Medborgare! Feminismen är den ideologi som kramar offerkoftan starkast i Sverige. Kanske är det ingen slump, eftersom den gren av feminismen som är dominerande (radikalfeminismen) är starkt influerad av det marxistiska tänkandet. Ett tänkande där grupper i samhället ställs mot varandra och där gruppernas möjlighet till makt över sin egen tillvaro ses som ett nollsummespel. Den typen av tankesätt leder ofelbart till att det ständigt gäller att framställa sin egen grupp som ”offer” och den grupp som man ser som motståndare till ”förövare”. Just detta ser man mycket tydligt i radikalfeminismens teori om könsmaktsordningen.När den här typen av ideologier får legitimitet i samhället (och därmed allt mer uttrymme i samhällsdebatten) så leder de inte till ökad förståelse och samförstånd, utan enbart till att klyftorna mellan de två grupperna ökar. Det är också just detta som så tydligt hänt i jämställdhetsdebatten i Sverige. Det har övergått i ett destruktivt feministiskt könskrig. Tyvärr vet vi dessutom vad den här typen av ideologier och tänkande har lett till i världshistorien, när de har tillåtits att helt dominera samhället. Med det i baktanke är det ingen vacker bild av framtiden vi har att vänta.
Många feministiska debattörer är ärliga med att de bedriver kvinnokamp och att feminism inte innefattar män. Trots detta så hävdas det ofta från feministiskt håll att man bedriver en kamp för jämställdhet, men när man granskar den i detalj kan man kort sagt säga att den främst ser till kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter. Inte det omvända.
Det är då inte konstigt att män (som Ivar Arpi skriver) inte känner sig välkomna att diskutera jämställdhet. Ty i den feministiska jämställdhetdebatten beskrivs nämligen män enbart i onda ordalag och män framställs ständigt som en priviligierad grupp i samhället som har makt över kvinnor. Precis som Anders B Westin påpekar så blundar dessa feminister för allt positivt som män har bidragit med till samhället. Ting som uppenbarligen (kvinnliga) feminister bara tar för givet ska finnas i samhället. Istället hamras bilden av kvinnan som ”offer” och mannen som ”förövare” in, aldrig ska de två mötas. Klyftan mellan könen vidgas för varje nytt feministiskt inlägg i jämställdhetsdebatten.
Att män och kvinnor historiskt sätt har haft olika uppgifter i samhället och olika förväntningar på sig är det knappast någon som nekar till. Det finns det både biologiska och sociala orsaker till (vilket Pelle Billing beskrivit bland annat här och här). Det har inget med förtryck att göra. Det har varit en konsekvens av de förhållanden som människan levt under. Förväntningarna har varit till ondo och godo för både kvinnor och män. Båda har haft sina fördelar och sina nackdelar.
När levnadsförhållandena i samhället har förändrats så har också könsrollerna förändrats. Det har varit tidens gång. Under de senaste århundradena har samhället förändrats i en aldrig tidigare skådad takt. Det har också lett till att trycket på att förändra könsrollerna ökat enormt. Och könsrollerna har förändrats, men som alltid med en viss eftersläpning.
Samtidigt har det moderna samhället blivit allt mer internationaliserat och allt mer heterogent. Den (relativa) homogenitet i levnadsförhållanden som för bara ett par generationer sedan fanns i det svenska samhället är på snabb väg att försvinna. Detta har också lett till att synen på män och kvinnor kommit att divergerat allt mer beroende på vilka kretsar man tillhör i samhället. En klassisk arbetarfamilj i Borlänge har kanske inte samma syn på könsrollerna och samma förväntningar på män respektive kvinnor som en ung ensamstående kulturjournalist på Södermalm eller som ett nyligen hitkommet invandrare från Somalia.
Men eftersom kulturjournalisten på Södermalm har oändligt mycket mer inflytande över vad som skrivs i gammelmedia så kommer naturligtvis hennes och hennes vänners (ofta radikalfeministiska) bild av samhället att klart dominera debatten i Sverige. Det är hennes bild av Sverige som kommer att påverka politiken och som i slutändan kommer att få inflytande över både arbetarfamiljens liv i Borlänge och den nyligen hitkomna invandrarens liv i förorten, trots att de inte alls känner igen sig i hennes bild!
Det är då det uppstår en enorm klyfta mellan den etablerade eliten i samhället och det som Göran Hägglund kallar verklighetens folk. Detta ser vi exempel på nästan dagligen. Här om sisten var det legodebatten i Aftonbladet, där både feministiska debattörer och enskilda politiker ville gå in och detaljstyra vanliga människors liv istället för att överlåta beslutet om vilka leksaker föräldrarna ska köpa till sina barn på dem själva. Allt under parollen att det var ett enormt jämställdhetsproblem att pojkar och flickor inte bygger lika mycket med lego. I detta fallet var det företaget Lego som sågs som den hemska ”förtryckaren” och landets alla föräldrar och barn som ”offren”.
Precis som Göran Hägglund påpekade så fördes jämställdhetsdebatten återigen långt över huvudet på vanliga människor. Ett antal självutnämnda experter ville styra vanliga människors liv, eftersom de anser att vanligt folk inte förstår sitt eget bästa. Samma totalitära tänkande som så ofta dyker upp i svallvågorna av den radikalfeministiska propagandan.
Samma typ av radikalfeministiskt glorifierande av offerrollen ser man i debatten om #prataomdet. Kvinnor beskrivs gång efter gång som passiva ”offer” som inte klarar av att ta eget ansvar för sig själva, speciellt inte i situationer som har med sex att göra. Istället för att förvänta sig att kvinnor själva ska kunna känna efter vad de känner och tydligt förmedla det till sin sexpartners, så läggs förväntningen på att mannen ska kunna känna efter vad kvinnan känner. Om han inte klarar av det så är hand per definition en ”förrövare”.
Trots att de (ofta unga och välutbildade) kvinnor som pratar om det alla har vuxit upp i ett samhälle som präglats av den svenska feministiska debatten klarar de tydligen inte av att ta samma ansvar för sig själva som unga män de facto tar. Istället odlar de bilden av sig själva som ”offer” och män som ”förövare”. Offerkoftan sitter hårdare på ju mer genomslag i samhällsdebatten som den feministiska propagandan får, men det pratar vi inte om.
Tyvärr präglas allt mer av svensk politik av offerrollsglorifierande. Det ska ständigt refereras till ”strukturer” och ”normer” som ligger som en enda enorm hämsko över landets alla utsatta grupper. Alla är de ”offer”, men störst ”offer” av alla är landets alla kvinnor. Så snart en kvinna har en motgång så beror det på könsdiskriminering. Aldrig kan det bero på hennes individuella brister och tillkortakommanden. Det har årtionden av feministisk propaganda fastlagt.
Offerrollsglorifierandet har gått så långt att till och med män börjar se sig som ”offer”.
Men är det verkligen en positiv utveckling för ett samhälle att dess medborgare ständigt matas med bilden att de är ”offer” som är ”förtryckt” av ”strukturerna” och ”normerna”? Nej! Det leder bara till ett destruktivt samhälle där individen på sikt tappar tron på sig själv och blir passiv. Det bygger upp en känsla hos individen av att inte kunna påverka sitt eget liv och det skapa en förväntan av att staten istället ska ta ansvar för varje enskild medborgare, istället för att individen själv ska göra det.
Men är det verkligen en positiv utveckling för ett samhälle att dess medborgare ständigt matas med bilden att de är ”offer” som är ”förtryckt” av ”strukturerna” och ”normerna”? Nej! Det leder bara till ett destruktivt samhälle där individen på sikt tappar tron på sig själv och blir passiv. Det bygger upp en känsla hos individen av att inte kunna påverka sitt eget liv och det skapa en förväntan av att staten istället ska ta ansvar för varje enskild medborgare, istället för att individen själv ska göra det.
Men staten kan aldrig ta ansvar för varje enskild medborgare. Staten är ingen övermänsklig varelse med gudomlig kraft. Staten består också av individer. Individer som inte har större förmåga att ta hand om andra än vad de enskilda medborgarna har att ta hand om sig själva.
Därför måste vi alla kasta offerkoftan och göra upp med radikalfeminismens destruktiva samhällssyn. Män och kvinnor måste ta varandra i hand och gemensamt blicka framåt. Vi måste fokusera på att ta vara på alla de möjligheter vi alla har. Alla individer har måhända inte exakt samma möjligheter på livets alla områden, men det gäller att ta så väl vara på alla de möjligheter som vi faktiskt har som enskilda individer. De är vi skyldiga varandra.
MER INTRESSANT OM: PRATA OM DET, OFFERKOFTA, JÄMSTÄLLDHET, FEMINISM
27 kommentarer:
Jag skiter i offerkoftor men är klart intresserad av adressen till någon som säljer lyckans galoscher. Om det nu finns galoscher förståss att köpa.Har letat på tradera och blocket.
Du är klok, MX. Just så.
Så rätt så. Och om trettio år kommer vi att begripa att det var en utvecklingsfas, som pågick, med snabba ryck nu i början av seklet. Äntligen gick vi in i den period då vi begrep att -ismer inte gör någon människa lycklig och att vi är en enda mänsklig art på jorden. Lyckan finns inom var och en av oss. Där gömde gudarna denna härliga upplevelse för de kloke att finna.
Medborgaperspektiv@ Håller med dig i att en offerkofte-ideologi inte leder någonstans. Varken från män eller från kvinnor. Likaså att vi inte helt kan förlita oss på statens förmåga utan måste se till individens eget ansvar. I det fallet har vi samma uppfattning.
Har snabbt läst dina länkar till Pelle Billing och måste säga, att det ger mig en känsla av någon som vill leva i en tidsålder från 50-talet, trots hans till synes yngre ålder. Det känns könsrollskonservativt. Kvinnor är inte gravida större delen av sina liv, vilket han hänvisar skulle vara en orsak till att kvinnor förr och även idag ska "skyddas" och hållas från närings- och yrkesliv. Ty de har ju inte den fysiska styrkan. Han tycks måla upp kvinnan som en enda stor barock livmoder.
Många män idag är inte heller fysiskt starka och med dagens teknik, så blir hans inlägg inte mer än humbug. Varför inte istället säga rätt ut, att Pelle Billing med genuskollegor vill att kvinnor ska backa och inte utöva konkurrens för männen!? Till syvende och sist tycks ju det mesta handla om att Pelle Billing, Per Ström med flera känner sig åsidosatta av kvinnor ju mer kvinnor syns i media och näringsliv.
Vore det inte bättre att istället gilla läget och se kvinnor som jämlika och inte som konkurrenter. Ser hellre att vi har en individualiserad ideologi, där alla får vara hur de vill.
Kvinnor kommer fortsätta leva och ta plats. Det är ju ändå inget som skulle påverka, hindra eller motverka, att de flesta män fortsättningsvis kommer, om inte ses åtminstone av många, att visualiseras som manliga, trygga och starka. Inte heller kommer kvinnors evolution i samhället hindra, att män fortsättningsvis kommer fortsätta bli älskade av kvinnor.
Lotta!
Varför får du känslan av att Pelle Billing vill leva i en tidsålder a lá 50-talet? Det enda Pelle gör är att förklara varför könsrollerna har uppkommit. De har inte uppkommit på grund av att män som grupp gått ihop i en konspiration med syfte att "förtrycka" kvinnorna, vilket är den feministiska synen på könsrollerna.
Könsrollerna har uppstått och utvecklats efter de levnadsvillkor som människan har haft. Dessa levnadsvillkor har förändrats under historien och då har också könsrollerna förändrats. Att bara betrakta dagens syn på män och kvinnor utan att sätta det i ett historiskt perspektiv är bara naivt.
Om du tolkar det som att Pelle Billing och Pär Ström vill att "kvinnor ska backa och inte utöva konkurrens för männen" så har du missuppfattat dem totalt. De vill just se kvinnor som jämlikar, som individer som själva kan ta ansvar för sina liv och själva kan bestämma vad de anser är bäst för sig själva. De vill ha samma rättigheter och skyldigheter för både män och kvinnor.
Att däremot sedan inte utfallet av alla val kommer att se exakt likadant ut för kvinnor och män anser de dock inte att staten ska lägga sig i! Det är framför allt där som den stora skillnaden ligger jämfört med dagens (radikal)feminister. De anser att jämställdhet uppstår först då alla utfall är lika mellan könen. De bortser från att män och kvinnor kan vilja göra olika val i livet. De vill därför gå in och detaljstyra män och kvinnors liv, eftersom de anser sig veta bättre än vanligt folk vad vanligt vill verkligen vill.
Så om du verkligen ser att vi har en individualiserad ideologi så står du snarare på Pelle Billings, Pär Ströms och Medborgarperspektivs sida i synen på jämställdheten.
@Lotta: Jag vet att du inte tro det, men jag håller md dig.
@MeborgareX: Att säga att män genom tiderna inte har velat förtrycka kvinnor, framför allt här i Sverige med kristendomen till hjälp, är ju bara inte sant. Den förklaring till könsroller som beskrivs i länkarna ovan är så grova förenklingar att det blir direkt missvisande.
Det jag skriver här tar dock inte bort det faktum att det finns områden som män är missgynnade på, framför allt i pappa-frågor. Det finns helt enkelt områden som alla olika sorters grupper i samhället är missgynnade på. Därför så är det lite väl enkelt att säga att det bara är upp till individen att skapa sig sitt livsrum. Det behövs först och främst att man gör ngt själv, men ingen klara det helt ensam, i alla fall inte lika bra, så vi som samhälle behöver fylla i och jämna till vägen lite.
Hmm!
Jag håller med din att kristendomen (och även judendom och islam) har en väldigt separerad syn på kvinnor och män. Men dessa religioner är ju inte representativa för män som grupp. enbart ett mindre antal män har tillhört gruppen präster i samhället.
Ser man till nutid så är det ju dessutom numera mest kvinnor som är med i kyrkan. Svenska män vänder den kristna kyrkan ryggen i högre grad än kvinnor. Till och med en feminist som Anna Ardin är med i Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen! Varför? Om man nu är feminist?
Islam har om möjligt en ännu mer isärhållande syn på män och kvinnor. Trots det så har svenska feminister väldigt svårt att kritisera islam! Varför? Anna Ardin bedriver till och med kampanjer för islam (se hennes hemsida) och befinner sig tydligen just nu i Palestina för att samarbeta ytterligare med muslimer.
Om nu kristendom och islam har en så isärhållande bild av män och kvinnor, varför kritiserar inte feminister då dessa religioner betydligt hårdare?
MX@
Blir något förvirrad. Ja jag tolkade faktiskt era budskap på det sättet. Det är inte heller taget ur luften! Tyvärr ges dubbla budskap i ert propagerande kring er form av jämlikhet. Självklart har vi historiska förklaringar.
Anser dock att vi bör leva i nuet. Du säger att ni är ute efter jämlikhet mellan könen och ett individuellt tänkande:
Kommentar hos Pelle Billing del 2 av hans version av könshistorieberättelsen, av Erik i Lund:
”(…...) Uppdelningen måste också innebära att det är tydliga skillnader mellan de två könens uppgifter, så som du påpekar. Annars vore det ju ingen vits med uppdelningen.
Dessutom är det alldeles tydligt så att de två könen bör vara varandras motsatser i olika avseenden, för att komplettera varandra på bästa sätt, inte bara beträffande könsorganens fysik. Den riskbenägenhet du nämner är en sådan faktor.
Det är naturligt att den resulterat i att många fler män än kvinnor sitter i bolagsstyrelser. Affärer handlar om att ta risker.”
Jag är företagare och har även arbetat på större bolag i styrelser. Därför faller jag inte direkt för ovan kommentar, som Pelle Billing i stort höll med om!
Om ni dessutom vill ha en mer individualiserad ideologi. Hur kommer det sig då att ni vill ha forskning kring ”naturliga skillnader mellan könen”, enligt nedan diskussion hos Billing?
”Om genusforskning verkligen skall kallas för forskning, bör den först och främst ägna sig åt att kartlägga de naturliga skillnaderna mellan könen. Det kan sedan ligga till grund för en diskussion om vilka funktioner i samhället som bäst passar det ena eller det andra könet.”
Det känns ju vara helt i otakt med vad du säger är er mer individualiserade ideologi utan könsrollstänkande.
Jag tror ni förlorar mycket på att inte hellre vilja se fördelar med kvinnor inom näringslivet. Hur kommer det sig att det finns framgångsrika kvinnor i näringslivet? Har de kanske fått testosteron genom bröstmjölken?
Hmm@ Nej jag ser inte det som otroligt. Ibland händer det att folk håller med även mig! ;-)
@MedborgareX: Dina frågor som du ställer är till fel person. Jag vet alldeles för lite om de feministiska agendorna för att kunna svara.
I övrigt så vänder jag mig inte emot hur det ser ut idag, utan mot hur vissa idag försöker skildra hur det har sett ut historiskt sett.
Lotta!
Visst lever vi i nuet, men för att förstå varför könsrollerna ser ut som de gör idag måste man göra en historisk betraktelse. Människans livsvilkor har ju förändrats kraftigt under historien i takt med att kunskaper, teknologi och samhället har förändrats. Det är precis det Pelle Billing tar upp i sina två blogginlägg. Han pekar på att könrollerna idag inte ser ut som de gör på grund av någon manlig konspiration att förtrycka kvinnorna, utan att de (för både kvinnor och män) är en konsekvens av historien.
Därmed inte sagt att könsrollerna måste se likadana ut idag, i vårt moderna samhälle. Tvärtom så bör de förändras för att bättre reflektera dagen samhälle.
Exakt vad Erik i Lund menar med sin kommentar vet jag inte (han är dessutom varken jag, Pelle Billing eller Pär Ström), men det kan lika gärna vara just en historisk betraktelse även det. Det finns dock fortfarande biologiska skillnader mellan kvinnor och män som kan tänkas inverka på vilka prioriteringar och val vi gör i livet. Därmed behöver inte alltid utfallet komma att bli 50/50 även om man har ett jämställt samhälle.
I ett modernt samhälle ska naturligtvis män och kvinnor ha samma rättigheter och skyldigheter. Dit är vi sakta på väg. Män har idag inga rättigheter som inte kvinnor har, kvinnor har dock fortfarande vissa rättigheter som inte män fått än. Förhoppningsvis kommer även detta rättas till inom snar framtid.
Även om det kan finnas biologiska skillnader mellan könen så innebär det heller inte att det är vattentäta skott mellan vad kvinnor och män kan och väljer att göra i livet. Variationerna inom respektive grupp är långt större än skillnaden i medeltal. Så även om kvinnor oftast varit den som tagit mest hand om barnen så finns det många exempel på familjer där mannen tagit huvudansvaret för barnen. Även om det främst varit män som startat och drivit företag så finns det många exempel på kvinnor som gjort det också.
De historiska könsrollerna gör sig dock fortfarande gällande i dagens moderna samhälle. Långsamt håller könsrollerna nu på att förändras för att bättre passa de nya tekniska, kulturella och samhälleliga förhållanden som råder idag. Men trots att kvinnor idag har samma möjligheter att utbilda sig som män och samma rättigheter att starta och driva nya företag så är det fortfarande främst män som gör det. Istället fortsätter kvinnor att se sig som den viktigaste föräldern för barnen och är den som lämnar jobbet under flera år för att vara föräldraledig. Många (feministiska) kvinnor ser sig dessutom som "förtryckta offer" när de själva aktivt gör dessa val.
Själv hoppas jag att kvinnor ska sluta se sig som "offer" och börja ta större ansvar för sin eget liv. Vi har en miljon människor i utanförskap i detta land. Män tar redan idag ett betydligt större ansvar än kvinnor i att arbeta och betala in skatt till välfärdssamhället, så att alla dessa en miljon får tak över huvudet och mat på bordet. Samtidigt finansierar dessa skattepengar vård, skola och omsorg till barn och gamla. Dessutom går dessa skattepengar till att finansiera föräldraförsäkringen. Varje svensk man betalar under sin livstid i medeltal in 2 miljoner kronor mer i skatt än vad han själv får tillbaka av välfärdssaamhället. Kvinnor däremot får mer än de betalar in.
Jag hoppas verkligen att vi snarast kan få fler kvinnor att starta nya företag och att fler kvinnor börjar ta ansvar för att bidra till välfärdssamhället till lika hög utsträckning som män. tänk om svenska kvinnor kunde skapa 200 nya börsföretag och anställa säg hälften av alla de som idag befinner sig i utanförskap! Det hade varit fantastiskt för både jämställdheten och samhället i stort! Varför hör man aldrig feminister tala om sådant?
Hmm!
Vad anser du då vara fel i den bild av historiens inverkan på könsrollerna som Pelle Billing beskrivit?
MX@
Jag är av den uppfattningen att det faktiskt är fler kvinnor än män, som studerar vidare. Dessutom är det ganska många kvinnor som börjat starta företag. Däremot att få bolag till börsnoterade bolag görs ju så klart inte på en vecka. Män har de facto varit ute längre i näringslivet än många kvinnor, som ju först började sluta vara hemmafruar i början på 70-talet. Män å´ andra sidan startade väl de första familjeföretagen i början på 30-talet, så ni har ju fått ett visst handikapp i jämförelse med kvinnor.
Har även noterat att vissa unga kvinnor ser sig som ”offer”. Tror ändå inte att de är övervägande representativa bland kvinnor. Jag anser verkligen att jag bidragit med skatt till samhället och till alla barnalstrande familjer med olika fäder och mödrar.
Eftersom kvinnor är överrepresenterade inom landsting och kommun där lönerna inte är lika höga, så blir heller inte skatteintäkterna lika stora. Dessutom jobbar fler kvinnor deltid. Läste att de tydligen inte fanns så många heltidsanställningar för dem inom äldrevården, så de är ju kanske svårt att påverka, om de inte studerar vidare! Eller Skolar om sig.
Vilka rättigheter har kvinnor som inte män fått ännu?
Kan bara hålla med. Det är ett evigt tjat om än den ena och än den andra som är kränkt i Sverige. Tror mycket av det tänker har kommit med alla dessa bittra feminister som dykt upp de senaste åren. Bittrast av de alla är Gudrun Schyman, men henne ser man allt mindre av som tur är. Folk har väll börjat inse vilken inskränkt och bitter gammal kommunist hon egentligen är.
Till Hmm. Du anser tydligen att män gått samman i genom historien för att förtrycka kvinnor. Jag undrar då varför vi inte sänt ut kvinnorna att dö på slagfälten, det hade väl i högsta grad varit förtryckande. Kvinnorna har haft privilegiet att stanna hemma medan hennes man slogs och dog för henne. Vem är det som förtrycker vem?
Jag förstår inte alla dessa unga kvinnor i tjugoårsåldern som så högljutt beklagar sig i tidningsspalterna över hur synd det om alla kvinnor. De har ju vuxit upp i den bästa av världar med föräldrar som gjort allt för dem, en skola som står på tå för dem och universitet som har speciella kvinnosatsningar. De har rösträtt, fri abort och flera preventivmedel att välja på. Ändå verkar de uppleva sig så väldigt hämmade i samhället, mycket mer så än oss som är födda på 40-talet. Vi levde livet och tog vara på alla möjligheterna när vi var unga. Dagens unga kvinnor verkar vara helt handlingsförlamade. Vad har hänt i samhället? Något måste ha gått helt fel.
Medborgare X!
Jag är jätte glad att du igen skriver viktiga för friheten inlägg. Den här gången vill jag dock opponera. Jag gillar din vädjan till alla (att kasta offerkoftan) dock tror jag att det är ganska naivt att tro att den oheliga alliansen i Sverige dvs. statsfeminismen, ofria och lättmanipulerade massmedia, och det totalitära rättsväsendet kan påverkas av det. Historien känner inget exempel på något sådant.
Jag tycker att det enda som kunde stoppa den totalitära utvecklingen i Sverige är trycket från utlandet. För att skapa ett sådant tryck behövs online information på engelska! Ännu bättre vore att publicera professionellt skrivna artiklar i internationellt ansedda tidskrifter (i t.ex. the Economist).
Janus, USA
Lotta!
Precis! Det är faktiskt fler kvinnor än män som läser vidare på universitet idag. Hela världen ligger öppna för dessa kvinnor. Universiteten är idag mer internationella än någonsin tidigare och öppnar inte bara portarna till arbete i Sverige, utan i hela världen. Trots det ser uppenbarligen många välutbildade unga kvinnor sig som "förtryckta offer".
Dessutom fortsätter män att i högre omfattning starta nya företag och ta ansvar för att skapa välstånd och nya medel för att ytterligare utveckla välfärden. Under tiden ställer sig alla dessa välutbildade unga (feministiska) kvinnor på sidan och beklagar sig över att de inte få styrelseposter i börsbolagen! De fortsätter att passivt se allt som ett nollsummespel. De fortsätter att beskylla "männen" för att de inte stiger åt sidan och rullar ut den röda mattan för kvinnorna. Istället för att själva rulla upp ärmarna och starta egna företag och ta tillvara på alla de möjligheter som finns i samhället så kramar alla dessa unga feministiska kvinnorna hårdare kring sig för varje år som går.
Det gäller naturligtvis inte alla kvinnor, men det gäller en grupp kvinnor i samhället som ständigt får komma till tals i gammelmedia. Den radikalfeministiska ideologin har fått ett starkt grepp om kultursektorn, politiken och gammelmedia. Det gör att den har en stor inflytande över vanligt folks vardag. Trots att vanligt folk inte känner igen sig i deras propaganda.
Men det är dags att göra upp med den destruktiva radikalfeminismen. Vi behöver få ett slut på feminismens könskrig. Istället behöver kvinnor och män tillsammans arbeta för att förbättra samhället, precis som Pelle Billing skriver om här.
PS: Kvinnor har ett antal rättigheter inom barn- och vårdnadsområdet som inte män har. Rätten till att automatiskt få vårdnaden om sina barn och rätten att få barnbidrag utbetalad till sig t.ex. DS.
Margaretha!
Skönt att se att det är fler som noterat samma sak som jag.
Janus!
Jag tror nog att ett tryck internt i landet också kan förändra samhället. Det gäller bara att få vanligt folk att börja engagera sig och göra gemensam sak mot de som har merparten av inflytandet i samhället (politiska eliten, kultureliten och mediaeliten).
Kul att du är tillbaka.
Jag ogillar offerkoftor i allmänhet!
Dock är jag lycklig över att se dina skrivna ord igen. Glad att du är tillbaka!!
Lotta -- den mest grundläggande rättigheten inom barn- och vårdnadsområdet som kvinnor har, men inte män: Att ensidigt besluta om ett barn ska födas över huvud taget.
Två scenarion några veckor efter att kondomen brast:
1: "Oh, älskling, är du med barn! Vad underbart, jag har alltid velat bli pappa!" -- Näpp, jag ska göra abort.
2: "Oj, blev du med barn av vårt engångsknull! Vad synd; jag kan inte bli pappa, åtminstone inte just nu och, öh, faktiskt helst inte med just dig." -- Johodå, nu ska du betala underhåll i all evinnerlighet för ungen som jag tänker föda trots att den är missbildad och efterbliven.
DEN rätten har kvinnor i dag.
Åtminstone det andra scenariot är så uppenbart orättvist att den borde gå att korrigera redan i dagsläget; typ, "Nej, då skriver jag mig fri från faderskapet, o-erkänner det kommande barnet -- vill du ha det ändå, så är det helt på ditt eget ansvar". Det första scenariot är kanske egentligen mer hjärtskärande (det är väl inget som säger att bara kvinnor kan längta efter att bli föräldrar?), men tekniskt svårare; eftersom det skulle strida mot kvinnors rätt till sin egen kropp att tvinga någon att genomgå en hel graviditet och förlossning, så kommer det väl inte att kunna lösas förrän science fiction-litteraturens konstgjorda livmödrar har blivit verklighet.
Måste bara slänga in en snabb eloge för väl framförda åsikter och en jäkligt läsvärd blogg.
@ Christian R Conrad
Beträffande scenario 1: Vilket annat alternativ hade du föredragit? Att kvinnan skulle tvingas föda ett barn, med en man hon kanske inte älskade. Att du hade barn med någon som inte ville ha barn. Och skulle bli en usel mamma av samma anledning? Ett barn är ju inte bara en söt liten varelse. Tänk att fostra ett barn tillsammans, där ni troligen skulle gå skilda vägar före barnet blivit två år, om ni har tur. Det minsta att begära och som är smartast är ju ändå att bägge parter verkligen vill ha barn tillsammans! En lag som tvingar alla kvinnor som av misstag blir gravida, att föda med vem som helst. Och när som helst är nog inte att föredra. Det innebär inte heller att jag ser abort som en lösning för preventivmedel.
Beträffande scenario 2: Jag ser det som idioti av en kvinna att vilja skaffa barn överhuvudtaget när det sker under de omständigheterna. Det är ju även barnet, som bör ha föräldrar med en någorlunda bra relation. Underhållet i det läget kan ju kanske ifrågasättas. Är det verkligen vanligt förekommande att kvinnor vill ha barn, med en man de träffat en gång?? Jag hade en manlig släkting, som efter 16 års underhåll begärde, att få ta ett faderskapstest (kanske såg han att pojken inte var så lik), mamman vägrade när ärendet kom upp. Har man haft en relation först, så antar man ju ändå att man är fadern.
Roligt att se dig tillbaks från bloggsemestern gamle vän. Hoppas du är utvilad och restaurerad. Själv är jag lite luggslite efter det senaste årets lynchning. Men samtidigt oerhört glad över tingsrättens senaste beslut i mitt eget fall.
Tur att man haft åsiktsfränder som stöttat när det blåste som värst. Nu släpper jag snart en ny CD och försöker samla ihop spillrorna efter det långa kriget. Tror det är nödvändigt att ta lite permis ibland. Men jag kommer att fortsätta blogga då och då. Har man väl fått in det i blodet så är det svårt att sluta.
Och visst har du rätt i det du skriver. Tycker mig ändå skönja en ökande medvetenhet om feminismen bland vanligt folk. Hur man skall få media och kultureliten att sluta krama den vetefan emellertid. Det krävs nog en rejäl utrensing i så fall.
Konstigt ändå att ingen i media, som ändå till syvene och sist är kommersiellt styrd till allra största delen, kommit på att det finns många människor som skulle stödja alla initiativ att avslöja statsfeminismen genom avslöjande reportage.
Om man tar kvällspressen som exempel. Vore det inte hemskt intressant att se vad som skulle hända med försälningsstatistiken mellan dom två drakarna, om den ena gav upp feministkramandet och satsade på sann jämställdhet istället?
Bra skrivet såväl Medborgare X som Daddy.
Tur att det är nytt år och början på nya möjligheter.
Leroy
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!