Medborgare! Debatten om blogghatet och ”rätten” att i anonymitetens skugga få vräka ur sig vilka saker som helst till andra nätmedborgare går vidare. Dagens Nyheter skriver idag att näthatet är störst bland de unga och att de kränkande kommentarerna skulle minska med 90 procent om man var tvungen att ange vem man var. Ann Helena Rudberg är en av dem som drabbats av trollen. Hon skriver på sin blogg om de stalkers som förföljer henne och hur hennes senaste artikel på Newsmill blev invaderad av troll som uppförde sig som småungar och solkades ner kommentarsfälten med meningslösheter och aggressiva kommentarer, istället för att före en konstruktiv debatt om ämnet för artikeln.
Även Monica Antonsson har haft sin beskärda del av troll och nätmobbare. Hon skriver att det finns en väsentlig skillnad mellan en traditionell debatt och den ordväxling som ofta sker på Internet. I en traditionell debatt sker diskussionen mellan jämställda parter, parter som vet vilka de andra är och parter som har ungefär samma förutsättningar att föra debatten. När en diskussion på nätet först mellan en namngiven person och ett antal anonyma mörkermänniskor är det överhuvudtaget ingen debatt i vilken vågor kan gå höga. Det är oftast pajkastning, smutskastning och ibland förföljelse, menar Antonsson.
Elisabeth Hermon påpekar att vid traditionell personförföljelse vet offret vanligtvis vem förföljaren är, men på nätet är det inte alls lika lätt att få fram identiteten på den som förföljer. Hon påpekar även att cyberstalking inte är mindre farlig än traditionell personförföljelse.
Trollan har funderat on det här med anonymiteten på Internet. Det har Medborgarperspektiv också! När är man anonym och när är man det inte? Kändisar, politiker, journalister och författare som till viss del lever på att skriva för sitt uppehälle gör det av naturliga själ oftast under eget namn. Andra, mindre offentliga personer, presentar sig kanske enbart med sitt förnamn och många, som jag själv, använder sig av ett nickname. Ofta har de som kommenterar på bloggar även en egen blogg som de länkar till i sina kommentarer. Även om man inte helt och hållet vet vem som döljer sig bakom dessa namn och signaturer så är de trots allt inte helt anonyma. Efter ett tag lär man känna varandra. Dock finns det de som inte använder någon signatur alls eller som skriver under flera olika signaturer. Det är oftast i de kretsarna man hittar trollen och nätmobbarna.
Men egentligen är vi inte helt anonyma på nätet (även om det jobbas på sådana lösningar också). Det går i de flesta fall att tracka vilket IP-nummer som de kränkande inläggen eller mailen med hot kommer ifrån.
Erik Laakso skrev igår på ett bra sätt om näthat och anonymitet. Egentligen är det inte ”anonymiteten” som är det stora problemet och kanske är heller inte allmän uthängning lösningen på problematiken med näthatet. Kontentan är nog snarare som jag själv uttryckte det hos Laakso:
Att kommentera anonym är knappast något problem. Men vad är poängen med att flame:a någon, med i bästa fall oväsentliga och meningslösa kommentarer eller i värsta fall med personangrepp och hot? Nej, debatten handlar egentligen inte om anonymitet. Så himla anonyma är vi egentligen inte, även om vi gömmer oss bakom ett påhittat nick. Det handlar helt enkelt om vanlig netikett!Folk och fä måste helt enkelt lära sig att uppföra sig på nätet och inse att det finns en människa av kött och blod på andra sidan tangentbordet. Precis som man inte spyr ur sig sitt hat mot en vanlig medmänniska så spyr man heller inte ut sitt hat mot övriga nätmedborgare.
MER INTRESSANT OM: NÄTHAT, ANONYMITET, TROLL, MOBBING, UTHÄNGNING
11 kommentarer:
"Folk och fä måste helt enkelt lära sig att uppföra sig på nätet"
Jag håller med trots att ordvalet är lite nedlåtande och nedvärderande.
Anonymousanonimo!
Kul att höra att du håller med. Har du något förslag på ett annat ordval som du tycker passar bättre?
Såg detta när du la ut det och anser att du har helt rätt.
Att när en förälder väljer strid före sammarbete och myndigheter agerar utifrån påståenden eller fakta. När sen en tidning sen väljer att publicera en debattartikel av en skribent som troligen inte heter det hon uppger. Samme skribent kanske även skickat e-post o dylikt till en annan bloggares arbetsgivare och kunder börjar man ju undra vad det finns för humanism. När sedan en del kända utsatta människor ställer sig upp och länkar till deras bloggar och de påstår sig värna om barn. DÅ blir man ju lite fundersam.
De hoppar på en pappa som Daddy och ifrågasätter.
Det var mamman som underlät och tillsåg att det måste skötas via soc och domstol. - Då blev allt offentligt.
Försår dina och MR G paraleller till alla mammor som i bloggar få ta bilder på sina barn och styvföräldrar och diskutera och soc kan svara den andra föräldern att det kan vi inte göra något åt om den inte är vårdnadshavare.
Får väl hoppas att man ser över hur lagstiftningen och direktiven ser ut.
En bra bloggartikel Medborgare X
LEroy
Leroy
Skall så klart stå om DU inte är vårdnadshavare för mamman vägrat att skriva på.
Jag vill även förtydliga att jag håller med dig till 100% att det är hatet bakom dessa som sabboterar som är problemet inte anonymiteten.
LEroy
Leroy!
Jag håller med dig. En vårdnadstvist blir offentlig i samma stund som de två föräldrarna inte själva kan lösa hur de ska ta hand om barnen efter separationen utan går till familjerätt och/eller domstol för att få till ett beslut. Redan då är den offentlig och vi alla kan ta del av den. De närstående, grannar, släkt och vänner blir ofta också indragna, vare sig de vill det eller ej. Allt spelas upp för öppna dörrar.
Om sedan situationen blir så allvarlig som i Daddys fall och dessutom samhälle och myndigheter agerar på ett klandervärdigt sätt, ja då är det bara bra att det belyses för allmänheten. Det är ju inte av hat till sin dotter som Daddy publicerar bilder av henne på sin blogg. Det är ju för sin kärlek till henne.
Tack för ditt stöd Medborgare X och Leroy! Trollen verkat puts väck!
A-H!
Det var så lite! Synd för de som faktiskt ville diskutera artikeln att den istället smittades ner av trolltyg.
Om man själv inte vill framstå som en översittare på temat "nätetikett" kan man undvika nedlåtande ord som "fä" och "troll".
Anonymousanonimo!
Kanske har du rätt i att det kan uppfattas som nedsättande med ord som fä och troll. Men samtidigt är trots allt troll en vedertagen term inom Internetvärlden. Se,
http://sv.wikipedia.org/wiki/Internettroll
och även "folk och fä" används av för att beskriva den stora allmänheten vid ganska trevliga tillfällen. Du vet, "livet är en fest...":
http://www.youtube.com/watch?v=9S_rlCH4Nrg
Hej! Håller med helt och hållet. Hatet på nätet är ett stort problem. Frågan är hur vi skall komma åt det så det förhoppningsvis slutar.
Ingen skall ju behöva utsättas för nätmobbare eller annat elände som förekommer på nätet.
Det räcker med att gå in och titta på en del av de sidor som finns på Facebook så hittar man ju grupper som är så hatiska och de använder ett mycket vårdslöst språk i sin smutskastning av oliktänkande.
Eftersom jag är för att man skall städa upp på nätet och lära människor att uppföra sig ordentligt på nätet, så har jag blivit minst sagt upprörd när jag hittar tex Facebookgrupper där man kallar vår statsminister för Hitler och andra förolämpningar. Det är verkligen oanständigt att säga sådana saker till andra människor.
När man tittar på dessa Facebookgrupper så har de alla en sak gemensamt, det är personer/gräsrötterna inom oppositionen som
bedriver en smutskastningskampanj mot den nuvarande regeringen. De kallar tex Näringsministern för Fascist, vilket är så ansvarslöst och omdömeslöst.
Folk måste börja lära sig att uppföra sig ordentligt. Man måste tänka på andra människor och att vi är alla människor av kött och blod och som har känslor.
Ingen skall behöva utsättas för smutskastningskampanjer och personangrepp
på nätet. Det måste bli slut på alla elakheter på nätet.
Mvh
Mikael
Jag håller med, det är hatet som är problemet, och det visar ju vissa bloggare upp öppet. Att tycka, anklaga och lämna ut uppgifter om ickeoffentliga personer samt att göra detta på flera ställen över nätet är det stora problemet. Detta sker ju bevisligen både under anonymitet och för öppen ridå, och frågan är var gränserna för yttrandefrihet går.
Om man själv åberopar sin yttrandefrihet och rätt att publicera material i journalistiskt syfte så är det så illa ställt att man kan bli utsatt själv för det samma och risken är stor att man upplever sig förföljd och inte bara belyst i journalistiskt syfte eller är föremål för någons yttrandefrihet.
Är det i allmänhetens intresse vem som står bakom detta om det inte handlar om en offentlig person? Vad ska man med ett namn till?
Kanske ända syftet är att tysta personen och därmed begränsa yttrandefriheten?
Det märkliga är att de som är förföljarna, de som hänger ut både personer och uppgifter rättfärdigar det med att det är ju så den andre gjort...som i sandlådan, han/hon började!
Ska man då inte få lov att uttala sig alls, inte påtala det man ser som fel, inte lyfta frågor man anser är viktiga? Jo, jag anser det, men med grundregeln att inte offentliggöra material som inte redan är offentligt i sammanhanget och att aldrig anklaga utan att belägga...och dessutom sätta andra människors integritet i första rummet.
Jag saknar lite tiden då vi bara kunde förlita oss på gammelmedia då alla offentliggöranden gick genom journalister med utbildning i och regler för pressetik.
Internet är ett fantastiskt redskap just för att alla får komma till tals, man får insikt om alla sorters människors åsikter och jag vill gärna fortsätta se detta då det ger en sannare bild av vårt samhälle än den tillrättalagda bilden från de utbildade journalisterna, samtidigt blir alla sårbara.
Här tar en journalist upp det tvåeggade, dels alla dessa oskyldigt uthängda men också det förföriska i att få fram nyheter snabbt, det gäller iof inte näthatet men jaf tror att det är samma mekanismer som driver:
http://www.medievarlden.se/diskussion/2010/05/mats-ar-mordad-vem-behover-tidningen
FB-användare
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!