04 augusti 2009

Bloggtips - 4 augusti 2009

Medborgare!

Våld i nära relationer har diskuterats intensivt hos Ingrid Carlqvist. När Ingrid ifrågasätter de feministiska teserna om "mäns våld mot kvinnor" och istället påvisar att våld brukas ungefär likartat av män och kvinnor i nära relationer är det många som verkar bli upprörda. Tesen om mäns våld har efter flera års propaganda från både stat och organisationer har satt djupa spår hos många (framförallt kvinnor) som inte alls kan tänka sig att kvinnor kan vara lika onskefulla som män.

Juristen skriver också insiktsfullt om kvinnors våld och varför samhället har så svårt att uppmärksamma detta samt vilka konsekvenser det fått. För att komma tillrätta med problemet krävs att politiker och företrädare för rättsväsendet görs medvetna om att flera av deras föreställningar kring relationsvåld bygger på gamla myter och inte på fakta och tillgänglig vetenskap, säger Juristen.

Medborgarperspektiv kan också rekommendera att läsa om de höga skatterna och de låga inkomsterna i Sverige på Apelsineld. Få svenskar är antagligen medvetna om hur många (ofta dolda) skatter som vi måste betala på våra inkomster och hur lite vi faktiskt får kvar i våra lönekuvert. Det berövar oss alla frihet!

30 juli 2009

Lika inför lagen?

Medborgare! Som Medborgarperspektiv rapporterat om tidigare så har förundersökningen mot Daddy blivit nedlagd. Nu kan vi läsa hos Daddy att myndigheterna förvägrar honom att ta del av vad som verkligen sades i den andra intervjun som polisen Maria Brage höll med hans dotter (utan att varken Daddy själv eller hans juridiska ombud blev informerade om att det skulle hållas och än mindre att det juridiska ombudet fick någon möjlighet att medverka). Åklagarmyndigheten, med åklagaren Per-Åke Kvarnström i spetsen, har nu sekretessbelagt hela förundersökningen och kan på så sätt undanhålla den misstänkte alla möjligheter att ta del av förundersökningsmaterialet! Ett material där han själv pekas ut och anklagas på ett antal punkter!

Tyvärr är det allt för vanligt att vanliga medborgare behandlas som kreatur av samhället och dess myndigheter, speciellt när det finns politiska agendor och personlig presitige som ligger bakom myndigheternas agerande. Och det finns det verkligen i Sverige när det gäller frågor som handlar om kön. Här har radiakalfeminismen och dess tes om könsmaktsordningen fått ett oerhört stort genomslag i statens lagstiftning och myndigheternas agerande. Stat och kommun finansierar dessutom radikalfeministiska organisationer som ROKS och låter sedan dessa påverka forskning och lagstiftning i frågor som gäller t.ex. barn, föräldraskap samt våld i nära relationer. Radikalfeminismen går som en röd tråd genom samhällets syn på kvinnor och män samt dess agerande gentemot dessa.

Fler och fler börjar dock uppmärksamma vilka negativa konsekvenser detta har för samhället, även om deras röster ännu är svaga och främst kommer till tals i privata bloggar. Förhoppningsvis kommer även fler att göra som Daddy, att offentligt berätta och redovisa hur de blir bemötta av samhället i frågor som starkt infekterats av radikalfeminism.

När man, som Daddy, blir utsatt för anklagelser om hemska brott så har man som människa inte mycket att sätta emot samhällets kvarnar. Brott som lyder under allmänt åtal hanteras av en offentlig åklagare. Den som anklagar (målsägande) behöver själv inte stå några som helst kostnader eller själv driva fallet. Allt detta sköter åklagaren på allmänhetens bekostnad. Åklagaren är dessutom ansvarig för och leder förundersökningen. Till sin hjälp att finna bevis eller indicier som styrker målsägandes version har åklagaren hela poliskåren. Skulle det under vägen uppkomma ting som tyder på motsatsen kan åklagaren välja att lägga dessa i den s.k. slasken eller t.o.m. sekretessbelägga detta material. Då kommer detta material inte att presenteras i förundersökningen och varken den tilltalade, dennes försvarare eller rätten får någon del av det material som talar för den tilltalade!

Som misstänkt för brott har man rätt att försvarare som biträder en under förundersökningen och inför domstolen. Det finns dock ingen generell rätt att få sina kostnader täckta av staten, utan ofta får man själv stå för sina advokatkostnader. Många hemförsäkringar täcker dock viss rättshjälp. I många fall blir den misstänkte dessutom häktad under förundersökningen och väldigt ofta även med fulla restriktioner, vilket innebär att den misstänkte inte får ha några som helst kontakter med omvärden annat än med sin försvarare.

Många som sett amerikanska TV-serier tror att försvararen själv kan förhöra personer, kalla på egna vittnen och leta egna bevis som talar för den tilltalade, men det är inte alls så det fungerar i svensk lagstiftning. Den tilltalade och dennes försvarare är helt och hållet hänvisade till åklagarens förundersökning och det material som denne väljer att presentera i den. Det enda de kan göra är att argumentera mot åklagarens slutsatser samt vid domstolen själva ställa frågor till de vittnen som åklagaren väljer att kalla. Allt det material som åklagaren slänger i slasken eller väljer att sekretessbelägga och som därmed inte presenteras för den tilltalade, dennes försvarare och för domstolen kommer aldrig att belysas. Den tilltalade är helt i händerna på åklagarens myndighetsutövande.

Man kan verkligen fundera över hur lika inför lagen vi är? Den som anklagar någon för ett hemskt brott får samhällets fulla stöd och den som blir anklagad är helt utlämnad till myndigheternas välvilja.

27 juli 2009

Omskärelse i religionsfrihetens namn

Medborgare! Riksdagen har nyligen tagit beslut om att tillåta omskärelse av pojkar på icke medicinska grunder. Den nya lagen innebär att ingreppet får utföras av personer med särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. En förutsättning är dock att pojken är under två månader samt att en läkare eller sjuksköterska ansvarar för smärtlindring. För pojkar äldre än två månader får endast läkare utföra ingreppet. Denna lag baseras på uppfattningen att den här typen av omskärelse är förenlig med barnkonventionen. Dessutom är uppfattningen att ett förbud mot omskärelse av små pojkar skulle kunna tolkas som en otillåten begränsning av religionsfriheten. Landstingen uppmanas nu att från och med den 1 oktober erbjuda omskärelse av pojkar.

Två av tre barnkirurger vägrar dock att utföra omskärelse av unga pojkar därför att det ses som ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, beskriver omskärelse som ett övergrepp eftersom ingreppet görs utan den lilla pojkens medgivande. Om ingreppet görs av andra än läkare kan det dessutom vara misshandel, speciellt om det görs utan professionell lokalbedövning. Han pekar också på att eftersom det ofta är pojkens egna föräldrar som håller ned det sprattlande barnet under ingreppet så anmäls inte misshandeln.

Expressens ledarsida har uppenbart svårt att ställa in den liberala kompassen, när man jämför omskärelse av små pojkar med att ta hål i öronen och anser att religiösa traditioner väger tyngre än små pojkars frihet att själva få välja om de vill ha sin förhud kvar eller inte.

Som så många andra bloggare har tydliggjort så är inte omskärelse på pojkar någonting helt harmlöst. Det är både smärtsamt för pojken och det kan ha flera negativa konsekvenser i framtiden. Men framförallt är det att sätta sig över en annan individs möjlighet att själv välja!

Argumentet om religionsfrihet faller platt i marken när det gäller omskärelse av barn. Att göra ett kirurgiskt ingrepp på ett litet barn i religionens namn är nämligen att påtvinga denna lilla människa en religion. Då finns ingen som helst religionsfrihet för barnet. Det blir istället en fråga om religionstvång! Och religionstvång är inte det minsta liberalt!

26 juli 2009

Vikten av uthängningar på nätet

Medborgare! Det finns verksamheter i samhället som är nästan omöjliga att få någon som helst insikt i. Trots att de verkar inom områden som berör tusentals av vanliga medborgares liv på ett oerhört väsentligt sätt finns i princip ingen insikt i hur de fungerar, hur de verkar och hur de tar sina beslut. Socialtjänsten är en sådan verksamhet. De verkar ofta under sekretess och de undviker i största mån att dokumentera en stor del av bakgrundsmaterialet till de beslut de tar. Åklagarmyndigheten och Polisen är ytterligare exempel på verksamheter som i många fall är ytterst svår att granska.

En som drabbats av båda dessa myndigheter är Daddy. Under flera års tid har han varit i kontakt med Socialtjänsten angående vårdnaden av sin dotter. Sedan hans före detta en dag för flera år sedan plötsligt valde att ta deras dotter och flytta hem till sin mor har Daddy fått kämpa mot mamman, mormor och Socialtjänsten för att få till någon som helst umgänge. Ett umgänge som hans före detta har gjort allt för att försvåra.

För ett par månader sedan blev han plötsligt anklagad för att vara pedofil och begå sexuella övergrepp på sin dotter. Sedan dess har han inte träffat sin lilla flicka och han har kämpat mot Socialtjänst, Åklagare och Polis för att bevisa sin oskuld. När han då gick ut offentligt och berättade vem han är och vad han blivit anklagat för var det flera som uttryckte sin avsky över både honom och att han ”hängt ut” sin dotter genom att publicera bilder av henne och flera officiella dokument som förklarar bakgrunden av händelserna. Värst var kanske en insändare i Aftonbladet av en person som kallar sig Moa Karlsson.

Förutom ett antal dokument har Daddy under tiden även publicerat bandade intervjuer med åklagaren Per-Åke Kvarnström samt vise åklagare Sune Johansson. Samtal med polisen Maria Brage som förhört hans dotter, samtal med personal från Socialtjänsten och andra ljudfiler. Flera av dessa har på ett flagrant sätt visat vilka förutfattade meningar som dessa myndighetspersoner haft om Daddy från början. Polisen Maria Brage kallar till exempel Daddy för ”förövare” innan förundersökningen överhuvudtaget är färdig och långt innan någon dom överhuvudtaget finns!

Nu har till slut åklagaren kommit fram till att det inte finns något som helst fog för de beskyllningar om sexuellt utnyttjande av dottern som mamman gjort. Förundersökningen är nedlagd. Om detta beror på den publicitet som Daddy själv skapat kring fallet genom att göra material tillgängligt för allmänheten på sin blogg är naturligtvis svårt att uttala sig om, men fallet visa på vikten av att få publicera och ”hänga ut” personer som har stor makt över enskilda människors liv.

I framtiden kommer förhoppningsvis fler fall av den här typen fram i öppen dager och tjänstemäns agerande blir tillgängligt för allmänheten. Ju mer allmänheten får ta del av hur olika tjänstemän agerar och att detta granskas på bloggar desto bättre. I brist på ett tydligt tjänstemannaansvar kan förhoppningsvis ett offentligt uthängande på nätet av dessa tjänstemän vara ett steg på vägen mot ett bättre och objektivare agerande från deras sida!

MER INTRESSANT OM: , , , ,

23 juli 2009

Äntligen får vi behålla vår lön!

Medborgare! Efter att ha gått till jobbet och slitit får vi idag, den 23 juli 2009, äntligen behålla det vi tjänar resten av året. Allt vi har tjänat ihop tidigare i år har nämligen gått till skatt. Idag är nämligen Skattefridagen! Det är den dag på året då alla löntagarens skatter blivit betalda beräknat på att den totala skattebördan fördelas från årets början. En genomsnittlig löntagare betalar 55,6 procent av den totala lönen i skatt, då alla skatter räknas in. Fördelat på antalet dagar på ett år betyder det att dag 204 är den första ”skattefria dagen”. Och den infaller alltså idag!

Svenska Dagbladet tycker vi ska hissa flaggan och fira att Skattefridagen numera infaller två veckor tidigare än på den tiden då Göran Persson var statsminister. Skattekvoten har reducerats från cirka 60 procent på Perssons tid till dagens 55,6 procent, vilket innebär att ett genomsnittligt hushåll har 30000 kronor mer att leva på per år.

Genom åren har Sverige abonnerat på guldmedaljen i den internationella skattetryckskampen. Trots de senaste årens sänkning har Sverige fortfarande en av världen högsta skattetryck, bara Danmark har det värre.

Som HAX påpekar så har Sverige trots sitt höga skattetryck inte den bästa skolan, inte den bästa polisen, inte den bästa sjukvården, inte den bästa åldringsvården, inte den bästa infrastrukturen och inte det bästa rättsväsendet. Något som heller inte diskuteras speciellt ofta är att höga skatter reducerar medborgarnas makt över sitt eget liv. Höga skatter innebär att någon annan, oftast politiker och byråkrater, bestämmer över vår konsumtion och möjligheterna att själva styra över våra liv!

Medborgareperspektiv vill gärna att Sverige tappar fler placeringar i skattetryckskampen, så att vi istället har möjlighet att vinna placeringar i frihetskampen!

20 juli 2009

Ingen anonymitetsrätt på privata bloggar

Medborgare! Då och då dyker det upp (oftast anonyma) bloggare och kommentatörer som ihärdigt hävdar att de har rätt att vara anonyma på nätet och att det är olagligt att hänga ut dem med namn, även om de skulle bete sig illa. Huruvida det finns en så kallad anonymitetsrätt på nätet har diskuterats på flera olika bloggar. Under den senaste tiden har det förekommit ett och annat fall där bloggare ”hängt ut” andra privatpersoner som önskat vara anonyma, som Carolina Gynning som namngivit ett par personer som förföljt och skrivit nedvärderande inlägg om henne på hennes egen blogg. För detta har hon polisanmälts.

Det hävdas ibland att Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen skulle ge rätt att vara anonym på nätet. Men då har nog lagarna missförståtts! Tryckfrihetsförordningen behandlar enbart det tryckta ordet (så som tidningar och andra periodiska tidskrifter). Yttrandefrihetsgrundlagen kom till för att ge ungefär motsvarande lagar, som gäller för det tryckta ordet, även för radio och TV. Med tiden har även lagen vidgats och gäller nu även för andra typer av media såsom video och CD-romskivor. Därtill kommer ett frivilligt skydd även för databaser på t.ex. Internet.

För både Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen gäller att anonymiteten gäller gentemot staten samt andra myndigheter och offentliga organ. Stat och myndigheter har alltså inte rätt att eftersöka källor till de uppgifter som sprids av anonyma uppgiftslämnare i tryckta skrifter (Tryckfrihetsförordningen) respektive upphovsmän i radio, TV, video, m.m. (Yttrandefrihetsgrundlagen).

Det så kallade meddelandeskyddet (eller källskyddet) ger personer som överlämnar uppgifter till journalister rätt att vara anonyma. Detta källskydd är detsamma som Liza Marklund gömde sig bakom då hon inte kunde bemöta Monica Antonssons argument i boken Mia – Sanningen om Gömda. Numera har dock Mia Eriksson framträtt offentligt av egen fri vilja och Liza Marklund är inte längre bunden av källskyddet gentemot Mia.

Den rätt till anonymitet som finns i dessa lagar gäller alltså helt andra saker än privata bloggar och privata hemsidor. Här gäller istället samma lagar och regler som gälla i det verkliga livet! Precis som i verkliga livet så har man ingen rätt att förtala och hota folk på nätet, inte ens om man döljer sig bakom anonyma signaturer!

Att som privatperson avslöja vem som döljer sig bakom en anonym signatur på nätet är heller inget som är det minsta förbjudet. Precis som många under flera års tid försökte avslöja vilka personer som dolde sig bakom sminket i KISS, så finns inget som hindrar oss bloggare att avslöja vilka som döljer sig bakom de anonyma signaturer som skriver taskiga kommentarer på våra bloggar!



17 juli 2009

Länktips - 17 juli 2009

Medborgare!

Missa inte Daddys egen replik på Moa Karlssons insändare i Aftonbladet Debatt. Tyvärr gav aldrig Aftonbladet Daddy någon möjlighet till gemäle, men han har skrivit ett gripande inlägg om det på sin blogg.

Läs även Inger Renés och Anti Avsans mycket kloka debattartikel på DN Debatt om att det är hög tid att göra om reglerna för vårdnadstvister.

Även Ann-Mari Maukonen skriver idag om jämlikhet, barn och feminsim samt hur olika fall uppmärksammas i media beroende på kön.

Medborgarperspektiv kan även rekommendera LouiseP. Om alla feminister vore som henne skulle även Medborgare X kalla sig feminist, men kanske är det bara LouiseP's genuina liberalism som skiner igenom?

16 juli 2009

Sanningen ligger någonstans mittemellan, eller?

Medborgare! Så dök det återigen upp ett anonymt trolltyg hos Monica Antonsson som började sin visit med att be Monica och hennes blogganhängare att sluta med ”hetsjakten” på Liza Marklund och Mia Eriksson, och att skaffa sig ett liv istället. Sedan kom de numera klassiska replikerna om att ”sanningen ligger nå(go)nstans mittemellan” samt att Monica bara är ”avundsjuk” på Liza Marklund och det är därför hon försöker ”sätta dit” Mia och Liza. Som så ofta förr handlar det alltså om en person som inte uppvisar något som helst intresse att verkligen vilja diskutera Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda (OBS, kolla vilka som gett boken lägsta möjliga betyg hos Bokus!) eller några andra omständigheter kring Gömda-affären.

Parallellt med detta pågick en diskussion hos Maja Lundström som också kom in på temat Gömda och vad som verkligen är sanningen bakom historian om Mia Eriksson och hennes familjs flykt till USA.

Den fullständiga sanningen finns antagligen inte i Monica Antonsson bok och det verkar hon vara medveten om själv också. Monica har ju vid ett flertal tillfällen sagt att hon gärna överlämnar hela sitt material till dem som själva vill fortsätta att gräva i historien. Det finns antagligen fler person att intervjua och fler dokument att gräva fram ur myndigheternas arkiv för den som är intresserad.

Hela syftet med Monica Antonssons bok var snarare att ge en annan bild av händelserna i Gömda än den som presenterats av Liza Marklund och Mia Eriksson. Hon ville låta fler parter i historien komma till tals och påvisa att det finns dokumentation som pekar i en helt annan riktning än den som beskrivs i Gömda. På detta sätt har Monica Antonsson kunnat falsifiera den version som presenteras i Gömda och till skillnad från Liza Marklunds version så finns det referenser till alla de bevis hon bygger detta på!

Många, numera även Liza Marklund, hävdar så här i efterhand att Gömda inte alls är marknadsförd som en sann berättelse direkt ur den svenska verkligheten, utan att det enbart är frågan om en dokumentär roman. Men om det nu bara var en roman och inte en återgivning av ett autentiskt fall, varför har då "romanfiguren" rest land och rike runt under alla år och berättat sin hjärtgripande historia på TV, i radio och i tidningar? Varför har då Mia Eriksson blivit presenterad för ett antal riksdagsledamöter för att återge sin historia, samma historia som återges i Gömda? Och varför har Liza Marklund under alla år hänvisat till en låda på vinden med tusentals dokument som ett bevis för att Gömda och Asyl är sanna historier?

Även om Monica Antonssons bok inte beskriver den fullständiga sanningen av historien om Mia Eriksson så innebär inte detta att sanningen skulle ligger någonstans mittemellan. Antonsson har på ett flertal viktiga punkter visat att viktiga delar av historien i Gömda inte stämmer och hon har presenterat konkreta bevis för det. Liza Marklund har i alla år hänvisat till sin låda på vinden, men varför har då inte Liza Marklund tagit ner lådan nu och presenterat alla de bevis hon har? Hon är ju inte bunden av något källskydd från Mia längre.

Nej, sanningen är med största sannolikhet att det inte finns några bevis på Liza Marklunds vind och att den historia som Mia Eriksson har återgett i TV-soffor, i tidningsintervjuer och för ett antal riksdagsledamöter helt enkelt inte är sann. Inte ens halvvägs sann!

MER INTRESSANT OM: , , ,

15 juli 2009

Vem kan man lita på i övervaknings-Sverige?

Medborgare! I dag inleddes EU:s ministermöte om Stockholmsprogrammet där, av vad som hittills har framkommit, riktlinjerna för ett allt mer repressivt Storebrors-EU ska dras upp. Justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström skriver i en artikel på DN Debatt att målsättningen är att ta ytterligare steg mot ett säkrare och öppnare Europa. De hävdar att arbetet med Stockholmsprogrammet utgår från ett medborgarperspektiv som sätter den enskilda individen i centrum samt att detta ska åstadkommas genom en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten, genom att slå vakt om individens rättigheter och genom att ta ett solidariskt ansvar för migrationen till Europa.

Oppositionen protesterar lite pliktskyldigt, förmodligen av inrikespolitiska skäl. Till och med den gamle övervakningskramaren Thomas Bodström säger sig vara kritisk till registrering av medborgarna, men erkänner att han fortfarande är för datalagring. Mest riktas dock hans kritik mot regeringens sätt att hantera frågan. Suck! Inrikespolitiska skäl som sagt!

Alliansen är mer positivt inställd, men beklagar att man inte kunnat gå längre i skyddet av den personliga integriteten och rättssäkerheten. När man läser hos Leo Erlandsson så kan man verkligen undra om våra politiker överhuvudtaget bryr sig om medborgarna och deras skydd. Erlandsson dristar sig till och med att fråga sig om våra politiker vill oss något ont!

Oscar Swartz noterar med förvåning att ett av argumenten bakom en utökad övervakning av Internet och ett utökat internationellt samarbete är att komma åt "kriminella internetleverantörer"! Det är väl knappast internetleverantörerna som är ansvariga för vad som distribueras på nätet? Dessutom pekar Swartz på att justitieministern verkar ha drabbats av moralpanik och använder spridandet av barnporr som ett av sina viktigaste argument för en utökad övervakning. Synd bara att Ask överdriver problemet och agerar ytterst populistiskt. Det stärker verkligen inte hennes argumentation.

Anders Mildner reflekterar över pressfriheten och dess historien i sin kolumn i dagens Svenska Dagbladet. Han jämför hur de existerande tidningarna och tryckerierna agerade när Axel Danielsson grundade tidningen Arbete i Malmö för 122 år sedan. De gjorde allt i sin makt för att försökte tysta honom. Arbetarnas tankar och ord var nämligen farliga ansågs det. Idag verkar det som om våra politiker är rädda för medborgarnas tankar och ord. Därför måste medborgarna övervakas resonerar våra politiker!

Så vem kan man egentligen lita på i dagens övervaknings-Sverige? Piratpartiet gör naturligtvis ett stor jobb i kampen för medborgarnas personliga integritet och rättssäkerhet. Men dagen till ära ska även Ephone ha eloge för att de överklagar tingsrättens beslut i IPRED-fallet mot dem!



14 juli 2009

Cash is king in the new world

Medborgare! Under de senaste åren har begrepp som Bodströmsamhället, FRA-lagen och IPRED fått många av oss att inse att våra politiker väger den personliga integriteten och rättssäkerheten lätt. Medborgarnas frihet har bit för bit kompromissats bort i kampen mot den organiserade brottsligheten och i terrorbekämpningens namn. Nu är det dags för nästa steg i utbyggnaden av det allt mer krävande övervakningssamhället. EU:s justitieministrar ska imorgon träffas för att diskutera det så kallade Stockholmsprogrammet. Planerna är att massövervakningen ska ökas ytterligare information om medborgarnas resor, bankaffärer och Internetanvändning som ligger i fatet.

Många inser att det nu återigen är dags att ta upp kampen för rättssäkerheten och den personliga friheten. Många av de stora politiska bloggarna manar nu till demonstration imorgon. De mer liberala och frihetliga demonstrationerna kommer att äga rum i Humlegården imorgon klockan 17. Svenska Dagbladet rapporterar dock att extremvänstern och dess militanta stormtrupper (är det samma som Monica Antonssons?) kommer att hålla till vid Slussen.

Med den hastighet som övervakningen av medborgarna ökar och den personliga integriteten minskar så är snart den enda vägen för att undgå övervakning att börja brevväxla istället för att blogga och enbart använda sig av kontanter istället för kontokort. Cash is king in the new world!