I natt skrev Osama ett inlägg på sin blogg om vårdnadstvisten och bakgrunden till varför han nu kidnappat barnen. Osama beskriver att när han själv anmälde till polisen att mamman fört bort barnen så ville de inte ens ta emot en anmälan. Han fick tjata i två dagar för att få dem att ta emot anmälan och när de väl gjort det så lades ärendet ner efter tio dagar, utan att ens informera honom om beslutet. Osama beskriver också hur Socialtjänsten i Huddinge vägrat träffa honom för att diskutera att mamman förvägrade honom att träffa barnen. De försvarade då mammans bortförande av barnen och beskrev det som att barnen säkert hade det jättekul nu, som att de var på semester!
Medborgarperspektiv har tidigare uppmärksammat Osama och hans kamp för sina barn. Sedan i somras skriver han på sin blogg om hur barnen fördes bort av hans före detta fru, hur han kämpat för att få behålla kontakt med dem samt hur han har behandlats av Socialtjänsten i Huddinge i samband med vårdnadstvisten. I vanlig ordning verkar Socialtjänsten och övriga myndigheter ha tagit parti för mamman och gjort det de kan för att förskjuta pappan ur hennes och barnens liv.
Efter att ha varit skild från sina barn i mer än tre månader lyckades till slut Osama få till övervakade umgängen med sina barn en gång i månaden. Man kan förstå hans desperation över den situation som han befinner sig i, men det berättigar inte till att ta lagen i egna händer och kidnappa barnen!
Det är ytterst ovanligt att gammelmedia skriver om vårdnadstvister och om föräldrar som gör sig skyldiga till egenmäktighet med barn. Varför just detta fall uppmärksammas kan man fråga sig. Det gör även Osama i sitt senaste blogginlägg. Han beskriver hur han själv vid åtskilliga tillfällen försökt få media att skriva om sitt fall, men varje gång fått beskedet att de kan inte hjälpa till eftersom de inte agerar i vårdnadstvist eller privata handlingar. Men nu verkar det plötsligt gå bra!
Ann-Mari Maukonen spekulerar i om det kan bero på att det nu är en pappa som kidnappat sin barn? Hon frågar sig också om gammelmedia kommer att agera likadant nästa gång en mamma kidnappar sina barn? För tvärtom vad man kan få intryck av, så är det faktiskt fler mammor som kidnappar sin barn än pappor som gör det. Med tanke på att det dessutom är betydligt ovanligare att papporna får vårdnaden av sina barn, så är det en mångfalt större risk att en pappa som har vårdnaden om barnen får dem kidnappade av mamman än det omvända.
I våra svenska feministiska media beskrivs dock den här typen av händelser på olika sätt. Pappor kidnappar sina barn, men mammor flyr med sina barn! Skulden läggs konsekvent på mannen i båda fallen. Kvinnor döms heller inte lika ofta för egenmäktighet med barn, trots att det är vanligare att de kidnappar sina barn. De mammor som döms får heller inte till lika höga straff som pappor. Sådan är statsfeminismen!
Barn har rätt till båda sina föräldrar. Att i samband med en skilsmässa (eller på annat sätt) försöka skilja barnen från den andre föräldern är generellt sett inte i barnens bästa. Även om man inte kommer överens så är det, precis som Jerry skriver, viktigt att hålla barnen ute ur konflikten och inse att de är en gemensam angelägenhet för resten av livet! Att kidnappa barnen löser verkligen inga problem, snarare tvärtom!
MER INTRESSANT OM: VÅRDNADSTVIST, KIDNAPPNING, BARN, FEMINSM
24 kommentarer:
Självklart ska alla barn hållas skadeslösa, men det sker ytterst sällan. Tyvärr. Och det finns en mammarörelse, som konsekvent ser pappor som onda. Det är en del av feminismen.
I vår släkt har nu äntligen barnen, som med socialtjänstens hjälp kidnappades från sin pappa genom att han anklagades för falska sexuella övergrepp, äntligen blivit så stora att de kan söka kontakt själva.
Men skadan de har utsatts för kommer det ta åratal att bearbeta.
Jag är absolut förespråkare, för att barn ska ha tillgång till bägge föräldrarna. Tragisk att det ska gå så långt att någon kidnappar. Dock inget bra alternativ.
En del människor tycks överhuvudtaget inte vara mogna, att skaffa barn när de så totalt saknar brist på empati. Falskanklaga ena föräldern för något, för att utesluta denna är inte bara kriminellt, utan även oerhört korkat och egoistiskt. Det sista med tanke på A-H Rudbergs kommentar.
Körkort för att skaffa barn?
Barn behöver bägge föräldrarna, om inte den ena är totalt dysfunktionell. Det var ju ett fall där en flicka fick bo, med sin psykiskt störda, kriminella och incestuösa pappa i en husvagn, utan att de sociala myndigheterna gjorde någonting under flera år. Här kan ju knappast någon feministisk vendetta, ha förekommit inom socialmyndigheten!?
http://www.expressen.se/nyheter/1.1100780/domde-pappan-far-vardnaden-om-louise
Jag vill inte peka ut var sig pappor eller mammor. Bägge behövs, om allt står rätt till.
Uppenbarligen tycks det mer förekomma, stora brister inom socialmyndigheten.
Anna i det här fallet har undanhållit barnen i 6 månader och borde för detta ha förlorat vårdnaden och sats i fängelse.
Att umgängessabotera borde absolut leda till dom för grov egenmäktighet med barn som i Brasilien.
Detta är ett grovt fysiskt och psykiskt övergrepp på barnet.
Västerländska kvinnor bör se ”Inte utan min dotter” innan dem inleder förhållande med araber/afrikaner(muslimer). Som handlar om Betty Mahmoody och som bor med sin dotter och sin man Moody (som kommer ifrån islamiska republiken Iran) i USA, en sommar åker de på semester till islamiska republiken Iran (som han påstod sig fly ifrån) för att hälsa på Moodys familj. Men snart uppdagar sig en hemsk sanning. Moody tänker inte återvända till USA utan starta ett nytt liv i sitt hemland islamiska republiken Iran, Betty kan åka hem om hon vill men deras dotter måste stanna, säger han, och han har lagarna på sin sida i islamiska republiken Iran där kvinna är värd 50% och mannen 100%. Betty misshandlas och förnedras av sin man, han hindrar henne från att hålla kontakt med sina föräldrar och söner som är kvar i USA.
Betty vill hem men tänker inte åka utan sin dotter. Som kvinna i islamiska republiken Iran har hon inga pengar, vänner eller rättigheter men hon har en järnstark vilja och hon är inte beredd att finna sig i situationen, hon planerar att fly från sin allt våldsammare man och Iran och hon tänker ta sin dotter med sig. En film man bör visa för sin svenska/nordbor/västerländska dotter, syster eller annan kvinnlig anhörig som tänkte inleda förhållande med araber/afrikaner(muslimer). Kommer Osama Al Hasane till Irak med barnen så är barnen med största sannolikhet ”förlorade”. Resande med dubbelt medborgarskap, det vill säga irakiskt och svenskt bör vara medvetna om att Irak inte erkänner dubbelt medborgarskap, vilket innebär att det svenska medborgarskapet inte tillerkänns något legalt värde. Rent generellt kan nämnas att svenska medborgare av irakiskt ursprung kan riskera att få sina irakiska och/eller svenska pass beslagtagna av myndigheterna vid inresa i Irak utan har förekommit under lång tid.
Du är lika bra och träffsäker som vanligt X!
@ Anonym 10 oktober, 2010 18:06 :
Bedrövligt att du har svalt Betty Mahmoodys lögner med hull och hår.
Inte utan min dotter är en bok som är en av de mest rasistiska, fördomsfulla och lögnaktiga böcker som någonsin har skrivits.
Den visar hur amerikaner ser på andra kulturer och på religioner andra än kristendomen.
Liza Marklund och Mia är nästan i kapp Betty Mahmoody när det gäller att skriva ”sanningen”.
I det här fallet har fadern kränkt barnens frihet och (som det verkar) brutit mot lagen. BARNEN bör genast komma ur den "gisslan" situation de befinner sig i.
Detta är det enda som bör vara intressant just nu. Tappa inte barnperspektivet.
Att ta gisslan och sedan ställa krav är ovärdigt, särskilt när barn är inblandade. "One wrong does not make another wrong right".
Majoriteten av föräldrar som kidnappar sina barn är mammor, även internationellt vilket man även kan se på FBI:s hemsida "Most wanted":
http://www.fbi.gov/wanted/parent
Till Cuben,
Vem brydde sig om barnperspektivet när Anna tog barnen? Var var KRIGSRUBRIKERNA?
Det är skillnad på folk och folk, hur mycket AB än säger sig gilla olika.
Med detta vill jag på intet sätt försvara Osamas handlingar. Tvärtom. Men det finns nästan alltid två sidor på ett mynt.
Pengarna vill Osama inte ha själv utan han vill att Anna lämnar tillbaka dessa till barnen på ett spärrat konto som barnen sedan kan förfoga över när de blir myndiga.
Maggie Stark du har egentligen helt rätt, förstås. Det är aldrig rubriker på förstasidan när en mamma begår barnarov. Det är inte heller rätt.
Vi får hoppas att detta fall leder till ökad uppmärksamhet kring den vårdnadslagstiftning och övrig lagstiftning vi har (och inte har), plus lagtolkningar osv. som leder fram till att föräldrar tar "lagen" i sina egna händer.
Kontinuitetsprincipen gör ju idag att barnarov lönar sig. Detta i kombination med umgängessabotage.
Aftonbladet tar ju naturligtvis upp just detta fall eftersom det också stämmer överens med folks schabloner om vilka de är som begår barnarov. Inte ens en liten statistik uppgift om att det är barns mammor som leder statistiken när det gäller barnarov (egenmäktighet med barn) har jag sett i kvällspressen, det är beklagligt.
Trots allt detta, så kan man inte kidnappa barn och sedan ställa ultimatum. Då kränker man å det grövsta barnens rätt.
Myndigheters och domstolars förhållningssätt till att försvara barnens rätt i vårt samhälle är ynklig. Pappan bör skicka in en ansökan till överförmyndaren om barnen fortfarande har medel kvar på något konto. Då kan kontona få överförmyndarspärr. Detta borde också myndigheter vara uppmärksamma på vid vårdnadstvister. Det vill säga att den ene förälderna då den får enskild vårdnad inte länsar barnens konton.
Ann Helena!
Naturligtvis ska barnen hållas skadeslösa. De ska inte behöva drabbas av att deras föräldrar är besvikna eller arga på varandra och att deras relation tagit slut. Barnen ska absolut inte användas som vapen för att hämnas på exet. Inte heller ska de behöva höra nedsättande saker om den andre föräldern.
Barn har man tillsammans för resten av livet, oavsett vad som händer med relationen efter det att graviditeten påbörjats.
Lotta!
Ja, ibland kan man verkligen fråga sig om det inte skulle behövas körkort för att skaffa barn. Om inte annat så kanske det skulle behövas lite mer utbildning i skolan vad det innebär att skaffa barn och att det är ett livlångt gemensamt åtagande.
Ibland kan man även undra om inte Socialtjänsten också borde lära sig samma sak. Att barnen behöver båda sina föräldrar.
Tommy!
Ja, i det här fallet det verkar som om mamman har hållit barnen borta från pappan under en längre period. Att hålla barnen borta från den andra föräldern är att eskalera konflikten och hjälper på inga sätt att läsa vårdnadstvisten. Inte heller är det i barnens bästa.
I dessa situationer är det väldigt viktigt att Socialtjänsten snabbt bryter dödläget. Tyvärr verkar inte Socialtjänsten lagt många strån i kors för att bryta dödläget i det här fallet heller. De har därmed passivt parti tagit parti för mamman och inte för barnen. Inte heller verkar de ha fört en konstruktiv dialog med pappan. Den typen av agerande verkar vara allt för vanlig hos Socialtjänsten.
Anonym 18:06!
Att göra sig skyldig till egenmäktighet med barn har inget med varken kön eller etnisk ursprung att göra. Det finns mängder av exempel på det!
Cuben!
Helt riktigt, barnen bör snarast komma ur den gisslansituation som de nu befinner sig i! Det är aldrig försvarbart att kidnappa sin egna barn och hålla de borta från den andre föräldern.
Maggie Stark!
Visst stämmer det som du säger att myndigheter och media gör skillnad på folk och folk. Det blir ofta väldigt tydligt i samband med vårdnadstvister och händelser som denna. När en mamma tar barnen och flyttar från pappan så tvingas barnen bort från sin invanda miljö. Det bryr sig dock inte de sociala myndigheterna om. Det ser de genom fingrarna med. Men att föreslå att barnen skulle flytta tillbaka till pappan stoppar man ofta med hänvisning till kontinuitetsprincipen.
Om mamman vägrar att låta pappan träffa barnen efter flytten så ser de sociala myndigheterna också genom fingrarna med det, trots att det också är frågan om en form av kidnappning och att det borde klassas som egenmäktighet med barn. Sådant skulle aldrig media skriver media om.
Det finns som du säger nästan alltid två sidor på ett mynt, men ofta är det bara den ena sidan som får sin röst hörd hos myndigheterna och än mer så i media. Då är det bra som Osama har gjort att göra sin röst hörd via en blogg. Det ger lite mer insyn i läget för alla utomstående. Men i grunden är det ett enormt misslyckande för Socialtjänsten när det behöver gå så långt.
Men att gå så långt att man kidnappar barnen är aldrig försvarbart!
Röda korset har föreslagit, sedan länge, att barnen ska få möjlighet till egen representation (dvs. kvinnan kommer inte att anses vara barnens talesman på det sätt som soc normalt anser), men detta ignoreras. Myndigheterna vill absolut inte låta barnen vara rättssubjekt istället för att vara rättsobjekt.
Sedan är soc ingång i vårdnadstvister normalt sned, enligt min åsikt. För om vårdnaden inte kan avgöras genom kompromisser (vilket en majoritet gör) så ser åtminstone en av parterna inte till barnets bästa. Detta betyder att man INTE kan avgöra vad som är bäst genom att bara lyssna på parterna och redovisa båda parters "subjektiva sanning", utan man måste gräva fram någon form av objektiv sanning.
En annan effektiv sak att göra är att ändra sekretessbestämmelserna så att sekretess om barnen gentemot föräldrar som inte är vårdnadshavare inte föreligger om inte domstol speciellt beslutat så, för denna sekretess missbrukas vilt av soc för att dölja missförhållanden.
dgxt: Kloka synpunkter!
Jag skrev fel, det är naturligtvis Rädda Barnen som föreslagit att barnen ska få möjlighet till egen representation.
Och nu är barnen tillbaka igen. Tack o lov att denna del på dramat är slut. Pappan gick tydligen till polisen och lämnade dem där.
Rätt beslut av pappan. Och som det verkar snyggt skött av Polisen också.
Hoppas nu bara att barnen, pappan och mamman får det stöd man behöver efter en sån här upplevelse.
dgxt!
Jag kan bara hålla med Maria, att ge barnen en egen representation låter som en bra idé. I alla fall i teorin. Frågan är exakt hur det skulle fungera i praktiken.
Anonym 22:18!
Skönt att barnen är tillbaka. Pappan verkar ha lämnat över de precis som han har sagt att han skulle göra. Till viss del har han ju nu visat sin poäng, att han inte skulle rymma iväg till Irak med barnen, vilket mamman har påstått. Själv har hon tydligen gjort betydligt mer för att öka avståndet mellan barnen och den andre föräldern. Hon har ryckt upp barnen ur deras invanda miljö och flyttat nästan så långt bort i Sverige som man kan med dem.
Dessutom har hon gjort vad hon kan för att hålla barnen skilda från pappan, inte underligt att han är frustrerad. Det försvarar dock inte att han kidnappat barnen! Vårdnadstvister ska drivas med lagliga medel. Tyvärr hjälper inte de sociala myndigheterna till att gjuta olja på vågorna, utan snarare tvärtom. De uppmuntrar ofta föräldrarna till att ta till allt grövre artilleri.
Cuben!
Håller med dig. Vi får verkligen hoppas att myndigheterna agerar på ett bra sätt så att barnen, pappan och mamman får det stöd som de behöver nu för att komma till en riktig lösning på vårdnadstvisten nu.
Det är så tragisk för barn att bli kidnapade speciellt av sina föreldrar. Barn älskar båda föreldrar, det får man inte glömma!
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!