Könsrollskonservativa feminister

Medborgare! Finns det någon som ännu inte uppmärksammat att feminister ofta ägnar en stor del av sin tid åt att kritiserar män och mäns agerande. Enligt dem själva är det inte frågan om något manshat, utan bara en del i deras ifrågasättande av samhällets rådande normer och framför allt då av könsrollerna. Feminister hävdar ofta att de vill luckra upp de förväntningar och föreställningar som finns kring kön i samhället. Personer som beter sig i enlighet med de traditionella könsrollerna eller som hävdar att det finns skillnader mellan män och kvinnor brukar därför ofta beskyllas för att vara könsrollskonservativa av landets feminister. Det är därför som heterosexuella parrelationer står som lågt i kurs inom feminismen. Istället hyllas regnbågsfamiljer, HBT-relationer och ensamstående mammor som inseminerat sig utomlands.

Men av någon anledning verkar det allt för ofta vara långt mellan ord och handling när det gäller feminismen, något som Hanne Kjöller noterade efter att ha sett Maria Sveland i SVT:s programserie Provokatörerna. Där framgick med all tydlighet att Maria Sveland, som så många andra feminister, agerar helt ologiskt och irrationellt.

Trots att Maria Sveland och andra feminister ofta beskriver sig som förtryckta av män i samhället, att det är ett elände för kvinnor att vara gravid och föda barn, att kvinnor fortfarande förväntas ta huvudansvaret för barnen och att det inte går att leva jämställt, så fortsätter dessa välutbildade feministiska kvinnor att gifta sig i vit klänning och att föda inte bara ett barn, utan flera barn!

Ja, många av dessa feministiska kvinnor dyrkar till och med modersrollen! De går själva upp i den med hull och hår. Som Wonderkarin, som på Twitter i första hand beskriver sig som en ammande mamma och som dessutom har en egen liten mammablogg! En typisk mammarollskramande feminist alltså. 

Mansrollen kan dessa feminister spy hur mycket hat över som helst, men att ifrågasätta (och än mindre kritisera) den heliga mammarollen går absolut inte. Feminister kritiserar bara könsrollerna när det passar dem själva, det vill säga när det gäller att kritisera män. Samtidigt kramar de gärna den kvinnliga könsrollen när det passar dem själva. Till exempel framställer feminister ofta kvinnor som passiva offer som inte klarar av att ta ansvar för sig själva på samma sätt som män förväntas göra. Typiskt dubbelmoral alltså!

När Hanne Kjöller påpekar just detta tar det som vanligt hus i helvete hos offerfeministerna. Katarina Wennstam kommer snabbt till Maria Svelands försvar och visar med all tydlighet att Hanne Kjöller har helt rätt i att offerfeministerna inte tål att bli ifrågasatta. Allra minst tål de att deras eget heliga moderskap ifrågasätts.

Ibland kan man undra om det finns några i detta avlånga land som är lika könsrollskonservativa som just kvinnliga feminister!?

MER INTRESSANT OM: HANNE KJÖLLER, MARIA SVELAND, FEMINISM, KÖNSROLL