppstår naturligtvis en stor förvirring och ett starkt tvivel över hur polis och åklagare verkligen har drivit förundersökningen.
Än mer förvirrande och än mer tvivel uppkommer säkert i samband med
huvudförhandlingen i tingsrätten. Det som i vanligt tal brukar kallas rättegången. I många fall kan delar av denna ske bakom lykta dörrar. Speciellt vanligt är det i våldtäktsmål, då
målsägandebiträdet ofta begär att de muntliga förhören med målsägande ska ske utan att allmänheten får ta del av dessa. Det gör att den anhållnes anhöriga återigen inte får ta del av målsägandes historia.
Eftersom de skriftliga domarna inte heller i detalj beskriver varför rätten dömer som de gör eller hur de kommit fram till slutsatsen kan detta spä på ytterligare tvivel för de utomstående. Det saknas i många fall en tydlig transparens i brottsmål och speciellt då i fall där merparten av bevismaterialet består av muntliga vittnesmål, expertutlåtanden och där det inte finns entydig teknisk bevisning.
När det gäller de Bjästa-fallet och den efterföljande kampanj som den våldtäktsdömde pojkens mamma och storebror har drivit så är det inte otroligt att deras brist på förtroende för rättssystemet har sitt ursprung i just den bristande transparensens som finns i rättssystemet och de domar som produceras.
Tyvärr har Uppdrag Granskning valt att inte granska varför uppfattningen att pojken skulle vara oskyldigt dömd har uppstått. Istället har man valt att helt ignorerat mamman som tipsade dem och istället hänvisat till sin egen auktoritet för att övertyga tittarna om att domarna är korrekta. Därefter har man valt att vinkla programmet så att det framstår som att det är ett samhällsproblem att flickorna smutskastats och förtalats. Att det är skolan och
kyrkan som bär det största ansvaret för det som skett.
Men så är ju inte alls fallet. Det är ju ett i grunden personligt
ansvar, som de vuxna föräldrarna har, att tillse att varken de själva eller deras barn gör sig skyldiga till mobbing och förtal av andra människor. Dock kan vara intressant att granska varför det kan uppstå och vad de bakomliggande orsakerna kan vara.
Om Uppdrag Granskning valt den vinkeln istället hade knappast en ny storm av näthat och förtalskampanjer startat. Istället kunde det ha lett till en större förståelse för rättsystemet och hur det fungerar. Om Uppdrag Granskning börjat med att redovisa bakgrunden till fallet, intervjuat mamman och tagit del av hennes kritisk mot domarna samt därefter ägnat tiden åt att slå hål på alla hennes argument mot domarna, förklara varför tvivlen uppstått och visa vilka negativ konsekvenser hennes agerande fått för flickorna så hade tittarna gått från TV’n med en djupare insikt istället för med bröstet fullt med hat.
Tyvärr missade Uppdrag Granskning kärnfrågorna kring varför den här typen av kampanjer av mobbing, smutskastning och förtal kan uppstå. Istället ägnade man sig åt en egen form av mobbing-TV. Det är tyvärr det vi ser konsekvenserna av nu.
Visst är det positivt att de våldtagna flickorna fått någon form av upprättelse, men det hade knappast behövt ske genom att skapa en ny ännu större hatkampanj. Än mindre genom att inte ens göra ett seriöst försök att granska de underliggande orsakerna till varför den här typen av kampanjer överhuvudtaget kan uppstå.
Medborgare! Att valrörelsen i praktiken redan har börjat kan knappast någon ha missat. Gammelmedia presenterar nya opinionsundersökningar vecka efter vecka. Endera gången krymper gapet mellan blocken och nästa gång ökar det. Det duggar tätt av utspel om än den ena frågan och än den andra. Den senaste veckan har de rödgröna lovat guld, höghastighetståg och gröna skogar. Man lovar så vitt och brett att vi till och med har fått ett nytt namn för den överbudspolitik som just nu bedrivs av oppositionen, Tobleronepolitik! 
