22 september 2011

Om ett ja inte alltid är ett ja, så är heller inte ett nej alltid ett nej

Medborgare! En fredag i början av januari 2010 träffades 16-åriga Emila och 32-åriga Jonas för att spendera en helg tillsammans i Jonas lägenhet. Det var Emilia som en dryg vecka tidigare hade tagit kontakt med Jonas på ett internetforum för BDSM-sex. Där lärde de känna varandra och vilka önskemål de hade när det gällde BDSM. Det hela ledde till att de i ömsesidigt samförstånd beslutade sig för att träffas och idka en helg i dominansens tecken. Efter helgen lämnade en nöjd Emilia lägenheten, visserligen med en del blåmärken och lite smärta kvar i kroppen, men ändå lite förvånad och en smula besviken att Jonas inte en enda gång hade fallit för frestelsen att ha samlag med henne.

Men när en väninna upptäckte blåmärkena på Emilias kropp ville hon inte avslöja sin sexuella läggning för henne, istället ljög hon ihop en historia om att hon blivit kidnappad av tre män och våldtagen av dessa. Väninnan blev så klart bestört och snart fick både Emilias föräldrar och polisen reda på historian. Plötsligt var Emilia fast i en nät av lögner och inte blev det bättre när hon för polisen pekade ut en annan man från BDSM-forumet som en av de skyldiga.Snart satt den 28-årige Markus i isoleringscell på häktet, misstänkt för våldtäkt och olaga frihetsberövande.

Trots att Markus omedelbart hänvisade till bevis som visade att han hade alibi för den aktuella tidpunkten tog det åklagare Ulrika Rogland och polisen nästan tre veckor innan Markus åter kunde släppas (utan så mycket som en officiell ursäkt av Ulrika Rogland). Då hade även Emilias historia fallit i bitar och istället riktades misstankarna mot den 32-årige Jonas. Nu var det hans tur att frihetsberövas.

Med tiden föll dock åklagare Ulrika Roglands tänkta åtal i bitar. Det visade sig från chatloggarna att Emilia och Jonas gemensamt hade planerat att träffen under en dryg veckas tid. Det visade sig att Emila hade samtyckt till allt som skedde under helgen. Det visade sig att Emilia hade varit fri att lämna lägenheten när helst hon önskade. Det visade sig att Emilia hållit kontakt med vänner via SMS under helgen.

Men åklagare Ulrika Rogland ville absolut inte erkänna sitt misstag. Istället gick det prestige i ärendet och hon ville med alla medel fälla någon man för något brott. Emilia var visserligen ett par år yngre än vad hon uppgett till Jonas, men hon var fortfarande byxmyndig och därmed enligt lag gammal nog att själv besluta med vem hon önskar ha sex och på vilket vis hon önskar ha sex.

Emilia hade dock en historia med självskadebeteende. Det blev den röde åklagarens sista halmstrå. Istället för att driva ett sexmål mot Jonas koncentrerade Ulrika Rogland sig på BDSM-sexets inslag av våld. Hon frågade sig därför om en dubbelt så gammal man verkligen får utöva våld mot en liten flicka med, enligt Ulrika Rogland själv, svårt självskadebeteende, även om flickan samtycker? Därmed åtalades Jonas för grov misshandel.

Emilia blir då förtvivlad och skriver ett mail till Jonas där hon uttrycker hur ledsen hon är för att Ulrika Rogland fläker ut deras sexualitet inför omvärlden och för att han ska behöva stå till svars inför rätten för att hon från början inte hade modet att berättade sanning om sin sexualitet för väninnan. Emilia mår naturligtvis inte bra av hur det hela har utvecklat sig och vägrar ställa upp i Tingsrätten. Detta utnyttjar Ulrika Rogland och försöker få det till att Emilia mår så dåligt på grund av vad Jonas gjort mot henne.

Tingsrätten har dock läst hela förundersökningen och får dessutom ta del av det mail som Emilia skrivit till Jonas inför rättegången. De fann det varken visat att Emilia led av ett svårt självskadebeteende vid tiden för gärningen eller att ett sådant beteende skulle medföra att misshandeln skulle bedömas som grov. Domstolen konstaterade också att det samtycke flickan lämnat varit frivilligt och allvarligt menat samt att skadorna varit av övergående natur. Tingsrätten ogillar därmed åtalet och frikänner Jonas från anklagelserna.

Men åklagare Ulrika Rogland ger sig inte. Hon ska absolut ha en man fälld, feminist som hon är. Hon överklagar till Hovrätten.

Inför förhandlingarna i Hovrätten har dock åklagare Ulrika Rogland ändrat sig. Nu hävdar hon att flickan inte alls samtyckt till våldsanvändning. Däremot godtar hon att misshandeln inte ska bedömas som grov, men att den trots det ska leda till straffansvar. Hon har också lyckats övertala flickan att ställa upp och berätta ännu en ny variant på hela historien.

Idag föll till slut Hovrättens dom (som till fullo kan läsas här). Hovrätten konstaterar att flickan lämnat felaktiga uppgifter vid flera tillfällen och att hennes berättelse präglas av stor brist på detaljer. Samtidigt konstateras att parternas kommunikation före gärningarna starkt talar för att flickan ville bli utsatt för våld. Domstolen finner det visat att mannen hade flickans samtycke till att utöva det våld som styrkts i målet. Hovrätten framhåller också att flickan haft möjlighet att när som helst återkalla samtycket. Slutligen bedömer domstolen att de gärningar mannen begått inte är oförsvarliga och därmed ogillar de också åtalet.

Extra positivt är det att Hovrätten tydligt påpekar att utgångspunkten måste vara att:
"en individ, så länge vissa förutsättningar är uppfyllda, själv måste ha rätt att bestämma över sin person och att denna självbestämmanderätt inte utan vägande skäl bör begränsas av samhället"
Det duger alltså inte som åklagare Ulrika Rogland vill göra gällande att ett ja inte alltid är ett ja, för det skulle ju då också innebära att ett nej inte alltid är ett nej!

Notis: Tyvärr förmedlar inte media den fullständiga bilden av BDSM-målet. Istället sprid ibland rena felaktigheterna. För en mer heltäckande bild av fallet rekommenderas följande korta sammanfattning på Medborgarperspektiv eller mer detaljerade på Aktivarum.

Uppdatering: DN's ledarredaktion verkar ha läst detta inlägg på Medborgarperspektiv. De beskriver som första tidning mer om bakgrunden till fallet och verkar även ha läst förundersökningen och domen. De kommer till slutsatsen att domen är korrekt och att det vore att omyndigförklara kvinnor att inte tolka ett ja som ett ja! Dock kommer de till en förvirrade slutsatsen att domen är en feministisk seger, när det framför allt är feminister som har förfärat sig över domen och uttryckt sin besvikelse över att den 32-årige mannen inte dömdes, inklusive den röde åklagaren själv.

SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6
MER INTRESSANT OM: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!