Littorinaffären - landsortspressen är klokare än storstadspressen

Medborgare! Det har nu gått en vecka sedan Aftonbladet publicerade sina snaskiga anklagelser om sexköp mot före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. Detta trots att han dementerade uppgifter redan när han konfronterades med dem och även senare via sin pressekreterare. Aftonbladets argument, om att det fanns väldigt mycket bevis och konkreta uppgifter som styrker deras påståenden, har med tiden visat sig vara ytterst ihåliga. Några konkreta bevis som går att kontrollera och verifiera för utomstående har inte visats upp. Deras beslut att publicera anklagelserna verkar helt ha byggt på Lena Mellins uppfattningen att horan "Anna" var trovärdig!

Den övriga storstadspressen hängde naturligtvis instinktivt på i drevet mot Sven Otto Littorin. Snabbt blev han dömd av gammelmedia och allmänheten, baserat på anonyma rykten spridda av Aftonbladet. Allt enligt principen "ingen rök utan eld"!

Juridikdocenten Mårten Schultz hävdar att Aftonbladet har satt rättssäkerheten ur spel i och med sitt agerande. Igår gick även före detta pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius ut i en debattartikel i DN och sa att Aftonbladet löper stor risk att fällas i en rättegång om det blir ett tryckfrihetsmål av affären. Chefredaktörerna för landets storstadstidningar försvarar dock att de hängt på i drevet.

I detta sammanhanget är det glädjande att läsa ledaren i fredagens Södermanlands Nyheter (klicka på bilden längst ned i inlägget). Där beskriver Erik Hultgren varför tidningen valt att inte kommentera Littorinaffären, trots att ett flertal läsare har hört av sig till ledarredaktionen. Först beskriver han vad själva affären egentligen handlar om:

"En minister som avgått på grund av sexköpsanklagelser, en statsminister som vetat om misstankarna men valt att vara tyst. Det låter som rena godispåsen för politiska spekulationer. Icke så. Affären bevisar bara att tomma tunnor skramlar mest.

Naturligtvis är det omöjligt att med säkerhet veta om Littorin köpt sex eller inte. Men innan motsatsen gjorts trolig borde han, likt alla andra, betraktas som oskyldig. Hittills har anklagelserna enbart stöttats av en anonym vittnesuppgift. Ingen teknisk bevisning, inte ens en tidpunkt då brottet skulle skett.

Det är mycket lösa grunder att döma någon på."

Erik Hultgren avslutar sin ledare med att ifrågasätta Aftonbladets agerande och deras journalistiska metoder:

"Littorinaffären ger upphov till många pressetiska frågor. Hur lite bevis det ska krävas innan en tidning går ut med känsliga anklagelser är bara en av dem.

Alla kan på Aftonbladets hemsida själva se hur tidningens reporter attackerar den förra ministern med ord som ”vi har väldigt mycket bevis” och ”vi har väldigt konkreta uppgifter”, trots att inget av det fanns. Är det verkligen en godtagbar journalistisk metod?"

Intressant är att Erik Hultgren även tar upp den feministiska debattören Kristina Hultmans debattartikel i DN där hon skriver att det idag är lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster och där hon hyllar den svenska sexköpslagen för att så är fallet. Om detta skriver han:

"När den feministiska debattören Kristina Hultman glädjande påpekar att ingen politisk karriär i dag kan överleva misstanke om sexköp är det tyvärr inte synen på sexhandel som förändrats. Kodordet är i stället misstanke. Oavsett sanningshalt är det omöjligt att skydda sig när massmedia trycker gredelina kuvert. Det borde inte ses som en framgång."

Det är väldigt kloka synpunkter som Erik Hultgren för fram på Södermanlands Nyheters ledarsida. Tänk om fler ledarsidor hade samma balanserade och reflekterande syn på både samhället och det egna skrået.

Det finns mycket att lära av Littorinaffären, kanske är en av lärdomarna att landsortspressen är klokare än storstadspressen?

MER INTRESSANT OM: SVEN OTTO LITTORIN, AFTONBLADET, PRESSETIK, SEXKÖP