Medborgare! Återigen får vi nya bevis för att Socialdemokraterna och Mona Sahlin helt har tappat förståelsen för vad som är viktigt för att bygga ett välfärdssamhälle. Under valupptakten på ett hotell vid Norra Bantorget i Stockholm sa Mona Sahlin att hon hellre vill ha ett välfärdsparadis än ett skatteparadis. Hon vill vinna valet genom att ställa skattesänkningar mot välfärden, även om hennes rödgröna partners är splittrade i synen på höjda skatter. Vänsterpartiet vill nämligen först och främst höja skatterna för löntagarna för att kompensera så att pensionärerna inte får annorlunda skatter än löntagarna. Men för att verkligen skapa ett välfärdssamhälle är inte lösningen i första hand höga skatter för skattebetalarna, utan att istället ökad tillväxt och att skapa mer välstånd. Det viktigaste är att göra kakan större och inte att staten ska kräva att få en allt större bit av kakan! En långsiktigt framgångsrik regering måste därför satsa på att uppmuntra medborgarna att starta fler företag och skapa förutsättningar för dessa att bli lönsamma och växa sig större. Då kan de också anställa fler personer och därmed blir allt fler sysselsatta och kan ta ansvar för sin egen försörjning istället för att leva på bidrag.
Med de rödgrönas skattehöjarpolitik blir det allt mindre incitament att arbeta och försörja sig själv. Det blir allt mindre incitament att driva företag och anställa personal. Vad händer den dagen då de rika lägger av att jobba och istället lägger sig på rygg i soffan och förväntar sig att de övriga skattebetalarna ska försörja även dem? Då minskar kakan ännu mer och den bit som staten skär ut för att finansiera välfärden blir ännu mindre. Ska skatterna höjas ännu mer då, för att ha råd med samma välfärd som innan?
Om man ska tro de rödgröna så skulle 100 procent skatt för medborgarna ge den bästa välfärden. Men som de flesta förstår så skulle kakan då sjunka ihop helt och det fanns inte längre något för staten att fördela. Men tyvärr framgår det allt mer att Mona Sahlin inte har förstått vad det är som verkligen skapar välfärden. Hon och de rödgröna är helt fokuserade på att dela kakan istället för att göra den större.
Riktig välfärd skapas genom att öka välståndet bland medborgarna. Välstånd skapas genom ett ge medborgarna tydliga incitament att ta egen ansvar för sin försörjning samt för att skapa nya företag som växer med god lönsamhet. Mer kvar i plånboken ger ökad välfärd. Men med Mona Sahlin och de rödgröna kommer inte de som arbetar få mer kvar i plånboken, tvärtom så kommer de drabbas av en ny skattechock.
Detta leder på sikt till att inte enbart arbetarna blir de stora förlorarna i det rödgröna Sverige, utan att alla medborgare kommer att bli förlorare. Tänk till innan du röstar den 19 september. Välfärden har inte råd med Mona Sahlin som statsminister!
MER INTRESSANT OM: MONA SAHLIN, VÄLFÄRD, VÄLSTÅND, SKATT, ARBETARE
19 kommentarer:
Håller helt med!
Amen .. jag instämmer i varje ord!! Men det är ju häpnadsväckande hur många som tror på drömmar medan resten av världen brottas med stora ekonomiska svårigheter?????
Vi behöver bara se på till exempel Grekland, Spanien och England så kan vi räkna ut vad som kan hända efter 4 års ekonomiskt experimenterande!!
Det räcker med att Tyskland eller USA bara hostar så faller den svenska börsen .. men den rödgröna oenigheten agerar som om Sverige ska frälsa världen???
Anybody!
Ja, det är skrämmande hur de rödgröna bygger ett luftslott på drömmar. Tydligen ska de vinna valet genom att lova mer till alla, men hur de långsiktigt ska finansiera välfärden verkar de inte ha ägnat så mycket som en minut åt.
Som du skriver så finns det mängder med skräckexempel bland länderna i Europa. Med Mona Sahlin är risken stor att Sverige blir ett i raden av dessa länder. Låt oss få fortsätta ha ansvarsfulle Anders Borg som finansminister även efter den 19 september!
Jag tycker det är förvånande hur man brister i enkel logik. En offentliganställd kan ju rimligen inte betala så mycket i skatt att det täcker dennes egen lön. således måste det finnas icke offentliganställda som bidrar.
Skall man öka välfärden så måste vi först öka antalet icke offentliganställda. I dagens läge är det snarare så att vi måste skära ned på byråkrati och liknande och frigöra folk som kan gå in i det privata. Tyvärr är jag rädd för att allt för många inom det offentliga inte har vad som krävs för att jobbat privat, där varje timme räknas och det är vad du producerar som är viktigt för din lön, inte din titel och antalet tjänstgöringssår.
Vi har haft ett snart 30 årigt ekonimsokt exprimenterande med nyliberal politik och under den tiden har vi fått vänja oss vid en rekordhög arbetslöshet även under högkonjunkturer. Det ni på högerkanten inte förstår är att en 1000 lapp mer i månaden för de grupper som har det svårast att få det att gå ihop går direkt till konsumtion och skapar jobb framför allt i de småföretag som ni säger er värna om. Om medelklass och överklass får skattesänkningar använder de ofta pengarna till att spara eller amortera av sina villalån. Deras konsumtion är ofta redan mättade de har redan en hyfsad bil, villa, platttv, dator med hyfsad prestanda, inte så slitna möbler etc etc. De har dessutom utan att behöva försaka något annat råd att spontant ta en tur till mc donalds ellerden lokala pizzerian om tiden inte räcker till riktigt för att laga kvällsmaten. Får däremot en arbetslös, student, långtidssjuksriven, fattigpensionär eller sociabidragstagare en 1000 lapp mer i månaden läggs alla dessa pengar på konsumtion och skapar därmed fler jobb och därmed minskas den grupp som måste ha bidrag för sin försörjning.
Susanna Svensson
Håkan!
Precis! Det är enkel logik att en offentliganställd inte kan betala så mycket skatt att det täcker dennes egen lön. Allt som sker inom det offentliga finansieras i slutändan av de vinster som genereras i det privata näringslivet och då framför allt inom industrin.
Ska man verkligen förbättra välfärden så måste man antingen öka kakan genom att stimulera till ökad företagsamhet inom det privata näringslivet och se till att detta kan utvecklas på ett lönsamt sätt. Då skapas också fler arbetstillfällen i privat sektor och detta genereras nya friska skatteintäkter till samhället, som kan användas till välfärden.
Ett annat sätt är att effektivisera den offentliga sektorn och minska byråkratin och administrationen, så att samhället får ut mer välfärd till folket per satsad skattekrona. En större andel av skattepengarna måste gå till den operativa offentliga verksamheten och en mindre andel till administration.
Helst bör naturligtvis båda ske samtidigt. Det är den enda långsiktiga vägen till ökad och förbättrad välfärd.
Ursäkta mig? Susanna Svensson, men du verkar inte inse att det största problemet för nuvarande ekonomier är att folk är belånade upp över örona. Den svenska ekonomin går runt på lånade pengar och minsta räntehöjning kastar stora delar av folket ner i skuldfällor. Låt svenska medelklassen få betala av sina lån och skulder så att vi står bättre rustade vid kommande lågkonjunkturer. Dessutom glömmer du att om inte folk sparar pengar har inte bankerna pengar till att låna ut till olika projekt som nya bostäder eller företag som ger billigare bostäder och jobb till de som inte har.
Varför kan man inte klara sig på sin egen lön då? Vad beror det på? Istället för att åtminstone ha en stark stabil privatekonomi för flertalet med en på gränsen fattig minoritet av befolkningen(studerat själv med lån så jag har levt med 8000 i månaden i 4/5 år så jag vet, dessutom kan man inte kalla någon i Sverige för fattig för alla har i princip råd med att överleva och allt som gnälls över är att man inte kan köpa märkeskläder, vilket gör frågan intressant varför dessa så kallade fattiga behöver mer i bidrag)förespråkar du med högskattesamhället att vi alla hänger på gränsen till avgrunden (förutom de allra rikaste förstås för de undkommer alltid vilket gör oresonliga skatteökningar mot dem kontraproduktiva) och gör politikerna ett politiskt misstag och skjutsar upp räntan endast ett par procent så stagnerar hela privata sektorn och det offentliga måste ta vid. Och var ska man ta dem pengarna ifrån utan att förhindra ytterligare inbyggda risker i den svenska ekonomin?
Susanna!
Nej, vi har inte alls haft ett ekonomiskt exprimenterande med nyliberal politik under de senaste 30 åren. Det som har hänt är att verkligheten har kommit ikapp Sverige.
Under efterkrigstiden fick Sverige ett ekonomiskt försprång som inte hade med vår egen förmåga att göra, utan för att våra grannländer var satta i ruiner. Under 50-talet kunde svenska företag snabbt växa på grund av att det fanns ett enormt behov för deras produkter när exportländernas egna industrier var sönderbombade och inte hade förmåga att förse det egna landet med produkter.
Den enorma efterfrågan, tillsammans med den snabba teknikutvecklingen och effektiviseringen i industrin, gjorde att företagen hade hög lönsamhet och kunde betala allt högre löner. Samtidigt höjdes skatterna för varje år, vilket ledde till att (de socialdemokratiska) politikerna kunde lova nya reformer för varje år. Välfärden ökade därför att välståndet ökade!
Under 60-talet fortsatte framgångarna, men det började synas en del tecken på att vissa industrier inte klarade av de allt högre lönekostnaderna och höga skatterna. Detta ledde till att textil- och tekoindustrin i princip gick under i Sverige under slutet av 60-talet och början på 70-talet. Det var betydligt billigare att tillverka kläder för konkurrenterna i södra Europa. Samma sak hände med varvsindustrin i början av 70-talet. Det blev för dyrt att bygga fartyg i Sverige och den industrin flyttade till Asien.
Under 70-talet blev konkurrensen från utländsk industri allt mer påtagligt för svensk industri. Lönerna var mycket högre i Sverige och skatterna var mycket högre. Detta ledde till att andelen jobb i den privata industrin sjönk för varje år från mitten av 60-talet till mitten av 80-talet. Allt färre medborgare bidrog med nettoskattebetalningar till välfärden och allt fler levde på skattebetalda jobb i den offentliga sektorn eller på direkta bidrag/ersättningar.
Denna konkurrens från utländsk industri har fortsatt att öka för varje år som gått sedan dess. Och kommer att göra så även i framtiden. Det enda sättet att förbättra välfärden är att förbättra vår industris konkurrenskraft och att uppmuntra medborgarna att skapa nya innovativa företag som kan producera tjänster och produkter som har ett högt ekonomiskt värde och en hög vinstmarginal. Det har svenska företag insett efter den initiala chocken fram till mitten på 80-talet. Vissa företag har gått under, andra har anpassat sig till den internationella konkurrensen och hittat sina styrkor och koncentrerat på dessa. Vi behöver fler sådana företag och fler medborgare som skapar denna typ av företag.
Det går inte att höja skatterna för att öka välfärden, den enda vägen fram är att få fler i arbete. 30 procent av den arbetsföra befolkningen jobbar inte alls idag! Det duger inte. Även dessa måste bidra till samhället istället för att sitta med öppen mun och förvänta sig att det ska flyga in stekta sparvar!
Apropå mitt svar till Susanna rekommenderar jag alla att även läsa detta inlägg: "Bara fler jobb i den privata sektorn kan rädda välfärden"
protektionism är en lösning på frågan. Skyddstullar så att inhemskt producerade produkter blir billigare än importerat. Du glömde att ta med en sak i din kalkyl hur sjutton ska någon tordas starta ett eget företag när en halvmiljon människor går arbetslösa och vi har en regering som klämmer åt konsumtionsutrymmet för minst 20% av befolkningen när vi ränkar med arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer. Huvudproblemet är att arbetslösheten är för stor och det kommer den att fortsätta att vara eftersom en räntehöjning som styper allt vad nyinvesteringar och expandering för företagen kommer som ett brev på posten om arbetslösheten sjunker under en viss nivå. Jag håller med dig om att det behövs fler företag inom den privata sektorn med det ska vara företag som inte är beroende av skattepengar för sin verksamhet och för att sådana företag ska kunna växa behöver även arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer kunna konumera mer än det absolut nödvändigaste. Vi behöver även trygghetsförsäkringar som ger ett så pass hög ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet så att de som har jobb konsumerar i stället för att spara eller betala av på sina lån. Just för att vi bedrivit en nylberal politik fungerar det inte i det här landet längre utan vi har fått lära oss att leva med en hög arbetslöshet. Gå in på youtube och leta på dokument innifrån från 2004 novemberrevolutionen.
Susanna Svensson
Susanna!
Protektionism har aldrig varit en långsiktigt bra metod att skapa välstånd och välfärd. Om vi inför skyddstullar kommer våra exportföretag få möta samma form av skyddstullar i de länder vi vill exportera till. Sverige exporterar mer än vad vi importerar och skulle därmed förlora mer på skyddstullar än vad vi skulle vinna.
Vi behöver ännu mer företag som exporterar och drar in nya pengar till landet. Det finns många fler konsumenter utanför landets gränser än inom landets gränser. Det finns ingen anledning att öka konsumtionen bland arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer. Däremot finns det en stor anledning att få de som är arbetsföra i arbete. Så att det inte belastar skattebetalarna, utan istället börjar bidra med skatt. Det ger en dubbel besparing. Mindre utgifter för välfärdssamhället och mer inkomster till välfärdssamhället.
Ju mindre andel som utnyttjar bidrag och ersättningar desto bättre. Ju större andel som jobbar och tar eget ansvar för sin egen försörjning desto bättre. Det är den enda vägen till långsiktigt förbättrad välfärd för alla.
Mycket bra formulerat, MedborgareX! /Peter
Under de senaste 2-300 åren har jordens befolkning expanderat otroligt och det vi definierar som vålstånd har också spritts. Hur har detta kunnat ske jo vi har kunnat handla med varandra allt mer över jordklotet. Missväxt i ett rikt land leder inte längre till svältkatastrof eftersom vi har möjlighet att importera från andra länder. Den fattiga välden får det dock betydligt svårare eftersomatt välrdsmarknadspriset stiger och de inte längre har råd att köpa mat. Denna handel är möjlig pga biliga och snabba transporter. Transporter som är möjliga pga lagrad solenergi i form av kol och olja, men festen är snart slut batteriet behöver laddas om men det tar 100 000 tals år innan jorden skapat ny olja och fram till dess behöver vi gå tillbaka till ett samhälle där så mycket som möjligt produceras så lokalt som möjligt.
Susanna Svensson
Susanna!
Ja, det är riktigt att vi just nu förlitar oss på oljan för att kunna transportera billigt mellan länder och kontinenter. Men det kommer att komma nya lösningar som möjliggör hyfsat billiga transporter även efter att oljan tagit slut. Och även om det blir något dyrare så leder det inte till protektionism. Protektionism handlar om att utestänga andra företag med bättre konkurrenskraft från den egna marknaden. Det är aldrig bra i långa loppet. Se bara på öst-Europa och hur de förlorade teknisk utveckling och välstånd för varje år som gick. När östtyskarna var hänvisade till en undermålig Trabant åkte västtyskarna i en BMW 3-serie eller en VW Golf. Båda med bilarna hade långt bättre komfort, prestanda och lägre miljöpåverkan.
HÅKAN //
Du skriver: "Tyvärr är jag rädd för att allt för många inom det offentliga inte har vad som krävs för att jobbat privat, där varje timme räknas och det är vad du producerar som är viktigt för din lön, inte din titel och antalet tjänstgöringssår."
Utifrån de personer jag känner inom både privat och offentlig verksamhet, måste jag säga att du luftar en väldigt unken och orättvis syn på de människor som jobbar inom offentlig sektor. Vad är det som säger att de som personer inte skulle kunna vara driftiga, framåt och inriktade på produktivitet - bara för att ramarna inom de verkar är snävare?
PS. Just FYI talar jag inte i egen sak här; jag jobbar inom privat näringsliv.
MEDBORGARE X //
Jag tycker den här frågan är svår, och undanber mig ideologiska ställningstaganden av typen "svart eller vitt". Vill därför påpeka att även om jag absolut håller med om att den politik som förs bör stimulera till jobbtillfällen och arbetsvilja, känner jag att du förenklar frågan lite.
Du tar t.ex. inte hänsyn till hur vinstintressen påverkar "leverantörer" av välfärd. Om var och en i samhället genom skattesänkningar får 1000 kr mer över varje månad, och så gör vi motsvarande nedskärning av statssponsrad välfärd, kommer detta att primärt gynna de som har det bra och missgynna de som har det svårt.
Även om den procentuella inkomstökningen är större för någon med 14 000 i lön än för någon med 34 000, kommer den med 34 000 att ha råd med mer och bättre vård, medan låginkomsttagaren med hög sannolikhet kommer att vara tvungen att välja bort viss omsorg.
Om man därtill väger in att privata välfärdsbolag kommer att differentiera efter målgrupp (bättre omsorg = högre pris) leder det till slutsatsen att välfärdsklyftorna snarare ökar än minskar genom sådana åtgärder.
Alltså: absolut arbete framför bidrag, absolut tillåtet med privata aktörer inom välförd, och absolut frihandel framför protektionism - med det FINNS en nedre gräns för hur långt skattesänkningar i utbyte mot nedskärningar av offentlig sektor utgör samhällets bästa!
(...dvs om man - som jag - anser att det är klokt att mäta ett samhälles civilisationsgrad efter måttstocken hur man tar hand om sina svagaste.)
Oh The Irony!
Du har nog missat en väsentlig del här (eller så har du lagt till den själv). Det här resonemanget handlar överhuvudtaget inte om vem som utför och levererar de tjänster och produkter som omfattas av välfärden. Det är en större diskussion än så!
Det handlar om att generera pengar för att finansiera välfärden. Vänstern ser detta som en fråga om att öka skatterna så att staten tar en allt större del av kakan. De ser detta som vägen till att kunna finansiera en ökad välfärd. De tror att kakan är konstant och att det handlar om att ta en allt större bit av kakan för att fördela bland medborgarna.
Det de så missar är att företagens konkurrenskraft försämras ju högre skatterna blir och medborgarnas vilja att arbetar minskar också ju högre skatterna blir. Detta leder till att kakan i realiteten kan börja minska och välfärden blir sämre!
Det är därför man istället måste göra som den borgerliga regeringen gjort, att sänka skatterna så att det lönar sig mer att arbeta och bidra med skatt samt förbättre villkoren för företagen i det privata näringslivet så att de ökar sina investeringar och skapar fler jobb. Då kommer kakan att bli större och större, vilket leder till att det kommer in mer skattepengar till välfärden (och att färre behöver nyttja den för sin försörjning). Då förbättras i realiteten välfärden, trots att skatterna sänks!
Det gäller alltså att stimulera till ett ökande välstånd för att skapa större skatteintänkter som kan användas för att finansiera välfärden. Hur man sedan väljer att producera välfärdens tjänster och produkter är en annan fråga!
MEDBORGARE X //
Nja, så mycket vet jag inte om jag har missat. Visst har du en poäng, och jag håller absolut med dig om att målet bör vara att (så långt det är möjligt) göra kakan större, och inte bara omfördela den. Inte heller spelar det väl egentligen någon roll om det är privata eller offentliga inrättningar som tillhandahåller välfärdsomsorg, så länge en låg- och en höginkomsttagare har samma möjligheter att ta del av denna omsorg oavsett vilket.
Det är ju liksom det som är välfärd - att även den svage / fattige kan ta del av vård, utbildning, hälsofrämjande åtgärder och god äldrevård. Eller hur?
Det är där jag ibland kan ha lite svårt för den borgerliga politiken (och jag ser mig för den skull inte heller som någon uttalad "vänstersympatisör", utan uppskattar en god politisk idé oavsett avsändare), just det faktum att skattesänkningar verkar vara ett självändamål mer än ett medel för att öka välfärden.
Om tanken är att sänka skatten på lönearbete för att generera MER skatteintäkter, som då kan finansiera ökad välfärd, ja då måste väl också de ökade skatteintäkterna användas till omsorg som alla kan dra nytta av, och inte till att finansiera nya skattesänkningar och neddragningar av den offentliga omsorg som även de meddellösa kan ta del av?
På det viset blir det ju en cirkel (jag undviker medvetet ordet "ond" för att undvika polarisering och ideologisk polemik) som leder till att de som redan har det bra får det ännu bättre, medan de som redan tidigare var marginaliserade hamnar ännu längre efter...
Sedan kanske jag behöver avrunda med att påminna om att jag fortfarande vill ha en politik som främjar företagande och arbetande - jag vill bara inte att frukterna av en framgångsrik sådan politik i första hand skall tillfall de som redan har sitt på det torra.
Call me a hopeless romatic if you wish; I'm okay with that... :-)
Oh The Irony!
Sänkta skatter är till för att både öka välståndet och för att öka välfärden. Ju fler arbetsföra som själva tar ansvar för sin egen försörjning desto färre som behöver leva i onödan på bidrag och ersättningar. Det gör att det blir mer skattepengar över till förbättringar inom pensioner, skolor, vård och omsorg, för alla grupper i samhållet!
Det gör dessutom att det blir mer pengar över till infrastruktursatsningar och teknisk forkning som behövs för att ytterligare stödja och stärka industrin. Det ger tillsammans med lägre skatter förstärkt konkurrenskraft. Så att den positiva sysselsättningsspiralen kan fortsätta.
Då ökar välståndet ytterligare och välfärden kan utvecklas vidare. Allt handlar om att växa kakan och på så sätt göra den gemensamma biten större. Det tjänar alla på!
MEDBORGARE X //
Alltså, jag är helt och hållet överens med dig om det du skriver i din senaste kommentar här ovan. Problemet är att det skall omsättas i praktiken också, och inte bara vara en teoretisk avsikt.
"Det gör att det blir mer skattepengar över till förbättringar inom pensioner, skolor, vård och omsorg, för alla grupper i samhållet!"
Min invändning här är mot det reella utfallet av den borgerliga praktiken, där jag mest ser neddragningar av välfärden på dessa områden. Visst, du och jag har säkert råd att skaffa den omsorg vi behöver, men alla har inte det.
Därför skulle jag vilja se mer av att den (ärligt) goda ambition du pratar om faktiskt också fullföljdes genom handling - lägg då de ökade skatteintäkterna på skola, äldrevård och andra sociala stödformer istället för på peka på överskottet och dra ner på precis det samma...
Tror väl inte vi kommer längre i den här diskussionen. Vi är ju överens om att tanken är rätt, men oense om i vilken grad verkligheten matchar. Let's agree to disagree...? :-)
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!