Medborgare! Ingen kan ha missat den minst sagt heta debatten om våldtäkter och dess juridiska definition efter att kammaråklagare Rolf Hillegren uttalat sig om detta i en artikel i Svenska Dagbladet. Den ursprungliga artikeln behandlar konsekvenserna av Högsta Domstolens besked den 3 juli om att riva upp två hovrättsdomar där ord stått mot ord i två våldtäktsfall. Högsta Domstolen har genom sitt besked tydliggjort för de lägre instanserna att enbart en trovärdig berättelse inte är nog för att fälla en anklagad, utan att det även skall finnas stödbevisning som verifierar berättelsen. Konsekvensen kommer att bli att åklagare och polis måste göra ett bättre jobb när det gäller förundersökningen och ha bättre på fötterna innan de åtalar den misstänkte. Rättsligt har egentligen ingenting förändrats av Högsta Domstolens besked. De har bara tydligtgjort för underinstanserna vad som redan står i lagboken och pekat på att lagen skall följas. Det är alltså en ren rättssäkerhetsåtgärd att tingsrätterna och hovrätterna ska följa lagen och tillse att ingen döms om denne inte är skyldig bortom allt tvivel! När Rolf Hillegren intervjuades i artikeln sa han att han uppskattade att rättssäkerhetsaspekten betonades från Högsta Domstolens sida.
”Det ska vara höga beviskrav i brottsmål, även i sexmål.”
Det som gjorde att det tog hus i helvete och att debatten tog full fart i både media och bloggosfären var dock hans uttalande om att dagens sexualbrottslag (den som infördes 2005) har ett väldigt urlakat begrepp om vad våldtäkt verkligen betyder.
”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”
Det fick flera att gå i taket och kräva Hillegrens avgång. F.d. professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud var snabbt framme och krävde att ”Hillegren måste bort”. De båda socialdemokratiska advokaterna Thomas Bodström och Claes Borgström, ordförande i justitieutskottet respektive jämställdhetspolitisk talesperson, ansåg att Hillegrens uttalande är oförsvarligt och att det kan skapa osäkerhet om kvinnor som blir våldtagna verkligen kan lita på rättsväsendet, vilket de påpekar i det närmaste är ett tjänstefel.
Kändistyckarna låter inte heller vänta på sig. Isobel Hadley-Kamptz (författare, frilansjournalist och ledarkolumnist på Expressen) finner inte ord för sitt hat mot Rolf Hillegren och anser att de som försvarar Hillegren mer eller mindre medvetet blandat ihop den svåra frågan om bevisvärdering i våldtäktsmål med frågan om vad som alls är ett grovt övergrepp. Lisa Magnusson (krönikör på Aftonbladet Debatt) tycker att Hillegren har en konstig syn på våldtäkt. Hon säger att en våldtäkt i sig är att begå våld på någon och att det är ett övergrepp även om det inte förekommer hot, misshandel och tortyr! Lisa Magnusson säger kort och gått att:
”En våldtäkt är en våldtäkt”
Men det är ju just detta som Hillegren pekar på. Vad är egentligen en våldtäkt? Det duger inte med den typen av cirkelbevis som Lisa Magnusson ägnar sig åt. Hillegren pekar tydligt i sin efterföljande debattartikel i Svenska Dagbladet att våldtäkt utan våld inte bara är en språklig anomali, utan att det dessutom är en gärning som är i stort sett omöjligt att bevisa. Han pekar även på att den samtyckeslagstiftning som vissa politiker och feministiska förespråkare gärna vill se bara är ett populistiskt sätt att visa handlingskraft.
Historiskt sett har våldtäkt aldrig setts med blida ögon. I Missgärningsbalken i 1734 års lag kan man läsa att förövaren av en våldtäkt i allmänhet bestraffades med döden:
”Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan ware saklös.”
Problemet med dagens sexualbrottslagstiftning är dock att dess definition av våldtäkt inte längre stämmer överens med allmänhetens bild av vad som är en våldtäkt. Enligt 2005 års sexualbrottslag behöver det nämligen inte förekomma vare sig våld och tvång för att det ska klassificeras som en våldtäkt. Det räcker med att den som anmäler upplever att denne har utsatts för en sexuell handling mot dennes uttryckliga vilja. Ja, man behöver egentligen inte ha uttryckt någon motvilja heller om det bedöms att offret varit försatt i vanmakt (hjälplöst tillstånd) och därför inte förväntats kunnat säga nej. Med den nya sexualbrottslagen kan det klassa som våldtäkt om offret t.ex. sovit, varit berusad, varit sjuk eller på annat sätt inte kunnat värja sig.
Som Blogge så riktigt påpekar har det blivit en semantisk röra i sexbrottspolitiken där allt fler brott benämns våldtäkt, trots att det tidigare har funnits andra väl fungerande begrepp för dessa brott. Detta är en konsekvens av vissa politiker och intressegruppers önskan att skärpa straffen för sexualbrott. Tyvärr har det mest lett till juridiska problem och att allmänheten förlorar förtroendet för rättsväsendet.
Juristen påpekar att det krävs mod att gå mot strömmen och att ifrågasätta utvecklingen inom sexualbrottslagstiftningen. För det är just vad Hillegren vågar göra när han påpekar att våldtäktsbegreppet har blivit urvattnat och att det finns rättssäkerhetsmässiga problem med dagens lagstiftning (och att dessa riskerar bli än större om man inför en samtyckeslagstiftning). Anna Ekelund ser till och med Rolf Hillegren som dagens hjälte när han vågar utmana Madeleine Leijonhufvud och pekar på hennes bristande kunskaper i praktisk juridik och hennes bisarra syn på sexualitet och straffmätning.
När det gäller brott där en person mister sitt liv på grund av en annan persons agerande delar Brottsbalken in detta i tre olika grader beroende på omständigheterna; vållande till annans död, dråp respektive mord.
Medborgarperspektiv undrar hur det kommer sig att man i samband med sexualbrott har så svårt att se att det kan finnas varierande omständigheter? Varför kan man inte ha olika grader av ”våldtäkt”, precis som man har olika grader av ”mord”?
9 kommentarer:
Tack för ett mycket välskrivet och genomtänkt inlägg i denna infekterade fråga. De flesta bloggare verkar mera skriva med hjärtat än med hjärnan. Något som sällan är bra i rättsliga sammanhang.
Bra skrivet och frågan visar med tydlighet hur vår politikeradel med dess propagandaapparat, prasselmedia, har drivit denna fråga att alla nyanser försvunnit. Självklart finns gråskalor i verkligheter och detta bör återspegla sig i lagarna och hur man dömer i domstolar.
Jo jag såg just Hillegren på TV4 nu på morgonen och han gjorde ett mycket sansat och genomtänkt intryck. Han tog avstånd från sitt eget uttalande och påpekade bland annat att han aldrig har upplevt att det finns några åsiktsskillnader mellan åklagare i de här fallen - och då är många åklagare kvinnor.
Alltså han menade att vi har den lagstiftning vi behöver och att två år som våldtäkt ger är ett mycket hårt straff. Jo, att råna och slå ned folk brukar ofta inte ge mer än ett år.
Juristen och Dacke!
Jo, som vanligt är det svårt med gråskalor. Allt gör sig bäst i svart och vitt i gammelmedias värld. Det handlar ju trots allt om upplagesiffror. Tyvärr verkar samma sak gälla för den politiska världen. Även där gäller det att skapa sig en fiende som man kan vräka ut sitt hat emot och framstå som handlingskraftig. Världen är dock ej så enkelriktad, vilket jag är ganska säker på att våra jurister är väl medvetna om. Men det krävs som sagt ett visst mått av mod att stå upp för en värld i gråskalor som Hillegren gör. Tyvärr verkar det vara väldigt få som vill se det. Tack för att ni ser dessa gråskalor!
Ann Helena!
Tyvärr missade jag intervjun i TV4. Hade varit intressant att se.
Väl skrivet.
Äntligen någon som använder hjärnan kring detta infekterade ämne.
Mycket bra och sakligt skrivet!.
Diesen och leijonhufvud har fullständigt förstört tilltron till vårt rättssystem genom att sprida sitt gift överallt.
Intressant inlägg i debatten. Det är viktigt att man tittar på om det verkligen är möjligt att föra ett mål om våldtäkt i vissa fall (som när inget våld använts). Visst är det synd att dessa män och kvinnor aldrig får upprättelse och att en våldtäktsman/kvinna går fri - men inte ens lagstiftaren kan trolla med knäna.
"Varför kan man inte ha olika grader av ”våldtäkt”, precis som man har olika grader av ”mord”?"
Vad jag förstår så har vi olika grader av "våldtäkt"; Våldtäkt, Våldtäkt mot barn, Sexuellt tvång och Sexuellt ofredande?
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!