Bara fler jobb i den privata sektorn kan rädda välfärden

Medborgare! Valdagen närmar sig med expressfart, men ännu har inget av de politiska partierna talat om vad de konkret vill göra för att säkerställa och vidareutveckla välfärden. De verkar leva i en verklighet där välfärden tas för givet. Att skattepengarna som finansierar den rullar in i statskassan per automatik och om man vill genomföra nya kostsamma reformer så vrider man bara ett par ytterligare varv på skattekranen. De rödgröna har lovat att öka skattetrycket ytterligare för att finansiera nya kostsamma bidragsreformer, något som Sveriges arbetare kommer att förlora på!

Under de senaste femtio åren verkar insikten att det finns en koppling mellan välstånd och välfärd helt försvunnit hos våra politiker. Insikten att pengarna som finansierar vård, skola, omsorg, infrastruktur, sjukförsäkringar, föräldraledighet, barnbidrag, pensioner och mycket annat som vi tar för givet faktiskt har sitt ursprung i framför allt det privata näringslivet verkar vara som bortblåst. En förutsättning för att ett land ska kunna hålla sig med ett bra välfärdssystem är att det finns kontinuerliga skatteintäkter som kan finansiera det.

Huvuddelen av dessa skatteintäkter har sitt ursprung i lönsamma privata företag som vill och kan anställa personal till goda löner i Sverige. Dessa anställda betala i sin tur den skatt som finansierar välfärden. De anställda inom det privata näringslivet är till största del nettoskattebetalare, det vill säga att de betalar in mer skatt till stat och kommun än vad de tar ut i form av bidrag och stöd till företaget de arbetar för. Sverige behöver fler nettoskattebetalare för att långsiktigt kunna säkerställa och utveckla välfärden!

Men under de senaste femtio åren har inte våra politiker ägnat denna oerhört viktiga fråga någon som helst tanke, istället har man ägnat sig åt micro management inom det existerande systemet. Man har ändrat lite på en skattesats här och ändrat på ett bidrag där. Man har infört en ny förmån för en viss grupp i samhället här och byggt ett nytt statligt verk där. Med tiden har den offentliga sektorn växt och bidragssystemet byggt ut, allt för att fånga in alla medborgare i ett vaggan-till-graven-samhälle där i princip alla hamnar i en beroendeställning till staten och därmed gett makteliten en möjlighet att styra över vanligt folks liv.

Men under de senaste 20-30 åren har tecknen på problem i välfärdsstaten gjort sig påminda gång på gång. Redan i mitten på 70-talet kom de första tecknen att det inte stod helt rätt till. Inflationen var skyhög, regeringen tvingades devalvera den svenska kronan vid flera tillfällen och industribransch efter industribransch tvingades lägga ner i Sverige. Plötsligt började arbetslösheten stiga till höjder som man aldrig sett tidigare efter kriget.

Under 80-talet lyckades man på pappret få ordning på ekonomin igen och det började se ljusare ut för vanligt folk, men det var en chimär. Det visade sig att staten höll välfärden uppe med lånade pengar. Statsskulden växte rekordsnabbt och i början av 90-talet föll korthuset ihop! Sverige var satt i skuld.

Den enda lösningen var att kraftigt skära i välfärden. Sjukförsäkringarna försämrades, pensionerna försämrades, infrastrukturprogram stoppades, den svenska kronan sjönk som en sten och svenskarna blev i ett nafs den fattigaste kusinen i Norden.

Även om en hel del viktiga reformer gjordes för att förbättra statens ekonomi så åtgärdades aldrig det viktigaste underliggande problemet, att långsiktigt stimulera och säkerställa kontinuerliga skatteintäkter. Det underliggande problemet verkar inte ens ha analyserats.

Trots att Sveriges befolkning har ökat med 2 miljon människor sedan mitten på 60-talet har inte antalet sysselsatta i det privata näringslivet ökat alls, vilket framgår av nedanstående diagrammet (som genererats på Ekonomifakta baserat på statistik från SCB).

Fram till mitten av 80-talet ökade den offentliga sektorn, men sedan tog det stopp eftersom skatteintäkterna från det privata näringslivet inte längre räckte till att finansiera ytterligare jobb inom den offentliga sektorn (under den siste tiden finansierades dessutom en stor del av lånade pengar, vilket ledde till en ökande statsskuld). För att finansiera den ökande offentliga sektorn höjdes skattetrycket ytterligare. Vanligt folk fick behålla en allt mindre del av sina pengar för egen del. På 60-talet kunde en familj leva på en lön. Det gick inte längre under 80-talet.

Från mitten på 80-talet tills idag så har befolkningen ökat med ytterligare 1 miljon medborgare, men som framgår av diagrammet ovan så är inte fler sysselsatta (varken i privat eller offentlig sektor) idag än då! Sysselsättningsgraden har sjunkit ytterligare, vilket medför att de som arbetar måste försörja ytterligare 1 miljon medborgare. Medborgare som i många fall faktiskt är fullt arbetsföra! Detta medför ytterligare ansträngningar på välfärdssystemet.

Vad som är än mer oroande är att antalet sysselsatta i det privata näringslivet inte är högre idag än vad det var för 45 år sedan, när befolkningen var nästan 2 miljoner färre än idag! Den andel av befolkningen som genererar de skatteintäkter som finansierar välfärden blir allt mindre. Andelen nettoskattebetalare blir lägre och lägre. Andelen som direkt lever på bidrag eller som får sin sysselsättning av jobb som finansieras av skattepengar blir allt större.

Det är detta som är dagens största samhällsproblem. Dagens politik borde handla om att snabbt minska utanförskapet och att få fler i arbete inom den privat sektorn! Dagens politik borde handla om hur man skapar förutsättningar detta.

I dagens DN skriver Patrik Engellau och Thomas Gür om att det bara finns en enda väg för att skapa fler jobb. Det är genom att stimulera företagandet och det privata näringslivet. De skriver att det nu är dags för landets politiker att visa på statsmannaskap. Den enda vägen till ökad sysselsättning är att skapa sådana villkor att företagare vill anställa fler människor!

Medborgarperspektiv kan bara hålla med! Det behövs ett miljonprogram för jobben!

MER INTRESSANT OM: JOBB, ARBETE, SYSSELSÄTTNING, SKATTER, VÄLFÄRD, VAL 2010

Lögnerskan Liza Marklund ger sitt falska stöd till Mona Sahlin

Medborgare! I sin kolumn i Expressen avslöjar Liza Marklund att hon ska rösta på Mona Sahlin i höstens val. Att åtminstone en röst är säkrad för Socialdemokraterna kan ju tyckas vara positivt, med tanke på att de just nu åker rutschkana i opinionsmätning efter opinionsmätning. Frågan är dock om det verkligen är så positivt att Liza Marklund kommer ut som Sahlinsupporter? För vilken politiker vill bli förknippad med en person som blivit avslöjad som en ohederlig lögnare?

Det var bara drygt ett år sedan som journalisten Monica Antonsson i sin bok "Mia - sanningen om Gömda" på punkt efter punkt bevisade att Liza Marklunds bok Gömda inte alls var en sann historia. Att det inte alls var en berättelse direkt ur verkligheten.

Tvärtom så visade det sig att Liza Marklunds bok var byggd på lögner och överdrifter. Bokens huvudperson, Mia Eriksson, hade aldrig gått ut med toppbetyg från gymnasiet och inte heller hade hon jobbat på bank. Inte heller var hon jagat landet runt av en flock våldsamma araber. Sanningen var att hon gick i specialklass under hela sin skoltid och att hon därefter fick jobb på en lunchbar. Sedan 1983 har hon nästan helt levt på olika former av bidrag. Inte heller har hon skattat i Sverige för alla de intäkter som hon fått (och fortfarande får) från böckerna Gömda och Asyl samt deras uppföljare.

Mia Eriksson och hennes familj har kostat svenska skattebetalare miljontals kronor, många utbetalade på de märkligaste grunder. Än idag lyfter Mia Eriksson pengar från Försäkringskassan, trots att hon är mångmiljonär och bor i USA! Även Liza Marklund har blivit mångmiljonär på sina lögnaktiga böcker. Böcker som egentligen ingick i ett politiskt projekt!

Tommy Sandström skrev för ett drygt år sedan på Newsmill om bakgrunden till Liza Marklunds politiska projekt och de konsekvenser som detta har fått på det svenska rättsväsendet och lagstiftningen. Sandström skriver bland annat:

"Projektet Gömda bygger ideologiskt på professor Eva Lundgrens teorier om existensen av en samhällelig könsmaktsordning och att alla män, oavsett social bakgrund, förtrycker kvinnorna i samhället och att våldet emot kvinnorna är dess yttersta konsekvens. De vetenskapliga bevisen för dessa teorier har dock låtit vänta på sig."

Det politiska projektet har alltså handlar alltså om att etablera radikalfeminismen som ett politiskt fundament i Sveriges Riksdag. Under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet handlade det då främst om att få Socialdemokraterna att anamma denna syn.

I en artikel i Aftonbladet den 7 juni 2004 framkommer att dåvarande jämställdhetsminister Mona Sahlin var djupt involverad i Liza Marklunds politiska projekt och att hon dessutom kan ha varit med att ordna så Mia Eriksson fick asyl i USA. Samma dag skrev Liza Marklund en krönika i Aftonbladet om att kvinnovåld inte tas på allvar.

Liza Marklunds och Mona Sahlin har ingått i varandras maktnätverk sedan en lång tid tillbaka! Ett maktnätverk som dessutom omfattade många andra kända socialdemokrater, vilket Agneta Lindhag beskrev på Newsmill redan i samband med Gömda-skandalen.

I dokumentären Könskriget (del 1 och del 2) avslöjades att den radikalfeministiska samhällssynen med tiden fick ett oerhört stark fäste i den socialdemokratiska regeringen. Vice statsminister Margareta Winberg beordrade ensidigt att könsmaktsordingen skulle vara den allenarådande samhällsbeskrivningen och att denna dessutom skulle prägla forskningen som utfördes på universiteten. Under de här åren var Mona Sahlin som sagt bland annat jämställdhetsminister under en period!

Det är alltså ingen nyhet att Liza Marklund står väldigt nära Mona Sahlin och Socialdemokraterna. Hon har aktivt varit med om att etablerat det radikalfeministiska synsättet som under de senaste åren präglar Socialdemokraternas "jämställdhetspolitik". Detta har Liza Marklund gjort bland annat med hjälp av en bok byggd på lögner och överdrifter, men även med hjälp av ROKS (som tycker att män är djur).

Vill du ha en politik som bygger på rent och skärt manshat? Eller en politik som låter kvinnor få miljontals kronor i bidrag, trots att de har miljoninkomster som de aldrig skattat för. Då ska du göra som Liza Marklund, rösta på Mona Sahlin och Socialdemokraterna!

MER INTRESSANT OM: LIZA MARKLUND, MONA SAHLIN, FEMINISM, KÖNSKRIG

Utländska media vägrar rapportera från kronprinsessans bröllop

Medborgare! Ingen svensk kan ha missat rapporteringen från kronprinsessan Victoria och Daniel Westlings bröllop. Svenska tidningar är fyllda till bredden med reportage och på deras webbplatser uppdateras nyheterna på minutbasis. Både SVT och TV4 har haft kontinuerliga sändningar sedan tidigt på morgonen. Men vad rapporterar utländska media? Ett av motiven varför skattebetalarna skulle vara med och finansiera bröllopet var ju att det skulle vara en bra marknadsföring för Sverige och sätta landet på kartan.

Visst finns den en och annan reporter på plats som rapporterar hem till redaktionen, men det är antagligen långt färre än vad man hoppats. Dessutom vägrar världens tre största nyhetsorganisationer att rapportera överhuvudtaget! Varken Associated Press (AP), Agence France-Presse (AFP) eller Reuters rapporterar från den kungliga huvudstaden. Detta efter en dispyt med kungafamiljen och SVT om rätten att sända video från bröllopet.

SVT har fått den exklusiva sändningsrätten för hela evangemanget, något som upprör de stora nyhetsbolagen. Enda sättet för utländska TV-bolag och nyhetsorganisationer att sända bilder från bröllopet är att acceptera SVT's villkor för detta. Ett kungligt bröllop är en historisk händelse och en statsangelägenhet, inte ett kommersiellt evangemang typ fotbolls-VM eller OS.

Kungafamiljen och SVT's girighet gör nu att stora delar av Europa, USA och andra delar av världen inte kommer att få ta del av sändningarna från kronprinsessans bröllop. Därmed kommer heller inte skattebetalarna få den marknadsföring av Sverige som motiverade att de skulle stå för en stor del av notan.

Som vanligt blir skattebetalarna lurade!

MER INTRESSANT OM: BRÖLLOP, VICTORIA, DANIEL, GAMMELMEDIA, AP, AFP, REUTERS

Ett steg i rätt riktning!

Medborgare! Hur står det till med rättssäkerheten i Sverige? Som Medborgarperspektiv tagit upp tidigare så finns det många oskyldig som skakar galler här i landet. Det finns många andra som uppmärksammat detta, som Ann-Mari Maukonen och Mr Galahad, men även journalisten och författaren Thérèse Juel som snart släpper boken "Fällda för sexövergrepp - om rättsfall i Sverige". I boken kommer hon att skildra tio svenska mäns möten med rättsväsendet. Tio män som blivit anklagade för ytterst allvarliga brott och dömts på mycket svaga grunder. Tio män som upplevt att rättssystemet tror på allt som målsäganden säger, men inte tror på något av vad de själva säger. Tio män som blivit fällda och dömda till fängelsestraff samt fått betala dryga skadestånd, trots att de rimligen inte är skyldiga till det de anklagats för.

Thérèse Juel har även beskrivit i ett par debattartiklar att oskyldiga döms till fängelse och att felaktigt dömda är chanslösa i Sverige. Hon drar i den första artikeln paralleller mellan Franz Kafkas "Processen" och det som drabbat många av de män som anklagats och dömts för de hemskaste av brott.

Under de senaste åren har ett dock ett antal fall uppmärksammats, som den livstidsdömde Joy Rahmans frikännande och den i TV uppmärksammade incestdömde pappan Bo Larsson. Båda har efter flera år i fängelse till slut fått upprättelse. Men det hela började på samma sätt som för Josef K i Franz Kafkas klassiska roman.

Förre justitiekanslern (JK) Göran Lambertz riktat vid flera tillfällen hård kritik mot vad han såg som brister i det svenska rättsväsendet som leder till att oskyldiga döms. Han försökte även utreda dessa brister genom sitt rättssäkerhetsprojekt ”Felaktigt dömda”.

Den nytillträdde justitiekanslern Anna Skarhed ser däremot inga problem alls med rättssäkerheten (trots alla konstaterade fall). Tvärtom så har hon i intervjuer uttalat att Sverige har ett säkert rättssystem och det inte finns några ”felaktiga domar”. Thérèse Juel konstaterar att vår nya JK därmed har satt ner foten och det som låg till grund för Göran Lambertz rättssäkerhetsprojekt blir satt in i garderoben. Anna Skarhed bryr sig alltså inte om det finns flera som skakar galler, trots att de är oskyldiga!

Det är inte enbart i rent juridiska processer som enskilda personer kan bli oskyldigt dömda. Än lättare är det om Socialtjänsten är involverad, som i vårdnadstvister. Socialtjänsten arbetar ofta i mammans tjänst och hjälper aktivt till att beröva pappor sina barn. Det är ofta helt riskfritt att falskt anklaga en annan person för de hemskaste brott, speciellt mitt under en vårdnadstvist. Därför är det heller inte ovanligt att mammor som vill bli av med sina barn far ofta anklagar honom för misshandel och sexuella övergrepp mot barnen, mitt under en pågående vårdnadstvist. Ofta får dessutom dessa mammorna stöd av kvinnojourer och Socialtjänsten att göra detta.

Även om pappan aldrig blir dömd för det påstådda brottet, eftersom de rättsvårdande myndigheterna inte kan finna några som helst bevis för det, så leder det till att pappans umgänge med barnen stoppas. Man vill ju inte riskera att det ska hända något med barnen. Det kan ju trots allt ligga något bakom anklagelserna, trots att polisutredningen inte kunnat finna minsta belägg att så är fallet. Baserat på denna typ av resonemang kan mamman bli tilldömd enskild vårdnad om barnen och pappans umgänge effektivt stoppas.

I Dagens Juridik kan man nu dock läsa om ett fall där mammans (falska) anklagelser om sexuellt gränsöverskridande handlingar gett pappan ensam vårdnad!

Tingsrätten konstaterade att det inte fanns någon som helst grund för mammans beskyllningar att pappan skulle ha utsätt barnen för sexuellt överskridande handlingar (bland annat ska han ha låtit flickorna "dingeldongat" med hans snopp). Tingsrätten konstaterade även att samtliga förundersökningar mot pappan lagts ned samt att kvinnans misstankar och förhållningssätt mot mannen har medfört att barnen far illa och att barnen inte tillåtits ha en naturlig kontakt med sin pappa. Dessutom tyder utredningen på att pappan är den förälder som bäst kan sörja för att barnen har en kontinuerlig kontakt med den andra föräldern. Tingsrätten konstaterar därför att, även med beaktande av de omställningsproblem som det innebär för barnen, det är lämpligast att överflytta vårdnaden till pappan.

Det är verkligen ett steg i rätt riktning, även om rättssäkerheten fortfarande är ytterst bristfällig i vårt avlånga land (och inte blir det bättre så länge Beatrice E Neuman är justitieminister)!

MER INTRESSANT OM: RÄTTSSÄKERHET, VÅRDNADSTVIST, JK, JUSTITIEKANSLERN

Ett viktigt beslut för jobbens skull

Medborgare! Idag har ett historiskt beslut tagits av Riksdagen. Ett beslut som kan bli en mycket viktig pusselbit för att säkerställa industrin, jobben och välfärden. Efter en lång debatt kom till slut det väntade beskedet. Med två rösters övervikt röstar Riksdagen ja till att tillåta nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Gammal kärnkraft ska få ersättas med ny. Omröstningen i Riksdagen innebär att Sverige nu slår in på en annan kurs än den som gällt sedan folkomröstningen 1980. En kurs som långsiktigt säkerställer produktion av den el som håller landets industri gående och som bygger det välstånd som krävs för att vi skall kunna hålla oss med en god välfärd.

Beslutet har kunnat tas efter Centerpartiet har omvärderat sin syn på kärnkraften, något som gjort Maria Wetterstrand vansinnigt arg. De rödgröna har lovat att riva upp dagens kärnkraftsbeslut om de kommer till makten efter höstens val. I Miljöpartiets partiprogram framgår dessutom att kärnkraften ska avvecklas omedelbart. Ett sådant beslut skulle snabbt slå ut stora delar av svensk basindustri, vilket i sin tur skulle medföra både en snabbt ökad arbetslöshet och snabbt sjunkande skatteintäkter. Utan stabila skatteintäkter försvinner stora delar av välfärdens finansiering, vilket i sin tur medför att samhället inte längre skulle kunna säkerställa vård, skola och omsorg.

Dagens beslut av de borgerliga partierna är oerhört viktigt både för jobbens och välfärdens skull!

AB DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 EX1 EX2 EX3 HD NyT SDS SvD1 SvD2 SvD3 SvD4
MER INTRESSANT OM: KÄRNKRAFT, JOBB, ALLAINSEN, MARIA WETTERSTRAND

Jämställdhet - inte feministernas starka sida

Medborgare! När det talas om jämställdhet talas det ofta om att representationen av kvinnor är väldigt låg inom börsföretagens styrelser eller att det behövs en kvotering av föräldraförsäkringen för att få män och kvinnor att ta ut lika stor del. De rödgröna partierna och landets feminister är de som talar sig varmast över dessa frågor, trots att könsrepresentationen sakta med säkert blir allt mer jämn för vart år som går. Idag består cirka 22 procent av börsbolagens styrelser av kvinnor, men de rödgröna vill gärna införa en lag lik den i Norge som stipulerar att det skall vara minst 40 procent av vardera könet. På samma sätt visar statistik att papporna tog ut 22,3 procent av föräldraledigheten under 2009, vilket är nytt rekord.

Men hur står det till med jämställdheten bland landets feminister och genusvetare? De som ofta mest högljutt förfasas över att könsrepresentationen inom olika delar av samhället är ojämställd (och då oftast till kvinnornas nackdel). Matte Matik har roat sig med att undersöka hur det står till med könsrepresentationen på de genusvetenskapliga institutionerna vid landets universitet. Resultatet borde vara ytterst nedslående för landets feminister, endast 8 procent av de anställda är män och hela 92 procent är kvinnor! Av de total 156 anställda är endast 12 män!

På samma sätt kan man undersöka hur det står till med könsrepresentationen i styrelsen för Feministiskt Initiativ. Siffrorna är precis lika nedslående, av de 11 personerna i styrelsen är endast 1 man. Alltså består endast 9 procent av styrelseledamöterna av män, långt sämre än hos landets börsbolag!

Kan det bli tydligare att feminism och jämställdhet inte är samma sak? Inte ens baserat på deras eget sätt att mäta den!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, JÄMSTÄLLDHET, KVOTERING, RÖDGRÖNA

Inte underligt att förtroendet för Mona Sahlin är lågt

Medborgare! Medborgarperspektiv skrev om igår om att en ny Sifo-undersökning visar att bara varannan socialdemokratisk väljare vill se Mona Sahlin som statsminister efter valet i höst. Stödet för Mona Sahlin är alltså oerhört lågt även bland den egna väljarkåren. Bland de rödgröna sympatisörerna ville ungefär lika många se Maria Wetterstrand som statsminister som Mona Sahlin, vilket tydligt visar hur svag ställning Mona Sahlin har inom oppositionen.

Idag presenteras nya undersökningar som bekräftar gårdagens Sifo-undersökning. Opinionsinstitutet Novus har frågat väljarna vad de anser om statsminister Fredrik Reinfeldts, finansminister Anders Borgs, oppositionsledare Mona Sahlins samt socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros kompetens att hantera Sveriges ekonomi. Resultatet är återigen nedslående för Socialdemokraterna! 58 procent av de tillfrågade anser att Fredrik Reinfeldt har mycket eller ganska bra kompetens för att hantera ekonomin. 57 procent anger detsamma för Anders Borg. Motsvarande siffror för de socialdemokratiska kandidaterna är 28 procent för Mona Sahlin och endast 27 procent för Thomas Östros.

Även i Synovate har gjort en undersökning av väljarnas förtroende för Mona Sahlins respektive Fredrik Reinfeldts förmåga att klara uppdraget som statsminister. Även denna undersökning visar att förtroendet för Mona Sahlin är i botten. Fredrik Reinfeldt vinner alla 5 grenar överlägset!

Med tanke på historien är det är inte alls underligt att förtroendet för Mona Sahlin är lågt. Hon har genom sitt tidigare agerande visat att hon inte är en hederlig och ansvarsfull medborgare. Nedan är en enkel översikt av Mona Sahlins ohederligheter:

1990 - Mona Sahlin betalar sin dagmamma svart.

1993 - Mona Sahlin åker fast för obetald TV-licens.

1993 - Mona Sahlin får körförbud på den obesiktade bilen. Trots det registreras det två felparkeringar på den bilen, så uppenbarligen använde hon eller hennes man den ändå!

1995 - Mona Sahlin handlar varor (Tobleroneaffären), hyr bilar och tar ut tusentals kronor i kontanter med statens kontokort. Ursäkten var "oklara rutiner vid statsrådsberedningen" och att hon "tog ut ett förskott på lönen". Mona Sahlin hävdar att hon "baske mig inte är någon fifflare" och tar timeout på paradisön Mauritius. Livvakterna betalades av skattebetalarna.

1999 - Av Mona Sahlins 98 obetalda parkeringsböter går 32 till Kronofogden.

1999 - Mona Sahlins två år gamla firma går i konkurs. Mona Sahlin var nu den socialdemokratiska regeringens "småföretagarexpert" och hon erkände att hon innan hennes tid som småföretagare trodde att småföretagarna mest gnällde när de klagade på krångliga regler och byråkrati, men hon nu när hon som före detta vice statsminister och aktiv småföretagare fick ett myndighetsbrev som hon inte förstod trots att hon läste det sju (!) gånger så insåg hon att det fanns en verklighetsbakgrund. Som biträdande näringsminister lovade hon bot och bättring. Men hur mycket enklare blev det och vad har hon egentligen åstadkommit för småföretagare?

2000 - Mona Sahlin missar att betala restskatt på 30 000 kr och ärendet hinner gå till Kronofogden innan pengarna betalas. "Häftigt att betala skatt"?

2001 - Två nya obetalda räkningar går till kronofogden.

2002 - Mona Sahlins bil läggs med körförbud, för att den är obesiktad och fordonsskatten ej är betald.

2006 - Mona Sahlins dotter får en praktikplats på Sveriges ambassad i Washington D.C. Anställningen skedde "informellt" i strid med UD:s regler!

2006 - Det framkommer att Mona Sahlin struntat i att vara med i facket sedan 1995. Inte bra för en nyvald partiledare. Socialdemokraterna har ju historiskt sett haft grunden av väljarna i fackföreningsrörelsen och arbetarklassen. Mona Sahlin gick alltså med i facket mest för att det såg dåligt ut att inte vara med. Hon gick inte med för att hon tyckte hon behövde det av arbets- eller löneskäl.

Det är inte underligt att förtroendet för Mona Sahlin är oerhört lågt, även bland den egna väljarkåren!

MER INTRESSANT OM: MONA SAHLIN, SOCIALDEMOKRATERNA, FÖRTROENDE

Knappt ens de egna stödjer Mona Sahlin

Medborgare! En ny SIFO-undersökning visar att endast varannan socialdemokratisk väljare vill se Mona Sahlin som statsminister efter valet. Bland det rödgröna blockets sympatisörer ville endast 37 procent ha Mona Sahlin som statsminister. Av dessa förespråkar nästan en tredjedel istället Maria Wetterstrand. Det verkar alltså vara jämt skägg mellan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand bland de rödgröna väljarna, trots att Socialdemokraterna har tre gånger så många väljare. Detta är ett enormt nederlag för Mona Sahlin och visar med all tydlighet att stödet för henne som landets statsminister är väldigt lågt! Även inom den egna väljarkåren.

De enda som enkelspårigt stödjer Mona Sahlin i alla väder och som oförtrutet agerar megafon åt hennes och partiets propaganda är de socialdemokratiska bloggdroiderna. Precis som Mona Sahlin så har dessa inte haft ett riktigt jobb och bidragit med nettoskatteinbetalningar på årtionden. De lever, precis som Mona Sahlin, på skattepengar som vanligt folk slitit ihop i sitt anletes svett.

Riktiga arbetare har sett igenom Mona Sahlin och hennes gelikar. Det är därför de vänder Mona Sahlin och Socialdemokraterna ryggen!

MER INTRESSANT OM: MONA SAHLIN, SOCIALDEMOKRATERNA, MISSTROENDE, VAL 2010

Inte ens Carl Bennet är nöjd med den rödgröna ekonomiska politiken

Medborgare! I torsdags jublade Socialdemokraterna och de rödgröna åt SCB-mätningen som gav oppositionen 50,2 procent av rösterna mot 44, 2 procent för Alliansen. Glädjen blev dock kortvarig! Nu visar Sifos senaste opinionsmätning, som utfördes efter den stora SCB-mätningen, att läget har förändrats och att istället Alliansen leder med 2,8 procentenheter före de rödgröna och att Moderaterna är det största partiet. Detta innebär att Alliansen nu leder i fyra av de sex senast publicerade opinionsundersökningarna. Efter att de rödgröna presenterade sin gemensamma budget för en dryg månad sedan har de fallit ihop som en pannkaka.

Vanligt folk har helt enkelt sett igenom de rödgrönas skattehöjarpolitik. En politik som gynnar bidragstagare och missgynna de som arbetar och gör rätt för sig. En politik som motverkar företagande och ansvarstagande.

Till och med den socialdemokratiskt sinnade finansmannen och miljardären Carl Bennet är nu öppet kritisk till den ekonomiska politik som samarbetspartierna i oppositionen för. I fredagens Dagens Industri säger han att framför allt Vänsterpartiet, men till viss del även Miljöpartiet, har en tillväxthämmande hållning. Carl Bennet är bland annat kritisk till att vänsterledaren Lars Ohly deklarerat att han vill inför beskattning av aktiehandel samt att Miljöpartiet vill inför 35 timmars arbetsvecka. Båda förslagen skulle slå hårt mot svenska företag och deras konkurrenskraft.

Men det är inte bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som får kritik av Carl Bennet. Han är även kritisk till det Socialdemokratiska förslaget att återinföra förmögenhetsskatten.

De färskaste opinionsundersökningarna visar att det inte bara är ekonomiskt väl insatta personer som Carl Bennet som sett igenom den rödgröna ekonomiska politiken. Vanligt folk har också fått upp ögonen vad som väntar dem om de rödgröna kommer till makten i höst.

Jobbskatteavdraget, som Alliansregeringen har inför, har i många fall gett mer i plånboken för vanligt folk än vad de av facket framförhandlade löneförhöjningarna har gjort. Trots detta ignorerar vissa fackföreningar jobbskatteavdraget och dess betydelse för deras medlemmar. Istället går facket i Socialdemokraternas ledband och motarbetar sådant som verkligen gynnar medlemmars ekonomiska situation. Det är inte underligt att folk vänder vänstern ryggen!

Vanliga, hederliga, hårt arbetande medborgare kommer att få det sämre med Mona Sahlin som statsminister. Därför röstar riktiga arbetare på Alliansen i årets val!

DI1 DI2 DN1 DN2 DN3 SR
MER INTRESSANT OM: CARL BENNET, EKONOMI, RÖDGRÖNA, SOCIALDEMOKRATERNA

Polismörderskan Annika Östberg sommarpratar

Medborgare! Idag var det dags att presentera årets sommarpratare. Som vanligt är det en stor spännvidd bland namnen som presenteras. Mest uppmärksamhet har polismörderskan Annika Östberg fått. Hon som är dömd för att ha medverkat i dubbelmordet på en restaurangägare och en polis 1981 i USA. Under alla år har gammelmedia engagerat sig i hennes sak och bedrivit kampanjer för att få henne frisläppt eller i varje fall överflyttar från fängelset i Kalifornien till Sverige. Förra året flyttades hon till slut till svenskt fängelse och strax därefter tidsbestämdes straffet av svensk domstol. Nu förväntas hon komma att friges i maj nästa år.

Gammelmedia har i alla år framställt Annika Östberg som i princip oskyldig och haft styftreportage efter snyftreportage om hennes situation som fängslad i USA och hennes olyckliga liv. Att hon faktiskt har medverkat i ett dubbelmord, varav ett var på en polis, har ständigt nedtonats. Nu är det tydligen dags igen att sätta Annika Östberg på en pidestal och låta henne vara ett av huvudnumren bland årets sommarpratare.

För ett par veckor sedan var det HIV-kvinnan Lillemor som gammelmedia omhuldade. Kvinnan som trots att hon var fullt medveten om att hon var smittat med HIV gifte sig med en man och födde två barn, utan att någon gång avslöja att hon faktiskt var smittat. Nu ska det göras en film om hennes liv och snyftas över hur synd det är om henne. Att hon riskerade både sin mans och sina barns liv talas det tyst om.

Hur kommer det sig att gammelmedia ständigt tar kvinnliga grova brottslingar till sitt bröst och framställer dem som offer? Varför ska de till och med hyllas och ges specialbehandling?

Samma sak hade aldrig hänt manliga brottslingar i samma situation. Vem tror att vi någonsin kommer att få se Tony Olsson som sommarpratare eller en film som framställer HIV-mannen som ett stackars offer?

MER INTRESSANT OM: SOMMARPRATARE, ANNIKA ÖSTBERG, MÖRDARE, FEMINISM