Medborgare! Vårdnadstvister är uppenbarligen ett ämne som väcker starka känslor. Dessutom verkar det nästan oundvikligt att det bildas två läger när detta diskuteras. De som tar parti för mammorna och de som tar parti för papporna. De som tycker att det fungerar utmärkt med dagens lagstiftning och hur myndigheterna sköter ärendena samt de som är missnöjda med hur dagens lagstiftning fungerar och hur myndigheterna agerar. En sak borde vi dock alla kunna enas om, att det krävs ett ägg från mamman och en spermie från pappan för att skapa ett litet barn. It takes two to tango!Trots det så börjar ojämställdheterna vad gäller föräldraskap redan där. Barnavårdscentralerna vänder sig främst till mamman under graviditeten, pappan behandlas som ett bihang. När barnet föds så får mamman per automatik vårdnaden om barnet, något som pappan bara får om han är gift med mamman. Utan vårdnad har man heller ingen rätt till föräldraledighet och har inget att säga till om när det gäller barnet.
Det första som händer för en pappa som inte är gift med barnets mamma är att han måste erkänna faderskapet. Det innebär dock inte att han får någon som helst vårdnad om barnet, utan innebär enbart att han blir enbart underhållsskyldig. Samhället ser först och främst en pappa som en vandrande plånbok vars främsta syfte är att ta ansvar för barnets försörjning. För att pappa ska få gemensam vårdnad krävs att mamman skriftligen godkänner detta i en ansökan till Socialtjänsten.
Ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, ännu större andel sammanboende par går skilda vägar efter en tid. I många av dessa fall finns barn med i bilden. Som tur är klarar merparten av dessa föräldrar själva av att komma överens hur de ska lösa barnens kontakt med dem båda, men omkring en tiondel av alla separationer slutar i en vårdnadstvist. Dessa slutar oftast med att pappan berövas den dagliga kontakten med barnen.
I allt större antal vårdnadstvister försöker de ena förälderns (oftast mamman) helt skära av kontakten mellan barnen och pappan. I dessa fall förekommer ofta olika former av anklagelser om misshandel eller sexuella övergrepp. Dessa brukar eskalera under vårdnadstvistens gång. Detta leder också till att den anklagade föräldern (oftast pappan) stängs av från allt umgänge med barnen under tiden som Socialtjänsten ska utreda fallen, vilket tyvärr inte verkar vara av speciellt hög prioritetsgrad eftersom det oftast tar långt längre tid en den beslutade maxtiden om 4 månader. Uppåt ett år är tyvärr inte ovanligt. Detta är naturligtvis förödande för kontakten mellan den anklagade och barnen.
Tyvärr är ofta Socialtjänsten aktivt involverade när det gäller att beröva pappor sina barn. Socialtjänsten tar oftast mamman parti i vårdnadskonflikter. Istället för att ha ett barnperspektiv anlägger de ett mammaperspektiv.
Dessutom finns det ekonomiska incitament för att tillskansa sig boendet för barnet. Umgängesföräldern blir då skyldig att betala underhållsbidrag till boendeföräldern, men det ger även möjlighet att kassera in barnbidraget och att söka bostadsbidrag hos kommunen. Umgängesföräldern har väldigt ofta en sämre ekonomisk situation och en lägre levnadsstandard än boendeföräldern. Detta gör att umgängesföräldern drabbas av en dubbel börda, både en ekonomisk börda och att inte få umgås med sina barn på daglig basis.
Medborgarperspektiv anser att samhället borde förändras så att incitamenten för att bedriva en vårdnadstvist minskade. Föräldrar som kan samarbeta om sina barn och som delar på vårdnaden och umgänget efter skilsmässan bör gynnas.
Det första som behöver förändras är synen på män och kvinnor som föräldrar. Samma juridiska villkor ska gälla för mammor och pappor. Att införa automatisk gemensam vårdnad är ett första viktigt steg för att uppnå detta. Dessutom är det en riktig jämställdhetsreform.
Socialtjänstens uppgift skall vara att uppmuntra samarbete och gör allt för att tvinga föräldrarna att lösa sina personliga konflikter, så att dessa inte går ut över barnen. Alla former av anklagelser bör först granskas och ifrågasättas innan de tas vidare. Detta för att klarlägga om de inte bara är en smutsig del av vårdnadstvisten, speciellt om det sker gång på gång. Först när det är klarlagt att det verkligen finns fog bakom uppgifterna ska de tas vidare till rättsväsendet. Utredningar om anklagelser skall dessutom ges högsta prioritet och skall inte ta mer än högst fyra veckor att slutföra.
Slutligen bör underhållsplikten förändras så att enbart den som har vårdnaden om barnen är försörjningsskyldig. Dessutom bör underhållsstödet som staten betalar ut tas bort helt och hållet. Då ökar de ekonomiska incitamenten att ha gemensam vårdnad. Dessutom bör det inte finnas någon underhållsplikt för den som endast är umgängesförälder, istället bör föräldrarna stå för kostnaderna i proportion till deras umgänge med barnen. Det uppmuntrar att båda föräldrarna delar lika på umgänget med barnen och att de samarbetar med varandra. Något som verkligen är till nytta för barnen!
MER INTRESSANT OM: VÅRDNADSTVIST, FÖRÄLDRAR, BARN, SOCIALTJÄNSTEN
29 kommentarer:
Tack, det där lät bra mycket bättre än hur det är idag. Alltså, ursäkta om jag är trög, men trots att jag hängt i de här kretsarna ett tag nu - är det verkligen så illa som du skriver - att en man som inte är gift med sin kvinna - blir underhållsskyldig när han erkänner faderskapet men inte får någon vårdnad om modern vägrar skriva på?
Scenario: kan en kvinna, i dagens Sverige 2010, skaffa barn med en man, få honom att skriva på faderskapet och sedan helt enkelt strunta i att skriva på papperet där hon godkänner hans vårdnad? Dvs fadern blir underhållsskyldig till ett barn som han inte har rätt att träffa? Det är liksom så uppåt väggarna sjukt om det är så, att jag inte ens kunnat föreställa mig det. Vad kan en man göra i ett sådant läget? Är det bara att betala och se glad ut? Finns det några rättsliga vägar att gå?
Ehh?
Om man får barn med en person som sedan visar sig vara helt omöjlig att samarbeta med, olämplig eller helt enkelt tröttnar och drar så ska man stå där med hela försörjningsbördan själv?
Om man får barn med någon och den får för sig att inte vara med och dela på ansvaret utan bara vill vara förälder ibland så ska denne även slippa försörjiningsansvaret och den som tar nästan hela det praktiska ansvaret ska även sköta försörjningen i stort sett själv?
Eller hur tänkte du?
Mathias!
Ja, tyvärr är det så det ser ut i dagens lagstiftning. En man som inte är gift med barnets sambo blir underhållsskyldig när han erkänner faderskapet, men han har ingen som helst rätt till vårdnaden om barnet. Det är beslutar mamman om.
Angående ditt scenario så är svaret ja. Om en man skaffar barn med en kvinna han inte är gift med så blir han underhållsskyldig för barnet när han erkänner faderskapet, men får ingen vårdnad. Vägrar kvinnan ge honom gemensam vårdnad så måste han stämma henne för att kunna yrka gemensam vårdnad. Det blir en civilrättslig process som han själv måste finansiera.
Mia!
Har inte folk ansvar att själva kolla upp vilka de skaffar barn med? Om man verkligen vill sitt barns bästa så ser man till att endast skaffa barn med dem som man kommer väldigt bra överens med och som man känner väl. Varför ska systemet gynna folk som inte planerar sitt föräldraskap på ett bra sätt och som inta skaffar barn med någon som man vet att man kan samarbeta med de kommande 18-20 åren?
Problem solved!
Jag ska hälsa alla föräldrar som kämpar i vårdnadstvister detta.
Mia!
Precis! Genom att ändra reglerna så vet alla vad som gäller vid en separation. Då ges det också tydliga incitament att endast skaffa barn tillsammans med någon som man kan samarbeta med om det skulle bli så att man väljer att separera. Vid en separation så är det också tydligt att det är bäst för både barnen och föräldrarna att man samarbetar.
Medborgare X, ibland har du dina ljusa stunder. Detta är en sådan stund.
Du menar på allvar att folk ska veta exakt vem de har att göra med eller att folk inte förändras och att det inte finns sidor hos den andra som först visar sig med tiden? Så varför skiljer sig då folk överhuvudtaget?
Alternativt incitament till ekonomisk utpressning? Du gör som jag säger ("samarbetar" på mina villkor) eller så får du ta hand om barnen och försörjning själv. Eko från en tack och lov svunnen tid.
Jätte bra och konkret o koncist skrivet MX! Det är ju ett utmärkt förslag för att få samarbeten att fungera bättre vid tvist om umgänge och vårdnad.
Både sociala och ekonomiska ansvaret följer båda föräldrarna.
Leroy
Leroy
Hur menar du då? Enligt ovan så kan ju den förälder som inte vill ta socialt ansvar även slippa det ekonomiska ansvaret. Bara rättigheter men inga skyldigheter alltså? Var tog barnets bästa vägen?
Eller innefattar detta att man även ska tvinga föräldrar att ta hand om barnen också? Och att barn ska tvingas till vv med ovilliga, psykiskt sjuka och missbrukande föräldrar? Var tog barnets bästa vägen?
Mia!
Naturligtvis ska man bara skaffa barn med en person som man känner väl och som man kommer bra överens om. Det är också viktigt att vara överens om att man vill ha barn tillsammans och hur man önskar uppfostra dem. Den stora skaran män och kvinnor har inga större problem att klara av detta. De klarar av att samarbeta även efter en separation och de inser att de båda är viktiga för barnen.
Har man inte det förtroendet och den förståelsen för varandra så ska man nog undvika att skaffa barn ihop! Detta förslaget ökar därför incitamenten för de föräldrar som gemensamt planerar och tar ansvar för de barn de sätter till världen tillsammans.
Tar man inte det ansvaret så får man också stå för konsekvenserna.
Mia!
Vilka föräldrar är det som inte vill "ta socialt ansvar"? Varför kommer det barn till världen där någon av föräldrarna inte skulle vilja "ta socialt ansvar"? Vad är det för "rättigheter" dessa föräldrar har?
Det finns inget i ovanstående förslag som hindrar en förälder att driva på att få enskild vårdnad och enskilt umgänge, men då får denne också ta den ekonomiska konsekvensen av det. Bättre hade då varit att aldrig ska barn med den någon som denne tycker är ovillig, psykiskt sjuk eller missbrukare! Att tänk efter före och att gemensamt planera för barnen tillsammans ska vara ledorden för alla som vill bli föräldrar!
Mia skriver:
"Om man får barn med en person som sedan visar sig vara helt omöjlig att samarbeta med, olämplig eller helt enkelt tröttnar och drar så ska man stå där med hela försörjningsbördan själv?"
Menar du att om två föräldrar inte kan samarbeta så har den ena (läs: mamman) rätt att dra med barnen, att undanhålla barnen från den andra föräldern (läs: pappan) och *tvingas* "stå där med hela försörjningsbördan själv"?
Saken är väl den att mamman har all möjlighet att göra sig av med pappan, men riskerar aldrig att stå med hela försörjningsbördan själv.
Det är väl dessutom så att om pappan inte vill erkänna faderskapet så kan mamman tvinga fram ett faderskapstest genom blodprov på pappan och barnet. Men om mamman inte vill erkänna pappan så kan inte han tvinga fram motsvarande test.
Det innebär att en mamma alltid kan få delad försörjningsbörda, men pappan kan aldrig vara säker på delad vårdnad.
Utifrån Medborgare X förslag kanske fler mammor sluta med sina försök att hindra pappor från att träffa sina barn, eftersom de då inte får ekonomisk hjälp.
De största vinnarna är då barnen såklart som får två föräldrar.
Ekonomisk vinning eller förlust är en bra drivkraft till sammarbete för en mamma som i dagens läge inte behöver anstränga sig alls för att få underhåll, barnbidrag mm.
Medborgare X
Ditt resonemang att man får skylla sig själv om man råkar välja fel partner tycker jag är, ja jag vet inte vad jag ska säga. Jag ska veta om någon kommer att flippa ut på ett sätt eller annat alltså? Att det skulle drabba barnen är däremot absolut absurbt.
Ja enligt dig ska man ha rätt till sina barn men samtidigt kan de som inte vill/kan ta ansvar även befrias från försörjning, inga skyldigheter alltså.
Access
Du pratar om svikna föräldrar jag pratar här om svikarföräldrar. Du pratar om föräldrar som vill samarbeta jag pratar om föräldrar som inte vill/kan det. Du pratar om faderskapstest och jag pratade om ekonomi?
Lilla My (och övriga)
Problemet är bara att detta är en lilka ensidig lösning som de problem svikna pappor pekar på. Visst ska man se till att en förälder inte kan manövrera ut den andra och att ekonomi inte är en bidragande orsak till detta. Men ska svikna föräldrars behov tillgodoses på bekostnad av de som drabbas av svikarföräldrar?
Mia!
Vadå råkat välja fel parter? Klara inte du av att ta ansvar för vem du skaffar barn med? Hoppas du bara i säng med vem som helst? Tänker inte du alls på de barn du är på väg att sätta till världen? Talar du inte med din partner innan ni gemensamt tar ert beslut att skaffa barn ihop?
Mia!
Vadå rätt att skaffa barn? Man är faktiskt två som skaffar barn tillsammans! Inget barn blir till utan att två personer gör en gemensam handling! Kvinnor har dessutom möjligheten att göra abort om de råkar bli gravid med "fel" partner!
Medborgare X
I agree to disagree :)
Mia!
Vad är det du inte håller med om? Att kvinnor har möjligheten att göra abort? Att det är två personers gemensamma handling som behövs för att sätta ett barn till världen? Att man ska diskutera och komma överens med sin partner innan man sätter ett barn till världen?
Mia, det var verkligen ett dumt försök att slippa svara på mina motfrågor.
Menar du verkligen att en förälder som upplever att den andra föräldern inte vill samarbeta har rätt att ta barnet från den andra föräldern (vilket är en förutsättning för det du skriver om att "stå där med hela försörjningsbördan själv")? Troligtvis är "inte vill samarbeta" en subjektiv upplevelse. Vad har den andra föräldern att säga om den tolkningen? Det är nämligen inte helt ovanligt att en pappa inte vill göra allt på samma sätt som mamman helst vill (uppfostran, klädsel, dagliga rutiner etc) och att mamman då menar att pappan "inte vill samarbeta".
Dessutom behöver en förälder aldrig stå utan delad försörjning. Det ombesörjs av staten på ett eller annat sätt. I de allra flesta fall är det mamman som får pengarna.
Medborgare X
Du och jag har inte samma uppfattning i frågan och jag tror vi nått den punkt där vi får agree to disagree, iaf har jag det.
Access
Du diskuterar en sak och jag en annan. Det var liksom du som bytte ämne ;) Jag är överens i frågan om att en förälder inte ska kunna "ta barnen" från en annan förälder. Det jag vände mig mot var i mitt tycke en ogenomtänkta "lösning".
Och så är det väl när man stiftar lagar och regler. Alla perspektiv måste tas i beaktande. Därför tar det även ofta tid. Olika behov ska jämkas ihop och man måste undersöka hur lagen slår mot olika individer och grupper. Och i detta fall tyckte jag alltså att förslaget var ogenomtänkt och tror att det finns andra och bättre lösningar som gynnar fler, dvs största möjliga lycka för största möjliga antal.
Mia!
Ja, jag inser också att vi inte har samma uppfattning. Du ser den andre förälderns viktigaste uppgift att betala pengar, att vara en vandrande plånbok. Jag ser den andre förälderns viktigaste uppgift att vara en daglig del av barnets liv.
Medborgare X
Fel, det är vad du tror (vill tro?) att jag tycker och tänker. Men som sagt vi kommer inte längre.
En sak som inte berörts är att en far inte kan begära eller förhindra en abort.
Har föräldrarna gemensam vårdnad så skrivs barnet oftast hos modern även om föräldrarna har växelvis boende. Detta innebär ekonomiska och juridiska fördelar i mycket stor och avgörande betydelse i många och viktiga frågor.
Att skaffa barn med en kvinna är ungefär detsamma som att stoppa ett mynt i en enarmad bandit och det leder till högsta vinsten. Då ropar plötsligt den enarmade banditen. Vinsten är min! Vinsten är min!
Känns inte agerandet igen.
Mycket välskriven blogg igen Medborgare. Grattis!
Tommy!
Nu tycker inte jag att män ska ha rätt att varken begära eller förhindra abort. Det är trots allt kvinnan som bär på barnet. Förmånen att göra abort tycker jag kvinnor är väl värda att ha. Det är en förmån jag väl förunnar dem. Dock är det tveksamt om abort skall vara gratis tillgänglig av samhället. Det är trots allt ingen sjukdom och kvinnor har alla möjligheter att använda preventivmedel om de inte vill bli gravida.
I övrigt har du helt rätt vad gäller de lagar och praxis som gäller vid gemensam vårdnad och växelvis boende. Vill samhället verkligen ha ett jämställt föräldrarskap så borde det gälla även i dessa fall. Mammor och pappor måste behandlas lika i alla avseenden.
Jag vet också kvinnan har ensamrätt när det handlar om abort. Det är hur denna ensamrätt har fungerat i några fall jag känner till som jag tycker är stötande. Kvinnan diskuterar en eventuell abort med abortrådgivare eller vänner men inte med den blivande fadern. Han kanske får besked att han blivit pappa en tid efter barnets födelse och det i form av ett brunt kuvert och en kallelse för att göra en faderskapsbekräftelse på socialtjänsten.
I Gävle finns en Stiftelse Stickan som på 90 talet sökte kontakt med frånvarande fäder som blivit far mot sin villja. I en rapport som skrevs kring detta att det glädjande nog var relativt lätt att få dessa att bli närvarande fäder. Problemet var att många mammor ville vara ensam med sina barn, så det ledde till flera långa vårdnadstvister.
Vill gärna försöka förtydliga en viktig sak att skilja på. På blanketten som man skriver under för en faderskapsbekräftelse finns också en ruta för modern att göra en bekräftelse för GEMENSAM VåRDNAD. Skriver hon inte under har hon ENSAM VåRDNAD och fadern ingen del i den juridiska vården utan är en så kallad UMGÄNGESFÖRÄLDER. Kring detta får fadern ofta ingen information om, bara en kopp kaffe. Dessutom vet de flesta män inte något om detta eller om VåRD av barnet (vilket handlar om umgänget t.ex. torsdag till tisdag varannan vecka och den vanligast formen i dag är ett VÄXELVIS BOENDE dvs. den dagliga vården av barnet delas lika. Då har vi GEMENSAM VåRD. Detta kan vara förvirrande men det är de juridiska uttrycken som man bör skilja på.
Modern kan gå med på ett umgänge med barnet, men som förälder är man helt utomstående rent juridiskt och du har ingen rätt i övrigt om modern inte vill det.
Vill inte modern att fadern har ett umgänge med barnet måste man gå till Tingsrätten och yrka på umgänge med barnet, samtidigt bör man då samtidigt yrka på gemensam vårdnad.
Ville gärna förtydliga ovanstående så har du möjlighet att förtydliga din ingress. Jag misstänker att du för kommande bruk gärna vill förbättra den och jag är mycket imponerad av ditt utarbetade förslag och hoppas du kommer att använda den vid flera tillfällen.
Att det föddes barn som hade föräldrar som inte har en relation tillsammans är ju inget nytt.
Har ju hänt i alla tider. Skillnaden från då och nu är väl att männen inte kan smita undan som man gjorde förr.
Nu är det ju ändå knappt hundra år sen som underhållsbidraget infördes och gjorde det möjligt för kvinnor att kunna behålla sitt barn trots att de var ensamma. Sen senare i seklet började man avkräva männen det ansvaret.
Med det historiska perspektivet så är dina förslag rätt intressanta.
Anonym 11:23!
Smita undan? Barnen var ju kvinnans egendom, då som nu. Att ta ansvar innebär att ha samma möjligheter att få vara en del av barnets uppväxt, inte att tvingas bort från barnet och sedan bara stå för notan. Det bästa för barnet är att det får möjlighet att vara tillsammans med båda sina föräldrar.
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!