Tack till alla osynliga pappor

Medborgare! Så har dagen då pappa ska få en slips passerats ännu en gång. För om det är något som Fars dag förknippas med så är det en slips. Längre än så verkar tyvärr inte omtanken om papporna sträcka sig i dagens samhälle och i mediarapporteringen. I övrigt förknippas tyvärr pappor mest med han som misshandlar mammor, han som förgriper sig sexuellt på sina barn, han som inte tar ut några föräldradagar, han som inte hjälper till hemma, han som sviker, osv. Det är den bilden av pappor som gammelmedia och det feministiska kulturetablisemangen förmedlar.

I verkliga livet ser det dock helt annorlunda ut. De flesta barn har ett gott förhållande till sin pappa. Vi är säkert många som lyfter på telefonen för att ringa och gratulera eller som äter söndagsmiddag tillsammans med vår pappa. Ramona Fransson pekar på att alla som inte har en pappa tänker lite extra på dem denna dag.

Ann-Mari Maukonen beskriver hur svårt det kan vara för pappor idag. Hon skriver att det inte är säkert att en man får vara pappa även om han är pappa. Så även om det är Fars dag så betyder inte det att barnen får fira honom. Detta eftersom faderskap i vissa fall enbart handlar om ett konstaterande på pappret och att sedan erhålla en inbetalningsavi för underhåll en gång i månaden. Sådan ser tyvärr verkligheten ut för många pappor, oavsett hur duktiga och engagerade de är. Ty vårdnadslagarna ser olika ut för kvinnor och män. Om föräldrarna inte är gifta får mamman automatiskt enskild vårdnad när barnet föds. Även om mannen erkänner sitt faderskap så innebär det enbart att han får betala underhåll varje månad, någon vårdnad om barnet får han inte. Det kan han endast få om mamman frivilligt går med på den och avsäger sig sin enskilda vårdnad för att istället erkänna pappan gemensam vårdnad. Utan gemensam vårdnad får heller inte papporna någon föräldraledighet!

Tyvärr är det även många pappor som bli bortmotade från barnen när de skiljer sig från sina fruar. Socialtjänsten står ofta på mammornas sida i vårdnadstvister och gör vad de kan för att bryta banden mellan pappan och barnen om mamman så önskar. Det finns många män som har samma erfarenhet av detta. Några av dessa har nu startat en sajt för att skapa uppmärksamhet kring det faktum att pappor utsätts för omfattande diskriminering i både familjerätter och domstolar. Läs mer på minpappa.nu.

Stefan Attefall skriver i Aftonbladet att pappakvalitet inte enbart mäts i uttag av föräldradagar. Det har han helt rätt i. Debatten om föräldraskap och att ta ansvar för barnen har en obehaglig tendens att nästan enbart fokusera på uttag av föräldradagar. Vänstereliten vill tvinga på alla samma lösning genom att kvotera föräldraförsäkringen. De tror att alla familjer ser likadana ut och att samma lösning fungerar för alla. Dessutom ser de ofta föräldraskap och att ta ansvar om barnen som liktydigt med hur många föräldradagar som respektive förälder har tagit ut. Men föräldraskapet är ju så långt mycket mer än detta.

Vem tackar alla osynliga pappor som går till jobbet och betalar in skatt så att barnen kan gå i dagis, få gratis skolundervisning och fri sjukvård? Ja, dessa skatter går även till att betala den som är föräldraledig! Den stora merparten av alla skatter betalas in av män. Varför räknas inte detta in i helheten om att ta ansvar för barnen?

MER INTRESSANT OM: FARS DAG, FEMINISM, PAPPA, GAMMELMEDIA, BARN

Sveriges Riskbank

Medborgare! I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa hur Sveriges Riksbank, förutom att blåsa på utlåningen genom en oerhört låg ränta, dessutom ger bort pengar till affärsbankerna! Hittills har Riksbanken gett de svenska bankerna närmare 600 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar! Detta sker genom att Riksbanken ger ut enormt fördelaktiga lån. Senast var det ett lån på 100 miljarder kronor. De stora affärsbankerna som Nordea, Danske Bank, Swedbank och SEB har fått dess lån på en löptid av 11 månader till en fast ränta på fjuttiga 0,4 procent. De betalar tillsammans alltså bara 400 miljoner kronor i ränta för lånen. Bankerna använder sedan dessa pengar till att köpa bostadsobligation med precis samma löptid till en fast ränta på 0,625 procent, vilket alltså ger dem 625 miljoner kronor i ränteinkomster. Det innebär att bankerna tillsammans tjänat 225 miljoner kronor utan att de behöver lägga två fingrar i kors. Totalt har Riksbanken gett ut 3 sådana lån under den senaste tiden. Alltså har bankerna på ett riskfritt sätt tjänat omkring 600 miljoner kronor på dessa lån, en vinst som Riksbanken själva kunde ha tagit del av om de inte lånat ut pengarna! Skattebetalarna har alltså förlorat 600 miljoner och bankerna har fått dessa istället!

Anledningen till att Riksbanken gett ut dessa lån är bland annat för att de ville övertyga marknaden om att styrräntan verkligen kommer att ligga still under de kommande elva månaderna. Det är därför riksbankschefen Stefan Ingves erbjuder dessa stora lån till fast ränta under just den perioden. Så förutom att tjäna pengar på en ökad utlåningen med hjälp av den låga räntan så tjänar även bankerna pengar på Riksbankens frikostiga miljardlån. Genom Riksbankens agerande ökar dessutom penningmängden ytterligare på en redan överstimulerad lånemarknad.

Tyvärr har inte Riksbankens agerande fått företagen att ta nya lån för att göra investeringar i Sverige och skapa nya jobb. Tvärtom så krymper företagskrediterna! Däremot så ökar hushållens bostadslån dramatiskt. Den totala skuldsättningen hos hushållen växte med 20 miljarder kronor mellan augusti och september. Bostadslån stod för i princip hela ökningen.

Detta sker alltså samtidigt som allt fler varnar för att den svenska bostadsmarknaden är övervärderad och att priserna riskerar att falla inom en nära framtid. Statens bostadskreditnämnd varnar i en färsk rapport att bostäder kan vara lika riskabelt som aktier! Den dag priserna börjar falla kommer tyvärr många svenska bostadsägare sitta i en rejäl skuldfälla! Många riskerar att tvingas sälja sina bostäder till priser som är lägre än vad deras bostadslån är.

Med tanke på Sveriges Riksbanks riskfyllda agerande kanske den borde döpas om till Sveriges Riskbank!

MER INTRESSANT OM: BANKER, FASTIGHET, SKULDFÄLLA, RÄNTA, RIKSBANKEN

Mårten Schultz - don't count on me

Medborgare! Under de senaste dagarna har det debatterats intensivt om den till ett års fängelse dömde Per-Anders Pettersson ska ses som en hjälte eller inte efter att han räddat pensionären Gärd Forsgren från ett överfall av en berusad och aggressiv man. Gärd själv anser att Pettersson är en ängel som räddat hennes liv. Gärningsmannen, som fick två slag med en domkraft mot sig, varav det ena spräckte hans skalle, säger att slagen var planerade! Trots att gärningsmannen inte säger sig komma ihåg att han attackerat och tagit strypgrepp på Gärd Forsgren så säger han sig minnas att han var på väg bort från Pettersson när det andra slaget föll!

Man kan verkligen fråga sig om det lönar sig att visa civilkurage när man blir dömd till ett års fängelse och att betala skadestånd på 50 000 kronor efter att ha försökt rädda en person som blir anfallen av en aggressiv person. Både tingsrätt och hovrätt har uttryckt att Petterssons första slag över axeln på gärningsmannen är att se som nödvärn. Dock anser de, utan att förklara varför, att det inte längre finns någon överhängande hot om angrepp mot Per-Anders Pettersson efter att det första slaget utdelats och gärningsmannen backar ut ur Gärd Forsgrens bil mot Per-Anders Pettersson. Det är dock i precis det här ögonblicket som Per-Anders Pettersson slår det andra slaget mot gärningsmannen. Det slaget som domstolen inte anser täckas av nödvärnsrätten. I hovrätten är dock inte hovrättsrådet Erica Hemkte enig med de övriga.

Svenska Dagbladet frågar Lena Holmqvist, universitetslektor i straffrätt i Uppsala, varför Per-Anders Pettersson blir dömd för misshandel, trots att han säger att han handlat i nödvärn och av rädsla för att själv bli angripen. Holmqvist konstaterar att hovrättens majoritet inte verkar tro på Per-Anders Petterssons ord. Hon finner det dock märkligt att rätten kommit till slutsatsen att det inte förelåg någon risk att gärningsmannen skulle anfalla Per-Anders Pettersson och att de anser att det inte fanns någon som helst anledning för Per-Anders Pettersson att anta att så skulle ske. Enligt Holmqvist borde det inte spela någon roll om Per-Anders Pettersson hade någon faktisk anledning att tro att han skulle bli angripen. Det viktiga är om han trodde att han skulle bli det, vilket han ju har uttryckt.

Flera jurister på nätet tycker och tänker tydligen som sina kollegor i tingsrätten och hovrätten. En av dessa är Mårten Schultz, som dock tycker att det är viktigare att skylla på att media förmedlar en felaktig bild av nödvärnsrätten och att de målar upp domstolarna som knäppa, än att diskutera detaljerna varför juristerna i domstolen ansåg att det inte förelåg något som helst hot mot Per-Anders Pettersson efter att han slagit det första slaget mot gärningsmannen.

Det handlar antagligen om att skydda sitt eget skrå mot vanligt folk. Att befästa juridiken som stående högre än vanligt folks simpla moral och rättsmedvetande. Något som tydligt beskrivs i vad gärningsmannens målsägandebiträde advokat Christer Söderberg uttalande till Dalarnas Tidning:

"Det här folkupproret i Dalarna tycker jag är obehagligt och det är lite hillbilly-folkmobb över det hela"

Det visar ganska väl vilken föraktfull syn som många jurister har på vanliga medborgare. Medborgare som betalar deras feta arvoden med sina surt ihopskrapade skattepengar. Det finns till och med exempel på jurister som fakturerat för 26 timmar arbete under ett och samma dygn, trots att dygnet bara har 24 timmar! Av någon konstig anledning verkar inte arbetstidslagarna vara så viktiga att följa för den här typen av hycklande girigbukar.

Med facit i hand så kan man bara konstatera att civilkurage definitivt inte lönar sig. Skulle undertecknad få se Mårten Schultz eller någon av hans kollegor bli överfallna och misshandlade så kan ni inte räkna in mig bland dem som ingriper. Det är definitivt inte värt ett års fängelse och 50 000 kronor i skadestånd för att rädda en jurist till livet!

MER INTRESSANT OM: PER-ANDERS PETTERSSON, JURISTER, NÖDVÄRN, MÅRTEN SCHULTZ

Häng ut slöddret

Medborgare! Varje dag stjäls varor för tusentals kronor i din närmsta butik. Varor som butiksägaren själv måste ersätta och som hederliga medborgare i slutändan får betala! För att kunna överleva måste butiksägarna lägga på en ytterligare marginal på priserna på grund av att en viss mängd av varorna stjäls av ohederliga personer - snattare! Dessa personer anser sig stå över oss andra och tar sig rätten att stjäla istället för att arbeta och bidra till samhället. De parasiterar och lever på alla andra hederliga medborgares arbete! Nu vill Svensk Handel publicera bilder på dessa snattare på nätet!

Medborgarperspektiv anser att det är helt rätt. Häng ut slöddret! Varje butiksägare borde själv få bestämma vem som är välkommen in i butiken och borde ha rätten att avvisa personer som inte är välkomna. De snattare som ertappas borde butiksägarna ha rätt att visa fotografier av på en anslagstavla i butiken.

Dalta inte med småtjuvarna, för med tiden blir de stortjuvar!

MER INTRESSANT OM: STRAFF, SNATTARE, BROTT, BUTIK

Jurister - hur tänker de?

Medborgare! Diskussionerna har gått heta om civilkurage verkligen lönar sig. Detta efter att Per-Anders Pettersson från Nås har dömts till ett års fängelse och att betala skadestånd på 50 000 kronor efter att ha stoppat en gärningsman som just överfallit en kvinna i hennes bil. Gärningsmannen hade under ett par timmars tid varit aggressiv och hotat ett antal personer som han träffat på. En av de som blev hotad ringde Per-Anders, som tillsammans med en kompis tog bilen till platsen. Väl på plats får de syn på den aggressive gärningsmannen som just stoppat en bil på Riksväg 71 och som kliver in i den och går till attack mot föraren, Gärd Forsgren. Hon trodde att sin tid var kommen.

Detta fick Per-Anders att springa till platsen. Väl framme skrek han åt gärningsmannen och slog till honom över axeln med en domkraft. Mannen släppte få greppet om Gärd Forsgrens hals, vände sig då om och kröp ut ur bilen mot Per-Anders. Han slog då till en gång till över gärningsmannens huvud. Det borde han inte ha enligt Mora tingsrätt och Svea hovrätt. De anser nämligen att det inte fanns några som helst skäl för Per-Anders att tro att gärningsmannen skulle visa någon som helst aggressivitet mot honom och än mindre gå till attack mot honom!

Hur de kommer till den slutsatsen framgår inte av domskälen, men flera jurister på nätet håller med och anser att det inte var en fråga om nödvärn när Per-Anders de andre gången slår till den man som under flera timmars tid har hotat och varit våldsam mot personer i sin omgivning.

Kanske måste lagen förändras, för hur tänker dessa jurister idag? Är det helt clueless? Har de någon gång tagit ett enda steg bland vanligt folk eller lever de enbart i sina torra domstolar? Bryr de sig överhuvudtaget att sätta sig in i den situation som personer som Per-Anders befinner sig i eller har de inte den empatiska förmåga som behövs för att göra det? Kanske bryr de sig mest om att få summera upp sina timmar och skicka en faktura till skattebetalarna, för att sedan sätta sig i sin BMW 535 och köra hem till villan och laga mat i sitt designerkök?

Gärningsmannen slutade inte ens att vara aggressiv efter att Per-Anders slagit till honom två gånger! I ambulansen på väg till sjukhuset var han fortfarande aggressiv! Vad får då Mora tingsrätt, Svea hovrätt och nätets jurister att tro att gärningsmannen skulle vara lugn och snäll mot just Per-Anders?

MER INTRESSANT OM: PER-ANDERS PETTERSSON, JURISTER, STRAFF, NÖDVÄRN, DOMSTOL

Civilkurage lönar sig definitivt inte

Medborgare! För ett år sedan meddelade regeringen att man vill införa en lag om civilkurage. Med en civilkuragelag på plats skulle folk tvingas ingripa om de bevittnar ett brott som begås, annars blir de straffade. Exakt hur lagen ska utformas utreds för tillfället. Planen är att den ska träda i kraft innan valet 2010. Straffet för att inte ingripa kommer också att utredas närmare, men det man kan tänka sig är att straffet kommer att bli böter. Redan idag finns det modiga personer som agerar när de blir vittnen till brott som begås. En sådan person är Per-Anders Pettersson!

Det hela började en sommarkväll 2006. En påverkad och aggressiv man på besök i Nås i Dalarna hade gått bärsärk i byn. Mannen hade angripit och hotat folk. Vid riksväg 71 tvingade han sedan pensionären Gärd Forsgren att stanna sin bil genom att hoppa upp på motorhuven. Därefter kastade han sig över henne i framsätet och höll ett stryptag om hennes hals. Per-Anders Pettersson och en kompis till honom såg hur Gärd blev överfallen av mannen. Han tog sin domkraft och slog till gärningsmannen. Efter första slaget reagerade inte ens gärningsmannen. Det andra slaget tog i huvudet och gärningsmannen föll till marken Detta förändrade Per-Anders liv för alltid!

Gärningsmannen som var på väg att strypa Gärd Forsgren dömdes att betala 8000 kronor i skadestånd till Gärd Forsgren. Per-Anders Pettersson som visade stort civilkurage åtalades för grov misshandel och har nu av Mora tingsrätt dömts till ett års fängelse samt att betala 50000 kronor i skadestånd till mannen som gett sig på Gärd Forsgren. Tingsrätten ansåg att nödvärnsrätten bara kan hävdas vid det första slaget som utdelades när gärningsmannen befann sig inne i kvinnans bil och menar att det andra slaget som utdelades utanför bilen inte kan betraktas på samma sätt. Detta trots att gärningsmannen fortfarande stod upp och var ytterst aggressiv.

Slutsatsen är att det är bättre att blunda för de brott man ser och lämna platsen än att visa civilkurage och ingripa. För vem vill dömas till ett års fängelse för att man räddar en annan människa i nöd?

MER INTRESSANT OM: PER-ANDERS PETTERSSON, CIVILKURAGE, NÖDVÄRN, STRAFF

Sluta dalta med ungdomsbrottslingarna

Medborgare! Nyligen meddelade tingsrätten domarna för mordet i Stureby, där 15-åriga Therese Rojo Johansson miste livet. Både den 16-årige pojken som utförde mordet och den 16-årige flickan som fick honom att göra det dömdes till ett år och åtta månaders sluten ungdomsvård var för mord, respektive anstiftan till mord. Detta trots att åklagaren hade yrkat på fyra år. Att rätten istället beslutade sig för ett år och åtta månaders grundar sig på att de utgått från att en person som är under 21 inte kan dömas till livstid i Sverige, istället är straffvärdet enligt praxis för en vuxen person tio års fängelse. Eftersom det dessutom handlar om unga gärningsmän sätts straffet ner till en fjärdedel av strafftiden. Det vill säga till 2,5 års fängelse. Den som döms till sluten ungdomsvård får dock inte tillgodoräkna sig tiden som denne varit frihetsberövad innan domen fallit och kan heller inte friges efter två tredjedelar av straffet är avtjänat. Därför får de båda 16-åringarna ytterligare straffrabatt.

Hos Johan Ingerö kan man läsa om ett annat fall där en 21-årig man, innan han hunnit fylla 21, mördade en ung småbarnmor. Även han har också fått rabatt på rabatt och dömdes till slut av hovrätten till nio års fängelse, vilket resulterar i att han alltså i praktiken kommer ut efter sex år.

Idag kan vi läsa om en 17-årig pojke som åtalats för att ha våldtagit och mördat en 16-årig flicka. Detta för något hon sagt till honom! Eftersom han bara var 16 år när dådet skedde kommer inte åklagaren att yrka på fängelse. Istället anvisar lagen, precis som i Stureby-fallet, att man ska döma till sluten ungdomsvård i maximalt fyra år. För en vuxen person hade motsvarande brott kunnat leda till livstids fängelse.

Förstår verkligen inte ungdomar som fyllt 15 år vad som är rätt och vad som är fel? Är det verkligen vettigt att dalta med dessa ungdomar istället för att låta dem ta ansvar för sina egna handlingar? Och om dessa ungdomar nu inte kan ta fullt ansvar för sina handlingar, bör det då inte vara deras vårdnadshavare som ska ansvara för det de gör?

Medborgarperspektiv anser att det är dags att sluta dalta med både ungdomsbrottslingarna och deras vårdnadshavare. Sluta ge straffrabatt för ungdomsbrottslingar och gör vårdnadshavarna fullt ut staffansvariga för de brott som deras icke straffmyndiga barn begår.

MER INTRESSANT OM: STRAFF, UNGDOMAR, STUREBY, BROTT, MORD, STRAFFRABATT

Stora Propagandapriset

Medborgare! Igår avslöjades vilka som är nominerade till Stora Journalistpriset. Priset på 75 000 kronor delas ut i fyra klasser av Bonnier AB för att främja goda yrkesprestationer inom journalistiken. Vinnarna avslöjas den 26 november, då också priserna i de olika klasserna delas ut av juryordförande Carl-Johan Bonnier. De fyra klasserna är 'Årets avslöjande', 'Årets berättare', 'Årets förnyare' samt 'Lukas Bonniers Stora Journalistpris'. I klassen 'Årets avslöjare' har följande nominerats, Kristina Edblom och Kerstin Weigl (Aftonbladet) för artikelserien ”153 kvinnor dödade - av sina män”, Hans Bolander (Dagens Industri) som granskat bonussystem i näringslivet och Per Hermanrud (TV 4) för hans avslöjade om djurplågeri inom den internationella dunindustrin.

Monica Antonsson som gjorde en av årets största grävarinsatser blev aldrig nominerad, trots hennes omtalade avslöjande om den bristande sanningshalten i Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl om mytomanen Mia Eriksson samt det politiska projekt som böckerna bygger på. Flera bloggare (som Ord av Jerry, Ann-Helena Rudberg, Medier och mångfald och Ingrid Carlqvist) har reagerat på detta och att istället Kristina Edblom och Kerstin Weigl blivit nominerade för något som inte alls är ett avslöjande. Att cirka 16 kvinnor mördas av sina män per år har varit känt i årtionden.

Dessutom ingick både Kristina Edblom och Kerstin Weigl i Aftonbladets kader som gjorde allt i dess makt för att upprätthålla Liza Marklunds och Mia Erikssons heder. Kristina Edholm skickades till Mia Erikssons hem i Arizona för att skriva ett snyftreportage som slogs upp på flera helsidor i Aftonbladet. Hon var också en av journalisterna bakom Aftonbladets artikelserie om de 'hemliga dokumenten' som skulle påvisa att Mia Eriksson talade sanning och att hon verkligen var tvungen att söka asyl i USA eftersom Sverige inte klarade av att garantera hennes säkerhet. Det hela var en studie i propaganda. En propaganda som dessutom Aftonbladet vägrade Monica Antonsson att besvara!

Kerstin Weigl har både ett ideologiskt och ett ekonomiskt intresse att skydda Liza Marklund och Mia Eriksson. Dels har Kerstin Weigl och Liza Marklund samma ideologiska och politiska åsikter när det gäller feminism och synen på könsmaktsordningen. Båda tillhör den radikalfeministiska vänsterfalangen inom media- och kultureliten. Det syns om inte annat på deras journalistiska fokus. Dessutom har Kerstin Weigl ett ekonomiskt intresse att upprätthålla myten om att historien om Mia Eriksson är sann. Kerstin Weigl är nämligen spökskrivare till ett par av Mia Eriksson böcker som kom ut efter Gömda och Asyl! Dessa böcker är dessutom utgivna på Kerstin Weigls makes förlag!

Att Kristina Edblom och Kerstin Weigl nomineras istället för Monica Antonsson visar med all tydlighet att media- och kultureliten håller varandra om ryggen samt att Stora Journalistpriset snarare borde kallas Stora Propagandapriset!

AB DM DN EX1 EX2 JO MV SDS SR SvD
MER INTRESSANT OM: STORA JOURNALISTPRISET, KERSTIN WEIGL, GÖMDA, AVSLÖJANDE

Avskaffa den kommunala skatterätten!

Medborgare! Den skatt som medborgarna betalar varierar kraftigt över landet. Dels skiljer landstingsskatten från landsting till landsting, men framför allt varierar kommunalskatten rejält från kommun till kommun. Trots att kommunerna själva har rätt att besluta om vilken skatt de skall ta ut av sina medborgare så har de inte rätt att själva besluta om vilken service de skall ge sina medborgare. Mycket av detta styrs av direktiv och lagar som stiftas av Riksdagen. Kommunerna är skyldiga att upprätthålla skola, äldreomsorg, barnomsorg och annan kommunal service som uppfyller statens direktiv. Naturligtvis är det betydligt svårare för en kommun i glesbygden med en åldrande befolkning att uppfylla dessa direktiv, speciellt som andelen arbetande skattebetalare är betydligt färre där än i storstäderna. Följden blir därför att dessa kommunerna höja kommunalskatten för att kunna uppfylla statens direktiv och lagar.

För att råda viss bot på de skillnader i demografi som finns i landets kommuner har staten därför skapat ett skatteutjämningssystem där rika storstadskommuner får betala till de fattigare kommunerna. I dagens Svenska Dagbladet kritiserar Johnny Munkhammar detta system och frågar sig om en sådan centralplanering inte innebär att en naturlig process av omvandling i landet bromsas. Han frågar sig också om det inte finns en risk att en regions framgång mer avgörs vilka bidrag den kan locka till sig snarare än hur bra företagsklimat den har? Detta är naturligtvis intressanta frågor, men hur stor förmåga har verkligen en kommun att påverka dessa företagsklimat?

Kommuner har ingen som helst beskattningsrätt på företag. Det är till fullo styrt av staten. Kommunerna kan på sin höjd hjälpa företag med infrastukturella frågor, som att tillhandahålla tomtmark, och bra kommunikationer inom kommunen. Dessutom har de tillsynsplikt inom ett antal områden, men även där måste de uppfylla direktiv från staten. Att sköta detta så effektivt och smidigt som möjligt är naturligtvis ett sätt att förenkla för företagen, men kommunerna kan knappast tulla på kraven som staten ställer på företagen för att hjälpa dem.

Nej, det som verkligen skulle likställa kommunernas möjligheter att förbättra företagsklimaten är snarare att ta bort den kommunala skatterätten och införa en enhetlig skattesats för hela landen. Därefter kan inbetalda skattemedel fördelas lika mellan kommunerna beroende på folkmängd och demografi. De kommuner som då är effektivast att uppfylla de statliga direktiven och lagarna kommer att ha mest pengar kvar för att ge medborgarna ytterligare service, som badhus, sportarenor, kulturhus och bättre infrastruktur för företagen.

Företagsklimatet ska naturligtvis förbättras genom statens försorg. Detta genom att det ska vara mer attraktivt att investera och driva företag i Sverige än andra länder. Detta oberoende av vilken kommun i landet som företaget väljer att lokalisera sig i!

MER INTRESSANT OM: JOHNNY MUNKHAMMAR, SKATT, KOMMUNER, FÖRETAG, SKATTER

Ett gyllene tillfälle för Gudrun Schyman

Medborgare! Att Sveriges mest kände feminist Gudrun Schyman har mycket att säga om näringslivet och könsfrågor är redan välkänt. För ett par år sedan reste hon runt på börsbolagens årsstämmor och krävde att fler kvinnor skulle väljas in i bolagsstyrelserna. Det kunde hon göra efter att ha köpt aktier i dessa företag och fick på så sätt rätt att delta på stämman. Som gammal ledare för Riksdagens kommunistiska vänsterparti var det inte enbart feministiska frågor som hon drev, utan även antikapitalistiska frågor. Kritiken mot vinster och privat ägande av näringslivet fanns ständigt på agendan.

Nu skriver Gudrun Schyman, tillsammans med Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman, i Expressen att byggbranschen fungerar dåligt och att detta beror på 'sega gubbar'. De skriver att det inte finns någon annan sektor som har så låg produktivitet och där det händer så lite som byggbranschen. De hänvisar till den statliga utredningen "Skärpning, gubbar!" som kom 2002 och handlade om konkurrens, kvalitet, kostnad och kompetens i byggsektorn. I år kom uppföljaren, "Sega gubbar", där det konstateras att inte mycket har hänt sedan 2002. Ingen varaktig eller genomgripande förändring av arbetssätt och attityder går att spåra.

Medborgarperspektiv tvivlar inte på att byggbranschen har mycket att lära och kan bli betydligt effektivare. Det finns allt för många exempel på byggfusk som uppdagats under de senaste åren. Byggpriserna har rakat i höjden under de senaste åren, antagligen som följd av att bostadspriserna ökat. Byggbolagen är inte dummare än att de utnyttjar de höga marknadspriserna och anpassar sina egna priser efter vad marknaden är beredd att betala. Utöver det finns naturligtvis även en stor ineffektivitet och en ovilja att förändra arbetssätt för att på så sätt pressa byggkostnaderna.

Det intressanta är dock Gudrun Schyman försök att göra detta till en könsfråga. Att hon försöker få det till att detta beror på att det främst är män som arbetar inom byggsektorn. Om det verkligen beror på könet så har ju Gudrun Schyman och alla övriga feminister här ett gyllene tillfälle att visa att kvinnor kan. Om företagen inom byggbranschen är så ineffektiv och dåliga på att pressa byggkostnaderna finns alla möjligheter för Gudrun Schyman att själv starta ett byggbolag som anställer kvinnliga snickare och som snabbt kan konkurrera ut alla gamla byggbolag som leds av de 'sega gubbarna'! Medborgarna skulle då få billigare bostäder och Gudrun Schyman skulle visa att feministerna har rätt i könsfrågan.

Vad väntar du på Gudrun? Upp till bevis!

MER INTRESSANT OM: GUDRUN SCHYMAN, FEMINISM, BOSTÄDER, BYGGBRANSCHEN, KÖN