När sanningen är den värsta fienden

Medborgare! Vad är det som gör att vissa ständigt vill tysta personer som ifrågasätter etablerade "sanningar"? När Monica Antonsson publicerade sin bok Mia: Sanningen om Gömda var det tidigt ett antal personer som började attackera henne och beskyllde henne för att hänga ut Mia Eriksson. De var helt övertygade om att Liza Marklunds böcker om Mia Eriksson var sanna i detalj. De varken ville eller kunde ta till sig en annan bild av verkligheten. Istället beskyllde de Monica Antonsson för att vara i maskopi med Mia Erikssons exmän och hävdade att syftet med boken var att smutskasta Mia Eriksson och alla andra kvinnor som blivit misshandlade av sina män.

Även Ingrid Carlqvist har gång efter gång utsatts för samma typ av behandling när hon engagerat sig i fall där pappor blivit falskt anklagade för att ha begått sexuella övergrepp på sina barn. Då har samma mob gått till attack mot henne. När hon publicerade sin bok Inte utan mina söner, om fallet Valette, blev hon beskylld för att gå pappans ärenden och för att smutskasta mamman Ann-Louise Valette.

Samma sak hände när hon skrev om "Matilda" och hennes pappa. Marina Engan och andra så kallade överlevare ställde sig direkt på mammans och mormoderns sida. De ville inte ta åt sig av fakta i fallet, utan beskyllde direkt Ingrid Carlqvist (och alla övriga som engagerade sig i fallet) för att vara satkärringar och pedofilkramare.

Även Daddy (Joakim Ramstedt) har under hela tiden som han berättat på sin blogg om sin kamp för att bibehålla kontakten med sin dotter Rania blivit utsatt för attacker av ondsinta personer. De har inte dragit sig för att anklaga honom för att vara pedofil och ondgjort sig över att han på ett öppet sätt har redovisat vad hans ex anklagat honom för och hur myndigheterna har agerat.

Gemensamt för alla dessa fall är inte enbart att Monica Antonsson, Ingrid Carlqvist och Joakim Ramstedt valt att ifrågasätta etablerade "sanningar" och det politiskt korrekta. De har även visat upp riktiga fakta i fallen och i många fall tydliggjort vad personerna som är inblandade heter. De har öppet angivit namnen på alla inblandade, både drabbade och myndighetspersoner. Detta har kritikerna kallat att "hänga ut oskyldiga".

Det är dock just detta som gjort det möjligt att ifrågasätta den etablerade "sanningen". Genom att berätta om verkliga autentiska fall har Monica Antonsson, Ingrid Carlqvist och Joakim Ramstedt visat att det finns en annan sanning! Utan att namnge personerna hade deras berättelser kunnat viftas bort som lögner och fantasier. Nu har de istället gång på gång visat på riktiga personer som drabbats av falska anklagelser och lögner samt från undermåligt och partiskt agerande från myndigheternas sida.

Detta är en sanningen som Liza Marklund och andra feminister, Marina Engan och andra överlevare, Eva-Britt Dahlström och andra politiker samt socialtjänstemän och andra myndighetsrepresentanter inte vill ta till sig. Än mindre vill de att denna bild ska komma till allmänhetens kännedom. Därför är de beredda att ta till vilka medel som helst för att tysta alla dem som vågar stå upp och berätta om den!

Sanningen är deras värsta fiende. Och sanningen består av verkliga personer. Därför är det viktigt att redovisa namn på alla inblandade personer och så mycket hårda fakta som möjligt. Transparens är sanningens följeslagare! Transparens är det som Liza Marklund, Marina Engan, Eva-Britt Dahlström och Socialtjänsten fruktar mest!

Uppdaterad 2010-04-15 efter önskan av Saknade Barns Nätverk.

MER INTRESSANT OM: LIZA MARKLUND, MARINA ENGAN, SOCIALTJÄNSTEN, BARN

Tankarna går till Daddy

Medborgare! Det är med tårar i ögonen jag läser Joakim Ramstedt avskedsbrev på hans blogg. Samtidigt är det en oerhörd lättnad att förstå att flera har slagit larm och sett till att han snabbt har fått hjälp. Vi är många som under lång tid har följt Jocke och hans kamp för att få behålla kontakten med sin dotter Rania. Redan på ett mycket tidigt stadium försökta hans ex att avskärma honom från dottern och efter en tid flyttade hon från honom hem till sin mor med dottern. Sedan dess har varje dag varit en kamp för Jocke att bibehålla kontakten med Rania. Ju längre tiden gått desto värre anklagelser har han utsatts för och myndigheterna har hela tiden gjort allt för att stödja mamman i hennes försök att helt eliminera Jocke ur Ranias liv.

Många har kritiserat Jocke för att föra sin kamp om dottern offentligt på sin blogg. Att han har lagt ut utredningar, domar och intervjuer på sin blogg. Att han har namngivit sin dotter och publicerat bilder på henne. Vissa har hävdat att det är fel att exponera ett litet barn på en blogg på detta vis. Andra har hävdat att det kan vara till nackdel i en vårdnadstvist att offentliggöra hur myndigheterna agerar.

De flesta som kritiserat honom har antagligen gjort det eftersom de inte vill ta till sig hur illa behandlad en pappa kan bli av sitt ex och av myndigheterna. Det passar helt enkelt inte in i deras världsbild.

De allra flesta som hamnar i myndigheternas klor vågar inte ifrågasätta dem och än mindre att göra det offentligt. Jocke har varit en föregångare på detta sätt. Han har både vågat exponera sig själv, med alla de fel och brister han har, och hur myndigheterna har hanterat hans ärende, trots hot om replisarier. Han har visat omvärlden hur en typisk vårdnadstvist kan se ut där mamman inte vill ha kvar pappan i barnets liv.

Det finns dock en gräns för vad en människa orkar med. Den gränsen passerades tyvärr på natten mot julafton för Jocke. Men du ska veta att vi är många som stödjer dig! Våra tankar går till dig och dina barn!

MER INTRESSANT OM: DADDY, JOAKIM RAMSTEDT, VÅRDNADSTVIST, FEMINISM

God Jul

Medborgarperspektiv önskar alla medborgare en God Jul, vare sig de är tomtar eller troll!

MER INTRESSANT OM: GOD JUL, TOMTAR, TROLL, MEDBORGARE

Häxorna visar sitt riktiga ansikte

Medborgare! Moderhäxan har fegt krupit tillbaka under sin sten och inte visat sig på ett par dagar. Hennes gelikar har dock åter börjat visa vad de går för. Eva-Britt Dahlström har blivit avslöjad med byxorna nere av Daddy, som tagit del av ett brev som hon skickat till en bekymrad väljare. I detta brev visar Eva-Britt Dahlström tydligt på sin partiskhet när det gäller fallet Vallett (som Ingrid Carlqvist beskrivit i sin bok "Inte utan mina söner"). Istället för att ta del av de fakta som finns i ärendet hittar hon själv på en beskrivning över vad som hänt samt ljuger om och svartmålar barnens pappa Georg Pesor. Hon hävdar att australiensiska myndigheter bedömt honom som en mycket olämplig förälder, vilket talar mot sig själv då de faktiskt gett honom enskild vårdnad av sina söner!

Eva-Britt Dahlström svartmålar dessutom Ingrid Carlqvist i brevet och påstår att hon är ökänd för att ta pappors parti samt att hon inte bryr sig om barnen. Ord som låter ganska lika de som finns i hatmailen som en anonym skickat till Ingrid Carlqvist tidning och dess annonsörer! Eva-Britt Dahlströms hat gentemot Ingrid Carlqvist går knappast att dölja. Att Eva-Britt Dahlström är en ytterst opartisk nämndeman i vårdnadstvister och andra familjeärenden framgår också med all tydlighet av hennes brev!

Erik Rodenborg saknar tydligen moderhäxan, som han beskriver som en stormvind och ljuspunkt. Vad han tycker om de som argumenterar emot henne vågar han inte ens skriva ner, eftersom det kan vara åtalbart. Här har vi alltså ytterligare en person som har ett underliggande hat mot Ingrid Carlqvist, Monica Antonsson och Daddy. Vem vet vad en sådan hatisk person kan ta sig för?

Även Marina Engan har krupit upp ur sin håla och försöker med ett inlägg på sin blogg framstå som den som tänker på barns rättssäkerhet. Men återigen skiner hennes verkliga motiv igenom. Det är inte barnet hon i första hand tänker på, utan på de mammor som upplever eller tror att pappan utsatt barnet för sexuella övergrepp. Varför skulle man annars påstå att just pappor ska hållas borta från barnet under utredningen? Varför skriver hon inte att den misstänkte föräldern ska hållas borta? Dessutom missar hon helt perspektivet att utredningen även måste inkludera att granska om det är den anklagande föräldern som har något underliggande motiv till att anklaga den andra föräldern för att begå övergrepp på barnet!

Det kan gå väldigt fel om en förälder eller myndighet är så övertygade om att barnet varit utsatt för övergrepp att de inte tar barnets nekande på allvar. Det framgår om inte annat tydligt av tragedin vid McMartin Preschool. Ett av de barn som genom långa förhör och påtryckningar till slut började berätta de mest märkliga historier som han utsatts för på förskolan är Kyle. Som vuxen berättade Kyle i LA Times hur han upplevde de pressande förhören och sina föräldrar påtryckningar att erkänna övergrepp. Efter en tids förhör började han medvetet att ljuga ihop historier eftersom det var det de vuxna som förhörde honom ville höra! Han anpassade sig till deras underliggande krav och var som sagt redan då medveten om att han ljög. Som vuxen har han fortfarande svårt med sin relation till mamman. Detta eftersom hon fortfarande tror att allt han sa som barn om övergrepp verkligen var sant. Hon kan inte än idag ta till sig att Kyle medvetet ljög, trots att han själv har vetat om det i alla år och försökt förklara det för henne.

Det är oerhört viktigt att lyssna på barns berättelser om övergrepp, men också minst lika viktigt att lyssna på deras nekanden till att sådant har hänt. Att utsätta barn för pressande förhör och experiment med syfta att erkänna övergrepp är heller inte sunt. Det verkar dock inte häxorna riktigt ha förstått, trots att de säger sig jobba för barns bästa...

MER INTRESSANT OM: BARN, ÖVERGREPP, EVA-BRITT DAHLSTRÖM, MARINA ENGAN

Skillnad på våld och våld?

Medborgare! Amerikanska media har under den senaste tiden med förundran observerat att svenska gammelmedia sluter upp mangrant bakom Elin Nordegren efter att Tiger Woods varit otrogen mot henne. Detta samtidigt som de nästan inte alls granskat hennes våldsamma utbrott med en golfklubba mot honom. Istället har flera svenska journalister och mediapersonligheter uttalat ett stöd för hennes våldsamma agerade. Detta har fått flera amerikanska feministiska bloggar att förvånas över hur det är ställt med jämställdheten i Sverige. De frågar sig hur det kommer sig att svenska feminister och gammelmedia applåderar att Elin Nordegren tagit till våld mot Tiger Woods och att detta ses som Girl Power i Sverige. Hur kan det partnervåld som utförs av kvinnor ses med så skilda ögon från det partnervåld som utförs av män?

Att det finns en väldigt ensidig rapportering om partnervåld i Sverige visar om inte annat Kerstin Weigl's feministiska temaserie om de 153 kvinnor som dödats av sina män på Aftonbladet. Den ger en bild av att det endast är kvinnor som blir utsatta för partnervåld och att det enbart är män som är förrövare. Den bygger på ett ensidig perspektiv där kvinnor utmålas som passiva och hjälplösa offer.

Den här typen av svartvita beskrivning är något som Barbro Hedvall reagerat på i en debattartikel i Aftonbladet. Hon skriver:

"Det här är lika förenklande som förnedrande. I mer än ett sekel har kvinnorörelsen krävt myndighet och rättigheter på lika villkor. Men rättigheternas andra sida är ansvaret. Kvinnor är lika kapabla att svara för sina liv som män. Då går det inte att ha ett ensidigt offerperspektiv. Människor utmanar och är aggressiva, kvinnor måhända oftare med ord än med knytnävar."

Barbro Hedvall menar alltså att det är viktigt att kvinnor inte enbart ses som passiva offer som behöver samhällets stöd, utan att kvinnor även måste börja ta ansvar för sitt eget agerande och följderna därav. Detta för att verkligen kunna ses som fullvärdiga medborgare.

Partnervåld förkommer i alla typer av relationer och är till exempel lika vanliga i homosexuella relationer som i heterosexuella. Det finns även gott om kvinnor som slår sina män, även om det inte skrivs speciellt mycket om det i svenska gammelmedia. Hos Ann-Mari Maukonen kan man dock se ett par amerikanska intervjuer med kvinnliga gärningsmän(!) som systematiskt slagit sina män.

Anna Ekelund skriver ett väldigt intressant inlägg i sin blogg om sina egna erfarenheter av partnervåld och ger en väldigt annorlunda syn på hur det kan se ut i den typen av misshandelsrelationer. Att det inte alls är så enkelt som att den ena parten är ett oskyldigt offer och den andra ett hemskt kontrollerande monster. Läs den!

AB1 AB2 AB3 AB4 AB5 EX
MER INTRESSANT OM: PARTNERVÅLD, MISSHANDEL, FEMINISM, VÅLD, RELATIONER

Att förstöra för våra mest utsatta barn

Medborgare! De flesta medborgare vill skydda våra minsta från alla de hemskheter som faktiskt finns i världen. I ett internationellt perspektiv finns det tyvärr allt för mycket fattigdom, svält och krig. Nationellt är vi förskonade för just detta, men det finns trots detta många medborgare som har det svårt. Arbetslöshet, alkoholism, drogmissbruk, partnervåld och sexuella övergrepp är några exempel på sådant som kan drabba oss alla. Bland det mest hemska som vi kan tänka oss i samhället är att barn utsätts för misshandel och sexuella övergrepp. Det är något som upprör i princip alla medborgare och som samhället ser ytterst allvarligt på. Därför är det extra viktigt att rapporteringen och granskningen av sådana fall sker på ett sakligt och objektivt sätt.

Tyvärr finns det allt för många exempel på tillfällen då det går helt fel. Ett sådant exempel är rättsfallet McMartin preschool i USA, där en mammas misstankar att hennes son utsattes för sexuella övergrepp på en förskola ledde till att 7 personer satt fängslade i åratal och över 300 barn utsattes för veckolånga förhör och experiment för att få dem att erkänna att de utsatts för övergrepp. Efter en 9 år lång rättsprocess till en kostnad av 16 miljoner dollar kunde man till slut konstatera att det inte gick att belägga misstankarna. Då var livet redan förstört för de utpekade, förskolan rämnad med marken och tomten uppgrävd i letandet efter hemliga gångar och ritualrum, hundratals familjer förtvivlade av oro för vad deras barn utsatts för och barnen utsatta för en sexfixerad förhörsprocess som inga barn ska behöva genomlida.

Det finns dessutom personer som av någon outgrundlig anledning sprider falsk information om att de själva och/eller deras barn utsatts för sexuella övergrepp. På Flashback kan man läsa om ett sådana fall. Fram till i augusti i år fanns en blogg med namnet Ett djupt sår, där en mamma i detalj beskrev hur hon upptäckt att hennes man förgrep sig på hennes dotter. Hon beskrev sedan dag för dag vad hon fick gå igenom, hur myndigheterna agerade och hur bestialisk pappan var. Det var uppenbarligen en hjärtskärande historia som många följde. När historian började diskuteras på Flashback hade pappan enligt bloggen precis dömts till 4½ års fängelse. Ett straff som alla tycker är allt för kort. Med tiden framkommer dock tvivel och några började undersöka om fallet verkligen var sant. Man kunde inte finns några tidningsartiklar om fallet och kvinnan som skrev bloggen kom med nya motsägelsefulla uppgifter när hon fick direkta frågor om fallet. Till slut stängde hon ner bloggen och den Facebook-sida som hon också hade. Av någon obegriplig anledning hade hon ljugit ihop hela historien! Varför kan man verkligen fråga sig?

Naturligtvis måste vi lyssna på de barn som säger sig blivit utsatta för hemskheter och de föräldrar som säger att deras barn blivit det, men det måste göras med ett visst mått av ifrågasättande. Att ifrågasätta och konfirmera uppgifter är inte ett sätt att förneka det som kan ha hänt. Det är ett sätt att validera historiens trovärdighet för att på effektivast sätt kunna sätta dit de skyldiga förrövarna.

Att sprida okonfirmerade och rent lögnaktiga uppgifter, som på bloggen Ett djupt sår, eller att okritiskt sprida ensidiga uppgifter, som Marina Engan gör i fallet med namninsamlingen för "Matilda", riskerar tyvärr enbart att försämra förtroendet för alla de barn som faktiskt blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den typen av förtalskampanjer och hets mot personer som utpekas som pedofiler riskerar enbart att förstöra situationen för våra mest utsatta barn.

De som säger sig jobba för barn bästa blir på så sätt deras värsta fiende!

MER INTRESSANT OM: BARN, ÖVERGREPP, PEDOFILER, FÖRTAL, LÖGNER

Moralpanik och girighet

Medborgare! Det är uppenbarligen fler än Medborgarperspektiv som förvånas över den moralpanik som råder i svenska gammelmedia när det gäller Tiger Woods och hans eskapader vid sidan av frun Elin Nordegren. USA är välkänt för den dubbelmoral som ofta råder där. Att som kändis eller politiker bli avslöjad som otrogen kan vara en medial katastrof. Amerikanska media noterar dock med stigande förvåning den enorma uppslutningen bakom Elin Nordegren och det lika starka avståndstagandet från Tiger Woods som uppvisar i svenska media. Den moralpanik som nu visas upp är oerhört långt från den bild av den fri sexualiteten samt en öppen och liberal syn på sex som Sverige är känt för utomlands.

Och visst har amerikanska media rätt. Det har varit en ovanligt ensidig och moraliserande mediabevakning kring denna händelse. Tiger Woods har målats upp som den värsta syndaren i världen. Hans älskarinnor har pekats ut som horor och prostituerade. Samtidigt som Elin Nordegren har beskrivits om den väna madonnan som råkat ut för det största svek en människa överhuvudtaget kan drabbas av.

Nu rapporteras dessutom att Elin Nordegren har börjat förbereda för skilsmässan. Hon har anlitat Sorrel Trope, den bästa skilsmässoadvokaten i branschen. Elin Nordegren vill ha enskild vårdnad om barnen och halva förmögenheten. Dessutom vill hon att Tiger Woods endast ska få ha övervakat umgänge med barnen!

Precis som Anna Ekelund undrar Medborgarperspektiv om man verkligen blir en dålig förälder av att ligga runt lite och om inte Elin Nordegren anser att barn behöver båda sina föräldrar?

AB DN1 DN2 EX1 EX2 SvD
MER INTRESSANT OM: TIGER WOODS, BARN, VÅRDNAD, UMGÄNGE, SKILSMÄSSA

Mardrömmen på McMartin Preschool

Medborgare! Under flera år hade Virginia McMartin och hennes dotter Peggy McMartin Buckey drivit förskolan McMartin Preschool i Manhattan Beach, strax söder om Los Angeles. Det var en omtyckt och exemplariskt skött förskola. Personalen bestod huvudsakligen av familjemedlemmar, bland annat Peggy's son Ray Buckey, och medlemmar från den lokala kyrkan. Förskolan var så populär att de egentligen inte hade plats för fler barn.

En dag ringde Judy Johnson för att höra om hon kunde placera sin knappt 3-årige son Matthew i förskolan. Hon blev nekad, men trots detta körde hon följande morgon dit och lämnade av sin son till personalen. Efter en del oeniga meningar bland personalen om de kunde acceptera Matthew eller inte bestämde de sig till slut att ge honom en plats på förskolan. Detta skulle snart visa sig vara något de bittert fick ångrade i resten av sina liv.

Judy Johnson, som nyligen hade separerat från sin man, blev med tiden allt mer besatt av sin sons anus. Han sa att det gjorde ont när han satt på pottan. Judy tog sin son till en läkare som vägrade att undersöka pojken. På morgonen den 11 augusti 1983 inspekterade hon därför själv sin sons bakdel. Allt såg bra ut. När Matthew kom hem från förskolan tog hon åter en ny titt. Nu såg hon rodnader och hävdar att pojken sagt att det kliade. Istället för att kopplade detta samman med att pojken kunde ha diarré misstänkte hon genast att förskolans enda manliga lärare Ray Buckey utnyttjade hennes son sexuellt!

Detta blev upptakten till USA's längsta och dyraste rättsprocess.

Trots att Matthew flera gånger nekade när Judy frågade honom om Ray Buckey hade gjort något med honom fortsatta hon att förhöra honom. Hon bytte taktik. Eftersom hennes son tyckte om att leka doktor och "ge sprutor", frågade Judy om Ray Buckey hade gett Matthew några sprutor. Men återigen nekade Matthew. Däremot berättade Matthew att Ray hade tagit temperaturen på honom en gång. Judy Johnson drog omedelbart slutsatsen att detta måste vara ett dolt sätt för Matthew att säga att hans manliga lärare hade utsatt honom för sexuella övergrepp. Återigen tog hon Matthew till läkaren för att undersöka pojkens anus.

Om det verkligen fanns några medicinska belägg att Matthew hade utsatts för sexuella övergrepp diskuteras än idag. Några dokument som styrker det har inte kunnat visats upp. Vissa rapporter säger dock att Matthew erkänt för sin mamma att han sett Ray Buckey naken och att han ska ha fotograferat Matthew.

Judy Johnson kontaktar genast polisen och anmäler sina misstankar om sexuella övergrepp till dem. Myndigheterna är inte sena med att ingripa. De har tidigare fått oroande rapporter om sexuella övergrepp på barn och vill utreda vad som verkligen händer inom förskolans värld. Judy berättar nu att hennes son hävdat att han blivit fotograferad naken och blivit bunden av personalen på McMartin preschool. Han ska dessutom ha sett andra barn bli utsatta för samma sak.

Nu börjar en cirkus av sällan tidigare skådade mått. Judy fortsätter att berätta för olika myndigheter och organisationer vad hennes som utsatts för. Historien växer. Nu ska även sonen ha berättat att hans sett en bäbis som blivit halshuggen på McMartin preschool och att Ray Buckey kunde flyga. Polisen börjar sina undersökningar och skvallret går i byn.

Den 7 september kommer polisen till förskolan och arresterar Ray Buckey. De söker igenom hela förskolan efter bevis som kan styrka att det föregår sexuella övergrepp på platsen. Polisen skickar ut ett brev till alla föräldrar som har barn på förskolan med en uppmaning att de ska fråga ut sina barn om sådant som kan tyda på att de utsatts för sexuella övergrepp. De ber specifikt föräldrarna att fråga barnen om de utsatts för oralsex, smekningar och sodomi.

Detta skapar en enorm oro föräldrarna. Många talar naturligtvis med varandra och undrar vad det är som pågår. Rykten om vad som ska ha skett på förskolan och vad barnen utsatts för sprider sig som en löpeld. Till slut växer detta till en ren hysteri och trots att barnen nekar till att något skett tar många föräldrar detta som ett förnekande. Mängder av barn bli undersökta och förhörda av myndigheterna. Man använder sig av en speciell förhörsteknik där dockor med könsorgan används för att få barnen att berätta om vad som hänt. Man uppmuntrar barnen att tala om sex och könsorgan samt att berätta om de "hemligheter" som hänt på förskolan.

Det dröjer inte länge förrän experterna har ett 15-tal barn som berättat om de övergrepp som Ray Buckey har utsatt dem för. Även Peggy McMartin Buckey blir utpekad som förrövare.

Experterna uppmanar föräldrarna att belöna barnen att vara öppna med vad de sett och upplevt på förskolan. De barn som fortfarande inte erkänt att de blivit sexuellt utnyttjade uppmanas av experterna att berätta om andra barn som blivit utnyttjade.

Även äldre barn, som tidigare gått på McMartin preschool, börjar förhöras. Precis som de yngre barnen nekar de inledningsvis att de blivit utsatta för övergrepp när de gick på förskolan. Efter ett antal förhör börjar även en del av dem erkänna olika former av övergrepp och berätta historier om vad som ska ha skett. De börjar berätta om sodomi, oralsex, smekningar och pornografi. En pojke berättar om ett hemligt rum och underjordiska gångar där övergreppen ska ha skett. Ett par barn, som gick på förskolan innan Ray Buckey började, berättar hur de blev utnyttjade av honom!

Historierna om var övergreppen ska ha skett växte dag för dag. Vissa barn berättade att personalen från förskolan tog med dem till kyrkogården och grävde upp lik som de var tvungna att ta på. Föräldrar körde runt sina barn i byn så att de kunde peka ut de ställen dit de tagits och utnyttjats. Barnen pekade ut diverse olika hem och företag.

I mars 1984 åtalades Ray Buckey, Peggy McMartin Buckey, Virginia McMartin och ytterligare fyra personer ut personalen för 115 fall av sexuella övergrepp på barn. Senare utökades detta till 321 fall av övergrepp mot totalt 48 olika barn.

Efter två och ett halvt års förundersökning var åklagaren tvungen att avskriva åtalet mot fem av de misstänkta. Det fanns inga som helst hållbara bevis mot dem. Endast Ray Buckey och Peggy McMartin Buckey fortsatte att vara misstänkta. Ray Buckey hade vid det här laget suttit häktad i 3 år. Peggy McMartin Buckey, som nu var i 60-årsåldern, släpptes dock mot borgen.

I april 1987 började valet av jury för rättegången. Rättegången pågick i 28 månader. Fall efter fall av påstått sexuellt utnyttjande av barn behandlades i rättssalen. När båda sidor slutligen var färdiga med sina pläderingar i januari 1990 återstod endast 13 av de ursprungliga 321 fallen, alla mot Ray Buckey. Juryn kunde dock inte komma till ett gemensamt avgörande. De överlät därför till en ny rättegång att avgöra åtalet mot Ray Buckey.

Efter ytterligare en lång rättegång, 5 månader denna gången, ogillades till slut åtalet mot Ray Buckey. Ray Buckey var äntligen åter en fri medborgare.

Det som började med en mammas oro för att hennes son hade ont när han gick på pottan slutade med en enorm pedofilhysteri och kostsamma insatser av samhället. Den totala kostnaden för rättsprocessen har beräknats till 16 miljoner dollar! Förutom den felaktigt anklagade personalen på McMartin preschool, som fått sina liv förstörda på grund av de falska anklagelserna, drabbades även hundratals föräldrar av hjärtknipande oro för sina barn. Barn som dessutom utsattes för återkommande förhör och experiment för att locka fram berättelser om saker som aldrig skett.

Ett av de barn som i förhör berättat att han blivit sexuellt utnyttjad på McMartin preschool var den då 8-årige Kyle. I vuxen ålder har han berättat i LA Times hur han uppmuntrades att ljuga om vad som skett. Hur de vuxna i hans närhet agerade i sin önskan att hitta bevis för att personalen vid McMartin preschool var skyldiga till påståendena och hur detta påverkade honom. En påverkan som sitter i ända in i vuxen ålder. För den här typen av suggestiva förhörsmetoder och upplevelser påverkar naturligtvis ett barn för resten av livet.

Judy Johnson visade sig med tiden också vara psykiskt sjuk. Hon hade tidigt uppgett att hon hade svårt att skilja fantasi från verklighet, men denna uppgift hemlighölls av åklagarna och fick inte komma försvaret tillkänna förrän långt senare. Judy Johnson diagnostiserades med akut paranoid schizofreni och hade alkoholproblem. Hon fick lämna ifrån sig sin son något år efter att hon polisanmält att han utsatts för sexuella övergrepp. 1986 hittades hon död i sitt hem i sviterna av sin alkoholism. Då hade inte ens förundersökningen avslutats än och det återstod många år innan Ray Buckey och Peggy McMartin Buckey fick gå som fria medborgare på stans gator.

Lär mer om fallet som fick pedofilhysterin att ta fart på riktigt här!

MER INTRESSANT OM: PEDOFIL, MCMARTIN, RAY BUCKEY, BARN, ÖVERGREPP

Många oskyldiga skakar galler - hur står det till med rättssäkerheten?

Medborgare! Att det finns uppenbara problem med rättssäkerheten börjar framgå allt tydligare. Flera fall av domar där det finns uppenbara tvivel om att de dömda verkligen är skyldiga har uppenbarats under de senaste åren. Ett av de första fallen som uppmärksammades (av SVT's Uppdrag Granskning) var fallet Ulf, där det visade sig att Bo Larsson dömts till fängelse för incest på felaktiga och lögnaktiga grunder.

Aktuell just nu är Thomas Quick som är dömd för 8 olika mord, men som under åren erkänt hela 30 mord. Han har nu fått resning för mordet på den israeliske turisten Yenon Levi (som hittades död på en skogsväg i Rörshyttan i Dalarna 1988). Hovrätten konstaterar att det material som Quick lagt fram är sådant att det väcker tvivel om att hans skuld till det brott han dömts för. Hovrätten anser att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om ansvar för brottet och beviljar resning. Det finns många frågetecken hur arbetet bakom Thomas Quick erkännanden har gått till från rättsväsendets sida.

Ett annat fall där de misstänkta visserligen inte dömdes, men fråntogs sina läkarlegitimationer, är den så kallade styckmordsrättegången. Två läkare, "allmänläkaren" och "obducenten" misstänktes och åtalades för mord på Catrin da Costa. Efter många turer blev de till slut frikända, men dömda i tidningarna och folks ögon. Just nu pågår en rättegång i Attunda Tingsrätt där läkarna Teet Härm och Thomas Allgén har stämt staten på 40 miljoner kronor för att de fick sina liv förstörda när de pekades ut som skyldiga till att ha styckat Catrine da Costa. Gammelmedia följer inte den här rättegången, men det finns ett par bloggar som rapporterar från tingsrätten.

Styckmordrättegången var också det rättsfall som var startpunkten för den incestpanik som härjat i Sverige under det senaste årtiondet.

I USA satt en man oskyldigt fängslad i 35 år dömd för kidnappning och våldtäkt på en nioårig pojke. Nu visar nya DNA-test att James Bain inte är skyldig. Hans oskuld bevisades genom Innocence Project of Florida, som med hjälp av DNA-teknik undersöker gamla bevis. Hittills har 245 oskyldiga personer friats genom projektet. Ingen har dock suttit fängslad så länge som James Bain.

Hur står det till med rättssäkerheten när det gång efter gång kommer fram fall där oskyldiga dömts och fått skaka galler i åratal?

AB1 AB2 AB3 AB4 EX1 EX2 SvD1 SvD2 TB1 TB2 TB3
MER INTRESSANT OM: RÄTTSSÄKERHET, OSKYLDIGT DÖMD, THOMAS QUICK, FÄNGELSE

Yet another Motherbitch?

Medborgare! Nyligen sparkades Ingrid Carlqvist från sin tjänst som chefsredaktör för Villaliv efter att ha utsatts för en lögnaktig förtalskampanj. Någon eller några anonyma personer skickade anonyma mail till tidningen och dess annonsörer, där de påstod att Ingrid Carlqvist är "en som stödjer pedofiler och kränker kvinnor och barn". Syftet med mailen var att skada och tysta Ingrid Carlqvist. Detta eftersom hon under en längre tid har engagerat sig på sin blogg för frågor om rättssäkerhet för män och hur illa pappor många gånger behandlas av samhället (och mammor) vid vårdnadstvister. Under hela tiden hon bloggat om detta ämnet har det ständigt funnits vissa som lämnat aggressiva och hatiska kommentarer i hennes blogg och som på andra sätt har försökt misskreditera henne. Efter att hon nyligen släppta boken "Inte utan mina söner" och öppnade en ny blogg eskalderade hatet mot Ingrid Carlqvist och förtalsmailen började ramla in hos Villaliv och dess annonsörer.

Även Monika Andersson, som skrev boken "Mia: sanningen om Gömda" har drabbats av samma typ av näthat, till stor del av samma personer som angripit Ingrid Carlqvist. Även Daddy, som i detalj beskrivit hur han blivit behandlad av Socialtjänsten och övriga myndigheter i samband med en smutsig vårdnadstvist, har drabbats av denna typ av näthat. Även där är det ungefär samma nätverk av personer som trakasserat honom.

Vilka är då dessa personer? Det verkar finns en central kärna med ett antal mer eller mindre identifierade personer. Många av dessa har under en längre tid drivit frågor om sexuella övergrepp på barn, pedofiler och hur svårt mammor som tror att deras barn blivit utsatta för övergrepp har att få gehör från sociala myndigheter. Många i nätverket kallar sig själva för "överlevare". En del av personerna i detta nätverk har Medborgarperspektiv skrivit om tidigare.

En av de drivande personerna kallade sig under en period för Motherbitch/Motherwitch. Under tiden då Monica Antonsson blev som mest trakasserad identifierades hon som en Susanne "Sanna" Ax i Karlskrona, även om den utpekade personen ringde upp Monica och dementerade att det verkligen var hon som var Motherwitch.

Av en slump stängdes dock Motherwitch's blogg på Wordpress ner i samma stund som Sanna Ax blev identifierad. I sina sista inlägg på bloggen skrev Motherwitch:

"Att Monica Antonsson bidrar till uthängningar av folk är ingen nyhet. Som när Mias identitet avslöjades på en av Monicas bloggfavoriter och som uppmärksammades i media. ... Men det var visst bara början. Vem hade anat var det skulle sluta?"

"Jag släcker ner bloggen senare idag. Eller rättare sagt. Jag gör den inaktiv. Så småningom lägger jag ut alla inläggen igen, men utan svarsfunktion. Det gör jag av en enda anledning och det är att i n g e n ska kunna lägga ord i mun på mig."

Sedan stängdes den ner och rensades på det mesta av sitt innehåll. Lite konstigt är det onekligen att Motherwitch stänger ner sin blogg om det nu inte var rätt person som avslöjades.

På Flashback kan man nu läsa mer om Motherwitch och de övriga personerna i nätverket. Där framkommer nya uppgifter om vem som kan dölja sig bakom signaturen Motherwitch/Motherbitch. Eller kan det vara en annan person som också kallar sig för Motherbitch?

På nätet finns en blogg samt presentationer på Maria Nova och Finest som handlar om en kvinna i 40-års åldern som kallar sig för Motherbitch. Hon beskriver sig som en heltidssjukskriven undersköterska med 3 barn som gett upp! Av beskrivningarna på Maria Nova och Finest verkar hon ha levt ett relativt hårt liv och säger sig ha blivit misshandlad både psykiskt och fysiskt i många år av många olika män. I sin blogg skriver hon om sin mamma som heller inte verkar ha behandlat henne speciellt väl som liten. Överhuvudtaget är det väldigt ledsamt att läsa hennes utelämnande blogg. Mycket i bloggen är skrivet för flera år sedan.

Än mer ledsamt blir det när man också förstår att hon fotograferat gamla och döende patienter i sitt (tidigare) jobb inom älderomsorgen och publicerat dessa bilder på nätet. Något som hon polisanmälts av sin arbetsgivare för. Detta verkar ha skett för 3-4 år sedan.

Vem är då denna kvinna som döljer sig bakom signaturen Motherbitch? Enligt uppgifterna på Flashback ska hon heta Mia Lundkvist och vara dotter till den gamle rocksångaren Little Gerhard.

Frågan är om det är hon som också är kvinnan bakom den Motherwitch/Motherbitch som ingår i nätverket som trakasserat Ingrid Carlqvist, Monica Antonsson och Daddy. Eller om det bara är ännu en Motherbitch?

MER INTRESSANT OM: MOTHERWITCH, MOTHERBITCH, INGRID CARLQVIST, NÄTHAT