30 augusti 2009

Skattedilemmat – varför högre skatt inte leder till högre välfärd!

Medborgare! Statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuades i kvällens Agenda av Karin Hübinette angående den växande arbetslösheten, som bland industriarbetar nu är uppe i tjugo procent. Hübinette frågade naturligtvis vilka åtgärder som regeringen ska vidta samt om det är rimligt att man samtidigt sänker skatterna för dem som har jobb, när de arbetslösa nu har det svårt att leva på sina bidrag. Statsministern påpekade helt riktigt att många låginkomsttagare också har det svårt att leva på sin lön. Att de knappast känner sig privilegierade, utan att de många gånger måste vända på varje krona. För precis som Ola Berg på Apelsineld tjatar om så är det just låginkomsttagarna som förlorar på högskattesamhället.

Medborgarperspektiv har tidigare skrivit om den kloka socialdemokraten Anders Nilsson som också ser problemet med de höga skatterna och att det främst är de som tjänar minst som lider mest av dessa (även om hans partikollega Peter Andersson inte verkar inse det). Anders Nilsson pekar även på att bidrag inte kan ersätta inkomst och han efterfrågar en ny politisk plattform för Socialdemokraterna där människor får mer makt över sina egna liv.

I en diskussion på Anders Nilssons blogg om just skatter och hur de drabbar inkomsttagare påpekar han att merparten av en arbetstagares löneförhöjning disponeras av staten. Det löneutrymme som finns disponibelt vid en löneförhandling mellan arbetsmarknadernas parter kommer att tillfalla stat och kommun i form av skatt, inte arbetstagaren!

Han har helt rätt. Ekvationen är ganska enkel och kräver bara lite bakgrundskunskap om vilka huvudsakliga skatter som betalas på inkomster och konsumtion i samhället. Först kan vi konstatera att arbetsgivaravgiften för 2009 uppgår till 31,42 procent av lönesumman. Det är en skatt som arbetstagaren i vanliga fall inte ser, men som arbetsgivaren betalar på alla löner.

Sedan har vi inkomstskatterna som arbetstagaren själv ser på lönespecifikationen. Den genomsnittliga kommunalskatten (inklusive landstingsskatt, exklusive begravningsavgift) uppgår 2009 till 31,52 procent. Vid en årsinkomst på 380 200 kronor, den nedre brytpunkten, börjar man att betala statlig inkomstskatt. Den uppgår till 20 procent av beloppet som överstiger 380 200 kronor. När man når denna inkomstnivå stiger alltså marginalskatten till 51,52 procent. Den övre brytpunkten ligger vid en inkomst på 538 800 kronor. För den del av inkomsten som överstiger detta belopp ökar den statliga skatten till 25 procent och marginalskatten blir då 56,52 procent.

Däreftter har vi konsumtionsskatterna. Mervärdesskatt, eller moms som vi säger i dagligt tal, tas ut på produktion, försäljning eller användning av vissa varor eller tjänster. Moms ingår i priset på de flesta varor och läggs på det verkliga försäljningspriset. För merparten av alla varor och tjänster är momssatsen 25 procent. Vissa varor och tjänster har en lägre momssats. Tidningar, böcker, biobiljetter, teaterbiljetter m.m. beskattas bara med 6 procent (ofta kallad kulturmoms). Mat, persontransporter, hotellrum, konst och antikviteter har en momssats på 12 procent. Mervärdesskatten är efter arbetsgivaravgifterna statens största inkomstkälla. År 2007 beräknades momsintäkterna stå för drygt 19 procent av den offentliga sektorns totala skatteintäkter. Till konsumtionsskatterna räknas även ett antal olika punktskatter som bensinskatt och akoholskatt, men vi tar dock inte upp dem här eftersom de är av mer marginell betydelse.

Låt oss nu tänka oss att en arbetstagare får sin lön höjd med 100 kronor. Till att börja med måste då arbetsgivaren dessutom betala arbetsgivaravgift för löneförhöjningen. Det innebär att arbetsgivarens verkliga utgift för löneförhöjningen är 131,42 kronor.

Om arbetstagarens totala årsinkomst (inklusive löneförhöjningen) ligger under den nedre brytpunkten behöver denne endast betala kommunal skatt på den ytterligare hundralappen i lön. Det innebär att denne får 68,48 kronor mer i lön efter skatt som en följd av löneförhöjningen. Så snart arbetstagaren ska köpa något för löneförhöjningen ska det även betalas moms på beloppet, vanligtvis 25 procent. Det innebär 25 procent skatt läggs på priset på varan eller tjänsten. Alltså får butiksägaren endast behålla 80 procent av de 68,48 kronorna som ersättning för varan eller tjänsten, vilket motsvarar 54,78 kronor.

Av de 131,42 kronor som arbetsgivaren har betalt i höjd lön till arbetstagaren får denne alltså bara behålla 54,78 kronor för privat konsumtion, vilket motsvarar knappt 42 procent. De övriga 58 procenten tar stat och kommun hand om!

Hade arbetstagaren istället varit en höginkomsttagare med en årsinkomst som är högre än den övre brytpunkten så hade denne endast fått behålla 43,48 kronor efter skatten. Vid konsumtion av dessa återstår då endast 34,78 kronor till butiksägaren efter att momsen är dragen.

Av de 131,42 kronor som arbetsgivaren har betalt i höjd lön till arbetstagaren får denne alltså bara behålla 34,78 kronor att konsumera för, vilket motsvarar drygt 26 procent. De övriga 74 procenten tar stat och kommun hand om!

Vare sig man är låginkomsttagare eller höginkomsttagare så är det alltså stat och kommun som tar hand om den allra största delen av våra löneökningar. Merparten av arbetstagarnas löneförhöjningar går alltså till offentlig konsumtion och endast en liten del till privat konsumtion. De som har det sämst ställt och som har mest behov av lite ytterligare medel för privat konsumtion drabbas i praktiken hårdast av detta system. De som har en högre lön kan i högre grad avstå från pengarna eftersom de oftast inte lever på marginalen.

Att höja skatterna kommer inte leda till ökad välfärd. Tvärtom kommer det att drabba de som lever på marginalen och ytterligare begränsa dem. De blir än mer beroende av samhällets välvilja och de tvingas än mer inordna sig i bidragssystem. Deras frihet som individer beskärs ännu mer än idag.

Vill vi höja välfärden i landet finns egentligen bara två vägar (som inte utesluter varandra):
- Att vi kan skapa fler "riktiga" jobb som ger nettoskatteintäkter, vilket betyder att de ger mer i skatteintäkter än vad de kostar i utgifter som betalas med skattemedel.
- Att vi kan effektivisera stat och kommun så att vi får mer välfärd för samma mängd skatteintäkter.

Uppdaterad 2009-08-31 kl.12.30 efter en kommentar av Karin.

6 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Ja jag minns det glada sextiotalet då omsen låg på 2 procent... ;) Fy farao vad mycket man fick för pengarna på den tiden.

Anonym sa...

Ja mycket skatter är det. Dock har Du tänkt lite fel när det gäller momsen. Butiksägaren får behålla 80% av varans pris.

/Karin

Medborgare X sa...

Karin!

Det har du ju helt rätt i! Det är jag som gjort en tankevurpa. Pinsamt för mig, men jag ska uppdatera text och siffror så de stämmer! Tusen tack för att du påpekade felet!

Anonym sa...

Äsch, det var så lite så ;)

När det gäller skatter så finns det en sak som gör mig upprörd och det är det att pensionärer, sjuka och arbetslösa skattar fullt ut. Alltså inget jobbavdrag.
Dessa grupper lever många gånger på marginalerna. Synen tycks för mig vara att dessa människor inte drar sitt strå till stacken och då ska dom heller inte ha någon skattelättnad. För mig rimmar det illa. Dom flesta av oss blir förr eller senare pensionär, sjukdom och arbetslöshet väljer vi oftast inte.
/Karin

Anonym sa...

Karin:
Pensionärer betalar inte mer nu än innan jobbavdraget. De betalar samma nivå som sossarna har beslutat om tidigare. Att de som jobbar har fått lägre skatt är ingen belöning för att det går bra för sverige utan en åtgärd för att vi ska kunna behålla bra pensioner med lägre skatt i framtiden.
/1234

Ola Berg sa...

Och från och med nästa år sänks även skatten för pensionärerna, om inget oförutsätt inträffar.

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!