Lika inför lagen?

Medborgare! Som Medborgarperspektiv rapporterat om tidigare så har förundersökningen mot Daddy blivit nedlagd. Nu kan vi läsa hos Daddy att myndigheterna förvägrar honom att ta del av vad som verkligen sades i den andra intervjun som polisen Maria Brage höll med hans dotter (utan att varken Daddy själv eller hans juridiska ombud blev informerade om att det skulle hållas och än mindre att det juridiska ombudet fick någon möjlighet att medverka). Åklagarmyndigheten, med åklagaren Per-Åke Kvarnström i spetsen, har nu sekretessbelagt hela förundersökningen och kan på så sätt undanhålla den misstänkte alla möjligheter att ta del av förundersökningsmaterialet! Ett material där han själv pekas ut och anklagas på ett antal punkter!

Tyvärr är det allt för vanligt att vanliga medborgare behandlas som kreatur av samhället och dess myndigheter, speciellt när det finns politiska agendor och personlig presitige som ligger bakom myndigheternas agerande. Och det finns det verkligen i Sverige när det gäller frågor som handlar om kön. Här har radiakalfeminismen och dess tes om könsmaktsordningen fått ett oerhört stort genomslag i statens lagstiftning och myndigheternas agerande. Stat och kommun finansierar dessutom radikalfeministiska organisationer som ROKS och låter sedan dessa påverka forskning och lagstiftning i frågor som gäller t.ex. barn, föräldraskap samt våld i nära relationer. Radikalfeminismen går som en röd tråd genom samhällets syn på kvinnor och män samt dess agerande gentemot dessa.

Fler och fler börjar dock uppmärksamma vilka negativa konsekvenser detta har för samhället, även om deras röster ännu är svaga och främst kommer till tals i privata bloggar. Förhoppningsvis kommer även fler att göra som Daddy, att offentligt berätta och redovisa hur de blir bemötta av samhället i frågor som starkt infekterats av radikalfeminism.

När man, som Daddy, blir utsatt för anklagelser om hemska brott så har man som människa inte mycket att sätta emot samhällets kvarnar. Brott som lyder under allmänt åtal hanteras av en offentlig åklagare. Den som anklagar (målsägande) behöver själv inte stå några som helst kostnader eller själv driva fallet. Allt detta sköter åklagaren på allmänhetens bekostnad. Åklagaren är dessutom ansvarig för och leder förundersökningen. Till sin hjälp att finna bevis eller indicier som styrker målsägandes version har åklagaren hela poliskåren. Skulle det under vägen uppkomma ting som tyder på motsatsen kan åklagaren välja att lägga dessa i den s.k. slasken eller t.o.m. sekretessbelägga detta material. Då kommer detta material inte att presenteras i förundersökningen och varken den tilltalade, dennes försvarare eller rätten får någon del av det material som talar för den tilltalade!

Som misstänkt för brott har man rätt att försvarare som biträder en under förundersökningen och inför domstolen. Det finns dock ingen generell rätt att få sina kostnader täckta av staten, utan ofta får man själv stå för sina advokatkostnader. Många hemförsäkringar täcker dock viss rättshjälp. I många fall blir den misstänkte dessutom häktad under förundersökningen och väldigt ofta även med fulla restriktioner, vilket innebär att den misstänkte inte får ha några som helst kontakter med omvärden annat än med sin försvarare.

Många som sett amerikanska TV-serier tror att försvararen själv kan förhöra personer, kalla på egna vittnen och leta egna bevis som talar för den tilltalade, men det är inte alls så det fungerar i svensk lagstiftning. Den tilltalade och dennes försvarare är helt och hållet hänvisade till åklagarens förundersökning och det material som denne väljer att presentera i den. Det enda de kan göra är att argumentera mot åklagarens slutsatser samt vid domstolen själva ställa frågor till de vittnen som åklagaren väljer att kalla. Allt det material som åklagaren slänger i slasken eller väljer att sekretessbelägga och som därmed inte presenteras för den tilltalade, dennes försvarare och för domstolen kommer aldrig att belysas. Den tilltalade är helt i händerna på åklagarens myndighetsutövande.

Man kan verkligen fundera över hur lika inför lagen vi är? Den som anklagar någon för ett hemskt brott får samhällets fulla stöd och den som blir anklagad är helt utlämnad till myndigheternas välvilja.

MER INTRESSANT OM: BARN, JURIDIK, LAG, FEMINISM, ÅKLAGARE, POLIS

Omskärelse i religionsfrihetens namn

Medborgare! Riksdagen har nyligen tagit beslut om att tillåta omskärelse av pojkar på icke medicinska grunder. Den nya lagen innebär att ingreppet får utföras av personer med särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. En förutsättning är dock att pojken är under två månader samt att en läkare eller sjuksköterska ansvarar för smärtlindring. För pojkar äldre än två månader får endast läkare utföra ingreppet. Denna lag baseras på uppfattningen att den här typen av omskärelse är förenlig med barnkonventionen. Dessutom är uppfattningen att ett förbud mot omskärelse av små pojkar skulle kunna tolkas som en otillåten begränsning av religionsfriheten. Landstingen uppmanas nu att från och med den 1 oktober erbjuda omskärelse av pojkar.

Två av tre barnkirurger vägrar dock att utföra omskärelse av unga pojkar därför att det ses som ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, beskriver omskärelse som ett övergrepp eftersom ingreppet görs utan den lilla pojkens medgivande. Om ingreppet görs av andra än läkare kan det dessutom vara misshandel, speciellt om det görs utan professionell lokalbedövning. Han pekar också på att eftersom det ofta är pojkens egna föräldrar som håller ned det sprattlande barnet under ingreppet så anmäls inte misshandeln.

Expressens ledarsida har uppenbart svårt att ställa in den liberala kompassen, när man jämför omskärelse av små pojkar med att ta hål i öronen och anser att religiösa traditioner väger tyngre än små pojkars frihet att själva få välja om de vill ha sin förhud kvar eller inte.

Som så många andra bloggare har tydliggjort så är inte omskärelse på pojkar någonting helt harmlöst. Det är både smärtsamt för pojken och det kan ha flera negativa konsekvenser i framtiden. Men framförallt är det att sätta sig över en annan individs möjlighet att själv välja!

Argumentet om religionsfrihet faller platt i marken när det gäller omskärelse av barn. Att göra ett kirurgiskt ingrepp på ett litet barn i religionens namn är nämligen att påtvinga denna lilla människa en religion. Då finns ingen som helst religionsfrihet för barnet. Det blir istället en fråga om religionstvång! Och religionstvång är inte det minsta liberalt!

MER INTRESSANT OM: OMSKÄRELSE, BARN, POJKAR, RELIGION, KÖN, FÖRHUD

Vikten av uthängningar på nätet

Medborgare! Det finns verksamheter i samhället som är nästan omöjliga att få någon som helst insikt i. Trots att de verkar inom områden som berör tusentals av vanliga medborgares liv på ett oerhört väsentligt sätt finns i princip ingen insikt i hur de fungerar, hur de verkar och hur de tar sina beslut. Socialtjänsten är en sådan verksamhet. De verkar ofta under sekretess och de undviker i största mån att dokumentera en stor del av bakgrundsmaterialet till de beslut de tar. Åklagarmyndigheten och Polisen är ytterligare exempel på verksamheter som i många fall är ytterst svår att granska.

En som drabbats av båda dessa myndigheter är Daddy. Under flera års tid har han varit i kontakt med Socialtjänsten angående vårdnaden av sin dotter. Sedan hans före detta en dag för flera år sedan plötsligt valde att ta deras dotter och flytta hem till sin mor har Daddy fått kämpa mot mamman, mormor och Socialtjänsten för att få till någon som helst umgänge. Ett umgänge som hans före detta har gjort allt för att försvåra.

För ett par månader sedan blev han plötsligt anklagad för att vara pedofil och begå sexuella övergrepp på sin dotter. Sedan dess har han inte träffat sin lilla flicka och han har kämpat mot Socialtjänst, Åklagare och Polis för att bevisa sin oskuld. När han då gick ut offentligt och berättade vem han är och vad han blivit anklagat för var det flera som uttryckte sin avsky över både honom och att han ”hängt ut” sin dotter genom att publicera bilder av henne och flera officiella dokument som förklarar bakgrunden av händelserna. Värst var kanske en insändare i Aftonbladet av en person som kallar sig Moa Karlsson.

Förutom ett antal dokument har Daddy under tiden även publicerat bandade intervjuer med åklagaren Per-Åke Kvarnström samt vise åklagare Sune Johansson. Samtal med polisen Maria Brage som förhört hans dotter, samtal med personal från Socialtjänsten och andra ljudfiler. Flera av dessa har på ett flagrant sätt visat vilka förutfattade meningar som dessa myndighetspersoner haft om Daddy från början. Polisen Maria Brage kallar till exempel Daddy för ”förövare” innan förundersökningen överhuvudtaget är färdig och långt innan någon dom överhuvudtaget finns!

Nu har till slut åklagaren kommit fram till att det inte finns något som helst fog för de beskyllningar om sexuellt utnyttjande av dottern som mamman gjort. Förundersökningen är nedlagd. Om detta beror på den publicitet som Daddy själv skapat kring fallet genom att göra material tillgängligt för allmänheten på sin blogg är naturligtvis svårt att uttala sig om, men fallet visa på vikten av att få publicera och ”hänga ut” personer som har stor makt över enskilda människors liv.

I framtiden kommer förhoppningsvis fler fall av den här typen fram i öppen dager och tjänstemäns agerande blir tillgängligt för allmänheten. Ju mer allmänheten får ta del av hur olika tjänstemän agerar och att detta granskas på bloggar desto bättre. I brist på ett tydligt tjänstemannaansvar kan förhoppningsvis ett offentligt uthängande på nätet av dessa tjänstemän vara ett steg på vägen mot ett bättre och objektivare agerande från deras sida!

MER INTRESSANT OM: UTHÄNGNING, ANONYM, SOCIALTJÄNSTEN, DADDY, BARN

Äntligen får vi behålla vår lön!

Medborgare! Efter att ha gått till jobbet och slitit får vi idag, den 23 juli 2009, äntligen behålla det vi tjänar resten av året. Allt vi har tjänat ihop tidigare i år har nämligen gått till skatt. Idag är nämligen Skattefridagen! Det är den dag på året då alla löntagarens skatter blivit betalda beräknat på att den totala skattebördan fördelas från årets början. En genomsnittlig löntagare betalar 55,6 procent av den totala lönen i skatt, då alla skatter räknas in. Fördelat på antalet dagar på ett år betyder det att dag 204 är den första ”skattefria dagen”. Och den infaller alltså idag!

Svenska Dagbladet tycker vi ska hissa flaggan och fira att Skattefridagen numera infaller två veckor tidigare än på den tiden då Göran Persson var statsminister. Skattekvoten har reducerats från cirka 60 procent på Perssons tid till dagens 55,6 procent, vilket innebär att ett genomsnittligt hushåll har 30000 kronor mer att leva på per år.

Genom åren har Sverige abonnerat på guldmedaljen i den internationella skattetryckskampen. Trots de senaste årens sänkning har Sverige fortfarande en av världen högsta skattetryck, bara Danmark har det värre.

Som HAX påpekar så har Sverige trots sitt höga skattetryck inte den bästa skolan, inte den bästa polisen, inte den bästa sjukvården, inte den bästa åldringsvården, inte den bästa infrastrukturen och inte det bästa rättsväsendet. Något som heller inte diskuteras speciellt ofta är att höga skatter reducerar medborgarnas makt över sitt eget liv. Höga skatter innebär att någon annan, oftast politiker och byråkrater, bestämmer över vår konsumtion och möjligheterna att själva styra över våra liv!

Medborgareperspektiv vill gärna att Sverige tappar fler placeringar i skattetryckskampen, så att vi istället har möjlighet att vinna placeringar i frihetskampen!

MER INTRESSANT OM: SKATT, SKATTEFRIDAGEN, LÖN, INKOMST

Ingen anonymitetsrätt på privata bloggar

Medborgare! Då och då dyker det upp (oftast anonyma) bloggare och kommentatörer som ihärdigt hävdar att de har rätt att vara anonyma på nätet och att det är olagligt att hänga ut dem med namn, även om de skulle bete sig illa. Huruvida det finns en så kallad anonymitetsrätt på nätet har diskuterats på flera olika bloggar. Under den senaste tiden har det förekommit ett och annat fall där bloggare ”hängt ut” andra privatpersoner som önskat vara anonyma, som Carolina Gynning som namngivit ett par personer som förföljt och skrivit nedvärderande inlägg om henne på hennes egen blogg. För detta har hon polisanmälts.

Det hävdas ibland att Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen skulle ge rätt att vara anonym på nätet. Men då har nog lagarna missförståtts! Tryckfrihetsförordningen behandlar enbart det tryckta ordet (så som tidningar och andra periodiska tidskrifter). Yttrandefrihetsgrundlagen kom till för att ge ungefär motsvarande lagar, som gäller för det tryckta ordet, även för radio och TV. Med tiden har även lagen vidgats och gäller nu även för andra typer av media såsom video och CD-romskivor. Därtill kommer ett frivilligt skydd även för databaser på t.ex. Internet.

För både Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen gäller att anonymiteten gäller gentemot staten samt andra myndigheter och offentliga organ. Stat och myndigheter har alltså inte rätt att eftersöka källor till de uppgifter som sprids av anonyma uppgiftslämnare i tryckta skrifter (Tryckfrihetsförordningen) respektive upphovsmän i radio, TV, video, m.m. (Yttrandefrihetsgrundlagen).

Det så kallade meddelandeskyddet (eller källskyddet) ger personer som överlämnar uppgifter till journalister rätt att vara anonyma. Detta källskydd är detsamma som Liza Marklund gömde sig bakom då hon inte kunde bemöta Monica Antonssons argument i boken Mia – Sanningen om Gömda. Numera har dock Mia Eriksson framträtt offentligt av egen fri vilja och Liza Marklund är inte längre bunden av källskyddet gentemot Mia.

Den rätt till anonymitet som finns i dessa lagar gäller alltså helt andra saker än privata bloggar och privata hemsidor. Här gäller istället samma lagar och regler som gälla i det verkliga livet! Precis som i verkliga livet så har man ingen rätt att förtala och hota folk på nätet, inte ens om man döljer sig bakom anonyma signaturer!

Att som privatperson avslöja vem som döljer sig bakom en anonym signatur på nätet är heller inget som är det minsta förbjudet. Precis som många under flera års tid försökte avslöja vilka personer som dolde sig bakom sminket i KISS, så finns inget som hindrar oss bloggare att avslöja vilka som döljer sig bakom de anonyma signaturer som skriver taskiga kommentarer på våra bloggar!

MER INTRESSANT OM: ANONYM, NÄTHAT, BLOGGAR, UTHÄNGNING, CAROLINA GYNNING

Länktips - 17 juli 2009

Medborgare!

Missa inte Daddys egen replik på Moa Karlssons insändare i Aftonbladet Debatt. Tyvärr gav aldrig Aftonbladet Daddy någon möjlighet till gemäle, men han har skrivit ett gripande inlägg om det på sin blogg.

Läs även Inger Renés och Anti Avsans mycket kloka debattartikel på DN Debatt om att det är hög tid att göra om reglerna för vårdnadstvister.

Även Ann-Mari Maukonen skriver idag om jämlikhet, barn och feminsim samt hur olika fall uppmärksammas i media beroende på kön.

Medborgarperspektiv kan även rekommendera LouiseP. Om alla feminister vore som henne skulle även Medborgare X kalla sig feminist, men kanske är det bara LouiseP's genuina liberalism som skiner igenom?

MER INTRESSANT OM: DADDY, VÅRDNADSTVIST, FEMINISM, JÄMLIKHET, BARN

Sanningen ligger någonstans mittemellan, eller?

Medborgare! Så dök det återigen upp ett anonymt trolltyg hos Monica Antonsson som började sin visit med att be Monica och hennes blogganhängare att sluta med ”hetsjakten” på Liza Marklund och Mia Eriksson, och att skaffa sig ett liv istället. Sedan kom de numera klassiska replikerna om att ”sanningen ligger nå(go)nstans mittemellan” samt att Monica bara är ”avundsjuk” på Liza Marklund och det är därför hon försöker ”sätta dit” Mia och Liza. Som så ofta förr handlar det alltså om en person som inte uppvisar något som helst intresse att verkligen vilja diskutera Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda (OBS, kolla vilka som gett boken lägsta möjliga betyg hos Bokus!) eller några andra omständigheter kring Gömda-affären.

Parallellt med detta pågick en diskussion hos Maja Lundström som också kom in på temat Gömda och vad som verkligen är sanningen bakom historian om Mia Eriksson och hennes familjs flykt till USA.

Den fullständiga sanningen finns antagligen inte i Monica Antonsson bok och det verkar hon vara medveten om själv också. Monica har ju vid ett flertal tillfällen sagt att hon gärna överlämnar hela sitt material till dem som själva vill fortsätta att gräva i historien. Det finns antagligen fler person att intervjua och fler dokument att gräva fram ur myndigheternas arkiv för den som är intresserad.

Hela syftet med Monica Antonssons bok var snarare att ge en annan bild av händelserna i Gömda än den som presenterats av Liza Marklund och Mia Eriksson. Hon ville låta fler parter i historien komma till tals och påvisa att det finns dokumentation som pekar i en helt annan riktning än den som beskrivs i Gömda. På detta sätt har Monica Antonsson kunnat falsifiera den version som presenteras i Gömda och till skillnad från Liza Marklunds version så finns det referenser till alla de bevis hon bygger detta på!

Många, numera även Liza Marklund, hävdar så här i efterhand att Gömda inte alls är marknadsförd som en sann berättelse direkt ur den svenska verkligheten, utan att det enbart är frågan om en dokumentär roman. Men om det nu bara var en roman och inte en återgivning av ett autentiskt fall, varför har då "romanfiguren" rest land och rike runt under alla år och berättat sin hjärtgripande historia på TV, i radio och i tidningar? Varför har då Mia Eriksson blivit presenterad för ett antal riksdagsledamöter för att återge sin historia, samma historia som återges i Gömda? Och varför har Liza Marklund under alla år hänvisat till en låda på vinden med tusentals dokument som ett bevis för att Gömda och Asyl är sanna historier?

Även om Monica Antonssons bok inte beskriver den fullständiga sanningen av historien om Mia Eriksson så innebär inte detta att sanningen skulle ligger någonstans mittemellan. Antonsson har på ett flertal viktiga punkter visat att viktiga delar av historien i Gömda inte stämmer och hon har presenterat konkreta bevis för det. Liza Marklund har i alla år hänvisat till sin låda på vinden, men varför har då inte Liza Marklund tagit ner lådan nu och presenterat alla de bevis hon har? Hon är ju inte bunden av något källskydd från Mia längre.

Nej, sanningen är med största sannolikhet att det inte finns några bevis på Liza Marklunds vind och att den historia som Mia Eriksson har återgett i TV-soffor, i tidningsintervjuer och för ett antal riksdagsledamöter helt enkelt inte är sann. Inte ens halvvägs sann!

MER INTRESSANT OM: GÖMDA, ASYL, MONICA ANTONSSON, LIZA MARKLUND

Vem kan man lita på i övervaknings-Sverige?

Medborgare! I dag inleddes EU:s ministermöte om Stockholmsprogrammet där, av vad som hittills har framkommit, riktlinjerna för ett allt mer repressivt Storebrors-EU ska dras upp. Justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström skriver i en artikel på DN Debatt att målsättningen är att ta ytterligare steg mot ett säkrare och öppnare Europa. De hävdar att arbetet med Stockholmsprogrammet utgår från ett medborgarperspektiv som sätter den enskilda individen i centrum samt att detta ska åstadkommas genom en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten, genom att slå vakt om individens rättigheter och genom att ta ett solidariskt ansvar för migrationen till Europa.

Oppositionen protesterar lite pliktskyldigt, förmodligen av inrikespolitiska skäl. Till och med den gamle övervakningskramaren Thomas Bodström säger sig vara kritisk till registrering av medborgarna, men erkänner att han fortfarande är för datalagring. Mest riktas dock hans kritik mot regeringens sätt att hantera frågan. Suck! Inrikespolitiska skäl som sagt!

Alliansen är mer positivt inställd, men beklagar att man inte kunnat gå längre i skyddet av den personliga integriteten och rättssäkerheten. När man läser hos Leo Erlandsson så kan man verkligen undra om våra politiker överhuvudtaget bryr sig om medborgarna och deras skydd. Erlandsson dristar sig till och med att fråga sig om våra politiker vill oss något ont!

Oscar Swartz noterar med förvåning att ett av argumenten bakom en utökad övervakning av Internet och ett utökat internationellt samarbete är att komma åt "kriminella internetleverantörer"! Det är väl knappast internetleverantörerna som är ansvariga för vad som distribueras på nätet? Dessutom pekar Swartz på att justitieministern verkar ha drabbats av moralpanik och använder spridandet av barnporr som ett av sina viktigaste argument för en utökad övervakning. Synd bara att Ask överdriver problemet och agerar ytterst populistiskt. Det stärker verkligen inte hennes argumentation.

Anders Mildner reflekterar över pressfriheten och dess historien i sin kolumn i dagens Svenska Dagbladet. Han jämför hur de existerande tidningarna och tryckerierna agerade när Axel Danielsson grundade tidningen Arbete i Malmö för 122 år sedan. De gjorde allt i sin makt för att försökte tysta honom. Arbetarnas tankar och ord var nämligen farliga ansågs det. Idag verkar det som om våra politiker är rädda för medborgarnas tankar och ord. Därför måste medborgarna övervakas resonerar våra politiker!

Så vem kan man egentligen lita på i dagens övervaknings-Sverige? Piratpartiet gör naturligtvis ett stor jobb i kampen för medborgarnas personliga integritet och rättssäkerhet. Men dagen till ära ska även Ephone ha eloge för att de överklagar tingsrättens beslut i IPRED-fallet mot dem!

MER INTRESSANT OM: FILDELNING, IPRED, THOMAS BODSTRÖM, ÖVERVAKNING, EU

Cash is king in the new world

Medborgare! Under de senaste åren har begrepp som Bodströmsamhället, FRA-lagen och IPRED fått många av oss att inse att våra politiker väger den personliga integriteten och rättssäkerheten lätt. Medborgarnas frihet har bit för bit kompromissats bort i kampen mot den organiserade brottsligheten och i terrorbekämpningens namn. Nu är det dags för nästa steg i utbyggnaden av det allt mer krävande övervakningssamhället. EU:s justitieministrar ska imorgon träffas för att diskutera det så kallade Stockholmsprogrammet. Planerna är att massövervakningen ska ökas ytterligare information om medborgarnas resor, bankaffärer och Internetanvändning som ligger i fatet.

Många inser att det nu återigen är dags att ta upp kampen för rättssäkerheten och den personliga friheten. Många av de stora politiska bloggarna manar nu till demonstration imorgon. De mer liberala och frihetliga demonstrationerna kommer att äga rum i Humlegården imorgon klockan 17. Svenska Dagbladet rapporterar dock att extremvänstern och dess militanta stormtrupper (är det samma som Monica Antonssons?) kommer att hålla till vid Slussen.

Med den hastighet som övervakningen av medborgarna ökar och den personliga integriteten minskar så är snart den enda vägen för att undgå övervakning att börja brevväxla istället för att blogga och enbart använda sig av kontanter istället för kontokort. Cash is king in the new world!

MER INTRESSANT OM: IPRED, ÖVERVAKNING, STOCKHOLMSPROGRAMMET, EU

Anonymiteten är inte problemet, det är hatet!

Medborgare! Debatten om blogghatet och ”rätten” att i anonymitetens skugga få vräka ur sig vilka saker som helst till andra nätmedborgare går vidare. Dagens Nyheter skriver idag att näthatet är störst bland de unga och att de kränkande kommentarerna skulle minska med 90 procent om man var tvungen att ange vem man var. Ann Helena Rudberg är en av dem som drabbats av trollen. Hon skriver på sin blogg om de stalkers som förföljer henne och hur hennes senaste artikel på Newsmill blev invaderad av troll som uppförde sig som småungar och solkades ner kommentarsfälten med meningslösheter och aggressiva kommentarer, istället för att före en konstruktiv debatt om ämnet för artikeln.

Även Monica Antonsson har haft sin beskärda del av troll och nätmobbare. Hon skriver att det finns en väsentlig skillnad mellan en traditionell debatt och den ordväxling som ofta sker på Internet. I en traditionell debatt sker diskussionen mellan jämställda parter, parter som vet vilka de andra är och parter som har ungefär samma förutsättningar att föra debatten. När en diskussion på nätet först mellan en namngiven person och ett antal anonyma mörkermänniskor är det överhuvudtaget ingen debatt i vilken vågor kan gå höga. Det är oftast pajkastning, smutskastning och ibland förföljelse, menar Antonsson.

Elisabeth Hermon påpekar att vid traditionell personförföljelse vet offret vanligtvis vem förföljaren är, men på nätet är det inte alls lika lätt att få fram identiteten på den som förföljer. Hon påpekar även att cyberstalking inte är mindre farlig än traditionell personförföljelse.

Trollan har funderat on det här med anonymiteten på Internet. Det har Medborgarperspektiv också! När är man anonym och när är man det inte? Kändisar, politiker, journalister och författare som till viss del lever på att skriva för sitt uppehälle gör det av naturliga själ oftast under eget namn. Andra, mindre offentliga personer, presentar sig kanske enbart med sitt förnamn och många, som jag själv, använder sig av ett nickname. Ofta har de som kommenterar på bloggar även en egen blogg som de länkar till i sina kommentarer. Även om man inte helt och hållet vet vem som döljer sig bakom dessa namn och signaturer så är de trots allt inte helt anonyma. Efter ett tag lär man känna varandra. Dock finns det de som inte använder någon signatur alls eller som skriver under flera olika signaturer. Det är oftast i de kretsarna man hittar trollen och nätmobbarna.

Men egentligen är vi inte helt anonyma på nätet (även om det jobbas på sådana lösningar också). Det går i de flesta fall att tracka vilket IP-nummer som de kränkande inläggen eller mailen med hot kommer ifrån.

Erik Laakso skrev igår på ett bra sätt om näthat och anonymitet. Egentligen är det inte ”anonymiteten” som är det stora problemet och kanske är heller inte allmän uthängning lösningen på problematiken med näthatet. Kontentan är nog snarare som jag själv uttryckte det hos Laakso:

Att kommentera anonym är knappast något problem. Men vad är poängen med att flame:a någon, med i bästa fall oväsentliga och meningslösa kommentarer eller i värsta fall med personangrepp och hot? Nej, debatten handlar egentligen inte om anonymitet. Så himla anonyma är vi egentligen inte, även om vi gömmer oss bakom ett påhittat nick. Det handlar helt enkelt om vanlig netikett!

Folk och fä måste helt enkelt lära sig att uppföra sig på nätet och inse att det finns en människa av kött och blod på andra sidan tangentbordet. Precis som man inte spyr ur sig sitt hat mot en vanlig medmänniska så spyr man heller inte ut sitt hat mot övriga nätmedborgare.

MER INTRESSANT OM: NÄTHAT, ANONYMITET, TROLL, MOBBING, UTHÄNGNING

Demokrati och yttrandefrihet på nätet

Medborgare! Så var det dags igen, debatten om att Daddy har publicerat bilder på sin dotter, bandade telefonsamtal med åklagare och polis, dokument med polisförhör och tingsrättsdomar från den pågående vårdnadstvisten och förundersökningen av anklagelser om sexuella övergrepp på sin egen dotter på sin blogg. Den här gången är det en viss Moa Karlsson som har skrivit en debattartikel i Aftonbladet och som ondgör sig över vad som görs offentligt på nätet. Om det är samma Moa Karlsson som sprider förtal om Ingrid Carlqvist och försöker tysta henne kan man ju också spekulera om…, men inte här och nu.

Medborgarperspektiv undrar vad det egentligen är som denna Moa Karlsson upprörs så över och vad som egentligen driver henne. För mängder av uppgifter om helt vanligt folk publiceras ju dagligen på nätet. Skvaller och bilder sprids lavinartat via de så kallade sociala medierna, som Lunarstorm, MySpace och Facebook. Folk bloggar om sina liv och berättar i detalj vad som händer dem var dag. Missnöjda partners hänger ut sina ex på nätet. Patienter betygssätter sina läkare på Doktorsguiden.

Sedan har vi ju gammelmedia själva. Där publiceras oändliga mängder av bilder på barn och vuxna, intervjuer med än den ena och än den andra, uppgifter från både polisundersökningar och domslut. Allt detta sprids som en löpeld på Internet via gammelmedias egna sajter. De har, precis som du och jag, tillgång till alla de offentliga uppgifter som finns runt om i landet på myndigheter och departement. Det kan vi tacka offentlighetsprincipen för!

Alla har vi rätt att begära ut offentliga uppgifter från myndigheter samt att granska dessa och förmedla dem vidare. I ett läge där dessutom den tredje statsmaktens band blir allt tätare med både den politiska och den dömande makten i samhället (vilket inte minst Gömda-debatten har visat på), finns ett allt starkare incitament för enskilda medborgare att ta del av vad som har offentliggjorts och att granska detta, men även att själva offentliggöra hur de blir behandlade av samhället och myndigheterna i olika situationer. Det är ytterst viktigt för att på sikt kunna värna och upprätthålla vår demokrati och yttrandefriheten.

Debatten om att Daddy publicerar bilder på sin dotter och känsliga uppgifter på nätet liknar till stora delar debatten då förundersökningsprotokollen från Arbogafallet gjordes tillgängliga via The Pirate Bay för snart ett år sedan. Precis som då fanns en risk att vissa enskilda personer skulle kunna komma i kläm eller ”hängas ut” och andra kan känna sig upprörda eller kränkta av att dessa offentliga uppgifter publiceras på nätet. Vissa ropar då på utökad lagstiftning för att begränsa möjligheterna att publicera den här typen av uppgifter. Andra ropar efter utökade möjligheter för myndigheterna att hemligstämpla uppgifter. Men det är helt fel väg att gå, vi måste värna vår demokrati och vår yttrandefrihet på nätet, även om det kan ha ett visst pris. Eller som Mymlan sa i samband med Arbogafallet:

Det måste vara så. För vår demokratis skull. För rättssäkerheten. För att vissa lagar är så grundläggande och viktiga och så fort man börjar göra undantag ska undantagen tolkas och min erfarenhet i tolkningstvister är att det inte finns någon egentlig rättvisa och att tolkningar ofta är godtyckliga.
Så mycket beklagansvärt för de enskilda som drabbas men ändock – det finns ingen anledning att tumma på offentlighetsprincipen. Jag tycker redan nu att det i vissa fall är alldeles för enkelt att hemligstämpla. Och jag tycker att de som jobbar på myndigheter borde lära sig lite mer om offentlighet och demokrati.

Medborgarperspektiv tycker att dessa ord passar lika bra i fallet med Daddy och när anonyma nätmobbare ”hängs ut”. Demokrati och yttrandefrihet är för viktigt för att kompromissas bort!

MER INTRESSANT OM: UTHÄNGNING, VÅRDNADSTVIST, DADDY, FÖRTAL, NÄTHAT

Osunda värderingar - jo jag tackar...

Medborgare! Ett par av Carolina Gynnings nätmobbare har nu trätt fram i Aftonbladet. De heter Linda Svensson och Poyan Aslanian och tillhör en grupp som bestämt sig för att motarbeta de ”osunda värderingar” som de anser att Gynning sprider på sin blogg. De tycker dock att bilden som framförts om dem i media har varit överdriven och säger att de bara velat komma fram med ett annat budskap, ett motstånd till allt det ytliga och egofixerade som de anser genomsyrar Carolina Gynnings blogg. I slutet på juli är det planerat att Gynnings blogg ska stängas ner. Det gläder Linda Svensson, Poyan Aslanian och även den kvinna som polisanmält Gynning för att hon publicerade hennes personuppgifter på bloggen.

När man läser mer om Linda Svensson och Poyan Aslanian inser man att det inte är första gången de gör väsen av sig. De tillhör även en grupp som kallar sig Motstånd Motala och har bland annat protesterat mot de sociala myndigheterna i Motala. Linda och Poyan verkar ha haft en hel del med dem att göra.

Catta har på ett bra sätt sammanfattat Lindas och Poyans bakgrund och även haft diskussioner med dem direkt på sin blogg. Idag har dessutom paret släppt en video på YouTube där de försöker förklara vad det är för värderingar de själva står för och vad de vill uppnå.

Medborgarperspektiv är dock inte speciellt övertygad om att deras värderingar är speciellt ”sunda”, utan tycker snarare att Linda Svensson och Poyan Aslanian låter som typiska rättfärdighetsmissbrukare!

Robert Aschberg skriver i gårdagens Aftonbladet att Carolina Gynning gör helt rätt som "hänger ut kräken"! En till som hänger ut uppgifter om sina små troll är Ann-Mari Maukonen. Det gör hon helt rätt i tycker Medborgarperspektiv!

MER INTRESSANT OM: TROLL, VÄRDERINGAR, UTHÄNGNING, NÄTHAT, CAROLINA GYNNING

Tolerant konservatism, det låter liberalt och bra

Medborgare! I dagens Svenska Dagbladet gör Per Gudmunson en jämförelse mellan Göran Hägglunds Almedalstal, om att konservatism inte är synonymt med inskränkthet och att det privata inte alltid är politisk, och de gamla hårdrockarna Judas Priest. Gudmunson pekar på att hårdrock är en av musikvärlden mest konservativa subkulturer, men att fansen är väldigt toleranta. Som ett exempel på detta nämner han att Judas Priest fans tog emot sångaren Rob Halfords besked om att han är homosexuell med öppna armar.

Hårdrockare må vara konservativa, men de är toleranta mot andra människor och accepterar dem för vad de är! På samma sätt vill Göran Hägglund omstöpa Kristdemokraternas politik, till en tolerant konservatism. Eller som Hägglund sa i Almedalen:

"Vi i allianspartierna talar ofta om frihet. Från regleringar och höga skatter. Och med all rätt. Men kanske ska vi också tala om vanligt folks rätt att få vara ifred. Att få vara ifred från popvänsterns mest uttalade dumheter."

Till vänsterns mest uttalade dumheter räknar Medborgarperspektiv sådant som könsmaktsordningen, en kollektivistisk syn på medborgarna och hela Bodströmssamhället, med dess ständiga övervakning av medborgarna. Att få leva ifred från myndigheternas slumpmässiga ingrepp och övergrepp är den viktigaste friheten som finns. Vi behöver t.ex. inte fler fall som Daddys och Rebellrobbans.

Samhällets viktigaste funktion är att se till det finns en bra grogrund för företagande och arbete i landet, så att så många som möjligt kan ta eget ansvar för sin försörjning och hjälpa till att bidra med skattemedel till de gemensamma grundfunktionerna i samhället. Att utlämnas till att leva på bidrag från samhället skapar nämligen en grogrund för utanförskap och frustration, vilket i längden även kan leda till brottslighet.

Även här gör Gudmunson en parallell till Judas Priest och öppningsspåret på LP:n British Steel, "Breaking the law". Det är nämligen precis detta som sångtexten handlar om, när ungdomsarbetslöshet övergår till ungdomsbrottslighet!

Medborgarperspektiv tycker naturligtvis att resonemanget i Svenska Dagbladet om en tolerant konservatism låter väldigt liberalt och bra.

Samtidigt frågar sig Anna Dahlberg i Expressen varför kvinnor är så vänster. Med tanke på att det är numera är de unga tjejerna som flyttar från landsbygden till städerna, som utbildar sig på universiteten och har får de högsta betygen, varför är det då de som mest efterfrågar en starkare statsstyrning, en större offentlig sektor, ytterligare bidragsberoende och mer begränsningar i den personliga friheten? Hela världen ligger öppen för dessa unga och välutbildade tjejerna, varför klänger de då sig fast vid att vara hänvisas till allmosor från farbror staten frågar sig Dahlberg?

Medborgarperspektiv är lika frågande! En stark kvinna behöver väl inte farbror staten att hålla i handen?

Fler i klammer med Socialtjänsten

Medborgare! Det är långt ifrån enbart Daddy som är i klammer med Socialtjänsten om vårdnaden och umgänget med sina barn. Ett annat omskrivet fall är Rebellrobban, som kämpar att få vårdnaden om sin son, men där Socialtjänsten har tvångomhändertagit pojken och lämnat honom till ett familjehem i Norrtälje. Detta trots att Rebellrobban aldrig varit i klammer med rättvisan eller missbrukat. Dock är han en långhårig man i 40-årsåldern som spelar gitarr och sjunger sin egen musik på klubbar och i tunnelbanan. Å se så kan vi inte ha det tycker Socialtjänsten, nej klipp dig och skaffa dig ett riktigt jobb om du ska få träffa din son! Men när Rebellrobban gjorde det så räckte inte heller detta för att få vårdnaden om sin pojke.

Anne Skåner har engagerat sig i Rebellrobbans fall och har skrivit flera artiklar om honom på Source. Hon har även skrivit en gästinlägg hos Arvid Falk där hon pekar på hur män diskrimineras av Socialtjänsten när det kommer till frågor som rör barn och vårdnad. Hon är även ytterst kritisk till hur Socialtjänsten handlägger den här typen av ärenden. Hon pekar på mängder av fel som gjorts i handläggandet av Rebellrobbans fall. Man kan inte annat än ta sig för pannan när man ser hur Socialtjänsten agerar i ärenden som Rebellrobbans och Daddys!

På Newsmill belyser även Anne Skåner hur institutionsvården av barn och ungdomar har blivit en mångmiljardindustri som omsätter cirka 11-12 miljarder kronor per år.

Sverige, vart é vi på väg?

Medborgare!

Lite ironisk samhällskritik från en stilla insomnad och aldrig riktigt accepterad artist så här på morgonen:

För jaevle bra... ;-)

Nätmobbing och kvinnohat

Medborgare! Carolina Gynning, Linda Skugge, Marcus Birro och Alex Schulman är några av de kändisar som efter att ha utsatts för upprepad nätmobbing och förföljelse har lagt ner eller hotat lägga ner sina bloggar. Alex Schulman hävdade nyligen i en debattartikel i DN, något oväntat, att bloggar och bloggare egentligen är ointressanta och betydelselösa i samhällsdebatten samt att traditionella media (att säga gammelmedia är nämligen förklenande enligt nämnda Schulman) visar för stor respekt för bloggarna. En del av hans kritik bygger på att många av de mest lästa bloggarna handlar om mode och är skrivna av tonårstjejer! Linda Skugge gick till motattack på Newsmill och spekulerade i om Schulman blivit gubbe och inte längre klarade konkurrensen från de unga kvinnorna eller om Schulmans kommande boksläpp stigit honom åt huvudet och att han gärna vill bli insläppt på de fina kultursidorna och bli respekterad.

Även Marcus Birro gråter ut på Newsmill och berättar hur de anonyma nätmobbarna krossade hans kärlek till bloggen. Han säger sig nu sakna sin blogg och alla sina fina bloggläsare, men han saknar inte att bli ledsen eller förbannad över att någon tagit sig friheten att bete sig som en idiot mot honom och dessutom anonymt. Medborgarperspektiv är övertygad om att Birro är uppriktig i vad han skriver, men kan i övrigt hålla med Ann Helena Rudberg att kändisarna förmodligen mest utnyttjar både själva bloggandet och blogghatet för att få ytterligare uppmärksamhet för sina egna karriärer och för att tjäna pengar på det.

En annan kändis som alltid har varit duktig på att få uppmärksamhet är Carolina Gynning. Även hon har varit utsatt för näthat och funderar nu på att logga ut. I ett försök att tysta sina mobbare har hon tydligen publicerat mail-adresser och ip-adresser tillhörande dem som enligt henne har trakasserat både henne och hennes familj. Gynning ska dessutom ha utlovat hittelön till den som kunde identifiera personerna. En av dessa personer fick sedan sitt personnummer, telefonnummer och adress utlagt på bloggen. Den utpekade har nu polisanmält Carolina Gynning. Frida Fridén tycker att Gynning gör helt rätt som hänger ut ”den djävla galningen”.

När Monica Antonsson blev utsatt för nätmobbing och förföljelse av ”häxorna” Marina Iren Engan, Sanna Ax (aka Motherwitch) samt deras gelikar svarade den numera nedlagda bloggen Den Obehagliga Sanningen med att publicera uppgifter från Eniro om var de bor och satellitbilder på deras hus. Det blev ett stort rabalder om detta och det diskuterades flitigt om man ska få publicera offentliga personuppgifter om de kommentatorer som trollar och mobbar på ens blogg.

Även Ingrid Carlqvist har under en tid varit utsatt för nätmobbing av den värsta sorten och detta har nu kulminerat med att en av mobbarna skickat anonyma brev till hennes chefer och till annonsörerna i den tidning hon jobbar för. Hela syftet med dessa brev är att tysta henne och få henne att sluta skriva om de ämnen som hon engagerar sig i. Detta genom att förtala henne inför tidningens chefer och annonsörer så att hon ska bli avskedad. Ingrid Carlqvist har nu polisanmält det inträffade.

På DN:s kultursida kan man läsa att Karin Eder-Ekman, redaktör på Newsmill, ser en trend i att just kvinnliga debattörer och bloggare är mest utsatta på nätet. Hon anser att då en kvinna skriver om jämställdhet så haglar kränkande kommentarer, ofta om kvinnans utseende eller intelligens. Eder-Ekman säger vidare att ”kvinnohatet flödar i blogg- och debattkommentarer på nätet”. Även medie- och genusforskaren Hillevi Ganetz uttrycker att hon inte är förvånad över att kvinnohat nått Internet i så stor utsträckning. Hon menar att Internet i högsta grad påverkas av de strukturer som styr samhället och kulturen samt att hatet späs på av anonymiteten.

Hanne Kjöller spär på ytterligare och hänvisar till könsmaktsordningen för att förklara varför det framförallt är kvinnor som är drabbade samt påpekar att det framförallt är män, ofta äldre och med akademisk titel, som skriver nedsättande och irrelevanta kommentarer till kvinnliga skribenter.

Medborgarperspektiv undrar om Hanne Kjöller, Hillevi Ganetz och Karin Eder-Ekman verkligen har full koll på läget. Med tanke på att både Marcus Birro och Alex Schulman slutat blogga på grund av både kränkande kommentarer och förföljelse, så är det knappast könsberoende att drabbas av nätmobbing och hat. De kvinnor som drabbas av nätmobbing och ”kvinnohat”, som Carolina Gynning, Monica Antonsson och Ingrid Carlqvist, har dessutom främst varit utsatta av kvinnliga mobbare! Sanningen verkar alltså inte vara så feministiskt enkel och svart-vit som DN:s kultursida gärna vill göra gällande.

Slutligen kan Medborgarperspektiv rekommendera ett par enkla tips på hur man kan hantera ovälkomna anonyma kommentarer.

Bloggtips - 9 juli 2009

Medborgare!

Missa inte Daddys välskrivna och mycket uppskattade inlägg om Michael Jackson!

Missa heller inte Dick Wases gästinlägg hos Opassande om rättfärdighetsmissbrukarna! Jag kan inte undgå att tänka på personer som Liza Marklund, Thomas Bodström och Claes Borgström när jag läser inlägget!

Passa även på att läsa Elisabeth Hermons inlägg om hur Liza Marklunds bok Gömda har bidragit till att urholka rättssäkerheten för barn i Sverige.

Ett brev till Piratförlaget

Medborgare! Som ni har kunnat läsa tidigare på Medborgarperspektiv så marknadsförs Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl fortfarande som sanna historier på Piratförlagets hemsida. Piratförlagets presentation av böckerna har inte förändrats på minsta punkt sedan Monica Antonsson avslöjade att Liza Marklunds berättelser om Mia Eriksson inte alls är stämmer. Nu har det gått mer än ett halvår sedan Piratförlaget tvingades retirera om böckerna, sedan de blivit överbevisade på åtskilliga punkter av Monica Antonsson samt efter att till och med Bibliotekstjänst gått ut offentligt med att de klassificerat om böckerna från faktaböcker till romaner!

Medborgarperspektiv tycker att det nu är dags att Piratförlaget slutar med sin bedrägliga marknadsföring av böckerna och kräver därför att böckernas ska märkas om samt att Piratförlaget ändrar sina presentationer av Gömda och Asyl på sin hemsida.

Med anledning av detta skickar Medborgarperspektiv idag följande e-mail till Piratförlagets VD Ann-Marie Skarp (ann-marie@piratforlaget.se), Piratförlagets marknadschef Cherie Fusser (cherie@piratforlaget.se) samt till Liza Marklunds talesperson Niclas Lövkvist (niclas@agency.se).

Hej!

Det har nu gått mer än ett halvår sedan Monica Antonsson avslöjade att Liza Marklunds böcker om Mia Eriksson inte är sanna, så som det beskrivs både på framsidan av böckerna och i de inledande bakgrundsbeskrivningarna. På Piratförlagets hemsida marknadsför böckerna fortfarande som sanna verklighetsbeskrivande historier, trots att Monica Antonsson på punkt efter punkt har visat att det som beskrivs i Gömda inte alls stämmer överens med verkligheten. Till och med Bibliotekstjänst har gått ut offentligt och klassificerat om böckerna från faktaböcker till romaner.

När ska Piratförlaget ta bort undertiteln ”en sann historia” från Gömda respektive ”den sanna fortsättningen på Gömda” från Asyl?

När ska Piratförlaget uppdatera de bedrägliga presentationerna av Gömda och Asyl på sin hemsida?

Med hopp om snart svar,

Medborgare X

Så snart Medborgarperspektiv har fått svar från antingen Piratförlaget eller Liza Marklunds PR-nisse Niclas Lövkvist kommer det att publiceras här.

Kanske är det fler bloggare som är nyfikna på när Piratförlaget ska ändra underrubrikerna på Gömda och Asyl samt när de ska uppdatera sina presentationer av böckerna på hemsidan? Skicka då ett brev ni också!

Socialtjänsten - i mammornas tjänst!

Medborgare! Under flera månaders tid har ett antal infekterade debatter om pappor, som mitt under pågående vårdnadskonflikter blivit anklagade för att ha förgripit sig på sina barn, pågått på olika bloggar. På Ingrid Carlqvists och på Monica Antonssons bloggar kunde man nyligen läsa att pappan C nu helt gett upp sina försök att få till någon form av umgänge med sin son efter att ha frikänts av Hovrätten från alla anklagelser. En som fortfarande är mitt uppe i en polisutredning är Daddy, som till skillnad från pappan C valt att gå ut i offentligheten med vem han är, vad han blivit anklagat för och hur myndigheterna behandlar honom. Som påpekats tidigare här på Medborgarperspektiv så har inte detta setts med blida ögon från ett antal (ofta anonyma) debattörer hos bland annat Maja Lundgren. Även Daddy själv har fått många argsinta och kränkande kommentarer från dessa (anonyma) debattörer på sin egen blogg.

Men hur fungerar egentligen myndigheterna och lagstiftning i den här typen av fall?

Först av allt kan man börja med att konstatera att pappor och mammor inte behandlas lika när de väntar barn. Hela barnavården är uppbyggd för mammans och barnets intressen. Pappan finns i de flesta fall enbart med som en statist i bakgrunden och ses redan här som en andrahandsförälder. Det är tydligt från samhällets sida att det är mamman som ses som huvudförälder. Och många mammor betraktar dessutom sig själva som den viktigaste föräldern för barnen och den som vet bäst!

När barnet väl föds så gäller heller inte samma lagstiftning för män som för kvinnor. Om föräldrarna är gifta så behandlas mamman och pappan relativt likvärdigt, men om de inte är det så är det mamman som vid barnets födsel per automatik får enskild vårdnad om barnet. För att pappan ska få gemensam vårdnad måste han först erkänna att han är far till barnet. Syftet med faderskapserkännandet är dock enbart att han ska ta på sig skyldigheten att försörja barnet. Några rättigheter såsom vårdnad och umgänge får han däremot inte när han skriver under dokumenten där han erkänner sitt faderskap. Nej, för att han ska kunna få gemensam vårdnad krävs att han ansöker om det och att mamman skriftligen godkänner det! Vilken myndighet tror ni har hand om allt detta? Just det, Socialtjänsten!

Samma myndighet är det som har hand om samarbetssamtal om de två föräldrarna efter en tid får problem samt även utredningar om vårdnad, boende och umgänge om föräldrarna skiljer sig. Dessutom är det Socialtjänsten som (ofta tillsammans med fristående Kvinnojourer) tar hand om kvinnor som söker hjälp för våld eller andra problem med sin partner. Motsvarande hjälp finns dock oftast inte att få för män som råkar ut för samma sak! Socialtjänsten har även hand om tvångsvård av barn och tar då ofta hjälp av (privata) familjehem eller behandlingshem, allt enligt lagen om vård av unga (LVU). Under den senaste tiden har ett antal skandaler uppdagats där det framkommit att ungdomar blivit hemskt behandlade på dessa hem, men det har ju beslutats och skett ”i barnens bästa”…

Den stora merparten av de socialsekreterare och handläggare som arbetar inom Socialtjänsten är kvinnor. Många av dessa är dessutom feminister och har nära kontakter med de lokala Kvinnojourerna. Feminismen har under det senaste årtiondet haft stor politiskt inverkan och har tillåtits styra stora delar av lagstiftningen på just socialtjänstområdet samt hur denna lagstiftning ska tillämpas. Detta har fått till följd att den s.k. könsmaktsordningen används som en del av både verklighetsbeskrivningen bakom och tillämpningen av socialtjänstlagen. Män betraktas därmed per automatik som aktivt agerande subjekt (oftast i form av förövare), samtidigt som kvinnor betraktas som passivt underordnade objekt (oftast i form av hjälplösa offer).

Detta har fått till följd att Socialtjänsten och dess tjänstemän inte behandlar män och kvinnor på ett likvärdigt och jämställt sätt, speciellt inte i vårdnadsfrågor och frågor om barn. Socialtjänsten tar ofta aktiv ställning för mamman i vårdnadstvister och betraktar henne per automatik som ett underställt offer som är i behov av hjälp och skydd från pappan. Samtidigt ser de kvinnliga tjänstemännen på Socialtjänsten, och ofta mamman själv, kvinnan som den viktigaste föräldern för barnen. Detta kombinerat gör att Socialtjänsten på ett tidigt stadium begränsar möjligheterna för pappan att komma till tals och göra sin röst hörd i vårdnadstvister.

De pappor som väljer att ta strid för att bli likvärdigt och jämställt behandlade, och som önskar få vara en lika stor del av sina barn liv som mamman, betraktas inte med blida ögon av Socialtjänsten. Det sägs då att föräldrarna har ”samarbetssvårigheter” och bara detta i sig är enligt socialtjänstlagen grund nog för att ge den ene föräldern (huvudsakligen mamman) enskild vårdnad om barnen. Naturligtvis är det Socialtjänsten som bedömer allt detta och som i slutänden rekommenderar vem som bör ha vårdnad om barnen till Domstolen. Domstolen går nästan alltid på Socialtjänstens rekommendationer.

De pappor som står på sig efter domslutet kan i många fall räkna med att Socialtjänsten fortsätter att stå på mammans sida och hjälper henne på alla sätt att ytterligare begränsa pappans umgänge med barnen. Olika former av anklagelser mot mannen kan användas för att ytterligare begränsa umgänget eller för att helt stoppa det. Det kan vara påstådda hot mot mamman eller misstankar om att pappan sexuellt utnyttjar barnen. Vid sådana anklagelser startar Socialtjänsten maskineri med omedelbar verkan och mamman erbjuds skyddat boende hos Kvinnojourer, skyddad identitet, kvarskrivning och andra alternativ för att helt bryta kontakten med pappan. Detta utan att det finns några som helst bevis för att något brott överhuvudtaget har begåtts.

Även om det görs en polisanmälan och ärendet utreds men efter en tid läggs ner i brist på bevis så kan det vara tillräckligt för att Socialtjästen helt avbryter allt umgänge mellan pappan och barnen. Allt enligt devisen ”barnets bästa”! I andra fall går det vidare år efter år och pappan mals sakta men säkert sönder av det så kallade rättssystemets långsamma kvarnar. Sina barn får han dock inte se.

Det talar ofta om jämställdhet, men det gäller uppenbarligen inte alla livets områden!