Om faderskap, ansvar, vårdnad och underhåll

Medborgare! It takes two to tango! På samma sätt behövs det två för att skapa ett barn. Ett ägg från mamma och en liten spermie från pappa. Så per definition har alla barn två föräldrar, även om det tydligen finns vissa som verkar ha svårt att förstå det (se kommentarerna i denna bloggpost hos Daddy). Trots detta är det bara mamman som får automatisk vårdnad om det nyfödda barnet om föräldrarna inte är gifta med varandra. När pappan erkänt faderskapet får han heller ingen vårdnad om barnet, utan blir enbart underhållsskyldig! Ty samhällets syn på faderskap är långtifrån likvärdigt dess synen på moderskapet. Pappan ses i många fall enbart som en vandrande plånbok.

I dagens Kristdemokraten kan man dock läsa att faderskapet är livsviktigt. David Blankenhorn har skrivit boken "Fatherless America" där han pekar på att dagens syn att faderskap är något som man kan ha eller vara utan är totalt felaktig. Att vara pappa, menar han, innebär att försörja, beskydda och vägleda sina barn. Han menar även att det är ytterst svårt för en pappa att beskydda och vägleda sina barn om han inte bor tillsammans med dem. Detta eftersom det är nödvändigt för pappan att veta vad som händer i deras liv.

I sin bok ger David Blankenhorn siffror på att det finns ett starkt samband mellan att barn bor tillsammans med sin biologiske far och att de inte utsätts för övergrepp av olika slag. Denna faktor är starkare än till exempel ekonomisk standard och etnicitet.

Ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Ofta är det just pappan som då berövas den dagliga kontakten med barnen. I dessa fall menar David Blankenhorn att det förvisso är bra att pappor som inte sammanbor med mamman betalar underhåll, men han understryker samtidigt att även de pappor som betalar varje månad ändå lämnar sina barn mindre egendom och färre kulturella fördelar än i de fall där den biologiska fadern bor tillsammans med barnen. De skilsmässobarn som får det bäst är de där föräldrarna samarbetar och där barnen kan fortsätta sin relation med båda föräldrarna på ungefär samma sätt som barn till sammanboende föräldrar.

Det finns tydliga samband mellan lösare familjestrukturer, misshandel och kriminalitet. Det är till exempel inte söner till maskulina män som tenderar att bli kriminella, utan istället pojkar som växer upp utan kontakt med sin pappa. På samma sätt är misshandel eller sexuellt utnyttjande av barn i hemmet oftare förknippat med en styvfar eller moderns tillfälliga pojkvän än med den biologiske fadern. Likaså misshandlas kvinnor oftare av pojkvänner och före detta makar än av äkta män. Hos Daddy kan man läsa än mer siffror på samma tema.

Trots allt detta betraktas inte pappor som lika viktiga föräldrar som mammor. Trots allt detta ges inte pappor automatisk vårdnad och lika umgänge om sina nyfödda barn. Trots allt detta blir det allt vanligare att pappor skiljs från sina barn i samband med vårdnadstvister, dessutom ofta med Socialtjänsten som en drivande part. Samtidigt mår Sveriges barn och ungdomar allt sämre.

Det talas ofta om pappor som inte tar ansvar för sina barn, om svikarpappor. Idag fokuserar samhället nästan enbart på ekonomiskt ansvar, att pappor betalar underhållsbidrag för sina barn. Men faderskap är ju långt större. Som David Blankenhorn säger så handlar det om att försörja, beskydda och vägleda sina barn. Men som skild från sina barn är det omöjligt att ta ett sådant ansvar. Det blir inte längre möjligt att finnas vid sina barns sida och sörja för deras beskydda och att vägleda dem. Och det är inte alls bra för barnen. Risken att de hamnar snett i livet ökar, som tidigare sagt, mångfalt.

För barnens bästa är det hög tid att samhället reviderar synen på pappor och på faderskapet. Faderskapet måste jämställas med moderskapet och barnen behöver få tillgång till båda sina föräldrar. Förväntningarna på föräldrarna måste vara desamma. Att ta ansvar för sina barn måste vara detsamma för både mammor och pappor - att försörja, beskydda och vägleda sina barn.

Då går det inte att enbart se pappor som vandrande plånböcker. Redan vid födseln måste både mamman och pappan får automatisk gemensam vårdnad och lika umgänge med barnet, vare sig föräldrarna är gifta eller ej och vare sig de bor ihop eller ej. Under barnets uppväxt måste både mamman och pappan förväntas ansvara likvärdigt för försörjning, umgänge, beskydd och uppfostran av sina barn. Vid en eventuell separation måste gemensam vårdnad fortsätta att gälla och barnen ska fortsätta ha kontinuerligt nära umgänge med båda sina föräldrar.

För att tillse detta borde underhållsplikten förändras så att den gynnar ett gemensamt ansvarstagande och umgänge. Därför borde endast den som har vårdnaden om barnen ska också vara ekonomiskt ansvarig för barnen. Då gynnas inte den som försöker förskjuta den andre föräldern ur barnens liv. Tvärtom så finns det ett ekonomiskt incitament för båda att fortsätta ha gemensam vårdnad.

För att också tillse att båda föräldrarna har ett kontinuerligt när umgänge med barnen och kan ta ett nästan dagligt ansvar för att beskydda och vägleda sina barn så bör det ekonomiska ansvaret fördelar i proportion efter hur stort umgänge respektive förälder har. Har man lika umgänge, till exempel boende varannan vecka, så delar man helt lika även på det ekonomiska ansvaret. Om däremot ena föräldern har merparten av umgänget så ska även denna ta merparten av det ekonomiska ansvaret. Därmed gynnas inte den som försöker minska eller helt eliminera den andre förälderns umgänge med barnen.

Med denna typ av modell för underhållsbidrag uppmuntras både mammor och pappor att ta ett gemensamt ansvar för sina barn och att de båda finns närvarande i deras liv. För barnens bästa.

MER INTRESSANT OM: BARN, VÅRDNAD, UNDERHÅLLSBIDRAG, FADERSKAP