HBT-personer vill ha rättigheter som inte hetrosexuella har

Medborgare! Enligt Dagens Nyheter tar pappor ut allt större andel av föräldraledigheten. Under förra decenniet steg männens andel med hela 10 procentenheter. Resultatet för 2009 slutade därmed med att 22,3 procent av den totala föräldraledigheten togs ut av papporna. Detta trots att många pappor aldrig ens får någon möjlighet att ta ut någon föräldraledighet. Detta eftersom de inte får automatisk gemensam vårdnad för sina barn när de föds. För barn som föds utanför äktenskapet får nämligen mamman enskild vårdnad om vid födseln. Och utan vårdnad får man heller ingen föräldraledighet. För att pappan ska få ta del av föräldraledigheten krävs att mamman skriftligen godkänner honom som vårdnadshavare och att han ska få gemensam vårdnad om barnet. Först då får även pappan rätt till föräldraledighet.

På GP Debatt skriver RFSL:s ordförande Sören Juvas en artikel om flera olika HBT-frågor. Bland annat skriver han att:

"Samkönade kvinnliga par har fått hjälp med assisterad befruktning genom landstingen sedan 2005. Dock drabbas de av strukturell diskriminering och missgynnas i flera landsting och deras barn har inte rätt till båda föräldrarna som vårdnadshavare när de föds."

Medborgarperspektiv frågar sig dock varför Sören Juvas vill att just HBT-personer ska ha rättigheter som inte ens heterosexuella män har idag? För barn till heterosexuella män har ju inte heller någon automatisk rätt till sina pappor som vårdnadshavare när de föds. Eller är det bara de homosexuella kvinnorna som Sören Juvas värnar om i den här frågan? Så att de ska få samma rättigheter som sina heterosexuella väninnor? För männen behöver man kanske inte bry sig om, vare sig de är heterosexuella eller homosexuella...

MER INTRESSANT OM: BARN, VÅRDNAD, FÖRÄLDRALEDIGHET, HBT-PERSONER

Automatisk gemensam vårdnad är en riktig jämställdhetsreform

Medborgare! Det talas ofta från politiskt håll om att föräldraledigheten borde kvoteras mellan mamman och pappan. Det hävdas då att detta skulle vara en viktig jämställdhetsreform, så att både mamman och pappan skulle ta ut lika ledighet med barnen. Något som man då tydligen helt har glömt bort är att ungefär hälften av alla barn i Sverige föds utanför äktenskapet. Det innebär även att barnets pappa inte har någon som helst vårdnad om barnet när det föds. I Sverige krävs nämligen att ett barn ska vara fött inom äktenskapet för att båda föräldrarna automatiskt ska få gemensam vårdnad om barnet. Och för att överhuvudtaget få rätt till föräldraledighet krävs att man har vårdnaden om barnet!

För barn som föds utanför äktenskapet, av till exempel en mamma och pappa som är sambos, så tillfaller hela vårdnaden mamman vid barnets födsel. Därmed är det också mamman som får hela föräldraledigheten. För att pappan överhuvudtaget ska räknas som förälder till barnet krävs att han erkänner sitt faderskap till barnet. Det enda som sker när han gör detta är att han blir underhållsskyldig för barnet.

För att han ska få gemensam vårdad och därmed få tillgång till den eftertraktade föräldraledigheten krävs dock att mamman godkänner och skriver under en ansökan till Socialtjänsten om att att pappan ska få gemensam vårdnad om barnet. När mamman har godkänt att pappan ska få gemensam vårdnad så tillfaller även hälften av föräldraledigheten till pappan.

En likartad typ av lag har man tydligen i Tyskland. Hos Daddy kan man läsa att den tyska staten i december förlorade ett mål i Europadomstolen mot en pappa som förlorat vårdnaden om sitt barn enbart på grund av att modern inte godkände honom som far. Paret var inte gifta. Europadomstolen har som uppgift att se till att konventionen om dom mänskliga rättigheterna följs av de stater som har undertecknat konventionen.

Detta är ett tydligt tecken på att dagens lagar som skiljer på män och kvinnor när det gäller vårdnaden om barn inte är förenliga med de mänskliga rättigheterna. De är heller inte förenliga med tanken om ett jämställt samhälle. För vill man verkligen ha ett jämställt samhälle så är det inte i första hand en kvotering av föräldraledigheten som man bör fokusera på, utan istället att både män och kvinnor ska ha automatisk gemensam vårdnad om de barn de sätter till världen, oavsett om det sker inom äktenskapet eller ej!

MER INTRESSANT OM: BARN, JÄMSTÄLLDHET, UNDERHÅLLSBIDRAG, GEMENSAM VÅRDNAD

Bloggtips den 13 Januari 2010

Medborgare!

Missa inte vad Apelsineld skriver om att det egentligen inte spelar speciellt stor roll om vi får en borgerlig eller en rödgrön regering efter valet. Vi kommer fortsätta att vara hyfsat fria och fortsätta att vara både rika och mätta. Värre är det ställt med fattigdomen i många andra delar av världen, men vad är det som avgör att vissa länder är fattiga? Är det etnicitet, klimat, tillgång till naturtillgångar, kolonial historia eller något liknande som avgör? Nej, säger Apelsineld. Däremot finns det ingen liberal, kapitalistisk, parlamentarisk marknadsekonomi där det råder svält!

Under gårdagen avslöjades att regeringen avser att avskaffar könskvoteringen inom högskolan. Inom kort ska ett förslag skickas ut på remiss om att ändra högskoleförordningen så att positiv särbehandling tas bort. Det tycker Medborgarperspektiv är bra. Alla ska antas på sina egna personliga meriter och inte baserat på könskvotering. Det intressanta är dock högskole- och forskningsminister Tobias Krantz's motivering:

"Utbildningssystemet ska öppna dörrar - inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor."

Precis som Johan Ingerö noterat så är det alltså inte kvoteringen som sådan som är problematisk, utan att den just i detta specifika fall råkade drabba kvinnor. Att slå igen dörren i ansiktet på studiemotiverade unga män hade däremot varit helt okej.

Läs även hos Daddy om den chockerande forskningsrapport från US Department of Justice, som kartlagt situationen rörande sexuella övergrepp på ungdomsanstalter och ungdomsfängelser. Det visar sig att 95 procent av alla minderåriga som rapporterat övergrepp sade sig ha blivit offer för kvinnliga övergripare! Detta samtidigt som endast 43 procent av de anställda på dessa anstalter var kvinnor. Dessa siffror går stick i stäv med den svenska officiella statistiken som säger att 75 procent av sexövergreppen mot barn och ungdomar utförs av män och 25 procent av kvinnor. Passa även på att läsa Genderrorism's analys av forskningsrapporten!

MER INTRESSANT OM: FATTIGDOM, KVOTERING, ÖVERGREPP, PEDOFILER, BARN

Lite fängelse för mamman som torterade sina barn

Medborgare! Den 30-åriga mamma från Bromma, som tidigare åtalades för att ha stuckit och rispat sina barn med vassa föremål, har nu dömts till fängelse. Straffet blir fängelse i ett och fyra månader. Barnen, en 7-årig flicka och en 5-årig pojke, hade hållits inlåsta i en lägenhet och var utsvultna när de påträffades. De hade även skärskador och blåmärken när de omhändertogs av Socialtjänsten. Flickan hade stuckits med glasbitar i fötterna och repats med en spik. Pojken hade bland annat misshandlats med en sopborste och stuckits blodig i hakan och benen.

I förhör med polisen berättade den sjuåriga flickan:

"Det känns inte bra i hjärtat. Hon är inte så snäll vår mamma, hon gillar inte oss."

Även ett mindre barn i 1-årsåldern omhändertogs av Socialtjänsten i samband med gripandet av kvinnan. Detta barnet omfattas dock inte av åtalet. Alla barnen är nu placerade i ett familjehem och mår efter omständigheterna väl.

Kvinnan har under hela rättegången nekar till brott, men erkänner att hemmiljön varit kraftigt försummad. Hon skyller missförhållandena på en psykos, som hon ska ha hamnat i på grund av självsvält. Kvinnan accepterar inte domen och kommer att överklaga den.

Medborgarperspektiv frågar sig då var barnens alla skärskadorna och blåmärken kommer från...

MER INTRESSANT OM: BARN, MISSHANDEL, SKÄRSKADOR, BROMMA, TORTYR

Könskriget - del 1

Medborgare! Apropå Anna Laestadius Larssons artikel i SvD om fostermamman Birgitta Allmo's vedervärdiga drapa om Södertäljeflickan så kan Evin Rubar's dokumentär Könskriget vara på sin plats. En av dem som trott (och antagligen fortfarande tror) mest intensivt på den typen av rituella övergrepp som Södertäljeflickan berättade om är professor Eva Lundgren på Uppsala Universitet. Hon figurerar i dokumentären tillsammans med representanter för ROKS och den föregående socialdemokratiska regeringen. Evin Rubar's granskning av den svenska radialfeminismen blev en ögonöppnare för många inom allmänheten för vad som pågick inom den politiska makteliten. Sedan Könskriget visades är det allt fler som insett att arbetet för jämställdhet i Sverige har varit allt för ensidigt samt i många fall byggt på en minst sagt fanatisk och snedvriden syn på män och kvinnor.

Se del 2 av dokumentären Könskriget här.

MER INTRESSANT OM: KÖNSKRIGET, FEMINISM, ROKS, EVIN RUBAR, EVA LUNDGREN

Könskriget - del 2

Medborgare! Missa inte fortsättningen av Evin Rubars dokumentär Könskriget som sänder den 22 maj 2005 i programmet Dokument Inifrån på Sveriges Television. Hon fick utstå mycket kritik för sin dokumentärserie, vilken hon och hennes kollega Johan Brånstad bland annat bemötte i en debattartikel på DN. Del två tilldelades journalistpriset Guldspaden och Evin Rubar utnämndes för reportaget till "Årets förnyare" vid utdelningen av Kristallen 2005.

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, RADIKALFEMINISM, KÖNSKRIGET, EVIN RUBAR

Eva-Britt Dahlströms g(l)ömda bakgrund

Medborgare! Det har bara gått ett par dagar sedan journalisten Ingrid Carlqvist avslöjade att den socialdemokratiske politikern och nämndemannen Eva-Britt Dahlström från Karlskrona ljuger om sin bakgrund. När Ingrid Carlqvist talat med hennes före detta man framkommer en helt annan historia än den som Eva-Britt Dahlström byggt sin politiska karriär på. Där framträder bilden av en dominant kvinna som redan under deras äktenskap ständigt tryckt ner sin handikappade man och som fortsatt göra livet surt för honom efter skilsmässan. Och det lyckades hon med, rejält! Han fick inte träffa sina barn på omkring tio år, förrän hans då 14-årige son själv tog kontakt med honom igen.

Idag framkommer ännu mer intressanta detaljer om Eva-Britt Dahlström. Det är Monica Antonsson som, i ett mycket välskrivet inlägg, redovisar att Eva-Britt Dahlströms egen historia om att hon skulle ha varit tvungen att hålla sig gömd från sin före detta man till stora delar liknar historien om Mia Eriksson i Liza Marklunds bok Gömda. En historia som Monica Antonsson för ett drygt år sedan visade var en lögn i sin bok "Mia: Sanningen om Gömda" (finns även som pocket).

Monica Antonsson jämför dels vad Eva-Britt Dahlström har skrivit om sin egen bakgrund i olika sammanhang och kommer fram till att hon motsäger sig själv och anpassar sitt budskap efter situationen.

Dessutom berättar Monica Antonsson att hon har varit i kontakt med Eva-Dahlström för flera år sedan i samband med ett projekt som Eva-Britt Dahlström startat, Projektet G(l)ömda. Ett projekt som skulle forska kring kvinnor och barn som var tvungna att hålla sig gömda från sina män. Syftet med kontakten var att Monica Antonsson ville komma i kontakt med en av de kvinnor som forskningen handlade om. Detta för att få göra ett reportage om henne, precis som hon tidigare gjort om Mia Eriksson. Monica Antonsson skriver:

"Vid den tiden var jag fortfarande starkt engagerad i Mia och hennes öde. Anledning till att jag ringde Dahlström var följaktligen att jag ville ha anonym telefonkontakt med den gömda kvinnan. Vi pratade om Gömda-böckerna och mina möten med Mia (som Dahlström aldrig hade träffat). Dahlström berättade att hennes projekt fått sitt namn med anledning av Gömda-böckerna. Vi pratade också om de gömda kvinnor hon påstod sig stå i kontakt med.

Jag minns Eva-Britt Dahlström som försiktig, avmätt och tämligen kylig. Ändå pratade vi i ett par timmar. Min bestämda känsla var att den kvinna hon berättat om i tidningen troligen inte fanns utan var en mix av flera gömda kvinnor. Det gjorde emellertid inte så mycket. Det var vällovligt ändå, tyckte jag då."

Det är fantastiskt vilket genomslag som Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl haft i samhället. Det är många som har inspirerats av böckerna och tagit dem till sig som en ren sanning. Att speciellt politiker som Mona Sahlin, Inger Segelström, Marita Ulvskog och Eva-Britt Dahlström svalt dem med hull och hår har framgått med all tydlighet. Dessutom har de fått stort genomslag på universiteten och i forskningsvärlden. Det är inte bara enskilda projekt, som Projekt G(l)lömda, som hämtat sin inspiration i böcker. Inom genusvetenskapen har Gömda och Asyl används som referenslitteratur. Genusvetenskapen har fått så stort genomslag att den nu är på väg att ta över hela Södertörns Högskola.

Medborgarperspektiv lyfter på hatten för Monica Antonsson fantastiska inlägg. Missa inte det!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, GÖMDA, EVA-BRITT DAHLSTRÖM, MONICA ANTONSSON

Frånskilda pappor kan drabbas av dubbel börda

Medborgare! Det talas ofta om hur dåligt ställt som ensamstående kvinnor med barn har det. Mindre ofta talas det om hur deras före detta män har det. Som frånskild mamma med barnen boende hos sig kan man förutom barnbidraget också vara berättigad till bostadsbidrag. Naturligtvis är man även berättigad till underhållsbidrag om minst 1273 kronor per månad och barn från barnens pappa. Underhållsbidraget kan bli betydligt högre om pappans inkomst vid skilsmässan var högre än mammans. Naturligtvis betalas underhållsbidraget av skattade pengar, så för den pappa som förlorar jobbet eller är får sänkt lön efter att han skilt sig kan det bli en betydande del av den nya inkomsten som går till att betala underhållsbidraget. Så stor att den kan leda till att mannen måste leva på existensminimum och några bidrag är han inte berättigad till.

I Folkbladet Östgöten fanns en insändare om detta för en tid sedan. Där beskriver Pentti Salmenranta vad som hände i samband med hans egen skilsmässa och hur han då blev bemött av myndigheterna:

"Försäkringskassan satte mig i denna rävsax den dag jag skilde mig i februari 1998. Ett par år innan hade jag tjänat rätt hyfsat, vid tillfället för skilsmässan var jag arbetslös med A-kassa som enda inkomst.

Försäkringskassans regelverk är dock sådant, att man mäter underhållet efter inkomster man har haft två år bakåt i tiden. Jag ringde flera handläggare, överklagade, fick hela tiden ett nekande svar. När jag frågade dem hur jag skulle överleva svarade man kort: "Vi har våra regler".

Jag gick till min kommunala konsumentvägledare i Norrköping som först föreslog att vi skulle göra en budget tillsammans. När jag lämnade fram min månadskalkyl med A-kassa på plussidan och hyra, el, studielån samt underhåll som minus med slutsumman 20 kronor att leva på, insåg han att budgeten var klar. Jag skulle låta studielån och underhåll gå till Kronofogden och leva på existensminimum tills jag dör. Detta var hans enda råd. Samt följande ord som tröst: "Du är inte ensam".

Tyvärr hade han rätt i just detta att jag inte är ensam. För många män innebär detta ett livslångt utanförskap. Vi omfattas inte av några Starta-eget-bidrag eftersom vi inte får starta företag. Omskola oss kan vi inte eftersom vi inte får någon möjlighet att betala igen gamla studielån. Och när vi väl får ett arbete och försöker komma ikapp tar Kronofogden allt över existensminimum."

Detta är en grupp människor som det talas väldigt lite om i samhället. De har dessutom en dubbel börda. Förutom att de drabbas av en ekonomiskt mycket svår situation får de i många fall en betydligt sämre kontakt med sina barn än den som är boendeförälder.

Om vårdnadstvisten dessutom fortsätter under en lång tid kan dessa män, precis som Daddy, drabbas av ytterligare kostnader för att driva den rättsliga processen. Detta kan leda till en ytterst svår ekonomisk situation där mannen till slut får förlita sig på gåvor från vänner för att överleva.

Varför hör man i princip ingenting om dessa frånskilda män, som i många fall tvingas leva på existensminimum, i gammelmedia?

MER INTRESSANT OM: SKILSMÄSSA, UNDERHÅLLSBIDRAG, VÅRDNADSTVIST

Som tur är tillhör det ovanligheterna…

Medborgare! Tänk så mycket av vårt fokus i samhället som är på allt elände som sker omkring oss. Vi har en tendens att låta eländet prägla det vi tänker på och glömmer lätt allt fin och vackert. Speciellt tydligt är väl det inom gammelmedia? De negativa nyheterna får stora rubriker, medan det som är positivt knappt syns alls. Än mindre reagerar vi på allt det som faktiskt fungerar ganska bra i samhället. Vi är snabba att döma och kritisera både personer och myndigheter när något går fel, men glömmer att för det mesta fungerar det på ett ganska bra sätt. Även relationer mellan människor fungerar för det mesta utan några större problem och de flesta kommer överens på ett acceptabelt sätt, även när det är som svårast.

I Sverige sluta ungefär hälften av alla äktenskap i skilsmässa. För de som är sambos är siffran ännu högre. I många av de fallen finns det även barn med i bilden. Barn som plötsligt hamnar i en helt ny situation, när mamma och pappa inte längre kommer att leva tillsammans. De flesta mammor och pappor inser att båda föräldrarna är viktiga för barnen och hittar oftast en lösning, som är acceptabel för dem båda, på hur barnen ska få en fortsatt god daglig kontakt med dem båda. Många mammor och pappor inser också att de genom sina barn har en livslång relation till varandra, trots att de slutat att älska varandra och inte längre bor tillsammans. Genom barnen kommer de för alltid att dela sina liv, men på ett annorlunda sätt.

Som tur är tillhör det ovanligheterna att en av föräldrarna i samband med en skilsmässa vill få bort den andra föräldern ur sitt och barnens liv. Som tur är tillhör det ovanligheterna att en förälder, som den socialdemokratiske politikern och nämndemannen Eva-Britt Dahlström i Karlkrona, först kräva enskild vårdnad för att minimera umgänget med den andra föräldern och sedan börjar anmäla den andre föräldern till olika myndigheter, falskt anklaga denne för sexuella övergrepp på barnen och slutligen flyttar från staden med barnen för att på så sätt helt avskära den andra förälderns möjligheter att bibehålla en kontakt med barnen.

Även om myndigheterna inte alltid reagerar på ett adekvat sätt på den här typen av beteenden så finns det flera exempel där föräldrar som utsatts för falska anklagelser blivit trodda och som har blivit tilldömda vårdnaden av barnen till slut. Ett sådana exempel är Georg Pesor, som myndigheterna ansåg var den mest lämpade vårdnadshavaren för hans två söner efter att under flera år blivit utsatt för falska anklagelser. Som tur är tillhör det dessutom ovanligheterna att den andra föräldern då inte accepterar myndigheternas beslut och fortsätter med sina falska anklagelser och till slut kidnappar barnen! Allt detta hände för Georg Pesor, vilket man kan läsa om i Ingrid Carlqvists bok ”Inte utan mina söner”.

De flesta barn får trots allt växa upp i en trygg och bra miljö, med en bra daglig kontakt med båda sina föräldrar, även om mamma och pappa inte längre lever tillsammans. Tyvärr finns det barn som inte får en sådan trygg och bra uppväxt med sin föräldrar, utan istället blir placerade hos fosterföräldrar. De flesta fosterföräldrar tar väl hand om de barn som de får sig tilldelade och barnen får en sund uppväxt hos dem. Som tur är tillhör det ovanligheterna att en fosterförälder, som Birgitta Allmo, utsätter fosterbarnet för psykisk indoktrinering och får barnet att berätta de mest häpnadsväckande historier. Fostermamamn Birgitta Allmo fick Södertäljeflickan att tro att hon under sin uppväxt tvingats av sina föräldrar att delta i orgier med sex, blod och barnadråp. Trots att det inte fanns några som helst tekniska bevis som styrkte berättelserna och inget av alla de dödsoffer som ska ha förekommit kunde hittas i skogen där de ska ha grävts ned så dömdes Södertäljeflickans biologiska föräldrar till långa fängelsestraff. Något som Max Scharnberg granskat och kritiserat i en vetenskaplig uppsats.

Som tur är tillhör det heller inte vanligheterna, som i fallet pojken Adam och i fallet "Matilda", att en person som Marina Iren Engan startar kampanjer och namninsamlingar där den ena föräldern smutskastas och pekas ut som pedofil. Inte heller tillhör det vanligheterna att en känd författare, som Liza Marklund, skriver krönikör om samma fall och fortsätter att peka ut föräldern som pedofil, trots att denna har blivit frikänd i rätten. Än ovanligare är det att samma författare sedan beklagar sig över rättsrötan i samhället. En rättsröta som hon själv medverkat till genom de lögnaktiga böckerna Gömda och Asyl, vilket Monica Antonsson avslöjade i sin bok "Mia: Sanningen om Gömda".

Som tur är tillhör det dessutom ovanligheterna att författare håller sig med en blogg där den här typen av smutskastande lögnare får hålla till och tycka synd om sig själva när de blir avslöjade. Ja, det är nog bara Maja Lundgren som håller sig med en sådan typ av blogg.

Man kan ju fråga sig varför man som författare väljer att tillhöra den typen av negativa och ledsamma ovanligheter, när det finns så mycket annat positivt att fokusera på här i världen? Varför inte en solsemester på en strand i Italien istället?

Uppdaterad 2010-04-15 efter önskan av Saknade Barns Nätverk.

MER INTRESSANT OM: EVA-BRITT DAHLSTRÖM, MARINA ENGAN, LIZA MARKLUND

Varför hålla varg bakom hägn i djurpark?

Medborgare! Som av en händelse har plötsligt vargfrågan tagit en helt ny vändning. När vargjakten inleddes i början av året var det väldigt många som var förfärade över att regeringen tillåtit jakt på varg. Man hävdade att det var jägarlobbyn som hade påverkat regeringen att tillåta att skjuta 27 av de omkring 250 vargar som finns i landet. Alla som försvarade jakten kallades för varghatare eller påstods vara bondläppar. Vissa frågade sig till och med varför de inte fick jaga jägarna, när jägarna fick jaga varg!

Som försvar för vargen påpekas att ingen svenska har dödats av varg på drygt hundra år och att vargen är en naturlig del av den svenska faunan. Det är naturligtvis helt sant, men rädslan för varg finns trots detta bland många av dem som lever på landsbygden och som har en daglig nära kontakt med vargen. Många av dem har dessutom själva sett de skador som vargen kan göra på tamboskap och husdjur. För på sina håll lever vargen väldigt tätt inpå människorna, även i de lite större städerna. Bara för ett par dagar sedan fann man resterna ett rådjur som fällts av en varg inne på gården på en förskola i centrala Karlskoga. Varför ska de boende i Karlskoga acceptera varg på stadens gator när inte stockholmarna gör det?

Till betydande delar verkar vargfrågan vara något av en skiljedelare mellan landsbygdsbor och stadsbor. Att man helt enkelt har svårt att sätta sig in i varandras livsvillkor.

Om det nu inte är så farligt med varg och det inte finns någon som helst risk att den attackerar människor, varför beslöt då Skånes Djurpark att avliva hela vargflocken då flera vargar lyckats ta sig ut ur hägnet i går.

Ja, varför har man då överhuvudtaget hägn för vargarna på djurparkerna? Kunde vargarna inte bara få promenera runt bland människorna så som de önskar?

AB1 AB2 AB3 DN1 DN2 KvP SDS SvD1 SvD2 SvD3
MER INTRESSANT OM: VARG, VARGJAKT, JAKT, SKÅNES DJURPARK, JÄGARE