Hög dödlighet av svininfluensan i Uppsala län

Medborgare! Nu pekar allt på att svininfluensan har skördat sitt första offer i Sverige. En man i 40-årsåldern från Tierp insjuknade förra söndagen med influensaliknande symptom och i fredags kväll avled han i sitt hem. Ambulans hade kallats till platsen av mannens far, men hans liv kunde tyvärr inte räddas. De första provsvaren visade att mannen bar på ett influensavirus av typ A, men man har ännu inte kunnat verifiera att det rör sig om H1N1 (svininfluensa). Proven analyseras därför vidare för att säkerställa att det verkligen är svininfluensa, men läkarna vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala säger att allt pekar på att så är fallet.

Under kvällen kom så beskedet som bekräftar detta. Sverige har därmed fått sitt första bekräftade dödsfall i svininfluensan.

Enligt Smittskyddsinstitutets hemsida fanns den 27 augusti 756 positiva fall av svininfluensa i Sverige. Helt färska siffror visar dock att det nu är uppe i 915 fall i hela landet. Av dessa finns, enligt Smittskyddsinstitutets hemsida, 33 i Uppsala län. Efter fredagens dödsfall uppgår alltså dödligheten till cirka 3 procent i Uppsala län. Klart högst i landet!

Med tanke på den höga dödligheten bör invånare i Uppsala län således vara extra noggranna med handspriten och gärna också bära ansiktsmask. För att vara riktigt säkra på att få ett fullgott skydd bör man även följa fettdoktorn Annika Dahlqvists kostråd!

MER INTRESSANT OM: IRONI, SVININFLUENSAN, INFLUENSA, H1N1, ANNIKA DAHLQVIST

Skattedilemmat – varför högre skatt inte leder till högre välfärd!

Medborgare! Statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuades i kvällens Agenda av Karin Hübinette angående den växande arbetslösheten, som bland industriarbetar nu är uppe i tjugo procent. Hübinette frågade naturligtvis vilka åtgärder som regeringen ska vidta samt om det är rimligt att man samtidigt sänker skatterna för dem som har jobb, när de arbetslösa nu har det svårt att leva på sina bidrag. Statsministern påpekade helt riktigt att många låginkomsttagare också har det svårt att leva på sin lön. Att de knappast känner sig privilegierade, utan att de många gånger måste vända på varje krona. För precis som Ola Berg på Apelsineld tjatar om så är det just låginkomsttagarna som förlorar på högskattesamhället.

Medborgarperspektiv har tidigare skrivit om den kloka socialdemokraten Anders Nilsson som också ser problemet med de höga skatterna och att det främst är de som tjänar minst som lider mest av dessa (även om hans partikollega Peter Andersson inte verkar inse det). Anders Nilsson pekar även på att bidrag inte kan ersätta inkomst och han efterfrågar en ny politisk plattform för Socialdemokraterna där människor får mer makt över sina egna liv.

I en diskussion på Anders Nilssons blogg om just skatter och hur de drabbar inkomsttagare påpekar han att merparten av en arbetstagares löneförhöjning disponeras av staten. Det löneutrymme som finns disponibelt vid en löneförhandling mellan arbetsmarknadernas parter kommer att tillfalla stat och kommun i form av skatt, inte arbetstagaren!

Han har helt rätt. Ekvationen är ganska enkel och kräver bara lite bakgrundskunskap om vilka huvudsakliga skatter som betalas på inkomster och konsumtion i samhället. Först kan vi konstatera att arbetsgivaravgiften för 2009 uppgår till 31,42 procent av lönesumman. Det är en skatt som arbetstagaren i vanliga fall inte ser, men som arbetsgivaren betalar på alla löner.

Sedan har vi inkomstskatterna som arbetstagaren själv ser på lönespecifikationen. Den genomsnittliga kommunalskatten (inklusive landstingsskatt, exklusive begravningsavgift) uppgår 2009 till 31,52 procent. Vid en årsinkomst på 380 200 kronor, den nedre brytpunkten, börjar man att betala statlig inkomstskatt. Den uppgår till 20 procent av beloppet som överstiger 380 200 kronor. När man når denna inkomstnivå stiger alltså marginalskatten till 51,52 procent. Den övre brytpunkten ligger vid en inkomst på 538 800 kronor. För den del av inkomsten som överstiger detta belopp ökar den statliga skatten till 25 procent och marginalskatten blir då 56,52 procent.

Däreftter har vi konsumtionsskatterna. Mervärdesskatt, eller moms som vi säger i dagligt tal, tas ut på produktion, försäljning eller användning av vissa varor eller tjänster. Moms ingår i priset på de flesta varor och läggs på det verkliga försäljningspriset. För merparten av alla varor och tjänster är momssatsen 25 procent. Vissa varor och tjänster har en lägre momssats. Tidningar, böcker, biobiljetter, teaterbiljetter m.m. beskattas bara med 6 procent (ofta kallad kulturmoms). Mat, persontransporter, hotellrum, konst och antikviteter har en momssats på 12 procent. Mervärdesskatten är efter arbetsgivaravgifterna statens största inkomstkälla. År 2007 beräknades momsintäkterna stå för drygt 19 procent av den offentliga sektorns totala skatteintäkter. Till konsumtionsskatterna räknas även ett antal olika punktskatter som bensinskatt och akoholskatt, men vi tar dock inte upp dem här eftersom de är av mer marginell betydelse.

Låt oss nu tänka oss att en arbetstagare får sin lön höjd med 100 kronor. Till att börja med måste då arbetsgivaren dessutom betala arbetsgivaravgift för löneförhöjningen. Det innebär att arbetsgivarens verkliga utgift för löneförhöjningen är 131,42 kronor.

Om arbetstagarens totala årsinkomst (inklusive löneförhöjningen) ligger under den nedre brytpunkten behöver denne endast betala kommunal skatt på den ytterligare hundralappen i lön. Det innebär att denne får 68,48 kronor mer i lön efter skatt som en följd av löneförhöjningen. Så snart arbetstagaren ska köpa något för löneförhöjningen ska det även betalas moms på beloppet, vanligtvis 25 procent. Det innebär 25 procent skatt läggs på priset på varan eller tjänsten. Alltså får butiksägaren endast behålla 80 procent av de 68,48 kronorna som ersättning för varan eller tjänsten, vilket motsvarar 54,78 kronor.

Av de 131,42 kronor som arbetsgivaren har betalt i höjd lön till arbetstagaren får denne alltså bara behålla 54,78 kronor för privat konsumtion, vilket motsvarar knappt 42 procent. De övriga 58 procenten tar stat och kommun hand om!

Hade arbetstagaren istället varit en höginkomsttagare med en årsinkomst som är högre än den övre brytpunkten så hade denne endast fått behålla 43,48 kronor efter skatten. Vid konsumtion av dessa återstår då endast 34,78 kronor till butiksägaren efter att momsen är dragen.

Av de 131,42 kronor som arbetsgivaren har betalt i höjd lön till arbetstagaren får denne alltså bara behålla 34,78 kronor att konsumera för, vilket motsvarar drygt 26 procent. De övriga 74 procenten tar stat och kommun hand om!

Vare sig man är låginkomsttagare eller höginkomsttagare så är det alltså stat och kommun som tar hand om den allra största delen av våra löneökningar. Merparten av arbetstagarnas löneförhöjningar går alltså till offentlig konsumtion och endast en liten del till privat konsumtion. De som har det sämst ställt och som har mest behov av lite ytterligare medel för privat konsumtion drabbas i praktiken hårdast av detta system. De som har en högre lön kan i högre grad avstå från pengarna eftersom de oftast inte lever på marginalen.

Att höja skatterna kommer inte leda till ökad välfärd. Tvärtom kommer det att drabba de som lever på marginalen och ytterligare begränsa dem. De blir än mer beroende av samhällets välvilja och de tvingas än mer inordna sig i bidragssystem. Deras frihet som individer beskärs ännu mer än idag.

Vill vi höja välfärden i landet finns egentligen bara två vägar (som inte utesluter varandra):
- Att vi kan skapa fler "riktiga" jobb som ger nettoskatteintäkter, vilket betyder att de ger mer i skatteintäkter än vad de kostar i utgifter som betalas med skattemedel.
- Att vi kan effektivisera stat och kommun så att vi får mer välfärd för samma mängd skatteintäkter.

Uppdaterad 2009-08-31 kl.12.30 efter en kommentar av Karin.

MER INTRESSANT OM: SKATTER, VÄLFÄRD, LÖN, ARBETSLÖSHET, BIDRAG

Människan försvinner i de moderna rättegångsfabrikerna

Medborgare! Sedan den 1 november 2008 har stora förändringar i all tysthet införts i rättegångsbalken, det regelverk som styr hur domstolsprocessen i de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta Domstolen) går till. Till grund för lagändringen låg den förra regeringens proposition 2004/05:131 ”En modernare rättegång – reformering av processen i allmänna domstolar” (även kallad EMR). Reformen innebär att tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga på den första instansen (tingsrätten). Systemet med prövningstillstånd har utökats och omfattar numera fler typer av mål, vilket gör det svårare att få sin sak överprövad av högre instans (hovrätten). Dessutom dokumenteras numera alla förhör i tingsrätterna och vid en överklagan kommer dessa videoinspelningar att användas i hovrätten istället för nya förhör med vittnen och andra förhörspersoner.

Denna reform har i nästan obemärkt smugits igenom och fokus från officiella håll har främst legat kring användningen av modern videoteknik vid förhör i rättegångar och att domstolarna har installerat ny teknik i sina rättssalar. Ett motiv för detta har varit att det underlättar för vittnen att bara behöva inställa sig en gång, även om målet skulle överklagas.

Nu kommer dock kritik mot EMR. Håkan Lavén, hovrättslagman i hovrätten för Nedre Norrland, skriver i en debattartikel på DN Opinion att de nya processreglerna äventyrar rättssäkerheten och förtroendet för domstolarna. Detta eftersom det inte längre tillåts ställas några nya frågor till vittnen och andra förhörspersoner då ett fall överklagats och på nytt tas upp i hovrätten. Istället spenderar högt betalda domare och advokater dagar på att titta och lyssna på videoinspelningar från tingsrätten, ofta med varierat intresse från de deltagande. Den tilltalade får heller inga möjligheter att komma till tals igen! Håkan Lavén skriver:

”Med den nya ordningen har också den tilltalades ställning i rättegången avsevärt försvagats. Det måste betecknas som mycket otillfredsställande att en tilltalad som vänder sig till en ny domstolsinstans för att få sin sak prövad inte anses ha rätt att i ett partsförhör få möjlighet att förklara sig i de ansvarsfrågor som gäller honom själv. Den som i tingsrätten till exempel blivit dömd till livstids fängelse för mord och anser sig oskyldig har, som alla förstår, anledning att argumentera för sin sak i hovrätten.”

Tomas Nilsson och Anne Ramberg från Advokatsamfundet instämmer i Håkan Lavéns kritik mot EMR och konstaterar att Advokatsamfundet inte fick någon möjlighet att invända mot regeringens förslag att den tilltalade inte skulle kunna höras igen i högre instans. De skriver:

”Den absolut viktigaste kritiken rör dock just, som Lavén påpekar, bristerna i den tilltalades rätt att komma till tals i hovrätten. Detta är något som måste ändras så snart som möjligt. Även möjligheten att hålla andra tilläggsförhör måste vidgas. De nya reglerna har gällt i cirka 9 månader och har först under våren fått ett praktiskt genomslag. Under denna tid har allvarlig kritik framförts från advokaternas och deras samfunds sida över bristerna i processen.”

Chefsåklagare Christer Krantz konstaterar krasst att en konsekvens av EMR är att försvarsadvokaterna måste berätta för sina klienter att de ska göra så bra sig som möjligt ifrån sig i tingsrätten. För i hovrätten kommer de inte till tals!

Juristen har en mer mänsklig syn på situationen och konstaterar i ett kritiskt inlägg om EMR från i mars att det inte är ovanligt att folk tiger av rädsla eller lojalitet i tingsrätten och att de vågar tala först i hovrätten. Med den nya rättsordningen har den möjligheten nu i praktiken försvunnit, vilket i sin tur kan leda till att flera blir felaktigt dömda utifrån ett allt för bristfälligt underlag.

I ett försök att spara pengar och effektivisera rättsväsendet har alltså människan helt glömts bort. De som åtalas för brott i en svenska domstol har redan från början små möjligheter att göra sin röst hörda. Vi är inte lika inför lagen. Åklagare och polis har enorma resurser till förfogande och styr helt över både processen och vilka bevis de vill lägga fram för domstolen. Den tilltalade är helt i händerna på åklagaren och kan bara försöka försvara sig mot de anklagelser som denne presenterar. Med den nya rättsordningen har denna möjlighet stryps ytterligare.

Det verkar som om människan helt har glömts bort i skapandet av ett system med rättegångsfabriker där så många som möjligt ska dömas på kortast möjliga tid och till lägsta möjliga kostnad. Rättssäkerheten har återigen fått betala priset!

MER INTRESSANT OM: JURIDIK, RÄTTSSÄKERHET, EMR, DOMSTOL, RÄTTEGÅNG

Paniken sprider sig i trygghetsnarkomanernas land

Medborgare! Den första vågen av svininfluensan ebbar nu ut i Storbritannien och antalet insjuknade har sjunkit från 20 000 personer för två veckor sedan till drygt 5 000 idag. Trots att 60 personer har omkommit i Storbritannien beskrivs influensan där som relativt mild. Samtidigt fortsätter svenska tidningarna att hamra ut WHO:s skräckbudskap om influensans blixtsnabba spridning. Enligt deras uppgifter sprider sig svininfluensan fyra gånger snabbare än andra virus och de meddelar även att A(H1N1) nu är den vanligaste förekommande formen av influensa. För att ytterligare piska upp paniken varnar WHO:s chef Margaret Chan att svininfluensan slår hårt mot personer som annars inte räknas till riskgruppen. Ett uttalande som detta bidrar inte minst:

"40 procent av offren är unga personer - vid god hälsa - som dör inom fem till sju dagar.”

Hittills har drygt 200 000 personer testats och konstaterats vara smittade av svininfluensan. Antalet faktiska fall är troligen betydligt högre eftersom alla som faktiskt smittas inte testas och rapporteras till WHO. Av de konstaterade fallen ha 2185 personer omkommit. Man räknar med en dödlighet på cirka 0,5 procent för A/H1N1 utbrottet 2009.

Socialstyrelsen är nu orolig för att vaccinet mot svininfluensa ska försenas på grund av EU:s väldiga byråkrati och undersöker nu tillsammans med Läkemedelsverket möjligheterna att snabbgodkänna det svenska vaccinet (Pandemrix från GlaxoSmithKline). Detta för att inte riskera att massvaccineringen inte kommer igång som planerat. Huvudskälet till detta är naturligtvis att de svenska myndigheterna, landstingen och regeringen (som skjutit till en extra miljard för vaccinet) inte vill stå där med skägget i brevlådan och 18 miljoner betalda doser vaccin som inte kommer till någon nytta. Då skulle kritiken om bortslösade skattemedel inte bli nådig!

Samtidigt är det fler än Medborgarperspektiv som börjar ifrågasätta både den hysteriska rapporteringen om svininfluensan, nyttan med massvaccinringen och de ekonomiska intressena som finns i bakgrunden. Västergötskan kalkylerar på risken att hon skulle dö i influensan och frågar sig om det verkligen är rimligt att vaccinera sig. Livet på Stenstugu rapporterar om ett reportage i Gotlandsradion imorse som hävdade att biverkningarna av vaccinet kan bli allvarliga och att fler riskerar att dö av sviterna efter vaccineringen än av själva influensan. Jinge skriver om sina hypokondriska tendenser och kommer till slutsatsen att antingen får han utrusta sig med konservburkar för tre månader och bo i skogen till dess vaccinet är färdigt eller så måste han sluta läsa kvällstidningarna! Röda Malmö är mer rak på sak och tycker att det får vara nog med medias hysteri kring den nya influensan. Andra är mer maniska och kräver att vaccinet ska godkännas på stört!

Ann Helena Rudberg resonerar i en kommentar på bloggen om dödligheten i svininfluensan och andra sjukdomar. Hon pekar på att folk verkar tycka att det bästa vore att ingen skulle behöva dö någonsin. Att det bästa vore om vi lyckades utrota alla hemska sjukdomar så att vi alla fick leva i evighet och aldrig behövde dö.

För visst är det väl just denna rädsla för döden som är drivkraften bakom larmrapporter som den om svininfluensan? Utan denna rädsla hade larmrapporterna fallit döda till marken och folk hade rykt på axlarna. Men idag verkar många vara rädda för själva livet och en viktig del av livet är också döden. Förr var döden något som var ständigt närvarande, från barnsben kom man i direkt kontakt med den. Det var farmor som låg sjuk i sängen intill och plötsligt dog en dag. Det var lillebror som fick influensa och dog i sviterna av den. Det var grannen som fick ett träd över sig i skogen. Numera är vi helt avskärmade från döden och vågar i många fall knappt tala om den, än mindre tänka oss att vi själva en dag ska drabbas.

I trygghetsnarkomanernas land vill vi bli skyddade av staten från allt som har med döden och andra tråkigheter i livet att göra. Vi kräver att samhället ska skydda oss, istället för att växa upp och själva ta ansvar för vårt eget liv, så länge det nu varar!

MER INTRESSANT OM: SVININFLUENSA, VACCIN, H1N1, PANDEMI, LARMRAPPORT

Sverige behöver inte högre skatter, vi behöver lägre arbetslöshet!

Medborgare! Sverige är ett land på dekis och svenskarna är på väg att bli Nordeuropas fattiglappar, även om våra politiker på båda sidor blockgränsen gör allt för att dölja detta. Som Medborgarperspektiv rapporterat om tidigare ökar arbetslösheten snabbt och förväntas nå tvåsiffriga tal i början av nästa år. Ungdomsarbetslösheten är en av de högsta i hela Europa. Snart är var tredje ungdom utan jobb och detta efter att våra politiker har slussat in en allt större del av ungdomsårskullarna på universitet och högskolor i syfte att dölja att de har det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt flyr tusentals unga utomlands för att få jobb. Norge och Danmark tar emot dem med öppna armar. För där behövs de. Ungdomsarbetslösheten i Danmark är bara några procentenheter. Parallellt med att arbetslösheten ökar så ökar även kostnaderna för socialbidragen i Sverige med drygt en miljard kronor det första halvåret i år.

I dessa kristider har Moderaterna har haft partistämma i Västerås. Moderaterna framstår allt mer som ett retoriskt parti som till alla pris vill hålla sig kvar vid makten. Reinfeldt talar om folkhemmet och att de vill bli ett statsbärande parti. För att nå dit krävs dock att man håller särintressen kort och att man kan genomföra långsiktiga förändringar av samhället även när opinionsvindarna blåser emot. Tyvärr har inte Alliansen visat prov på detta under sina tre första år i regeringsmakten. Man har prioriterat skattesänkningar för de rikaste, som avskaffad förmögenhetsskatt och sänkt fastighetsskatten för de dyraste husen i storstädernas bästa områden. Samtidigt har man inte vågat utmana fackföreningarna och den övre medelklassen genom att införa en obligatorisk statlig arbetslöshetsförsäkring. Man har dessutom infört pigavdraget, vilket sticker i ögonen på vanligt folk. Det passar illa med tanken att framstå som ett ”arbetarparti” och förklarar varför man har svårt att nå förstgångsväljarna.

Nu har dessutom Alliansen beslutat sänka inkomstskatterna ytterligare med tio miljarder under nästa år, vilket enligt finansdepartementets beräkningar ska ge 3000 fler i sysselsättning på kort sikt. Detta kan vid en första anblick tyckas positivt, men enligt Konjunkturinstitutet (KI) är en skattesänkning inte den mest effektiva åtgärden för att få upp sysselsättningen på kort sikt. KI pekar istället på att satsningar på kommunerna hade varit effektivare och att inkomstskattesänkningar i tider av osäkerhet ofta leder till ökat sparande istället för ökande konsumtion. Här krävs dock balansgång, vad som är effektivt på kort sik måste vägas mot vad som är mest effektivt på lång sikt. Och då är effektiviseringar av den offentliga sektorn en betydligt effektivare åtgärd.

Socialdemokraterna är naturligtvis kritiska till de föreslagna skattesänkningarna och pekar på att de tio miljarderna istället kunde ha använts för att behålla 30 000 jobb inom kommunerna. Oppositionen har istället aviserat skattehöjningar om de kommer till makten vid nästa val. Något som Sydsvenskan påpekar kan komma att stjälpa många hushålls ekonomiska situation totalt och istället leda till att lågkonjunkturen blir utdragen och långvarig. Med de rekordlåga räntor som råder för tillfället är det många hushåll som belånat sig upp till nocken. När ränteläget blir mer normalt kommer många av dessa att få betala en betydligt högre andel av sin disponibla inkomst i ränteutgifter än de förväntats sig, vilket kan tvinga flera att sälja. Om man då dessutom höjer skatten kommer många av dessa hushåll att hamna i en mycket svår ekonomisk situation och detta kan komma att hämma konsumtionen i samhället och därmed tillväxten, vilket ytterligare slår mot arbetslösheten.

Hur mycket skattera ska höjas är inte de rödgröna överens om än. Dick Erixon påpekar helt riktigt att det är ett svek mot landet och väljarna när Mona Sahlin och hennes bundsförvanter inte talar klartext om hur mycket köpkraft de planerar att dra in från låg- och normalinkomsttagarna.

En socialdemokrat som tänkt ett par steg längre är Anders Nilsson. Han påpekar att det inte är de som tjänar över medianen, det vill säga de halva av de yrkesutövande som tjänar över 22 000 kronor i månaden, som lider av de höga skatterna. Det är den halvan som tjänar under medianen som ”under skatter digna ner”. Dessa människors största problem är att de inte har råd med livets nödtorft, trots att de många gånger arbetar heltid. Andelen fattiga växer. Andelen som hänvisas till bidrag ökar.

Anders Nilsson pekar även på att man idag måste kvalificera sig till bidrag, genom att avyttra det lilla man faktiskt äger, genom att inte ha tillfälliga inkomster, genom att inte ha några sparade medel, genom att ständigt stå till myndigheternas förfogande, etc. För att komma i åtnjutande av välfärdssystemets frukter på samhällets botten måste man acceptera en slags modern livegenskap. Detta är ett system som inte uppmuntrar individer att växa och som inte behandlar dem på ett fritt, jämlikt och solidariskt sätt.

Istället för att befästa de system vi har idag och enbart diskutera procentsatser och bidragsnivåer anser Anders Nilsson att hela samhället måste reformeras.

”Staten måste utgå från ett medborgarperspektiv och demokratiseras, bli en mindre stat för att ge utrymme åt medborgarnas egna initiativ, ny samfälligheter, gemensamma lösningar på välfärdens ansvar skall kunna utvecklas. Det överordnade målet måste vara att ge människor möjlighet att skapa sin egen lycka. Aktiva människor som verkar för att finna sin egen väg till ett värdigt liv. Inte fogade undersåtar som yxar till sig för att passa in i en mall”

Om Anders Nilsson kan få gehör för sina tankar inom Socialdemokraterna och de kan utveckla dessa till något mer konkret får antagligen Per Schlingmann och resten av Alliansen svårt att gå till attack på de rödgröna. En mindre stat med mindre byråkrati och där medborgarna själva får större möjligheter att ansvar för sina liv ligger ju helt i linje med de liberala traditionerna.

Men till att börja med återstår den största frågan. Hur ska vi långsiktigt skapa fler kvalificerade arbeten i Sverige, få ner arbetslösheten och öka sysselsättningsgraden (få bort bidragsberoendet)? Hur ska vi få ungdomarna att känna en framtidstro och en vilja att vara en del av det gemensamma samhället? Här ligger den stora utmaningen för nästa regering, om den verkligen vill bygga ett långsiktigt Folkhem för alla svenskar!

MER INTRESSANT OM: MONA SAHLIN, SKATTER, ARBETSLÖSHET, MODERATERNA, BIDRAG

Hysterin kring svininfluensan drivs främst av politiska och ekonomiska intressen

Medborgare! Till de fyra fall av svenskar som är livshotande sjuka i svininfluensan kan vi nu lägga ytterligare ett fall. DN rapporterar idag att en gravid kvinna vårdas med konstgjord lunga på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Gravida kvinnor tillhör en av de medicinska riskgrupperna som Socialstyrelsen rekommenderar ska prioriteras när massvaccineringen går igång på allvar om någon månad. Samtidigt redovisas två olika undersökningar som båda pekar på att endast 70 procent av svenskarna tänker vaccinera sig när ett godkänt vaccin mot svininfluensa finns framme. Detta även om vaccineringen är helt gratis. Speciellt är det unga personer som är mindre benägna att vaccinera sig än äldre personer. Detta trots att just yngre personer förväntas drabbas hårdare och i högre utsträckning av svininfluensan än för vanliga influenser.

Den officiella linjen bakom projektet med massvaccinering mot svininfluensan har varit att det skall ske av solidariska skäl. Att det inte främst är vår egen hälsa vi ska vaccinera oss för, utan för att skydda våra mer känsliga medmänniskor och för att samhället ska kunna fortsätta att fungera även under själva pandemin. En av dem som verkar ha köpt alla dessa argument rakt av och som reagerat väldigt starkt på dem som inte tänker vaccinera sig är Alex Schulman. Andra, som Rhea, är lite mer reflekterande och frågar sig om det verkligen är oansvarigt att inte vaccinera sig, även om man inte tillhör någon av riskgrupperna.

Även om det kan vara omstörtande även för en erfaren läkare som Sven Britton att se en ståtlig och frisk man snabbt ansättas av svår lufthunger och kräva avancerad intensivvård för att klara av att syresätta sitt blod, så är det trots allt relativt sätt färre som verkligen drabbats svårt av svininfluensan än för en vanlig influensa. Svininfluensan verkar ha lägre dödlighet än en vanlig influensa, men det är inte bara unga barn och äldre med krämpor som drabbas. Svininfluensan drabbar även fullt friska medelålders personer! Kanske är detta en av anledningen till samhällets panikslagna reaktion denna gång?

Regeringen har som tidigare rapporterats anslagit en miljard kronor till allmän vaccinering mot den förväntade svininfluensa pandemin. Detta trots att alla inte behöver vaccinera sig och heller inte gör det i de flesta andra länderna. I Danmark har man till exempel bara beställt vaccin till en fjärdedel av befolkningen, till dem som verkligen tillhör riskgrupperna. Det svenska projektet med massvaccinering är mer politiskt motiverat än medicinskt.

Ann-Cathrin Engwall, doktor i molekylär cellbiologi och som själv arbetat med att utveckla vaccin, påpekar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det finns en påtaglig risk att massvaccineringen mot svininfluensa kan orsaka större skada än nytta! Hon pekar på att om viruset muterar och utvecklas, vilket många virus gör, så kommer sannolikt befolkningen som helhet ha sämre motståndskraft mot nya varianter om vi massvaccinerar oss än om vi inte gör det.

Bakom det svenska beslutet om massvaccinering finns naturligtvis politiska och ekonomiska intressen. Samhället, med regeringen i spetsen, vill naturligtvis upprätthålla samhällsfunktionen även i samband med en pandemi. Man har även ett intresse i att företagen inte ska drabbas av att stora delar av personalen är sjukskrivna eftersom detta kan få negativa ekonomiska konsekvenser för både företagen själva, men även indirekt för staten i form av förlorade skatteintäkter. Det har till och med kommit förslag på att karensdagen vid sjukdom ska kunna slopas för svininfluensa, för att tillse att folk verkligen stannar hemma om de känner sig sjuka. Dock har landets storföretag visat sig kallsinniga för den typen av förslag. Det är ju trots allt de som skulle få betala för den slopade karensdagen i slutändan.

Som Medborgarperspektiv tidigare rapporterat så finns det även andra ekonomiska intressen bakom massvaccinationen av Sveriges befolkning. Det finns intressant nog en hel industri som lever på att ständigt larma om hotet av nya influensaepidemier. Det är de företag som tillverkar vaccinen samt relaterade organisationer, som WHO, som sysselsätter tusentals välbetalda byråkrater och forskare. De har ett egenintresse i att dessa larm tas på så stort allvar som möjligt och att så många som möjligt betalar för att vaccinera sig mot de hotande influenserna. Årets svininfluensa ser ut att bli bingo för GlaxoSmithKline i Sverige. Istället för de normala 35 kronor per dos, som ett vanligt influensavaccin kostar, får landstingen i år betala 65 kronor per dos. De 18 miljoner doserna som har beställt i Sverige betingar alltså ett ordervärde på över 1 miljarder kronor för GlaxoSmithKline!

Alex Schulman borde kanske inte vara så arg och upprörd på all de som inte tänker vaccinera sig. Istället borde han tänka ett steg längre och rikta sin ilska mot de politiska och ekonomiska intressen som utnyttjar ännu en influensa för att sko sig själva!

MER INTRESSANT OM: SVININFLUENSAN, H1N1, PANDEMI, GLAXOSMITHKLINE

En långsiktig och rättvis fastighetsskatt

Medborgare! Så har Villaägarnas Riksförbund utsett vinnaren i sin tävling om Sveriges mest vansinniga taxeringsvärde. Organisationens syfte med tävlingen har varit att försöka visa att det svenska taxeringssystemet för fastigheter inte fungerar. Vinnaren i tävlingen finns i Torekov i Skåne. Här har två tomter, som ligger i samma område och som är ungefär lika stora, värderats helt olika av Skatteverket. Den ena har fått ett taxeringsvärde på drygt 2,3 miljoner kronor, medan den andra bara har värderats till 1,2 miljoner, en skillnad på 1,1 miljoner kronor! Eftersom taxeringsvärdet i princip ska motsvara 75 procent av marknadsvärdet så bedömer alltså Skatteverket att det skiljer närmare 1,5 miljoner kronor i marknadsvärde på dessa två tomter, som bara ligger ett kvarter från varandra.

I samband med förra valet lovade den borgerliga alliansen att avskaffa fastighetsskatten, som då var 1 procent av taxeringsvärdet (samt att det fanns vissa begränsningsregler för att personer med låg inkomst inte skulle drabbas av orimligt hög fastighetsskatt). I budgetpropositionen för 2008 föreslogs regeringen Reinfeldt att den statliga fastighetsskatten skulle ersättas av en kommunal fastighetsavgift som för småhus var 0,75 procent av taxeringsvärdet, men högst 6000 kronor per år. Systemet med taxeringsvärden blev alltså kvar och det är dessa som Villaägarnas Riksförbund har kritiserat och försöker visa hur slumpmässiga de är med hjälp av sin tävling.

Fastighetsskatten har ofta kritiserats, speciellt från borgerligt håll. Men det finns pragmatiska motiveringar för dess existens. I en allt mer internationaliseras ekonomi ökar behovet att utnyttja skattebaser som inte kan förflyttas över landsgränser. Inkomster, räntor, utdelningar och vinster kan relativt lätt transfereras mellan länder av privatpersoner och företag för att undanhålla beskattning. Det kan man inte göra med fast egendom. Därför finns det fördelar att beskatta fast egendom i högre utsträckning än tidigare.

Den rödgröna oppositionen har tidigare i sommar enats om att ändra fastighetsskatten om de vinner valet nästa år. Deras förmåga att tänka nytt är dock väldigt begränsad. De verkar vilja ha kvar samma system som den nuvarande regeringen infört, men vill bara att de som äger de dyraste villorna ska få höjd fastighetsskatt.

Medborgareperspektiv tycker att våra politiker borde tänka ett steg längre! Inför en fastighetsskatt som är långsiktigt överskådlig och där medborgarna redan när de köper sitt hus vet vilken fastighetsskatt de förväntas betala varje år. Avskaffa taxeringsvärdena och basera istället fastighetskatten på den faktiska köpeskillingen då huset förvärvades. Inför en fastighetsskatt som är 0,5 procent av köpeskillingen per år! Detta skulle medföra att alla som köper en fastighet vet i förväg vad de förväntas betala i fastighetsskatt varje år. Ingen skulle heller behöva drabbas av ökad fastighetsskatt på grund av att grannen har lyxrenoverat sitt hus och sålt det till ett pris om ingen i grannskapet trodde var möjligt. Pensionärer skulle inte behöva gå från hus och hem på grund av att Skatteverket höjer taxeringsvärden så att de längre inte har råd att betala sin fastighetsskatt, utan att några begränsningsregler skulle behövas.

Sluta krångla till det med en massa byråkratiska lagar och regler. Inför en lättförståelig och förutsägbar fastighetsskatt som är långsiktig och rättvis!

MER INTRESSANT OM: FASTIGHETSSKATT, TAXERINGSVÄRDE, SKATTER, BYRÅKRATI

Svininfluensan – vinnare är GlaxoSmithKline!

Medborgare! Ständigt blir vi matade av rapporter om svininfluensan (H1N1) och dess pandemiska framfört över världen. Media rapporterar nu att det finns fyra svenskar som är livshotande sjuka i influensan. Tydligen har svensk sjukvård inte kapacitet att ta hand om fyra sjuka och därför vårdas en av dessa i Danmark! Regeringen har till slut beslutat att skjuta till en miljard kronor till landstingen för de extraordinära kostnaderna som insatserna förväntas kräva. Genom regeringen miljardtillskott ska Sverige ta ett rejält kliv framåt för att genomföra en massvaccination av befolkningen.

18 miljoner doser vaccin har tydligen beställts av landstingen. Varje person kommer att behöva två doser för att få ett fullgott skydd. Men då Sveriges befolkning numera uppgår till nästan 9,3 miljoner människor innebär detta att 300 000 kommer att bli utan vaccin!

Alla länder har dock inte valt samma väg. De har beställt betydligt färre doser och reserverar dessa till högriskgrupper. I Danmark räcker vaccinet bara till ungefär en fjärdedel av befolkningen, i Tyskland och Belgien till en tredjedel. Motiveringen är att svininfluensan hittills har gett relativt milda symptom och därför kan behandlas som de vanliga årliga influenserna. Enligt Wikipedia dör varje år cirka 3000 personer per år i Sverige av influensa. Det är alltså inte medicinskt motiverat att vaccinera hela befolkningen mot svininfluensan. Det framstår allt mer som ett politiskt projekt för att visa handlingskraft gentemot medias överdrivna rapportering om svininfluensan.

Det finns bara en vinna i detta spel, GlaxoSmithKline, företaget som tillverkar vaccinet mot svininfluensa och som nu fått order på 18 miljoner doser av Sveriges landsting! Och det är vi medborgare som får betala!

Medborgarperspektiv betackar sig dock för eventuella erbjudanden om vaccin. Så då var det bara 299 999 som blir utan...

MER INTRESSANT OM: SVININFLUENSAN, VACCIN, INFLUENSA, GLAXOSMITHKLINE

Bloggutmaningen: Hur försäkrade du dig om samtycke när du hade sex senast?

Medborgare! I spåren av Rolf Hillegrens uttalande om att det är viktigt med höga beviskrav i sexmål och att lagen från 2005 har lett till att begreppet våldtäkt har urlakats har debatten om våldtäktsbegreppet tagit fart igen. För vad är egentligen en våldtäkt och vad är bara respektlöst beteende? Både Catta och LouiseP diskuterar detta och kommer båda till slutsatsen att våldtäkt är en akt av våld, men att tjata sig till sex av någon som egentligen inte har lust är en akt av respektlöshet och den som väljer att ha sex trots att den egentligen inte har lust har ett eget ansvar för detta. LouiseP rekommenderar till och med dessa människor att söka hjälp hos en familjerådgivare eller terapeut istället för att belasta rättsväsendet med onödiga ärenden.

Även tidskriften Fokus diskuterar kring ämnet vad som är en våldtäkt och pekar på att offrets brist på samtycke inte är tillräckligt för att handlingen ska betraktas som en våldtäkt med dagens lagstiftning. Redan innan 2005 års sexualbrottslag antogs var det många som ville införa ett krav på samtycke, bland annat Madeleine Leijonhufvud. Rolf Hillegren uttrycker i sin debattartikel i Svenska Dagbladet att han delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej”, men att han inte anser att man ska lagstifta om samtycke.

Nu är det dock återigen många som säger sig vilja stärka rättsskyddet vid våldtäkter och som därför propagerar för införandet av ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. Trollhare, Hanna Fridén, Johannes Danielson (mp) och MinaModerataKarameller är några av de som är positivt inställda till ett krav på samtycke. Sune Olofson frågar sig i en artikel på Newsmill hur detta ska gå till praktiskt och hur det ska fungera juridiskt. Han pekar på att ett verbalt samtycke knappast håller juridiskt och då återstår bara skriftliga samtycken. Knullkontrakt är något som Blogge har diskuterat tidigare!

Medborgarperspektiv frågar sig hur det ser ut i sängkammaren hemma hos vanligt folk idag. Hur går det till när folk försäkrar sig om samtycke av sin partner? Om de en gång blev ställda inför domstol, hur skulle de då förklara sig?

Anta därför Medborgarperspektivs bloggutmaning! Beskriv i ett inlägg hur det gick till när du försäkrade dig om samtycke av din partner när ni hade sex senast. Tänk dig att du sitter inför skranket och får frågan av åklagaren:

”Hur försäkrade du dig om att XXX verkligen samtyckte till att ha sex med dig?”

Hur skulle du förklara detta för åklagaren och domstolen?

MER INTRESSANT OM: VÅLDTÄKT, ROLF HILLEGREN, SAMTYCKE, JURIDIK

Allt är inte våldtäkt

Medborgare! Ingen kan ha missat den minst sagt heta debatten om våldtäkter och dess juridiska definition efter att kammaråklagare Rolf Hillegren uttalat sig om detta i en artikel i Svenska Dagbladet. Den ursprungliga artikeln behandlar konsekvenserna av Högsta Domstolens besked den 3 juli om att riva upp två hovrättsdomar där ord stått mot ord i två våldtäktsfall. Högsta Domstolen har genom sitt besked tydliggjort för de lägre instanserna att enbart en trovärdig berättelse inte är nog för att fälla en anklagad, utan att det även skall finnas stödbevisning som verifierar berättelsen. Konsekvensen kommer att bli att åklagare och polis måste göra ett bättre jobb när det gäller förundersökningen och ha bättre på fötterna innan de åtalar den misstänkte. Rättsligt har egentligen ingenting förändrats av Högsta Domstolens besked. De har bara tydligtgjort för underinstanserna vad som redan står i lagboken och pekat på att lagen skall följas. Det är alltså en ren rättssäkerhetsåtgärd att tingsrätterna och hovrätterna ska följa lagen och tillse att ingen döms om denne inte är skyldig bortom allt tvivel!

När Rolf Hillegren intervjuades i artikeln sa han att han uppskattade att rättssäkerhetsaspekten betonades från Högsta Domstolens sida.

”Det ska vara höga beviskrav i brottsmål, även i sexmål.”

Det som gjorde att det tog hus i helvete och att debatten tog full fart i både media och bloggosfären var dock hans uttalande om att dagens sexualbrottslag (den som infördes 2005) har ett väldigt urlakat begrepp om vad våldtäkt verkligen betyder.

”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”

Det fick flera att gå i taket och kräva Hillegrens avgång. F.d. professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud var snabbt framme och krävde att ”Hillegren måste bort”. De båda socialdemokratiska advokaterna Thomas Bodström och Claes Borgström, ordförande i justitieutskottet respektive jämställdhetspolitisk talesperson, ansåg att Hillegrens uttalande är oförsvarligt och att det kan skapa osäkerhet om kvinnor som blir våldtagna verkligen kan lita på rättsväsendet, vilket de påpekar i det närmaste är ett tjänstefel.

Kändistyckarna låter inte heller vänta på sig. Isobel Hadley-Kamptz (författare, frilansjournalist och ledarkolumnist på Expressen) finner inte ord för sitt hat mot Rolf Hillegren och anser att de som försvarar Hillegren mer eller mindre medvetet blandat ihop den svåra frågan om bevisvärdering i våldtäktsmål med frågan om vad som alls är ett grovt övergrepp. Lisa Magnusson (krönikör på Aftonbladet Debatt) tycker att Hillegren har en konstig syn på våldtäkt. Hon säger att en våldtäkt i sig är att begå våld på någon och att det är ett övergrepp även om det inte förekommer hot, misshandel och tortyr! Lisa Magnusson säger kort och gått att:

”En våldtäkt är en våldtäkt”

Men det är ju just detta som Hillegren pekar på. Vad är egentligen en våldtäkt? Det duger inte med den typen av cirkelbevis som Lisa Magnusson ägnar sig åt. Hillegren pekar tydligt i sin efterföljande debattartikel i Svenska Dagbladet att våldtäkt utan våld inte bara är en språklig anomali, utan att det dessutom är en gärning som är i stort sett omöjligt att bevisa. Han pekar även på att den samtyckeslagstiftning som vissa politiker och feministiska förespråkare gärna vill se bara är ett populistiskt sätt att visa handlingskraft.

Historiskt sett har våldtäkt aldrig setts med blida ögon. I Missgärningsbalken i 1734 års lag kan man läsa att förövaren av en våldtäkt i allmänhet bestraffades med döden:

”Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan ware saklös.”

Problemet med dagens sexualbrottslagstiftning är dock att dess definition av våldtäkt inte längre stämmer överens med allmänhetens bild av vad som är en våldtäkt. Enligt 2005 års sexualbrottslag behöver det nämligen inte förekomma vare sig våld och tvång för att det ska klassificeras som en våldtäkt. Det räcker med att den som anmäler upplever att denne har utsatts för en sexuell handling mot dennes uttryckliga vilja. Ja, man behöver egentligen inte ha uttryckt någon motvilja heller om det bedöms att offret varit försatt i vanmakt (hjälplöst tillstånd) och därför inte förväntats kunnat säga nej. Med den nya sexualbrottslagen kan det klassa som våldtäkt om offret t.ex. sovit, varit berusad, varit sjuk eller på annat sätt inte kunnat värja sig.

Som Blogge så riktigt påpekar har det blivit en semantisk röra i sexbrottspolitiken där allt fler brott benämns våldtäkt, trots att det tidigare har funnits andra väl fungerande begrepp för dessa brott. Detta är en konsekvens av vissa politiker och intressegruppers önskan att skärpa straffen för sexualbrott. Tyvärr har det mest lett till juridiska problem och att allmänheten förlorar förtroendet för rättsväsendet.

Juristen påpekar att det krävs mod att gå mot strömmen och att ifrågasätta utvecklingen inom sexualbrottslagstiftningen. För det är just vad Hillegren vågar göra när han påpekar att våldtäktsbegreppet har blivit urvattnat och att det finns rättssäkerhetsmässiga problem med dagens lagstiftning (och att dessa riskerar bli än större om man inför en samtyckeslagstiftning). Anna Ekelund ser till och med Rolf Hillegren som dagens hjälte när han vågar utmana Madeleine Leijonhufvud och pekar på hennes bristande kunskaper i praktisk juridik och hennes bisarra syn på sexualitet och straffmätning.

När det gäller brott där en person mister sitt liv på grund av en annan persons agerande delar Brottsbalken in detta i tre olika grader beroende på omständigheterna; vållande till annans död, dråp respektive mord.

Medborgarperspektiv undrar hur det kommer sig att man i samband med sexualbrott har så svårt att se att det kan finnas varierande omständigheter? Varför kan man inte ha olika grader av ”våldtäkt”, precis som man har olika grader av ”mord”?

MER INTRESSANT OM: ROLF HILLEGREN, VÅLDTÄKT, SEMANTIK, JURIDIK, MORD

Omskärelse till förbannelse

Medborgare! Hur långt kan man gå i sin övertygelse att få omskära sitt lilla gossebarn? Uppenbarligen väldigt väldigt väldigt långt! Katherine Nadal och hennes pojkvän Camden Gothia var oense om deras nyfödde son Holden skulle omskäras eller ej. Pojkens mamma insisterade att Holden skulle omskäras, men pappan motsatte sig detta eftersom han ansåg att det var allt för smärtsamt för det lilla nyfödda barnet. Kvällen den 13 mars 2007 lämnade Camden Gothia sin då 5 veckor gamla son med sin mamma för att gå till jobbet. Paret hade återigen grälat om pojken skulle omskäras eller inte strax innan han gick till jobbet.

Senare på kvällen fick räddningstjänsten ett samtal från Katherine Nadal som handlade om att ett litet barn hade blivit skadat och förlorade stora mängder blod. Ambulans kom snabbt på plats och de fann lilla Holden som då var på väg att förblöda. Ett stort öppet sår, från vilket det forsade blod, var allt som återstod av den plats som könsorganet i vanliga fall sitter. Ambulanspersonalen lyckades dock få stopp på blodflödet och fick honom snabbt till sjukhus.

Mammans förklaring var att hunden hade bitit av Holdens könsorgan, rakt genom blöjan och allt, medan hon själv låg och sov intill. Trots detta kunde polis varken finna några som helst blodspår på hunden och heller ingen blodig blöja på platsen. Ja, man kunde inte ens hitta resterna av Holdens könsorgan. Läkarna på sjukhuset kunde dock snabbt konstatera att skadan på lille Holden var utfört med ett vasst verktyg och att snitten var skurna i en snygg fyrkant runt den plats könsorganet hade suttit!

Under tiden som den lille pojken befann sig på akuten och läkarna kämpade för hans liv, valde hans mamma att gå på den lokala puben och ta en öl med sina vänner!

Trots alla uppenbara bevis har Katherine Nadal hela tiden skyllt allt på hunden och bedyrat sin egen oskuld, men för ett par veckor sedan dömdes hon i amerikansk domstol till 99 års fängelse för att ha lemlästat sin son. Tidigast om 30 år kan hon bli frigiven. Den lilla pojken är dock för alltid dömd till ett liv utan könsidentitet och ständiga operationer. Allt för sin mammas önskan att hennes lilla pojke skulle omskäras...

MER INTRESSANT OM: OMSKÄRELSE, OMSKÄRA, KATHERINE NADAL, POJKAR

När ska våra politiker börja inse vad som verkligen är viktigt?

Medborgare! Sakta men säkert börjar både sommaren och semestrarna ta slut. Både politiker och vanliga medborgare återvänder till vardagen. För oss vanliga medborgare innebär det att återigen gå upp tidigt om morgonen och att slita på jobbet dagarna i ända för att ha råd att betala för tak över huvudet och lite mat på bordet efter att skatten har dragits från vår ynka lön. För våra politiker innebär det att börja blicka lite framåt och förbereda sig för framtiden. Om ett år är det nämligen dags för val igen och redan nu börjar partierna förbereda sig på den stundande valrörelsen. Mona Sahlin höll sitt sommartal förra veckan där hon pekade ut de viktigaste valfrågorna för socialdemokratin och den rödgröna alliansen. De verkar dock ha långt kvar till vinnarstrategin med tanke på att huvudfokus verkar vara frågor som ökad kvotering i föräldraförsäkringen, lagstiftning om rätt till heltidarbete, lag om könskvotering av bolagsstyrelser och andra så kallade jämställdhetsfrågor.

Helle Klein hyllar naturligtvis Mona Sahlins tal och tycker att det är helt rätt att socialdemokraterna gör jämställdheten till en huvudfråga i valrörelsen. Detta eftersom hon tydligen anser att kvinnor frigörelse har hämmats av den nuvarande regeringens politik (dock utan att förklara hur) och att oppositionen har ett starkare stöd bland kvinnor än den borgerliga alliansen. Klein anser att jämställdhetsfrågorna har en naturlig plats parallellt med de klassiska socialdemokratiska frågorna, som utökade trygghetssystem och höjda löner i offentlig sektor, i slaget om kvinnornas röster. Klein påpekar dock att könsmaktsperspektivet måste kompletteras med en klassmässig och etnisk maktanalys för att ytterligare tydliggöra det rödgröna alternativet.

Uppenbarligen har både Mona Sahlin och Helle Klein helt missat att Sverige håller på att gå på grund totalt i spåren av finanskrisen. Arbetslösheten har nu nått 9,1 procent och förväntas öka till 11,3 procent under valåret 2010. Samtidigt är ungdomsarbetslösheten enormt hög i Sverige, även i Europamått mätt! I juli i år var ungdomsarbetslösheten 29,7 procent och den förväntas nå 35 procent nästa år. Detta samtidigt som Danmark och Nederländerna har en ungdomsarbetslöshet som ligger kring 4-6 procent (vilket är lägre än vår totala arbetslöshet)!

Tusentals ungdomar flyr arbetslösheten i Sverige och flyttar till Danmark för att få jobb. Samtidigt får de dessutom mycket bättre betalt. Många av de ungdomar som jobbar i Danmark tjänar 5000 kronor mer i månaden efter skatt än de skulle ha gjort i Sverige, om de överhuvudtaget fått något jobb!

Inte nog med att det blir allt sämre med jobb i Sverige, vi börjar allt mer bli Nordeuropas fattiglappar. För tjugo år sedan reste svenskarna i skytteltrafik mellan Helsingborg och Helsingör för att handla billig mat och billig dryck i Danmark. En dansk krona kostade 80 svenska öre. Idag kostar en dansk krona 1,40 svenska kronor och det är danskarna som åker till Sverige för att köpa Skåne tillbaka. Dessutom har danskarna under de senaste tio åren köpt upp mängder av fastigheter i södra Sverige. Många har dessutom bosatt sig på den svenska sidan av Öresundsbron för att bo billigt i Sverige, samtidigt som de jobbar och tjänar mycket i Köpenhamn.

Medan våra svenska politiker har ägnat åratal åt fördelningspolitik, ökad invandring, feminism och jämställdhetsfrågor har deras danska motsvarigheter fokuserat på att minska byråkrati och administration, förbättra näringslivets möjligheter, förbättra utbildningen och se till att danskarna ska få en allt bättre personlig ekonomi. Det har de uppenbarligen lyckats med. Våra danska grannar tjänar idag bäst i världen och jobbar färre timmar än svenskarna. Den genomsnittliga lönen före skatt är 235 kronor Köpenhamn, men bara 139 i Stockholm! Dessutom är som sagt arbetslösheten betydligt lägre i Danmark!

När ska våra svenska politiker börja fokusera på det som verkligen är viktigt? Att se till att det skapas nya företag, nya jobb och att svenskarna får mer i lönekuvertet, istället för att fokusera på vilket kön personerna i bolagsstyrelsen har eller lova bort heltidsjobb som inte finns?

MER INTRESSANT OM: ARBETSLÖSHET, MONA SAHLIN, FEMINISM, UNGDOMAR

Omskärelse är som sagt inte riskfritt!

Medborgare! Vad är det som gör att just manlig omskärelse ses så annorlunda än kvinnlig omskärelse? Varför kan man hänvisa till religiösa och kulturella traditioner som försvar för manlig omskärelse, men inte för kvinnlig? Hur kan man överhuvudtaget hänvisa till minskade risk för sexuellt överförbara sjukdomar när man omskär små gossebarn? Camilla Grepe har på ett mycket bra sätt sammanfattat den senaste tidens debatt om omskärelse av pojkar på sin blogg. Hon konstaterar att pendeln nu har svängt i debatten, från ett kompakt ointresse till ett starkt engagemang mot omskärelse. Hon pekar även på att frågan aktualiserar behovet av att förtydliga att religionsfriheten handlar om både frihet till och frihet från religion!

Kent Forsén skriver i Dagen att omskärelse varken är förenligt med barnets bästa eller med Barnkonventionens anda. Han påpekar att det är ovärdigt ett land som Sverige att ta avstånd från Barnkonventione samt att det faktum att omskärelse sker i andra länder på intet sätt fritar Sverige från sin skyldighet att leva upp till konventionen. Kent Forsén anser även att Sverige bör vara en förebild och därför bestämt ska ta avstånd från religiösa ingrepp i könsorganen på pojkar likaväl som på flickor.

Som Peder Drott och Finn Bengtsson konstaterade i Svenska Dagbladet för ett par dagar sedan så är inte omskärelse riskfritt. Alla former av kirugiska ingrepp är förknippade med risker och komplikationer såsom infektion, defekt läkning, skador vid ingreppet, narkosproblem med mera. Drott och Bengtsson är mycket tydliga med att ingrepp utan medicinsk indikation, men med risker för oåterkallelig skada, inte ska påtvingas någon omyndig – inte av någon!

Att omskärelse inte är riskfritt framgår med all tydlighet av den 42-årige man i Blekinge som skulle omskäras på grund av för trång förhud, men där operationen blev felaktigt utförd. Varför utsätta små gossebarn för den här typen av risker? Varesig det är av religiösa eller kulturella skäl!

MER INTRESSANT OM: OMSKÄRELSE, BARN, POJKAR, BIRGITTA RYDBERG

Är Peter Wolodarski pedofil?

Medborgare! Debatten om omskärelse av små gossebarn fortsätter i kölvattnet av Birgitta Rydbergs (fp) uttalanden i Svenska Dagbladet för ett par dagar sedan, där hon menade att landstingen ska tillhandahålla omskärelse av små pojkar till självkostnadspris för de föräldrar som så önskar. Som argument hänvisar hon till att manlig omskärelse görs av medicinska, kulturella och religiösa skäl. Många, inklusive denna blogg, har reagerat mot hennes uttalanden. Blogge Bloggelito påpekat att det är en religiös styggelse att omskära små pojkar i religionsfrihetens namn. Peder Drott och Finn Bengtsson påpekar i dagens Svenska Dagbladet att omskärelse inte alls är ett riskfritt ingrepp, även om det görs av utbildade läkare och kirurger.

Peter Wolodarski hävdar i Dagens Nyheter att det är medicinskt motiverat att omskära små pojkar. Han hänvisar till en studie som säger att manlig omskärelse reducerar risken för flertalet sexuellt överförbara sjukdomar. Med detta i ryggen uppmanar han de läkare och kirurger som inte vill omskära små pojkar att uppdatera sig om forskningsläget. Det framstår med all tydlighet att Wolodarski är en varm anhängare av omskärelse av små pojkar.

Medborgarperspektiv ställer sig dock ytterst undrande till Peter Wolodarskis syn på sex och små barn. Varför ska nästan nyfödda pojkar omskäras för att minska risken för spridning av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar? Vem mer än pedofiler riskerar att drabbas av sexuellt överförbara sjukdomar från ett litet barn?

MER INTRESSANT OM: OMSKÄRELSE, PETER WOLODARSKI, PEDOFIL, BARN, KÖN

Bloggtips - 4 augusti 2009

Medborgare!

Våld i nära relationer har diskuterats intensivt hos Ingrid Carlqvist. När Ingrid ifrågasätter de feministiska teserna om "mäns våld mot kvinnor" och istället påvisar att våld brukas ungefär likartat av män och kvinnor i nära relationer är det många som verkar bli upprörda. Tesen om mäns våld har efter flera års propaganda från både stat och organisationer har satt djupa spår hos många (framförallt kvinnor) som inte alls kan tänka sig att kvinnor kan vara lika onskefulla som män.

Juristen skriver också insiktsfullt om kvinnors våld och varför samhället har så svårt att uppmärksamma detta samt vilka konsekvenser det fått. För att komma tillrätta med problemet krävs att politiker och företrädare för rättsväsendet görs medvetna om att flera av deras föreställningar kring relationsvåld bygger på gamla myter och inte på fakta och tillgänglig vetenskap, säger Juristen.

Medborgarperspektiv kan också rekommendera att läsa om de höga skatterna och de låga inkomsterna i Sverige på Apelsineld. Få svenskar är antagligen medvetna om hur många (ofta dolda) skatter som vi måste betala på våra inkomster och hur lite vi faktiskt får kvar i våra lönekuvert. Det berövar oss alla frihet!

MER INTRESSANT OM: VÅLD, FEMINISM, JURIDIK, SKATTER, INKOMSTER