Människan försvinner i de moderna rättegångsfabrikerna

Medborgare! Sedan den 1 november 2008 har stora förändringar i all tysthet införts i rättegångsbalken, det regelverk som styr hur domstolsprocessen i de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta Domstolen) går till. Till grund för lagändringen låg den förra regeringens proposition 2004/05:131 ”En modernare rättegång – reformering av processen i allmänna domstolar” (även kallad EMR). Reformen innebär att tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga på den första instansen (tingsrätten). Systemet med prövningstillstånd har utökats och omfattar numera fler typer av mål, vilket gör det svårare att få sin sak överprövad av högre instans (hovrätten). Dessutom dokumenteras numera alla förhör i tingsrätterna och vid en överklagan kommer dessa videoinspelningar att användas i hovrätten istället för nya förhör med vittnen och andra förhörspersoner.

Denna reform har i nästan obemärkt smugits igenom och fokus från officiella håll har främst legat kring användningen av modern videoteknik vid förhör i rättegångar och att domstolarna har installerat ny teknik i sina rättssalar. Ett motiv för detta har varit att det underlättar för vittnen att bara behöva inställa sig en gång, även om målet skulle överklagas.

Nu kommer dock kritik mot EMR. Håkan Lavén, hovrättslagman i hovrätten för Nedre Norrland, skriver i en debattartikel på DN Opinion att de nya processreglerna äventyrar rättssäkerheten och förtroendet för domstolarna. Detta eftersom det inte längre tillåts ställas några nya frågor till vittnen och andra förhörspersoner då ett fall överklagats och på nytt tas upp i hovrätten. Istället spenderar högt betalda domare och advokater dagar på att titta och lyssna på videoinspelningar från tingsrätten, ofta med varierat intresse från de deltagande. Den tilltalade får heller inga möjligheter att komma till tals igen! Håkan Lavén skriver:

”Med den nya ordningen har också den tilltalades ställning i rättegången avsevärt försvagats. Det måste betecknas som mycket otillfredsställande att en tilltalad som vänder sig till en ny domstolsinstans för att få sin sak prövad inte anses ha rätt att i ett partsförhör få möjlighet att förklara sig i de ansvarsfrågor som gäller honom själv. Den som i tingsrätten till exempel blivit dömd till livstids fängelse för mord och anser sig oskyldig har, som alla förstår, anledning att argumentera för sin sak i hovrätten.”

Tomas Nilsson och Anne Ramberg från Advokatsamfundet instämmer i Håkan Lavéns kritik mot EMR och konstaterar att Advokatsamfundet inte fick någon möjlighet att invända mot regeringens förslag att den tilltalade inte skulle kunna höras igen i högre instans. De skriver:

”Den absolut viktigaste kritiken rör dock just, som Lavén påpekar, bristerna i den tilltalades rätt att komma till tals i hovrätten. Detta är något som måste ändras så snart som möjligt. Även möjligheten att hålla andra tilläggsförhör måste vidgas. De nya reglerna har gällt i cirka 9 månader och har först under våren fått ett praktiskt genomslag. Under denna tid har allvarlig kritik framförts från advokaternas och deras samfunds sida över bristerna i processen.”

Chefsåklagare Christer Krantz konstaterar krasst att en konsekvens av EMR är att försvarsadvokaterna måste berätta för sina klienter att de ska göra så bra sig som möjligt ifrån sig i tingsrätten. För i hovrätten kommer de inte till tals!

Juristen har en mer mänsklig syn på situationen och konstaterar i ett kritiskt inlägg om EMR från i mars att det inte är ovanligt att folk tiger av rädsla eller lojalitet i tingsrätten och att de vågar tala först i hovrätten. Med den nya rättsordningen har den möjligheten nu i praktiken försvunnit, vilket i sin tur kan leda till att flera blir felaktigt dömda utifrån ett allt för bristfälligt underlag.

I ett försök att spara pengar och effektivisera rättsväsendet har alltså människan helt glömts bort. De som åtalas för brott i en svenska domstol har redan från början små möjligheter att göra sin röst hörda. Vi är inte lika inför lagen. Åklagare och polis har enorma resurser till förfogande och styr helt över både processen och vilka bevis de vill lägga fram för domstolen. Den tilltalade är helt i händerna på åklagaren och kan bara försöka försvara sig mot de anklagelser som denne presenterar. Med den nya rättsordningen har denna möjlighet stryps ytterligare.

Det verkar som om människan helt har glömts bort i skapandet av ett system med rättegångsfabriker där så många som möjligt ska dömas på kortast möjliga tid och till lägsta möjliga kostnad. Rättssäkerheten har återigen fått betala priset!

MER INTRESSANT OM: JURIDIK, RÄTTSSÄKERHET, EMR, DOMSTOL, RÄTTEGÅNG