12 november 2009

Mammor som kidnappar sina barn och pappor som systematiskt skiljs från dem av Socialtjänsten

Medborgare! Idag kan vi med glädje läsa i Aftonbladet att 4-åriga "Matilda", som i höstas rövades bort av sin mamma, har återfunnits i Danmark. "Matilda" är en i raden av barn som kidnappats av sin mamma efter en lång och uppslitande vårdnadstvist. En vårdnadstvist där mamman gjort allt för att förskjuta pappan och få honom att helt förlora umgänget med sina barn. Precis som i väldigt många av dessa fall så blev även "Matildas" pappa beskylld för att ha begått sexuella övergrepp på sin dotter av mamman. Mönstret går igen. Först kommer anklagelser från mamma om samarbetssvårigheter. När inte det räcker för att förskjuta pappan kommer anklagelser om våld och misshandel. När inte heller det kan beläggas kommer anklagelserna om sexuella övergrepp som ett brev på posten. Ofta räcker någon av dessa falska anklagelser för att myndigheterna ska ge vårdnaden till mamman och avbryta pappans kontakt med barnet.

I "Matildas" fall var så inte fallet. Efter att hennes pappa friats från alla misstankar om sexuella övergrepp och misshandel, vände för en gång skulle Socialtjänsten sina blickar mot mamman och började granska henne. Detta ledde till att man starkt ifrågasatte hennes omsorgsförmåga och tilldelade pappan interimistisk enskild vårdnad. Då försvann mamman med "Matilda"! Efter tre månaders kidnappning har hon nu kommit till rätta igen.

Tyvärr är den här typen av fall inte engångshändelser. Som Medborgarperspektiv berättat om tidigare har journalisten Ingrid Carlqvist nyligen släppt boken Inte utan mina söner som behandlar ett liknande fall. Den handlar om ett autentiskt fall där pappan Georg Pesor i samband med en skiljsmässa blir falskt anklagad för att begår sexuella övergrepp på sina söner. Förutom detta påstår även mamman Ann-Louise Valette att hennes före detta man mordhotat henne och att han är psykiskt sjuk. Det går så långt att sönerna under en tid placeras på familjehem av Socialtjänsten. Efter många års kamp inser myndigheterna till slut att Ann-Louise Valette ljuger och att Georg Pesor är den mest lämpade vårdnadshavaren för pojkarna. Han tilldöms då enskild vårdnad och flyttar med myndigheternas goda minne hem till Australien med sina söner.

Mamman fortsätter dock sin smutsiga kamp. Nu med hjälp från kvinnorjouren Kobra. Tillsammans fortsätter de med smutskastningen och de falska anklagelserna mot Georg Pesor. Nu är det de australiensiska myndigheterna som är deras måltavla. Trots ytterligare utredningar finner man inget fog för anklagelserna. Vid ett av de planerade umgängesbesöken i Sverige kidnappar till slut Ann-Louise Valette sina två söner. De svenska myndigheterna agerar med flathet och polisen lägger inte många strån i kors för att hjälpa Georg Pesor att hitta barnen. Till slut får han själv bege sig till Sverige och söka efter pojkarna. Efter att barnen varit försvunna i ett halvår lokaliserar han dem till morföräldrarnas hus i Västerås. Han kallar på polisen, som kommer till plasten och befriar dem! Nu är de åter tillbaka i Australien och Ann-Louise Valette är dömd till 8 månaders fängelse av Nyköpings Tingsrätt för egenmäktighet med barn. Domen är dock överklagad och ska upp i hovrätten efter nyår.

På sin blogg har Joakim Ramstedt under ett års tid beskrivit hur han behandlats av Socialtjänsten i Kungsbacka och rättsväsendet i sin kamp om att få behålla kontakt med sin dotter Rania. Även i detta fallet har mamman (och mormor) systematiskt anklagat honom för olika former av övergrepp och gjort allt i sin makt för att totalt avskilja honom från dottern. Socialtjänstens handläggare Kristin Bäckstrand, Christina Pettersson och Lotta Anberg har på ett uppenbart sätt ställt sig på mammans sida och tagit till alla medel de kan för att hjälpa henne.

Tyvärr är denna typ av agerande från Socialtjänstens sida betydligt vanligare än motsatsen. Socialtjänsten står till mammornas tjänst och papporna blir systematiskt diskriminerade i vårdnadstvister. Antalet fall där pappan blir bortmotad och avskuren med Socialtjänstens hjälp är många många många. Hur många vet nog ingen i dagsläget, men på den nya sajten minpappa.nu har man dragit igång ett upprop för att samla in namn (och berättelser) från alla de pappor som blivit helt eller delvis fråntagna kontakten med sina barn. Där kan man läsa om flera fall av pappor som blivit utsatta för myndigheternas kränkande behandling. Att rätten dömmer i mammornas favör i mer än 90 procent av alla vårdnadstvister visar att det inte är ett fåtal pappor som är drabbade.

Linköpings största tidning Corren har nyligen publicerat ett par uppmärksammade artiklarna i sin lördagsbilaga Paus om papporna som vill vara med sina barn, men som inte får det. Här redogör ett antal frånskilda pappor (och en farmor) vad de råkat ut för i sina kontakter med myndigheterna i samband med vårdnadstvister och hur mammorna konsekvent har gynnats.

Man kan bara fråga sig vad det är som driver Socialtjänsten och rättsväsendet att systematiskt gå mammans ärenden och göra allt i sin makt för att skilja pappor som vill vara pappor från sina barn.

Uppdaterad 2010-04-15 efter önskan från Saknade Barns Nätverk.

MER INTRESSANT OM: , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Soc drivs väl av okunnighet i samband med för mkt makt.

Anonym sa...

Stenbocken Säger: Ja! det kan man också säga! det pågår nu en uppsamlingslista på mödrar som blivit fråntagna sina barns omvårdnad och tilldelad ensam papporna, vilka man kunnat få fram av granskning att dessa är förbundna till Näringslivet och Finnanserna inom välfärdens budgeteringar där kommunerna och andra myndigheter och beslutsfattare är kunderna! Självklart har det en stark påverkan om vem som ska få vårdnaden om barnen! man vill ju hålla sig god med sin köpare! Vad märkligt är. Är följande: Att dessa fullt förvärvsarbetande normala fd goda vårdnadshavare till barnen Plötsligt klassas vid en skiljsmässa eller separation som Psykiskt sjuka som barnen ska Issoleras ifrån av utsagogivarna som är Papporna och Socialtjänstens utredare! Jag bara undrar: Är det inte olaglig myndighetsutövande att sätta diagnoser på personer om man inte har Legitimation för det!? och det är ju på tiden att detta kommer upp till ytan! och Starkt ifrågasätts , HUR KAN DETTA FÅ FORTGÅ i ett land som utger sig för att vara ett humant barnvänligt land! där vi är "bäst" på demokrati och utredning forskning och Barnkonventionens lagliga innebörd totalt BRISTER!! här i ligger förklaringarna till varför mödrarna fritar sina barn och flyr ! För är man psykiskt sjuk så måste man vara berättigad vård! och eftersom dessa mödrar inte bedömms av LÄKARE Inom Psykiatrin att vara så psykiskt sjuka att dom är i behov av vård utan kan fortsätta jobba men att dom behöver lugn och ro ifrån Häxjaktsfacisternas personövergrepp är mer tydligt! kan knappast i en vårdnadstvist kallas för psyksjuk av Soc och papporna! får då är det istället dom själv som lider av psykiska sjukdomar istället för mödrarna! Ni är kvinnobarnfientliga Soc och domstolarna och fädrarna!! sök för de!

Michael sa...

Herregud...

Medborgare X sa...

Precis som Michael säger.... Herregud!

Laura Martina sa...

Om jag nu ska säga något positivt om soc, jag som har gått ut i medierna (läs: Martina Matthias svensk hjältinna här i bloggen) så var det i Evelinas fall så att soc faktiskt fattade galoppen och inte gick på mammas linje.
Annars håller jag med om att mamman oftast favoriseras. När jag fortfarande arbetade på socialförvaltningen i Norrtälje försökte jag vid flera tillfällen implementera ett annorlunda tänkande vad gäller misshandel i ett genusperspektiv. Diskussioner och åtgärder handlade hela tiden om hurvida män misshandlar kvinnor men aldrig tvärtom. Inte konstigt att en man aldrig söker upp socialkontoret i denna fråga. Först och främst är det skämmigt och sen skulle han ändå inte bli betrott. En kvinnas berättelse ifrågasattes aldrig av mina kollegor. Och det skrämde mig. Jag vill påstå att de flesta kvinnor nog talar sanning. Min människosyn tillåter inget annat. Ändå finns det de kvinnor som utnyttjar soc skygglappar och inkompetens. Min förhoppning är att åtminstone domstolen är klokare. Jag har stor förhoppning. Titta på i ärenden som Evelina. Mamman dömdes av tingsrätten för egenmäktighet med barn. Tydligen var rätten proffsigare än soc. Jag har inte följt rättegången men jag har själv stor erfarenhet av hur barnkidnapping hanteras i en rättegång. Mitt barn kidnappades för många år sen. Gå in på min hemsida www.hittaforsvunnabarn.com. Domstolen måste nämligen alltid undersöka om det förelåg beaktansvärda skäl för bortförandet och uppställer kravet att dessa skäl man anför (kan ju bara ana hur Evelinas mamma drog på)måste vara STYRKTA. Just styrkta!
Ett exempel: Att ena parten MISSTÄNKER eller PÅSTÅR att den andre förgriper
sig på barnet är inte ensamt skäl till straffbefrielse.

Hälsningar
Laura Martina Matthias

Ida correct sa...

Här verkar det vara ett pågående barnkidnappningsfall, såg den igår, kanske man kan föklja
http://pappa-swe.blogspot.com/

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!