Farväl far – i väntan på den internationella kvinnodagen

Medborgare! I morgon är det den 8 mars, dagen som för hundra år sedan instiftades som den internationella kvinnodagen. Något som får både alliansen och de rödgröna att slå knut på sig själva för att framstå som de som verkligen kämpar för alla kvinnors väl och ve. Även om vi alla egentligen vet att deras fina ord kanske främst beror på att de gärna vill ha kvinnornas röster i höstens val. Internationella kvinnodagen instiftades ursprungligen för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. 1945 genomdrevs ett internationellt avtal som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har FN också uppmuntrat alla länder att fira internationella kvinnodagen.

På många håll i världen är det onekligen väldigt långt kvar till jämställdhet mellan könen. Där är rollerna och förväntningarna på män respektive kvinnor diametralt olika. Möjligheterna att själva styra sina liv begränsas av religion och gammal hävd. Men när man läser DN’s intervjuer med kvinnor från Sverige, Sydafrika, Tyskland, Kina och USA är det dock inga dramatiska skillnader som beskrivs. Förutom att kvinnor framstår som den av föräldrarna som har mest att säga till om barnen och den som ses som huvudföräldern. Kanske är det detta som fått journalisten Carlos Rojas att dra igång kampanjen ”Klart jag ska vara hemma” för att inspirera fler män att ta ut mer av sin föräldraledighet? Med putande magar avbildas helt vanliga svenska män som vore de gravida.

Frågan är dock hur intresserade kvinnor verkligen är att dela med sig av föräldraledigheten och barnen? Många mammor ser dig själva som den som är viktigast för barnet och identifierar sig starkt med bilden av den goda modern. En bild som upprätthålls inte bara av de gamla konservativa könsrollerna, men även av de feminister som säger sig kämpa mot just könsrollerna.

Den dagen föräldrarnas kärleksrelation tar slut och de beslutar sig om att gå åt skilda håll är det tyvärr allt för vanligt att detta leder till smutsliga vårdnadstvister. Vårdnadstvister där könsrollerna ofta gör sig gällande och där jämställdheten inte längre står speciellt högt i kurs. Då är det tyvärr heller inte speciellt ovanligt att mamman anklagar pappan för att begå sexuella övergrepp på barnen i syfte att helt få bort honom ur sitt och barnens liv.

I slutet på 90-talet spelade DR in den kontroversiella dokumentären ”Farvel far”, som med hjälp av dold kamera kunde visa hur falska anklagelser om incest och andra former av övergrepp ofta används som vapen vid vårdnadstvister. Man avslöjade även stora brister i myndigheternas agera och deras tillämpningar av de lagar och förordningar som gäller i denna typ av fall. Dessutom kunde man avslöja att det förekommer advokater som hjälper mammor att fabricera den här typen av uppgifter och hur de ska agera gentemot myndigheterna.

Dokumentären har dock aldrig visats i dansk TV och heller i något annat land. Den förbjöds nämligen av domstol att visas i TV! Inledningsvis var motivet att ett av de medverkande barnen i dokumentären var synlig i bild, vilket påstods kunna äventyra hennes privatliv. Detta ledde till att DR gjorde bilden av flickan suddig, hennes röst gjorde oigenkännliga och varje form av personuppgifter togs bort. Trots detta ändrade dock inte domstolen sitt beslut. Avslöjandena var allt för känsliga för att få publiceras.

I väntan på den internationella kvinnodagen kanske det kan vara på sin plats att ägna en tanke åt alla de barn som skilts från sina pappor med myndigheternas goda minne? Ägna en timme åt att säga farväl till far!

MER INTRESSANT OM: JÄMSTÄLLDHET, FEMINISM, INCEST, KVINNODAGEN, FARVEL FAR