07 mars 2010

Farväl far – i väntan på den internationella kvinnodagen

Medborgare! I morgon är det den 8 mars, dagen som för hundra år sedan instiftades som den internationella kvinnodagen. Något som får både alliansen och de rödgröna att slå knut på sig själva för att framstå som de som verkligen kämpar för alla kvinnors väl och ve. Även om vi alla egentligen vet att deras fina ord kanske främst beror på att de gärna vill ha kvinnornas röster i höstens val. Internationella kvinnodagen instiftades ursprungligen för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. 1945 genomdrevs ett internationellt avtal som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har FN också uppmuntrat alla länder att fira internationella kvinnodagen.

På många håll i världen är det onekligen väldigt långt kvar till jämställdhet mellan könen. Där är rollerna och förväntningarna på män respektive kvinnor diametralt olika. Möjligheterna att själva styra sina liv begränsas av religion och gammal hävd. Men när man läser DN’s intervjuer med kvinnor från Sverige, Sydafrika, Tyskland, Kina och USA är det dock inga dramatiska skillnader som beskrivs. Förutom att kvinnor framstår som den av föräldrarna som har mest att säga till om barnen och den som ses som huvudföräldern. Kanske är det detta som fått journalisten Carlos Rojas att dra igång kampanjen ”Klart jag ska vara hemma” för att inspirera fler män att ta ut mer av sin föräldraledighet? Med putande magar avbildas helt vanliga svenska män som vore de gravida.

Frågan är dock hur intresserade kvinnor verkligen är att dela med sig av föräldraledigheten och barnen? Många mammor ser dig själva som den som är viktigast för barnet och identifierar sig starkt med bilden av den goda modern. En bild som upprätthålls inte bara av de gamla konservativa könsrollerna, men även av de feminister som säger sig kämpa mot just könsrollerna.

Den dagen föräldrarnas kärleksrelation tar slut och de beslutar sig om att gå åt skilda håll är det tyvärr allt för vanligt att detta leder till smutsliga vårdnadstvister. Vårdnadstvister där könsrollerna ofta gör sig gällande och där jämställdheten inte längre står speciellt högt i kurs. Då är det tyvärr heller inte speciellt ovanligt att mamman anklagar pappan för att begå sexuella övergrepp på barnen i syfte att helt få bort honom ur sitt och barnens liv.

I slutet på 90-talet spelade DR in den kontroversiella dokumentären ”Farvel far”, som med hjälp av dold kamera kunde visa hur falska anklagelser om incest och andra former av övergrepp ofta används som vapen vid vårdnadstvister. Man avslöjade även stora brister i myndigheternas agera och deras tillämpningar av de lagar och förordningar som gäller i denna typ av fall. Dessutom kunde man avslöja att det förekommer advokater som hjälper mammor att fabricera den här typen av uppgifter och hur de ska agera gentemot myndigheterna.

Dokumentären har dock aldrig visats i dansk TV och heller i något annat land. Den förbjöds nämligen av domstol att visas i TV! Inledningsvis var motivet att ett av de medverkande barnen i dokumentären var synlig i bild, vilket påstods kunna äventyra hennes privatliv. Detta ledde till att DR gjorde bilden av flickan suddig, hennes röst gjorde oigenkännliga och varje form av personuppgifter togs bort. Trots detta ändrade dock inte domstolen sitt beslut. Avslöjandena var allt för känsliga för att få publiceras.

I väntan på den internationella kvinnodagen kanske det kan vara på sin plats att ägna en tanke åt alla de barn som skilts från sina pappor med myndigheternas goda minne? Ägna en timme åt att säga farväl till far!

8 kommentarer:

Karina sa...

Jag kan påpeka att denna dokumentär visst det visades på DR1...fruktansvärt många år sedan, men jag kommer ihåg den som var det igår och har sedan dess tänkt många gånger på läkaren i filmen. Hur hans beteende så totalt förskruvades av soc. och har likaledes tänkt många ggr på HUR soc kunde få sig själva att ljuga så om en annan människa, vems agenda följde de?
Men, jo, absolut, den blev sänd...

Karina sa...

Tillägg: programmet sändes första gången 13 april 1999, men en av advokaterna i dokumentären gjorde sitt yttersta för att stoppa det. Efter att programmet hade visats, blev det anmäld till "pressenævnet". Jag kommer tyvärr inte ihåg vad det svenska ordet är...PO?
Jag länkar till deras beslut:
http://www.update.dk/cfje/Lovbasen.nsf/ID/LB01462455
I detta tillfälle är den engelska infon under filmen ren lögn.

Karina sa...

Ps: Om jag inte minns helt åt skogen (brukar inte göra det) så är dokumentären sänd på svt under tidigt 2000-tal också. kan ha varit TV4 också, dock tveksam då detta inte är något de skulle befatta sig med, men det kan ju undersökas...

Anonym sa...

Varför lyfta fram extremfall? Det är en alltför billig retorik när vi vet att kvinnor i stort är missgynnade från vaggan till graven inom nästan alla samhällsområden.

Ökad generell jämställdhet i äktenskapet/sambolivet torde troligen minska risken för uppslitande vårdnadstvister, eftersom det ökar fokus på det som är gemensamt, inte det som skiljer åt.

Vi kommer nog alltid att på individuell nivå få leva med att enskilda oavsett kön ägnar sig åt smutskastning och falsk tillvitelse. Men hur signifikant är det för helheten? Varför skall vi låta oss skrämmas upp av enskildheter?
Förvisso är det intressant ur ett rättsperspektiv att det händer att kvinnor anklagar män för incest, men hur relevant är den diskussionen från ett jämställdhetsperspektiv? Hur många fall pratar vi om?
Och om vi jämför med alla dessa fall av misshandel i hemmen eller våldtäkter som aldrig någonsin når rättssalen? Vad är mest signifikant?
Det är viktigt att hålla rätt fokus - alltför många silar mygg och sväljer kameler när de pratar jämställdhet. De kliar varandra på ryggen och diskuterar i cirklar.

Lilla My sa...

Anonym 06:05

Alla fall ska lyftas fram för att visa orättvisorna för båda könen.
Varför ska de inte göra det?
Eller är det bara orättvisorna mot kvinnor som ska lyftas fram?

Jag är kvinna och har aldrig kännt mig missgynnad i arbetslivet, familjelivet mm pga mitt kön.
Tvärtom jag får många fördelar pga mitt kön.
Har alltid själv sett till att min lön motsvarar mina förvämtningar, detsamma gäller familjeliv mm.
Står inte på barikaderna och skriker att jag är ett offer.
Ser till att själv fixa det jag vill ha, och skyller inte på andra om jag inte får det.

Anonym sa...

Anonym 06:05

Att kvinnor är missgynnade är verkligen inte sant. Från vaggan till graven är kvinnor de som gynnas i det mesta, utom vad det gäller lön. Men den skillnaden kan förklaras till 100% av att kvinnor _väljer_ till mindre utsträckning att prioritera sin karriär.

Ex:

1. Flickbarn ges större omsorg när de är små (tacka genusteoretikerna för att så tydligt visat just detta).
2. Tjejer för högre betyg vilket leder till att
3. Kvinnor har större möjlighet till utbildning (66% på högskolan idag)
4. Kvinnor gynnas när det gäller att ta hand om barn, både före, under och efter äktenskap (eller samboskap).
4. Risken att hamna på samhällets absoluta botten är betydligt mindre (betydligt fler "uteliggare" är män).
5. För allvarligare sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, och depression är kvinnor prioriterade i forskning och vård.
6. Kvinnor lever längre (bl.a. kanske pga punkt 5).

Vad gäller våld visar undersökning efter undersökning att det visserligen finns en övervägande andel vad gäller män, men att den övervikten vad gäller alla typer av brott är starkt biaserad när det kommer brottsstatistiken. Män och kvinnor bedöms främst utifrån kön, och inte utifrån det brott de begått. Jag behöver knappast ens skriva ut vilka som gynnas i domstolssystemet.

Vad gäller specifika frågan så kan man direkt svara på den. Det rör sig om knappt 13000 fall per år. Det är i så många fall rätterna dömer till ensam vårdnad (90% tilldelas kvinnor). I alla fall går det inte så långt som till incestanklagelser, men alla män i den positionen vet att det outtalade hotet finns. Och när de orden uttalas är samhällets dom (utan att det för den saken bli domstolens) fällande: ingen rök utan eld.

Att kvinnor i stort är missgynnade från vaggan till graven, är ett synnerligen selektivt sätt att se på det.

Anonym sa...

Denna dokumentär skildrar hur många frånskilda mäns liv som pappor ser ut idag,ofta pga av påståenden,lögner och förtal,och dokumentären hade lika gärna kunnat skildra den svenska familjerätten och socialväsendet.

Varken socialen eller familjerätten borde behöva befatta sig med lösa påståenden,eller lögner,utan istället jobba med den dokumenterade fakta som finns tillgänglig i varje fall.

Män måste också bli bättre på att anmäla när de,eller deras barn utsätts för övergrepp,eller/och brott.

Myndigheterna måste också ta till sig att både pappa,och mamma är lika viktiga för barnet.

Lars-Göran Wadén sa...

Jag firar INTE den internationella kvinnodagen.
http://www.livetrullarvidare.blogg.se

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!