Medborgare! Vad är det som styr vad gammelmedia och deras journalister väljer att skriva om? För snart ett år sedan släppte Monica Antonsson boken Mia - sanningen om Gömda (som nu även finns som pocket), där hon på punkt efter punkt avslöjade att Liza Marklunds bok Gömda var en bluff. Hela den bild av Mia Eriksson och hur hon skulle ha blivit hotat, slagen och jagad av sin före detta man, för att till slut ha fått asyl i USA eftersom Sverige inte kunde skydda henne, krackelerade totalt. Denna bild hade Mia Eriksson själv kommunicerat i diverse intervjuer i tidningar och TV. Samma bild hade Liza Marklund skrivit om i mängder av krönikor och artiklar. Dessutom hade de gemensamt förmedlat denna bild för riksdagsledamöter och andra höga beslutshavare i syfte att sprida sitt radikalfeministiska budskap. Liza Marklund hävdade till och med att hon hade bevis för att allt var sant på sin vind!När detta politiska projekt avslöjades av Monica Antonsson förhöll sig media ytterst passiva och gjorde allt för att tysta ner avslöjandet. En feministisk "sanningen" var dock på väg att avslöjas när detta diskuterades allt intensivare i bloggosfären. Och ett sådant avslöjande fick absolut inte ske! Därför lät Aftonbladet Mia Eriksson få gråta ut och gå till motangrepp mot Monica Antonsson på helsidesuppslag efter helsidesuppslag, utan att Antonsson själv fick komma till tals. Allt för att skydda Liza Marklund och för att upprätthålla bilden av att historien i Gömda visst var sann.
Samma agerande går igen gång på gång i gammelmedia. Så länge reportagen uppfyller myterna som könsmaktsordningen är uppbyggd kring, att män är skurkar och kvinnor är offer, publiceras artiklarna utan någon större granskning. Men om historien handlar om det omvända riskerar den att ifrågasätta den bild av män och kvinnor som feminismen förmedlar. Då krävs det väldigt mycket för att gammelmedia ska publicera den typen av reportage.
Suzanne Kordon och bokaktuella Ingrid Carlqvist skriver om detta på Newsmill. De pekar på att pappor diskrimineras av journalister när det gäller journalistik om jämställdhetsfrågor som partnermisshandel och vårdnadstvister. Så länge historien bygger på synen att pappor är elaka förövare som misshandlar och våldtar samt att mammor är tappra änglar som gör allt för att skydda sina barn från dessa hemska pappor, så har svenska journalister inga som helst problem att skriva om ämnet. Kordon och Carlqvist pekar på att det skrevs spaltkilometer om lilla Alicia vars pappa kidnappade henne 2007. Ingen redaktion tvekade inför att publicera artiklar om den förtvivlade mamman Maria Elfversson. Kalla Fakta följde till och med mamman till Kambodja där pappan gömde sig.
Suzanne Kordon och bokaktuella Ingrid Carlqvist skriver om detta på Newsmill. De pekar på att pappor diskrimineras av journalister när det gäller journalistik om jämställdhetsfrågor som partnermisshandel och vårdnadstvister. Så länge historien bygger på synen att pappor är elaka förövare som misshandlar och våldtar samt att mammor är tappra änglar som gör allt för att skydda sina barn från dessa hemska pappor, så har svenska journalister inga som helst problem att skriva om ämnet. Kordon och Carlqvist pekar på att det skrevs spaltkilometer om lilla Alicia vars pappa kidnappade henne 2007. Ingen redaktion tvekade inför att publicera artiklar om den förtvivlade mamman Maria Elfversson. Kalla Fakta följde till och med mamman till Kambodja där pappan gömde sig.
Men när Ann-Louise Valette kidnappade sina två pojkar förra hösten var det stört omöjlig att få samma journalistera att skriva om ämnet. Då blev det kalla handen inte bara från journalisternas sida, inte ens de svenska myndigheterna la några strån i kors för att söka efter pojkarna. Pappan, Georg Pesor, tvingades själv resa från Australien till Sverige för att på egen hand leta efter pojkarna. Efter att ha varit försvunna i sex månader fann Georg Pesor till slut sina söner, tillsammans med deras mamma, hos pojkarnas morföräldrar. Fem minuters bilfärd från polisstationen i Västerås!
Hela historien om Georg Pesors kamp för sina barn kan man nu läsa i Ingrid Carlqvist nyutkomna bok Inte utan mina söner. En bok som Medborgarperspektiv har läst och verkligen kan rekommendera! Även Jerry, Pelle Billing, GenusMagazinet, Lilla My, Daddy, GenusNytt, Ann-Mari Maukonen, Ann-Helena Rudberg och Vanliga Pappor har skrivit om boken.
Frågan är nu hur gammelmedia kommer att behandla Ingrid Carlqvist och den nyutkomna boken. Även den här boken avlivar en del feministiska myter och avslöjar att den bild som vanligtvis förmedlas i gammelmedia om ondskefulla pappor och oskyldiga mammor inte stämmer. Kommer gammelmedia att försöka osynliggöra och tysta ner även detta avslöjande? Eller kommer det att göras försök att svartmåla henne och boken?
Ingrid Carlqvist har förberett sig på samma sätt som Monica Antonsson, hon har startat en blogg om den nya boken!
4 kommentarer:
Som jag skriver så är jag bortklippt från Nyhetsmorgon Söndag i morgon! Fast viktigast är ändå att George är kvar.
Ingrid
Va det bidde väl ingenting alls på TV4? Eller har jag missat nåt?
Ingrid och Ann Helena!
Jag såg inslaget på TV4 Play. Tycker det var ett bra inslag. Otroligt att de ägnade så pass lång tid åt Georgs berättelse. Synd dock att du blev bortklippt Ingrid.
Jo men det är inte längden på ett inslag som är viktigt utan innehållet. Inslaget i TV 4 blev ju helt meningslöst i och med att dom klippte bort intervjun.
En spännade historia ur verkligheten om två kidnappade barn. Inte ett ord om hur märkligt lamt och uselt media själva behandlade saken då det begav sig. Man valde från TV4 att klippa bort allt som skulle kunna ha gett inslaget den nödvändiga bakgrunden för att vanligt folk skulle förstå åtminstone en del av sammanhanget. Samtidigt kan man nu slå sig för bröstet på TV4 och hävda att man minsann inte alls diskriminerar pappor.
Mycket smart och raffinerat agerat, det får man trots allt erkänna. Det vanliga är ju att totalt ignorera allt som skulle kunna hota att faktiskt väcka en och annan ur "the matrix" som vi lurats in i.
Under den politiska radarskärmen ser vi som ätit vårt blå piller de verkliga konsekvenserna av detta osynliggörande. En omfattande omstrukturering av hela samhället. Den så viktiga familjesammanhållningen är på väg att utrotas, samtidigt som vi ser en motsvarande ökning av storleken och makten hos staten. En stat av den mest byråkratiska och tyranniska sorten.
Feminismen har nu positionerat sig som spetsen för den politiska vänstern. Visst tar fler och fler avstånd från de radikala manshatande feministerna som fortfarande får mycket mediautrymme. Men det gör inte dom verkliga profitörerna ett dugg. Dessa frontsoldater har ändå tjänat ut sin roll. Genom sitt hysterika och ursinniga feministuppror har man nu flyttat den politiska inriktningen från ekonomi och välfärd till det sociala och genus. Nu kan akademikerna ta över stafettpinnen från dom svartmålade demonstranterna som en gång i tiden kastade gatstenar på porrbutiker och skrek "gubbslem" till alla män som råkade komma för nära.
Det som en gång startade som en arbetarrörelse som jobbade för att alla skulle behandlas lika har förvandlats till ett socialt och genusinriktat angrepp på familjen, äktenskapet och manligheten. Detta hotar på sikt, menar jag, hela vår civilisation och överlevnad.
Bra, kanske en del säger. Planeten skulle må bättre utan oss, men det måste samtidigt finnas någon orsak och mening till att vi är här.
Alternativet, bara tanken på att vi bara föds, lever ett kort meningslöst liv och sedan dör är allt för outhärdlig för att kunna tro på enligt min ringa åsikt. Men nu har feminismen gjort med västerländska hem vad kommunismen gjorde med öststaternas ekonomier. Jag undrar ibland om den ödeläggelse dom har skapat ens är möjlig att reparera.
Fan vad jag tjatar... Jag kommentarerar för sällan på andras bloggar. Det är inte ointresse utan tidsbrist. Men nu när jag ändå är här kan jag väl gottgöra det då. sedan vill jag passa på att berömma blogginnehavaren för hans mycket välskrivna och tänkvärda inlägg. Vi i motståndsrörelsen borde förena oss så vi kan bli den motvikt som vi så desperat behöver om vi vill överleva denna ondska. Det är min fasta övertygelse.
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!