24 december 2010

God Jul och Gott Nytt År

Medborgare! I nattens mörker, i väntan på att solens ljus åter ska börja skina över det snötäckta landskapet på julaftonens morgon, passar Viktor Rydbergs klassiska dikt Tomten sig väl. För få år har midvinternattens köld varit så hård. Få år har stjärnorna gnistrat och glimmat så. Få år har månen lyst så starkt och lyst upp snön på fur och gran.

Medborgarperspektiv önskar alla läsare (som fortfarande råkar ha vägarna förbi) en God Jul och ett Gott Nytt År, så länge vi nu får göra det i vårt allt mer politiskt korrekta land. Snart har det väl gått lika långt som i USA, där man inte längre önskar varandra Merry Christmas utan istället Season's Greetings. Allt för att inte någon ska känna sig  kränkt och diskriminerad!


27 oktober 2010

Over and out!

Medborgare! Efter närmare 400 inlägg är det dags att ställa skorna på hyllan. Tiden räcker helt enkelt inte till, samtidigt som engagemanget sviker. Samhället har inte förändrats nämnvärt sedan Medborgarperspektiv såg dagens ljus för första gången för snart 2 år sedan. Makteliten fortsätter att leva efter egna regler som inte gäller för vanligt folk. Mediaeliten fortsätter att leva i symbios med makteliten, samtidigt som de förmedlar en svartvit bild av samhället som inte allmänheten känner igen sig i.

Övervakningssamhället breder ut sig allt mer för varje dag som går, påhejat av i stort sett alla de politiska partierna.

Rättssäkerheten är sedan länge satt på undantag och inte blir den bättre av feministiskt inspirerade förslag på lagar som bygger på en fördomsfull syn på kvinnor och män.

Frihet, jämlikhet och broderskap blir en allt större bristvara i dagens Sverige. Förhoppningsvis kommer dock en annan tid i morgon. Vi ses då!

Over and out!



23 oktober 2010

Seriös journalistik? Nej! Rättssäkerhet? Nej!

Medborgare! Wikileaks har precis släppt ett mycket omfattande material om Irakkriget till medier världen över. Material består av cirka 400 000 dokument där det tydligt framgår att minst 60 procent av de 109 000 döda som USA:s militär registrerat i Irak åren 2004–2009 var civila. Det framgår också att USA blundade för mängder av grova övergrepp som irakisk polis begått mot sin egen befolkning. Irakisk polis som verkat under det amerikanska styret! Trots hundratals rapporter om utnyttjande, tortyr, våldtäkter och mord som ska ha begåtts av irakisk polis undersöktes aldrig dessa vidare av de amerikanska myndigheterna. Det verkar till och med ha funnit hemliga order från USA's sida att låta irakiska säkerhetsstyrkors övergrepp på hjälplösa fångar passera helt obemärkt!

Överhuvudtaget ger det läckta materialet en bild av läget i Irak och USA's agerande som betydligt värre än vad som rapporterats via de officiella kanalerna.

Trots de chockerande uppgifterna om det veritabla blodbad som verkar ha skett i Irak med USA's goda minne så verkar inte CNN's reporter Atika Shubert vara det minsta intresserad av detta i en intervju med Wikileaks talesperson Julian Assange. Istället försöker Atika Shubert smutskasta Julian Assange som person och drar bland annat upp förundersökningen om våldtäkt och sexuellt ofredande mot honom som fortfarande, efter två månader, inte har avslutats av (världens lataste) överåklagare Marianne Ny.



Julian Assange gör helt rätt som tydligt markerar mot Atika Shubert att dessa personangrepp mot honom inte är varken relevanta eller intressanta i ett sammanhang där Wikileaks just har offentliggjort uppgifter om hundratusentals människors död och hur amerikanska myndigheter sett mellan fingrarna på grova övergrepp mot andra människor. Att Julian Assange till slut lämnar intervjun är fullt förståeligt. Atika Shubert bedriver inte någon seriös journalistik. Hon visar inte bara ett personligt förakt mot Julian Assange, utan även mot alla de hundratusentals människor som mist livet under den amerikanska operationen i Irak.

Samma typ av förakt visar även överåklagare Marianne Ny och det svenska rättsväsendet mot Julian Assange genom att inte skyndsamt utreda de (falska) anklagelser som riktats mot honom av Anna Ardin och Sofia Wilén. Men som Medborgarperspektiv tidigare skrivit om så har Sverige tyvärr ett rättssystem som uppmuntrar till lögner och politisk manipulation.

Det är fullt möjligt att nyttja det svenska rättsväsendet för att med falska anklagelser tysta både enskilda personer och hela organisationer. Det är just det vi ser ett exempel på i fallet Julian Assange!

19 oktober 2010

Världens lataste åklagare?

Medborgare! Det har snart gått två månader sedan Anna Ardin och Sofia Wilén promenerade in på Klara polisstation för att anmäla Wikileaks frontperson Julian Assange för våldtäkt. Åklagarväsendet har sedan dess uppvisat tydliga tecken på att rättssäkerheten i Sverige är under all kritik. Innan polisen ens hade hunnit förhöra klart de två anmälarna beslutade jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand att anhålla Julian Assange i sin frånvaro. Hon beordrade också polisen att söka efter honom i nöjeskvarteren kring Stureplan. Syftet var (som i alla liknande fall) att snabbt fånga in den anklagade och låsa in honom i häktet, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Detta så att åklagarna sedan i lugn och ro skulle kunna bygga upp utredning tillsammans med målsäganden som skulle kunna fälla den anklagade.

Julian Assange var dock inte vilken man som helst. Medias intresse för Wikileaks och dess frontperson var mycket stort. Att han var misstänkt för våldtäkt läckte snabbt ut till media och snart spreds nyheten som en flodvåg runt jorden. Eftersom polisen inte hade lyckats fånga in Julian Assange och fått honom inspärrad, så blev även hans nekande snabbt allmänt känt.

Det svenska åklagarväsendet ansattes parallellt av media som ville veta mer om anklagelserna och misstankarna. Alla frågade sig om det verkligen fog för misstankarna och om det fanns några bevis som styrkte misstankarna. Chefsåklagare Eva Finné, som hade fått ta över ärendet, insåg ganska snart att det inte alls fanns något riktig grund för de anklagelser som Anna Ardin och Sofia Wilén hade lagt fram. Med vetskapen av att hela världen skulle granska ärendet i detalj valde hon därför att avskriva misstankarna mot Julian Assange redan dygnet efter att anmälan gjorts.

Detta fick målsägandes ombud Claes Borgström att gå i taket. Som partikamrat till Anna Ardin och som feminist reagerade han på att man inte tog de två kvinnornas ord och upplevelser som absolut sanning. Därför begärde Claes Borgström överprövning av ärendet hos Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg. Ansvarig för detta var överåklagare Marianne Ny, som efter en kort tid beslutade att bifalla målsägandes begäran och att därmed återuppta utredningen mot Julian Assange. Det har nu gått mer än en och en halv månad sedan Marianne Ny öppnade ärendet och ännu har inget beslut tagits om att åtala Julian Assange eller att avskriva ärendet.

Man kan verkligen fråga sig vad Marianne Ny har gjort under denna mycket långa tid. Ska det verkligen behöva ta mer än ett par dagar för att slutföra den här typen av utredningar? Det finns bara en handfull personer att förhöra!

Slutsatsen måste vara att Marianne Ny antagligen är världens lataste åklagare. Eller att det är värre ställt med rättssäkerheten i Sverige än gemene man någonsin kan ana!

11 oktober 2010

Skål alla genusrebeller!

Medborgare! Fler och fler får upp ögonen för att feminismen inte är vägen till ett mer jämställt samhälle. Dess budskap om att män är systematiskt överordnade och kvinnor underordnade stämmer helt enkelt inte överens med vanligt folks vardag. På vissa områden har kvinnor nackdelar och män fördelar i samhället, men på andra områden är rollerna de omvända. Det existerar helt enkelt inget patriarkat eller könsmaktsordning. Det behövs heller ingen förljugen genusvetenskap för att propagera ut en falsk syn på jämställdhet, baserad på feminismens svartvita ideologi.

Däremot behövs en öppen arena för att förutsättningslöst mötas över könsgränserna, för att diskutera jämställdhet på riktigt.

Måndagen den 18 oktober kl. 18 finns en sådan möjlighet i landets tre största städer. Då anordnas en pubträffar för alla som är intresserade av ett nytt synsätt på jämställdhet, ett synsätt som inte bara inkluderar kvinnofrågor utan som även lägger lika stort fokus på mansfrågor.

I Malmö träffas alla intresserade på Café le fil du Rasoir, som ligger mittemot Centralen på Norra Vallgatan 62. Här kommer Pelle Billing och undertecknad att närvara.

I Göteborg sker träffen på The Dubliner på Östra Hamngatan 50B.

I Stockholm sker träffen på puben Harry B James på Regeringsgatan 49. Här kommer Pär Ström att närvara.

Boka in detta unika tillfälle att diskutera jämställdhet på riktigt i kalendern redan nu! Passa på att ta tillfället i akt att skåla med andra genusrebeller!

10 oktober 2010

Att kidnappa sina barn är inte rätt väg att gå

Medborgare! Ovanligt nog så skriver nu gammelmedia om en vårdnadstvist som gått så långt att en av föräldrarna kidnappat barnen och nu håller sig gömd undan myndigheterna. Barnen (Amina 7 år och Ali 5 år) försvann igår i samband med ett övervakat umgänge med sin far, Osama Al Hasane, på Junibacken i Stockholm. Mamma Anna har interimistisk enskild vårdnad om barnen sedan i maj i år. Hon befarar nu att de är på väg utomlands, till Irak eller Libanon. Osama Al Hasane är häktad i sin frånvaro, rikslarm har utfärdats och han jagas av poliser i hela Norden. Han och barnen tros dock fortfarande vara kvar i Sverige.

I natt skrev Osama ett inlägg på sin blogg om vårdnadstvisten och bakgrunden till varför han nu kidnappat barnen. Osama beskriver att när han själv anmälde till polisen att mamman fört bort barnen så ville de inte ens ta emot en anmälan. Han fick tjata i två dagar för att få dem att ta emot anmälan och när de väl gjort det så lades ärendet ner efter tio dagar, utan att ens informera honom om beslutet. Osama beskriver också hur Socialtjänsten i Huddinge vägrat träffa honom för att diskutera att mamman förvägrade honom att träffa barnen. De försvarade då mammans bortförande av barnen och beskrev det som att barnen säkert hade det jättekul nu, som att de var på semester!

Medborgarperspektiv har tidigare uppmärksammat Osama och hans kamp för sina barn. Sedan i somras skriver han på sin blogg om hur barnen fördes bort av hans före detta fru, hur han kämpat för att få behålla kontakt med dem samt hur han har behandlats av Socialtjänsten i Huddinge i samband med vårdnadstvisten. I vanlig ordning verkar Socialtjänsten och övriga myndigheter ha tagit parti för mamman och gjort det de kan för att förskjuta pappan ur hennes och barnens liv.

Efter att ha varit skild från sina barn i mer än tre månader lyckades till slut Osama få till övervakade umgängen med sina barn en gång i månaden. Man kan förstå hans desperation över den situation som han befinner sig i, men det berättigar inte till att ta lagen i egna händer och kidnappa barnen!

Det är ytterst ovanligt att gammelmedia skriver om vårdnadstvister och om föräldrar som gör sig skyldiga till egenmäktighet med barn. Varför just detta fall uppmärksammas kan man fråga sig. Det gör även Osama i sitt senaste blogginlägg. Han beskriver hur han själv vid åtskilliga tillfällen försökt få media att skriva om sitt fall, men varje gång fått beskedet att de kan inte hjälpa till eftersom de inte agerar i vårdnadstvist eller privata handlingar. Men nu verkar det plötsligt gå bra!

Ann-Mari Maukonen spekulerar i om det kan bero på att det nu är en pappa som kidnappat sin barn? Hon frågar sig också om gammelmedia kommer att agera likadant nästa gång en mamma kidnappar sina barn? För tvärtom vad man kan få intryck av, så är det faktiskt fler mammor som kidnappar sin barn än pappor som gör det. Med tanke på att det dessutom är betydligt ovanligare att papporna får vårdnaden av sina barn, så är det en mångfalt större risk att en pappa som har vårdnaden om barnen får dem kidnappade av mamman än det omvända.

I våra svenska feministiska media beskrivs dock den här typen av händelser på olika sätt. Pappor kidnappar sina barn, men mammor flyr med sina barn! Skulden läggs konsekvent på mannen i båda fallen. Kvinnor döms heller inte lika ofta för egenmäktighet med barn, trots att det är vanligare att de kidnappar sina barn. De mammor som döms får heller inte till lika höga straff som pappor. Sådan är statsfeminismen!

Barn har rätt till båda sina föräldrar. Att i samband med en skilsmässa (eller på annat sätt) försöka skilja barnen från den andre föräldern är generellt sett inte i barnens bästa. Även om man inte kommer överens så är det, precis som Jerry skriver, viktigt att hålla barnen ute ur konflikten och inse att de är en gemensam angelägenhet för resten av livet! Att kidnappa barnen löser verkligen inga problem, snarare tvärtom!

05 oktober 2010

Ta ingen skit!

Svenska män! Dagligen matas vi med feministisk propaganda som beskyller män för allt ont i världen och som pekar ut män som mindre värda. Dagligen sprids myter om att män förtrycker kvinnor, att det är männen som har makten och alla fördelar i samhället. Dagligen beskrivs män som våldsamma och ondsinta förrövare samtidigt som kvinnor beskrivs som oskyldiga änglar. Redan från barnsben matas pojkar med att de ska visa flickor speciell respekt och uppmärksamhet, samtidigt som flickorna får lära sig att de är mer värda än pojkar. Flickor får lära sig att de har rättigheter, pojkar får lära sig att de har skyldigheter.

Men det är dags att säga ifrån. Det är dags att stå upp mot feminismens hatiska propaganda. Det är dags att stå upp för alla Sveriges män. Det är dags att göra motstånd!

Sådant får dock många (framför allt) kvinnor att reagera. Män som säger ifrån blir systematiskt beskyllda för att vara kvinnohatare, för att var mot jämställdhet och för att bedriva könskrig. Kvinnor (och speciellt då feministiska sådana) är nämligen vana vid att ha tolkningsföreträdet för allt som har med könsfrågor och jämställdhetsfrågor att göra. Så när män ger uttryck för en annan bild utmanas deras privilegierade ställning. Deras rättigheter är hotade. De är ju vana vid att oemotsagt kunna styra och ställa över hur män beskrivs och definieras.

Men det är dags att sätta stopp för det. Det är dags att göra som Grynet en gång uppmanade landets tjejer till (för pojkar brydde hon sig ju inte speciellt mycket om). Att inte låta någon annan trampa ner dig för den du är. Att inte ta skit!

Så till alla män:
- Ingen feminist eller kvinna kan bestämma vad du ska tycka, tänka eller känna. Det vet bara du!
- Låt ingen feminist eller kvinna tala om för dig att du är dålig eller har dåliga känslor.
- Låt ingen feminist eller kvinna säga ondsinta saker om dig eller om män generellt.
- Låt ingen feminist eller kvinna tala om för dig att det är fel på dig, på ditt kön eller på män generellt.

Om någon försöker göra det så säg bara "Jag tar ingen skit!"

04 oktober 2010

Vem bryr sig om de oskyldigt dömda männen?

Medborgare! Det finns all skäl i världen att fråga sig hur det står till med rättssäkerheten för män i Sverige? En som frågar sig just detta är säkert den 28-åriga man som blev falsk anklagad för att ha kidnappat, misshandat och våldtagit en 16-årig flicka i det nyligen uppmärksammade "sextortyr"-målet, men säkert även flickans BDSM- partner som av åklagare Ulrika Rogland blev anklagad för grov misshandel av flickan, trots att hon motsatte sig alla sådana anklagelser. Men det sket Ulrika Rogland fullständigt i och drev målet mot flickans BDSM-partner av rena prestigeskäl.

Ytterligare en man som säkert tvivlat på rättssäkerheten är Julian Assange, som efter nästan två månaders utredande ännu inte har fått några besked från överåklagare Marianne Ny om (de falska) våldtäktsanklagelserna från Anna Ardin och Sofia Wilén. Åklagarmyndigheten verkar inte lägga många strån i kors för att räta ut frågetecknen. Julian Assange slipper i alla fall sitta inspärrad bakom lås och bom under tiden, vilket annars är standard för män som anklagas av kvinnor för sexbrott.

Men det finns de som drabbats mångdubbelt värre. Som Medborgarperspektiv tagit upp tidigare så finns det många oskyldig som skakar galler här i landet. Något som även journalisten och författaren Thérèse Juel har uppmärksammat i ett par debattartiklar. Redan 2007 skrev hon i Aftonbladet om oskyldiga män som döms till fängelse och tidigare i år skrev hon att felaktigt dömda inte har någon möjlighet att få upprättelse i Sverige.

Nu släpper Thérèse Juel boken "Fällda för sexövergrepp - om rättsfall i Sverige" på Ica Bokförlag. I boken skildrar hon tio svenska mäns möten med rättsväsendet. Tio män som blivit anklagade för ytterst allvarliga brott och dömts på mycket svaga grunder. I förordet skriver hon:
"Hur kunde de dömas? När rättssäkerheten sätts på spel och anklagade döms på svaga grunder får det ödesdigra konsekvenser. Här skildras tio mäns möte med rättsväsendet.

Försök tänka dig tanken att du en dag blir anklagad för ett allvarligt brott som du inte har begått. Du misstänks ha våldfört dig på ett barn eller en ung flicka och det spelar ingen roll vad du säger eller försöker bevisa - du blir ändå inte trodd. Du blir anhållen och häktad. Kanske får du också restriktioner och kan inte meddela dig med omvärlden. I rättssalen märker du att alla tror på det målsäganden säger men dig är det ingen som tror på, så du blir fälld och dömd till fängelsestraff och får betala dryga skadestånd.

Denna verklighet drabbar ett antal män varje år. Män som tvingas avtjäna sina straff utan att någonsin få upprättelse eller möjlighet till omprövning av sin dom. Rättsväsendet bygger på dess förmåga att söka och finna sanningen, men hur är det med den saken? Är alla mödrar goda och talar barn alltid sanning? Är alla åklagare objektiva och alla försvarsadvokater djupt engagerade i sina klienter? Gräver man tillräckligt djupt för att domen ska vara ställd utom allt tvivel?"
Detta är frågeställningar som verkligen borde belysas mer i samhället. Men vem bryr sig om de oskyldigt dömda männen?

MER INTRESSANT OM: , , ,

03 oktober 2010

Sanningen om "sextortyr"-målet

Medborgare! För ett par veckor sedan kunde man läsa svarta rubriker i gammelmedia om den 32-åringe mannen som stod åtalade för grov misshandel mot en 16-årig flicka. Det påstods att han hade utsatt henne för sextortyr! Detta trots att de båda hade samtyckt till att idka BDSM tillsammans. Men åklagaren Ulrika Rogland vill pröva var gränsen för våldsex går, även om flickan själv varit den som sökt upp mannen och frivilligt låtit honom smiska och dominera henne under en helg i hans lägenhet. Men det visste vi ju inte då...

Moralpanik bröt snabbt ut i både gammelmedia och bloggar. Mannen dömdes snabbt ut som en pervers person som utnyttjar unga flickor och flickan dömdes snabbt ut som allt för ung och trasig för att kunna ta eget ansvar för sig själv. Hon hade ju en historia av självskadebeteende och var allt för ung för att kunna förväntas ta ansvar för sitt eget sexliv.

Efter ett par veckor kom till slut tingsrättens dom. Det visade sig att tingsrätten ansåg att samtycke faktiskt är möjligt vid våldsamt sex! Men åklagare Ulrika Rogland var snabbt ute i gammelmedia och sa att den friande domen skulle överklagas. Det lät naturligtvis vettigt, speciellt med tanke på att man kunde läsa att flickan inte hade kunnat höras under rättegången eftersom hon enligt målsägandebiträdet Kerstin Hedelin hade mått så dåligt efter händelsen att hon hade börjat skära sig på nytt.

Många reagerade instinktivt på domen, men antagligen utan att överhuvudtaget ha läst den! Radikalfeministen Katarina Wennstam skrev en debattartikel i Aftonbladet där hon ondgjorde sig över domen och att mannen hade gått fri. Hon hävdade att kvinnor blir rättslösa när sex övergår i våld och att flickor skuldbeläggs när de utsätts för brott. Hela hennes artikel bygger på feministisk propaganda och hon fick för en gång skull mothugg av både läsare och av krönikören Lisa Magnusson. Lisa Magnusson menade att Katarina Wennstam berövar kvinnor deras sexualitet.

För det framgick faktiskt tydligt av domen att det var flickan själv som tagit initiativ till mötet med den 32-åriga mannen, även om gammelmedia inte gjorde minsta ansatts till att beskriva det fullständiga händelseförloppet. Vid en närmare granskning av domen framkom dessutom ytterligare märkligheter.

Att åklagare Ulika Rogland överhuvudtaget har drivit ärendet är snarare en konsekvens av statsfeministisk hybris än av omsorg om den 16-åriga flickan. För hon ville inte alls anmäla den 32-årige mannen. Inte heller vill hon att hennes sexuella läggning skulle offentliggöras inför sin familj, sina vänner och hela omvärlden.

När den 16-åriga flickan talade med en vän om det som skett under helgen ville hon inte att hennes sexuella läggning skulle avslöjas och inte heller vill hon avslöja den 32-årige mannen. Därför hittade hon på en falsk historia och sa att hon blivit kidnappad av tre män som turats om att våldta och misshandla henne. Vännen spred detta vidare till den person som gjorde polisanmälan. Det tog inte lång stund innan polisen skickade ut en patrull för att tala med den 16-åriga flickan och hennes föräldrar. Plötsligt satt hon i en fälla av falska anklagelser och visste inte hur hon skulle ta sig ut. Inte heller ville hon avslöja sin sexuella läggning för varken sina föräldrar eller polisen. Därför valde hon att fortsätta ljuga om vad som hade hänt. Hon pekar ut en 28-årig man och två okända vänner till honom som skyldiga till att ha kidnappat, misshandlat och våldtagit henne! Den 28-åriga mannen identifieras och häktas snart av polisen misstänkt för grova våldtäkter!

Sanningen är dock att den 28-åriga mannen aldrig har träffat den 16-åriga flickan. De har dock talats vid på ett internetforum för personer som är intresserade av BDSM. Samma forum som den 16-åriga flickan lärt känna den 32-åriga mannen som hon tillbringat helgen med. Att hon skyller på 28-åringen beror på att hon vill skydda sin älskare. Honom vill hon inte peka ut. 28-åringen däremot är en gammal rival till 32-åringen och detta vet flickan.

Under ett par veckors tid sitter den 28-årige mannen häktad och frihetsberövad hos polisen. Han förhörs av polisen under överseende av åklagare Ulrika Rogland. Hon gör allt för att hitta de andra två männen som ska ha varit med om att kidnappa, misshandla och våldta den 16-åriga flickan. Efter en tid får de fram 32-åringen telefonnummer från flickans mobil. Han anhålls, delges misstanke och frihetsberövas. Förhör hålls med honom, men de ger inte riktigt de svar som åklagare Ulrika Rogland har förväntat sig. 32-åringen säger att han aldrig har träffat 28-åringen, men erkänner att han har haft den 16-åriga flickan på besök hos sig den aktuella helgen (även om hon till honom sagt att hon var 18 år). Han berättar även att de ägnat sig åt BDSM, men att hon har varit fri att avbryta när helst hon så önskar och att hon haft möjlighet att lämna lägenheten. Allt har skett med fri vilja och samtycke!

Den 32-årige mannen ber dessutom polisen och åklagaren att kolla upp alla chat-loggar på hans dator. Där kan man se hela konversationen mellan honom och den 16-åriga flickan under ett par veckors tid innan de bestämt sig för att spendera en helg tillsammans. Där framgår att den 32-årige mannen gång på gång frågat ut flickan om hon förstår vad hon ger sig in på, vad hon önskar att få ut av träffen och om hennes bakgrund.

Trots att det måste stått utom tvivel för åklagare Ulrika Rogland att flickan falskt anklagat den 28-årige mannen för kidnappning, misshandel och våldtäkt för att skydda sig själv och den 32-årige mannen så riktar hon inte sina brottsmisstankar mot flickan, utan försöker istället rädda sitt eget skinn genom att nu rikta brottsanklagelserna mot 32-åringen. Den 28-årige mannen släpps efter att ha fått spendera 3 veckor i häktet. Nu är det 32-åringen som Ulrika Rogland vill fälla för grov misshandel, trots att BDSM-akten skett i samförstånd och trots att den 16-åriga flickan inte alls vill medverka i några brottsanklagelser.

Under hela rättegången mot 32-åringen vägrar den 16-åriga flickan att medverka. Åklagare Ulrika Rogland och flickans offentligt utnämnda målsägarbiträde, Kerstin Hedelin, säger att det beror på att flickan mår så dåligt. De uttrycker detta på ett sätt så att det ska låta som om det beror på vad hon utsatts för av den 32-årige mannen, men sanningen är att hon mår dåligt av att Ulrika Rogland driver ärendet mot hennes vilja och att hon fläker ut hennes sexuella läggning i massmedia mot hennes vilja. Ulrika Rogland våldtar den 16-åriga flickan i feminismens namn!

Ulrika Rogland skiter nämligen fullständigt i den 16-åriga flickan. Det viktiga är att få mannen dömd, i detta fall för grov misshandel. Trots att "misshandeln" varken var grov och än mindre att det fanns ett brottsligt motiv till den. Ty sanningen var att det hela var frågan om en akt som skedde under samtycke. Om den var sexuell kan man också fråga sig, ty när den 16-åriga flickan lämnade lägenheten så var hennes största besvikelse att den 32-åriga mannen inte hade haft sex med henne under hela helgen! Hon hoppades dock att han skulle ha det nästa gång de träffades!

Sanningen om "sextortyren" är att åklagaren Ulrika Rogland fick smisk av tingsrätten som totalsågade hennes åtal. Det fanns överhuvudtaget ingen sextortyr. Det existerade bara i Ulrika Roglands hjärna och hos feministiska skribenter i gammelmedia!

Däremot fanns det ett fall av falska våldtäktsanklagelser och en man som fått sitta inlåst under tre veckors tid anklagad för detta. Sådant skiter dock Ulrika Rogland och den svenska åklagarmyndigheten högaktningsfullt i. Så går det nämligen till i det statsfeministiska Sverige. I jakten på män är alla medel tillåtna!

29 september 2010

Vad har grabbarna på Ladies Night att göra?

Medborgare! Aftonbladet rapporterar idag att Kent Grim har anmält Ladies Night till Diskrimineringsmannen (DO) för könsdiskriminering. Han hade bespetsat sig på att gå och se Brolle, Martin Stenmarck och Andreas Johnson i Globen i höst. Men när han försökte köpa biljett till krogshowen blev det nobben. Istället fick han veta att på Ladies Night så är det killarna som står för underhållningen och tjejerna som sitter i publiken. Kent Grim var inte välkommen. Det tycker inte Kent Grim är jämställt och anmälde därför showen till DO.

Kent Grim undrar även om det hade accepterats att det funnits en liknande krogshow, men där rollerna var omvända. Det hade det naturligtvis knappast! Då hade landets feminister gått i taket och anklagat männen för att köpa kvinnornas kroppar och utnyttja dem.

Men bör inte Kent Grim vara en gentleman och låta kvinnorna ha sin egen kväll med de attraktiva representanterna för det manliga könet? För vad har väl grabbarna på Ladies Night att göra?

26 september 2010

När mördas den första sverigedemokraten?

Medborgare! Man må tycka vad man vill om Sverigedemokraterna och deras politiska åsikter. Men den senaste veckans panikdebatt kring dem sprider en unken doft av 30-tal och visar hur tunn den demokratiska fernissan är i Sverige. Närmare 480 000 svenskar har nu skrivit under Aftonbladets hatkampanj mot Sverigedemokraterna och visat att de verkligen inte accepterar att det finns medborgare som tycker och tänker olika än dem själva. De 339 610 svenskar som lade sin röst på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet förtjänar tydligen inte samma demokratiska rättigheter som resten av befolkningen. De ska tydligen tystas med alla tillgängliga medel.

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly uppmanade redan på valnatten att ta till utomparlamentariska metoder för att stoppa Sverigedemokraterna. Kanske var det därför som sverigedemokraten Issa Issa blev brutalt knivöverfallen av ett gäng ett par dagar efter valet? Han kandiderade till kommunfullmäktige i Göteborg för Sverigedemokraterna, men efter överfallet väljer han nu att helt lämna politiken.

Samtidigt kan man läsa att hotbilden mot Sverigedemokraternas riksdagsledamöter medför stora förändringar i Riksdagens säkerhetsarbete. Det krävs många säkerhetsvakter för de 20 ledamöterna och särskilt runt partiledaren Jimmie Åkesson. Partisekreteraren och riksdagsgruppledaren Björn Söder lever med skyddad identitet efter upprepade hot, men även andra ledamöter har blivit hotade.

I dagslägen verkar det bara vara en tidsfrågad innan den första sverigedemokraten blir mördad, aktivt påhejade av Lars Ohly och Aftonbladets chefsredaktör Jan Helin.

Det är uppenbart att ingen av dem har läst Alice Teodorescus kloka debattartikel i Aftonbladet, där hon pekar på att det är kontraproduktivt att demonisera 5,7 procent av befolkningen och att bedriva en intensiv häxjakten på alla dessa "rasister". Istället borde den politiska makteliten och den journalistiska mediaeliten granska sig själva och fråga sig vad de har för del i att så många väljare lämnat de etablerade partierna för Sverigedemokraterna.

Dessutom borde de stå upp för alla medborgares rätt att uttrycka sin åsikter, utan att drabbas av repressalier. Det är grundläggande för yttrandefrihet och demokrati!

Eller som Voltaire skulle ha uttryckt det:
"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."
AB1 AB2 DN1 DN2 EX1 EX2 GP1 GP2 GP3 SvD
MER INTRESSANT OM: , , ,

20 september 2010

Feminismens draksådd

Medborgare! Valets stora vinnare är Sverigedemokraterna. De har nått målet att komma in i Riksdagen och är nu större än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna med sina preliminärt 20 mandat. Dessutom har de fått den vågmästarposition som de helst av allt önskade sig. Många är det som nu uttrycker sin indignation över att "hatet" har nått Riksdagen. De etablerade partierna och andra förståsigpåare är redan i full färd med att bortförklara eller tona ner Sverigedemokraternas framgångar. De skyller på att Sverigedemokraterna inte blev bemötta på rätt sätt. Eller så gör de som Lars Ohly, skyller på att det är de andra partiernas fel.

Nu kommer också de första standardmässiga svenska genusanalyserna. Att den könsmässiga fördelningen av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter kommer att sänka den kvinnliga representationen i Sveriges riksdag. Av Sverigedemokraternas 20 ledamöter kommer endast 3 vara kvinnor.

Det konstaterades redan i gårdagens VALU att den manliga övervikten i Sverigedemokraternas ledning på många sätt motsvarar partiets typiska väljare. Dessa är företrädesvis ung män, bosatt utanför storstaden, med lägre utbildningsnivå och oftare arbetslösa än de genomsnittliga väljarna.

Det är alltså dessa (män) som står för "hatet" i Sverige om man ska tro de etablerade partierna och gammelmedia. I gammal vanlig ordning kommer analyserna peka på att det är dessa, patriarkatets hejdukar, som är orsaken till allt ont.

Men sanningen är snarare den omvända. Sverigedemokraternas entré i Riksdagen är en konsekvens av vänsterns och feminismens allt extremare polarisering under de senaste 10-15 åren. Där framför allt vita heterosexuella män har pekats ut som grunden till allt ont på jorden. Det är i den samhällsmiljön som den stora merparten av Sverigedemokraternas väljare har fått växa upp. En miljö där de från barnsben har mött ett hat och ett förakt från samhällets sida. Detta skapar naturligtvis en vanmakt. En vanmakt som i sin tur leder till nytt hat och nytt förakt, riktat mot andra utsatta grupper i samhället så som invandrare.

Det är en väldigt ond spiral som landets ledande feminister har skapat. En ond spiral som haft sitt ursprung inom hela vänstern och som funnits representerad ända uppe i den Socialdemokratiska regeringsmakten. Vem minns inte dokumentären Könskriget (del 1 och del 2)? Där kan man finna de grundläggande orsakerna till Sverigedemokraternas framgång.

Sverigedemokraternas framgång är helt enkelt feminismens draksådd. Som man sår får man skörda!

Läs mer om feminismens draksådd hos Matte Matik!

19 september 2010

Vänsterpartisten som gav Sverigedemokraterna vågmästarrollen

Medborgare! Allt tyder nu på att valresultatet ger Sverigedemokraterna en vågmästarroll. Just den situation som både de rödgröna och Alliansen har varnat för. För bara ett antal dagar sedan såg dock läget helt annorlunda ut. Då förutspådde flertalet av opinionsundersökningarna att Alliansen skulle nå egen majoritet. Men så publicerade vänsterpartisten Emelie Holmquist sin berättelsen om hur hennes mamma Annica Holmquist var på väg att utförsäkras av Försäkringskassan, trots att flera oberoende läkare intygade att hon inte hade någon arbetsförmåga. Det slutgiltiga beskedet från Försäkringskassan hade dock ännu inte kommit.

Berättelsen spreds snabbt på nätet och även till gammelmedia. De rödgröna valde i sin desperation att använde berättelsen som ett slagträ i valdebatten. Allt i ett försök att smutskasta regeringen. Allt i ett sista försök att vända opinionen till sin egen fördel.

Nu ser vi vad resultatet blev. Att Sverigedemokraterna hamnar i en vågmästarroll. Just det läge som de etablerade partierna varnade för under hela valrörelsen.

Då är det onekligen lite tragikomiskt att det var en vänsterpartist som såg till att det andra extremistpartiet fick en vågmästarroll, men Sverigedemokraterna tackar säkert Emelie Holmquist i kväll!

18 september 2010

Den nya sjukförsäkringen har även en solsida

Medborgare! Det återstår nu bara timmar av årets valrörelse och partierna försöker in i det sista att övertyga väljarna att lägga sin röst på just dem. De rödgröna har i slutspurten försökt att använda den nya sjukförsäkringen som ett vapen för att vinna röster. Detta genom att beskylla Alliansen för enskilda fall där Försäkringskassans beslutat att inte förlänga sjukersättningen för svårt sjuka, som det uppmärksammade fallet Annica Holmquist. Detta trots att Försäkringskassan själva har erkänt att de kan ha gjort fel och därför vill granska ärendet på nytt för att finna en lösning för Annica Holmquist.

För reglerna är klara, sjukförsäkringen är inte tidsbegränsad för personer med allvarliga sjukdomar! I grunden är den nya sjukförsäkringen bra. Den har tillkommit för att hjälpa sjukskrivna, som har arbetsförmåga eller som med lite rehabilitering kan återfå arbetsförmåga, att komma tillbaka till arbetslivet. Sjukskrivna som med de tidigare reglerna blev vända ryggen av samhället. Sjukskrivna som då tvingades in i förtidspension för att arbetslöshetsstatistiken skulle se lite bättre ut. Sjukskrivna som hamnade i ett utanförskap, utan möjlighet att ta sig tillbaka till samhällsgemenskapen igen.

Det är dessutom så att vi alla har ett behov av att så många som möjligt av de sjukskriva återkommer till arbetsmarknaden igen, om vi verkligen vill säkra välfärden i framtiden. Vi har nämligen en enorm demografiskt utmaning framför oss. Allt större grupper kommer att gå i pension i framtiden. Allt fler ungdomar utbildar sig under allt längre tid. Detta gör att det är en allt mindre andel av den arbetsföra befolkningen som måste försörja de som inte arbetar. Då är det viktigt att så många som möjligt i arbetsför ålder arbetar och betalar skatt. Varje person som går från bidragsberoende till att själv försörja sig och betala skatt bidrar dubbelt till välfärden.

Därför är det oerhört viktigt att hjälpa så många som möjligt tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt efter att de blivit sjuka. Det kommer att ställa stora krav på sjukvården, men också på sjukförsäkringssystemet. Det nya sjukförsäkringssystemet är ett steg i rätt riktning.

Visst finns det enskilda personer som hamnar mellan stolarna, som Annica Holmquist. Det händer i det nya sjukförsäkringssystemet, men det skedde även i det gamla sjukförsäkringssystemet. Orsakerna kan vara oklarheter i reglerna, men också misstag av tjänstemännen på Försäkringskassan.

Fördelen med det nya systemet är ju att det faktiskt lett till att sjukskriva har fått hjälp att komma tillbaka. Sådant är naturligtvis inte lika sensationellt och leder därför inte till helsidor i kvällstidningarna. Inte heller kan det användas som ett slagträ i valkampen. System förväntas ju fungera!

Men i sådana här lägen kan det vara på sin plats att läsa om Lottens föräldrar som fått hjälp att återvända till arbetsgemenskap igen, något som inte bara varit till nytta för de själva utan för hela familjen. Alla mår de bättre nu.

En annan som äntligen fått hjälp är Bo Göran Hägg från Göteborg. Han säger i en intervju att livsglädjen är tillbaka och att han ser positivt på framtiden igen.


Det är lätt att glömma att den nya sjukförsäkringen även har en solsida. En solsida som är långt större än skuggsidan. Glöm inte det när det är dags att rösta i morgon!

17 september 2010

Lars Ohly använder sig av privata alternativ

Medborgare! Den gamle kommunisten Lars Ohly brukar fördöma alla former av privat vård. Officiellt gäller att sjukvård ska skötas av det offentliga. Samma ska gäller skolan. Officiellt anser Lars Ohly att friskolor bör avskaffas. Men för nomenklaturan gäller tydligen andra regler. Medlemmarna av proletariatets diktatur ska tydligen ha sina egna förmåner. Lars Ohly använder sig själv inte av den offentliga sjukvården. När han för en tid sedan hade problem med sitt knä valde han att operera detta hos det privata Sofiahemmet. Hans barn går dessutom i privata friskolor!

Som vanligt gäller andra regler för de kommunistiska ledarna än vad de förspråkar för folket! Hyckleri brukar vi vanliga medborgare kalla det!

Vänsterns odemokratiska metoder

Medborgare! På söndag avgörs Sveriges framtid. Valet står inte bara mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Det står även mellan ett samhälle där alla medborgare får en möjlighet att göra sig hörda och ett samhälle där vissa medborgare tystas med våld. I en riktig demokrati måste alla medborgare få uttrycka sina åsikter utan att drabbas av repressalier. Det får man tyvärr inte i vänsterns Sverige. Det har under de senaste veckorna tydligt framgått när inte bara extremvänstern, utan även Vänsterpartister, gjort allt för att stoppa Sverigedemokraterna från att hålla torgmöten och föra fram sitt politiska budskap.

I Göteborg har dessa aktioner gått ännu längre. En grupp ungdomar har försökt förhindra väljare att rösta på Sverigedemokraterna. Detta genom att tränga in i röstbåsen. Många av väljarna kände sig dessutom hotad utanför vallokalen.

På flera platser i landet har misstänkt valfusk uppmärksammats. I Örebro har Socialdemokraterna bedrivit "valskolor" för att lära framför allt invandrare att rösta, på vem kan säkert alla gissa. Efter "valskolan" har man följt deltagarna till vallokalen för att se till att rätt valsedel läggas i röstkuverten. Socialdemokraterna i Huddinge misstänkts också för att ha brutit mot vallagen. Partiets valarbetare ska bland annat ha försett osäkra förtidsröstande med valkuvert där partiets röstsedlar redan stoppats in.

Vänstern tar alltså till vilka odemokratiska metoder som helst för att vinna valet. Till och med våld och valfusk!

Det är inte underligt att Göran Hägglund liknade valet mellan Sverigedemokraterna och vänstern som pest eller kolera!

Sverigedemokraternas bästa valarbetare

Medborgare! Om ett par dagar går hela landet till val. Med största sannolikhet kommer Sverigedemokraterna att komma in i Riksdagen för första gången, trots att de inte har fått samma möjligheter att föra ut sitt budskap i media och heller inte fått deltaga i partiledardebatterna på samma villkor som övriga partier med över 4 procent i opinionsundersökningarna. Frågan är hur många av väljarna som överhuvudtaget har haft möjlighet att ta del av deras budskap och åsikter, för att bilda sig en egen uppfattning om dem?

Mest uppmärksamhet har Sverigedemokraterna istället fått för att vänsterextremisterna har gjort allt för att förstöra deras valmöten. Polisen har tvingats till stora säkerhetspådrag när Sverigedemokraterna håller torgmöte, för att hålla de odemokratiska och våldsamma vänsterextreminsterna på avstånd. Vid flera tillfällen har torgmötena helt fått ställas in, vilket är ett tydligt tecken på att demokratin inte fungerar som den ska i Sverige. Och då speciellt inte på vänsterkanten i svensk politik.

I ett demokratiskt land ska alla ha möjligheten att få göra sin röst hörd och ha möjlighet att föra ut sitt politiska budskap, utan att utsättas för fysiska och psykiska hot. Politiskt motstånd görs med argumentation, inte med knutna nävar och högljudda burop. Det inser alla demokratiska medborgare. Tyvärr riskerar nu vänsterextremisterna att bli Sverigedemokraternas bästa valarbetare!

10 september 2010

Inget beslut för Julian Assange innan valet!

Medborgare! Idag har det gått tre veckor sedan Anna Ardin och Sofia Wilén promenerade in på Klara polisstation för att anmäla Wikileaks frontperson Julian Assange för våldtäkt. Rättsväsendet reagerade instinktivt. Larmet gick omedelbart. Jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand beslutade redan innan förhören var slut att anhålla Julian Assange i sin frånvaro och beordrade dessutom polisen att söka efter honom i Stockholms fashionablare nöjeskvarter. Ordern var densamma som alltid sker när en kvinna anklagar en man för våldtäkt. Fånga in honom och släng in honom bakom lås och bom, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden.

Men i det här fallet gick det inte riktigt som det var tänkt. Dels hittade aldrig polisen Julian Assange och därmed kunde man inte låsa in honom under utredningen, vilket vanligtvis sker män som anklagas för våldtäkt. Dessutom läckte någon till pressen att Julian Assange var misstänkt för våldtäkt. Jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand var dessutom dum nog att verifiera detta när en reporter från Expressen ringde till henne på fredagskvällen. Dagen efter spreds nyheten som en löpeld över jorden!

Anna Ardin själv var heller inte sen att börja smutskasta Julian Assange. Redan dagen efter att hon anmält Julian Assange till polisen säger hon i en intervju till Aftonbladet att Julian Assange är "en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej". Inte långt därefter börjar dessutom hennes socialdemokratiska vänner att ytterligare misstänkliggöra Julian Assange på nätet.

Chefsåklagare Eva Finné, som fick ta över ärendet, insåg snart att det inte alls fanns något grund för de anklagelser som Anna Ardin och Sofia Wilén hade lagt fram. Dessutom insåg hon antagligen att det inte skulle gå att agera som rättsväsendet gör i vanliga fall när bevisen är i det närmaste obefintliga. Nu granskade ju hela världen varje ord som det svenska rättsväsendet yppade. Därför avskrev hon misstankarna mot Julian Assange.

Det fick målsägandes ombud Claes Borgström att gå i taket. Att ifrågasätt kvinnor och inte tro på deras berättelse strider ju mot den statsfeministiska ideologin som Socialdemokraterna stödjer. Och det är knappast en slump att Anna Ardin och Sofia Wilén företräds av Claes Borgström. Både Anna Ardin och Claes Borgström är socialdemokrater och radikalfeminister. I deras värld ljuger inte kvinnor om våldtäkter, än mindre falskanklagar sina manliga one night stands.

Därför begärde Claes Borgström överprövning av ärendet. Detta ledde i sin tur till att gick det ytterligare prestige i ärendet från rättsväsendets sida. Efter en tid, antagligen med en hel del politiska påtryckningar, beslutade överåklagare Marianne Ny att åter öppna ärendet. Julian Assange var därmed åter misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande.

Sedan dess har det snart gått två veckor, men speciellt mycket nytt har inte hänt, förutom att Julian Assange har insett att advokat Leif Silbersky inte är rätt person att företräda honom. Det finns ju faktiskt andra försvarsadvokater i Sverige. Sedan ett par dagar är det därför advokat Björn Hurtig som representerar Julian Assange. Han har redan uttalat att det är någonting som är fel i hela det här fallet och att han tror att Julian Assange kommer att kräva kompensation av staten när väl ärendet har avskrivits.

För till slut är det med största sannolikhet det som kommer att ske. Det har nu gått tre veckor och överåklagare Marianne Ny har inte ens begärt att förhöra Julian Assange om anklagelserna. Under tre veckor har alltså åklagaren, tillsammans med Anna Ardin och Sofia Wilén, försökt hitta bevis som kan fälla Julian Assange. Anna Ardin och Sofia Wilén har dessutom fått hjälp av Claes Borgström att formulera sig så att deras anklagelser kan tolkas som våldtäkt.

I liknande ärenden där vanliga män är anklagade hade alltså männen suttit inspärrade i tre veckor vid det här laget. De hade antagligen inte heller hörts, utan hade enbart fått spendera 23 av dygnets 24 timmar inspärrade i ett kalt rum utan kontakt med omvärlden. En timme om dagen hade de fått promenera runt ensamma i rastgården. Plötsligt en natt blir de väckta, insläpade i ett förhörsrum och ställda mot väggen, ombedda att erkänna. Precis som Julian Assange får de inte veta exakt vad de är misstänkta för, utan bara att polisen har bevis för att de är skyldiga. Erkänn, eller så får du fortsätta vara inspärrad!

Man kan tycka att fallet Assange borde få larmklockorna att ringa, men inte! Rättssäkerhet är inte ett prioriterat område i Sverige. Tvärtom! Sverige är snarare ett paradis för falskanmälare.

Julian Assange verkar ännu inte ha förstått vad han är utsatt för. Han tror fortfarande att det hela handlar om Wikileaks. Att han är utsatt för en komplott där USA pressat Sverige att stoppa Wikileaks från att sätta upp servrar i landet. Han har inte förstått att han råkar i händerna på ett feministiskt rättsväsende där en försmådd kvinnas ord väger oändligt mycket tyngre än en mans ord, speciellt då en utländsk mans ord. Han har heller inte förstått att han har turen att klara sig ganska bra hittills. Medias granskning av fallet kan komma att bli hans räddning. Hade han varit en vanlig svensk man hade han antagligen redan varit dömd!

Det borde egentligen inte ta mer än någon vecka att utreda ett ärende som detta. Nu har det redan gått tre veckor och rättsväsendet vet ännu inte hur de ska ta sig ur situationen utan att tappa ansiktet. Frågan är om överåklagare Marianne Ny vågar avskriva ärendet innan valdagen. Det skulle framställa Socialdemokraterna, Claes Borgström och hela statsfeminismen i dålig dager.

Men att driva ärendet till rättegång skulle antagligen vara ännu värre. Det skulle blotta vilken usel rättssäkerhet män har i Sverige. Att män kan bli ställda inför domstol enbart baserat på en kvinnas subjektiva ord. Hela världen skulle skratta åt åtalet och åt det svenska rättsväsendet. Enda möjligheten är att sköta det hela bakom lykta dörrar, men hittills har allt i ärendet läckt som ett såll.

Just nu står därför överåklagare Marianne Ny som åsnan mellan två hötappar och har bara att välja mellan ett antal dåliga alternativ. Samtidigt är hon antagligen utsatt för påtryckning från politiskt håll. Om hon väljer att avskriva ärendet innan valet, samtidigt som de rödgröna vinner, så vet hon att hennes dagar inom Åklagarmyndigheten är räknade. Claes Borgström är inte bara advokat, han är även påtänkt jämställdhetsminister i en rödgrön regering. Dessutom delar han advokatbyrå med Thomas Bodström, som är påtänkt justitieminister för Socialdemokraterna!

Därför kommer antagligen överåklagare Marianne Ny att vänta med sitt beslut i ärendet tills efter valet.

08 september 2010

Därför är Socialdemokraterna inte längre ett statsbärande parti

Medborgare! Allt mer tyder på att Socialdemokraterna är på väg mot ett katastrofval. Allt fler medborgare vänder ryggen till Mona Sahlin och detta syns i nästan varje ny opinionsundersökning. Mycket tyder nu på att valresultatet kommer att hamna under 30 procent. För bara ett drygt år sedan såg det ut som om Socialdemokraterna hade regeringsmakten i en ask, men sedan blev den rödgröna röran allt mer uppenbar. Socialdemokraterna och Miljöpartiet (egentligen Manshatarpartiet) bjöd in Kommunisterna för att säkra en rödgrön majoritet efter valet.

Men att släppa in ett extremistparti i värmen visade sig vara ett misstag. Samarbetet knakade från början och trojkan hade svårt att komma överens. Valmanifestet blev ett skämt och väljarna har nu sett igenom den bidragspolitik som de rödgröna förespråkar. Trots att det är arbetarklassen som traditionellt varit Socialdemokraternas väljarbas så är det just arbetarna som är de stora förlorarna i de rödgrönas Sverige.

Många äldre Socialdemokrater känner inte längre igen sig och Mona Sahlin har fått intern kritik från flera håll. Nu måste hon förlita sig på hjälp från Norge för att hitta någon som talar gott om henne. Den beska sanningen är dock att Socialdemokraterna har förlorat sin statsbärande ställning i Sverige. Man är inte längre ett trovärdigt regeringsalternativ. Speciellt inte bland den arbetande delen av befolkningen.

Så går det nämligen när man bjuder in Kommunisterna i regeringssamarbetet. Precis samma sak skulle drabba Moderaterna om de bjöd in Sverigedemokraterna. Den stora merparten av landets medborgare vill absolut inte ha extremister som Vänsterpartiet (Kommunisterna), Sverigedemokraterna eller Feministiskt Initiativ i regeringsställning!

Det var just detta som Maud Olofsson så öppet gav uttryck för i gårdagens partiledarutfrågning. Ett parti som vill företräda den stora majoriteten av folket sätter sig absolut inte i regering med extremister. Speciellt inte ett parti som vill framstå som statsbärande!