
Medborgare! Idag har det gått
tre veckor sedan Anna Ardin och Sofia Wilén promenerade in på Klara polisstation för att anmäla Wikileaks frontperson Julian Assange för våldtäkt. Rättsväsendet reagerade instinktivt.
Larmet gick omedelbart. Jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand beslutade redan innan förhören var slut att anhålla Julian Assange i sin frånvaro och beordrade dessutom polisen att söka efter honom i Stockholms fashionablare nöjeskvarter. Ordern var densamma som alltid sker när en kvinna anklagar en man för våldtäkt. Fånga in honom och släng in honom bakom lås och bom, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden.
Men i det här fallet gick det inte riktigt som det var tänkt. Dels hittade aldrig polisen Julian Assange och därmed kunde man inte låsa in honom under utredningen, vilket vanligtvis sker män som anklagas för våldtäkt. Dessutom läckte någon till pressen att Julian Assange var misstänkt för våldtäkt. Jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand var dessutom dum nog att verifiera detta när en reporter från Expressen ringde till henne på fredagskvällen. Dagen efter spreds nyheten som en löpeld över jorden!
Anna Ardin själv var heller inte sen att börja smutskasta Julian Assange. Redan dagen efter att hon anmält Julian Assange till polisen säger hon i en intervju till
Aftonbladet att Julian Assange är "en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej". Inte långt därefter börjar dessutom hennes
socialdemokratiska vänner att ytterligare misstänkliggöra Julian Assange på nätet.
Chefsåklagare Eva Finné, som fick ta över ärendet, insåg snart att det inte alls fanns något grund för de anklagelser som Anna Ardin och Sofia Wilén hade lagt fram. Dessutom insåg hon antagligen att det inte skulle gå att agera som rättsväsendet gör i vanliga fall när bevisen är i det närmaste obefintliga. Nu granskade ju hela världen varje ord som det svenska rättsväsendet yppade. Därför avskrev hon misstankarna mot Julian Assange.
Det fick målsägandes ombud Claes Borgström att gå i taket. Att ifrågasätt kvinnor och inte tro på deras berättelse strider ju mot den statsfeministiska ideologin som Socialdemokraterna stödjer. Och det är knappast en slump att Anna Ardin och Sofia Wilén företräds av Claes Borgström. Både Anna Ardin och Claes Borgström är
socialdemokrater och radikalfeminister. I deras värld ljuger inte kvinnor om våldtäkter, än mindre
falskanklagar sina manliga one night stands.
Därför begärde Claes Borgström överprövning av ärendet. Detta ledde i sin tur till att gick det ytterligare
prestige i ärendet från rättsväsendets sida. Efter en tid, antagligen med en hel del politiska påtryckningar, beslutade överåklagare Marianne Ny att åter öppna ärendet. Julian Assange var därmed åter misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande.
Sedan dess har det snart gått två veckor, men speciellt mycket nytt har inte hänt, förutom att Julian Assange har insett att advokat Leif Silbersky inte är rätt person att företräda honom. Det finns ju faktiskt
andra försvarsadvokater i Sverige. Sedan ett par dagar är det därför advokat
Björn Hurtig som representerar Julian Assange. Han har redan uttalat att det är någonting som är fel i hela det här fallet och att han tror att Julian Assange kommer att kräva
kompensation av staten när väl ärendet har avskrivits.
För till slut är det med största sannolikhet det som kommer att ske. Det har nu gått tre veckor och överåklagare Marianne Ny har inte ens begärt att förhöra Julian Assange om anklagelserna. Under tre veckor har alltså åklagaren, tillsammans med Anna Ardin och Sofia Wilén, försökt hitta bevis som kan fälla Julian Assange. Anna Ardin och Sofia Wilén har dessutom fått hjälp av Claes Borgström att formulera sig så att deras anklagelser kan tolkas som våldtäkt.
I liknande ärenden där vanliga män är anklagade hade alltså männen suttit inspärrade i tre veckor vid det här laget. De hade antagligen inte heller hörts, utan hade enbart fått spendera 23 av dygnets 24 timmar inspärrade i ett kalt rum utan kontakt med omvärlden. En timme om dagen hade de fått promenera runt ensamma i rastgården. Plötsligt en natt blir de väckta, insläpade i ett förhörsrum och ställda mot väggen, ombedda att erkänna. Precis som Julian Assange får de inte veta exakt vad de är misstänkta för, utan bara att polisen har bevis för att de är skyldiga. Erkänn, eller så får du fortsätta vara inspärrad!
Julian Assange verkar ännu inte ha förstått vad han är utsatt för. Han tror fortfarande att det hela handlar om Wikileaks. Att han är utsatt för en komplott där
USA pressat Sverige att stoppa Wikileaks från att sätta upp servrar i landet. Han har inte förstått att han råkar i händerna på ett feministiskt rättsväsende där en försmådd kvinnas ord väger oändligt mycket tyngre än en mans ord, speciellt då en utländsk mans ord. Han har heller inte förstått att han har turen att klara sig ganska bra hittills. Medias granskning av fallet kan komma att bli hans räddning. Hade han varit en vanlig svensk man hade han antagligen redan varit dömd!
Det borde egentligen inte ta mer än någon vecka att utreda ett ärende som detta. Nu har det redan gått tre veckor och rättsväsendet vet ännu inte hur de ska ta sig ur situationen utan att tappa ansiktet. Frågan är om överåklagare Marianne Ny vågar avskriva ärendet innan valdagen. Det skulle framställa Socialdemokraterna, Claes Borgström och hela statsfeminismen i dålig dager.
Men att driva ärendet till rättegång skulle antagligen vara ännu värre. Det skulle blotta vilken usel rättssäkerhet män har i Sverige. Att män kan bli ställda inför domstol enbart baserat på en kvinnas subjektiva ord. Hela världen skulle skratta åt åtalet och åt det svenska rättsväsendet. Enda möjligheten är att sköta det hela bakom lykta dörrar, men hittills har allt i ärendet läckt som ett såll.
Just nu står därför överåklagare Marianne Ny som åsnan mellan två hötappar och har bara att välja mellan ett antal dåliga alternativ. Samtidigt är hon antagligen utsatt för påtryckning från politiskt håll. Om hon väljer att avskriva ärendet innan valet, samtidigt som de rödgröna vinner, så vet hon att hennes dagar inom Åklagarmyndigheten är räknade. Claes Borgström är inte bara advokat, han är även påtänkt jämställdhetsminister i en rödgrön regering. Dessutom delar han advokatbyrå med Thomas Bodström, som är påtänkt justitieminister för Socialdemokraterna!
Därför kommer antagligen överåklagare Marianne Ny att vänta med sitt beslut i ärendet tills efter valet.