Medborgare! I spåren av Rolf Hillegrens uttalande om att det är viktigt med höga beviskrav i sexmål och att lagen från 2005 har lett till att begreppet våldtäkt har urlakats har debatten om våldtäktsbegreppet tagit fart igen. För vad är egentligen en våldtäkt och vad är bara respektlöst beteende? Både Catta och LouiseP diskuterar detta och kommer båda till slutsatsen att våldtäkt är en akt av våld, men att tjata sig till sex av någon som egentligen inte har lust är en akt av respektlöshet och den som väljer att ha sex trots att den egentligen inte har lust har ett eget ansvar för detta. LouiseP rekommenderar till och med dessa människor att söka hjälp hos en familjerådgivare eller terapeut istället för att belasta rättsväsendet med onödiga ärenden. Även tidskriften Fokus diskuterar kring ämnet vad som är en våldtäkt och pekar på att offrets brist på samtycke inte är tillräckligt för att handlingen ska betraktas som en våldtäkt med dagens lagstiftning. Redan innan 2005 års sexualbrottslag antogs var det många som ville införa ett krav på samtycke, bland annat Madeleine Leijonhufvud. Rolf Hillegren uttrycker i sin debattartikel i Svenska Dagbladet att han delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej”, men att han inte anser att man ska lagstifta om samtycke.
Nu är det dock återigen många som säger sig vilja stärka rättsskyddet vid våldtäkter och som därför propagerar för införandet av ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. Trollhare, Hanna Fridén, Johannes Danielson (mp) och MinaModerataKarameller är några av de som är positivt inställda till ett krav på samtycke. Sune Olofson frågar sig i en artikel på Newsmill hur detta ska gå till praktiskt och hur det ska fungera juridiskt. Han pekar på att ett verbalt samtycke knappast håller juridiskt och då återstår bara skriftliga samtycken. Knullkontrakt är något som Blogge har diskuterat tidigare!
Medborgarperspektiv frågar sig hur det ser ut i sängkammaren hemma hos vanligt folk idag. Hur går det till när folk försäkrar sig om samtycke av sin partner? Om de en gång blev ställda inför domstol, hur skulle de då förklara sig?
Anta därför Medborgarperspektivs bloggutmaning! Beskriv i ett inlägg hur det gick till när du försäkrade dig om samtycke av din partner när ni hade sex senast. Tänk dig att du sitter inför skranket och får frågan av åklagaren:
”Hur försäkrade du dig om att XXX verkligen samtyckte till att ha sex med dig?”
Hur skulle du förklara detta för åklagaren och domstolen?
MER INTRESSANT OM: VÅLDTÄKT, ROLF HILLEGREN, SAMTYCKE, JURIDIK
6 kommentarer:
Jag har utförligt kommenterat samtyckesrekvisitet här: http://juristensfunderingar.blogspot.com/2009/05/samtyckesrekvisitet-har-ater-dammats-av.html
Samtyckesrekvisitet har sågats av Lagrådet med flera instanser. Total politisk enighet rådde om att detta otyg inte skulle införas i svensk lag. HD har dessutom i NJA 1988 s. 40 tillämpat vad som skulle kunna liknas vid ett samtyckesrekvisit. Ändå vidhåller Leijonhufvud och Diesen-duon att detta rekvisit skall införas i lagen. Deras enda ambition måste vara att kasta om bevisbörda i just sexualbrottmål, något som direkt skulle strida mot Europakonventionen.
Juristen!
Väl skrivet i ditt inlägg. Det finns mycket som talar mot samtycke, precis som du skriver, och precis som du så inser även Thomas Bodström att det inte är en bra lösning.
http://www.bodstromsamhallet.se/2009/08/bristande-samtycke-i-sexualmal-ar-ingen.html
Trots det så finns det många som förespråkar det, men få verkar ha tänkt igenom hur det faktiskt ser ut i de flesta sängkammare. Själv har jag nog aldrig fått en rak fråga om jag verkligen samtycker att ha sex med min partner innan och jag kan inte påminna mig att jag själv har frågat heller. Samtycket har alltid funnits där under ytan. Det handlar långt mer om kroppsspråk och känslor. Hur skulle det förklaras i en domstol?
I en relation har det nog aldrig varit en fråga. Däremot första gången har jag - som en del av förförelsen - stannat vid avklädning av underkläderna och frågat "Får jag?"
balkongbord!
Congrats! Har din parter frågat samma sak?
Har aldrig haft det problemet med min man, båda vill allting alltid, hahaha (varför vi passar bra ihop...)
Tidigare därfemot har jag haft erfarenhet av att killen tycker ""men för i helvete kvinna, låt mig sova... Och då låter jag alltid bli, helt, för det är ändå ingen vidare stämning att bygga vidare på. Men så håller sånna förhållanden inte i längden heller..
Jag rekomenderar att skaffa en parter som man passar med.
Hanna!
Jepp, livet är helt enkelt lite enklare om man är lika på den punkten. Tja, kanske ännu mer om man delar värderingar i stort och smått. Eller att man är två toleranta personer som respekterar varandras olikheter. Det kokar väl ner till kommunikation som vanligt, men i sängen kan ju den bestå av mycket mer än verbal kommunikation...
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!