Eva-Britt Dahlström svartmålar dessutom Ingrid Carlqvist i brevet och påstår att hon är ökänd för att ta pappors parti samt att hon inte bryr sig om barnen. Ord som låter ganska lika de som finns i hatmailen som en anonym skickat till Ingrid Carlqvist tidning och dess annonsörer! Eva-Britt Dahlströms hat gentemot Ingrid Carlqvist går knappast att dölja. Att Eva-Britt Dahlström är en ytterst opartisk nämndeman i vårdnadstvister och andra familjeärenden framgår också med all tydlighet av hennes brev!
Erik Rodenborg saknar tydligen moderhäxan, som han beskriver som en stormvind och ljuspunkt. Vad han tycker om de som argumenterar emot henne vågar han inte ens skriva ner, eftersom det kan vara åtalbart. Här har vi alltså ytterligare en person som har ett underliggande hat mot Ingrid Carlqvist, Monica Antonsson och Daddy. Vem vet vad en sådan hatisk person kan ta sig för?
Även Marina Engan har krupit upp ur sin håla och försöker med ett inlägg på sin blogg framstå som den som tänker på barns rättssäkerhet. Men återigen skiner hennes verkliga motiv igenom. Det är inte barnet hon i första hand tänker på, utan på de mammor som upplever eller tror att pappan utsatt barnet för sexuella övergrepp. Varför skulle man annars påstå att just pappor ska hållas borta från barnet under utredningen? Varför skriver hon inte att den misstänkte föräldern ska hållas borta? Dessutom missar hon helt perspektivet att utredningen även måste inkludera att granska om det är den anklagande föräldern som har något underliggande motiv till att anklaga den andra föräldern för att begå övergrepp på barnet!
Det kan gå väldigt fel om en förälder eller myndighet är så övertygade om att barnet varit utsatt för övergrepp att de inte tar barnets nekande på allvar. Det framgår om inte annat tydligt av tragedin vid McMartin Preschool. Ett av de barn som genom långa förhör och påtryckningar till slut började berätta de mest märkliga historier som han utsatts för på förskolan är Kyle. Som vuxen berättade Kyle i LA Times hur han upplevde de pressande förhören och sina föräldrar påtryckningar att erkänna övergrepp. Efter en tids förhör började han medvetet att ljuga ihop historier eftersom det var det de vuxna som förhörde honom ville höra! Han anpassade sig till deras underliggande krav och var som sagt redan då medveten om att han ljög. Som vuxen har han fortfarande svårt med sin relation till mamman. Detta eftersom hon fortfarande tror att allt han sa som barn om övergrepp verkligen var sant. Hon kan inte än idag ta till sig att Kyle medvetet ljög, trots att han själv har vetat om det i alla år och försökt förklara det för henne.
Det är oerhört viktigt att lyssna på barns berättelser om övergrepp, men också minst lika viktigt att lyssna på deras nekanden till att sådant har hänt. Att utsätta barn för pressande förhör och experiment med syfta att erkänna övergrepp är heller inte sunt. Det verkar dock inte häxorna riktigt ha förstått, trots att de säger sig jobba för barns bästa...
MER INTRESSANT OM: BARN, ÖVERGREPP, EVA-BRITT DAHLSTRÖM, MARINA ENGAN
7 kommentarer:
Lysande inlägg! Ja, bara tanken på vad dessa galningar kan ta sig till är skrämmande. Erik Rodenberg inte minst. Jag tänker på abortkliniker i USA, fanatiker som har förlorat allt förstånd.
Alldeles lysande reflektion.
Bristen på självinsikter skrämmer mig och enligt mig kan man inte tänka på barnens bästa om man systematiskt väljer att på ytterst lösa grunder exkludera den ene föräldern.
Att brista så i sin förmåga att se objektivt på saker är otäckt och väldigt nära fanatism,precis som Kimhza skriver.
Super inlägg!
Håller med på alla punkter.
Ha en god Jul och ett gott nytt år
Galaxer i mina braxer, som en nära släkting till en ex-arbetskamrat till mig brukade säga... så mycket hat det finns, som poppar upp nu på internet. Men det är kanske tur att detta medium finns så att vi kan få syn på det. Hatet alltså, som måste ha mer med dessa människor själva att göra än något annat.
Men till min debattartikel i Journalisten har dom inte vågat dyka upp. Bara MO, som menar att det inte är så många, som känner någon sådan familj, som har råkat ut för detta med att en mamma har undanhållit barnen, genom att anklaga pappan för sexuella övergrepp.
Jag svarade på detta att i min släkt finns det. Men Journalisten publicerar inte detta. Tidningen tycker tydligen att dessa människor kan identifieras då och barnen om de knyts till mig.
Och så kan det ju vara. Så jag tänker inte tjata om detta. Men åtminstone denna familj vet alla vänner och bekanta om, för han blev ju dragen inför rätta. Och frikänd i tingsrätten. Så det lär vara omkring ett tusental människor, som känner till bara detta fall.
Om det då har hänt bara så många gånger som året har dagar, så är det alltså uppe i flera hundratusen människor, som känner till sådana fall. I sina privatliv och inte genom tidningar eller andra media som MO skriver. Någon säker statistik kring detta har jag inte hittat. Men bara ett enda fall är ett för mycket tycker jag.
Och att denna mamma har gjort detta helt ostraffat och lagt beslag på min släktings barn.
GOD JUL annars!
KimhZa, Simply, Lilla My och Ann Helena!
Tack för era kommentarer. Skönt att se att det inte bara är jag som ser saken på detta vis.
Hoppas ni får en lugn och trevlig julhelg tillsammans med era nära och kära.
God Jul!
Ann Helena
Jag reagerade på ordvalet. Du kunde ha valt att skriva: Vi är många som...eller Många av oss...
Alltså det beror ju på hur man tolkar ordet "känner" också.
Ordet ALLA ihop med det du beskrev kändes inte helt korrekt.
Som sagt det är knepigt med ord...viktigt att man väljer de rätta.
Men visst många/de flesta känner säkert till förekomsten av det du beskrev, men är det verkligen så vanligt så att ALLA har nån i bekantskapskretsen som falskanmält eller blivit utsatt för falskanmälan på så sätt du beskrev?
GOD JUL
Inte för att det har något med inlägget att göra, Men GOD JUL, X:et!! :-)
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!