20 mars 2012

Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

Medborgare! Ännu en privilegierad vit, medelålders, heterosexuell, övre medelklasskvinna sällar sig till skaran av vänsterfeminister som försöker kletar ner sin politiska motståndare med epitet som främlingsfientlig, högerextremist, antifeminist, kvinnohatare och Anders Behring Breivik. Denna gång är det Ann Heberlein som bland annat beskyller Pär Ström, Pelle Billing och Marcus Birro för att vara kvinnohatare som ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor, samtidigt som hon anklagad dem för att bidra till ett destruktivt samhällsklimat.

Pelle Billing reagerar självklart på denna typ av påhopp och ber Ann Heberlein att bara ange ett enda citat på det kvinnohat som han ska ha gett uttryck för, men ohederlig och anti-intellektuell som hon är så klarar hon inte ens av att ta ansvar för hon sina vidriga påståenden i Sveriges största dagstidning!

Vem är det då som bidrar till ett destruktivt samhällsklimat?

Ann Heberlein beskriver i sin artikel att inbördeskrig och etnisk rensning ofta försiggås av en förberedelse, vilket hon kallar ”exkluderingens psykologi”. Att det är en process som leder fram till att grupper och individer börjar betraktas som syndabockar, som människor med lägre värde och färre rättigheter.

Ann Heberlein blundar dock för att det är precis detta som dagens radikalfeminism har ägnat sig åt under de senaste årtiondena. Män är den grupp som radialfeminismen ständigt beskriver som syndabockar och de som har ett lägre värde. Män utmålas i den feministiska retoriken som ondskefulla förrövare, som förtrycker de stackars oskyldiga kvinnliga offren. Kvinnor utmålas som de goda, män som de onda.

Samtidigt kan man konstatera att män i dagens Sverige de facto har färre rättigheter än kvinnor, något som både representanter för Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ anser är helt korrekt. Dessa två feministiska partier motsäger sig en jämställd och könsneutral lagstiftning, det vill säga att män ska få samma rättigheter som kvinnor redan har.

Till den ständiga feministiska propagandan om att män är ondskefulla förövare och mindre värda kan också läggas att många feminister dessutom hyllar Valerie Solanas "SCUM-manifestet" och dess budskap om organiserat massmord på män. Något som blev tydligt under hösten, då Turteatern satte upp "SCUM-manifestet" som pjäs och den feministiska kultureliten hyllade dess "gyllene hat" mot män.

Vi har nu alltså nått ett läge i den svenska samhällsdebatten där den feministiska ”exkluderingens psykologi” har gått så långt att man öppet hyllar ett budskap om utrotning av män. Då är heller inte steget långt innan feministerna gör slag i saken och manar till krig mot männen. Att helt vanliga feministiska kvinnor börjar utrota män på riktigt, precis som "SCUM-manifestet" förespråkar och som manifesteras i denna promotionvideo för föreställningen!



Men allt det manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det redan destruktiva samhällsklimatet.

Men när denna elit sprider sitt hat så kallas det för "kultur".

När Pär Ström och andra kritiker till feminismen sprider sitt budskap så kallas det för "näthat" eller "kvinnohat". Men ännu har ingen feminist konkret kunnat peka på vad det är som är så hatiskt med det Pär Ström har deklarerat att jämställdisterna vill:
"De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet.
Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte önskvärd.
Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika.
Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter ska styra olika tillsättningar, kön ska vara irrelevant. Kvotering = positiv särbehandling = diskriminering av en annan grupp.
Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett tiotal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.
Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (“misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Båda kön ska betraktas lika positivt.
Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare.
Samhällets jämställdhetsarbete måste gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och manfrågor.
Nu levande personer har ingen skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen.
Det finns över huvud taget ingen kollektiv skuld. Skuld – liksom ära – är individuell. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 400 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt.
På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden). Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.
I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Vi jämställdister vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att män i tredje världen faktiskt också har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen.
Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil."
Istället för att sakligt berätta vad som är så hatiskt med detta budskap så fortsätter feminister som Maria Sveland, Anna-Klara Bratt och nu Ann Heberlein med sin guilt-by-association retorik och sina osakliga påhopp. Då kan man tyvärr inte annat än avfärda dem, på precis det sätt som Ann Heberlein själv önskar, som respektlösa idioter.

Idioter som lagt grunden till det destruktiva feministiska samhällsklimatet och det manshat vi nu har i Sverige!

MER INTRESSANT OM: , , , ,

9 kommentarer:

AV sa...

Ja, hon bad om det och lade upp bollen själv. Då får vi väl följa hennes önskan och kalla henne det hon vill.

Anonym sa...

Fullständigt korrekt analys av situationen, som vanligt!

Anonym sa...

Man blir aldrig besviken när man läser här. huvudet på spiken som vanligt.

//barfota

Anonym sa...

Det som förvånar mig, och blottar en dubbelmoral, är att det är OK/PK att generalisera om män. Men inte om nån annan grupp. Invandrare, romer, muslimer, samer,
HBT, you name it...

Anonym sa...

@Anonym 24.3. 10:51
Finns det inga män bland invandrare, romer, muslimer?
Eller du menar att generaliseringar om män exkluderar män från de ovannämnda grupperna?

Pelle sa...

Hej
Bra skrivet

Anonym sa...

Jag blir ledsen och matt av tanken på all destruktivitet i din text. Tänk om den energin kunde användas till något positivt istället. Näthatet verkar inte ta slut, inte leda någonstans utan föder bara sig självt.

Joel Jonsson sa...

Inom feminististrörelsen finns både högerfeminster och vänsterfeminister. Dessa olika grupper har haft olika mål när det gäller att uppnå jämställdhet. Högerfeministerna vann rätt starkt när klassperspektivet försvann till förmån till könsperspektivet, de frågorna som de drev hårt hade mindre att göra med att ändra ekonomiska förhållanden för kvinnorna i samhället utan koncentrerade sig mera på 50% kvinnor som chefer etc (alltså kosmetiska frågor). Det är därför inte konstigt att många kvinnor inom arbetsklassen känner sig främmande för feministernas paroller som handlar om annat än de frågor som borde vara aktuella, t ex kommunalarbetarna och sjuksköterskornas (där de flesta är kvinnor) löner. De procent av cheferna som är kvinnor är inte bättre än sina manliga kollegor (det är en fråga om maktmänniskor vilket inte har med kön att göra).

Många korkade extremfeminister undrar ofta varför män inte kan ta kritik mot mansrollen och kritik mot alla män i "mäns våld mot kvinnor". Precis som att även även invandrare tar det personligt om man påstår sig kritisera "invandrarkultur och inte alla invandrare" om man diskuterar "invandrares brottbenägenhet". De allra flesta män är inte våldsbenägna och har ingen negativ maskulinitet eller mansroll, precis som de allra flesta invandrare aldrig begår brott. De ror i samma båt som t ex Nationaldemokraterna, men skyller på olika grupper

Anonym sa...

@Joel Jonsson "Högerfeministerna vann rätt starkt när klassperspektivet försvann till förmån till könsperspektivet, de frågorna som de drev hårt hade mindre att göra med att ändra ekonomiska förhållanden för kvinnorna i samhället utan koncentrerade sig mera på 50% kvinnor som chefer etc (alltså kosmetiska frågor)."

Enligt denna definition så borde Gudrun Schyman vara en högerfeminist?

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!