08 juni 2010

Helt rätt av Sverigedemokraterna

Medborgare! I måndags förra veckan maj höll Sverigedemokraterna möte på Rådhustorget i Landskrona. Som så många gånger tidigare blev det en stökig och tumultartad tillställning. Partiledaren Jimmie Åkesson möttes av högljudda protester från visslande och ropande motdemonstranter, när han försökte föra fram partiets politiska budskap. Efter en stund valde Sverigedemokraterna att skruvade ner ljudvolymen på högtalaranläggningen och en stund senare avbröt de hela mötet, något som Vänsterpartiets toppkandidat till kommunfullmäktige, Cecilia Mattsson, ansåg vara en framgång.

I samband med tumulten fotograferade Sverigedemokraterna de motdemonstranter som gjorde allt för att störa och stoppa mötet. Dessutom valde man att publicera bilderna på sin lokala blogg. Där kan nu alla som vill betrakta vilka det är som stoppat ett demokratiskt utlyst partimöte. Ja, för även Sverigedemokrater har faktiskt rätt att göra sin röst hörd i ett demokratiskt samhälle.

Nu beklagar sig de uthängda i gammelmedia och speciellt då att en av bilderna visar en liten 6-årig flicka som tillsammans med sin pappa blåser i visselpipor för att överrösta det demokratiskt utlysta mötet. Flickans pappan planerar att polisanmäla bloggen.

Men det är inte alls förbjudet att publicera bilder på meningsmotståndare och heller inte att kalla dem odemokratiska (för det är ju precis vad man är när man försöker stoppa ett demokratiskt utlyst möte). Inte heller är det per automatiks förbjudet att publicera bilder på barn. Alla har rätt att fotografera på allmän plats och att göra dessa bilder tillgängliga för allmänheten.

Man må tycka vad man vill om Sverigedemokraterna och deras politiska åsikter, men de har precis lika stor rätt som alla andra partier att göra sig hörda i ett demokratiskt samhälle. De personer som gång efter gång stör deras politiska möten är och förblir odemokratiskt slödder. Då gör också Sverigedemokraterna helt rätt i att visa vilka de är!

05 juni 2010

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Medborgare! Äntligen har solen och värmen kommit till vårt avlånga land, efter en lång kall vinter. Lika kall har de senaste årens opinion varit. Visst har den borgerliga regeringen till stor del haft sig själva att skylla med misstagen kring sjukförsäkringen och oförmågan att kommunicera ut fördelarna med jobbavdraget. När sedan dessutom världen drabbades av en finansiell kris blev det inte bättre. Arbetslösheten ökade snabbt och efterfrågan sjönk som en sten. Men finansminister Anders Borg har gjort ett fantastiskt bra jobb under finanskrisen, vilket vi nu ser resultatet av. Sverige har den starkaste BNP-tillväxten i hela Europa och arbetslösheten har inte alls blivit så hög som man befarade.

Under nästan hela mandatperioden har den rödgröna oppositionen haft medvind. Man har enkelt kunnat kritisera regeringen för allt som skett och framställt sig själva i god dager. De flesta har säkert tagit det som självklart att vi efter valet i höst skulle få en kvinna som statsminister, något som ju Sverige fortfarande väntar på. Men efter att de rödgröna presenterade sin skuggbudget i slutet på april har uppenbarligen väljarna börjat inse vartåt det är på väg att barka. Att ett regeringsskifte skulle innebära en skattechock av tidigare sällan skådad omfattning samt att detta framför allt skulle drabba de som arbetar och gör rätt för sig.

Igår presenterades Demoskops junimätning. Den visade att väljarvindarna nu är på väg att vända rejält. Mätningen visade att Alliansen nu leder stort och Moderaterna är största parti. Socialdemokraterna fortsätter att rasa och har nu bara knappt 30 procent av rösterna. För ett och ett halvt år sedan fick Socialdemokraterna 40 procent i mätning efter mätning. Nu är det kris i partiet och förtroendet för Mona Sahlin är lågt. Samarbetet med framför allt Vänsterpartiet riskerar att bli ett riktigt sänke för Socialdemokraterna. Inte blir det bättre av att de rödgrönas politik visat sig vara en politik mot arbetare och för bidragstagare!

Stig-Björn Ljunggren, socialdemokrat och statsvetare, säger:
"Moderaterna är det nya arbetar­partiet, S har blivit partiet för förlorarna, bidragstagarna som är färre och kanske inte orkar gå och rösta. Gör de det röstar de kanske på Sverigedemokraterna."
Mona Sahlin själv förstår verkligen inte hur det fungerar i samhället. Hon förstår inte vanligt hederligt folks livsvillkor och att det måste löna sig att ta ansvar för sin egen försörjning. Hon förstår heller inte att det först måste skapas ett ökat välstånd i samhället innan man kan bygga ut den allmänna välfärden.

Som tur är verkar väljarna vara förståndigare! Visst är det härligt när solen kommer åter!

04 juni 2010

Dirty Deeds Done Dirt Cheap

Medborgare!

Tiden räcker inte riktigt till när solen smeker både kinden och kromet. I brist på annat bjudet därför Medborgarperspektiv på de i dagarna aktuella AC/DC, men i lite äldre tappning.



21 maj 2010

Kvinnor kan, del 3

Medborgare! Vi vet alla att det finns män som begår brott. Det blir vi matade med genom gammelmedia dag efter dag och det ingår i den feministiska retoriken att hävda att det ingår i den manliga könsrollen att vara aggressiv och ta till våld. Det hävdas att män gör det för att tillförskansa sig makt. Det pågår ett veritabelt könskrig från feministiskt håll för att svartmåla alla män och allt som förknippas med män. Det sker till och med i reklamkampanjer i radion (lär mer hos Kimzha Bremer). Denna feministiska propaganda betalas dessutom ekonomiska medel från samhället. Det är män själva som tvingas bidra med sina skattepengar för att feministiska organisationer ska få häva ur sitt hat mot män!

Men den som ser med lite vidare ögon på världen inser snabbt att det inte är någon manlig egenskap att ta till våld eller att begå brott. Visserligen finns det en överrepresentation bland män, men totalt sett är det en minoritet människor som tar till våld och begår brott, både bland män och kvinnor. För det finns som sagt en hel del kvinnor som beter sig dåligt mot sina medmänniskor, vilket Medborgarperspektiv har rapporterat om det par gånger tidigare.

I dag kan man till exempel läsa i DN om den kvinnliga chefen på en av Arbetsförmedlingens kontor i Stockholmsområdet som krävde sex av sin underställde kollega. Han vägrade ställa upp och anmälde istället ärendet. Nu varnas kvinnan av personalansvarsnämnden. Dessutom förlorar hon sin chefstjänst. Sexuella trakasserier är alltså något som även kvinnor gör sig skyldiga till.

Vi kan också läsa om en 49-åriga Bollnäskvinnan som högg en kniv i sin sambos bröstkorg. Nu har kvinnan av tingsrätten i Hudiksvall dömts till tre års fängelse för dråpförsök. Grovt våld är alltså något som även kvinnor tar till.

I Expressen kan vi idag läsa om den gravida 20-åriga kvinnan i Gävle som satt på bussen bakom ett lesbiskt par och retade sig på att de pussades. Hon tog sin mobitelefon och slog den flera gånger i den ena kvinnans huvud, samtidigt som hon kallade dem för "jävla äckel". Nu har hon åtalats för attacken. Homofobi finns även bland kvinnor.

I Aftonbladet rapporteras om två unga kvinnor som sitter anhållna misstänkta för grov misshandel av en man och en kvinna i 80-årsåldern. De blev utsatta för misshandeln i går förmiddags när de promenerade på Stationsgatan i Västervik. Plötsligt överfölls de av två yngre kvinnor, 28 och 29 år gamla. Som sagt, inte ens oprovocerat våld är en manlig egenskap.

Samtidigt konstaterar en ny studie att könstillhörigheten är avgörande för straffpåföljden. Det visar en ny avhandling från Stockholms universitet som studerat 300 simulerade rättsfall. Kvinnor får lägre straff än män för samma brott!

19 maj 2010

När kommer sanningen fram?

Medborgare! Under flera dagar har vi nu fått höra i gammelmedia att Klaudija, en 10-årig flicka från Svenljunga, var försvunnen och att polisen sökt igenom ett stort område i jakten på henne. Flickan försvann vid 19-tiden i fredags från en lekplats när hon lekte med sina bröder. Polisen har bara fått in ett fåtal tips sedan flickan försvann. Vi är säkert många som har varit oroliga och det har inte stått långt bort att tänka sig det allra värsta. Vem minns inte jakten på försvunna Engla för ett par år sedan, som slutade i en hemsk tragedi. Tänk om Klaudija drabbats av samma öde!

Igår meddelade polisen att de avbryter sökandet efter Klaudija. Trots att ett hundratal personer, mestadels hemvärnsmän, sökt igenom ett stort område kring Svenljunga hade flickan inte återfunnits. Slutsatsen var att polisen inte längre tror att flickan finns i området.

Ett par timmar senare meddelades att Klaudija återfunnits! Vi är säkert många som pustar ut och tänker att det var väl ändå för väl!

Det visar sig att på tisdagskvällen omkring klockan 21.10, drygt fyra dygn efter försvinnandet, så känner personalen på Willys i Knalleland i Borås igen den försvunna flickan. Hon var vid god vigör och till synes ensam när hon återfanns inne i butiken. Personalen meddelar snabbt polisen och därefter omhändertas Klaudija av de sociala myndigheterna.

Borås ligger ungefär tre mil från Svenljunga. Hur Klaudija tagit sig dit är ännu oklart. Lika oklart är det hur hon efter 4 dygn kan vara i så god vigör! För precis som Norah4you så undrar Medborgarperspektiv:
- Varför väljer en 10-åring att förflytta till en annan stad istället för att bara vara kvar i Svenljunga och be någon om hjälp att hitta hem?
- Hur klarar en 10-åring att själv förflytta sig 3 mil samt vara utan mat och vatten i 4 dygn, utan att det syns på hälsan?
- Hur kan någon, som sovit utomhus i 4 dygn med småruskigt väder, vara i god vigör?
- Hur kan en efterspanad person, som inte är känd med omgivningarna, förflytta sig 3 mil utan att vittnen finns?

För det kan väl inte vara så enkelt att det faktiskt finns någon annan vuxen person, eller organisation som gömmer utvisningshotade, som har hållit Klaudija gömd för att fördröja det utvisningsbeslut som hängde över familjen? Vad är det för människor som inte drar sig för att utnyttja barn för egen vinnings skull? Kommer vi någonsin få veta sanningen om vad som verkligen hänt Klaudija?

14 maj 2010

Ännu en dag i de grönas Sverige

Medborgare! I dag inleder Miljöpartiet sin kongress i Uppsala. Efter det senaste årets uppgångar i opinionsundersökningarna är det ett parti med stort självförtroende som samlas till tre dagars överläggningar. Ända sedan valet till EU-parlamentet i juni förra året har de gröna haft stark medvind i opinionen. Naturligtvis tänker de göra allt för att bibehålla dessa framgångar även i höstens val. Miljöpartiets mål är att etablera sig som ett av Sveriges tre största partier och förhoppningen är att bli större än både Socialdemokraterna och Moderaterna i vissa kommuner. Nyckeln till framgång är att locka medelklassen i städerna.

Men det är ett budskap med mycket dubbelmoral som Miljöpartiet kör med. Samtidigt som man lovar guld och gröna skogar till alla medborgare så vill man också riva ner de grundläggande förutsättningarna för industrin och det privata näringslivet som i realiteten finansierar hela vår välfärd. Miljöpartiet vill stänga ner kärnkraften, dramatiskt höja skatterna på koldioxid, stoppa vägbyggen och fördyra transporter.

Den bild som man förmedlar av det gröna samhället låter som en idealisk dröm där manna regnar från himlen och alla lever i fred. Men det talas aldrig om var välståndet kommer ifrån. Det bara förutsätts finnas där per automatik. I dagens Svenska Dagbladet beskrivs en fiktiv dag i ett grönt Sverige. Återigen förmedlas en idealistisk drömbild!

Sanningen är tyvärr inte lika vacker, utan så här:

Stockholm kl 11.09

Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och konstaterar att elen återigen är avstängd. Ända sedan kärnkraften avvecklades har det blivit allt vanligare med blackouts i elnätet. För att klara av veckans lokala folkomröstningar får hon som vanligt gå ner till det lokala postkontoret istället för att rösta över nätet.

Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Stanken från utedassen och avfallshögarna slår emot henne när hon öppnar ytterdörren. Reningsverken och vattenverken slutade snabbt fungera när det blev allt vanligare med blackouts i elförsörjningen. I den kooperativa hyresrättsföreningen blev lösningen att bygga gemensamma utedass när toaletterna slutade fungera. Hon letar i avfallshögarna efter de frigående hönornas ägg, men kan bara konstatera att hon är för sent ute. Antagligen är det någon av uteliggarna som tagit dem. De tar sig in på gården trots att man byggt höga staket kring den.

Utomhus är det molnigt och vindstilla. Trots att man installerat både solceller och vindsnurra på taket lär de inte vara till stor hjälp idag. Uppe i lägenheten drömmer sig Yvonne tillbaka till tiden då hon kunde slå på kaffebryggaren på morgonen och fylla den med lite mocka. Det går inte längre om man inte är väldigt rik. Den ekologiskt odlade mockan, en av få produkter med undantag från principen om närodling, kostar mer än en månadslön. Det har helt enkelt inte Yvonne råd med, men hon har hört att presidenten brukar ta sig en kopp varje morgon.

Efter en minst sagt tråkig frukost börjar Yvonne promenera mot Kvinnohistoriska kunskapscentrumet i Solna. För många år sedan talades det om att bygga tunnelbana dit, men efter att man infört medborgarlön blev det helt enkelt inga pengar över till infrastruktursatsningar. Yvonne har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med. Om hon nu överhuvudtaget ska arbeta. Många av hennes vänner har valt att enbart leva på medborgarlönen. De säger att det inte är värt att arbeta, i varje fall inte vitt.

Skövde kl 13.31

Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.

Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat. Han har fått lära sig att heterosexualitet inte är en sjukdom, utan att det går att socialisera bort. Bäst är dock att barn får lära sig från början att inte bli heterosexuella, vilket är en av huvudanledningarna till att alla barn bör gå på genusdagis.

Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till genusdagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten. Han hoppas att hans son snart inte ska behöva skämmas över sin fars heterosexualitet, utan att HBT-kursen snart ska ha gjort nytta och att han istället kan få en politiskt accepterad sexualitet.

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte längre några privatägda tidningarna kvar i landet efter lagarna om begränsat reklamutbud och på grund av pappersbristen. De flesta av landets pappersbruk har ju fått lägga ner på grund av den oregelbundna tillgången på el och de höga koldioxidskattern.

En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Kanske är det hans sexualitet som återigen spökar? Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.

Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse.

Luleå kl 17.34

Ibrahim står och väntar vid busshållplatsen. Som vanligt vet man inte om och när de kommer. Till slut dyker en gammal antik buss över krönet och stannar till mitt framför honom. Han tar fram äpplena som han pallade i en trädgård en bit ner på gatan. Även om det officiellt sett är nolltaxa i lokaltrafiken så behöver man alltid muta busschauffören för att få komma ombord.

Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan, men eftersom han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare har de inte mycket pengar att muta lärarna med.

Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen. Visserligen börjar den så sakta ta tillbaka sitt grepp över den sedan flera år nedlagda järnverket i stan, men så märkvärdig är väl inte naturen tänker Ibrahim. Jobb och industri är ju betydligt ovanligare än natur, tänker han.

Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han definitivt inte rösta på henne i valet. Inte efter avslöjandet i TV ett halvår tidigare, då man med dold mikrofon kunde höra presidenten säga "Varför äter de inte bakelser?" när hon passerade ett av huvudstadens fattigare områden.

Åkarp kl 22.57

Åsa är förvånansvärt pigg efter den långa resan från Stockholm till Malmö, först två timmars tåg till Nyköping, sedan gengasbuss till Hässleholm och slutligen ett nytt och fint danskt tåg till Malmö. Det känns overkligt att vara i Skåne. Allt är så rikt och vackert. Allt sedan skåningarna i lokala val beslutade att tillhöra Danmark istället för Sverige.

Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Beata var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Beata redan när hon låg i magen. Hemma i Stockholm hade dotterdottern antagligen tvingats bära ett pojknamn, som Birger, bara för att det var politiskt korrekt. Så har det varit ända sedan den nya namnlagen infördes.

Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget. Men numera får man vara väldigt glad att ta sig in i ett EU-land som Danmark igen. Passkontrollen är hård och man måste som svenska kunna visa att man har släkt i det EU-land man vill besöka för att få visum.

Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparationsfirma, trots att hon nu är 72. Medborgarlönen räcker helt enkelt inte till för att täcka kostnaden för resorna till dottern i Åkarp.

På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. De flesta är gamla och slitna. Nya böcker kostar väldigt mycket, trots att bokmomsen avskaffats. Papper har helt enkelt blivit en bristvara i ett land som inte längre har någon egen industri att tala om. Hon bläddrar dock några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Röd om kinderna”, där hon öppenmodigt berättar hur hon skäms över vad hennes samarbete med Miljöpartiet har lett till.

Åsa släcker lampan och ber till Gud att inte hon ska drabbas lika hårt som Mona Sahlin. Efter att Mona Sahiln publicerat sina memoarer spärrades hon i på Beckomberga sjukhus och boken brändes på bål. Allt på direkta order från Maria Wetterstrand. Åsa gömmer sitt tummade exemplar under kudden och somnar till slut, både hungrig och orolig för framtiden.

12 maj 2010

De lättkränktas överfall på yttrandefriheten

Medborgare! Så har samhället åter en gång fått uppleva hur ett antal lättkränkta människor med våld stoppat en annan människa från att uttrycka sina åsikter. Det var i går eftermiddag som konstnären Lars Vilks blev överfallen av en man i samband med en konstföreläsning vid Uppsala Universitets filosofiska fakultet. Detta samtidigt som en stor del av de övriga åhörarna börjar skandera slagord. Bland annat kan man på videoupptagningarna höra en person som skriker "Allahu Akbar", vilket betyder ungefär "Gud är stor" på arabiska.

Attacken föranleddes av att Lars Vilks visade en videoinstallation av en holländsk konstnär med nakna män i sängkammarmiljö. Bilderna anspelade på religion och homosexualitet, närmare bestämt två homosexuella män som har sex med varandra samtidigt som de bar masker som påstås avbilda profeten Muhammed. Något som uppenbarligen ett antal av åhörarna valde att känna sig kränkta över och dessutom ansåg sig ha rätt att med våld stoppa visningen!

Varför dessa personer valde att besöka föreläsningen med Lars Vilks, när de med alla säkerhet på förhand visste om att han har för vana att visa provocerande konst, kan man verkligen fråga sig! Det framstår onekligen som om de redan från början valt att känna sig kränkta, vad än Lars Vilks sagt eller visat!

Vi har alltså återigen fått se ett exempel på lättkränkta personer som anser att deras subjektiva känslor står över andra människors yttrandefrihet. Personer som anser att andra inte får uttrycka sina egna åsikter om religion och sexualitet.

På samma sätt som det finns andra personer, som Maja Bredberg och Amat Levin, som redan från början valt att känna sig kränkta över att tågvärden glatt berättar att de har negerbollar på menyn i Bistron. Tyvärr är det antagligen bara en tidsfråga innan även den här typen av personer börjar använda våld för att tysta de som glatt säger negerbollar istället för chokladbollar.

Någonting är verkligen fel i samhället när de lättkränkta gång på gång anser sig ha rätt att göra överfall på yttrandefriheten och med våld tysta andra medborgare!


Ett tack till Ann-Helena Rudberg för tipset på Lorry-sketchen!

11 maj 2010

Mona Sahlin förstår verkligen inte hur det fungerar!

Medborgare! Så har återigen Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin visat att hon definitivt inte är lämpligt att leda landet. I SVT's Agenda påstod hon nyligen att det finns 7 miljoner löntagare i Sverige, men där har hon helt helt fel. Det finns ungefär 4,4 miljoner löntagare i landet, varav cirka 1,3 miljoner är offentliganställda och 3,1 miljoner är anställda inom det privata näringslivet. Mona Sahlin har uppenbarligen inte speciellt bra koll på elementära samhällsfakta eller så vet hon inte skillnaden på en löntagare och en skattebetalare!

Inte heller verkar hon förstå var pengarna till välfärden kommer ifrån. I morgonens utfrågning i SVT's Godmorgon Sverige lovade oppositionsledaren satsningar på offentlig sektor och skattehöjningar för att mota arbetslösheten. Hon hävdade att "för att klara jobben måste vi skjuta till större resurser till vården, skolan och omsorgen". Nej, Mona! Det är precis tvärtom! Vi behöver skapa fler riktiga jobb för att klara välfärden. Välfärden skapar inga jobb av sig själv.

På samma sätt skapas heller inga nya jobb genom att besluta att det är en rättighet att ha ett heltidsjobb. För precis som tittaren Harriet Bellafesta sa i dagens Godmorgon Sverige så verkar inte Mona Sahlin förstå hur det fungerar i verkligheten. Om ett antal deltidsanställda kräver att få jobba heltid så kommer detta endast leda till att arbetsgivaren tvingas säga upp ett antal andra deltidsanställda på grund av arbetsbrist, vilket Daniel Snällman så pedagogiskt visar på sin blogg. Inga nya arbetstillfällen har ju skapats bara för att Mona Sahlin har bestämt att det ska vara en rättighet att jobba heltid!

Det enda sättet att klara välfärden är genom att skapa fler jobb inom det privata näringslivet! Så att vi får fler löntagare som kan bidra med mer skatteintäkter till välfärden än vad de själva kostar i skatteutgifter.

Det är inom det privata näringslivet som landets välstånd genereras. Det välstånd som även betalar de skatter som finansierar välfärden och den offentliga sektorn. När det privata näringslivet minskar drabbar detta inte enbart alla de anställda, utan även indirekt alla som arbetar inom den offentliga sektorn och alla som är beroende av samhället för sin försörjning eller för vård, skola och omsorg.

Därför är den enda möjliga vägen för att långsiktigt ökat landets välstånd och förbättrad medborgarnas välfärd att skapa goda förutsättningar för det privata näringslivet. Målet borde vara att genomföra ett miljonprogram för jobben, med målet att under de kommande 10 åren skapa minst en miljon nya arbetstillfällen inom det privata näringslivet och att öka kvalificeringsgraden på jobben. Så att vi långsiktigt kan skjuta till större resurser till vården, skolan och omsorgen!

Först måste välståndet skapas, sedan kan välfärden utvecklas!

Det är på tiden att Mona Sahlin börjar förstå hur det verkligen fungerar!

09 maj 2010

Mer om negerbollar och om att leva i en liten skyddad verkstad

Medborgare! Negerbollar är uppenbarligen något som rör upp djupa känslor hos många människor. Det framgår inte minst av kommentarerna till Medborgarperspektivs lilla inlägg i debatten. En som blev riktigt upprörd är Maja Bredberg, som tycker att undertecknad är en rädd och aggressiv person med småsinta tankar! Man kan inte annat än undra vad det är som gör att människor blir så oerhört upprörda över ett litet ord? Ett ord som är en benämning på ett litet bakverk. Varför väljer vissa människor att känna sig kränkta av att en tågvärd med glad stämma ropade ut vad som finns på menyn i Bistron på ett X2000-tåg och avslutar det hela med "...och så har vi negerbollar också"?

För det är just viljan att känna sig kränkt som är roten till det hela. Maja Bredberg med fler väljer att känna sig kränkt av ordet negerboll, trots att tågvärden inte hade den minsta intention att såra någon när denne berättade vad som fanns på menyn!

Det har gått inflation i att känna sig kränkt i det här landet. Sverige har helt enkelt blivit de lättkränkta dårarnas paradis, som Besserwisser så klokt beskriver det. Även journalisten Maciej Zaremba har beskrivit detta fenomen i en artikelserie i DN för en tid sedan. En artikelserie som han passande nog kallade "Först kränkt vinner". Ett av de exempel han tog upp var den student på Lärarhögskolan i Stockholm som ansåg att det var kränkande att det krävdes korrekt svenska av en blivande svensklärare! Därför anmälda studenten sin lärare till diskrimineringsombudsmannen (DO)! Att känna sig kränkt har blivit ett vapen för att tysta andra människor. För att begränsa yttrandefriheten.

Men viljan att känna sig kränkt sitter faktiskt enbart i huvudet på de om väljer att se sina medmänniskor och sin omvärld som ett hot mot dem själva! Det är de själva som väljer att uppleva det andra säger och gör som en kränkning. Ett ord är bara vad vi väljer att göra det till. Om Maja Bredberg och andra väljer att känna sig kränkt av ordet negerboll så är det deras eget val. Inte de som använder ordet för att beskriva ett bakverk.

Ordet negerboll är bara en synonym med ordet chokladboll. Om Maja Bredberg väljer att bli kränkt av ordet neger så finns det säkert någon annan som väljer att bli kränkt av ordet choklad. Om det skulle vara förbjudet att använda alla ord som någon världsmedborgare väljer att bli kränkt av så får vi alla vara tysta resten av livet!

Det är dags för Maja Bredberg och hennes gelikar att kliva ut ur sin lilla skyddade verkstad och börja interagera med sina medmänniskor och sin omvärld utan att förvänta sig det värsta av dem. Tågvärden på X2000-tåget mellan Göteborg och Stockholm vill er inget ont. Inte Medborgarperspektiv heller. Sluta vara så himla rädda för era medmänniskor!

08 maj 2010

Hot Rockin'

Medborgare!

Så här på lördagens afton - en gammal goding speciellt dedicerad till all älskare av the Metal Gods: