20 maj 2012

Hate Male

Medborgare! Det är inte bara i Sverige som manshatet och misandrin blivit en integrerad del av samhället. Det är inte bara i Sverige som unga pojkar får växa upp i ett samhälle där de ständigt får höra från feministiskt inspirerade politiker, journalister, krönikörer och kulturpersonligheter att allt som har med män att göra är uselt, ont och dåligt.

Det är heller inte enbart i Sverige som hundratusentals barn tvingas växa upp med ingen eller enbart begränsad kontakt med sin pappa. I Storbritannien är det drygt 3 miljoner barn som tvingas växa upp med ingen eller begränsad kontakt med sin far.

Fathers4Justice har uppmärksammat just detta och illustrerat det feministiska samhällets budskap om "Hate Male" på följande mycket träffande sätt.

Detta är den verklighet som pojkar och män möter varje dag.


MER INTRESSANT OM: , , , , ,

3 kommentarer:

Johan Grå sa...

Så jäkla tragisk bild. Skulle gärna se den publicerad i Sverige.

För mig talar den inte bara om det utbredda manshatet utan splittringen av familjerna som ungefär samma människor lyckats åstadkomma. Barn behöver sina föräldrar, och helst bör de hålla ihop. Det är stort misslyckande och ett svek mot våra barn att vi skapat ett samhälle som motarbetar istället för att främja det.

Och ja, jag vet att det finns föräldrar som inte borde hålla ihop och barn som mår bättre utan en eller båda av sina föräldrar. Men det är betydligt färre än de som mår bra av det. Dessutom har familjer generellt även en stabiliserande effekt även på föräldrar.

Anonym sa...

Bra artikel och länk MBX.

3 miljoner barn i Storbritanien som inte har eller har begränsad kontakt med sin far under sin uppväxt.

???

Vakna politiker och tjänstemän inom EU innan det slår tillbaka!

Kostnaderna för att reparera de barn Ni inte hjälpt bibehålla kontakten ökar i kvadrat....

Leroy

Boråspappan sa...

Jag fick ett tvillingpar tillsammans med en kvinna. Denna kvinna har, enligt min erfarenhet, en personlighetsstörning som gör att hon ser och tolkar verkligheten kraftigt annorlunda än vad som är normalt. För att överdriva lite så kan man säga att hon lever i en fantasivärld.

I början av vårt förhållande trodde jag att hon bara var omogen och att att hon mognar till sig med tiden. Men efter drygt ett år utan förändring förstod jag att något var fel och lade ner massor av tid och energi på att komma underfund med hur jag skulle kunna hjälpa henne att "bli frisk".

Jag läste alla böcker jag kom över och försökte få henne till psykolog. När ytterligare ett par år hade gått utan någon förändring och utan någon självinsikt från hennes sida började hoppet tyna i takt med att idéerna och verktygen att prova sinade.

Under tiden han hon bli gravid. Hon målar idag upp en bild av att jag är "den dumme" och hon är ett offer. Denna bild ifråga sätts inte av folk runt omkring henne utan tas som en sanning och de ger henne sympati och medömkan.

Hon svänger oerhört fort från att vara "glad" på mig till motsatsen. Under de perioder hon är glad på mig så får jag träffa barnen men när jag säger eller gör något som går utanför vad hon tänkt sig så blir hon rosenrasande och håller mig borta.

I fredags fick jag hälsa på barnen och hon bjöd dessutom på mat och lite vin. Mötet var fantastiskt på alla sätt: mellan mamman och mig samt med barnen. När jag skulle gå ville jag att vi skulle bestämma nästa dag som jag skulle få träffa barnen. Då fick hon ett känslosvall, blev rosenrasande och slängde ut mig ur lägenheten.

Eftersom jag vet att allt blir värre när hon får tid på sig att älta för sig själv skickade jag ett sms där jag vänligt tackar för maten och ber henne acceptera att jag bara vill veta när jag får träffa mina barn igen. I de följande sms hon skickar skriver hon att hon är rädd för mig, att jag varit våldsam mot henne upprepade gånger med mera. Jag kan inte säga om detta är hennes "sjukdom" dvs att hon tror på det själv eller om det är ett taktiskt drag från hennes sida för att användas i en umgängestvist. Jag vet inte vad som är värst men jag mår så dåligt av det hela och vet inte vad jag ska göra.

Jag är registrerad som pappa men hon vill inte ge mig delad vårdnad. Vad har jag för möjligheter? Vad har jag för rätt?

Hon tar bra hand om barnen nu men jag är orolig för hur det kommer gå när de blir äldre.

Jag får inte följa med på babysim, öppna förskola eller i något sammanhang. Jag tror det är för att hon är rädd att jag då skall förstöra offerbilden som människorna har runt omkring henne. Vad skulle de säga om de visste att det fanns en pappa som är snäll, engagerad och vill vara med barnen!



Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!