26 mars 2010

Ordet är fritt!

Medborgare!

Vad tycker du om Medborgarperspektiv? Vad tycker du om det som skrivs? Vad tycker du om valet av ämnen? Vad tycker du är bra och vad tycker du är dåligt? Ordet är nu helt fritt. Ta tillfället i akt och uttryck dina åsikter om Medborgarperspektiv.

Vad hände med föräldrarnas ansvar?

Medborgare! Nu är det tydligen dags för räfs och rättarting efter Uppdrag Gransknings avslöjanden om de våldtagna flickorna i Bjästa som utsatts för smutskastning och förtal av både skolkamrater och vuxna i byn. Av reportaget i programmet att döma, och efter vad som skrivs i gammelmedia, kan man lätt få intrycket att det är skolans rektor och byns präst som är ansvariga för vad som skett. Naturligtvis hade de kunnat agera annorlunda, men de är knappast orsaken till att flickorna utsatts för förtalskampanjer och än mindre skyldiga till det som skett. Trots detta är det rektorn och prästen som nu får bära hundhuvudet i media.

Vad var egentligen syftet med Uppdrag Gransknings reportage? Var det verkligen att granska rättssäkerheten i samband med våldtäktsmål och att undersöka ett fall där den dömda våldtäktsmannen påstods var oskyldigt dömd? Handlade det verkligen om att granska ett av alla fall av nätmobbing? Eller handlade det om att bekräfta stadsfeminismens syn att alla män är potentiella våldtäktsmän och att vi lever i ett patriarkat? För inte handlade det då om att verkligen utreda vem som burit ansvaret för att de våldtagna flickorna förtalats och att pojken hyllats!

Det ansvaret finns nämligen att finna i vuxenvärlden. Och inte vilka vuxna som helst. Först och främst är det pojkens mamma som bär det största ansvaret. Det är hon som legat bakom hela förtalskampanjen av flickorna på nätet. Det är hon som har startat bloggar, Facebook-sidor och namninsamlingar för att rentvå sin son, samtidigt som hon istället har lagt över skulden till det inträffade på flickorna. Det är hon som har uppmuntrat ungdomar när de smutskastat och förtalat flickorna på nätet. Detta framgick inte alls av Uppdrag Gransknings reportage. Man kan verkligen fråga sig varför?

Till detta ska naturligtvis även föräldrarna till de ungdomar som deltagit i smutskastningen och förtalet av de våldtagna flickorna läggas. De har ett ansvar för vad deras barn gjort. Det ingår i att vara vårdnadshavare.

Istället för att diskutera detta personliga ansvar som föräldrarna har för sina barn ägnar sig gammelmedia åt att diskutera samhällsansvar. Skolan har uppenbart gjort en hel del redan efter den första våldtäkten uppmärksammades. Man flyttade direkt på pojken. Man gav den utsatta flickan fick en kamratstödjare som följde henne varje rast. Skolan ställde upp med kurator för flickan. Skolan polisanmälde dessutom nättrakasserier som kom till skolans kännedom. Vad mer ska och kan skolan göra? Det är varken skolans eller kyrkans uppgift att granska vad eleverna har för sig på sin fritid och vad de gör på nätet. Det är faktiskt föräldrarnas ansvar!

Varför diskuteras inte föräldrarnas ansvar i granskningen av skandalen i Bjästa? Och då speciellt pojkens mammas ansvar?

25 mars 2010

Ännu fler förtalskampanjer på nätet

Medborgare! Många förfasades säkert över gårdagens reportage på SVT Uppdrag Granskning, där det avslöjades att en 14-åriga flicka förtalas på nätet efter att hon anmält att hon blivit våldtagen av en något äldre pojke på en toalett i skolan. Efter att flickan anmälde övergreppet förlorade hon sina kompisar och vuxenvärlden vände henne ryggen. På nätet och i den lilla byn smutskastas Linnea, samtidigt som pojken hyllas. Denna förtalskampanj pågår än idag, trots att pojken dömts för ännu en våldtäkt. Och drivande bakom kampanjen är den dömde pojkens mamma! Hon har startat namninsamlingar, stödgrupper för pojken på Facebook och bloggar som försvarar pojken och smutskastar inte bara den 14-åriga flickan, utan även den andra flickan som sonen våldtagit. Hos I Cattas lilla värld kan man läsa mer om mammans förtalskampanj på nätet.

Men det här är tyvärr inte ett enskild exempel. Det finns ännu fler fall av förtalskampanjer på nätet. Ett sådant exempel är den kampanj som "Matilda" och framför allt hennes pappa utsattes för på Internet. Efter en smutsig vårdnadstvist, med mängder av beskyllningar från mammas sida mot pappan, dömdes till slut pappan som den mest lämplige vårdnadshavaren för lilla "Matilda". Detta kunde inte mamman acceptera och kidnappade då sin dotter. Efter att mamman gripits i Danmark (där hon hållit sig gömd med "Matilda") och dottern återlämnats till sin pappa började det sprida smutsiga rykten om honom på forum, bloggar och mejl-listor.

Med tiden eskalerade det till en ren och skär förtalskampanj mot pappan. Bakom ryktesspridningen stod mamman och hennes familj, speciellt då "Matildas"mormor. Dessutom engagerade sig en ökänd grupp människor som själva säger sig jobba för "barns bästa" i smutskastningen av pappan. Marina Engan heter en av dessa som flera gånger medverkat till att döma människor på nätet. I detta fall elda hon på en lynchmobb genom att bland annat starta en namninsamling och en Facebook-sida mot pappan, där han beskrivs som ett monster som våldtagit sin lilla dotter. Med tiden lyckades Marina Engan få ihop över 14000 underskrifter! Saknade Barns Nätverk gjorde ett försök bemöta allt förtal genom att på sin hemsida redovisa vad som är ondsinta rykten och vad som faktiskt är sant.

Med tiden avtog förtalskampanjen på nätet, men vad pappan och lilla "Matilda" utsätts för idag av mamman och mormodern vet bara de själva. Förhoppningsvis har de fått lite mer balans i tillvaron och kan leva ett någorlunda normalt liv. Det behöver verkligen en liten flickan som under lång tid hållits kidnappad.

Det är inte bara på nätet som liknande förtalskampanjer förs. Även gammelmedia ägnar sig åt precis samma sak. Liza Marklund har i ett antal krönikor ondgjort sig över en pappa som beskyllts för att ha våldtagit sin son. Även här grundar sig allt i en skilsmässa med efterföljande vårdnadstvist. När pappan stod på sig och ville ha fortsätta ha en nära kontakt med sin son började anklagelserna om sexuella övergrepp.

Efter en flera år lång kamp, efter flera månader i häktet, efter en fängelsedom på osannolika sex år och efter att till slut ha blivit frikänd i högre instans fortsatta Liza Marklund att beskriva honom som skyldig i krönika efter krönika i Expressen. Även här pågick parallellt en förtalskampanj på nätet, driven av mamman och det ökända gänget med Marina Engan i spetsen. Till slut gav pappan upp kampen. Det var ett allt för högt pris att betala, både för honom själv, hans nya familj och för sonen. Förtalskampanjen hade uppnått sitt mål.

Även journalister som engagerar sig i kontroversiella frågor på sin fritid har drabbats av samma typ av förtalskampanjer. Journalisten Ingrid Carlqvist blev av med sitt uppdrag som chefsredaktör för tidningen Villaliv efter att en anonym mobb skickat förtalsbrev till hennes tidning och dess annonsörer. Detta efter att hon engagerat sig i frågor som berör rättssäkerhet för män och hur samhället behandlar pappor i bland annat vårdnadstvister. Efter att hon skrivit boken "Inte utan mina söner" och startat en blogg med samma namn började en förtalskampanj mot henne. I anonyma mail till tidningen och dess annonsörer utmålades Ingrid Carlqvist som "en som stödjer pedofiler och kränker kvinnor och barn". Till slut fick hon sparken för hennes åsikters skull! Även denna förtalskampanj lyckades alltså.

Det är bra att Uppdrag Granskning uppmärksammat vad som sker i anonymitetens tecken på nätet. Men det är bara toppen på ett isberg som de hittills uppmärksammat!

Uppdaterad 2010-04-15 efter önskan av Saknade Barns Nätverk.

24 mars 2010

Om faderskap, ansvar, vårdnad och underhåll

Medborgare! It takes two to tango! På samma sätt behövs det två för att skapa ett barn. Ett ägg från mamma och en liten spermie från pappa. Så per definition har alla barn två föräldrar, även om det tydligen finns vissa som verkar ha svårt att förstå det (se kommentarerna i denna bloggpost hos Daddy). Trots detta är det bara mamman som får automatisk vårdnad om det nyfödda barnet om föräldrarna inte är gifta med varandra. När pappan erkänt faderskapet får han heller ingen vårdnad om barnet, utan blir enbart underhållsskyldig! Ty samhällets syn på faderskap är långtifrån likvärdigt dess synen på moderskapet. Pappan ses i många fall enbart som en vandrande plånbok.

I dagens Kristdemokraten kan man dock läsa att faderskapet är livsviktigt. David Blankenhorn har skrivit boken "Fatherless America" där han pekar på att dagens syn att faderskap är något som man kan ha eller vara utan är totalt felaktig. Att vara pappa, menar han, innebär att försörja, beskydda och vägleda sina barn. Han menar även att det är ytterst svårt för en pappa att beskydda och vägleda sina barn om han inte bor tillsammans med dem. Detta eftersom det är nödvändigt för pappan att veta vad som händer i deras liv.

I sin bok ger David Blankenhorn siffror på att det finns ett starkt samband mellan att barn bor tillsammans med sin biologiske far och att de inte utsätts för övergrepp av olika slag. Denna faktor är starkare än till exempel ekonomisk standard och etnicitet.

Ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Ofta är det just pappan som då berövas den dagliga kontakten med barnen. I dessa fall menar David Blankenhorn att det förvisso är bra att pappor som inte sammanbor med mamman betalar underhåll, men han understryker samtidigt att även de pappor som betalar varje månad ändå lämnar sina barn mindre egendom och färre kulturella fördelar än i de fall där den biologiska fadern bor tillsammans med barnen. De skilsmässobarn som får det bäst är de där föräldrarna samarbetar och där barnen kan fortsätta sin relation med båda föräldrarna på ungefär samma sätt som barn till sammanboende föräldrar.

Det finns tydliga samband mellan lösare familjestrukturer, misshandel och kriminalitet. Det är till exempel inte söner till maskulina män som tenderar att bli kriminella, utan istället pojkar som växer upp utan kontakt med sin pappa. På samma sätt är misshandel eller sexuellt utnyttjande av barn i hemmet oftare förknippat med en styvfar eller moderns tillfälliga pojkvän än med den biologiske fadern. Likaså misshandlas kvinnor oftare av pojkvänner och före detta makar än av äkta män. Hos Daddy kan man läsa än mer siffror på samma tema.

Trots allt detta betraktas inte pappor som lika viktiga föräldrar som mammor. Trots allt detta ges inte pappor automatisk vårdnad och lika umgänge om sina nyfödda barn. Trots allt detta blir det allt vanligare att pappor skiljs från sina barn i samband med vårdnadstvister, dessutom ofta med Socialtjänsten som en drivande part. Samtidigt mår Sveriges barn och ungdomar allt sämre.

Det talas ofta om pappor som inte tar ansvar för sina barn, om svikarpappor. Idag fokuserar samhället nästan enbart på ekonomiskt ansvar, att pappor betalar underhållsbidrag för sina barn. Men faderskap är ju långt större. Som David Blankenhorn säger så handlar det om att försörja, beskydda och vägleda sina barn. Men som skild från sina barn är det omöjligt att ta ett sådant ansvar. Det blir inte längre möjligt att finnas vid sina barns sida och sörja för deras beskydda och att vägleda dem. Och det är inte alls bra för barnen. Risken att de hamnar snett i livet ökar, som tidigare sagt, mångfalt.

För barnens bästa är det hög tid att samhället reviderar synen på pappor och på faderskapet. Faderskapet måste jämställas med moderskapet och barnen behöver få tillgång till båda sina föräldrar. Förväntningarna på föräldrarna måste vara desamma. Att ta ansvar för sina barn måste vara detsamma för både mammor och pappor - att försörja, beskydda och vägleda sina barn.

Då går det inte att enbart se pappor som vandrande plånböcker. Redan vid födseln måste både mamman och pappan får automatisk gemensam vårdnad och lika umgänge med barnet, vare sig föräldrarna är gifta eller ej och vare sig de bor ihop eller ej. Under barnets uppväxt måste både mamman och pappan förväntas ansvara likvärdigt för försörjning, umgänge, beskydd och uppfostran av sina barn. Vid en eventuell separation måste gemensam vårdnad fortsätta att gälla och barnen ska fortsätta ha kontinuerligt nära umgänge med båda sina föräldrar.

För att tillse detta borde underhållsplikten förändras så att den gynnar ett gemensamt ansvarstagande och umgänge. Därför borde endast den som har vårdnaden om barnen ska också vara ekonomiskt ansvarig för barnen. Då gynnas inte den som försöker förskjuta den andre föräldern ur barnens liv. Tvärtom så finns det ett ekonomiskt incitament för båda att fortsätta ha gemensam vårdnad.

För att också tillse att båda föräldrarna har ett kontinuerligt när umgänge med barnen och kan ta ett nästan dagligt ansvar för att beskydda och vägleda sina barn så bör det ekonomiska ansvaret fördelar i proportion efter hur stort umgänge respektive förälder har. Har man lika umgänge, till exempel boende varannan vecka, så delar man helt lika även på det ekonomiska ansvaret. Om däremot ena föräldern har merparten av umgänget så ska även denna ta merparten av det ekonomiska ansvaret. Därmed gynnas inte den som försöker minska eller helt eliminera den andre förälderns umgänge med barnen.

Med denna typ av modell för underhållsbidrag uppmuntras både mammor och pappor att ta ett gemensamt ansvar för sina barn och att de båda finns närvarande i deras liv. För barnens bästa.

Politometern - ännu en megafon för de etablerade partierna

Medborgare! Politometern har utvecklats vidare för och bli ett slagkraftigt alternativ till Knuff. Nu lanserar Politometerns skapare Martina Lund en ny förstasida till bloggportalen där man snabbt kan följa vilka nyheter de politiska partierna spinner på och vad som är hett i partisfärerna. Flera av de etablerade politiska bloggarna jublar och hyllar utvecklingen. Socialdemokraten Peter Andersson, som länge toppat Knuff-listan, är en av dem som mycket nöjd med Politometern. Naturligtvis är han det, etablerad politisk bloggare från ett etablerat politiskt parti som han är. För det är endast bloggare från etablerade politiska partier som är välkomna att registrera sig på Politometern. Alla oberoende politiska bloggare exkluderas!

Är man inte medlem av antingen ett av riksdagspartierna eller ett av partierna som är representerat i Europaparlamentet så är man inte välkommen. Det gör att flera liberala bloggare exkluderas. Det gör att Sverigedemokratiska bloggare exkluderas (men sådant verkar ju vara legio inte bara på Politometern, Knuff gör precis samma sak och nu lanseras tydligen en sajt som bara har till syfte att putta ned partiets officiella sajt från förstaplatsen på Google). Det gör att alla partioberoende bloggar, som Medborgarperspektiv, exkluderas. Hur transparent är det?

Sanningen är nog snarare den att de etablerade partierna och dess politiskt engagerade medlemmar inte vill släppa in andra politiska åsikter i strålkastarljuset. Än mindre vill de själva bli granskade och ifrågasatta av externa källor. Bloggare som Peter Andersson, som har väldigt få läsare, vill kunna fortsätta ligga högt i topplistorna utan att behöva bli granskad och ifrågasatt. När bara ett gäng politiskt etablerade bloggare, som ständigt klappar varandra på axeln, släpps in på Politometern så framstår de ocjkså som betydligt viktigare än vad de egentligen är. Och Politometern blir bara ännu en megafon för de etablerade partierna. Inget nytt under solen alltså.

23 mars 2010

Stockholm - en stad full av bakåtsträvare

Medborgare! Under ett par sommarmånader om året är delar av Stockholm en riktigt vacker och trevlig plats att vistas på. Men det gäller egentligen bara de gamla delarna utefter vattnet där turisterna flockas. Resten av stan är förskräckligt ful. Holme efter holme fyllda till bredden av hemska betonggetton och sliten asfalt. Men få Stockholmarna verkar ha varit utanför tullarna och än mindre utanför landets gränser. De verkar inte ha insett att Stockholm är en stad på dekis. En stad som inte hängt med resten av världen under de senaste årtiondena.

Så snart någon föreslår förändringar i staden eller vill bygga någonting nytt och modernt, då dyker bakåtsträvarna och gnällspikarna upp som svampar ur jorden. Det är miljömuppar som inte vill att Förbifart Stockholm ska byggas. Istället ska vi som inte vill besöka Stockholm, utan bara vill passera, tvingas åka in till stan i alla fall. Hur miljövänligt är det? Det är avundsjuka arkitekter som tycker att bilarna dominerar i det nya förslaget till Slussen, trots att bilarna är än mer dominerande idag! Det är konservativa arkitekter som inte vill att Tors Torn ska byggas, för att det förstör stadsbilden. Kulturfjanten Maria Schottenius vill heller inte ha dessa bombastiska, tråkiga torn för att hon tycker att de är manliga och pubertala...

Senast i raden av bakåtsträvare är ytterligare ett gäng kulturfjantar som tycker att Gröna Lund har vuxit ur Djurgården och istället vill utlokalisera hela nöjesfältet till Kungens Kurva eller till något industriområde i utkanterna av stan. Istället vill de att Djurgården ska domineras av byggnader från 1800-talet.

Dessa bakåtsträvare verkar domineras av konservativa kultur- och miljömuppar på vänsterkanten. Ofta människor som själva aldrig gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv, utan enbart levt på skattebetalda terapijobb. De enda som verkar ha någon liten plan för att utveckla Stockholm är de borgerliga partierna. I dagens DN går de två centerpartisterna Per Ankersjö och Lukas Forslund i motangrepp mot den kulturelit som vill hindra att Gröna Lund utvecklas. Samtidigt presenterar tre representanter ur de övriga allianspartierna, Sten Nordin, Lotta Edholm och Ewa Samuelsson, planer på att bygga 15000 nya bostäder i Stockholm.

Men det tar väl inte länge innan de rödgröna sätter käppar i hjulen för dessa planer också. Själva satsar de ju mest på bidrag istället för att verkligen utveckla Stockholm och Sverige. Med Mona Sahlin och hennes gelikar vid makten efter nästa val så kan vi alla förbereda oss att börja leva på Skansen.

Moralpanik och dubbelmoral

Medborgare! Så var det dags igen. Den svenska samhället gör återigen en fantastisk uppvisning i både moralpanik och dubbelmoral. Och gammelmedia hänger som vanligt med på tåget. Denna gång är det ledningen vid Umeå Universitet, med universitetsdirektören Lars Lustig i spetsen, som i gårdagens Västbottens-kuriren ondgjorde sig över att det förekom lättklädda unga damer vid Handelshögskolans studentförenings herrmiddag i lördags. Inte blev det bättre när Lars Lustig och studentkårens ordförande Nils Larsson dessutom fick se bilder från festen och då kunde konstatera att deltagarna slickar chokladsås från de lättklädda damernas kroppar.

Lars Lustig agerade då som alla goda statstjänstemän i det statsfeministiska Sverige och sa att "det här vittnar om en riktigt rutten kvinnosyn". Det kallades snabbt till krismöte och det inträffade fördömdes omedelbart via riksmedia som SvD, Aftonbladet, GP och SR. De agerade så gärna megafon för moralpaniken i Umeå.

Men vad Lars Lustig inte tänkte på var att studentföreningen vid Handelshögskolan arrangerade en liknande fest för kvinnliga studenter i höstas. Och där var det de unga männen som poserade halvnakna! Av någon konstig anledning blev det inte svarta rubriker i varken Västerbottens-kuriren eller riksmedia vid det tillfället.

Tvärtom så är det bara några vecka sedan Aftonbladet och andra publicerade artiklar om när Hollywoodfruarna hyrde in strippor till festen! Det visades till och med på TV. Inte heller blev det några skriverier om att de hade en "rutten manssyn".

Nej, om det är någon som har en unken moral så är det personer som Lars Lustig och gammelmedia som ständigt föder medborgarna med feministisk moralpanik och dubbelmoral!

22 mars 2010

Ifrågasätt inte genusvetenskapen!

Medborgare! För en vecka sedan skrev Medborgarperspektiv och många andra om hur genuskritikern Matte Matik blev tystad av gammelmedia. Detta efter att han blivit hotad av Upsala Nya Tidnings chefsredaktör Lars Nilsson och polisanmäld av Sundsvalls Tidnings chefsredaktör Kjell Carnbro på grund av att han skrivit ihop ett litet program med namnet Transgenusmotorn som konverterade texten i tidningsartiklar. Genom att byta ut ord som "män" mot "invandrare" eller "judar" och "kvinnor" mot "svenskar" kan man hjälp av detta lilla verktyg enkelt undersöka om artiklarna följer de pressetiska riktlinjerna att inte skriva diskriminerande texter genom att använda sig av stereotypa schabloner.

Det visade sig vara ganska enkelt att hitta ett antal tidningsartiklar, bland annat i UNT och Sundsvalls Tidning, som när de kördes genom Transgenusmotorn framstod som uppenbart rasistiska. Därmed kan man också sluta sig till att ursprungsartiklarna var uppenbart sexistiska, i dessa fall uppenbart manshatiska. Men att påvisa något sådant var tydligen väldigt känsligt, för det fick som sagt chefsredaktörerna att gå i taket och hota Matte Matik. Kritik mot könsmaktsordningen får man tydligen inte ägna sig åt!

Idag kan man läsa i Världen idag om Carl Festin. Han var fram till förra vintern timanställd som ledare för pappagrupper inom Jämtlands läns landsting. Som sådan blev han då kallad att delta i en flera dagar lång genusutbildning i landstingets regi. Under denna utbildning ifrågasatte han dock den vetenskapliga grunden för genusteorin om könsmaktsordningen. Mot slutet av kursen blev Carl Festin kallad till ett tre timmar långt möte med kursledarna, den överläkare som ansvarar för hälsoutbildningarna och pappagruppernas samordnare. Han fick då veta att hans kritik mot genusvetenskapen och könsmaktsordningen var olämplig samt att han hade ”utövat könsmakt” under en föreläsning. Detta eftersom han rest sig för att fylla på sin kaffekopp från en kaffevagn under utbildningen!

Ett par vecka senare blev han ombedd att ta time-out som pappagruppsledare. Carl Festin anmälde då det inträffade till DO, som efter ett halvårs utredande valde att inte ta upp ärendet. Här har vi alltså ännu ett fall där den som ifrågasätter könsmaktsordningen och genusvetenskapen tystas!

Precis som Fru Bråttom undrar Medborgarperspektiv vad som hände med tankarna om mångfald och kritiskt tänkande? Är det genom tvång och förtryck som vi skall göra vårt samhälle mera jämställt? Naturligtvis inte tycker alla sansade medborgare!

Men feminism och dess genusteorier handlar inte om jämställdhet för världens alla kvinnor. Nej, det handlar om makt. Makt för en liten politisk grupp av företrädesvis kvinnor. En liten grupp som säger sig företräda majoriteten av alla kvinnor. En liten grupp som bygger sin världsbild på hat. Hat mot män. En liten grupp som i Sverige blivit en integrerad del av makteliten. En maktelit som inte bryr sig om medborgarna, utan enbart om sin egen makt! Med mer hat ska medborgarna hållas på sin plats.

Vad kan beskriva detta bättre än Matte Matiks senaste låt "Om du tror att de bryr sig (så tror du fel)"?



21 mars 2010

Falska anklagelser - i princip riskfritt för den som anklagar

Medborgare! Att det är illa ställt med rättssäkerheten i Sverige är knappast någon nyhet. Och inte förbättras förtroendet när justitieminister Beatrice Asks presenterar mandatsperiodens sämsta idé, nämligen att misstänkta sexköpare ska hängas ut offentligt genom att skicka hem delgivningsbrev i lila kuvert, så att hela familjen vet vad pappa är misstänkt för. Ja, för tydligen är det bara män som köper sex i Beatrice Asks lilla värld, men sådan är tyvärr synen allt för ofta inom den radikalfeministiska statsmakten. Många har dock reagerat på Beatrice Asks förslag och påpekat att det är oacceptabelt ur både integritets- och rättssäkerhetssynpunkt. Att så tydligt peka ut någon som bara är misstänkt, dessutom för ett brott som inte är särskilt grovt, är inte förenligt med de grundläggande rättsprinciper.

Tyvärr har det under åren visat sig vara oerhört enkelt att peka ut och falskt anklaga personer för just sexbrott i Sverige. Ett antal uppmärksammade fall där de utpekade blivit dömda till långa fängelsestraff har uppdagats. Vem minns inte Södertäljefallet? Det började med att en ung flicka anklagade sina båda föräldrar för att själva begå sexuella övergrepp mot henne. Med tiden växte historien och flickan anklagade även sina föräldrar för att ha ingått i en sadistisk grupp med förgreningar högt upp i samhället. En grupp som systematiskt skulle ha begått kollektiva sexuella övergrepp mot flera barn och dessutom ha mördat flera av dem. Trots att polisen gjorde omfattande undersökningar av de platser där övergreppen skulle ha skett och där barn skulle ha begravts kunde inga spår efter någondera hittas. Målet var uppe i både tingsrätten, hovrätten och slutligen i högsta domstolen. Slutligen dömdes pappan till fem års fängelse och mamman friades.

Allt tyder dock på att det var flickans fostermamma, Birgitta Allmo, som utsatte flickan för psykisk indoktrinering och som fick henne att berätta de mest häpnadsväckande historier. Detta har Max Scharnberg kommit fram till efter att ha granskat fallet och publicerat slutsatserna i en vetenskaplig uppsats. Någon riktig upprättelse har dock flickans föräldrar aldrig fått. De fick sina liv förstörda av ett rättssystem som inte förmådde se igenom de falska anklagelser som föll över Södertäljeflickans läppar. Anklagelser som egentligen kom ur fostermamman Birgitta Allmos mun.

Vem minns inte fallet Ulf, där Bo Larsson dömdes till 8 års fängelse för sexuella övergrepp mot sin egen dotter? Bo Larsson satt av 3 år innan journalisten Hannes Råstam på SVT Uppdrag Granskning tog sig an hans fall och hjälpte honom att bli fri. Det visade sig att rättsväsendet inte fungerat på en enda punkt i detta fall. Det var inte bara polisutredningen som var ytterst bristfällig. Det förekom även en falsk terapeut som vittnade i fallet och försvarsadvokatens insatts var ytterst lam.

Efter granskning av Hannes Råstam visade det sig att åklagaren och polisutredarna i flera år undanhållit tusentals sidor av dokument med bevis som kunde fastställa Bo Larssons oskuld. När detta uppdagades ljög dessutom polismästaren och hävdade att dokumenten inte existerade. När väl dokumenten kom fram friades Bo Larsson av hovrätten. Övergreppen mot dottern hade inte ägt rum. Allt visade sig vara fria fantasier från dotterns sida, som hon med hjälp av terapeuter, poliser och åklagare paketerade till en trovärdig, men falsk, historia som fick hennes egen pappa och en annan äldre man dömda till fängelse i åtta år! Bo Larsson fick till slut upprättelse, men den andre äldre mannen hann dö i fängelset innan Hannes Råstam avslöjat att allt var falska anklagelser.

Tyvärr verkar det vara i princip riskfritt att falskanklaga en annan person för sexualbrott. Varken Södertäljeflickan, fostermamman eller Bo Larssons dotter har en fått åtal väckt mot sig för falsk angivelse. Än mindre har de dömts till fängelse för sina brott.

Nyligen erkände en 16-årig flicka att hon riktat en falsk anklagelse om gruppvåldtäkt mot sin förra pojkvän. Hon dömdes av Varbergs tingsrätt för falsk tillvitelse, men hon fick inget som helst straff! Tingsrätten ansåg att omständigheterna var "särpräglade" och "förmildrande". Vem tror att tingsrätten hade gjort samma bedömning om pojkvännen om det inte avslöjats att hon ljög? Han hade fått skaka galler i minst två år och fått sämsta möjliga start på vuxenlivet.

För en tid sedan rapporterades om ett liknande fall i Skåne. En flicka hittades bunden i en stuga i Kristianstadstrakten och hon pekade ut en person som skulle ha kidnappat henne. Med tiden visade det sig att hon själv hade iscensatt hela historien och falskt pekat ut en person som skyldig!

Dagens Nyheter skriver idag om Hanna och om hur hon anklagade sin mamma och pappa för grova övergrepp. Både två blev åtalade, han för grova sexuella övergrepp mot dottern ända sedan förskoleåldern och även för tortyrliknande misshandel, hon för att ha misshandlat dottern med knytnävsslag i ansiktet. Trots att både mamman och pappan kunde visa att flera av anklagelserna från dottern inte stämde dömde tingsrätten pappan till fem års fängelse. De ansåg att Hannas berättelse, trots de uppenbara fel som fanns, var trovärdig!

Efter tingsrättens dom fortsatte dock Hanna att berätta om nya brutala övergrepp. Den här gången gick det att bevisa att hennes berättelse inte var sann, bland annat kunde pappan visa att han hade haft flera kundbesök i sitt företag samtidigt som han skulle ha utsatt Hanna för övergrepp. De mobilsamtal och e-postmeddelanden som Hanna berättade om visade sig inte existera. Detta fick åklagaren att yrkade att hovrätten skulle fria föräldrarna och till slut blev så också fallet!

Istället står nu för första gången i Sveriges historia en person, som falskt anklagat sina föräldrar för att ha begått sexuella övergrepp mot denna, själv åtalad för falsk angivelse. Ett brott som kan ge upp till två års fängelse. Enligt jurister så talar dock Hannas ungdom för att straffet blir betydligt mildare.

Det är på tiden att de personer som falskt anklagar andra människor för så grova brott som sexuella övergrepp och misshandel själv ställs till svars för det de gjort. Tyvärr är straffskalan allt för låg i fall som detta. Naturligtvis borde en person som falskt anklagar en annan dömas till samma straff som vad det anklagade brottet hade gett. Som det är nu verkar det vara i princip riskfritt att falskt anklaga andra för grova brott. Det är naturligtvis rättsvidrigt. Men tyvärr verkar det inte vara speciellt angeläget från politiskt håll att rätta till detta. Tvärtom tyder Beatrice Asks agerande på att rättssäkerheten har väldigt låg prioritet inom justitiedepartementet.

Vi behöver en justitieminister som sätter rättssäkerheten högt! Inte en som ytterligare undergräver den!

Se även detta reportage från TV8 (via HAX).

20 mars 2010

Beatrice Ask - minister med ansvar för rättsosäkerheten

Medborgare! Sakta men säkert börjar allt fler pusselbitar falla på plats vad gäller den rättsskandal som ligger bakom alla de mordfall som Thomas Quick blivit dömd för. Mordfall som han själv visserligen har erkänt, men där teknisk bevising i många fall helt saknas. I andra fall har det funnits påstådd teknisk bevisning, men nu framkommer det att även denna verkar vara ytterst tveksam. 1998 dömdes Thomas Quick för mord på tioåriga Therese Johannessen som försvunnit tio år tidigare. En del i den tekniska bevisningen var förkolnade benrester som hittats på den plats där Thomas Quick uppgett att han begravt flickan. Men nu kommer det nya besked från Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) att benresterna troligtvis var något helt annat än ben. Therese Johannessens mamma kallar nu polisens förundersökning för en skandal och kräver att utredningen görs om.

Samtidigt skriver journalisten Hannes Råstam på DN Debatt att polis och åklagare har undanhållit mängder av utredningsmaterial som bevisar att Thomas Quick ljög när han erkände ett stort antal mord under 90-talet. För det är inte endast de mord han är dömd för som han erkänt! Det finns mängder av dödsfall som han sagt sig ligga bakom, men där det enkelt kunnat konstaterats att han inte har befunnit sig på platsen eller där man konstaterat att det funnits naturliga förklaringar bakom personens död.

Hannes Råstam avslöjar nu att det i Sundsvalls polishuset fram till helt nyligen förvarades tretton pärmar med handlingar, innehållande bland annat fjorton viktiga förhör med Quicks syskon. Handlingar som av åklagare och polis förpassat till den så kallade slasken. Materialet visar entydigt och övertygande att seriemördaren Thomas Quick är en konstruktion byggd på fantasierna hos en drogad psykpatient, en slutsats som även Jan Guillou instämmer i och lägger skulden på polisens förhörsledare Seppo Penttinen, åklagaren Christer van der Kwast, Thomas Quicks advokat Claes Borgström, chefspsykologen vid Säter Birgitta Ståhle samt minnesprofessorn Sven Å Christianson.

Vid det här laget kan man tycka att landets justitieminister Beatrice Ask borde ha reagerat på den uppenbara rättsosäkerhet som Thomas Quick har blivit utsatt för. Men ännu har hon inte uttalats sig i fallet och än mindre krävt att det ska tillsättas en utredning som går till grunden med vad som skett samt hur åklagare och polis har agerat.

Istället för att stå upp för rättssäkerheten lägger Beatrice Ask nu själv fram ett förslag som går i rakt motsatt riktning. I ett utspel föreslår hon att misstänkta sexköpare ska hängas ut genom att skicka hem lila kuvert i deras brevlådor, så att de ska få skämmas helt öppet. Alltså misstänkta sexköpare! Inte dömda sexköpare!

Beatrice Ask, som är landets justitieminister, verkar alltså inte bry sig speciellt mycket om rättssäkerheten. Istället vill hon gå händelserna i förväg och skicka misstänkta till skampålen innan de ens konstaterats vara skyldiga.

Många har naturligtvis reagerat på Beatrice Ask rättsvidriga uttalande. Sanna Rayman tycker att detta var mandatperiodens knäppaste uttalande. HAX tycker att hon blivit skvatt galen och att hon bör avgå. Johan Ingerö anser att hon hittills enbart skadat alliansregeringen och sitt eget parti, men om hon får sitta kvar står även rättssäkerheten på tur. Inslag anser att Beatrice Ask är en veritabel katastrof och att hon bör bytas ut mot Maria Abrahamsson. Niklas Dougherty konstaterar att de här typen av radikalfeministiska tosserier tyvärr kommer att fortsätta oavsett vem som sitter vid makten.

När till och med Thomas Bodström pekar på att Beatrice Ask förslag är rättsvidrigt och att det påminner om sådant som förekommer i länder där man pekar ut misstänkta och där detta sedan kan leda till att dessa lynchats, misshandlats och mördats så borde till och med Beatrice Ask inse att hon verkligen är ute på riktigt djupt vatten. För Thomas Bodström har ju själv inte gjort sig känd som någon stor förkämpe av rättssäkerheten.

Medborgarperspektiv anser att botten nu är nådd för Beatrice Ask. När man blundar för den rättsosäkra behandling som Thomas Quick och många andra (som nyligen aktuella allmänläkaren och obducenten) blivit utsatta för och istället börjar föreslår offentlig skampåle för personer som är misstänkta för brott så är måttet mer än rågat. Då är det dags för Beatrice Ask att avgå med omedelbar verkan!

16 mars 2010

Sluta ge bidrag till kungahuset

Medborgare! I Stockholm fejas och förbereds det inför sommarens princessbröllop. Den rikt utsmyckade bröllopsslupen Vasaorden ska snart i vattnet och besättningen, inklusive 12 roddare, påbörjar snart sin träning. Stockholms stad vill att kommunens anställda på arbetstid ska hjälpa till att guida turister under bröllopet, en uppmaning som har väckt kritik från bland annat chef på stadens enheten för hemlösa. Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin vill ge brudparet en present, betald med medlemmarnas pengar. Något som flera partimedlemmar tycker är orimligt med tanke på att Socialdemokraterna har inskrivet i partiprogrammet att man vill avskaffa monarkin!

Samtidigt avslöjar Aftonbladet att kungahuset äger ett 30-tal bilar och att hovet har dragit på sig över 12 000 kronor i parkeringsböter under det senaste året. Böter som vi medborgare indirekt får betala. För kungahuset får varje år över 50 miljoner kronor i apanage. Eller bidrag som det snarare borde kallas! Till det kommer ytterligare 60 miljoner kronor för driftskostnader för de kungliga slotten. Kungahuset är därmed landets största bidragstagare!

I DN skriver professor Thomas Hall att det nu, innan sommarens bröllop och innan kronprinsessan presenterar en ny tronpretendent, är viktigt att diskutera statsskicket på ett förutsättningslöst sätt. Ska Sverige fortsätta vara en monarki eller ska vi som många andra länder bli en republik? Eller ska vi som Republikanska Föreningen tycker, ersätta kungen med en älg?

Medborgarperspektiv tycker att kungen gärna får fortsätta vara kung, men att vi helt ska sluta ge kungahuset en massa bidrag. Är det någon som vill köpa kungahusets tjänster så får de helt enkelt bilda bolag och börja sälja dessa precis som alla andra medborgare. Men innan du anlitar kungen, glöm inte att kolla upp att han verkligen har F-skattebevis! För någon svartarbetande kung vill du väl knappast anlita?

Fullt rimliga regler för invandrare i Danmark

Medborgare! Rapport meddelar idag att den danska regeringen, med hjälp av stödpartiet Dansk folkeparti, har enats om en rad åtstramningar av reglerna för landets invandrare. Det handlar dels om skärpta regler för familjeåterförening. I dag får äkta makar inte ha tagit emot socialbidrag på ett år för att en familjeåterförening ska kunna bli aktuell, det vill man nu förlänga till tre år. Man vill även ändrar villkoren för flyktingar som reser tillbaka till det land de flytt ifrån. Om de i framtiden reser tillbaka till hemlandet, utan att först ha fått tillstånd, kan de få sitt uppehållstillstånd indraget i tio år. Några liknande begränsningar för den typen av resor finns inte idag. Slutligen vill man även skärpa villkoren för att få rösta i lokala val. I framtiden ska det krävas att en person har vistats i Danmark i fyra år för att få rösta, jämfört med dagens tre år.

Ett antal bloggare verkar uppröras över detta. Peter Swedenmark tycker att det är något ruttet i staten Danmark och konstapel Bastian frågar sig om det inte är dags att börja bojkotta wienerbröd.

Men är det verkligen så orimliga regler och villkor som man vill införa i Danmark? Är det inte rimligt att de invandrare som vill att släktingar till dem ska få komma till det nya hemlandet har en så god ekonomi att de själva kan ta hand om dem och försörja dem? Är det ens rimligt att den som kommit som flykting till ett nytt land och fått uppehållstillstånd där plötsligt kan åka på besök till det land man säger sig ha flytt från? Hur mycket flykting är man då?

Enligt Medborgarperspektiv låter det som fullt rimligt regler och villkor som man beslutat sig för i Danmark. Samma typ av regler borde vara på sin plats även i Sverige!

15 mars 2010

SlösO - en nagel i ögat på de rödgröna

Medborgare! I Sverige betalar en helt vanlig arbetstagare mer än hälften av sin inkomst i skatt. Det gäller även de som har de allra lägsta inkomsterna. Skatten ska gå till att finansiera den allmänna välfärden, vilket bland annat innefattar bidrag, pensioner, vård, skola, omsorg, badhus, idrottsarenor, kultur, polis, rättsväsende, militär och en massa annat. Jämfört med de flesta andra människor i världen betalar svenskarna en väldigt hög skatt. Om man räknar samman alla skatter, indirekta skatter och avgifter så betalar en svensk arbetstagare knappt 60 procent av sin totala lön i skatt. Det betyder att Skattefridagen, den dagen då en vanlig arbetstagare börjar arbeta åt sig själv, efter att alla skatter är betalda, inte inträffar förrän i mitten av sommaren. Förra året inträffade Skattefridagen den 23 juli.

Trots att vi betalar de högsta skatterna i världen har vi inte världens bästa välfärd. Detta beror dels på att stora grupper av arbetsföra personer inte arbetar och bidrar med skattemedel i Sverige, utan istället lever på bidrag. Det beror även på att svenska politiker under de senaste årtiondena inte har lagt fokus på att öka välståndet i Sverige. Sverige har halkat utför på välståndsligan och utan välstånd blir det ingen välfärd. Slutligen så beror det också på att den offentliga sektorn är ineffektiv och dåligt skött. Det slösa med skattemedlen!

Det sistnämnda har Skattebetalarnas Förening och tankesmedjan Timbro tagit fasta på. De har därför grundat SlösO, ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Johan Ingerö har utsetts till den först SlösO. I Svenska Dagbladet skriver de:
"Våra resurser räcker inte på långa vägar till att beräkna det sammanlagda slöseriet, men resultatet av våra stickprov förskräcker. Slöseriet finns i kommunerna, i landstingen samt i staten och dess alla myndigheter, för att inte tala om i det enorma EU-maskineriet."

"Vi vet att många väljare är upprörda över slöseriet, både för vad det kostar och för vad pengarna i stället hade kunnat användas till. Därför startar Skattebetalarnas Förening och tankesmedjan Timbro nu SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Till SlösO kan man vända sig med klagomål på hur skattepengarna används."
Med tanke på att de rödgröna leder i opinionsundersökningarna inför höstens val och vi därmed riskerar att få slösaktiga och oekonomiska personer som Yvonne Ruwaida och Lars Ohly i regeringen så är det ett bra tillfälle att lansera SlösO just nu! Alla vet ju dessutom hur duktig Mona Sahlin är att ta hand om sin egen privatekonomi.

De rödgröna lär knappast lägga två strån i kors för att minska slöseriet, tvärtom planerar de att höja skatterna ytterligare och öka bidragen. Som en följd kommer både välståndet och välfärden försämras ytterligare. Förhoppningsvis kan SlösO vara en liten nagel i ögat. Så att de rödgröna inte eldar upp alla våra skattepengar.

14 mars 2010

Visst ska man lyssna på barn, men man ska inte förutsätta att allt de säger är korrekt

Medborgare! I torsdag diskuterades pappafrågor i SVT's Debatt. På plats bland dem som anser att pappor missgynnas i samband med vårdnadstvister fanns bland annat journalisten Ingrid Carlqvist och pappaombudsmannen Arne Wirén. Bland de som ansåg att så inte är fallet fanns journalisten Annika Sundbaum Melin, som bland annat har skrivit en artikel på Newsmill där hon hävdar att kvinnor som skyddar sina barn kastas i fängelse, och advokaten Eva Kornhall, som tidigare skrivit till socialdepartementet och kritiserat att PAS-teorin används av socionomer och jurister som försvar i vårdnadstvister. Båda dessa damer hävdar att det inte alls är papporna som missgynnas i vårdnadstvister, utan tvärtom att det är mammorna som missgynnas. Detta trots att domstolen oftast bifaller mammornas önskan att få enskild vårdnad.

Tyvärr är det allt för vanligt att dessa mammor börjar beskylla papporna för olika hemskheter i samband med vårdnadstvister. Speciellt om pappan insisterar på att få behålla vårdnaden om sina barn och att få vara en del av deras uppväxt. Då kan det börja med att han blir beskylld för att vara våldsam, mot mamman eller mot barnen. Myndigheterna kan då besluta om besöksförbud eller tillse att mamman får kvarskrivning, så att pappan inte kan få reda på var hon flyttat med deras barn. Detta kan ske redan innan vårdnadstvisten är avgjord och kan leda till att mamman kan hålla barnen borta från pappan under långa tider. Om inte detta hjälper kan mamman beskylla pappan för att vara pedofil och att han har begått sexuella övergrepp på barnen. En som råkat ut för just detta och som också var med i Debatt-studion är Joakim Ramstedt.

När en anmälan om misstänkt övergrepp kommer in till Socialtjänsten leder detta till att man omedelbart ser till att pappan inte får någon som helst fortsätt kontakt med barnen under utredningstiden. En utredning som enligt lag ska ske skyndsamt, men som ofta drar ut över väldigt lång tid. Som en del i denna utredning utsätts barnen för mängder av intervjuer och utredningar. De förhörs av psykologer, socialsekreterare och poliser. De kan även utsättas för omfattande läkarundersökningar. En grundtes bland de som arbetar med utredningar av barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp brukar vara att man måste tro på vad barnen säger. Det låter ju fint vid en första anblick.

Bland de mest kända förespråkare av denna syn finns Monica Dahlström-Lannes och genusprofessorn Eva Lundgren, men även den socialdemokratiska politikern och nämndemannen Eva-Britt Dahlström och bloggaren Marina Engan delar denna syn. Även Annika Sundbaum Melin och advokat Eva Kornhall tillhör dem som anser att man blint ska tro på det som barn och deras mammor säger. Att det barnen säger skulle kunna ha sitt ursprung hos just mamman eller att den som intervjuar barnet skulle kunna påverka det anser de vara på gränsen till förtal. Nej, något sådant kan inte vara sant. Det skulle ju även öppna upp till att PAS skulle kunna förekomma.

I det radikalfeministiska Sverige får helt enkelt inte tesen om att man ska tro på vad barnet säger ifrågasättas. I Danmark har man länge delat samma syn. Men efter att det uppdagades att ett oproportionellt stort antal pappor misstänkts vara pedofiler i en liten kommun efter att ha anklagats av sina före detta fruar för sexuella övergrepp på deras barn och efter att kommunens socialtjänst lett intervjuerna med dessa barn, så startades en granskning av detta. Kan man alltid tro på det barn säger eller är det möjligt att påverka dem och få dem att säga att de varit med om något som de de facto inte har varit med om?

Efter att ha sett dokumentärfilmen Farlige Forklaringer från DR (via Daddy) så kan man undra om ens Monica Dahlström-Lanne, Eva Lundgren, Eva-Britt Dahlström, Marina Engan, Annika Sundbaum Melin eller Eva Kornhall kan vara lika tvärsäkra när de hävdar att man blint ska tro på det barn säger?

Visst ska man lyssna på barn, men man ska inte förutsätta att allt de säger är korrekt. Det är faktisk fullt möjligt att påverka dem! Och det kan få ytterst hemska konsekvenser om man inte tar hänsyn till detta!


Att verkligen tysta en genuskritiker

Medborgare! Igår skrev Medborgarperspektiv om att UNT's chefsredaktör Lars Nilsson försökte tysta genuskritikern Matte Matik med hänvisning till upphovsrätten. Detta efter att Matte Matik skrivit ihop ett litet program med namnet Transgenusmotorn som konverterade texten i artiklar. Genom att byta ut ord som "män" mot "invandrare" eller "judar" kan man hjälp av detta lilla verktyg enkelt undersöka om artiklarna följer de pressetiska riktlinjerna att inte skriva diskriminerande texter genom att använda sig av stereotypa schabloner. UNT's chefsredaktör tyckte uppenbarligen inte om att hans tidning blev avslöjad med att skriva artiklar som bygger på och förmedlar ett tydligt manshat. Därför hotade han Matte Matik och fick honom att ta bort möjligheten att konvertera artiklar från UNT i verktyget.

Men det är inte bara UNT's artiklar som visat sig bygga på propagandistiska könsstereotypa schabloner och ett radikalfeministiskt manshat. Matte Matik har även kört artiklar från Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet genom Transgenusmotorn med skrämmande resultat. Även ett artikel av Margaretha Winberg på Newsmill har visat på samma hemska manssyn. Hade samma sak skrivits om invandrare eller judar hade dessa artiklar med all säkerhet blivit anmälda till både pressombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen.

Nu visar det sig att det är fler än UNT som reagerat på Matte Matiks avslöjande och som vill stoppa hans granskning av hur feministiska journalister och politiker uttrycker sig. Enligt ett mail från Lars Nilsson så hotas nu Matte Matik av en polisanmälan:
"...såvitt jag förstår är ni på väg att få en polisanmälan på er..."
Detta har lett till att Matte Matik nu stängt av Transgenusmotorn helt och hållet. Så mycket är tydligen yttrandefriheten värd i det statsfeministiska Sverige. Ingen ska få granska hur makteliten uttrycker sig, då hotas man omedelbart med polisåtgärder! Skamligt!

Uppdatering: Skivad Lime hostar nu Transgenusmotorn!

Mums mums sa vargen

Medborgare! Det har bara gått drygt två månader sedan det var mycket skriverier om den första licensjakten på varg i Sverige på 45 år. 27 vargar skulle fällas med start den 2 januari och omkring 12000 jägare hade anmält sig. Många bloggare var ytterst upprörda över regeringens rovdjurspolitik i allmänhet och än mer över de blodtörstiga jägarnas vargslakt i synnerhet. Flera av dem krävde via upprop och manifestationer att licensjakten skulle stoppas. Ett av de argument som användes i försvaret av vargen och för motståndet till licensjakten var att ingen svensk har dödats av varg sedan 1821. Det är naturligtvis helt korrekt, men skräcken för varg finns trots detta bland många av dem som lever på landsbygden och som har en daglig nära kontakt med vargen.

Och inte lär den blir mindre när man kan läsa om lärarinnan som blev attackerad och bets ihjäl av en vargflock i Alaska. Då blir det än svårare för vargkramare som Scaber Nestor, Jinge och Vargens Tid att upprätthålla bilden av att vargen skulle vara ofarlig för människan. Då tvingas de krypa till korset och erkänna att så inte är fallet. Inte heller lär det vara fler storstadsbor som då vill ha mer varg på stadens gator.

Kanske finns det ett visst fog att begränsa vargstammen trots allt?

13 mars 2010

Att tysta en genuskritiker

Medborgare! Att mediaeliten ofta sympatiserar med den radikalfeministiska ideologien är ingen nyhet. Inte heller att dessa journalister ofta använder sig av samma form av retorik när det gäller att beskriva män som nazister och rasister gör när de beskriver judar respektive invandrare. Detta kan man lätt se om man byter ut ordet "män" mot "judar" eller "invandrare" och ordet "kvinnor" mot "svenskar" i de artiklar som skrivs i gammelmedia. Matte Matik har skapat ett litet program som snabbt och enkelt gör denna typ av konvertering av artiklar som publicerats på nätet. Programmet heter Transgenusmotorn och kan hittas här.

Men detta tyckte inte UNT's (Upsala Nya Tidning) chefredaktör Lars Nilsson om. När han fick reda på att artiklar som publicerats av UNT hade konverterats med Transgenusmotorn och på så sätt avslöjats som rent mansfientliga tog det hus i helvete. Lars Nilsson och UNT ville inte stå med byxorna nere, avslöjade som de feministiska manshatare de egentligen är, utan kontaktade genast Matte Matik i syfte att tysta honom. Lars Nilsson hävdade att Matte Matik gjorde sig skyldig till intrång mot upphovsrätten och begärde att han omedelbart skulle ta bort de konverterade artiklarna.

Artikeln det handlade om är "Kvinnor är mer miljömedvetna", som publicerades i UNT i december förra året. Under makteliten hot valde Matte Matik att stoppade möjligheten att konvertera artiklar från UNT i Transgenusmotorn, men Oscar Swartz har passande nog en skärmdump av den konverterade artikeln kvar! Där framstår det med all tydlighet vilken typ av hatisk retorik som gammelmedia använder sig av när de ska beskrivs män och kvinnor ur ett "genusperspektiv".

Lars Nilsson och UNT är säkert nöjda över att ha lyckats tysta en genuskritiker. Men Matte Matik är inte den som är håller inne med vad han tycker om det genusväldet som allt mer breder ut sig i landet. Tillsammans med Tanja Bergkvist har han spelat in denna lilla genuskritiska musikvideo.


Asylrätten är för värdefull för att förslösas på låtsasflyktingar

Medborgare! Det var inte länge sedan Vellinge kommun vill stoppa ett flyktingboende i Hököpinge för ensamkommande flyktingbarn. Det blev ett väldigt rabalder när kommunen hävdade sin kommunala självbestämmanderätt. Efter en tid blev frågan så infekterad att Vellingemoderaterna blev överkörda av partistyrelsen i Stockholm och tvingades acceptera att börja ta emot flyktingar i kommunen. Nu meddelar regeringens flyktingsamordnare att det är sista chansen för landets alla kommuner att frivilligt börja ta emot ensamkommande flyktingbarn och hotar i nästa mening med att införa en tvångslag om inte frågan löser sig snarast!

Hittills i år har Migrationsverket tagit emot 392 asylsökande ensamkommande barn och ungdomar. Under hela 2009 var antalet 2 250. De flesta av dessa kommer från Somalia och Afghanistan. Förvånansvärt många kommer till Sverige på ett väldigt likartat sätt och ofta helt utan papper som kan styrka vem de är och hur gamla de är. Migrationsverket ifrågasätter dock inte de uppgifter som "barnen" uppger.

Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet att ett stort antal av de "barn" som kommer egentligen är långt äldre än vad de själva uppger. Detta uppger både personal som jobbar nära dem och när norska Utlendingsdirektoratet lät göra tandtester visade dessa i nio fall av tio en högre ålder än den uppgivna. Hälften av dem som sade sig vara minderåriga befanns vara över 20!

Den sneda köns- och ålderfördelningen, samt det organiserade sätt flyktingbarnen kommer hit på, antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katastrofer. Istället handlar det antagligen om att familjer skickar sina söner till Sverige i ett försök att investera i deras framtid och med en förhoppning att sönerna i framtiden ska kunna förmedla resurser till sina familjer i hemlandet, eller att familjerna en dag ska få möjlighet att följa efter sina söner till Sverige. De ensamkommande flyktingbarnen är alltså till stor del låtsasflyktingar som söker ekonomisk vinning av att utnyttja svenska skattebetalare.

Kostnaden för varje flyktingbarn uppskattas till ungefär 1,2 miljoner kronor per år. Med drygt 2000 flyktingbarn som kommer till Sverige årligen blir detta drygt 2 miljarder kronor i skattemedel bara för dessa! Till det kommer alla de flyktingbarn och andra former av ekonomiska flyktingar som redan befinner sig i landet! Hur många miljarder alla dessa kostar per år är en väl dold hemlighet från maktelitens sida.

Makteliten har länge visat en stark ovilja att överhuvudtaget diskutera flyktingpolitiken och det sociala kontraktet för de som kommer hit. En majoritet av de asylsökande som fått stanna i Sverige under senaste 30 år kan varken klassas som flyktingar eller skyddsbehövande enligt internationella konventioner och svensk lag. Sveriges asylmottagande består till mycket stor del av helt vanlig immigration. En konsekvens av detta är att asylrätten nu har urholkats för de mest behövande, de som har riktiga asyl- och flyktingskäl. Hanterandet av de ensamma flyktingbarnen spär ytterligare på denna urholkning. Det är därför oerhört bra att Gudmundson uppmärksammar detta. För det är mycket viktigt att värna asylrätten och då är också viktigt att någon vågar stå upp och påpeka missbruket, men tyvärr är det allt för få som gör detta från politiskt håll.

Riktiga flyktingar ska naturligtvis beredas temporär hjälp av samhället, men asylrätten är för värdefull för att förslösas på ekonomiska immigranter och andra låtsasflyktingar. Alla som kommer hit skall dock vara välkomna till Sverige, men de får faktiskt betala för sitt eget uppehälle och försörjning själva, och inte förrän de börjat bidra till samhället och betalat skatt ska de få tillgång till det allmänna välfärdssystemet. Unga starka män som kommer hit får faktiskt börja jobba, betala skatt och bidra till samhället om de verkligen vill stanna kvar i landet!