Som tur är tillhör det ovanligheterna…

Medborgare! Tänk så mycket av vårt fokus i samhället som är på allt elände som sker omkring oss. Vi har en tendens att låta eländet prägla det vi tänker på och glömmer lätt allt fin och vackert. Speciellt tydligt är väl det inom gammelmedia? De negativa nyheterna får stora rubriker, medan det som är positivt knappt syns alls. Än mindre reagerar vi på allt det som faktiskt fungerar ganska bra i samhället. Vi är snabba att döma och kritisera både personer och myndigheter när något går fel, men glömmer att för det mesta fungerar det på ett ganska bra sätt. Även relationer mellan människor fungerar för det mesta utan några större problem och de flesta kommer överens på ett acceptabelt sätt, även när det är som svårast.

I Sverige sluta ungefär hälften av alla äktenskap i skilsmässa. För de som är sambos är siffran ännu högre. I många av de fallen finns det även barn med i bilden. Barn som plötsligt hamnar i en helt ny situation, när mamma och pappa inte längre kommer att leva tillsammans. De flesta mammor och pappor inser att båda föräldrarna är viktiga för barnen och hittar oftast en lösning, som är acceptabel för dem båda, på hur barnen ska få en fortsatt god daglig kontakt med dem båda. Många mammor och pappor inser också att de genom sina barn har en livslång relation till varandra, trots att de slutat att älska varandra och inte längre bor tillsammans. Genom barnen kommer de för alltid att dela sina liv, men på ett annorlunda sätt.

Som tur är tillhör det ovanligheterna att en av föräldrarna i samband med en skilsmässa vill få bort den andra föräldern ur sitt och barnens liv. Som tur är tillhör det ovanligheterna att en förälder, som den socialdemokratiske politikern och nämndemannen Eva-Britt Dahlström i Karlkrona, först kräva enskild vårdnad för att minimera umgänget med den andra föräldern och sedan börjar anmäla den andre föräldern till olika myndigheter, falskt anklaga denne för sexuella övergrepp på barnen och slutligen flyttar från staden med barnen för att på så sätt helt avskära den andra förälderns möjligheter att bibehålla en kontakt med barnen.

Även om myndigheterna inte alltid reagerar på ett adekvat sätt på den här typen av beteenden så finns det flera exempel där föräldrar som utsatts för falska anklagelser blivit trodda och som har blivit tilldömda vårdnaden av barnen till slut. Ett sådana exempel är Georg Pesor, som myndigheterna ansåg var den mest lämpade vårdnadshavaren för hans två söner efter att under flera år blivit utsatt för falska anklagelser. Som tur är tillhör det dessutom ovanligheterna att den andra föräldern då inte accepterar myndigheternas beslut och fortsätter med sina falska anklagelser och till slut kidnappar barnen! Allt detta hände för Georg Pesor, vilket man kan läsa om i Ingrid Carlqvists bok ”Inte utan mina söner”.

De flesta barn får trots allt växa upp i en trygg och bra miljö, med en bra daglig kontakt med båda sina föräldrar, även om mamma och pappa inte längre lever tillsammans. Tyvärr finns det barn som inte får en sådan trygg och bra uppväxt med sin föräldrar, utan istället blir placerade hos fosterföräldrar. De flesta fosterföräldrar tar väl hand om de barn som de får sig tilldelade och barnen får en sund uppväxt hos dem. Som tur är tillhör det ovanligheterna att en fosterförälder, som Birgitta Allmo, utsätter fosterbarnet för psykisk indoktrinering och får barnet att berätta de mest häpnadsväckande historier. Fostermamamn Birgitta Allmo fick Södertäljeflickan att tro att hon under sin uppväxt tvingats av sina föräldrar att delta i orgier med sex, blod och barnadråp. Trots att det inte fanns några som helst tekniska bevis som styrkte berättelserna och inget av alla de dödsoffer som ska ha förekommit kunde hittas i skogen där de ska ha grävts ned så dömdes Södertäljeflickans biologiska föräldrar till långa fängelsestraff. Något som Max Scharnberg granskat och kritiserat i en vetenskaplig uppsats.

Som tur är tillhör det heller inte vanligheterna, som i fallet pojken Adam och i fallet "Matilda", att en person som Marina Iren Engan startar kampanjer och namninsamlingar där den ena föräldern smutskastas och pekas ut som pedofil. Inte heller tillhör det vanligheterna att en känd författare, som Liza Marklund, skriver krönikör om samma fall och fortsätter att peka ut föräldern som pedofil, trots att denna har blivit frikänd i rätten. Än ovanligare är det att samma författare sedan beklagar sig över rättsrötan i samhället. En rättsröta som hon själv medverkat till genom de lögnaktiga böckerna Gömda och Asyl, vilket Monica Antonsson avslöjade i sin bok "Mia: Sanningen om Gömda".

Som tur är tillhör det dessutom ovanligheterna att författare håller sig med en blogg där den här typen av smutskastande lögnare får hålla till och tycka synd om sig själva när de blir avslöjade. Ja, det är nog bara Maja Lundgren som håller sig med en sådan typ av blogg.

Man kan ju fråga sig varför man som författare väljer att tillhöra den typen av negativa och ledsamma ovanligheter, när det finns så mycket annat positivt att fokusera på här i världen? Varför inte en solsemester på en strand i Italien istället?

Uppdaterad 2010-04-15 efter önskan av Saknade Barns Nätverk.

MER INTRESSANT OM: EVA-BRITT DAHLSTRÖM, MARINA ENGAN, LIZA MARKLUND