28 juli 2010

Pride - var tog toleransen vägen?

Medborgare! Idag drar Stockholm Pride igång på fullt allvar, större än någonsin tidigare. Det hävdas ofta att Pridefestival är ett arrangemang för att manifestera kärlek och tolerans. Att det är en stolt kamp för demokratin och alla människor lika värde. I centrum står naturligtvis kampen för HBT-personers rättigheter (men i vanlig ordning verkar det inte vara lika viktigt att kämpa för skyldigheter). Landets politiker vill naturligtvis spegla sig i ljuset av allt glam och glitter, allt för att framstå som så toleranta och HBT-vänliga (och feministiska) som möjligt.

Men hur representativa är egentligen Priderörelsen för landets alla HBT-personer? Och hur toleranta är de själva mot andra människor, som har en annan sexualitet och som vill leva sina liv på ett annat (vanligare) sätt?

Först och främst kan man konstatera att Priderörelsen och Pridefestivalen inte är speciellt representativ för landets stora massa av HBT-personer. De allra flesta HBT-personer är precis som alla andra. De lever sina liv i tysthet, går till jobbet varje dag, betalar sin skatt och gör rätt för sig själva. Inte heller går de runt och manifesterar sin sexualitet heller. Alla bögar gillar inte schlager, glam och glitter! På den punkten bygger nämligen Pridefestivalen till stora delar på rena fördomar om HBT-personer!

Precis som Björn Andersson skriver så stänger Pride ute stora delar av HBT-kollektivet, dels på grund av att det är dyrt att delta, men framför allt för att hela arrangemanget inte alls är speciellt representativt för alla HBT-personers syn på sig själva och sin sexualitet. Alla HBT-personer känner sig helt enkelt inte välkomna i Pridefamiljen!

Pride har med tiden fått allt mer politisk betydelse. Det har blivit en arena för att bedriva lobbyverksamhet med syfte att ge HBT-personer rättigheter som inte ens heterosexuella har. I dagarna har till exempel Miljöpartiets Helene Sigfridsson krävt att lesbiska par ska få dubbelt så stora chanser att få barn via insemination eller konstgjord befruktning än vad barnlösa heterosexuella par har, naturligtvis på skattebetalarnas bekostnad! Diskrimineringsombudsman Katri Linna hävdar dessutom i en debattartikel i DN att HBT-personer har ett större vårdbehov än befolkningen i stort och att sjukvården måste anpassas efter HBT-personers krav och önskemål! Återigen är det tydligen frågan om att skattebetalarna fritt ska tillhandahålla allt som HBT-personerna pekar på. Det är ju deras rättighet!

Mest karakteristiskt av allt är de manshatande feministiska idéer som sprids i samband med Pride. Störst av allt är hatet mot de heterosexualla och då speciellt de heterosexuella männen. Heterofobin och manshatet blommar ut i full prakt i när Elin Grelsson skriver sin debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon vill inte att människor bara ska visa tolerans mot HBT-personer, utan vill utmana och krossa hela heteronormen och allt som förknippas med den. Tvåsamheten ska krossas. Kärnfamiljen ska krossas. Könsrollerna ska krossas. Manligheten ska krossas.

Elin Grelsson menar nämligen att så länge samhället accepterar heteronormen så kommer HBT-frågor ses som särintressen för den grupp som berörs och fördomarna kring HBT-personer kommer att bestå. Att, precis som Svensson säger, den överväldigande delen av alla människor alltid har varit, är, och kommer att vara heterosexuella verkar inte vara så viktigt för Elin Grelsson! Majoriteten ska krossas! Toleransen är noll!

Vad Elin Grelsson helt verkar ha missat är att det är just fenomen som Pride som upprätthåller bilden av HBT-personer som annorlunda. Hela Pridefestivalen bygger till stora delar på fördomar om HBT-personer och det är främst en liten klick av (ofta feministska) personer som aggressivt hävdar HBT-personernas särart.

De flesta HBT-personer säger nämligen precis som skådespelaren Tommy Nilsson:
"Jag är homosexuell, så vad är det med det?"
Samma sak gäller för den stora merparten av Sveriges alla heterosexuella medborgare. De rycker på axlarna och tänker inte mer på det. De bryr sig inte om vilken sexualitet som släktingen, grannen eller arbetskompisen har. De bryr sig inte om Pride. De är nämligen toleranta mot sina medmänniskor!

32 kommentarer:

Mia sa...

När Tommy Nilsson sa detta för ca 50 år sedan splittrade det familjen och kostade honom jobbet. Min övertygelse är att Pride bidragit till att det mycket riktigt ser annorlunda ut idag. Pride är även så mycket mer än det mediavänliga schlager, glam och glitter.

http://www.stockholmpride.org/2010/Program/

Någon rörelse är dock inte Pride det är en, om än en av de största, av många HBT-festivaler.

Hans sa...

Bra skrivet! Tyvärr upplever jag, som en av landets alla homosexuella, inte alls speciellt mycket samhörighet med RFSL och rörelsen bakom Pride. Dels känner jag inte alls igen mig i den bild av homosexuella som förmedlas via Pride. Jag är ingen schlagerbög. Jag är en helt vanlig människa som lever ett helt vanligt svenssonliv. Sen tycker jag att hela retoriken kring Pride är så aggresiv och antiheterosexuell. Det gör mig väldigt rädd. De flesta av mina vänner är hetero och det har jag inga som helst problem med.

Komplex sa...

Medborgare X:

En alldeles utmärkt och saklig kritik av detta spektakel som kallas Pride-festivalen. Jag håller med dig i det mesta och framförallt så visar du att det går att vara kritisk utan att för den skull kritisera personer för deras sexuella läggning. Att Pride handlar om en subkultur (om än en stark sådan med många duktiga lobbyister) nämns aldrig. Jag vet att antalet hbt-personer som inte bekänner sig till denna manifesterade kultur är stor, förmodligen mer än hälften, men det nämns sällan. Istället förväntas vi fördomsfullt ta åt oss bilden att ALLA homosexuella skulle vilja bete sig som parad-transorna om de bara fick.

Jag vill lyfta fram den mycket speciella tolkning av könsmaktsordning som florerar under ytan hos hos de personer som du citerar, nämligen att heterosexuellas (män givetvis) strävan att _förtrycka_ personer med annan sexuell läggning. Katri Linnas artikel svävar inte mycket på målet att det skulle handla om förtryck och medvetet förakt.

Tvärtom tror jag att de flesta så kallade diskriminerade förväntar sig att det just handlar om illvilliga fördomar, medan det i själva verket handlar om empati och överdriven omsorg att hantera i en ovanlig situation.

Juristen sa...

Mycket bra text! Pride och RFSL har växt fram som en ny maktfaktor på den politiska scenen och skall därför granskas kritiskt på samma sätt som andra liknande organisationer. Denna sakliga och kritiska granskningen saknas dock helt i gammelmedia. Därför är ditt debattinlägg extra viktigt.

Jerry sa...

Som vanligt så är du konstruktiv och jag håller med dig till viss del gällande Pridefestivalen. Det är för mycket fokus på skillnaderna och jag tycker faktiskt att det är lite väl vänstervridet bland de som bestämmer gällande Pride. Jag har lite svårt för den ibland aggressiva framtoningen, likt det som Grelsson saluför i sin artikel.

Men jag tycker att Pridefestivalen behövs. Det är många, och då speciellt de yngres enda möjlighet att våga vara sig själv fullt ut. I det hänseendet så fyller Pride en viktig funktion.

Men jag måste också säga att jag tycker att oftast så blir det just den här veckan när HBT lyfts fram lite extra väldigt tydligt hur inskränkta och otäcka vissa människor faktiskt kan vara. En del kommentarer skulle aldrig kunna skrivas om andra grupper utan att det skulle bli ett jävla liv, men det är precis som om det är helt OK när det handlar om HBT. Det är likadant varje år.

Därför är det uppfriskande att läsa ditt inlägg som är konstruktivt och bygger på sunt förnuft, även om jag inte håller med dig i alla delar.

Nicklas Eriksson sa...

Verkar som om du skiter ner dig över rena struntsaker. Liknar faktiskt inte så lite det ständiga gnällandet om invandringen från Sverigedemokrater och annat ljusskyggt pack.

Om du tror att bögpropaganda kommer att påverka dig i sydlig riktning, tja, då kanske du har anledning att oroa dig. Men om du känner dig trygg i din sexualitet borde inte Grelssons dumma svada vara något problem, eller?

Komplex sa...

Fler som skriver i samma anda:

http://blogg.aftonbladet.se/proffstyckarna/2010/07/pride-har-bade-segrat--och-misslyckats

Sedan förstår jag inte vilken bögpropaganda som åsyftas i kommentaren ovan. Ingen? av de personer som kritiseras är ju HBT-person, det handlar om vänster-opportunister som tar chansen att vinna "billiga" ideologiska poäng.

Medborgare X sa...

Mia!

Jag håller med dig att det har hänt väldigt mycket de senaste 50 åren och att situationen ser väldigt annorlunda ut för homosexuella idag jämfört med när Tommy Nilsson kom ut. Samhället är inte lika litet och homogent som det var då. Pride har kanske haft en viss del i detta, men framför allt beror det på att hela samhället har öppnat sig och välden har minskat. Den stora förklaringen till att så har skett är den teknikutveckling som varit, telefon, TV, kommunikationer, Internet, allt har det bidragit till att göra världen mindre och mer öppen.

Medborgare X sa...

Hans!

Det är just det jag försöker säga, att den stora merparten av alla hetrosexuella och HBT-personer är just som vanliga svenssons. Att de umgås med varandra utan att fundera speciellt mycket på den andres sexualitet. Det är bara en sekundär sak. Det viktiga är att se varandra som individer och att tolerera varandras eventuella olikheter (vad de än må vara).

Medborgare X sa...

Komplex!

Tack för dina synpunkter och för att du observerar att detta inlägg på intet sätt är någon kritik mot HBT-personernas sexuella läggning. För på den punkten vill jag verkligen klargöra att alla människor har all rätt i världen att ha vilken sexuell läggning de så önskar.

Jag håller med i mycket av det du skriver. Pridefestivalen har en alldeles uppenbar tendens att schablonisera bilden av homosexuella, en bild som också många av de homosexuella kändisar som ofta syns i TV bidrar till att upprätthålla. HBT-personer trycks på detta vis in i en (av Priderörelsen uppsatt) mall. Men hur representativa är RFSL och Priderörelsen för hur HBT-personer är och förväntas vara?

Till detta kommer den underliggande feministiska indoktrineringen att kvinnor och HBT-personer skulle vara "förtryckta" och "underordnade" de heterosexuella vita männen. RFSL och Pride bygger numera på detta politiska budskap och de är ännu en lobbygrupp som pressar på politikerna att acceptera denna världsbilden. Pride handlar inte längre om ett budskap om kärlek, mångfald och tolerans. Det är numera till stora delar ett budskap om hat mot heterosexuella och då speciellt mot heterosexuella män!

Anonym sa...

Intressant läsning. Första inlägget jag läser som inte bara är en passiv hyllningskör till Pride. Kul med nån som vågar ifrågasätta och se lite andra perspektiv!!

Medborgare X sa...

Juristen!

Visst har Pride och RFSL vuxit fram som en ny maktfaktor på den politiska scenen. En tydligt radikalfeministisk och vänsterinspirerad maktfaktor!

Tyvärr tillhör det inte vanligheterna att kritiskt granska rörelser som har sin hemvist inom feminismen och till vänster på den politiska skalan. Kultureliten och mediaeliten har ju också sina sympatier där. Så de agerar istället megafon är den typen av maktfaktorer och lobbyorganisationer!

Det är därför det saknas sakliga och kritiska granskningen av organisationer som RFSL och Pride i gammelmedia!

HumanLabRat sa...

Medborgare X:
Hur troligt är det att majoriteten kommer att krossas egentligen? Det verkar ju nästan som att du är lite rädd för att HBT-folket ska ta över jordklotet och tvinga dig till saker du inte vill! Pride-festival är det en gång om året och ändå är det något som fortfarande år 2010 får moralpaniken att flöda. Detta är ett ickeämne och det finns mycket viktigare saker att diskutera än att "transorna" på gatan inte representerar alla bögar! Det är väl för sjutton festival och fest och inte ett naturalismdrama!!!

Medborgare X sa...

Jerry!

Jag tror du har helt rätt i att Pridefestivalen behövs och fyller en viktig funktion för många. Och kanske just, som du skriver, för de yngre som behöver en plattform för att våga vara sig själv fullt ut. Den delen av Pride var ju också dess ursprung, en manifestation för kärlek, mångfald och tolerans.

Men med tiden har Pride allt mer överskuggats av ett aggressivt politiskt budskap baserat på radikalfeminism och vänsterideal. Det handlar då inte längre om kärlek. mångfald och tolerans. Det är inte längre alla människors lika värde som står i fokus. Utan istället handlar det mer och mer om ett förakt och ett hat mot heterosexuella och speciellt då mot heterosexuella män.

Debattartikeln av Elin Grelsson är ett typexempel och idag verifieras den bilden av en nya debattartikel i samma ämne av Felix König från RFSL Ungdom. Den visar att det numera handlar om makten att krossa majoritetens sexualitet, heterosexualiten. Inte att vi alla ska tolerera varandra och acceptera varandra som vi är.

Medborgare X sa...

Nicklas!

Tack! Man vet att man pekar på en känslig punkt när motståndarna börjar ägna sig åt personangrepp istället för att komma med sakargument!

Anonym sa...

Det bästa jag läst på länge. Faktiskt. Ren argumentering. Lättläst. Lättfattligt. Sakligt. Konstruktivt. Efterlängtad inbrytning. Vågar jag säga att jag är heterosexuell, vit man, svensk dito, utan att bli "lagvitehotad" i mitt eget land? Och... om det inte handlar om livshotande sjukdom så vill jag gärna behålla den biten av mina skattepengar och lägga på annat för det finns andra saker som är otroligt mycket viktigare - för alla. Att ta för sig på andras bekostnad är som att begära att få respekt, men äkta, ärlig respekt kan bara förtjänas. Tack för ordet!

Anonym sa...

"Alla bögar gillar inte schlager, glam och glitter! På den punkten bygger nämligen Pridefestivalen till stora delar på rena fördomar om HBT-personer! "

Nej. Lägg märke till ordet "festival", inte manifestation, demonstration eller något annat utan: festival.

Annars håller jag med dig i mycket av vad du skriver, men jag har länge stört mig på den del av kritiken som handlar om sexuella inslag som visas upp, extravaganta utstyrslar och liknande. "Vafan jag har inget emot homosexuella men varför ska de hålla på och böga sig offentligt för?". Det är ju festival. Sett ur ett större (internationellt) perspektiv så är det ju en väldigt återhållsam festival. På gott och ont naturligtvis.

Paradoxen är att vårt samhälle skulle ha väldigt svårt för en festival av samma typ, fast utan hbt-inriktning. Kan inte se att det skulle tillåtas i någon stad, och än mindre med så pass framträdande deltagare. Lite dubbelmoral där.

Medborgare X sa...

Anonym 07:23!

Visst är Pride en festival, men det är också en politisk manifestation. Själva festivalen är numera bara en del av Pride. Och det är helt OK att de homosexuella (och alla andra som så önskar) visar upp sig i extravaganta utstyrslar. Men samtidigt ska man ha klart för sig att de som gör det på intet sätt representerar alla HBT-personer! De flesta HBT-personer är, precis som de flesta heterosexuella, helt vanliga smågrå svenssons.

För övrigt har det under de senaste årtiondena funnits mängder av liknande festivaler över hela landet där folk har klätt sig i extravaganta utstyrslar. För tio år sedan hade nästan varenda småstad en stadsfestival med sambatåg och karnevalsorkestrar. Helt utan någon som helst HBT-inriktning! Så det där med dubbelmoral föll visst platt till jorden!

Anonym sa...

Som homosexuell kan jag bara konstatera att det är få saker som skapar så mkt fördomar om homosexuella som just Pride-festivalen. Den bidrar mest till att befästa ett "vi-och-dom" och har genererat en intolerant "med oss eller mot oss"-attityd. Trist utveckling som dessutom verkar accelerera. /Johan

Bo Grahn sa...

Bra skrivet!

Det mothugg man får brukar vara av
den typen som kännetecknar personangrepp:
"Du reagerar mot Pride för att du är osäker
i din egen sexualitet".
Aldrig en sakdebatt utan istället
kastar motståndaren över DIG och
DIN person.
Så är är det för mig.

Anna sa...

Som bi-sexuell äldre kvinna, "Golden Lady", kan jag bara hålla med i det mesta som står i artikeln. Pride kan och bör diskuteras, innehållet på vagnarna, musiken, ståhejet osv. Ändå har jag sett en del programpunkter i katalogen som känns viktiga och nödvändiga, som tex. transsexuellas rättigheter.Mycket kan ifrågasättas. Har Pride verkligen ökat toleransen, eller har P ökat intoleranssen, både inom hbtq-rörelsen och mot samhället i stort? Det sega arbetet har väl dock utförts av RFSL, som inte skall förväxlas med Pride, även om det finns överlappningar och samarbete.

Access sa...

Jag instämmer i det mesta av kritiken mot Pride. Varken de eller RFSL representerar mig. Som homosexuell sympatiserar jag med mycket av vad de står för. Men som man - och trygg i min könsidentitet - känner jag mig som nåt katten släpat in när jag tar del av debatter och diskussioner.

Samtidigt finns det ett annat perspektiv.
Harvey Fierstein förklarar det rätt bra i det här klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=0_OQeA3GiRw

Det är inte de "vanliga" homosexuella, de som aldrig syns i festival eller vardag, som drivit kampen för homosexuellas mänskliga rättigheter dit där vi är idag. Men de är med och äter frukterna av det mångåriga och ofta utsatta arbete som bedrivits av öppna och därmed provokativa homosexuella.

Själv är jag helt öppen i min vardag, och har så varit i 25 år. På jobbet, i släkten, min man och jag går hand i hand på stan. Jag har inte längre något behov av att bli "representerad". Jag har gjort mitt i det politiska arbetet och driver det vidare på individplanet genom att synas i människors vardag. Det får räcka.

Men för den som är ung och växer upp på orter där toleransen är liten, finns fortfarande ett behov av att lära sig våga synas. Att ta det steget ut. Här tycker jag att Pride och RFSL fyller ett behov, men det är samtidigt tråkigt att organisationerna till så stor del ägnar sig åt en ideologisk fostran in i radikalfeministiskt offertänkande. Det är inte vad de unga behöver.

Lasse B sa...

Pridefestivalen är väl lika representativ för oss bögar som Storsjö-yran är för jämtar eller Vattenfestivalen för stockholmare. Varför skulle den vara representativ? Den är väl inget j-vla parlament utan just en festival för dem som känner för att partaja. Alla vill inte transa och dansa samba. Det är helt OK. Själv har jag alls ingen lust, men att det för den skull är fel på Pride har aldrig fallit mig in.

De politiskt korrekta åsikter om prostitution, pornografi, könsroller, sexualitet, patriarkat, invandring, insemination, tvångssterilisering, adoption etc. som framförs på denna festival skiljer sig tyvärr inte nämnvärt från vad som tuggas i Almedalen eller Riksdagen. KD gnäller och SD är portat - övriga sjunger numera med i de slitna refrängerna. Dessa snarlika nyanser av beige står i kontrast till det fyrverkeri av färger som man kan se under paraden.

Istället för att ropa på ännu mera beige så önskar jag att Pride var mycket mer provokativt på den ideologiska nivån. När får man höra Lars Vilks som talare istället för Magdalena "korrektast av alla" Ribbing?

Access sa...

Rätt, Lasse B!
De representerar ingen av oss, men problemet är att de ibland talar som om de gjorde det.

Instämmer även om Lars Vilks (eller liknande). När får vi höra mer av såna som Pelle Billing än såna som Tiina Rosenberg? Pelle är säkert intresserad, men är Pride-organisationen det?

Medborgare X sa...

Johan!

Ja, det har du tyvärr helt rätt i. Det visar ju om inte annat Priderörelsens agerande gentemot Kristdemokraterna och Göran Hägglund. Det finns inte mycket tolerans från Priderörelsens sida gentemot dem, snarare tvärtom!

Medborgare X sa...

Anna, Access och Lasse B!

Tusen tack för er kommentarer. Det är extra värdefullt att få lite synpunkter från insidan så att säga. Det jag kritiserar är som sagt inte själva Pridefestivalen som sådan, utan att den har politiserats baserat på ett radikalfeministiskt vänsterperspektiv och att de som står bakom detta utger sig för att tala för hela HBT-kollektivet. Än värre är den uppenbara intolerans mot heterosexuella och då speciellt heterosexuella män som blir allt mer uppenbart. Det som en gång var en festival för kärlek, mångfald och tolerans blir tyvärr allt mer en festival av hat och intolerans.

krank sa...

Tydligen har du inte tagit dig de minuter det tar att läsa på om heteronormen - heterosexualitet är inte samma sak som heteronorm eller tvåsamhet.

Medborgare X sa...

Krank!

Jodå, jag är fullt medveten vad som menas med heteronormen. Tyvärr har många inom HBT-rörelsen svårt att acceptera att majoriteten av alla människor är heterosexuella och lever i tvåsamma relationer. Har man svårt för majoritetens sätt att leva så har man också svårt för demokrati!

Access sa...

krank!

Tyvärr är det många queer-mullor som tror att det är "fel" att leva i heterosexuell tvåsamhet bara för att att man är emot heteronormen. Här måste man hålla isär vad som är normerande för andra från rättigheten att ordna sitt liv efter eget huvud - även om det innebär att man väljer heterosexuell tvåsamhet.

Det kan aldrig vara "fel" att leva traditionellt heteroliv i parförhållande om det är vad man vill.

Själv har jag valt homosexuell tvåsamhet, och jag skiter fullständigt i om religiösa fundamentalister (eller andra) anser det vara "fel".

Mia sa...

Inte har väl många inom HBT-rörelsen svårt att acceptera att majoriteten är heterosexuella och lever i tvåsamma relationer? De flesta är fö som du själv påpekar rätt heteronornmativa. Det många vill är ju bara fortsatt ökad accepteras även för det ickeheteronormativa.

Tack för klippet Access. Kan bara instämma!

Anonym sa...

Oerhört bra skrivet! Jag blir så himla trött på hbt-rörelsens intolerans mot vanligt folk!

Niklas sa...

Jag tycker det är konstig kritik av Pridefestivalen. Pridefestivalen består ju av ett brett program av musikunderhållning och politiska seminarier som kan tilltala många och även om man är en vanlig "Svensson-bög" så kan man ju tycka det är kul med fest och glam och man kan även då tycka att Pride är en viktig manifestation för HBT-personers rättigheter som faktiskt bidraget till att det är lättare att leva som vem som helst trots att man är HBT-person (Tyvärr tror jag dock att din beskrivning av det är lite väl positiv. Jag kommer från landsbygden och där finns väldigt mycket fördomar kvar). De flesta som deltar i Pride är nog, oavsett sexuell läggning, rätt vanliga människor till vardags.

Sen är det sant att media ofta fokuserar på en ganska liten del av Pride och att bilden blir lite snedvriden, men det är ju snarast medias fel.

Sen undrar jag:
Vad är det för skyldigheter som HBT-personer har eller borde ha, men som inte diskuteras på Pride?

På vilket sätt är Pridefestivalen intolerant mot heterosexuella? Det har jag inte upplevt alls. Att det pratas om att krossa heteronormen är inte samma sak som att man vill krossa heterosexualiteten utan det handlar ju just om att det inte ska finnas en norm som säger att det är mer "naturligt" att vara heterosexuell och leva i kärnfamilj.

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!