30 september 2009

Dags för kultureliten att sluta parasitera på folket

Medborgare! Nu går kulturelitens förespråkare ut i ett antal gemensam debattartiklar på gammelmedias kultursidor. Chefsredaktörer för ett antal obskyra magasin som till största del lever på bidrag gör gemensam sak med kulturcheferna i prasselpressen (så som Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg) och påstår att regeringen tystar den svenska kulturdebatten när de minskar stödet till dessa obskyra magasin. Detta efter att regeringen har påpekat att de vill ha en tydligare definition av begreppet kulturtidskrift samt att stödet i första hand skall gå till att främja utgivning av tidskrifter vars huvudsakliga inriktning är kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas områden. Detta har väckt oro på ett antal svenska tidskriftsredaktioner som är mer inriktade på samhällsdebatt än specifikt kultur och som idag är starkt beroende av bidrag (så som Bang och Expo)!

Aftonbladets politiska chefsredaktör Helle Klein skriver på sin blogg att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har fått för sig att kulturtidskrifter som också debatterar samhällsfrågor inte ska få något tidskriftsstöd framöver och tycker att det är en absurd politik. Hon skriver vidare att i moderaternas Sverige bestämmer staten vilka tidskrifter som får tycka och tänka om vår tid. Likartat skriver vänsterpartiets Jonas Sjöstedt på sin blogg och han påstår att flera kritiska röster riskerar att tystna om det nya förslaget om kulturtidskrifter blir verkställd politik.

Tidskrifter och deras anställda får naturligtvis tycka och tänka precis vad de vill, men de ska inte parasitera på vanligt folks skattepengar. Precis som alla andra i samhället har de en skyldighet att bidra ekonomiskt till samhället och inte leva av andra människors hårt ihopslitna skattepengar.

Det är dags att även kultureliten och deras politiska organ börjar göra rätt för sig i samhället, istället för att leva som parasiter på samhällskroppen! Medborgarperspektiv tycker att deras företrädare ska växa upp och skaffa sig ett riktigt jobb som alla andra!

29 september 2009

Var tog pandemin vägen?

Medborgare! För en månad sedan spred gammelmedia svarta rubriken om svininfluensan och den väntande pandemin. WHO spred sin skräckpropaganda om en blixtsam spridning av svininfluensan över hela norra halvklotet. Speciellt när skolorna började igen efter sommarlovet. Då skulle influensan slå till med full kraft! Paniken spred sin i trygghetsnarkomanernas land och de svenska myndigheterna planerade för massvaccination av hela befolkningen för att skydda medborgarna för denna nya farsot (även om några av oss ansåg att det främst låg politiska och ekonomiska intressen bakom beslutet). Trots att det registrerades ett par dödsfall försvann svininfluensan efter någon vecka från tidningarnas löpsedlar.

Vad hände då med den befarade pandemin? Smittskyddsinstitutet meddelar att spridningen är fortsatt låg och att viruset A/H1N1 fortfarande inte har muterat till någon aggressivare variant. Trotsa detta fortsätter myndigheterna enligt plan med massvaccination. Vaccinet Pandemrix från GlaxoSmithKline har nu blivit godkänt av den europeiska läkemedelsmyndigheten. De första 900 000 doserna kommer att levereras till landstingen under nästa vecka. Myndigheterna räknar med att vaccinationskampanjen kan komma igång i mitten av oktober.

Samtidigt framkommer information att samhället kan vara på väg att begå ett misstag både hälsomässigt och ekonomiskt på lite längre sikt genom massvaccineringen mot svininfluensan. En massvaccinering, som syftar till att hela befolkningen ska vaccineras innan en första mild våg av svininfluensan anländer, kommer att medföra ett kraftigt sänkt immunologiskt skydd för alla de människor som annars skulle ha smittats i den första vågen, jämfört med om de hade smittats innan denna. Det kan dock vara bättre att låta denna relativt milda influensavåg löpa ut fritt och på så sätt låta befolkningen få en ökad immunitet mot framtida allvarligare variant av viruset eller mot andra besläktade influensor. Kortsiktigt kan de kosta några sjukdagar, men det långsiktiga skyddet blir betydligt bättre.

Det finns dock ett antal stora förlorare på en sådan lösning. De stora läkemedelsbolagen, som skulle förlora en stor del av sin omsättning inom vaccinationsområdet, och politikerna, som skulle vara tvungna att ta den svåra diskussionen om de långsiktiga vinsterna, samtidigt som ett antal medborgare kämpar för sina liv på sjukhusen.

Kanske är det politikernas feghet och samhällets trygghetssökande som är orsaken till att man väljer den lätta vägen? Att betala miljardbelopp till läkemedelsbolagen för att massvaccinera hela befolkningen, trots att ingen ännu sett skymten av den befarade pandemin.

Vissa är tydligen mer jäviga än andra!

Medborgare! En vecka efter att det framkommit att en av nämndemännen i den kommande rättegången mot grundarna av The Pirate Bay misstänkts vara jävig har nu Svea hovrätt meddelat sitt beslut. De anser att Fredrik Niemelä är jävig och han får nu därför lämna sitt uppdrag. Som motivering anför hovrätten att han är anställd som produktutvecklare och äger optioner i musiktjänsten Spotify. Det var skivbolagens intresseorganisation IFPI och de amerikanska filmbolagens advokat Monique Wadsted som anmälde mannen för jäv. Själv anser dock inte Fredrik Niemelä att anställningen hos Spotify påverkar honom i sin roll som nämndeman, men hovrätten gör nu alltså en annan bedömningen. Beslutet att avstänga Fredrik Niemelä välkomnas som förväntat av IFPI.

Frågan är dock om den verkliga orsaken till att skivbranschens representanter anmälde Fredrik Niemelä för jäv var deras omsorg om rättssäkerheten. Som Medborgarperspektiv tidigare skrivit om har Marcin de Kaminski ifrågasätta syftet med IFPI's agerande. Fredrik Niemelä hade nämligen specialkunskaper om tekniken bakom The Pirate Bay. Om denna djupa tekniska förståelse fanns tillgänglig bland dem som skall döma i hovrätten skulle detta kunna vara till nackdel för skivbolagen som stämt The Pirate Bay! Marcin de Kaminski misstänker därför att detta kan vara den riktiga orsaken till att Fredrik Niemelä anmälts för jäv.

Samtidigt har det också framkommit att två av de tre domarna i den kommande rättegången har kopplingar till upphovsrättsindustrin. Hovrättslagmannen Kristina Boutz är medlem i upphovrättsorganisationen SFIR och hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt har varit medlem i upphovsrättsorganisationen SFU. Båda har därför blivit anmälda för misstänkt jäv av The Pirate Bays försvarsadvokat Per E Samuelsson.

Nu återstår att invänta Svea hovrätts beslut angående de två domarna. För kan verkligen vissa vara jävigare än andra? Upp till bevis Svea Hovrätt!

27 september 2009

Journalistik - i vilket syfte?

Medborgare! För en dryg vecka sedan rapporterade gammelmedia i ett antal likartade artiklar att i varje ögonblick finns cirka 750 000 pedofiler som letar runt på Internet efter barnpornografi. Som Medborgarperspektiv tidigare har beskrivit finns det många tveksamheter i det som rapporterades i gammelmedia. Uppgifterna verkar inte ha granskats av varken journalisterna på TT eller av de redaktörer som har publicerat materialet i gammelmedia. Den journalist på Aftonbladet som skrev ytterligare i ämnet verkar heller inte ha idkat någon som helst källkritisk granskning av uppgifterna. Många bloggare reagerade på uppgifterna och undrade varför den här typen av uppgifter så okritiskt kan publiceras i gammelmedia samt vilka krafter i samhället det är som ligger bakom uppgifterna.

Oscar Swartz har gjort det som alla betalda svenska journalister borde göra! Han har granskat och sökt var uppgifterna verkligen kommer ifrån samt undersökt om det finns några reella fakta som stödjer uppgifterna. Det är en skrämmande läsning som han presenterar i två inlägg på sin blogg (del 1 och del 2). Det visar sig att siffrorna inte alls är stämmer. Än mindre att det skulle vara fråga om 750 000 pedofiler som söker barnporr på nätet varje given stund. Istället representerar denna siffra antalet oberoende rapporter om sidor på nätet som misstänks visa barnporr som inkommit till en organisation i USA (NCMEC) under tio års tid. Eftersom det rör sig om oberoende rapporter kan dessutom många av sidorna ha rapporterats flera gånger av olika personer. Ingen verifiering om det verkligen rör sig om barnporr har heller gjorts!

Med tanke på att det är den här typen av falska siffror som ligger till grund för lagstiftning kan man bara förundras över gammelmedias ignorans och bristande journalistik i frågor som denna! Vad är syftet med journalistik som rapporterar den här typen av uppgifter utan att först kritiskt granska dem?

Som en parallell till kan det vara intressant att lyfta fram Daddys fall. En svenska pappa som på sin blogg rapporterat hur han blivit behandlad av Socialtjänst och rättsväsendet i kampen om sin dotter. Hur myndigheterna ha satt alla käppar de kan i hjulen för att få till ett umgänge mellan honom och dottern samt hur han till slut även blivit beskylld för att ha begått övergrepp på sitt eget barn. Allt för att få honom att ge upp kampen för sin dotter. Detta fall är dock ingenting som gammelmedia vill granska och skriva om. Nej, pappor som blir falskt beskyllda för övergrepp på sina barn eller bara önskar ett umgänge med sina barn betraktas bara som gnällspikar enligt gammelmedias journalister. De är inget att slösa varken tårar eller tidningspapper på!

Den gemensamma faktorn bakom båda dessa fall är radikalfeminismen. En auktoritär rörelse där individuella människors frihet och integritet spelar en underordnad roll. Istället bygger den på en kollektivistiskt syn på könen kallad könsmaktsordningen, där män ses som förtryckande förrövare och kvinnor (och barn) som ständiga offer. Dessa offer ska dessutom aldrig ifrågasättas. Och det är just därför som journalisterna i gammelmedia inte kritiskt granskar uppgifterna om de 750 000 pedofilerna och varför man inte vill skriva om män som behandlas illa av myndigheter i samband med till exempel vårdnadstvister.

Journalism bedrivs alltså med politiska syften i fall som dessa. Ett politiskt syfte som stavas radikalfeminism.

Var är brudarna?

Medborgare! Igår var det dags för det tredje programmet av Här är ditt liv sedan Ingvar Oldsberg tog över som programledare. I det första programmet var det Mikael Persbrant som kidnappades och fick sätta sig i gästsoffan för att få sitt liv belyst. Förra veckan var det fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson och igår var det en rörd Jan Eliasson som fick sätta sig vid Ingvar Oldsbergs sida. Det blev ett intressant program där man fick följa arbetargrabben från Göteborg som tog sig upp i diplomatins absoluta toppskikt. Bland dem som gästade programmet (både fysiskt och per TV-länk) fanns FN:s förre generaldirektör Kofi Annan och USA:s förre utrikesminister Colin Powell.

Men krönikörerna och reportrarna i gammelmedia verkar inte vara lika nöjda. Både i Aftonbladet och Expressen undrar man var tjejerna tagit vägen. De pekar båda på att nu har tre av tre "Här är ditt"-gäster har varit medelålders män. De tycker det blivit allt för "gubbigt"!

Kulturbloggen håller med gammelmedia och tycker att det är uselt att Oldsberg med kollegor inte hittat en enda kvinna att intervjua på tre omgångar. Även Odlingspyssel ondgör sig över könsfördelningen och att det mest är manliga 40-talister som är gäster. Carina förstår dock inte hur man kan göra detta till en könsfråga överhuvudtaget. Speciellt inte efter gårdagens mycket intressanta program med Jan Eliasson och Kofi Annan som gäster. Två personer som har jobbat för mänskliga rättigheter är betydligt viktigare och intressantare än vilket kön Ingvar Oldsbergs tre första gäster har haft. Medborgarperspektiv kan inte annat än hålla med! Gästernas personlighet och vad de åstadkommit är betydligt intressantare än vilket kön de har.

Så var har då brudarna tagit vägen? Jo, de har tillsammans med Anna Anka blivit hemmafruar i Hollywood! Och av en ren slump råkar de också vara tre...


26 september 2009

Upphovsätten - kulturelitens privilegium

Medborgare! Tidigare i veckan framkom att det föreligger misstanke att två av de tre domarna i The Pirate Bay-målet är jäviga. I en inlaga till hovrätten har försvarsadvokaten Per E Samuelsson anför han jäv mot både hovrättslagmannen Kristina Boutz och hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt. Detta då det visat sig att Kristina Boutz är medlem i upphovrättsorganisationen SFIR och Ulrika Ihrfelt har varit medlem i upphovsrättsorganisationen SFU. Att två av domarna står upphovsrättsindustrin när är naturligtvis olämpligt i en rättegång som behandlar just om grundarna till The Pirate Bay ha gjort sig skyldiga till brott mot upphovsrätten.

Samtidigt har även en föreställning vid Stockholms stadsteater stoppats på grund av upphovsrättsskäl. Detta efter påtryckningar och hot från musikindustrin som meddelat att Stockholms stadsteater inte har rätt att framföra vissa av de ingående musikstyckena i föreställningen.

Upphovsrätt kallas den rätt skaparen (upphovsmannen) av ett litterärt eller konstnärligt verk har till verket i fråga. Upphovsrätt uppstår automatiskt när det skapade verket uppnår verkshöjd och behöver således inte hävdas genom registrering eller liknande förfarande. Lagen ger konstnärer, författare, kompositörer eller andra skapande personer rätt att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk ska användas och ger upphovsmannen både ekonomiska och ideella rättigheter till sitt verk. Upphovsrätten varar under upphovsmannens livstid och 70 år efter hans eller hennes död (som om änglar hade behov av upphovsrätt).

Upphovsrätten är alltså en rättighet som är begränsad till ett fåtal skapande människor i samhället. Det är främst kulturarbete som innefattas. Vanligt folks skapande arbete omfattas inte på samma sätt av upphovsrätten.

När någon av alla de författare som i dagarna befinner sig på Bokmässan i Göteborg skriver en dikt, en novell eller en roman får dessa per automatik upphovsrätt över det som skrivits och därmed en rätt att ta del av alla ekonomiska förtjänster som detta verk ger till dess denne dör samt dennes arvingar under 70 år efter upphovsmannen död. När en ingenjör eller konstruktör uppfinner något nytt och tekniskt revolutionerande har denne ingen som helst upphovsrätt till sitt verk. Det skydd som denne kan skaffa sig är patent, men det är både kostsamt och ger inte alls lika långt skydd som upphovsrätten. Dessutom kan det vara oerhört kostsamt att försvara sina patent, vilket inte minst uppfinnaren Håkan Lans har erfarit.

När glaskonstnären och skulptören Bertil Vallien skapar ett nytt glaskonstverk eller någon annan skulptur får han per automatik upphovsrätt till sitt verk och ingen har därmed rätt att varken kopiera verket eller att nyttja det för kommersiellt ändamål utan upphovsmannens medgivande. Om en frisör skapar en ny unik frisyr som visar sig bli oerhört populär har denne ingen som helt upphovsrätt. Det är fritt fram för alla övriga frisörer att kopiera frisyren och börja ta betalt av sina kunder när de klipper samma frisyr till sina kunder.

När en arkitekt designar ett nytt hus och skapar ritningar till detta har denne per automatik upphovsrätt till sitt byggnadsverk, men när svensson bygger själv och utformar lösningar så kan vem som helst kopiera dessa. Då finns ingen upphovsrätt.

När en musiker skapar nya musikstycken täcks både själva musiken och texterna av upphovsrätten. Det ger denne både rätten att bestämma över var och hur dessa musikstycken får framföras samt ta del av den ekonomiska förtjänsten till dess denne dör och 70 år därefter. När en kock skapar nya maträtter har han inget som helst skydd för det. Vem som helst kan tillaga samma maträtt och kommersiellt utnyttja detta för egen vinning.

Det är representanter för kultureliten som driver åtalsfrågan om upphovsrätten mot The Pirate Bay och andra vanligt människor som fildelar. Kultureliten gör detta enbart för att skydda sina egna privilegierade intressen. Det är därför sådana som Liza Marklund kallar fildelare och piratpartister för nättjuvar som snyltar på andras arbete och tycker att folk kan skapa själva.

Men det är just det vanligt folk gör. De skapar också, men de är inte skyddade av upphovsrätten. För upphovsrätten är ett privilegium som enbart gäller kulturarbetarna i samhället. Det är detta privilegium som kultureliten nu gör allt för att skydda, med maktelitens goda minne. Vanligt folk ska fås att veta sin plats genom hot om enorma böter och hot om att stängas av från Internet.

Uppdaterad 2009-09-27 kl.09.40 efter en kommentar av Tor.

25 september 2009

Anna mediaAnka

Medborgare! Vem har kunnat missa Anna Anka under de senaste veckorna? Hon finns numera exponerad överallt och hon uttalar sig om än det ena och än det andra. Hennes uttalanden och åsikter har uppenbarligen lyckats reta upp åtskilliga proffstyckare ur kulturetablissemanget och mediaeliten. Den feministiska kulturvänstern kan knappt finna ord nog för att fördöma hennes uttalanden om hemmafruar och att hon önskar bli ett förebild för svenska kvinnor. Få gånger har väl en tidigare helt okänd person lyckats få gammelmedia att tapetsera tidningens sidor med artiklar om henne. Och bloggosfären har gjort detsamma. På Knuff får man just nu närmare 1500 träffar när man söker på Anna Anka.

Men är verkligen Anna Anka så intressant att hon förtjänar denna enorma uppmärksamhet? Eller finns det andra förklaringar till medias uppmärksamhet? Naturligtvis är det så! Gammelmedia lever i symbios med kändisvärlden och reklam-TV. Tillsammans skapar de sina egna nyheter och underblåser den typ av fenomen som vi beskådat under den senaste tiden.

Anna Anka är helt enkelt inget annat än en mediaAnka!

24 september 2009

Mer debatt om kulturelitens förakt av vanligt folk

Medborgare! Debatten om det förakt som vänsterns kultur- och maktelit ofta uppvisar mot vanligt folk fortgår. Efter att Göran Hägglund skrev sin debattartikel i DN är det många kulturjournalister, kulturarbetare, vänsterpolitiker, ledarskribenter och andra opinionsbildare som tydligt visat att Hägglund lyckats trampa dem på deras ömma tår. Allt för att han påpekade att Sveriges radikala vänsterelit har blivit en överhet som tagit sig rätten att håna, klandra och i detalj försöka styra hur vanligt folk ska leva sina liv. Något som Hägglund tycker lett till en klyfta mellan etablissemanget och vanligt folk. En klyfta som också är ett växande demokratiproblem.

Att det existerar en maktelit med starka vänstersympatier inom kultursfären, journalistsfären och den politiska sfären visade om inte annat Gömdaskandel, där representanter för denna maktelit skyddade Liza Marklund och hennes politiska projekt i samband med att Monica Antonsson avslöjade lögnerna om Mia Eriksson i boken Mia: sanningen om Gömda.

I kvällens Debatt på SVT fick Göran Hägglund möta flera av dem som så skarpt kritiserat honom under de senaste dagarna. Expressens kulturchef Björn Wiman försökte direkt att förskjuta fokus från debatten om det existerar en kulturelit och försökte istället få det till att Hägglund skrivit artikeln för att bättra på sina opinionssiffror inför det stundande valet, men blev snabbt satt på plats. Socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor Claes Borgström återupprepade med en överlägsen attityd det han tidigare skrivit i Svenska Dagbladet. Han slog sig för bröstet med tal om patriarkat och förtryckarstrukturer samt att han inte kunde förstå hur någon kunde vara emot jämställdhet. Hans agerande gjorde att han sjönk som en sten i Birgitta Rudenius ögon.

Flera andra av de inbjudna kulturarbetare och vänsterdebattörer visade att de inte alls är vana att bli ifrågasatta och kritiserade som de blivit av Göran Hägglund. De reagerar starkt och många av dem frågar sig vad vanligt folk är. Uppenbarligen tror de att de själva är representativa för vanligt folks uppfattningar. Men de få personer i studion som faktiskt var helt vanliga Svenssons stod tydligt på Göran Hägglunds sida. De ville inte alls bli pekade på näsan av vänsterelitens etablissemang, utan var tydliga med att de ville få leva sina egna liv och ta sina egna beslut utan att makteliten ska lägga sig i det.

Det är många som noterat hur kultureliten bedrivit en häxjakt på Hägglund den senaste veckan. Men aldrig har väl kejsaren varit så naken som den rabiata PK-intellektuella eliten visat sig vara under sitt utbrott mot Göran Hägglund, säger Besserwisser. Robsten frågar sig om det är en del av ett paradigmskifte som vi bevittnar när Hägglund försiktigt med ena lilltån försöker känna var gränsen för det politiskt korrekta går.

Klart är dock att den politiskt korrekta vänstereliten skakar i sina skalmar av att vara utsatta för ett ifrågasättande och en kritik som de bara är vana vid att själva utsätta andra för. Det märks att det är en ovan situation för makteliten att själva behöva bli granskade under lupp. Ty hu vad det är hemskt när vanligt folk själva får säga vad de tycker och tänker...

Ännu mer jäv

Medborgare! För ett par dagar sedan avslöjades att en av nämndemännen i den kommande rättegången mot The Pirate Bay misstänktes för jäv. Detta då det visat sig att han inte bara är anställd på Spotify. Han har även optioner i bolaget och ligger dessutom bakom en av musiktjänstens uppfinningar. Musiktjänsten Spotify är ett försök att skapa en legal konkurrent till The Pirate Bay och ägs till viss del av några av de stora skivbolagen som stämt grundarna till The Pirate Bay. Lite förvånande kan det då tyckas vara att det är just musikbranschens rättighetsorganisation IFPI som lämnat in en anmälan om jäv till hovrätten. Enligt deras ordförande beror detta på att de inte tyckte att det var lämpligt att nämndemannen deltar i hovrättsförhandlingen.

Detta fick Piratbyråns Marcin de Kaminski att ifrågasätta syftet med IFPI's agerande. Det visade sig nämligen att den jävsmisstänkte nämndemannen hade specialkunskaper på områden som rör tekniken bakom The Pirate Bay. Då de tekniska bitarna inte direkt kan sägas vara hovrättens starkaste sida skulle ett sådant tillskott kunna vara till nackdel för de som stämt The Pirate Bay. Marcin de Kaminski misstänker att detta kan vara den riktiga orsaken till att nämndemannen anmälts för jäv.

Farsen är dock inte slut med det. Idag kommer nya besked om att två av de tre domarna i målet är jäviga. Detta anser försvarsadvokaten Per E Samuelsson. I en inlaga till rätten anför han jäv mot både hovrättslagmannen Kristina Boutz och hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt. Det visar sig nämligen att Kristina Boutz är medlem i upphovrättsorganisationen SFIR och Ulrika Ihrfelt har varit medlem i upphovsrättsorganisationen SFU.

Farsen kring rättegången mot The Pirate Bay verkar aldrig ta slut. Förtroendet för det svenska rättssystemet sjunker för varje dag som går och den svenska juristkåren framstår tyvärr som ett enda stort gäng av myglare.

23 september 2009

Kulturvänsterns ömma tår

Medborgare! Det har gått en vecka sedan Göran Hägglund i en debattartikel i DN retade upp Sveriges radikala elit. I idépolitiskt utspel pekade han på att det finns en växande klyfta mellan vanligt folk och etablissemang samt att detta i grunden är ett demokratiproblem. Han pekade även på att inom kulturvänstern har vanligt folk och deras liv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet samt att denna andan med tiden har spridit sig till allt större delar av det svenska offentliga livet. Det handlar om en allmän vänsterpolitisk trend att förakta vanligt folk. Hägglund frågade sig varför vanligt folk ska bry sig om sådant mästrande och påpekade att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga. Naturligtvis fick Göran Hägglunds inlägg i kulturdebatten många kultursnobbar, mediemakthavare och andra vänsterelement att gå rejält i taket.

Ann-Charlotte Marteus på Expressen tycker att Hägglund fått hjärnsläpp och vill göra gällande att makteliten i själva verket också är "vanligt folk", trots att vanligt folk aldrig får tillfälle att göra sin egen röst och åsikter hörda i gammelmedia! Claes Borgström fick feministiskt fnatt och gick omedelbart igång med sitt malande om förtryckande patriarkala strukturer och att det skulle pågår en systematisk diskriminering av kvinnor som grupp. Han gör dessutom en rejäl kullerbytta när han påstår att hans egen långa erfarenhet som advokat och Jämställdhetsombudsman skulle ha mer erfarenheter och större personlig kännedom om vanliga människors livsvillkor i Sverige än många andra. Här erkänner han att det finns vanligt folk, men det är han själv som ur sin egen maktposition vet bäst hur de tycker och tänker...

Sören Sommelius, delägare i och kulturchef för Helsingborgs Dagblad, tycker att kristdemokraterna är kulturfientliga och deras kulturpolitik är populistisk och inskränkt. Han konstaterar också att inom Alliansen är det arbetslinjen som ska gälla och frågar sig därför om kulturarbetare som inte målar päron och äpplen därför bör göra något annat som de kan tjäna pengar på. Kanske tänker han på sin bror Staffan Sommelius, konstnär och tillika delägare i HD, som försörjer sig på att måla allt annat än päron och äpplen? Men han torde väl leva gott på aktieutdelningen från Helsingborgs Dagblad, precis som Sören själv!?

Nisha Besara, chefredaktör på Dagens Arena, frågar sig i en artikel på Newsmill vad Göran Hägglund egentligen vet om vad människor tycker? Hon uppfattar det som att Hägglund är på jakt efter Sverigedemokraternas väljare och tycker att det är ett folkförakt i sig. Dessutom påpekar hon att det inte finns några medelsvensson längre, utan att alla är individer numera. Medborgarperspektiv frågas sig dock om det inte är ännu mer föraktfullt att dra paralleller mellan Hägglund och SD samt att försöka få det till att det vanliga folk som Hägglund talar om egentligen skulle vara ett gäng rasistiska och invandrarfientliga individer.

Bob Hansson, poet, skriver en pladdrig och intetsägande debattartikel i Svenska Dagbladet som svar på Hägglunds artikel i DN. Allt han kommer fram till är att Hägglunds text är trist förutsägbar och vulgär. Och sedan frågar han nedlåtande om Herr Hägglund behöver en kram!

Ann-Charlotte Marteus går i taket en gång till efter att Johan Wennström på ledarsidan i Svenska Dagbladet pekat på att ledarskribenter som Ann-Charlotte Marteus i Expressen eller Nisha Besara på Dagens Arena, och politiker som Claes Borgström, knappt kan föreställa sig att människor i allmänhet inte är det minsta intresserade av sådant som genus, strukturell rasism eller andra utopiska fantasier. Han pekar även på att om dessa proffstyckare för ett kort ögonblick misstänker hur det verkligen ligger till, blir de så bländade och provocerade av tanken att de genast slår den ifrån sig, eftersom hela deras arbetsgärning utmanas. Men detta är inget som Hägglunds kritiker vill tala om. De är allt för uppbundna i sina teoribyggen och just därför får de finna sig i att kallas elitister. Som svar på det försöker Marteus göra gällande att vanligt folk inte skulle bry sig om kvinnor som blir våldtagna och misshandlade! Något som bara bekräftar hur oerhört långt från vanligt folk denna feministiska maktelit befinner sig!

Även Martin Aagård i Aftonbladet försöker dra paralleller mellan Göran Hägglunds utspel och Sverigedemokraterna. Allt i syfte att svartmåla honom. Regissören Andreas Boonstra tycker att det är ett lumpet trick som Göran Hägglund tar till. Och det är många många fler ur kulturetablissemanget och vänstereliten som höjt rösterna ett antal tonlägen och kraftfullt slagit ifrån sig. Det är alldeles uppenbart att Hägglund lyckades trampa på många ömma tår på en gång.

En som dock ser samma bild av verkligheten som Göran Hägglund är Marcus Birro. På Newsmill skriver han att vänsterns ledare svikit medan kristdemokraternas partiordförande axlat manteln som den svenska politikens sanna rebell. Birro skriver helt enkelt att kulturvärldens ursinne över Hägglunds tal är ett bevis på att han har rätt!

Kvarteret Negern och rasism för miljoner

Medborgare! Efter flera års kamp har till slut Centrum för rasism åstadkommit något för alla de miljontals kronor av skattemedel som de får i bidrag av staten varje år. Till sin egen stora glädje kan nu dess ordförande Mariam Osman Sherifay stoltseraNewsmill att de lyckats förbjuda kvarteret Negern i Karlstad. På onsdagseftermiddagen beslutade nämligen stadsbyggnadsnämnd att ta bort namnet och att fastigheterna i kvarteret i framtiden istället ska få beteckningar av typen Tingvallastaden 3:10. Centrum för rasism är naturligtvis mäkta nöjda och tycker att deras påtryckningar äntligen har gett resultat.

Frågan är dock hur många miljontals kronor Centrum för rasisms kamp mot saker som Nogger Black och kvarteret Negern kostar skattebetalarna? En genomgång av den förra regeringens mångmiljonsatsning på kampen mot rasism visade att den var ett fiasko. Hälften av de miljontals kronor som Centrum mot rasism fått har överhuvudtaget inte utnyttjas. Den lilla verksamhet som bedrivits har mest varit löjeväckande i medborgarnas ögon och de pengar som används har till största del gått till löner, hotellövernattningar, flitigt resande och ett dyrt kansli mitt i centrala Stockholm.

Är det verkligen värt tiotals miljoner skattekronor att kämpa för att byta namn på ett kvarter i en svensk småstad? Är det detta som hårt arbetande medborgare skattepengar ska gå till? Nej, säger Medborgarperspektiv! Om man som neger vill visa att rasisterna har fel och önskar förändra en eventuell nedsättande synen på ordet neger, så är det bästa sättet att själv föregå med gått exempel och börja arbeta och bidra med egna skattepengar till samhället!

22 september 2009

Halleluja - Bodström ska frälsa Stockholm!

Medborgare! Expressen meddelar att idag att Thomas Bodström planeras bli Socialdemokraternas vapen för att locka tillbaka väljarna i Stockholm, där de bara fick 23 procent av rösterna vid förra valet. Mona Sahlin och partiledningen har därför bestämt att förortsväljarna ur medelklassen ska lockats tillbaka med hjälp av Thomas Bodström, som vid förra valet toppade listan för Örebro län. Socialdemokraterna sätter nu istället Bodström på Stockholmslistan för att visa att Stockholm är viktigt för att vinna valet. Kanske är det Bodströms politiskt korrekta och kristet moralistiska (i sann Broderskapsanda) uppsyn som ska locka Stockholmarna?

Socialdemokraterna planerar hur som helst även att anta ett speciellt storstadsfokus på kongressen i oktober. Detta då man insett att partiet inte lyckats få förtroende hos välutbildade människor i de större städerna och att dessa är en allt viktigare del av väljarbasen.

Claes Krantz undrar om Socialdemokraternas i Stockholm är så svaga att de måste leta affischnamn och kändispolitiker? Han frågar sig också var folkrörelsen och de lokala partiaktivisterna finns. Är det inte meningen att kandidater ska komma från de aktiva medlemmarna lokalt, istället för att partiledningen pekar med hela handen och utser sina egna till de höga posterna!

Medborgarperspektiv undrar om Stockholmarna verkligen vill representeras i Riksdagen av den personliga integritetens dödgrävare, en person som ser pedofiler bakom varenda buske och som använder denna skrämselpropaganda för att motivera ytterligare övervakning av medborgarna samt registrering av deras aktiviteter på nätet och vilka åsikter de yppar.

Medborgarperspektiv tackar definitivt nej till det auktoritära och människoföraktande samhällsideal som Thomas Bodström står för!

Snåljåpen Micael Bindefeldt

Medborgare! Allas vår favoritfestfixare Micael Bindefeld har firat sin 50-årsdag med en jättefest på ett lyxhotell på Mallorca. Några av deltagarna var socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin, integrationsminister Nyamko Sabuni och kultur- och kyrkominister Lena Adelsohn-Liljeroth. Den sistnämnde fick redan i helgen kritik för att hon lämnar landet mitt under det pågående kyrkovalet, så kyrkominister hon nu är! Nu är det tydligen dags för integrationsminister Nyamko Sabuni att stå i skamvrån enligt gammelmedia!

Det visar sig nämligen att både Mona Sahlin och Lena Adelsohn-Liljeroth själva har betalt för sina lyxresor till Bindefelds partaj. Något som inte Nyamko Saboni gjort och heller inte har för avsikt att göra. Hon säger till Expressen:
"Jag har inte för vana att betala när jag går på kalas hos vänner."
Medborgarperspektiv tycker att hon gör helt rätt. Har Micael Bindefeld själv bjudit in henne så får han väl också stå för betalningen. Han borde passa på att betala tillbaka det Mona Sahlin och Lena Adelsohn-Liljegren redan har betalt, den gamle snåljåpen!

21 september 2009

Jäv, jäv, jäv och jäv igen!

Medborgare! Då var det dags igen. Nu framkommer det att en av nämndemännen i hovrätten, som ska döma i rättegången mot grundarna i The Pirate Bay, är anställd på musiktjänsten Spotify. Eftersom Spotify till viss del ägs av de skivbolag som stämt The Pirate Bay är det ganska uppenbart att nämndemannen befinner sig i en jävssituation. Det säger till och med en av advokaterna som representerar ett av skivbolagen i kväll till Sveriges Radio. Trots detta framhärdar nämndemannen att han inte skulle vara jävig.

Allt detta sker samtidigt som Spotify själva är på väg att skapa sig ett monopol på musiktjänster på nätet! Något som både regeringen och oppositionen helt verkar ha missat i sitt hyllande av Spotify!

Hur stor är sannolikheten att ännu en av de dömande i The Pirate Bay målet visar sig vara jävig? Kan det verkligen bara vara en slump? Eller finns det högre krafter som styr rättsväsendets och politikernas kamp mot The Pirate Bay?

20 september 2009

Äntligen!

Medborgare! Regeringen aviserar i den presenterade statsbudgeten och kulturpropositionen att den livslånga inkomstgarantin på 214 000 kronor per år, som vissa särskilt utvalda kulturarbetare kan få, ska upphöra från och med 2010. Idag finns det 157 kulturarbetare som uppbär denna priviligierade garantilönen. Naturligtvis snyftar en del priviligierade över beslutet och hävdar att det är ett orimligt slag mot svenskt kulturliv.

Men varför ska just kultureliten särbehandlas och garanteras en inkomst oavsett vad de gör eller presterar? Inga särkilt duktiga svarvare, sjuksköterskor eller ingenjörer får någon som helst garanterad inkomst. Nej, konstnärer, författare, skådespelare och andra kulturarbetare får väl precis som alla vi andra ta ett extrajobb, gå på a-kassa eller söka socialbidrag om de inte kan försörja sig på annat sätt.

För att travestera Gert Fylking så finns bara en sak att säga om regeringens besked i denna fråga - Äntligen!

MER INTRESSANT OM: , , ,

18 september 2009

Medborgarperspektivs politiska kompass

Medborgare! Vad har vanligt folk för politiska åsikter egentligen? Att det finns en växande klyfta mellan vanligt folk och makteliten noterar inte bara Göran Hägglund. Även Anders Nilsson diskuterar det. Hur ser det ut i vanligt folks ögon när det lilla folkets statsministerkandidat åker med privatjet till lyxparty på Mallorca? Samtidigt som vanligt folk får betala världens högsta marginalskatter, för att finansiera överhetens excesser. Det är inte underligt att vanligt folk ratar de etablerade partierna och istället allt mer vänder sig till mindre partier som Piratpartiet och Sverigedemokraterna, även om Aftonbladet gör vad de kan för att förhindra småpartierna att göra sin röst hörda.

I denna förrykta värld kan det vara av intresse att försöka förstå vad man själv faktiskt står rent politiskt. Vartåt pekar ens egen politiska kompass?

Medborgarperspektiv har därför gjort ett enkelt test på The Political Compass. Även om testet är lite väl amerikanskt så ger det en bild av ens grundläggande politiska ideologi. Resultatet för Medborgareperspektiv visar stor överensstämmer med Nelson Mandela - en libertarian med hjärtat till vänster!

17 september 2009

ECPAT och pedofilhysterin

Medborgare! Återigen matar gammelmedia oss med skrämmande information om vilka hemskheter som frodas på Internet. I ett antal märkvärdigt lika artiklar meddelar DN, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten att cirka 750 000 pedofiler söker efter barnpornografi på Internet i varje givet ögonblick, dygnet runt. Allt enligt en ny rapport av Najat Maala, specialrapportör för frågor om barnprostitution och barnpornografi på FN:s barnfond UNICEF. Enligt rapporten ska det finna över 4 miljoner websidor som visar bilder på utnyttjade underåriga och barnpornografi skall dessutom blivit en jätteindustri som årligen drar in 3-20 miljarder USA-dollar (motsvarande 21-140 miljarder kronor).

Enligt Aftonbladet rapporterar även UNICEF att mörkertalet inom barnpornografin mycket stort och att antalet barn som är offer för verksamheten beräknas till mellan 10 000 och 100 000. Man konstaterar också att barnpornografi numera har gått ifrån att vara mindre gruppers böjelser till att ha blivit en jätteindustri. Därför kräver nu FN att varje land inför strängare lagstiftning och större samarbete för att motarbeta barnporrindustrin.

I Storbritannien är redan en dylik pedofillag på väg att införas. Det handlar om den så kallade VBS-lagen (Vettings and Barring Scheme) som innebär att alla som har med barn eller ”utsatta vuxna” att göra måste registrera sig hos en särskild myndighet, annars kan de få böta 60 000 kronor. Så om man ska köra barnen i den lokala fotbollsklubben till träningsläger eller jobbar inom sjukvård, skola eller omsorg måste man registrera sig. En mycket integritetskränkande och allt för långtgående lag, menar Oskar Öhrström, jurist på Datainspektionen. Även Stefan Stenudd har noterat att dagens regeringar har registerdille, men att de nu måste sansa sig och hålla fast vid det öppna demokratiska samhällets grundprinciper.

Pedofilhysterin har dock redan skördat offer i Storbritannien. Just nu står tre män åtalade för att ha torterat en ung man, som de misstagit för pedofil, till död. Detta efter att en av de åtalade spritt ett rykte om att den unge mannen hade förgripit sig på en ung flicka. Dock finns inga som helst bevis eller domar på att något sådant skulle ha hänt.

Förra veckan kunde bloggosfären även ta del av att Rikskriminalpolisen försökt tysta Oscar Swartz och Piratpartiet. Hos Jan Lindgren kan man läsa hur det gick till när han och ytterligare en representant från Piratpartiet blev kallade till ett enskilt möte med organisationen ECPAT och Rikskriminalpolisen. Där får de oförberedda ta del av chockartade bilder på barn som blir utsatta för övergrepp och blir matade av ECPAT och Rikskriminalen med information om hur oerhört mycket barnporr som finns på nätet. De får även veta att ECPAT och Rikskriminalen är… missnöjda med en del bloggare som kritiserar initiativ som går ut på att övervaka, avlyssna och strypa människors fria kommunikation.

ECPAT, med dess ordförande Thomas Bodström i spetsen, har under många år haft stort inflytande över frågor som rör barnpornografi och är mycket drivande i debatten om ökade straff för pedofiler och ökad övervakning av medborgarna. De är initiativtagare till och har idag ett mycket tätt samarbete med Rikskriminalpolisen vad gäller den så kallade spärrlistan, som många av de stora internetleverantörerna i Sverige använder för att blockera websidor med barnpornografi. Spärrlistan är hemlig, men det har framkommit att man även försökt få med The Pirate Bay på listan!

Det finns alltså ett antal organisationer som till stora delar bygger sitt eget existensberättigande på förekomsten av barnporr och pedofilhysteri. Den typen av rapporter som publicerats av gammelmedia idag passar dessa som handen i handsken. De innehåller ingen som helst reflektion eller ifrågasättande av de siffror som presenteras. Något som får många medvetna medborgare i bloggosfären att reagera. Jardebring konstaterar att artiklarna talar om 750 000 pedofiler på nätet just nu, men att det inte finns några källor angivna. Isobel går ett steg längre och drar en parallell med en gammal Hassan-sketch, 750 000 tyska läderbögar!

Stefan Stenudd frågar sig hur UNICEF vet att de siffror de presenterar verkligen stämmer och undrar hur de definierar barnporr. Han konstaterar att de förmodligen syftar på en 18-årsgräns och menar att en sådan definition är missvisande. Dennis Josefsson har dock grävt djupare i historien och konstaterar att det är frågan om siffror som lever sina egna liv. Först och främst kan han konstatera att rapporten inte kommer från UNICEF utan från OHCHR. Dessutom verkar siffran 750 000 vara helt gripen ur luften. Den går inte att verifiera på något sätt, allra minst av rapportförfattaren. Detsamma gäller siffrorna om hur mycket barnporrindustrin skulle omsätta. Däremot innehåller rapporten ännu en rekommendation att lagstifta om mer övervakning på Internet!

Detta är dessutom inte första gången som orimliga siffror förs fram av politiker och organisationer. Facade Posse påminner om vänsterpartisten Marianne Erikson som hävdade att den illegal sexindustrin omsatta mer pengar än världens alla länders militärbudgetar tillsammans (5000 till 7000 miljarder dollar per år). Detta visade senare Mattias Andersson i sin bok Porr: en bästsäljande historia vara helt absurt, då det skulle innebär att varje människa på jorden skall spendera 8000 kronor på illegal sex per år!

Vad är det som gör att den här typen av uppgifter så okritiskt kan publiceras i media och vilka krafter i samhället är det som ligger bakom? En sak kan direkt konstateras. Det är definitivt inga krafter som önskar att medborgarna ska få en större egen frihet och en ökad integritet!

Vänsterelitens förakt av vanligt folk

Medborgare! Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sticker ut hakan rejält och utmanar de politiskt korrekta åsikterna som dominerar inom stora delar av samhällets makteliten. I en debattartikel i DN ger han flera exempel på hur personer inom den etablerade kultureliten, gammelmedia, statsfeminismen och vänsterns politiska elit sitter på höga hästar och ser ner på hur vanligt folk lever sina liv samt vilka åsikter de har. Göran Hägglund pekar på att det finns ett tydligt demokratiproblem bakom den typ av förtryckarstruktur som finns bakom bland annat genusvetenskapliga perspektiv, normkritik och konstkritik samt att de som drabbas av detta är vanliga människor. Hägglund skriver:
Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv.
Flera vänster- och kulturbloggare går naturligtvis i taket, såsom Johan Westerholm, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Scaber Nestor och Kulturbloggen. Kanske tycker dessa proffstyckare inte om att bli ifrågasatt och kritiserade på samma sätt som de själva ifrågasätter och kritiserar vanligt folk?

Medborgarperspektiv har tidigare noterat att Göran Hägglund ställt sig på vanligt folks sida gentemot den samhälleliga överheten. Senast i sitt sommartal i Almedalen sa han:
Vi i allianspartierna talar ofta om frihet. Från regleringar och höga skatter. Och med all rätt.
Men kanske ska vi också tala om vanligt folks rätt att få vara ifred. Att få vara ifred från popvänsterns mest uttalade dumheter.
Medborgarperspektiv instämmer, samhället måste vara tolerant mot alla människor och acceptera dem för vad de är. Och det gäller även vanligt folk!

15 september 2009

Lite kackerlackor till fastighetsägaren

Medborgare! Det norska kapitalförvaltningsbolaget Acta har varit i blåsväder vid flera tillfällen under de senaste åren. Fem personer i höga positioner, bland annat företaget grundare och styrelsemedlem Fred Ingebrigsten, har misstänks för att ha gjort insideraffärer med Actas aktier för 100 miljoner norska kronor på Oslo Börsen. Flera svenska kunder till Acta har klagat till både Konsumenternas bank- och finansbyrå och till Finansinspektionen, vilket har lett till att bolaget granskats av Finansinspektionen. Det har handlar om undermålig information och rådgivning samt kritik mot storleken på courtage och avgifter. Även kritik mot hur bolaget har marknadsfört sina produkter finns med i kritiken mot Acta. Detta har till slut även lett till att det hela blivit ett polisärende.

För gemene man kanske Acta Kapitalförvaltning främst är känt som ägare till de beryktade och nedgångna fastigheterna Herrgården i stadsdelen Rosengård i Malmö. Det har skrivits många tidningsreportage och gjorts en hel del TV-reportage om de fuktskadade och kackerlacksinvaderade fastigheterna. Acta har blivit korade till Årets värsta hyresvärd och i maj meddelade de dessutom att de varslade hela sin personal i Sverige.

Nu kan man läsa i flera tidningar att företagets vice VD Simon Kling hittade ett mystiskt paket utanför sin villa i Täby. Polis tillkallades och när de undersökte paketet fann man 21 levande kackerlackor samt ett brev som uppmanade företaget att sätta igång renoveringsarbetet vid fastigheterna i Rosengård.

Det visade sig att det är AFA som har lagt kartongen utanför toppchefens hus. Även om Medborgarperspektiv inte brukar ha mycket över för AFA så är det svårt att inte se humorn i deras agerande denna gång.

13 september 2009

Den anonyma inkvisitionsdomstolen

Medborgare! Så har återigen den anonyma mobben visat vad den går för. Efter en tids dispyter med hårda ord från båda sidor sträckte Ann Helena Rudgren fram handen till Maja Lundgren för att få ett slut på den ständiga ström av anonyma negativa kommentarer och gement skvaller som förekommer i kommentarsfälten i både Majas blogg och hos Ann Helena själv. Det var ett gott initiativ av Rudberg som till en början möttes på ett mycket positivt sätt av Maja. Men sedan började den anonyma mobben sin inkvisitionsprocess mot Ann Helena Rudberg. Hos Maja fylldes sida upp och sida ner med negativa kommentarer gentemot Rudberg. Och på sin egen blogg blev hon också angripen av anonyma personer som kräver att hon ska stå till svars och förklara än det en och än det andra. Naturligtvis utan att dessa anonyma själva ska behöva stå till svars för sina egna dumheter. Nej, de har ju själva hela tiden skrivit kommentarer utan registrerad och identifierbar signatur, just för att ingen ska kunna veta vilka dumheter de själva har vräkt ur sig! Men att kräva av andra vad de själva inte vågar stå för det kan dessa anonyma näthatare uppenbarligen. Dubbelmoralen visar inga gränser!

Efter att någon ur den anonyma mobben dessutom försökt använda undertecknads registrerade Blogger-signatur i kommentarer hos Ann Helena Rudberg så är Medborgarperspektiv härmed stängt för anonyma kommentarer överhuvudtaget. Från och med nu krävs en registrerad signatur för att kunna kommentera i denna blogg.

Det går att se skillnad på en riktig registrerad signatur och en som är falsk, men det finns ingen anledning att ge den anonyma mobben ens en möjlighet att kommentera när de beter sig som inkvisitionsdomstolar! Det är synd, för egentligen är inte anonymiteten i sig ett problem. Det är däremot hatet som så ofta verkar följa med anonymiteten!

Kvinnor kan!

Medborgare! Det har bara gått en vecka sedan domen i Sturebyrättegången angående mordet på 15-åriga Therese Johansson Rojo offentliggjordes. Södertörns tingsrätt slog fast att de två åtalade 16-åringarna var skyldiga till mord för pojkens del respektive anstiftan till mord för flickans del. Just nu väntar man på att den rättspsykiatriska undersökningen ska slutföras för att därefter besluta om straffpåföljd för de två ungdomarna. Åklagare Johan Holmberg har yrkat på fyra års sluten ungdomsvård för dem båda. Han var mycket tydlig i sitt slutanförande med att pojken aldrig hade begått mordet om inte flickan hade förmått honom till det och att det var den åtalade flickan som var den drivande kraften bakom mordet. Pojken har under rättegången brutit ihop och visat stor ånger för det han gjort. Flickan däremot har inte visat på någon som helst ånger och har agerat kallsinnigt under hela rättegången.

En annan kvinna som visat sig kallsinning är Marie-Helena Martinez, som tillsammans med sin nya man Jean-Paul Steijn, har dömts för att ha mördat sina två barn med förgiftad canelloni. Efter att barnen dött gömdes deras kroppar i en bil. Till slut kunde dock inte Steijn bär på skulden utan erkände för polisen vad som hade hänt. Polisen hittar i samband med detta också en dött nyfött barn på parets balkong! Mamman förnekar dock allt och visar ingen ånger över det som skett.

I Nya Wermlands Tidningen kan man läsa om en 60-åriga kvinna som slog ihjäl sin 81-åriga mamma med en hammare. Hon tyckte att hennes mamma var krävande och utsatte henne för "psykisk misshandel". Nu är hon åtalad vid Värmlands tingsrätt för mord!

Från Danmark kommer historien om 27-årige Karen som via Youtube söker pappan till hennes lille son August. Det är en gripande historia som över 327 000 personer sett på ett par dagar. Nu visar det sig dock att hela historien troligtvis är en bluff och att Karen i själva verket är en skådespelerska.

Vad som däremot inte är en bluff är att en svensk kvinna har gripits i Pakistan tillsammans med den före detta Guantanamofången Mehti Ghezali. Det handlar om en 19-åring kvinna som även tidigare var fängslad och misstänkt för samröre med terroristgrupper i Somalia för två år sedan. Mamman till den 19-åriga kvinnan tror naturligtvis bara gott om sin lilla dotter och beskriver henne som en vanlig, glad och sprallig tjej som tror gott om alla. Jo jo, en gång är ingen gång, men två gånger är en vana..., för både henne och Mehti Ghezali!

Från sportens värld kan man läsa om den kvinnliga tennisspelaren Serena Williams som dödshotade en av linjedomarna i semifinalen i US Open. Efter att Williams blivit dömd för fotfel vänder hon sig mot linjedomaren och skriker "I will kill you". Och det var heller inte det enda som Williams gjorde för att skämma ut sig rejält under matchen. Vid ett annat tillfälle slog hon även sönder sitt racket. Publiken buade ut henne och hennes motståndare Kim Clijsters kunde bara se på spektaklat och glädjas åt en vinst som tog henne till final.

En körkortslös 16-årig flicka från Eda kommun i Värmland är misstänkt för vårdslöshet i trafik och olovlig körning efter att bland annat ha kört i 102 km/timme på en 50-väg samt ha passerat övergångsställ och kört förbi skymda utfarter på ett ovårdsamt sätt.

Tänk vad kvinnor kan! Precis som män kan de bete sig illa och göra andra människor ytterst ont. Det verkar inte vara någon större skillnad på könen på den punkten, heller!

Och precis som män kan vara duktiga och framgångsrika så kan även kvinnor vara det, om de bara lägger manken till. Aftonbladet rapporterar att andelen kvinnliga toppchefer inom statlig tjänst ökar och att de nu dessutom har gått om männen i lön!

Kvinnor kan som sagt, både på gott och ont!