Medborgare! Så har återigen den anonyma mobben visat vad den går för. Efter en tids dispyter med hårda ord från båda sidor sträckte Ann Helena Rudgren fram handen till Maja Lundgren för att få ett slut på den ständiga ström av anonyma negativa kommentarer och gement skvaller som förekommer i kommentarsfälten i både Majas blogg och hos Ann Helena själv. Det var ett gott initiativ av Rudberg som till en början möttes på ett mycket positivt sätt av Maja. Men sedan började den anonyma mobben sin inkvisitionsprocess mot Ann Helena Rudberg. Hos Maja fylldes sida upp och sida ner med negativa kommentarer gentemot Rudberg. Och på sin egen blogg blev hon också angripen av anonyma personer som kräver att hon ska stå till svars och förklara än det en och än det andra. Naturligtvis utan att dessa anonyma själva ska behöva stå till svars för sina egna dumheter. Nej, de har ju själva hela tiden skrivit kommentarer utan registrerad och identifierbar signatur, just för att ingen ska kunna veta vilka dumheter de själva har vräkt ur sig! Men att kräva av andra vad de själva inte vågar stå för det kan dessa anonyma näthatare uppenbarligen. Dubbelmoralen visar inga gränser!Efter att någon ur den anonyma mobben dessutom försökt använda undertecknads registrerade Blogger-signatur i kommentarer hos Ann Helena Rudberg så är Medborgarperspektiv härmed stängt för anonyma kommentarer överhuvudtaget. Från och med nu krävs en registrerad signatur för att kunna kommentera i denna blogg.
Det går att se skillnad på en riktig registrerad signatur och en som är falsk, men det finns ingen anledning att ge den anonyma mobben ens en möjlighet att kommentera när de beter sig som inkvisitionsdomstolar! Det är synd, för egentligen är inte anonymiteten i sig ett problem. Det är däremot hatet som så ofta verkar följa med anonymiteten!
MER INTRESSANT OM: UTHÄNGNING, ANONYM, ANONYMITETSRÄTT, NÄTHAT, INKVISITION
48 kommentarer:
Hej Medborgare X,
Nå, i det här fallet var väl den anonyma "mobben" inte så farlig? Själv menar jag att det är två helt olika saker att skriva kritiskt om en skribent, och att förtala någons familj. Därför föreslog jag att det om min familj skulle tas bort, eftersom det inte är sant, trots att Rudberg påstår sig basera det på en intervju med mig. Att några anonyma påpekar att en journalist inte får göra så, och ber Rudberg se till att skriverierna om min familj plockas bort, är bara reko och inte att betrakta som oschysst.
Medborgare X, du har inte själv funderat på huruvida du är en anonym och dessutom enögd (partisk) inkvisitionsdomstol? Jag kan ju förstås ha fel, och då ber jag om ursäkt. Men du visar inte konkret vilka fakta du lagt som grund för dina slutledningar.
Förresten, du har ju sedan långt tidigare tagit bort möjligheten till anonyma inlägg.
Det är som du säger inte anonymiteten som är problemet. Det är bristen på anständighet.
Det finns offentliga personer som uttrycker mycket värre än anonyma. Men du som anonym väljer att försvara de offentliga.
Det framstår för mig som att du är hellre lojal gentemot vissa personer än sakfrågor.
Bra initiativ. !
LEroy
Tristan!
Både du och jag är annonyma det är även Medborgare X.
Anständighet och så är så klart viktigt men man måste ibland föörklara sin ståndpunkt och resonemang.
Inte kasta skit eller förminska en annans åsikt eller navelskåderi.
De andra inbladade är inte annonyma men många som kommenterar är det.
Så hur gör vi Tristan för att allt skall bli bättre.?
Du, Medborgare X och jag ser att det är fel det som försegås.
Vi skall så klart inte kasta skit på varandra utan snarare se till så att lösningar eller förlag om sådana hörsammas.
Blir lyssnade till.
Med förhoppning om att insikt och vilja finns.
Leroy
Skalla vara FÖrslag inte förlag nu åter igen.
(Tror tangentbordet arbetar emot mig inte med mig. )
Leroy
Jag skulle bara vilja säga att det precis bara är det där om mina föräldrar som jag skulle uppskatta om det togs bort. Någon ursäkt behövs inte, men min familj har inte med något att göra, och det är alltså fullständigt fel det som står om mitt förhållande till min familj.
Mvh
Maja
Maja VI har nog alla förstått och insett detta därför skickade jag det förlag jag gjorde till AHR. hon har valmöjlighet att kontatkat dig på lika sätt och detta behöver inta avslutas på annat sätt än att man tala om att saken är utreddd och klar,
När saknen är utredd och klar har ingen annan än Ni att ta ställning till fortsatt agerande Offentlig diskussion eller att man gör upp i godo face to face. Inte välja att hänga ut annan part.
Hoppas att det löser sig och att vansinnet inte får fortsätta visa sig att det spårat ur.
Leroy
Tycker precis som du att det var bra gjort av AHR att sträcka ut en hand. Men vad kallar vi den som gör det utan att stå för sina egna fel och brister? Inte är det "ärlig" i alla fall.
Ska man inte först se till sina egna fel och brister innan man påpekar andras? Om man inte kan stå för sina åsikter och fel hur har man då rätten att kräva det av andra?
Sen detta med anonymiteten. Har ställt frågan hos Maja men ingen svarade. Vilken anonymitet pratar vi om här? Anonym som nick, anonym för alla utom bloggare, anonym för alla? Eller de som har ett nick men ändå är anonym.
Många klagar på anonyma/nickare men är själv anonym/nickare......men detta gäller oftast gentemot de som har en annan åsikt inte de med samma, då är det fullt ok. Varför de?
Håller med Tristan i detta med anständighet. Hade lite vett och etikett rått på nätet så skulle problemet med anonymitet inte finnas. Och enligt mina etikettregler så snackar man inte skit om någon annans familj. Håller du inte med eller är det ok att göra det bara för att man står med sitt namn? Och har man gjort fel borde man då inte ha så pass mycket vett att man ber om ursäkt eller slipper man det för att man står med sitt namn?
Bra skrivet Leroy, tyvärr måste man ju komma ihåg och stå för det som är skrivet om en ursäkt ska vara ärlig. Annars vet man ju inte varför man ber om ursäkt för, kanske skoskav=)
Funderare jag har skrivit detta att man skall mena vad man påstår och säger och kunna bevia att man menar vad man säger.
Leroy
BEvisa skall det så klart stå. Inte bevia.
Leroy
Maja skall så klart stå förlag och inte förlag.
Det är tangentbordets fel inte mitt.
Leroy
Maja!
Jag tror det bästa vore om du och Ann Helena diskuterade dessa saker med varandra, mellan fyra ögon, och inte inför en publik. Ann Helena gjorde ett försök att räcka fram handen och jag uppfattar det som att du var väldigt positiv till en början.
Tyvärr dök sedan den anonyma mobben upp och sedan gick det som det gick. Ett konstruktivt försök till försoning tillintetgjordes på ett par timmar. Väldigt synd. Men så behöver ju dessa anonyma heller aldrig själva stå till svar för sitt agerande på samma sätt som de som framträder med sitt namn eller skriver med en registrerad signatur.
Jag hoppas du och Ann Helena får tillfälle att diskutera och reda ut det som hänt med varandra och att det kan ske i gott samförstånd.
Tristan!
Du får gärna beskriva ytterligare på vilket sätt denna blogg eller undertecknad skulle vara en egen liten inkvisitionsdomstol.
Det har varierat under tiden vilken nivå på kommentarskrav som ställt på denna bloggen. Tidvis har den varit helt öppen och tidvis har det endast varit möjligt för registrerade att kommentera. Efter den senaste tidens nickkapningar och inkvisitionsprocesser blir det endast möjligt för registrerade att kommentera här. Hoppas det tydliggör saken!
Att skriva under eget namn medför naturligtvis inte att man inte skulle kunna uttrycka sig illa, men av det jag sett så är det betydligt vanligare bland anonyma. Dessutom så behöver dessa aldrig ta det minst ansvar för vad de säger och hur de uttrycker sig!
Funderare!
Jag ser tre nivåer.
För det första personer som Maja och Ann Helena som skriver under eget namn. De kan direkt förknippas med varje ord de skriver på sin egen blogg och i varje kommentar de skriver hos andra. De är lätt identifierbara för vem som helst av oss.
Sedan finns det de som skriver under registrerad signatur som jag själv och även du själv. Det är enkelt att följa oss där vi skriver, vare sig det gäller egna bloggar eller endast i form av kommentarer på andras som du själv. Däremot kanske det inte alla ånger är helt enkelt att identifiera oss, även om det finns många som skrivit under signatur vars namn också är kända, som Blogge Bloggelito.
Sist finns de som är helt anonyma, vare sig de skriver ett tillfälligt namn eller ej. Det är bland den här gruppen som trollen är vanligast och som de mest hätska kommentarerna kommer. Antagligen för att dessa personer vet att det är betydligt svårare att identifiera en anonym kommentar och att det dessutom inte går att följa personen från blogg till blogg eller från tillfälle till tillfälle, eftersom de byter namn så snart de känner att marken börjar gunga under fötterna. Själv betackar jag mig från den typen av kommentatörer i framtiden. Svordomar, personangrepp och nickkapningar är allt för lågt för att få förekomma på Medborgarperspektiv.
Sedan har vi alla fel och brister samt kan begå misstag, oavsett om vi skriver under eget namn, under registrerad signatur eller är anonyma. När så sker är det naturligtvis ärligast att erkänna det och be om ursäkt.
Men att som anonym begära detta av någon som skriver under eget namn eller under registrerad signatur är bara löjeväckande. Att någon som själv inte vågar stå för vad han/hon skrivit begär det av en identifierbar bloggar är inget att bry sig om över huvudtaget. Sådana fegisar ska man inte gå till mötes. Det är som att glatt acceptera inkvisitionsdomstolar.
Medborgare X skriver: "men av det jag sett så är det betydligt vanligare bland anonyma."
Nu vet jag inte på vilka bloggar du huserar annat än på de få där våra vägar korsats någon gång. Och om det är dessa som du lutar dig mot, så vill jag vidhålla att du måste vara enögd. Men om det är andra bloggar också, då ber jag om ursäkt för min uppnosighet.
Vad gäller "inkvisitionsdomstol" så talar både du och jag i metaforiska termer antar jag. Och dina omdömen på din blogg kan väl analogivis kallas "domslut".
Samtidigt anar jag att du har valt ordet "inkvisitionsdomstol" bara därför att det är negativt värdeladdat.
Men märk väl att de katolska inkvisitionsdomstolarna utvecklade administrationen kring "rätt" och "rättvisa" och att den ackusatoriska principen är en tämligen modern företeelse, som inte har anammats analogivis bland många av de offentliga amatörjournalisterna och amatörförfattarna.
Vad sedan gäller ansvarsfrågan vill jag framhålla följande.
Ansvar kan te sig i mången form. Socialt ansvar, juridiskt ansvar, fysiskt ansvar, metafysiskt ansvar.
Anonyma kommentatorer är människor, det kanske vi kan enas om? Dessa har känslor och blir berörda av vad som riktas mot dem. Om de begår något brottsligt på bloggen kan de lagföras. Om de inte begår något brottsligt men väl uppträder oetiskt, kan de häcklas och hånas, vilket innebär ett slags social eller metafysisk sanktion i och med att de också därvidlag kan känna ånger, skuld, skam eller dåligt samvete.
(Parentetiskt. Samvetsfrihet omfattas emellertid av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, men gäller icke desto mindre både anonyma och offentliga personer.)
Medborgare X
Hur definierar du "hat" och hur menar du att "hatet" tar sig uttryck?
Jag har märkt att det finns en viss typ av människor som tar nästan all form av ifrågasättande som "hat".
Men är inte risken att ordet "hat" missbrukas och endast utgör ett slags argumentationsfel för att undvika att behöva gå i svaromål i själva sakfrågan?
Ok, har jag missat nått kanske? Men du säger att det är de som är helanonyma som är problemet. Inte som vi halvanonyma. Är man helanonym så får man inte ifrågasätta, skriva fula ord, kräva svar eller ha en åsikt. Med andra ord, de ska inte få finnas.
Men betyder det att jag kan kräva svar av någon? Jag är ju halvanonym. Eller har du rätt att kräva detta av helanonyma kommentatorer på andras bloggar? Du är ju också halvanonym.
Och bara för att jag har ett nick som är mitt men som ingen vet vem som står bakom betyder det att jag kan kräva svar utan att bli kallad fegis?
Du verkar ha missat en grupp i alla fall. De som skriver under sina kommentarer med ett namn men är anonyma för alla utom för bloggaren. Har de rätt att ställa krav? För dessa är ju mer känd för bloggaren än vi halvanonyma.
Så något bra svar på mina frågor fick jag inte och det är ju tråkigt med tanke på att du gärna har åsikter om detta, både här och där. Och något svar på mina andra frågor blev det inte heller. Men men, det är din blogg och du svarar efter bästa förmåga =)
Ann Helena sträckte inte fram någon hand. Hon krävde att det inte skulle talas om henne.
När man då reflekterade över vad hon sagt om maja lundgrens familj och att hon själv inte alltid visade hänsyn så blev hon stött.
Dagen efter försökte hon med att det hon sagt var något hon hittat i intervjuer med maja lindgren.
När hon inte ville visa vilka intervjuer så skrev några stycken på hennes blogg vad de tycker om dylikt.
Att du kallar det för en mobb visar att du inte förstår.
Att du i den tråden går in och kommenterar att folk är anonyma som ett problem visar att du inte förstår.
Att du inte kritiserar Ann Helena för hennes gärningar visar att det knappast är att vänta att du ska förstå heller.
Eller menar du att Ann Helena kan kräva att andra ska sluta prata om henne (för det var det hon pratade om, inte några utsträckta händer) utan att man får be henne rätta till det hon själv orättfärdigt skrivit om andra?
Vilka är då kompisdamerna som Maja skriver att man skall skita i på avskrädeshögen.
Vart har man lärt sig att insinuera skriva mellan rader. Välja att påstå men undvika att förklara varför man skrev.
Jag uppskattade all den rakhet alla dessa visade då man diskuterade "Sanningen om Gömda", försvarade de som utpekats felaktikgt eller hamnat i kläm men tycker det är tråkigt att man i stället för att driva viktiga frågor framåt väljer att fastna i polymik.
Man undrar ju för vems skull man skriver och driver saker och där kan jag nog tycka att en del förökser förklara sitt agerande eller ståndpunkt. Välja att inte falla för var betrakataren skrattar eller vill prata om.
Det är så klart viktiga frågor som bör diskuteras inte förlöjligas eller negligeras.
Så vi i framtiden slipper fastna i nuet utan kan bli överens om att det kan bli bättre bara vi vågar agera eller prata med varandra.
Leroy
Tristan!
Att ifrågasätta är för det mesta ett sunt agerande. Men det kan också övergå till något som är systematiskt negativt. När det inte längre är frågan om att verkligen ifrågasätta sakfrågan, utan att ifrågasätta för sakens skull eller för att försöka sätta dit den andre. Då slutar man att själv bidra till debatten och gör istället allt för att förstöra den. Blir det dessutom en fokus på den andres person istället för sak så börjat det också övergå till något som definitivt kan kallas hat. Om det dessutom handlar om att flera personer agerar i grupp gentemot den andre så kan man kalla det mobbing.
Funderare!
Visst får man ifrågasätta, men varför ska man svära och skriva fula ord? Varför inte bara ifrågasätta på ett konstruktivt sätt?
Att kräva svar kan knappast någon göra, vare sig man är anonym eller skriver under eget namn. Om man beter sig på ett trevligt sätt och ställer konstruktiva frågor så brukar de flesta svara, men någon skyldighet har väl ingen att svara?
Vad är det för andra frågor du inte fått svar på?
Charlotte!
Man brukar säga att den som är utan skuld kan kasta den första stenen. Är du utan skuld?
Som jag skrivit flera gånger så är det säkert flera av oss som skrivit hårda ord och som gjort andra ledsna. Jag tycker det är betydligt starkare att sträcka fram handen och göra ett försök att nå samförstånd än att inte göra något alls. Jag tycker Ann Helena ska ha en eloge för att ha gjort ett försök, synd att det började regna stenar det första som hände...
OK, vi gör ett nytt försök. Varför ska AHR ha en eloge, förklara så att jag förstår.
Ska man göra ett helhjärtat försök så måste man vara beredd att stå för det som sagts tidigare. Att kunna be om ursäkt hör väl också till vett och etikett? Inte bara ett vårdat språk. Snacka skit och skvallra och sånt är minst lika fult. Och de behövs inte fula ord för att göra det. Tyvärr kan det leda till en massa fula ord och ruggiga påhopp.
Du som vill att man ska vara lite trevlig på nätet vad anser du om att komma med fula kommentarer om ens familjemedlemmar? Att skriva det på andras bloggar, är det ok? Att sen bagatellisera detta och skylla på dåligt minne, hm..... fast många visat var detta är skrivet och hur det är skrivet, är det vett och etikett på nätet?
Stoppar man handen i en uppenbar bikupa och tror att man ska klara sig utan stick är man inte lite dumdristig då?
Här kommer de frågor du inte besvarade:
Men vad kallar vi den som gör det utan att stå för sina egna fel och brister?
Ska man inte först se till sina egna fel och brister innan man påpekar andras?
Om man inte kan stå för sina åsikter och fel hur har man då rätten att kräva det av andra?
Det var det =)
Bara en sista sak, hur stor stenen är är av betydelse och hur stor skuld man har...
Funderare!
Jag tycker Ann Helena ska ha en eloge därför att hon tog initiativ till ett samförstånd. Visst ska man stå för vad man sagt, vilket gäller både de som skriver under eget namn och de som är anonyma. Som jag har skrivit tidigare så hoppas jag det är något som Ann Helena och Maja kan lösa mellan fyra ögon.
Fel och brister har vi alla. Och jag håller med dig om att det är ärligast och bäst att stå för de fel och brister man har. Men som sagt, den som är utan skuld kan kasta första stenen.
För vem ska bedöma hur stor skuld olika personer har? Speciellt de som skriver anonymt.
Charlotte!
Om du inte klarar av att skriva utan att hålla dig till en sansad och trevlig ton så behöver du inte bemöda dig att skriva här överhuvudtaget.
Nä, detta var inte bra. Tar man initiativet till ett samförstånd så måste man göra det "ärligt". Är man inte beredd att göra något så enkelt som att ta bort det och kanske slänga in en ursäkt när man har gett sig på någons familj.
Sträcker man ut en hand efter en dust så brukar man börja med att be om ursäkt för det man gjort/sagt och sedan är det upp till mottagaren att acceptera eller .... Men att förneka att man gjort nått och lägga hela ansvaret för dusten på den andra.
Tycker du att det är ärligt och förtjänar en eloge?
Och var läste du att AHR var ute efter ett samförstånd? När jag läser det så är det mer att hon inte vill läsa allt skvaller som skrivs om henne och vilket ooffer hon är och att alla anonyma inte ska skriva illa om henne. Men något samförstånd vet jag inte, tyvärr.
Du måste nog göra ett nytt försök x:et, är jag rädd för=)
Jag klarar verkligen av att skriva sansat och utan otrevligheter.
Men hur du läser in inkvisitionsdomstolar och hat för att en bloggare får kommentarer på sin blogg förstår jag inte. Jag tycker du överdriver väldigt mycket.
Men man är ju olika känslig förstås.
Det är en naturlig reaktion att vilja skydda de man älskar och jag kan förstå att du blir arg när dina föräldrar nämns i nedlåtande ordalag, Maja. Det är säkert många familjer som känner likadant om de paranoida spekulationer om deras familjemedlemmar som förekommer i din vendettaroman. Det är bra när kändisfamiljer säger ifrån att det går för långt. Men liksom Annika Marklunds föräldrar så har ju dina varit kända kulturpersonligheter i sin egen rätt långt innan du tog dig in i rampljuset, så när det gäller skriverier om dem så ligger ribban väl inte vid nollstrecket?! Både du och dina föräldrar sällar er till den delen av kultureliten som blivit kända som översättare, Aftonbladetskribent och diktare, respektive författare. Med tanke på hur du själv resonerat, och med tanke på de personer som du självt så hänsynslöst hängt ut i dina texter, så är det lite svårt att förlika sig med den enorma indignation du ger uttryck för över att dina föräldrar omskrivits. Det lär bli svårt att göra familjens mest kända medlem (den berömda kulturpersonlighet som skrev dikter i Aftonbladet under signaturen "Kajenn") off-limits för alla bloggskribenter bara för att han är din pappa!
Spekulationer om familjeförhållandet är nog tyvärr dessutom nåt som frammanats av att du gjort pikanta självbekännelser till din specialitet i ditt författarskap---att servera känsliga avslöjanden från barndomen varvade med genanta offentliggöranden om sitt vuxna sexliv i självbiografiska romaner som du gör inbjuder dessvärre till spekulationer och lägger fokus på just familjeförhållandet och dina eskapader med kollegorna.
Jag har läst igenom Ann Helena Rudbergs Junginspirerade analys/påstående nu (via de kommentarer som ni klistrat in på hennes blogg---originalen verkar raderade på din begäran). Jag får erkänna att jag inte hittat det vidriga förtalet av herr och fru Lundgren som du hänvisar till. Och inte heller finner jag nåt påstående om att du inte älskar dina föräldrar.
Udden i Rudbergs skriverier verkar i stort sett vara att hon anser att ni inte är särskilt djupa utan "lever på livets yta", till skillnad från skribenter som har "uppdrag av en helt annan modesjang" (bland vilka hon räknar Monica Antonsson). Du har påpekat att det inte är sant. Bra. Men även om det var odiplomatiskt och lite plumpt uttryckt av henne så står det väl samtidigt Rudberg fritt att framföra åsikten översättare och författare av underhållningslitteratur inte har samma djup och engagemang som hon tillskriver granskande journalister eller andra textmakare? Det är ju inte helt ovanligt att författare av stripplitt/vendettaromaner, diktare, översättare, och andra, anses vara "ytligare", d.v.s inte lika djupt engagerade i samhällsproblem och orättvisor som granskande journalister och individer som som skriver om mänskliga rättigheter, redovisar forskning, bekämpar rasism och annan diskriminering, stödjer barns rätt till båda föräldrarna, eller som i Antonssons fall, räddar liv genom att sätta fokus på och samla in medel till de mammor och barn som blev offer för kärnkraftsolyckan i Tjernobyl? Vadan detta lättkränkta ramaski?
(forts. följer)
För att ta det steg för steg: Rudbergs första omnämnande av din familj var formulerat som en fråga om huruvida "din far" inte "berättat för dig hur det går till på tidningar". Hennes första egentliga påstående om er framför åsikten att du och din familj är inte särskilt djupa, det andra påstår att du är lik din pappa i att ni saknar "någon särskild kärna", och I det tredje påstår hon att din mamma är en "fredstiftare". Som förtal räknat var det verkligen lamt! Det krävs att man är lättkränkt om man ska kunna finna det vidriga i det! Speciellt jämfört med dina egna råa utfall och påstående om en kvinna som inte inkluderat dig på tio-i-topplistan över Sveriges bästa litteraturkritiker, hon som du kallat populistisk kulturslemhora och som verkar vara bland de som du tillönskar äggstockscancer. Jag tycker personligen inte att det Rudberg skrivit på nåt vis når upp till det förakt och den oförsonlig hårdhet som du själv använder dig av när du skriver om andra kvinnor och deras familjeförhållanden i bokform eller på din blogg, oavsett om de är kulturelitskonkurrenter eller äldre, sjukpensionerade kvinnor utan egentlig makt. Dina utsagor går tyvärr väldigt ofta ut på att kvinnliga meningsmotståndare är antingen horor eller gamla sadistkärringar. När de gäller dina vendettabokoffer så har en kvinna där framställts som en "ond modershäxa" efter det att du varit på middagsbjudning och övernattning i hennes hem (Linda Skugges beskrivning), medan du kallat "yngre, och mer begåvade, kvinnliga kulturskribenter för horor – 'kulturtjackhoror' /.../ Allt dessutom trots vreden skrivet utifrån en förbryllande traditionell offerposition" (Skugge igen).
När det gäller hänsynstagandet till andras familjer så var det så gott som obefintligt när du fick lust att hänga ut en gift man du haft ett förhållande med, utan den minsta tanke på hur hans familj skulle drabbas av att ert svek trumpetades ut och offentliggjordes i värsta snaskblaskestil. När du sedan går ut i pressen och deklarerar att du t.o.m "på allvar övervägt mord" så borde du kanske också ta i beräkning att sådana utfall nog kan leda till att det spekuleras lite extra bland de psykoanalytiskt lagda.
Oavsett vad som sagts hit och dit i detta bloggkrig så verkar både grymt och oresonligt att vägra en annan människas bön om nåd från de personliga påhoppen när hon säger sig hon må psykiskt dåligt av det. Att det därefter fortsätts att hånas för Rudberg sagt sig inte kunna minnas att hon förtalat, vilket nu sker på din blogg, ter sig i mina ögon som utstuderad dubbelmoral---du och din förläggare har vid ett flertal tillfällen, som Åsa Linderborg rått påpekat, "koketterat" med ditt eget psykiska tillstånd när angreppen i din vendettaroman kommit på tal: "Jag är en narcissist med megaloman paranoia" har det anförts i försvar då.
Ska det vara så svårt att lämna nån som verkligen mår dåligt på riktigt ifred?
Suck,
K.
Funderare!
Jag tycker det låter som att du inte är speciellt intresserad av något samförstånd. Det har skrivits hårda ord på båda sidor. Vill man nå ett samförstånd så får man stryka ett streck över det som varit och fokusera framåt.
Tyvärr verkar inte det intresset finnas, utan istället hamnade snabbt fokus på vad som varit och på att ställa Ann Helena mot väggen. Och det var inte Maja som hade det fokuset från början (hon var inledningsvis positiv till Ann Helenas invit), utan det var en Anonym som inte kunde gå vidare. Och sedan hängde mobben på. Synd och tråkigt!
Charlotte!
Noterat! Du är naturligtvis välkommen att tycka och tänka som du vill.
Kramlund!
Ord och inga visor! Hårda ord har som sagt uttalats från flera håll. Maja har som du redovisar låtit ett och annat hårt ord falla över sina läppar i olika sammanhang. Även andra som kommenterar hos Maja har (medvetet eller omedvetet) sluntit med tungan då och då.
Vill man gå vidare och söka samförstånd måste man också vara beredd att glömma det som varit och se framåt istället. Tyvärr verkar inte den viljan finnas.
Leroy ber så klart om ursäckt för jag tycker verkligen att alla verkar kloka men kan inte förstå varför man träter så in i Norden.
Vore kul om Ni kunde gå tillsammans hand i hand och be att få korgen serverad med Chicken Wings i det Chicken Race 2 Ni faktiskt lyft. Hos de som är ute och seglar i Göteborjj!
Tänk att få se eller höra tlas om att ni försvarar sannig före påstående, kommentar eller lögn.
Att mankan be om rättelse och komma till insikt lyfta luren då något gått fel.
Man visar att man kan räta ut missförstånd, väljer att gå vidare. Erkänna att det inte var värt att luras in i fällan av en den ene eller den andre.
Argumenten Ni har är starkare än Ni kanske tror.
Leroy
Visa att det inte lönar sig att påstå eller träta låta 3´dje part få blandas in eller bara påstå.
Det kommer en ny dag i morgon och då visar det sig .
Fastna inte i polymik. GÅ vidare.
Leroy
Säger det här på bortaplan i stället för att det verka som om man tar parti.
Make peace not war!
Tänk på kommande generationer som läser. Antingen här eller böcker.
Leroy
Håller med dig Medborgare X, där ser man. Stryk ett streck rakt över allt och move on.
Tror att endel blev lite gramsen för att det skulle bes om ursäkt men bara från det ena hållet och då går det inte. Men nu verkar det som att Maja lagt det bakom sig medans andra eldar på. Du kanske skulle sprida din kunskap där istället, håller tummarna.
Och vill nu ingen ha med den andra att göra så är det bara att acceptera. Jag blev tidigare ombedd att inte skriva hos AHR, spred tydligen hat omkring mig. Jag, sprida hat.... Men det är lugnt, hennes blogg och hennes regler och det accepterar jag=)
Eller anta utmaningen.:
"Leroy sa...
Vilket bra Initiativ Monica!
Jag slog vad om att allt skulle lösa sig inom kort och sattsade 300 på att så skulle göras. Bad inblandade om rakhet och eftertänksamhet.
Tänk vad roligt. Det blev förändring. Pengarna strömmar in!
Nej det var nog ingen som trodde att det skulle lösa sig. (Fast jag så länge öns katt)
Tänk om alla som läser, skriver och kommenterar på de olika bloggarna kunde anta utmaningen och göra lika dant.
Värna om utsatta barn och mödrar i Tjernobyl!
Samt förändra bloggvärlden få till så att man inte trampar ner varandra utan deltar där man vill enligt utställda regler av den som äger bloggen.
Man som bloggansvarig utfärdar regler och utdelar varningar till de som är på gränsen. Att man som admin omedelbart tar bort sånt som räknas som kränkning.
De på Änglagård i Tjernobyl har ju faktiskt inte ens ett ordentligt tak eller stuprännor och här sitter vi och käbblar.
Därför utmanar jag alla andra som bryr sig att göra en god gärning i samband med att vi enas om hur vi ska agera gentemot varandra, skapar lite regler för hur vi resonerar. Ansvarsfördelning.etik och moral.
Så att framtida generationer kan få lite bättre förutsättningar.
Både tak över huvudet och lite nätettikette, förhopningsvis får de även i Tjernobyl så småningom tillgång till datorer om dom överlever. Vi skall inte klaga för vi har det egentligen så bra.
Jag har satt in ytterliggare 300 som dyker upp i morgon eller övermorgon. Dom är märkta OBS! Från Leroy.
Få se nu hur många som nu klarar av utmaningen så vi kan lyfta taket och få ihop pengarna.
Sätter in efter egen förmåga/vilja innan kölden sätter in. (Vore roligt om man märker insättningarna med sitt nic eller namn tror jag)
Då går det säkert att följa tickern på bloggen om Änglagård och kärnkraft:
http://monicaantonssons.blogspot.com/
Låt barnen blomma ut till vuxna medborgare med bra förutsättningar såväl fysiskt som psykiskt.
LEroy
16 september, 2009 19:18 "
För goda sakens skull
Leroy
Funderare!
Jag var inne hos Maja i morse och skummade igenom gårdagens inlägg. Det verkar vara svårt att stryka ett streck över det som varit och gå vidare. På något vis verkar det ligga en del i vad Monica skrev, att merparten av det som det skvallras om hos Maja faktiskt är om Monica, Ann Helena och Ingrid. Det är ganska lite som inte handlar om dem på något sätt.
Håller med om att det är konstigt att endast en ska be om ursäkt. Det är ju ungefär det jag skrivit tidigare. Varför förväntas bara Ann Helena be om ursäkt, men inte all de som döljer sig bakom anonyma signaturer?
Leroy!
Fint att du skänker pengar till Änglagård och offren i Tjernobyl. Den organisationen behöver lite mer uppmärksamhet!
Ja nu såg jag vad Funderare hade skrivit... inte riktigt sant det där... för jag sade till dig att jag var utsatt för en hatkampanj och inte orkade mer och bad dig visa lite barmhärtighet.... varpå du svarade att du hade massor av sånt och skulle iväg till nåt styrelsemöte för handikappade barn... varpå jag svarade:
den 15 september 2009 17:22
Ann Helena Rudberg sa...
Jag har ingen aning om du är en förföljare eller inte... lika lite om jag vet om du verkligen har nån barmhärtighet eller sitter i någon styrelse för dessa barn... allt är möjligt på internet. Men var snäll och skriv inte mer.
den 15 september 2009 17:47
Och därmed var saken avslutad och jag har efter det tackat dig på Monicas blogg för att du inte skrev mer på min blogg. Tack igen för det!
Medborgare X, skriver en kommentar till AHR här. Har lovat att inte skriva på hennes blogg något mer. Tyvärr fotsätter hon att skriva/ljuga om mig och jag vill därför bemöta hennes synpunkt om att hon aldrig har påstått att jag skriver hat-kommentarer. Detta skrev hon till mig på sin blogg:
Ann Helena Rudberg sa...
Funderare: Det var ett dåligt hatinlägg... bättre kan du. Hata, hata, hata....
den 15 september 2009 13:34
Och idag kan jag läsa att hon har då aldrig skrivit något sådant till mig och att det är jag som svänger mig med ord. Tyvärr är det detta som gör att skitsnack och debatter inte tar slut. Kan man inte ens stå för vad man skriver? Nä, typiskt AHR. Peka på andra och slå sig själv för bröstet.
Så den enda som ska be om ursäkt här är AHR som indirekt anklar folk för att ljuga och fara med osanning om henne. Eller vad tycker du Medborgare X?
Ska vissa kunna ställa krav på andra men samtidigt kunna skriva vad som helst. Rena lögner och sen ska man inte få bemöta det.
Vem tycker du ska be om ursäkt nu?
Men kära Funderare ska vi nu dra detta i långbänk nu också... detta påstår inte att du är en som hatar... bara att det du skrev var ett dåligt hatinlägg... det är exakt vad det står... och det var allt jag skrev... för jag hade kämpat med detta hat så länge... kära nån... förlåt så mycket då, ursäkta om det är det du vill? För att jag korrekt citerade det du skrev? Snälla dra inte detta längre nu... tröttsamt, tröttsamt... jag ville hellre kurera min förkylning :)
Ursäkten accepteras. Men som vanligt så vänder du allt till din fördel.
Var har jag skrivit att du påstår att jag hatar? Jag skrev att du ansåg mig vara en som spred hat. Och det gör man genom att skriva hatkommentarer, eller?
Korrekt citerade det jag skrivit.... Det är nu det börjar bli lite löjligt.
Men som sagt var, ursäkten accepteras och ingen långbänk. Men sluta klappa mig på huvudet och visa mig samma respekt som du vill ha.
Men kära Funderare vad är det med dig? Puss och kram till dig. Och ha det så bra på Majas blogg... jag uppmanade dig att skriva en hatkommentar... förstår du inte svenska språket? Som jag skrev (sedan) så försökte jag alla tricks för att komma undan mina förföljare så jag vände på kuttingen och skrev:
Det var ett dåligt hatinlägg... hata, hata, hata och då gick du i taket och har tydligen inte kommit ned därifrån ännu. Du ser lite
lustig ut där du hänger i kristallkronan... och nu har du fått igång hela gänget på Majas blogg också ... eller hur... ? Obs humor det där om kristallkronan ;)
Men ursäkta så mycket för att jag finns till... för sjutton... tror jag ska dra nåt gammalt över mig och bädda ned mig ett tag, känner mig snurrig i huvudet av allt detta... vad är det med dig? Jag blir allvarligt orolig för dig. Ta hand dom dig nu!
Och hetsa inte dom andra galningarna (sagt med ett leende på läpparna jag älskar dom allihop) där inne på Majas blogg så förbannat... ta en Toy, ta´t lugnt som dom sa på bioreklamen.
Och som sagt förlåt så mycket att jag lever... bara för att jävlas riktigt ordentligt tror jag att jag ska göra det lite till ;)
Ja du är rolig du =) Så jag gick i taket efter din kommentar på din blogg. Hm, få se nu....jag skrev:
Funderare sa...
Jag vet Ann Helen, kanske för att jag aldrig skriver hatkommentarer. Försöker alltid hålla en neutral ton när jag skriver. Tyvärr trillar jag precis som andra ner i otrevlighetsträsket ibland. Dock inte denna gång.
Men kanske var lättare att komma med detta istället för att svara på frågorna eller kommentera fakta.....
Bättre kan du .....
den 15 september 2009 15:51
Och det kallar du gå i taket, lustigt. De som läst vad jag skrivit vet att jag sällan och aldrig går i taket. Jag försöker hålla en neutral ton i det jag skriver, till skillnad från andra.....
Men det är kul att se att du tagit med lite humor i detta inlägg även om "klappa på axeln" stilen fortsätter. Så jag blir inte orolig för dig, denna stil har du ju bemött andra med. Så bädda ner dig nu en stund för det lär nog gå över ganska snabbt. Ont krut förgås int......
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!