Ett steg i rätt riktning!

Medborgare! Hur står det till med rättssäkerheten i Sverige? Som Medborgarperspektiv tagit upp tidigare så finns det många oskyldig som skakar galler här i landet. Det finns många andra som uppmärksammat detta, som Ann-Mari Maukonen och Mr Galahad, men även journalisten och författaren Thérèse Juel som snart släpper boken "Fällda för sexövergrepp - om rättsfall i Sverige". I boken kommer hon att skildra tio svenska mäns möten med rättsväsendet. Tio män som blivit anklagade för ytterst allvarliga brott och dömts på mycket svaga grunder. Tio män som upplevt att rättssystemet tror på allt som målsäganden säger, men inte tror på något av vad de själva säger. Tio män som blivit fällda och dömda till fängelsestraff samt fått betala dryga skadestånd, trots att de rimligen inte är skyldiga till det de anklagats för.

Thérèse Juel har även beskrivit i ett par debattartiklar att oskyldiga döms till fängelse och att felaktigt dömda är chanslösa i Sverige. Hon drar i den första artikeln paralleller mellan Franz Kafkas "Processen" och det som drabbat många av de män som anklagats och dömts för de hemskaste av brott.

Under de senaste åren har ett dock ett antal fall uppmärksammats, som den livstidsdömde Joy Rahmans frikännande och den i TV uppmärksammade incestdömde pappan Bo Larsson. Båda har efter flera år i fängelse till slut fått upprättelse. Men det hela började på samma sätt som för Josef K i Franz Kafkas klassiska roman.

Förre justitiekanslern (JK) Göran Lambertz riktat vid flera tillfällen hård kritik mot vad han såg som brister i det svenska rättsväsendet som leder till att oskyldiga döms. Han försökte även utreda dessa brister genom sitt rättssäkerhetsprojekt ”Felaktigt dömda”.

Den nytillträdde justitiekanslern Anna Skarhed ser däremot inga problem alls med rättssäkerheten (trots alla konstaterade fall). Tvärtom så har hon i intervjuer uttalat att Sverige har ett säkert rättssystem och det inte finns några ”felaktiga domar”. Thérèse Juel konstaterar att vår nya JK därmed har satt ner foten och det som låg till grund för Göran Lambertz rättssäkerhetsprojekt blir satt in i garderoben. Anna Skarhed bryr sig alltså inte om det finns flera som skakar galler, trots att de är oskyldiga!

Det är inte enbart i rent juridiska processer som enskilda personer kan bli oskyldigt dömda. Än lättare är det om Socialtjänsten är involverad, som i vårdnadstvister. Socialtjänsten arbetar ofta i mammans tjänst och hjälper aktivt till att beröva pappor sina barn. Det är ofta helt riskfritt att falskt anklaga en annan person för de hemskaste brott, speciellt mitt under en vårdnadstvist. Därför är det heller inte ovanligt att mammor som vill bli av med sina barn far ofta anklagar honom för misshandel och sexuella övergrepp mot barnen, mitt under en pågående vårdnadstvist. Ofta får dessutom dessa mammorna stöd av kvinnojourer och Socialtjänsten att göra detta.

Även om pappan aldrig blir dömd för det påstådda brottet, eftersom de rättsvårdande myndigheterna inte kan finna några som helst bevis för det, så leder det till att pappans umgänge med barnen stoppas. Man vill ju inte riskera att det ska hända något med barnen. Det kan ju trots allt ligga något bakom anklagelserna, trots att polisutredningen inte kunnat finna minsta belägg att så är fallet. Baserat på denna typ av resonemang kan mamman bli tilldömd enskild vårdnad om barnen och pappans umgänge effektivt stoppas.

I Dagens Juridik kan man nu dock läsa om ett fall där mammans (falska) anklagelser om sexuellt gränsöverskridande handlingar gett pappan ensam vårdnad!

Tingsrätten konstaterade att det inte fanns någon som helst grund för mammans beskyllningar att pappan skulle ha utsätt barnen för sexuellt överskridande handlingar (bland annat ska han ha låtit flickorna "dingeldongat" med hans snopp). Tingsrätten konstaterade även att samtliga förundersökningar mot pappan lagts ned samt att kvinnans misstankar och förhållningssätt mot mannen har medfört att barnen far illa och att barnen inte tillåtits ha en naturlig kontakt med sin pappa. Dessutom tyder utredningen på att pappan är den förälder som bäst kan sörja för att barnen har en kontinuerlig kontakt med den andra föräldern. Tingsrätten konstaterar därför att, även med beaktande av de omställningsproblem som det innebär för barnen, det är lämpligast att överflytta vårdnaden till pappan.

Det är verkligen ett steg i rätt riktning, även om rättssäkerheten fortfarande är ytterst bristfällig i vårt avlånga land (och inte blir det bättre så länge Beatrice E Neuman är justitieminister)!

MER INTRESSANT OM: RÄTTSSÄKERHET, VÅRDNADSTVIST, JK, JUSTITIEKANSLERN