Medborgare! Sveriges musikskapare tycker inte att de får den ersättning de förtjänar och att nätoperatörerna inte tar sitt ansvar för den illegala fildelningen. Detta efter att internetoperatörerna i vecka deklarerade att de endast ser sig som företag som tillhandahåller infrastruktur och att de vare sig kan eller ska ha ett myndighetsliknande ansvar vad gäller att övervaka vad som faktiskt transporteras på deras infrastruktur. STIM gör därför ett utspel i dagens Svenska Dagbladet, där de bjuder in ledande kulturpolitiker och nätoperatörerna till en debatt om hur de som skapar musik ska kunna få ersättning för all musik som flödar på nätet. De säger sig vilja hitta en finansieringsmodell där nätoperatörerna erbjuder speciella abonnemang till sina kunder som tillåter fildelning och där näroperatörerna sedan ersätter STIM för detta. Varför skulle nätoperatörerna göra det? Ska de då också ha speciella abonnemang som tillåter nedladdning av porr? För även porrskapare måste väl kunna på betalt? Och varför blanda in politiker? Om STIM vill ingå den här typen av avtal med nätoperatörerna så är väl det något som de själva kan komma överens om, på marknadsmässiga villkor. Eller kan det vara så att STIM egentligen bara vill ha politikernas hjälp av lagstifta och stoppa utvecklingen av informationssamhället? Så att de själva inte ska behöva se över sin egen roll i värdeförädlingskedjan.
Sanningen är nog den att STIM redan insett att deras (och resten av musikindustrins) roll som mellanhand mellan musikskaparen och musikkonsumenten är allt mer ifrågasatt. De är en del av upphovsrättsindustrin, en industri som lever gott på andras skapande. I detta fall musikernas skapande. Men det är inte musikskaparna som får ta del av den största delen av kakan när deras verk publiceras eller spelas i radio. Det gör upphovsrättsindustrin!
De flesta av oss är helt överens med STIM om att skaparna av ett verk också ska ha betalt för sitt arbete. Men för litterära och konstnärliga verk gäller helt andra lagar än för allt annat som skapas i samhället. För dessa verk gäller nämligen upphovsrätten, vilket ger helt andra rättigheter till livslånga ersättningar än för den typer av verk som vanligt folk skapar. Upphovsrätten har blivit ett kulturelitens privilegium och som de tillsammans med upphovsindustrin kämpar med näbbar och klor för att få behålla.
Musikskapare ska naturligtvis ha betalt för det arbete de gör, precis som skapare av andra verk i samhället. De ska alltså ha betalt den tid de lagt ner för att skapa verket. På precis samma sätt som en ingenjör får betalt för att göra en konstruktionsritning ska också musikern få betalt för den tid det tar att skriva ner noterna och göra arrangemanget till ett nytt musikstycke.
Det finns sedan inget som hindrar musikskaparen att ta betalt för konserter och musikframträdanden eller på andra typer av fysiska produkter som konsumenten är beredd att betala för. Men någon mellanhand i form av STIM och upphovsrättsindustrin behövs verkligen inte för att musikskaparen ska få betalt. Det är en sak mellan musikskaparen och musikkonsumenten!
15 kommentarer:
Suck! Ytterligare en som inte fattat STIM-avtal mm!
Upphovsrättsavtalen gäller mellan upphovsman och den som kan kommersiellt utnyttja verket. Den gäller alltså inte mellan upphovsman och konsument. Detta är en stor skillnad!
Lagarna tillkom för att se till att författare fick betalt när förläggare runt om i världen gav ut deras böcker - det funkade nämligen ungefärs som i Kina idag, 80% är piratkopior.
Varför får då de efterlevande betalt efter upphovsmannens död? Enkelt käre Watson, det är för att förlagen inte ska ta hela kakan.
Vad skulle då hända om vi inte hade dessa fruktansvärda lagar? Tja, det är väl vad skiv- och filmbolagen eftersträvar! Idag ÄGER upphovsmannen verket, dvs om STIM skulle kunna erbjuda nedladdningsabonnemang kunde alltså alla intresserade artister skriva nytt avtal med STIM.
Skulle lagarna försvinna - och det viktigaste stycket, att upphovsmannen äger sitt verk - då skulle fältet vara helt öppet för en advokatstyrd upphovsrätt. Ingen skulle tycka att det vore särskilt skoj. Stämningarna skulle hagla - både mot upphovsmän och fildelare. Bolagen har råd att stämma, speciellt om vi finge en ny grupp advokater från USA som specialiserade sig på dessa frågor.
DU skriver: "Musikskapare ska naturligtvis ha betalt för det arbete de gör, precis som skapare av andra verk i samhället. De ska alltså ha betalt den tid de lagt ner för att skapa verket. På precis samma sätt som en ingenjör får betalt för att göra en konstruktionsritning ska också musikern få betalt för den tid det tar att skriva ner noterna och göra arrangemanget till ett nytt musikstycke."
Detta förstår jag inte? Vilka ska betala för det? Vem ska bestämma över tidsåtgång? Ska Mozart som skrev snabbt få mindre betalt än Beethoven som skrev långsamt?
Och det är faktiskt EXAKT det du skriver som är "upphovsrättsmaffians" mål - de vill betala upphovsmannen en gång för alla och kan sedan nyttja verket helt efter eget skön.
Typexempel: Dolly Parton skrev en fantastisk låt som blev ledmotiv i en film; "I will always love you". Skulle film- och skivbolaget fått som de velat - "Ahmen du har ju redan fått betalt.." och skulle sedan ha skott sig ändå mer rejält.
Idag - eller i alla fall igår - fungerade detta så här: ju fler som köper verket desto mer betalt får upphovsmannen - kapitalismens första regel om tillgång och efterfrågan. Tillgången är obegränsad - då träder den andra regeln in om prisbalansering.
Den har idag satts helt ur spel genom fildelningen - händer inget kommer branschen att försvinna. (Tänk dig scenariot att du kunde tanka buss-, tåg- eller flygbiljetter via SMS. Så länge som det fortfarande finns vinstpotential håller bolagen på, men så snart den försvinner - ja då försvinner verksamheten.)
Beatles blev inte rika på feta kontrakt, de delade på typ en femöring per platta - men de var extremt populära, sålde över en miljard plattor.
Själv tror jag att STIM:s modell kan vara värd att titta på; man betalar en slant varje månad och fildelar det man vill med gott samvete. Ju populärare en låt är, ju mer den laddas ner desto mer pengar får upphovsmannen.
Skillnaden blir att artisterna får 97% av en liten summa (STIM är ungfär så effektiva), skivbolagen inget.
Idag får artisterna runt 4-9% av en stor summa (typ 190:- för en CD) skivbolagen tar det mesta.
I slutändan skulle artisterna tjäna mycket på den nya distributionsformen, P2P alltså, förutsatt att det fanns en liten slant att dela på för varje användare.
Så nånstans känns det som om lagarna borde stärkas så att musikskaparna kunde stå upp mot skivbolag, förlag och advokater!
Suck, du har ingen aning om vad du talar om...Precis som personen ovan också påtalar. När du tittar på en reklamfilm på TV eller en signaturmelodi till ett TV program, så är det tack vare Stim vi får betalt...
Som många andra förväxlar du Stim som en av bovarna precis som de stora stygga skivbolagen...Stim står på musikernas sida. Utan Stim skulle vi inte ha en chans att processa mot jättar som t.ex. TV4. Stim står inte på skivbolagens sida, utan på de enskilda musikernas side...Lite som ett fackförbund. Att ge sig ut och turnera med ett par reklamsnuttar skulle inte ge särskilt stora intäkter vilket du nog själv förstår. Om inte Stim fanns skulle vi ha det som I USA där alla stämmer varandra till höger och vänster, vilket i alla fall jag skulle tycka vara fruktansvärt...Så snälla, gör inte misstaget som alla andra att tro att musiker är detsamma som giganter som ABBA och Madonna.
PS: Anonym 23:52
Kunde inte sagt det bättre själv!!
Anonym och Anonym!
Utan upphovsrätt så behövs inte STIM. Utan upphovsrätt står det musikskaparen fritt att själv producera fysiska produkter baserade på sina verk och sälja dessa över egna distributionskanaler eller ingå avtal med andra distributionskanaler.
För ickefysiska produkter är det bara att ta betalt av de som lyssnar vid en konsert eller annan form av musikframträdande.
Men någon upphovsrätt ska vi inte ha. Inte heller någon rätt att få betalt i en livstid för något man gjorde för ett halvt sekel tidigare. En kock får inte en royalty varje gång som någon lagar en maträtt baserat på ett recept han gjort. En ingenjör får inte en royalty varje gång någon tillverkar något efter hans ritningar. Då ska heller inte en musikskapare få en royalty varje gång någon framför ett musikstycke efter hans noter!
Nej, anpassa er efter samma typ av affärsmodell som alla vi andra får leva efter! Ta betalt när ni faktiskt arbetar. Inte när ni sitter på kammaren.
Och så finns det sådana som jag, författare, som får betalt först när bokförlaget har fått betalt för sina utlägg och då en liten summa. Dock så är ofta dessa kontrakt ändå tidsbegränsade. I mitt fall gäller fem år. Sedan är boken min.
Böcker och andra kulturprodukter är konkreta varor också. Någon måste äga dem.
Allt handlar dock inte om pengar. Det viktiga är att skriva och uttrycka det som behövs tycker jag. Och det kan man inte göra som anställd journalist. Då är både personen och texterna ägda av det bolag, där denne jobbar.
Men jag är fri att uttrycka det jag vill så länge jag inte tar betalt för det. Så ser ekvationen ut. Och detta drar tex Newsmill nytta av, men ändå går inte detta bolag med vinst. Ännu.
Re: Medborgare X
Grymt...Så nästa gång Max Martin skriver en superhit är det bara fritt fram och sno den...eller?
Om jag skulle skriva och producera musik för en långfilm skulle alltså vem som helst kunna använda den i en annan film...
"För ickefysiska produkter är det bara att ta betalt av de som lyssnar vid en konsert eller annan form av musikframträdande."
Ok, du läste tydligen inte mitt inlägg: Hur funkar det för de som skriver för TV/ Reklam och filmproduktion..?
"Ta betalt när ni faktiskt arbetar. Inte när ni sitter på kammaren."
Ehh du fattar inte att man måste komponera musiken...att man måste spela in musiken osv...Är inte det att arbeta???
Arbetskostnaden/tid är inte riktigt densamma för att komponera ett musikstycke och slänga ihop ett recept...Jämförelsen är så banal så jag vet inte vad jag ska säga...
"En ingenjör får inte en royalty varje gång någon tillverkar något efter hans ritningar."
Ett tydligt exempel på att dy tycker en massa men inte vet ett dugg om upphovsrätt...
Sorry, men det är så jävla uppenbart att du har noll koll på musikbranchen (läs verkligheten) att det nästan inte är någon idé att svara...Jag skulle kunna sitta här i två timmar och förklara men det är uppenbarligen helt lönlöst.
Anonym!
Brukar du betala royalty till kocken Julius Carlsson som skapade maträtten Wallenbergare varje gång du äter eller tillreder den? Eller till kocken på Waldorf Astoria som skapade Waldorfsalladen?
Om du får uppdraget att skriva och producera musik till en långfilm eller ett reklaminslag så får du betalt för det jobbet du gör vid det tillfället. Sedan borde det vara lika fritt fram att återskapa det som det är fritt att laga mat efter recept som en kock har skapat. Varför skulle det vara annorlunda för dig som musikskapare? Varför ska du ha upphovsrätt när inte kocken har det? Tror du inte att kocken och ingenjören också behöver träna och testa och göra om? Tror du att deras verk bara kommer färdiga ur fria luften?
Det är väl ändå skillnad på att laga mat efter recept och att spela upp något som någon annan spelat in?
För att göra jämförelsen någorlunda jämn så får man jämföra laga mat efter recept samt att införskaffa piano, synt eller whatever och spela efter noter.
Att ladda ner och spela upp skulle närmast kunna jämföras med en duplicerare ur någon science-fiction bok, som kunde skapa Wallenbergare ur tomma intet.
Michael!
Vad är skillnaden menar du? Om du äter Wallenbergare på restaurang så duplicerar den restaurangen ett recept som skapats av Julius Carlsson för kommerciellt syfte, men de betalar ingen royalty till Julius och det gör väl inte du heller?
Den andra restaurangen lagar efter ett recept. Du kan laga efter ett recept. Eller spela efter noter.
Det är inte detsamma som att duplicera själva maträtten, vilket är den närmaste jämförelsen med att spela upp någons inspelning.
Det du SKULLE kunna jämföra är att man inte betalar royalty för Wallenbergaren - att det står fritt fram att härma eller följa recept utan betala för det (vilket är skälet till att många har "secret ingredients") - med att man i inte kan framföra andras verk hur som helst.
Men den jämförelse du gör ovan är inte korrekt.
Michael!
Jag förstår att du föraktar vanligt folks skapande och inte tycker att det är lika mycket värt som det konstnärliga skapandet som är skyddat av upphovsrätten. Men ett recept är för mat vad noter är för musik.
Jag har överhuvudtaget inte tagit upp frågan om vad som skall vara upphovsrättsskyddat eller inte, det där är bara dumt sagt av dig.
För övrigt är kokkonst på hög nivå näppeligen "vanligt folks skapande".
Det jag tagit upp är bara det faktum att den jämförelse du gjort inte är korrekt.
Michael!
Nej, det är inte det minsta dumt att ta upp vanligt folks skapande. Det är nämligen där den stora skillnaden görs i upphovsrätten, enbart vissa typer av skapande är skyddat - konstnärligt och litterärt skapande. Men allt det skapande som vanligt folk gör är bortglömt. Det tas bara för givet. Vanligt folk skapar dagligen i sina jobb och på sin fritid. Men när de skapar finns ingen upphovsrätt! Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.
Jag sade inte att det var dumt att ta upp frågan om "vanligt folks skapande", jag sade att det var dumt att hävda att jag skulle förakta det ena eller det andra.
Det finns inget i det jag skrivit som ger täckning för en sådan tolkning.
Michael!
Du gör en tydlig värdering av vanligt folks skapande när du säger att kokkonst som leder till nya recept "näppeligen" är på vanligt folks nivå. Vanligt folk skapar dagligen, inom sina områden på minst lika hög nivå som det skapande som idag täcks av upphovsrätten.
Det är föraktfullt mot vanligt folk att blunda för deras arbete. Att se ner på det som inte högt och fint nog jämfört med kulturelitens arbete. En kulturelit som dessutom ofta betalas med skattemedel som vanligt folk jobbat ihop!
Michael!
Det mesta som skapas av konstnärer, musiker, författare, arkitekter, etc. och som de per automatik får upphovsrätt blir aldrig uppmärksammat, populärt eller "kopieras". Det kanske inte är tillräckligt högt och fint? Men lik förbannat är det skyddat av upphovsrätten.
Samma sak är det med vanligt folks arbete. Mycket är gjort i det tysta och får inte speciellt mycket uppmärksamhet. En del blir uppmärksammat, populärt och "kopierat". Men i inget av fallen skyddas deras verk av någon upphovsrätt. Deras verk kan koperas av kommercialiceras av vem som helst.
Där ligger den stora skillnaden i den privilegierade upphovsrätten. Där ligger också föraktet mot vanligt folks skapande.
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!