Medborgare! Sverige är ett land på dekis och svenskarna är på väg att bli Nordeuropas fattiglappar, även om våra politiker på båda sidor blockgränsen gör allt för att dölja detta. Som Medborgarperspektiv rapporterat om tidigare ökar arbetslösheten snabbt och förväntas nå tvåsiffriga tal i början av nästa år. Ungdomsarbetslösheten är en av de högsta i hela Europa. Snart är var tredje ungdom utan jobb och detta efter att våra politiker har slussat in en allt större del av ungdomsårskullarna på universitet och högskolor i syfte att dölja att de har det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt flyr tusentals unga utomlands för att få jobb. Norge och Danmark tar emot dem med öppna armar. För där behövs de. Ungdomsarbetslösheten i Danmark är bara några procentenheter. Parallellt med att arbetslösheten ökar så ökar även kostnaderna för socialbidragen i Sverige med drygt en miljard kronor det första halvåret i år. I dessa kristider har Moderaterna har haft partistämma i Västerås. Moderaterna framstår allt mer som ett retoriskt parti som till alla pris vill hålla sig kvar vid makten. Reinfeldt talar om folkhemmet och att de vill bli ett statsbärande parti. För att nå dit krävs dock att man håller särintressen kort och att man kan genomföra långsiktiga förändringar av samhället även när opinionsvindarna blåser emot. Tyvärr har inte Alliansen visat prov på detta under sina tre första år i regeringsmakten. Man har prioriterat skattesänkningar för de rikaste, som avskaffad förmögenhetsskatt och sänkt fastighetsskatten för de dyraste husen i storstädernas bästa områden. Samtidigt har man inte vågat utmana fackföreningarna och den övre medelklassen genom att införa en obligatorisk statlig arbetslöshetsförsäkring. Man har dessutom infört pigavdraget, vilket sticker i ögonen på vanligt folk. Det passar illa med tanken att framstå som ett ”arbetarparti” och förklarar varför man har svårt att nå förstgångsväljarna.
Nu har dessutom Alliansen beslutat sänka inkomstskatterna ytterligare med tio miljarder under nästa år, vilket enligt finansdepartementets beräkningar ska ge 3000 fler i sysselsättning på kort sikt. Detta kan vid en första anblick tyckas positivt, men enligt Konjunkturinstitutet (KI) är en skattesänkning inte den mest effektiva åtgärden för att få upp sysselsättningen på kort sikt. KI pekar istället på att satsningar på kommunerna hade varit effektivare och att inkomstskattesänkningar i tider av osäkerhet ofta leder till ökat sparande istället för ökande konsumtion. Här krävs dock balansgång, vad som är effektivt på kort sik måste vägas mot vad som är mest effektivt på lång sikt. Och då är effektiviseringar av den offentliga sektorn en betydligt effektivare åtgärd.
Socialdemokraterna är naturligtvis kritiska till de föreslagna skattesänkningarna och pekar på att de tio miljarderna istället kunde ha använts för att behålla 30 000 jobb inom kommunerna. Oppositionen har istället aviserat skattehöjningar om de kommer till makten vid nästa val. Något som Sydsvenskan påpekar kan komma att stjälpa många hushålls ekonomiska situation totalt och istället leda till att lågkonjunkturen blir utdragen och långvarig. Med de rekordlåga räntor som råder för tillfället är det många hushåll som belånat sig upp till nocken. När ränteläget blir mer normalt kommer många av dessa att få betala en betydligt högre andel av sin disponibla inkomst i ränteutgifter än de förväntats sig, vilket kan tvinga flera att sälja. Om man då dessutom höjer skatten kommer många av dessa hushåll att hamna i en mycket svår ekonomisk situation och detta kan komma att hämma konsumtionen i samhället och därmed tillväxten, vilket ytterligare slår mot arbetslösheten.
Hur mycket skattera ska höjas är inte de rödgröna överens om än. Dick Erixon påpekar helt riktigt att det är ett svek mot landet och väljarna när Mona Sahlin och hennes bundsförvanter inte talar klartext om hur mycket köpkraft de planerar att dra in från låg- och normalinkomsttagarna.
En socialdemokrat som tänkt ett par steg längre är Anders Nilsson. Han påpekar att det inte är de som tjänar över medianen, det vill säga de halva av de yrkesutövande som tjänar över 22 000 kronor i månaden, som lider av de höga skatterna. Det är den halvan som tjänar under medianen som ”under skatter digna ner”. Dessa människors största problem är att de inte har råd med livets nödtorft, trots att de många gånger arbetar heltid. Andelen fattiga växer. Andelen som hänvisas till bidrag ökar.
Anders Nilsson pekar även på att man idag måste kvalificera sig till bidrag, genom att avyttra det lilla man faktiskt äger, genom att inte ha tillfälliga inkomster, genom att inte ha några sparade medel, genom att ständigt stå till myndigheternas förfogande, etc. För att komma i åtnjutande av välfärdssystemets frukter på samhällets botten måste man acceptera en slags modern livegenskap. Detta är ett system som inte uppmuntrar individer att växa och som inte behandlar dem på ett fritt, jämlikt och solidariskt sätt.
Istället för att befästa de system vi har idag och enbart diskutera procentsatser och bidragsnivåer anser Anders Nilsson att hela samhället måste reformeras.
”Staten måste utgå från ett medborgarperspektiv och demokratiseras, bli en mindre stat för att ge utrymme åt medborgarnas egna initiativ, ny samfälligheter, gemensamma lösningar på välfärdens ansvar skall kunna utvecklas. Det överordnade målet måste vara att ge människor möjlighet att skapa sin egen lycka. Aktiva människor som verkar för att finna sin egen väg till ett värdigt liv. Inte fogade undersåtar som yxar till sig för att passa in i en mall”
Om Anders Nilsson kan få gehör för sina tankar inom Socialdemokraterna och de kan utveckla dessa till något mer konkret får antagligen Per Schlingmann och resten av Alliansen svårt att gå till attack på de rödgröna. En mindre stat med mindre byråkrati och där medborgarna själva får större möjligheter att ansvar för sina liv ligger ju helt i linje med de liberala traditionerna.
Men till att börja med återstår den största frågan. Hur ska vi långsiktigt skapa fler kvalificerade arbeten i Sverige, få ner arbetslösheten och öka sysselsättningsgraden (få bort bidragsberoendet)? Hur ska vi få ungdomarna att känna en framtidstro och en vilja att vara en del av det gemensamma samhället? Här ligger den stora utmaningen för nästa regering, om den verkligen vill bygga ett långsiktigt Folkhem för alla svenskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!