Många har kritiserat Jocke för att föra sin kamp om dottern offentligt på sin blogg. Att han har lagt ut utredningar, domar och intervjuer på sin blogg. Att han har namngivit sin dotter och publicerat bilder på henne. Vissa har hävdat att det är fel att exponera ett litet barn på en blogg på detta vis. Andra har hävdat att det kan vara till nackdel i en vårdnadstvist att offentliggöra hur myndigheterna agerar.
De flesta som kritiserat honom har antagligen gjort det eftersom de inte vill ta till sig hur illa behandlad en pappa kan bli av sitt ex och av myndigheterna. Det passar helt enkelt inte in i deras världsbild.
De allra flesta som hamnar i myndigheternas klor vågar inte ifrågasätta dem och än mindre att göra det offentligt. Jocke har varit en föregångare på detta sätt. Han har både vågat exponera sig själv, med alla de fel och brister han har, och hur myndigheterna har hanterat hans ärende, trots hot om replisarier. Han har visat omvärlden hur en typisk vårdnadstvist kan se ut där mamman inte vill ha kvar pappan i barnets liv.
Det finns dock en gräns för vad en människa orkar med. Den gränsen passerades tyvärr på natten mot julafton för Jocke. Men du ska veta att vi är många som stödjer dig! Våra tankar går till dig och dina barn!
MER INTRESSANT OM: DADDY, JOAKIM RAMSTEDT, VÅRDNADSTVIST, FEMINISM
7 kommentarer:
Tyvärr så spelar det ingen roll vad dessa pappor gör. Ifall mammorna har bestämt sig för att ta ifrån dem barnen så har de alla trumf på hand.
Jag slog just upp min släktings ex och hennes familj och såg att äldste sonen nu är så gammal att hans finns antecknad som boende hos dem (han fyller 17 i början av nästa år).
Det är bara ett drygt år tills denna son är myndig och då kan ingen mamma i världen hålla dem ifrån varandra. Inte heller myndigheter eller politiker.
Pappan har till skillnad från Jocke gett upp så länge. Men som sagt det gör ingen som helst skillnad. Barnen får han inte träffa. Exet har anklagat honom för sexuella övergrepp och ingen domstol i Sverige kan förklara en sådan pappa oskyldig.
Enligt mamman och socialen är han skyldig på livstid - trots att hon har ljugit om honom och tingsrätten har friat.
Allt detta för att vårdnadslagen ändrades år 2006 - om ni minns var det detta år som alla politiska partier förklarade att de var feminister - och mammorna sågs som självklart bättre föräldrar, utan att behöva ha bevisbördan.
Medan papporna självklart var skyldiga till att vara urusla föräldrar och måste bevisa motsatsen.
Omkring 40 000 barn i Sverige har ingen som helst kontakt med sina pappor.
Bra och viktig sammanfattning, MX!
Om Sverige ratificerade FNs Barnkonvention skulle det kanske bli bättre domar i en del vårdnadstvister, plus lättare att överklaga felaktiga sådana... Varför har inte Sverige (av alla länder!) ratificerat??
/Kjell G. A. A.
En sådan tragedi. Hoppas verkligen att Joakim känner det stora stöd han har. Vi är många som läst hans blogg då och då.
Bra skrivet om det som hänt.
Jag tycker Ann-Marie har kunkluderat historien bra. - korslänkar därför till hennes fina inlägg:
http://maukonen.wordpress.com/2009/12/25/botten-ar-nadd-efter-4-ars-kamp/
Leroy
Förstår mig inte på alla dessa som gett sej på honom för att han berättat om sig själv och sin dotter. Varför blir dom så himla upprörda över att han berättar hur han har det och vad hans föredetta gjort mot honom? Kanske har dom själva anklagat sin partner för sexövergepp och andra hemskheter?
Bea;
Det är många som inte vill att dessa historier skall berättas. Det är ett hot mot det samhällsomstörtande projekt som nu är i full gång.
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!