Samhället hjälper de som falskanklagar att slänga oskyldiga i fängelset

Medborgare! Julian Assange är idag kritisk mot åklagaren som anhöll honom i hans frånvaro för våldtäkt, utan att ens ha bytt ett enda ord med honom innan beslutet togs. Det är lätt att förstå Julian Assanges reaktion mot åklagarens agerande, men i det feministiska Sverige behövs tyvärr inte mycket för att få en man anhållen eller häktas och därmed frihetsberövad under flera veckors tid. Det är nämligen precis vad som sker i de flesta fall där en kvinna anklagar en man för våldtäkt eller andra former av hemska brott.

Polisen som tar emot anmälan har som regel att aldrig ifrågasätta en kvinnas historia och åklagarna har för vana att snabbt anhålla eller häkta den anklagade med restriktioner. Detta innebär att den anklagade får sitta bakom lås och bom utan att ha någon kontakt med omvärlden. Utan att få läsa tidningar eller se på TV. Utan att få träffa sina släktingar eller sina vänner. Den enda som den anklagad får träffa är sin utsedda advokat. En advokat som oftast inte ens är det minsta intresserad av att verkligen göra det som krävs för att försvara sin klient. Ofta måste den anklagade betala sin försvarsadvokat med egna pengar.

Motivet till att hålla den anklagade häktad med restriktioner sägs ofta vara att denna inte ska ha någon möjlighet att påverka utredningen. Men målsäganden får däremot fritt tala med vem den vill och prata ihop sig med andra eventuella vittnet eller sprida sin version till media. Även de två kvinnorna som anklagat Julian Assange hade ju talat ihop sig innan de gick till polisen. Och efter anmälan kan de fritt fortsätta att tala ihop sig och anpassa sina historier till varandra eller tala med media för att sprida sin version, vilket naturligtvis kommer att påverka utredningen!

Denna typ av samordning av vittnesmål sker tyvärr allt oftare än man kan tro. När till exempel Tito Beltran blev anklagad för att ha våldtagit skådespelaren Maria Lundqvists 18-åriga barnflicka samordnade den före detta polisen Monica Dahlström-Lannes vad de olika vittnena skulle säga och hur barnflickan skulle uttrycka sig i rätten. Tito Beltran hade själv inga som helst möjligheter att tala med någon utomstående. Han satt inspärrad bakom lås och bom, för att han inte skulle påverka utredningen. Men för målsägarsidan var det fritt fram att påverka både utredningen och förbereda sig tillsammans inför rättegången.

I många fall är det kvinnojourer eller socialtjänsten som hjälper de anklagande kvinnorna att formulera sig innan de gör anmälan till polisen. Detta så att de ska vara väl förberedda och ha preparerat sin historia på bästa sätt innan den slutgiltiga anmälan görs till polisen. Inför rättegången får de samma hjälp och dessutom ett målsägarbidräde som hjälper de med det juridiska. Allt betalt med skattepengar.

Man kan fråga sig varför enbart den anklagade ska spärras in med restriktioner under förundersökningen. Varför låser man inte in målsägande också? Om man nu verkligen vill att utredningen inte ska kunna påverkas.

Man kan också fråga sig vad som hade hänt med Julian Assange om han inte var en kändis och om inte media hade uppmärksammat att han så snabbt blev anhållen i sin frånvaro, enbart baserat på anklagelser från två kvinnor? För åklagaren agerade som åklagare alltid brukar agera i den här typen av fall. Det säger ju jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand själv till Expressen och hon ångrar inte sitt agerande.

Den stora skillnaden i det här fallet, jämfört med de flesta fall där män anklagas för hemska brott av kvinnor, var att det ledde till en enorm uppmärksamhet i hela världens media samt enorma reaktioner i bloggosfären och i sociala media.

Om det var detta som fick chefsåklagare Eva Finné att till slut dra tillbaka anhållningsbeslutet och avskriva misstankarna om våldtäkt lär vi aldrig få veta. Underligt är det i varje fall, både att det är så oerhört lätt att anklaga någon för våldtäkt och få denne anhållen, men också att åklagarna så lättvindigt först anhåller den anklagade och sedan avskriver anhållan utan att ens ha talat med den anklagade. Det bidrar nu till att Sverige framstår som ett rättsligt moras även i internationella ögon.

Att det står illa till med den svenska rättssäkerheten vet många svenska män redan idag. Den feministiska samhällssynen, där kvinnor är offer och män är förrövare, har under de senaste årtiondena lett till att män döms enbart på en kvinnas ord. Ett ord som det dessutom är kutym att aldrig ifrågasätta. För kvinnor ljuger inte om så allvarliga saker som våldtäkter, misshandel eller övergrepp på barn. Det har både politiker, media, rättsväsende och de sociala myndigheterna fått lära sig.

Det är just detta som lett till att Sverige numera har blivit ett paradis för falskanmälare. Genom att samhället inte vågar ifrågasätta feminismen och dess ideologiska fundament har rättssäkerheten satts ur spel, vilket utnyttjas av mindre nogräknade kvinnor som vill få sin vilja igenom till vilket pris som helst.

Det är dags att öppna ögonen och göra upp med statsfeminismen! Inte bara för alla falskanklagade och oskyldigt dömda mäns skull, utan för alla medborgares och för jämställdhetens skull!

MER INTRESSANT OM: JULIAN ASSANGE, FALSKA ANKLAGELSER, RÄTTSSÄKERHET