Könskvotering leder till sänkta företagsvärderingar

Medborgare! Det talas ofta om att könskvotering är en väg till ökad jämställdhet. Inte minst gäller detta när man talar om börsbolagens styrelser (dock talas det inte lika ofta om kvotering till yrken med låg status, även om det tydligen finns de som kvoterat in serietecknare). Den norska lagstiftning, som kräver att det ska vara minst 40 procent kvinnor i företagens styrelser, framhävs ofta som ett positivt exempel. Det finns till och med de som hävdar att kvotering leder till ökad kompetens i styrelserummen!

De som talar sig varma för könskvotering hävdar ofta att männen inte heller enbart rekryteras baserat på kompetens och erfarenhet, utan för att de råkar tillhöra samma jaktlag som bolagsägaren, suttit i samma bastu på midsommar eller pluggat tillsammans på Handelshögskolan.

Men stämmer verkligen detta? Blir kvinnor diskriminerade när det gäller rekrytering till företagens styrelser? Finns det gott om kvinnor med samma erfarenhet och kompetens som de män som idag sitter i styrelserna? Eller blir män invalda på grund av att män väljer män, snarare än att de ser till kompetens och erfarenhet?

Först och främst kan vi konstatera att det finns ett antal duktiga kvinnor som visat att det är möjligt att göra karriär i näringslivet utan någon som helst hjälp av att bli kvoterade. Precis som Per Ankersjö skriver så är medieentreprenören Anna Carrfors Bråkenhielm ett sådant exempel. Några andra exempel är Telia's före detta VD Marianne Nivert, SEB's koncernchef Annika Falkengren samt styrelseproffsen Peggy Bruzelius och Meg Tivéus.

Men finns det mängder av kvinnor med stor kompetens och erfarenhet som aldrig har fått chansen i börsbolagens styrelsen på grund av att män valts in istället? Det har tidigare visat sig att det i Norge varit svårt att finns tillräckligt många kvinnor som har den kompetens och erfarenhet som krävs för att sitta i styrelsen för ett börsbolag. Detta har lett till att det är ett fåtal kvinnor som nu sitter i flera av börsbolagens styrelser. De kvinnliga styrelseledamöterna har fler uppdrag än de manliga styrelseledamöterna.

Men innebär detta per automatik att de kvinnliga ledamöterna skulle vara sämre än de manliga. Nej, det kan man naturligtvis inte säga på rak arm.

Dock har professor Amy Dittmar på Ross School of Business vid University of Michigan undersökt vilken effekt som den norska könskvoteringslagen har fått på bolagens värdering efter att lagen infördes. Det visade sig att företagsvärderingen har sjunkit med 18 procent när andelen kvinnor i styrelserna har ökat med 10 procentenheter eller mer.

Amy Dittmar påpekar att minskningen i företagsvärdering inte i första hand beror på könet på de nya styrelseledamöterna, utan att det istället beror på att de saknar den kompetens och erfarenhet som de tidigare manliga styrelseledamöterna hade!

Så allt tal om att könskvotering till börsbolagens styrelser skulle leda till ökad kompetens och ökad lönsamhet är bara feministiskt önsketänkande. Någon koppling till verkligheten verkar det inte ha!

Scania och andra välskötta svenska börsföretag gör alltså helt rätt i att avvisa den kritik de fått om att det råder kvinnobrist i deras ledningsgrupper och styrelser. Som Medborgarperspektiv skrivit tidigare så borde de feministiska kvinnor som beklagar sig mest högljutt över könsrepresentationen i börsbolagens styrelser istället starta egna företag och visa att de för egen kraft kan få dessa att växa och bli lönsamma. När de väl visat det så kommer säkert de svenska börsbolagen stå i kö för att ta del av deras kompetens och erfarenhet!

MER INTRESSANT OM: KÖNSKVOTERING, FÖRETAG, BÖRSBOLAG, FEMINISM, LÖNSAMHET