Lackmustest och riktiga dödshot

Medborgare! För ett par tre dagar sedan blev Medborgarperspektiv kontaktade av stenkastarvänsterns husorgan ETC, som gärna ville "ställa några frågor angående dina blogginlägg om Turteaterns uppsättning av SCUM-manifesto". Efter någon dags funderande fick de svaret att det gick bra att skicka över frågorna per mail. Deras respons var då att de "föredrar att ta intervjun över telefon, det blir bättre så. Eller om du vill träffas så gör jag gärna det. Du har möjlighet att vara anonym och jag kommer såklart aldrig bryta källskyddet, som du säkerligen känner till är lagskyddat."

Läsare av Medborgarperspektiv har säkert inte undgått att notera de hot som kommit in på bloggen (både på denna och den andra numera nedstängda bloggen). Dessa hot ligger tyvärr väl i linje med de odemokratiska metoder som vänstern förr visat prov på och kanske då speciellt den autonoma vänsterns våldsamma metoder. Frågan är därför vad en försäkran om anonymitet är värd från en representant för stenkastarvänsterns husorgan ETC? De fick därför återigen veta att det enda intressanta alternativet är att de skickar över frågorna per mail.

ETC är en tidskrift som står den radikala vänstern nära och som gjort sig kända för att ta till vilka metoder som helst för att få ut sitt budskap. På klassiskt vänstermanér utnyttjar de också lagstiftningen till dess gränser för att få så mycket bidrag som möjligt. Sedan ett par år tillbaka har tidskriften delats upp i ett antal olika regionala tidskrifter, som var för sig uppfyller kraven för att få presstöd. Idag finns totalt nio "olika" editioner, som var och en lyfter bidrag. På detta sätt har ETC kunnat öka sitt presstöd från ett par miljoner kronor till totalt 12 miljoner kronor (för år 2010, då de bara hade sju "olika" editioner). Klassisk bidragspolitik från vänsterkanten alltså! Att arbeta och göra rätt för sig har aldrig stått så högt i kurs inom bidragsvänstern.

Nu har det gått drygt två dagar sedan ETC fick veta att någon intervju inte var aktuell och att det enda alternativet var att de skickade över frågorna. Trots att deras deadline, enligt dem själva, är på tisdag klockan 12 så har de inte ännu hört av sig. Man kan ju bara spekulera i varför...

I det sista mailet hävdade dock ETC's representant att: "Jag är uppriktigt intresserad av att höra din åsikter om SCUM-uppsättningen, varför du skrev de uppmärksammade inläggen och hur du ser på dem polisanmälan riktats mot dig."

Svaret på detta är att Medborgarperspektivs kritik inte gäller uppsättandet av "SCUM-manifestet" så som ett kulturellt verk. Det hade i sig inte varit något större problem än att sätta upp vilket annat verk som innehåller förtryckande eller hatiska uttryck mot någon utpekad grupper av människor i samhället.

Problemet uppstår därför att "SCUM-manifestet" inte bara ett kulturellt verk. Det är också ett verk som okritiskt hyllas av många representanter för en i samhället etablerad politisk ideologi, nämligen av många feminister. Det är alltså en politisk ideologi som hyllar detta verk. Ett verk som förespråkar massmord och utrotning av världen alla män. Vilka andra rasistiska, sexistiska eller på annat sätt hatiska filmer, pjäser eller verk hyllas okritiskt av representanter för i det svenska samhället etablerade politiska ideologier? Vilka andra rasistiska, sexistiska eller på annat sätt hatiska verk ses som viktiga verk för en i samhället etablerad politisk ideologi? Svaret är inga!

Det är just där som kärnan i kritiken mot "SCUM-manifestet" ligger, att det också hyllas av många feminister och ses som ett viktigt feministiskt verk. Då är det inte längre enbart ett kulturellt verk. Då är det också samtidigt ett politiskt verk.

När man dessutom tar i åtanke att detta politiska verk sätts upp på en teater som själva uttryckligen skriver att de driver en politisk scenkonst så blir det än tydligare att uppsättningen av "SCUM-manifestet" inte enbart har ett kulturellt syfte. Då kan man inte blunda för att det också kan finnas en politisk intention med allt det som sägs på scenen. Något som för övrigt indirekt bekräftas när kulturrecensenter kallar Turteaterns föreställning för "en feministisk arbetsseger"!

Men den officiella versionen från Turteatern (och även andra svenska feminister) är att Valerie Solanas "SCUM-manifestet" bara är en satir och att det som sägs på scen bara är humoristisk ironi. Att man inte ska ta det som sägs på allvar.

På samma sätt har vänsterfeminister tidigare sagt att uttalade hot mot enskilda personer bara är satir och ingenting att ta på allvar. I somras var det Per Gudmundson som fick veta att han skulle skjutas och Pär Ström som fick andra hotfulla uttalanden mot sig, vilket då fick Medborgarperspektiv att fråga sig hur det etablerade feministiska vänsteretablissemanget skulle reagera om någon istället sa att "en våldtagen feminist är en bra feminist". Svaret vet vi, för när Mustafa Can skrev en novell där han "straffknullade" det norska Fremskrittspartiets kvinnliga ledare Siv Jenssen så gick de feministiska kulturredaktionerna i taket. Och då var ändå Siv Jensen en politisk motståndare, om än kvinna. Men att dödshota och hetsa mot vita medelålders heterosexuella män tyckte samma feministiska vänsteretablissemang var helt OK. Typiskt hyckleri!

Så när chansen nu åter uppdagades att avslöja denna typ av hyckleri från det feministiska vänsteretablissemanget så tog Medborgarperspektiv naturligtvis tillfället i akt. Denna gång genom att utnyttja Turteaterns egen okritiska hållning till det manshat som "SCUM-manifestet" ger uttryck för och även ett antal kulturjournalisters blinda hyllningar.

I ett inlägg (cache) beskrevs först det manshat som Turteaterns uppsättning av Valerie Solanas "SCUM-manifestet" och andra liknande feministiska skolarrangemang ger uttryck för. Därefter beskrevs de likheter som finns mellan Valerie Solanas och hennes manifest och Anders Behring Breivik och hans manifest samt hur olika dessa behandlas av den etablerade media- och kultureliten i samhället. Därefter gjorde en retorisk vändning och ett antal retoriska frågor ställdes:

"Men feministerna tycker bara att Valerie Solanas manshat är en humoristisk ironi, en satir. Ingenting som man ska ta på allvar. Så varför inte då på samma sätt uppmana till mord och utrotning av feminister?"

På samma sätt är alltså med en humoristisk ironi och på ett sätt som man inte ska ta på allvar! Därefter ställdes ett antal retoriska frågor om lämpliga personer att börja dessa mord med. Men det skulle ju som sagt inte tas på allvar, allt enligt den officiella feministiska synen på "SCUM-manifestet" och dess uppmaningar att utrota alla världens män.

Men oj vilken uppståndelse det blev då! När någon säger att en "mördad feminist är en bra feminist" så gäller plötsligt helt andra regler än när feminister manar till massmord på män! Den feministiska dubbelmoralen och hyckleriet visade än en gång sitt fula ansikte.

Samtidigt kanske man kan se Andrea Edwards och andra feministers ilskna reaktion på inlägget som ett lackmustest. Alla de som inte såg Medborgarperspektivs inlägg som en satir, någonting humoristiskt och någonting att inte ta på allvar kan ju i rimlighetens namn inte heller anse att Valerie Solanas "SCUM-manifestet" är en satir och någonting som inte ska läsas bokstavligt.

I och med att Andrea Edwards själv är en av dem som uppgett att hon känt sig mordhotad så borde det rimligen också innebära att hon verkligen står bakom varje ord hon själv spyr ur sig om män på Turteaterns scen. Att hon verkligen anser att män är en "biologisk olycka" som förtjänar att utrotas. Samma sak med alla övriga som reagerat på Medborgarperspektivs inlägget och som polisanmält detta eller anmält det för abuse hos Wordpress.

Lackmustestet visade alltså att Valerie Solanas uppmaning till våld och massmord på män i "SCUM-manifestet" ska tolkas bokstavligt.

Det visade också att denna syn är en integrerad del av den feministiska ideologin i Sverige. Något som faktiskt ett par dagar senare verifierades av Athena Farrokhzad i en artikel på Aftonbladets kultursidor, där hon dels argumenterar för användandet av våld för att uppnå sina politiska mål och dessutom argumenterar för att Valerie Solanas menar allvar med budskapet i "SCUM-manifestet".

Med det lackmustest som Medborgarperspektiv gjorde så börjar alltså feminismens sanna ansikte att synas allt tydligare. Så om man vill finna riktiga dödshot är det nog snarare i den sfären som polisen borde leta. Varför inte börja på Turteaterns scen och på landets kulturredaktioner?

AB1 AB2 AB3 DN1 DN2 DN3 DN4 HD1 EX1 EX2 EX3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 ÖC1
MER INTRESSANT OM: SCUM, VALERIE SOLANAS, TURTEATERN, FEMINISM, MORD

Mer fakta i BDSM-målet

Medborgare! Ända sedan förhandlingen i Tingsrätten har det funnits många frågetecken kring polisens och åklagare Ulrika Roglands agerande i det så kallade BDSM-målet. Redan då stod det klart att en 28-årig man falskanklagats för grov våldtäkt och olaga frihetsberövande samt att han hade fått spenderat nästan tre veckor i häkte, trots att han redan i de första förhören sa att han hade alibi. När sedan ytterligare en man (32-åringen) anhölls och häktades, misstänkt för samma grova brott, började dock till slut den falska historien att falla i bitar. Men istället för att vända åtalet mot den falskaangivande målsäganden valde åklagare Ulrika Rogland att åtala den 32-åriga mannen. Detta trots att det visade sig att sanningen var den att den 16-åriga flickan var både byxmyndig och hade samtyckt till en helg i dominansens tecken.

Medborgarperpsketiv har tidigare redovisat en del av de underliga turerna i BDSM-målet. Nu har även Göran Rudling på samtycke.nu gjort en mycket detaljerad genomgång av hela BDSM-målet. Både hur det hela började och alla underligheter i polisens och åklagare Ulrika Roglands jakt på kidnappare och våldtäktsmän. Det är mycket läsvärt.

Återigen framkommer en bild där mycket finns att önska om rättsväsendets agerande och de premisser dess representanter arbetar under. Det framkommer att polis och åklagare blint litat på målsägandens historia och att de på ett tidigt stadium bestämt sig för att den är sann. Detta trots att historien innehåller en hel del motsägelser och en del detaljer som borde vara enkla att kolla upp. Man gör överhuvudtaget inte några större försök att vare sig verifiera eller ifrågasätta målsägandes historia. Istället jobbar man på att försöka bekräfta det man tror sig veta, istället för att försöka förstå vad som verkligen hänt och hitta fakta som tyder på om man är rätt eller fel ute.

Medborgarperspektiv har tidigare uppmärksammat Göran Rudling utmärkta förmåga att i detalj granska aktuella rättsfall då han gjorde en mycket välskriven genomgång av hela Assange-fallet. Efter att ha läst den kan man verkligen fråga sig vem som borde vara föremål för en polisutredning. Samma sak kan man fråga sig när det gäller BDSM-målet. Men åklagare är ju tyvärr i princip "untouchables".

Istället har vi fått ett rättssystem som nästan uppmuntrar till lögner och politisk manipulation!

MER INTRESSANT OM: BDSM, RÄTTSSÄKERHET, ÅKLAGARE, POLIS, ASSANGE, FEMINISM

De feministiska machomännen och den feministiska dubbelmoralen

Medborgare! Den vänsterpolitiska teatergruppen Turteatern sätter upp en föreställning baserad på den feministiska ikonen Valerie Solanas verk "SCUM-manifestet" där det manas till massmord på män. Trots att verket har hyllats av många feminister och ses som ett av den feministiska ideologins viktigaste verk så hävdar Turteatern att det hela bara är en satir. Att uppmaningarna till massmord bara är humoristisk ironi. När då Medborgarperspektiv vänder på rollerna och provokativt skriver att "en mördad feminist är en bra feminist" så går inte bara Turteatern och resten av det svenska feministiska kollektivet i taket. Även etablerade media menar att Turteatern är utsatt för en våg av näthat. Som Aktivarum kallt konstaterar; näthatet kritiseras men manshatet får passera.

Men så ser det ut i den svenska feministiska hegemonin. Där gäller alltid den feministiska dubbelmoralen.

Samma typ av dubbelmoral kan noteras i kommentarsfälten på Medborgarperspektiv (både här och på den numera nedstängda Wordpress-bloggen) och i diskussion om kampanjen "Nu räcker det!" på Facebook. Där dyker de upp i stora skaror. De feministiska machomännen (som förvisso även kan vara av kvinnligt kön)! De som hotar. De som förlöjligar. De som uppmanar sina debattmotståndare att vara "en riktig man".

Dessa feminister uppmanar alltså andra att vara just det som de själva kritiserar!

Plötsligt var inte allt tal om att vidga könsrollerna och bryta mot normerna så viktiga längre. Den feministiska dubbelmoralen har åter en gång visat sitt fula ansikte.

På samma sätt har ett återkommande argument på Facebook varit att det bara är bittra pappor som inte får träffa sina barn som engagerat sätt i kampanjen "Nu räcker det!". Just dessa pappor som år efter år kämpar för att få träffa sina barn eller få till ett större umgänge med sina barn borde ju vara en grupp män som feministerna borde hylla. De kämpar ju för exakt det som feministerna säger sig vilja uppnå. Att män ska ta lika stort ansvar för sina barn som kvinnor tar. Men inte! Tvärtom är det ofta just feminister som hjälper till att motarbeta dessa pappor.

För att kunna komma vidare när det gäller jämställdheten så är det dags att vidga vyerna. Och det gäller inte minst inom feminismen. Det duger inte att säga en sak och agera på ett annat. Det är dags att säga adjö till den feministiska dubbelmoralen.

Det är bara tillsammans, män och kvinnor sida vid sida, som riktig jämställdhet kan nås.



MER INTRESSANT OM: FEMINISM, MACHOMÄN, SCUM, DUBBELMORAL, JÄMSTÄLLDHET

Provokationer och provokationer

Medborgare! Diskussionerna har gått heta på nätet efter att Turteatern (Teatern Utan Reaktionärer) på scenen manar till massmord på män i sin uppsättning av Valerie Solanas verk "SCUM-manifestet". Som ren kulturyttring är detta naturligtvis inte något som helst problem. Men till skillnad från andra verk där hat, förakt och våld riktas mot utpekade grupper i samhället (inklusive kvinnor) så hyllas samtidigt Valerie Solanas och hennes manifest av många anhängare till en specifik politisk ideologi. Nämligen av många feminister. Något motsvarande hyllande av rasistiska, sexistiska eller på annat sätt hatiska kulturella verk ägnar sig knappast några andra representanter för etablerade politiska ideologier eller partier åt och än mindre betraktas dessa verk som en nära del av ideologin. Men det gör "SCUM-manifestet". I Kulturnytt på Sverige Radio så skriver man till och med i recensionen att "föreställningen en feministisk arbetsseger".

Även Turteatern själva använder sig av en (radikal)feministisk retorik när de beskriver föreställningen. De hävdar att samhället är "patriakalt" och talar om "strukturer" som ska utmanas. De beskriver föreställningen som "en stunds avprogrammering". Det indikerar att det finns ett politiskt syfte i bakgrunden. Och det är kanske inte så konstigt. Turteatern är själva tydliga med att de bedriver en politisk scenkonst. I detta fallet en radikalfeministisk scenkonst.

Med det i baktanke blir det onekligen lite inkonsekvent att försöka gömma sig bakom begreppet "kultur" och säga att man bara vill provocera. Att hävda att allt bara är en satir och att man ska se det som sägs på scen som humoristisk ironi. Speciellt illa passar det ihop med det faktum att Valerie Solanas själv tog sitt manifest på så pass stort allvar att hon inte bara sköt Andy Warhol, utan även försökte mörda ytterligare två personer av manligt kön. Något som Turteaterns konstnärlig ledare, Carina Ehrenholm, dessutom försöker släta över när hon kallar Valerie Solanas attentat för små "tokigheter".

Än mer inkonsekvent blir det när Turteatern (med Andrea Edwards i spetsen) och flera andra feminister inte ser det som precis lika humoristiskt när Medborgarperspektiv på exakt samma ironiska sätt provocerar och skriver att "en mördad feminist är en bra feminist" och länkar till offentliga uppgifter?

Då åker plötsligt den feministiska offerkoftan på. På Turteatern känner sig Andrea Edward mordhotad och teatern gör en polisanmälan. Även många andra feminister går i taket. De skriker i vanlig ordning högt om "kvinnohat" och agerar för att få den hemska bloggen nedstängd. Som förväntat visade än en gång den feministiska dubbelmoralen sitt fula ansikte.

Riktigt illa blir det dessutom när man, som Pelle Billing noterat, tar i åtanke att Andrea Edwards själv i en intervju sagt att hon blev så illa berörd av "SCUM-manifestet", när hon första gången kom i kontakt med det, att hon inte kunde läsa klart boken. Och då var hon ändå en vuxen kvinna och därmed inte alls i skottgluggen för "SCUM-manifestets" budskap.

Pelle Billing ställer därför den naturliga följdfrågan till Andrea Edwards varför hon då tror att de skolpojkar som ska se föreställningen skulle vara tåligare än vad hon själv var? Men trots att Andrea Edwards deltagit i tråden så har hon undvikit att svara på frågan. Den feministiska dubbelmoralen visar återigen sitt ansikte.

Som tur är finns det faktiskt enstaka positiva undantag även bland feministerna. Johanna Sjödin inser att det är skillnad på dödshot och dödshot. Och Henric Grubbström skriver i en kommentar hos henne att:

"Det som använts är som medborgaren skriver offentliga uppgifter från ett halvt knapptryck bort. Att haka upp sig på dessa är verkligen att leta efter halmstrån för att motivera hur det ska gälla en standard för våra meningsfränder och en helt annan för de vi inte gillar. Det är dessutom helt uppenbart att denna standard för det acceptabla sätts selektivt i backspegeln. Det är till att parallellt vilja behålla och äta kakan lite väl mycket nu.

När folk började gnälla om SCUM tyckte jag att det bara var ett gäng överspända tokskallar. Plötsligt är jag inte alls lika säker på att de kan avfärdas så lättvindigt. För nog fan kan det finnas män som känner sig både hotade och kränkta av att få höra att de ska utrotas i egenskap av biologisk olycka. Levererade av en kvinna som – kanske inte på riktigt men – åtminstone enligt myten beväpnade sig för att göra allvar av sina idéer.

Det är inget hållbart argument mot att få använda sig av uppenbar ironi att man också kanske kan gömma sig bakom falsk ironi.

Det blir lite roligt hur Bertolt Brecht i vänstersammanhang brukar höjas till skyarna och aldrig någonsin problematiseras för sitt uttalande om att; “Klassfienden har namn, adress och telefonnummer” (fast på den tiden hade de ju inte hitta.se så de rättrogna var tvungna att ringa till skattemyndigheten innan det var någon större idé att börja planera eventuella attentat)."

Mycket bättre än så hade inte ens Medborgarperspektiv kunnat uttrycka det!

MER INTRESSANT OM: ANDREA EDWARDS, SCUM, FEMINISM, DUBBELMORAL, MORD

Feministisk teatergrupp manar till massmord på män

Medborgare! Att det inte finns någon jämställdhet bakom den feministiska masken blir allt mer tydligt. Tvärtom blir det allt mer uppenbart att feminismen uppmanar till våld mot män. Senast i raden är det Turteatern som på skattebetalarnas bekostnad bedriver manshat på skoltid. Deras uppsättning av Valerie Solanas feministiska ”SCUM-manifestet” går nämligen inte bara som vanlig teaterföreställning, utan även som skolteater. Där får skolpojkar sitta på hård träbritsar och höra skådespelaren Andrea Edwards kallar dem för en biologisk olycka samt att de inget annat förtjänar att mördas och utrotas. Flickorna däremot behandlas som drottningar. De får sitta på mjuka stolar klädda i röd sammet och med guldkuddar bakom ryggen, samtidigt som de bjuds på godis och vindruvor.

Men det är inte första gången som feministiska organisationer bedriver manshat på skoltid. Som Matte Matik uppmärksammat så ägnar sig även Västerbottensteatern åt liknande feministisk hatpropaganda mot män när de ger en föreställning som skrivits i samarbete med en kvinnojour.

På samma sätt har GenusNytt tidigare uppmärksammat projektet Machofabriken (som bland annat drivs av ROKS) där skoelever får lära sig att manlighet är någonting negativt och dåligt.

Allt detta handlar om demonisering och avhumanisering av män på skoltid. Pojkar får via den feministiska propagandan lära sig att de är värda mindre än flickor och att de i slutändan inget annat förtjänar än att dödas.

Men de feministiska kulturjournalisterna jublar bara över terrormanifestet. Uppmaningen att mörda och utplåna alla män kallas av dem omväxlande för ”uppfriskande”, ”gyllene” och att det ”lockar till skratt”. Man undrar ju om skolpojkarna i publiken håller med?

För även om Valerie Solanas, förutom SCUM-manifestet, mest förknippas med att ha försökt mörda konstnären Andy Warhol, så sanningen den att det snarare var frågan om ett attentat a lá Anders Behring Breivik i minatyr.

Valerie Solanas dök den 3 juni 1968 beväpnad upp på Andy Warhols studio The Factory. Hon började med att skjuta tre skott mot Andy Warhol. De två första skotten missade, men det tredje penetrerade hans högra och vänstra lunga, mjälte, lever, magsäck och matstrupe. Hon sköt därefter konstkritikern Mario Amaya och försökte sedan också skjuta Warhols manager Fred Hughes, men hennes pistol hakade upp sig just som hissen anlände till våningen där dramat utspelade sig. Hughes föreslog då att hon skulle åka med hissen, vilket hon också gjorde. Warhol skadades mycket svårt och dödförklarades vid ett tillfälle, men överlevde. Han hämtade sig aldrig helt från skadorna.

Det är alltså inte bara ett manifest som uttrycker hat mot vissa grupper av människor som Valerie Solanas har gemensamt med Anders Behring Breivik, utan även ett reellt attentat mot flera av dessa människor!

Anders Behring Breivik sitter inspärrad bakom lås och bom. Hans manifest finns det få som skulle kalla för ”uppfriskande”, ”gyllene” eller att det ”lockar till skratt”. Än mindre skulle någon få för sig att sätta upp en teaterföreställning utifrån det och mana till mord på de utpekade grupperna. Speciellt inte med skolbarn ur de utpekade grupperna i publiken. Och allra minst skulle media jubla över något sådant!

Men feministerna tycker bara att Valerie Solanas manshat är en humoristisk ironi, en satir. Ingen ting som man ska ta på allvar. Våld mot män är roligt, enligt feministerna.



Men om någon bara skulle uttrycka sig på samma sätt om feminister som feministerna själva uttrycker sig om män, då är det inte längre lika roligt. Då skulle feministerna, med Andrea Edwards i spetsen, omedelbart gå i taket och börja skrika "kvinnohat" och "polisanmälan".

Återigen har vi sett ett typexempel på den feministiska dubbelmoralen.

MER INTRESSANT OM: ANDREA EDWARDS, VALERIE SOLANAS, VÅLD, MASSMORD, MÄN

Bakom den feministiska masken finns ingen jämställdhet

Medborgare! Under andra halvan av 1700-talet fick de naturvetenskapliga framstegen allt fler människor att inse att världen inte var av Gud given, utan att det fanns vetenskapliga förklaringar till allt omkring oss. Det fick också till följd att religionen och den då rådande despotismen starkt ifrågasattes. Istället för att okritiskt tro på de auktoritära ledarna började allt fler inse att alla människor har ett sunt förnuft och är fullt kapabla att tänka och ta ansvar för sig själva. Dessa radikala idéer ledde till upplysningstiden, som fick sitt crescendo i och med den franska revolutionen. Där avskaffades den absoluta monarkin med feodala privilegier för adeln och prästerskapet och ersattas istället av ett statsskick som ville utgå från upplysningens idéer om frihet och jämlikhet.

Det var också ur dessa idéer som den ursprungliga feminismen grundades. Dess budskap om ”kvinnors fulla ekonomisk, sociala och politiska likställighet med mannen” är en naturlig del av upplysningens ideal. Och under lång tid stod män och kvinnor sida vid sida för att kämpa för mänskliga rättigheter åt alla människor i samhället.

Men som Medborgarperspektiv tidigare har redovisat så har feminismen med tiden blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

Under de senaste årtiondena har en den radikalfeministiska falangen kommit att dominera feminismen. Radikalfeminismen bygger inte på individens frihet och lika värde, utan på en kollektivistisk syn där människor delas upp i grupper baserat på kön och som sedan ställs mot varandra. Den egna gruppen (kvinnorna) betraktas som god och den andra gruppen (män) betraktas som ond. Det är en konfliksökande ideologi som bär stora likheter med kommunismens och nazismen. Skillnaden är enbart vilka grupper man valt att dela upp samhället i. Metoden och retoriken är densamma.

Med tiden har den radikalfeministiska ideologin fått allt mer inflytande i samhället och har numera anammats inom de politiska etablisemanget, inom media, inom kulturlivet och även inom universitetsvärlden. Det avslöjades med all tydlighet i dokumentärfilmen Könskriget (se del 1 och del 2) som visades i SVT för ett par år sedan. Den syn på män som ledande feminister visar upp där är rent ut sagt skrämmande. Och detta av personer som i många fall sitter på de allra högsta posterna i samhället!

Den negativa och destruktiva manssyn som dessa ledande feminister ger uttryck för i dokumentären Könskriget återfinns idag på många nivåer i samhället. Det har skapats en feministisk hegemoni som i radio, TV, tidningar, böcker och magasin ständigt matar den växande misandrin (manshatet) i samhället.

Det feministiska manshatet har nått så långt att medlemmar i ett av landets största politiska ungdomsförbund (SSU) kan skriva banderoller som denna, utan att ledarna som företräder förbundet reagerar!

Och under Pride-festivalen deklarerar feminister ”Hata vita rika straighta män” (se lilla bilden ovan) utan att någon i de egna leden reagerar. Just hatet och våldsromantiken inom genusvärlden är kanske det mest skrämmande att inte feministerna själva reagerar över. Under Feministiskt Initiativs kongress 2005 framfördes kampsånger som uppmanade till våld mot män. Och hela församlingen applåderade.



Sedan dess har det feministiska manshatet blivit ännu mer acceptrat i samhället. Det har nu gått så långt att feminister kan uppmana till våld mot män och helt vanliga kvinnor applåderar åt det!

Lägg till detta den enorma feministiska dubbelmoral (ännu fler exempel här) som finns i samhället. Där en handling beskrivs som dålig om en man gör den, men bra om en kvinna gör exakt samma sak. Där man talar om vikten av kvinnors rätt till sin egen kropp, men samtidigt blundar för att pojkar har mindre rätt till sin egen kropp än hundar.

Där det talas om hur viktigt det är med lika representation på olika områden i samhället, men där några av de områden som uppvisar den mest snedfördelade representationen är just inom genusvetenskapen, inom organisationen Genusföretagarna och i styrelsen för Feministiskt Initiativ.

När man dessutom hör förespråkare för olika feministiska partier tydligt deklarera att de inte vill ha en jämställd och könsneutral lagstiftning, där män får samma legala rättigheter som kvinnor idag redan har, så förstår man att bakom den feministiska masken finns ingen önskan om jämställdhet överhuvudtaget.

Det handlar tyvärr snarare om att genom ett systematiskt könskrig och nedvärderande av män åstadkomma Egalia, det feministiska drömsamhället.

MER INTRESSANT OM: MISANDRI, FEMINISM, RADIKALFEMINISM, JÄMSTÄLLDHET