Mardrömmen på McMartin Preschool

Medborgare! Under flera år hade Virginia McMartin och hennes dotter Peggy McMartin Buckey drivit förskolan McMartin Preschool i Manhattan Beach, strax söder om Los Angeles. Det var en omtyckt och exemplariskt skött förskola. Personalen bestod huvudsakligen av familjemedlemmar, bland annat Peggy's son Ray Buckey, och medlemmar från den lokala kyrkan. Förskolan var så populär att de egentligen inte hade plats för fler barn.

En dag ringde Judy Johnson för att höra om hon kunde placera sin knappt 3-årige son Matthew i förskolan. Hon blev nekad, men trots detta körde hon följande morgon dit och lämnade av sin son till personalen. Efter en del oeniga meningar bland personalen om de kunde acceptera Matthew eller inte bestämde de sig till slut att ge honom en plats på förskolan. Detta skulle snart visa sig vara något de bittert fick ångrade i resten av sina liv.

Judy Johnson, som nyligen hade separerat från sin man, blev med tiden allt mer besatt av sin sons anus. Han sa att det gjorde ont när han satt på pottan. Judy tog sin son till en läkare som vägrade att undersöka pojken. På morgonen den 11 augusti 1983 inspekterade hon därför själv sin sons bakdel. Allt såg bra ut. När Matthew kom hem från förskolan tog hon åter en ny titt. Nu såg hon rodnader och hävdar att pojken sagt att det kliade. Istället för att kopplade detta samman med att pojken kunde ha diarré misstänkte hon genast att förskolans enda manliga lärare Ray Buckey utnyttjade hennes son sexuellt!

Detta blev upptakten till USA's längsta och dyraste rättsprocess.

Trots att Matthew flera gånger nekade när Judy frågade honom om Ray Buckey hade gjort något med honom fortsatta hon att förhöra honom. Hon bytte taktik. Eftersom hennes son tyckte om att leka doktor och "ge sprutor", frågade Judy om Ray Buckey hade gett Matthew några sprutor. Men återigen nekade Matthew. Däremot berättade Matthew att Ray hade tagit temperaturen på honom en gång. Judy Johnson drog omedelbart slutsatsen att detta måste vara ett dolt sätt för Matthew att säga att hans manliga lärare hade utsatt honom för sexuella övergrepp. Återigen tog hon Matthew till läkaren för att undersöka pojkens anus.

Om det verkligen fanns några medicinska belägg att Matthew hade utsatts för sexuella övergrepp diskuteras än idag. Några dokument som styrker det har inte kunnat visats upp. Vissa rapporter säger dock att Matthew erkänt för sin mamma att han sett Ray Buckey naken och att han ska ha fotograferat Matthew.

Judy Johnson kontaktar genast polisen och anmäler sina misstankar om sexuella övergrepp till dem. Myndigheterna är inte sena med att ingripa. De har tidigare fått oroande rapporter om sexuella övergrepp på barn och vill utreda vad som verkligen händer inom förskolans värld. Judy berättar nu att hennes son hävdat att han blivit fotograferad naken och blivit bunden av personalen på McMartin preschool. Han ska dessutom ha sett andra barn bli utsatta för samma sak.

Nu börjar en cirkus av sällan tidigare skådade mått. Judy fortsätter att berätta för olika myndigheter och organisationer vad hennes som utsatts för. Historien växer. Nu ska även sonen ha berättat att hans sett en bäbis som blivit halshuggen på McMartin preschool och att Ray Buckey kunde flyga. Polisen börjar sina undersökningar och skvallret går i byn.

Den 7 september kommer polisen till förskolan och arresterar Ray Buckey. De söker igenom hela förskolan efter bevis som kan styrka att det föregår sexuella övergrepp på platsen. Polisen skickar ut ett brev till alla föräldrar som har barn på förskolan med en uppmaning att de ska fråga ut sina barn om sådant som kan tyda på att de utsatts för sexuella övergrepp. De ber specifikt föräldrarna att fråga barnen om de utsatts för oralsex, smekningar och sodomi.

Detta skapar en enorm oro föräldrarna. Många talar naturligtvis med varandra och undrar vad det är som pågår. Rykten om vad som ska ha skett på förskolan och vad barnen utsatts för sprider sig som en löpeld. Till slut växer detta till en ren hysteri och trots att barnen nekar till att något skett tar många föräldrar detta som ett förnekande. Mängder av barn bli undersökta och förhörda av myndigheterna. Man använder sig av en speciell förhörsteknik där dockor med könsorgan används för att få barnen att berätta om vad som hänt. Man uppmuntrar barnen att tala om sex och könsorgan samt att berätta om de "hemligheter" som hänt på förskolan.

Det dröjer inte länge förrän experterna har ett 15-tal barn som berättat om de övergrepp som Ray Buckey har utsatt dem för. Även Peggy McMartin Buckey blir utpekad som förrövare.

Experterna uppmanar föräldrarna att belöna barnen att vara öppna med vad de sett och upplevt på förskolan. De barn som fortfarande inte erkänt att de blivit sexuellt utnyttjade uppmanas av experterna att berätta om andra barn som blivit utnyttjade.

Även äldre barn, som tidigare gått på McMartin preschool, börjar förhöras. Precis som de yngre barnen nekar de inledningsvis att de blivit utsatta för övergrepp när de gick på förskolan. Efter ett antal förhör börjar även en del av dem erkänna olika former av övergrepp och berätta historier om vad som ska ha skett. De börjar berätta om sodomi, oralsex, smekningar och pornografi. En pojke berättar om ett hemligt rum och underjordiska gångar där övergreppen ska ha skett. Ett par barn, som gick på förskolan innan Ray Buckey började, berättar hur de blev utnyttjade av honom!

Historierna om var övergreppen ska ha skett växte dag för dag. Vissa barn berättade att personalen från förskolan tog med dem till kyrkogården och grävde upp lik som de var tvungna att ta på. Föräldrar körde runt sina barn i byn så att de kunde peka ut de ställen dit de tagits och utnyttjats. Barnen pekade ut diverse olika hem och företag.

I mars 1984 åtalades Ray Buckey, Peggy McMartin Buckey, Virginia McMartin och ytterligare fyra personer ut personalen för 115 fall av sexuella övergrepp på barn. Senare utökades detta till 321 fall av övergrepp mot totalt 48 olika barn.

Efter två och ett halvt års förundersökning var åklagaren tvungen att avskriva åtalet mot fem av de misstänkta. Det fanns inga som helst hållbara bevis mot dem. Endast Ray Buckey och Peggy McMartin Buckey fortsatte att vara misstänkta. Ray Buckey hade vid det här laget suttit häktad i 3 år. Peggy McMartin Buckey, som nu var i 60-årsåldern, släpptes dock mot borgen.

I april 1987 började valet av jury för rättegången. Rättegången pågick i 28 månader. Fall efter fall av påstått sexuellt utnyttjande av barn behandlades i rättssalen. När båda sidor slutligen var färdiga med sina pläderingar i januari 1990 återstod endast 13 av de ursprungliga 321 fallen, alla mot Ray Buckey. Juryn kunde dock inte komma till ett gemensamt avgörande. De överlät därför till en ny rättegång att avgöra åtalet mot Ray Buckey.

Efter ytterligare en lång rättegång, 5 månader denna gången, ogillades till slut åtalet mot Ray Buckey. Ray Buckey var äntligen åter en fri medborgare.

Det som började med en mammas oro för att hennes son hade ont när han gick på pottan slutade med en enorm pedofilhysteri och kostsamma insatser av samhället. Den totala kostnaden för rättsprocessen har beräknats till 16 miljoner dollar! Förutom den felaktigt anklagade personalen på McMartin preschool, som fått sina liv förstörda på grund av de falska anklagelserna, drabbades även hundratals föräldrar av hjärtknipande oro för sina barn. Barn som dessutom utsattes för återkommande förhör och experiment för att locka fram berättelser om saker som aldrig skett.

Ett av de barn som i förhör berättat att han blivit sexuellt utnyttjad på McMartin preschool var den då 8-årige Kyle. I vuxen ålder har han berättat i LA Times hur han uppmuntrades att ljuga om vad som skett. Hur de vuxna i hans närhet agerade i sin önskan att hitta bevis för att personalen vid McMartin preschool var skyldiga till påståendena och hur detta påverkade honom. En påverkan som sitter i ända in i vuxen ålder. För den här typen av suggestiva förhörsmetoder och upplevelser påverkar naturligtvis ett barn för resten av livet.

Judy Johnson visade sig med tiden också vara psykiskt sjuk. Hon hade tidigt uppgett att hon hade svårt att skilja fantasi från verklighet, men denna uppgift hemlighölls av åklagarna och fick inte komma försvaret tillkänna förrän långt senare. Judy Johnson diagnostiserades med akut paranoid schizofreni och hade alkoholproblem. Hon fick lämna ifrån sig sin son något år efter att hon polisanmält att han utsatts för sexuella övergrepp. 1986 hittades hon död i sitt hem i sviterna av sin alkoholism. Då hade inte ens förundersökningen avslutats än och det återstod många år innan Ray Buckey och Peggy McMartin Buckey fick gå som fria medborgare på stans gator.

Lär mer om fallet som fick pedofilhysterin att ta fart på riktigt här!

MER INTRESSANT OM: PEDOFIL, MCMARTIN, RAY BUCKEY, BARN, ÖVERGREPP