Farväl far – i väntan på den internationella kvinnodagen

Medborgare! I morgon är det den 8 mars, dagen som för hundra år sedan instiftades som den internationella kvinnodagen. Något som får både alliansen och de rödgröna att slå knut på sig själva för att framstå som de som verkligen kämpar för alla kvinnors väl och ve. Även om vi alla egentligen vet att deras fina ord kanske främst beror på att de gärna vill ha kvinnornas röster i höstens val. Internationella kvinnodagen instiftades ursprungligen för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. 1945 genomdrevs ett internationellt avtal som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har FN också uppmuntrat alla länder att fira internationella kvinnodagen.

På många håll i världen är det onekligen väldigt långt kvar till jämställdhet mellan könen. Där är rollerna och förväntningarna på män respektive kvinnor diametralt olika. Möjligheterna att själva styra sina liv begränsas av religion och gammal hävd. Men när man läser DN’s intervjuer med kvinnor från Sverige, Sydafrika, Tyskland, Kina och USA är det dock inga dramatiska skillnader som beskrivs. Förutom att kvinnor framstår som den av föräldrarna som har mest att säga till om barnen och den som ses som huvudföräldern. Kanske är det detta som fått journalisten Carlos Rojas att dra igång kampanjen ”Klart jag ska vara hemma” för att inspirera fler män att ta ut mer av sin föräldraledighet? Med putande magar avbildas helt vanliga svenska män som vore de gravida.

Frågan är dock hur intresserade kvinnor verkligen är att dela med sig av föräldraledigheten och barnen? Många mammor ser dig själva som den som är viktigast för barnet och identifierar sig starkt med bilden av den goda modern. En bild som upprätthålls inte bara av de gamla konservativa könsrollerna, men även av de feminister som säger sig kämpa mot just könsrollerna.

Den dagen föräldrarnas kärleksrelation tar slut och de beslutar sig om att gå åt skilda håll är det tyvärr allt för vanligt att detta leder till smutsliga vårdnadstvister. Vårdnadstvister där könsrollerna ofta gör sig gällande och där jämställdheten inte längre står speciellt högt i kurs. Då är det tyvärr heller inte speciellt ovanligt att mamman anklagar pappan för att begå sexuella övergrepp på barnen i syfte att helt få bort honom ur sitt och barnens liv.

I slutet på 90-talet spelade DR in den kontroversiella dokumentären ”Farvel far”, som med hjälp av dold kamera kunde visa hur falska anklagelser om incest och andra former av övergrepp ofta används som vapen vid vårdnadstvister. Man avslöjade även stora brister i myndigheternas agera och deras tillämpningar av de lagar och förordningar som gäller i denna typ av fall. Dessutom kunde man avslöja att det förekommer advokater som hjälper mammor att fabricera den här typen av uppgifter och hur de ska agera gentemot myndigheterna.

Dokumentären har dock aldrig visats i dansk TV och heller i något annat land. Den förbjöds nämligen av domstol att visas i TV! Inledningsvis var motivet att ett av de medverkande barnen i dokumentären var synlig i bild, vilket påstods kunna äventyra hennes privatliv. Detta ledde till att DR gjorde bilden av flickan suddig, hennes röst gjorde oigenkännliga och varje form av personuppgifter togs bort. Trots detta ändrade dock inte domstolen sitt beslut. Avslöjandena var allt för känsliga för att få publiceras.

I väntan på den internationella kvinnodagen kanske det kan vara på sin plats att ägna en tanke åt alla de barn som skilts från sina pappor med myndigheternas goda minne? Ägna en timme åt att säga farväl till far!

MER INTRESSANT OM: JÄMSTÄLLDHET, FEMINISM, INCEST, KVINNODAGEN, FARVEL FAR

Redovisa hela lönen på lönespecen

Medborgare! Hur mycket tjänar en arbetstagare egentligen? Bara för att man har en viss lön som redovisas på lönespecifikationen så innebär inte detta att det verkligen är den kostnad som arbetsgivaren har. I Sverige döljer vi nämligen en del av lönen i något som kallas arbetsgivaravgift. Detta är en avgift som arbetsgivaren tvingas betala till staten, utöver vad han betala i lön till arbetstagaren, men som inte redovisas för arbetstagaren! Arbetsgivaravgiften är 31,42% för de flesta av alla arbetstagare (den varierar något med åldern). De allra flesta arbetstagare vet inte ens om hur mycket de egentligen betalar i skatt!

En typisk SACO-medlem har en lön på 35700 kronor, som redovisas på lönespecifikationen. Inkomstskatten är då cirka 9500 kronor. Kvar i lönekuverten blir då 26200 kronor, vilket med svenska mått mätt är en ganska god inkomst. Vad SACO-medlemmen inte tänker på är att arbetsgivaren utöver detta även betalar en arbetsgivaravgift på cirkla 11200 kronor! Detta innebär att den verkliga inkomsten egentligen är 46900 kronor och den totala skatten är 19700 kronor, eller 42%. När arbetstagaren ska konsumera sina 26200 kronor så betalar denne dessutom ofta 20% av varans eller tjänstens pris i moms. Det innebär att ytterligare upp till 5240 kronor hamnar i statens händer.

Av de totala lönekostnaderna på 46900 kronor hamnar efter konsumtion 26250 kronor i statens händer! Alltså roffar staten åt sig 56% av de arbetsgivarens utgifter! Själva får vi medborgare vara behålla en bråkdel! Om man som medborgare själv vill anställa någon för att utföra tjänster åt en i hemmet blir det oerhört dyrt. Förutom att betala den anställde måste vi ju även förse staten med minst lika mycket pengar! Detta så att Mona Sahlin, Lars Ohly och andra inom makteliten ska kunna lyfta feta löner och slippa arbeta på riktigt!

Det är dags att redovisa arbetsgivaravgiften på lönespecifikationen, så att alla medborgare får reda på vad de verkligen betalar i skatt!

Uppdaterad 2010-03-07 10:15 efter kommentar av Erik.

AB DN1 DN2 SDS SvD1 SvD2
MER INTRESSANT OM: SKATT, ARBETSGIVARAVGIFT, LÖN, MONA SAHLIN, LARS OHLY

För fet för fängelse

Medborgare! En 60-årig man från Norrbotten har dömts till en månads fängelse för grovt rattfylleri. Nu har han ansök om nåd hos Regeringen och har begärt att han ska få slippa straffet alternativt att få fotboja i stället. Som grund för sin nådeansökan hävdar mannen att han inte kan avtjäna sitt fängelsestraff eftersom han väger för mycket! Enligt uppgift är han 174 centimeter lång och väger 208 kg. Han hävdar vidare att han varken kan gå eller röra sig och att han inte kan se någon lösning på hur han ska kunna ta sig till den anstalt där straffet ska avtjänas. Dessutom är han oroad över hur han överhuvudtaget ska kunna röra sig inom anstaltens väggar.

Medborgarperspektiv frågar sig dock hur han överhuvudtaget kunde ta sig till bilen och få plats i den när han gjorde sig skyldig till grovt rattfylleri.

MER INTRESSANT OM: RATTFYLLERI, FÄNGELSE, NÅD, FET, TJOCK, STRAFF

Kvinnor är djur, tycker inte du det?

Medborgare! Det har blossat upp en ny debatt om fallet Valette hos Monica Antonsson. Redan i höstas efter att Nyköpings Tingsrätt meddelat domen i rättegången mot Anna-Louise Valette, som kidnappade sina två barn och höll dem borta från deras pappa George Pesor under ett halvårs tid, stod det klart att Monica Antonsson inte var förtjust i att George Pesor uttalade sig i Södermanlands Nyheter att han ansåg att hans före detta fru var sjuk och i behov av vård samt att han tyckte att straffet på 10 månaders fängelse var i lägsta laget. Monica Antonsson skrev då att hon tyckte att det var ett hemskt uttalande.

Senare på hösten gav Ingrid Carlqvist ut boken ”Inte utan mina söner” som beskriver hela historien ur George Pesor’s perspektiv. För ungefär en vecka sedan var fallet Valette uppe i Svea Hovrätt. Enligt Ingrid Carlqvist och Ann-Mari Maukonen, som bevakade rättegången på plats, så gav Ann-Louise Valette återigen ett intryck av att inte vara psykiskt friskt. Något som även Svea Hovrätt verkar ha noterat då de beslutade om att låta henne genomgå en §7-undersökning.

I samband med detta startade återigen diskussionen om varför Monica Antonsson inte tycker att George Pesor är schysst. Att Monica Antonsson känner med Ann-Louise Valette och tycker att det som rapporterats om fallet framförallt beskriver historien ur George Pesor’s perspektiv kan man ha full förståelse med. Även om hon själv inte har läst varken boken eller de bakomliggande dokumenten.

Men när försvaret av Ann-Louise Valette bygger på argument som jämför kvinnor med djur måste Medborgarperspektiv reagera. Monica Antonsson beskriver det som en djurisk instinkt, en drift, för en mamma att ta strid för sina avkommor när hon känner sig hotad. Hon beskriver det som en naturlag att strida till sista droppen och säger att hon själv aldrig skulle släppa sina barn ifrån sig. ”Över min döda kropp!”, säger Monica Antonsson.

Även Helena Palena verkar ha samma djuriska syn på moderskapet. Hon säger i en kommentar att hon skulle klösa ögonen ur sin man innan hon stack med barnen. Hon säger sig ha en förståelse för Ann-Louise Valette’s agerande och tycker synd om henne för att hon nu ska behöva sitta i fängelse, skild från sina barn. Hon är ju trots allt ”bara mamma”!

Men står vi människor verkligen inte över djuren i fall som dessa? Är det inte just det som skiljer den civiliserade människan från djuren? Ska inte en människa rationellt kunna bearbeta eventuella biologiska naturkrafter och drifter och agera på ett civiliserat sätt istället? Är det inte just denna förmåga som det demokratiska samhället och hela rättssystemet bygger på? Att vi alla faktiskt har förmågan att sätta oss över eventuella djuriska instinkter.

För vilken typ av samhälle skulle vi få om man skulle acceptera att kvinnor har djuriska drifter som gör de tar till vilka medel som helst för att behålla sina barn hos sig? Ska vi då också acceptera att män har djuriska drifter som gör att de våldtar kvinnor? Ska vi acceptera att en svartsjuk partner slår ihjäl sin opponent eller sin partner? Det är ju bara en biologisk drivkraft!

Nej, den typen av resonemang hör knappast hemma i ett demokratiskt rättssamhälle! Både kvinnor och män måste förutsättas kunna tänka rationellt och ta ansvar för sitt eget agerande. De måste förutsättas kunna sätta sig över eventuella underliggande inre starka känslor, vare sig de kallas för naturkrafter eller drifter. Allt annat vore ett nederlag för det civiliserade samhället!

MER INTRESSANT OM: KVINNOR, BARN, VALETTE, JÄMSTÄLLDHET, FEMINISM

Vänsterns judehat

Medborgare! Att Malmö är en gammal arbetarstad råder inga tvivel om. Staden började växa i samband med industrialiseringen och fortsatte även att växa under mellankrigstiden, trots depression och näringslivskriser. Efter andra världskriget kom nästa fas i tillväxten, en fas som varade fram till 1970-talet då plötsligt varvskrisen satte käppar i hjulen. Parallellt med industrins expansion i Malmö byggdes nya bostadsområden i en rasande fart. Bland dessa miljonprogramsområden som Rosengård, Lindängen, Holma och Lindeborg. I spåren av industrikrisen under 70- och 80-talet sjönk också befolkningstalet markant i Malmö. I takt med att svenskarna lämnade Malmö för att söka nya jobb på annat håll flyttade allt fler invandrare in till Malmö. Idag är Malmö en delad stad där stora områden domineras av företrädesvis muslimska invandrare.

Socialdemokraterna tog makten i Malmö stadsfullmäktige redan 1919, en position som de mer eller mindre oinskränkt behållit sedan dess. Sedan 1994 är Ilmar Reepula Malmös "starke man". Att väljarunderlaget dock är väldigt ojämnt spritt över staden framgår med all tydlighet av Valmyndighetens statistik för både det senaste kommunalvalet och valet till Europaparlamentet i fjol. I flera av de invandrartäta områdena är stödet för Socialdemokraterna uppåt 80 procent. Ytterligare en andel rösterna går till Vänsterpartiet. De muslimska invandrarna har blivit en allt viktigare del av vänsterns väljarbas!

Till Ilmar Reepalu fördel ska sägas att han har styrt Malmö med både kraft och klokhet. Under hans tid vid makten har Malmö satsat på en modernisering av den gamla industristaden, inte minst genom utbyggnaden av Malmö högskola, Citytunneln och flera andra stora projekt. Tyvärr verkar han inte ha varit fullt lika stark när det kommer till att försvara den tolerans som krävs i en mångkulturell storstad. Med tanke på hans uttalanden i Sunday Telegraph verkar han ha slirat på ett oroväckande sätt på den punkten!

Att det förekommit flera attacker mot judar i Malmö med rasistiska förtecken är inte speciellt svårt att upptäcka. Till och med Ilmar Reepula borde ha upptäckt det!

Vem minns inte Stoppa Matchen kravallerna i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i mars förra året. SSU var bland dem som var drivande i att matchen inte skulle komma till stånd och lyckades till slut få den att spelas inför tomma läktare, någon som SSU's förbundsordförande Jytte Guteland var ytterst nöjd över. Det var dock andra vänsterelement som var drivande i att organisera de våldsamma demonstrationerna och kravallerna utanför Baltiska Hallen där matchen spelades. Bland de organisationer som slöt upp i demonstrationen fanns Vänsterpartiet, Ung Vänster, Kommunistiska Partiet, AFA, Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Sveriges Kommunistiska Parti och Palestinagrupperna.

Under demonstrationerna tåga många av deltagarna under Hamasflaggor och det förekom arabiska slagord som "Khaybar, Khaybar, ya yahoud, jaish Muhammad saufa ya‘ud”. Dessutom förekom slagord som hotade med folkfördrivning och judeslakt.

Detta från grupper som Socialdemokraterna gör sig allt mer beroende av i sitt valsamarbete och som en del av sitt allt viktigare väljarunderlag. Det räcker inte med att Ilmar Reepula försöker ursäktar sig i Sydsvenskan. Problemet med vänsterns judehat och rasism ligger djupare än så. När Lars Ohly låter sig fotograferas i en Palestinahalsduk när han själv deltar i de våldsamma demonstrationerna mot matchen i Malmö så visar det med all tydlighet vad vänstern står i frågan!

Det är dags för Socialdemokraterna att ta tag med de rasistiska element och det judehat som finns både inom rörelsen och bland sina samarbetspartners. För varför ska medborgarna acceptera att vänstern stöttar sig på rasistiska element? Speciellt som vänstern själva är så kritiska mot Sverigedemokraterna och att de borgerliga eventuellt skulle välja att regera med stöd av dem? Vänsterns judehat visar med all tydlighet att de håller sig med en äcklig dubbelmoral när det kommer till rasismen i samhället!

MER INTRESSANT OM: RASISM, JUDEHAT, SOCIALDEMOKRATERNA, ILMAR REEPULA

Att blunda i feminismens namn

Medborgare! Finns det någon som har missat att män kan begå riktigt hemska och våldsamma brott? Brott riktade mot kvinnor och barn! Finns det någon som har missat att läsa om alla de 153 män som under de tio första åren av 2000-talet mördade sina kvinnliga partners? Till exempel Martin Henswold som dödade Frida Stenberg med en slaktmask mitt framför ögonen på deras barn efter att han förlorat vårdnaden om dem! Finns det någon som har missat att den före detta länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, sitter häktat misstänkt för grov våldtäkt, sexuellt tvång och koppleri? Han misstänkts ha levt ett dubbelliv där han i sin officiella roll som polischef har rest land och rike runt och föreläst om jämställdhet samtidigt som han tros ha bedrivit koppleriverksamhet och begått grova sexbrott på sin fritid!

Tidningarna är fulla av långa reportage där mäns våld och brott uppmärksammas. Det är heller inte ovanligt att dessa män framställs som usla och ondskefulla personer. Inte heller är det ovanligt att beskylla ”mansrollen” och ”manligheten” som orsaken till dessa brott. Speciellt när det är kvinnor och barn som drabbas. Det ingår nämligen i den radikalfeministiska teorin att kategorisera män som ondskefulla och förtryckande.

Eftersom feminismen haft ett så stort genomslag i det svenska samhället under de senaste årtiondena har även media- och samhällsdebatten styrts och präglats av dess tankar och teorier. En konsekvens av detta är att mäns våld och brottslighet har fått väldigt stort utrymme i gammelmedia. Den bild som sprids präglas av att det är män som begår brott och tar till våld samt att det oftast är kvinnor och barn som är offer.

Men sanningen är att även kvinnor begår mängder av brott. Det får dock inte lika stora rubriker och det beskrivs ofta på ett helt annat sätt i gammelmedia. En kvinna begår inte brott på grund av att hon är usel och ondskefull som en man, utan för att hon tvingats in i situation där enda utvägen var att begå brottet eller att ta till våld. Det finns nästan alltid en god och behjärtansvärd förklaring till varför hon handlat som hon gjort. Det finns en förståelse för hennes agerande. En förståelse som nästan aldrig finns när en man agerar på samma sätt.

Ett exempel är de kvinnor som kidnappar sina barn, som Ann-Louise Valette och Anna Oscarsson. Det framställs ofta att de gör det för att skydda barnen från en våldsam och incestuös pappa. Beskyllningar som de oftast själva är ansvariga för. Trots att utredning efter utredning inte finner någon grund till beskyllningarna håller de fast vid dessa och när rättsväsendet efter många års malande till slut inser att mamman inte är den mest lämpliga vårdnadshavaren och istället tilldömer pappan vårdnaden så griper de det sista halmstråt och kidnappar sina egna barn. Då finns det till och med många som hjälper dessa mammor i sin brottsliga gärning, som släktingar, kvinnojourer och bloggare som startar namninsamlingar.

Att överhuvudtaget nämna att mammor kan vara dåliga och olämpliga vårdnadshavare för sina egna barn är ofta som att svära i kyrkan. Det är helt enkelt en bild som väldigt många har svårt att förlika sig med. Bilden av den goda modern är så stark i samhället. Förenat med feminismens bild av män som ondskefulla och kvinnor som förtryckta offer är det nästan omöjligt att se en mamma som en dålig och olämplig vårdnadshavare för sina egna barn!

Det märks inte minst på all den kritik och ilska som journalisten Ingrid Carlqvist ofta får möta när hon skriver om kvinnor som falskanklagar sina män för sexuella övergrepp, kidnappar sina barn eller på andra sätt försöker avskilja pappan från deras gemensamma barn. Ingrid Carlqvist fick utstå enormt mycket kritik och svartmålning efter att ha släppt boken ”Inte utan mina söner” om Georg Pesor’s kamp för sina söner som kidnappats av deras mamma Ann-Louise Valette samt på grund av sitt bloggande om frågor som denna. Efter en förtalskampanj blev hon till och med av med sitt uppdrag som chefredaktör för Villaliv!

Senast skriver Ingrid Carlqvist om mammor som hellre dödar sina barn än att dela vårdnaden med pappan. Hon berättar om ett fall i Kanada där en mamma dränkt sina två små pojkar och sedan försökt ta sitt eget liv. Detta efter att en domstol interimistiskt hindrat henne från att flytta med barnen till andra sidan jorden, efter att hon själv begärt enskild vårdnad och pappan yrkat på gemensam vårdnad i samband med deras skilsmässa. Hellre än att dela vårdnaden med pappan väljer hon alltså att ta livet av sina barn. Precis som Daddys skrivet så är nu både hennes och pappans liv slagna i spillror och barnen har fått betala med sina liv. Även för detta inlägg har Ingrid (och Joakim) fått utstå kritik.

Det är helt enkelt inte den bild som vanligtvis förmedlas om kvinnor. Precis som det heller inte är vanligt att förmedla bilden av en osund mamma som kidnappat sina barn och som i rätten inte ger ett speciellt psykiskt friskt intryck. Det är nämligen den bild som framkommer efter att Ann-Mari Maukonen (del 1, 2 och 3) och Ingrid Carlqvist (del 1, 2 och 3) har suttit med vid rättegången mot Ann-Louise Vallette i Svea Hovrätt.

Gammelmedia väljer systematiskt att undvika att skriva om sådant som kan upplevas som allt för negativt om kvinnor och deras roll som mamma. Därför blir också kritiken så mycket större när detta uppmärksammas och förmedlas i bloggosfären eller på annat sätt. Monica Antonsson fick ju utstå enorm mycket kritik när hon publicerade sin bok ”Mia: sanningen om Gömda”. Även där framkom en kritisk bild av en kvinna, en kvinna som tidigare framställts som ett oskyldigt offer för ondskefulla män.

När den här typen av kritiska bilder av kvinnor förmedlas, så finns det naturligtvis många som känner sig hotade. Hotade av att deras världsbild är på väg att krackelera och falla i bitar. Det kan vara feminister som inte vill ta till sig att även kvinnor kan vara usla och ondskefulla samt att män och barn kan vara deras offer. Det går nämligen inte ihop med deras bild av patriarkatet och könsmaktsordningen. Men det kan även vara helt vanliga kvinnor, som själva identifierar sig starkt med rollen som den goda modern, som känner sig hotade av att denna bild inte alltid stämmer. Vissa av dem kanske till och med vet med sig att de själva har agerat på ett liknande sätt och vill för allt i världen inte att det ska uppmärksammas.

Precis som Medborgarperspektiv tidigare uppmärksammat så kan även kvinnor begå hemska brott och ta till våld mot både män och barn. Eftersom inte gammelmedia belyser detta på samma sätt som när män begår brott är det viktigt att påpeka och påminna om detta gång på gång. Även om det må göra ont hos en del! Samhället blir inte bättre för att man blundar i feminismens namn, tvärtom!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, KVINNOR, MÄN, JÄMSTÄLLDHET, KRITIK

Lång näsa för sexköpslagen med gratis bordeller

Medborgare! Det är drygt tio år sedan sexköpslagen infördes i Sverige. Lagen innebär att det är förbjudet att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja. Lagstiftningen innebär även att försök till köp av sexuella tjänster är straffbelagt. Socialdemokraterna Inger Segelström och Margareta Winberg var två av förgrundsfigurerna i kampen för införandet av sexköpslagen. Politiskt har lagen fått starkt stöd från riksdagspartierna, även om Moderaterna och Folkpartiet motsatte sig lagen i justitieutskottet med motiveringen att den inte skulle bli effektiv. Under åren som gått sedan lagen infördes har en hel del kritik mot den framförts. Petra Östergren och Susanne Dodillet menar att lagen grundar sig på radikalfeministiska argument och har även påpekat att inga sexarbetare har fått vara delaktiga i utformningen av lagen.

Internationellt är det fortfarande ovanligt att kriminalisera enbart sexköpare. Sverige var det första landet som införde en sådan typ av lag. Men under 2009 har både Island och Norge infört liknande lagstiftningar som den svenska. Den norska lagen innebär dessutom att sexköp utomlands är olagligt. Nu kan man dock läsa i Aftonbladet om ett knappt hundratal personer i Norge som hittat sin egen metod att protestera mot sexköpslagen och dess konservativ syn på sex. Organisationen Fripolitisk Movement planerar att öppna fem bordeller som ska användas för att ge bort gratis sex! 60 kvinnor och 30 män har redan anmält intresse att arbeta på dessa bordeller. De har ett okomplicerat förhållande till sex säger Frank Horn Hartvedt, ordförande i Fripolitisk Movement. Vidare säger han:

"Först och främst gör vi detta för att sätta fokus på vårt fripolitiska budskap. För det andra vill vi klargöra att det är fel med ett förbud mot vad man kan göra med sin egen kropp. Människor har olika relation till sex. Det är inte bara något man gör för att göra barn, eller för att två människor är kära. Sex kan också vara djuriskt. Men nu vill politikerna att folk ska avstå från sex, trots att det är den bästa gåvan Gud har gett människan – ja, om Gud existerar."

De 90 sexarbetarna som hittills anmält sig gör det av egen fri vilja. Det handlar om mer än bara sex för dem. De brinner dessutom för frihetsaspekten som är själva fundamentet till gratisbordellerna. Men det är faktiskt inte de första gratisbordellerna som öppnas i Europa. I Prag finns faktiskt redan en bordell där man kan ha sex gratis, även om fundamentet är lite annorlunda.

Medborgarperspektiv kan bara applådera det sätt som Fripolitisk Movement ger den norska sexköpslagen och radikalfeministerna bakom denna en lång näsa.

MER INTRESSANT OM: BORDELL, GRATIS, SEXKÖPSLAGEN, FEMINISM, SEX

Fick sparken - skändade chefens dotters grav!

Medborgare! Ibland kan man bara ta sig för huvudet och undra hur det står till med en del människor. I Helsingborgs Dagblad kan man läsa om en 44-årig kvinnan som efter samarbetsproblem fick lämna sin provanställning och då hotade sin chef med ord i stil med "du ska få lida resten av ditt liv". Strax därefter upptäckte chefen att hennes dotters grav vandaliserats vid ett par tillfällen. Ganska omgående misstänkte hon den 44-åriga kvinnan som hon gett sparken, men hade naturligtvis inga bevis. Vandaliseringen fortsatte dock och under två års tid stals eller förstördes gravlyktor, prydnader, växter och annan utsmyckning.

Polisen gjorde under hela tiden olika försök att avslöja vem det var som vandaliserade graven, men utan lycka. Till slut började polisen fotografera graven och till slut fick de med den skyldiga på bild. Inte bara en gång, utan två gånger. Nu kunde inte den 44-åriga kvinnan neka längre, utan var tvungen att erkänna. Total beräknas hon ha vandaliserat graven vid 28 tillfällen under de senaste två åren!

Man slutar aldrig förvånas vad folk kan ta sig för! Skända gravar bara för att man fått sparken från jobbet!

AB DN EX SvD
MER INTRESSANT OM: GRAVSKÄNDARE, ARBETSGIVARE, ARBETSLÖS, CHEFEN

Äntligen - kultureliten blir av med ett privilegium!

Medborgare! Nu har regeringen änligen skrivit färdigt ett förslag om hur den statliga inkomstgarantin (populärt kallad konstnärslön) för särskilt framstående konstnärer ska avvecklas. Redan i höstas, i samband med att regeringen presenterade statsbudgeten och kulturpropositionen, aviserades att den livslånga inkomstgarantin skulle upphöra. Idag garanteras totalt 157 kulturarbetare en villkorslös inkomst från staten livet ut. Nu meddelar regeringen att man i stället vill se att fler får långtidsstipendier och därmed att fler konstnärer få ta del av de 17 miljoner kronor som systemet med den statliga inkomstgarantin kostar per år.

Det blir alltså inte en fattigare konst utan konstnärslön, tvärtom så kommer fler lovande och hungriga konstnärer få en möjlighet att utveckla sig under tiden som de får långtidsstipendiet, istället för att 157 gamla stötar som Jan Myrdal får betalt utan att behöva producera någonting av värde!

Än bättre hade naturligtvis varit att helt avskaffa detta kulturelitens privilegium och behandla konstnärer på samma sätt som vanligt folk. Att helt enkelt låta dem hitta ett annat jobb och yrke om de nu inte klarar av att försörja sig som just konstnärer!

MER INTRESSANT OM: KULTUR, KULTURELITEN, KONSTNÄRSLÖN, PRIVILEGIUM

Sent ska syndaren vakna!

Medborgare! Äntligen börjar gammelmedia ifrågasätta de massiva åtgärder som myndigheterna drog igång efter att WHO klassat svininfluensan som en pandemi. I dagens Aftonbladet frågar man sig om svininfluensan bara var en bluff. Exakt samma sak frågade sig Medborgarperspektiv redan för ett par månader sedan. Redan i juni 2009, när WHO klassade spridningen av svininfluensaviruset som en pandemi, stod det laget klart att influensan för de allra flesta smittade gav milda symptom eller inga symptom alls. Spridningen var visserligen omfattande och man visste att viruset kunde ge svår lunginflammation och systemkollaps hos vissa personer. Speciellt barn och unga var i riskzonen för allvarlig sjukdom och död, vilket inte vanligtvis är fallet vid vanlig säsongsinfluensa.

Med facit i hand kan man dock fråga sig om de miljardbelopp som satsats på en massvaccineringskampanj har varit väl spenderade pengar. Statsepidemiolog Annika Linde på Smittskyddsinstitutet anser att det är alldeles för tidigt att säga något om det och hänvisar till att arbetet med att utvärdera hur pandemin hanterades just har påbörjats. Hon säger dock:

"Vi vet lite grann och vi vet att vi nog har halverat antalet dödsfall i Sverige."

Det kan nog stämma. Redan när Sverige fick sitt första fall av smitta i början av maj spådde Smittskyddsinstitutet att cirka 50 personer skulle dö om ingen vaccinerades. Till dags läge har ungefär halva befolkningen vaccinerats och hittills har 27 personer avlidit till följd av den nya influensan. Cirka 25 personer har alltså räddats till livet av den enorma insats som myndigheterna och sjukvården gjort i kampen mot den befarade pandemin.

Men är det verkligen värt pengarna? Bara inköpet av vaccin kostade staten drygt en miljard kronor. Till det kommer kostnaderna för att planera för och genomföra massvaccineringen. Det är inte otroligt att den totala kostnaden ligger kring 2,5 miljarder kronor. Detta innebär att kostnaden för varje räddat liv är 100 miljoner kronor!

Är någon människa verkligen värd 100 miljoner kronor? Väldigt få betalar själv in så mycket i skatt under hela sin livstid. Frågan är om inte staten kunde ha använt dessa pengar på betydligt bättre ting?

MER INTRESSANT OM: SVININFLUENSAN, INFLUENSA, VACCIN, PANDEMI, BLUFF