15 april 2010

Klart man får skriva om vårdnadstvister

Medborgare! Det hävdas ofta att man inte får skriva om vårdnadstvister. Detta med motiveringen att det är något privat som bara berör de involverade. Och visst stämmer det att gammelmedia är relativt restriktiva med att skriva om vårdnadstvister, även om det finns en hel del undantag. Kändisar som skiljer sig och där det finns spektakulära utspel hamnar snabbt på tabloidernas sidor. Som när Anna Anka kräver 638 000 kronor i månaden i underhåll av Paul Anka med hänvisning till att det är vad hennes normala utgifter är. Tidigare har gammelmedia även skrivit om hur Paul Anka blivit utsatt för våld av Anna Anka och att han då varit tvungen att uppsöka sjukvården. Efter detta ska Paul Anka ha krävt enskild vårdnad om barnen för att skydda barnen från sin aggressiva och våldsamma fru.

En annan skilsmässa och tvist om barnen som gammelmedia skrivit väldigt mycket om är den i spåren av Tiger Woods otrohetsaffärer. Även där finns misstankar om våld från fruns sida. Det finns uppgifter om att Elin Nordegren ska ha jagat Tiger Woods och slagit honom med en golfklubba. Elin Nordegren ska också ha begärt enskild vårdnad om barnen.

I veckan rapporterade även gammelmedia om att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kräver ensam vårdnad av ett av sina barn, på grund av exfruns påstådda förhållande med en dömd brottsling.

Det finns alltså gott om exempel på tillfällen då gammelmedia skriver om smutsiga skilsmässor och vårdnadstvister. Naturligtvis kan även bloggare skriva om detsamma. Det är dock inte helt vanliga vårdnadstvister som det är intressant att skriva om, så länge det handlar om ligger i en tvist men där båda parter kan agerar rationellt finns inte mycket intressant att skriva om. Det är först då det sker något spektakulärt eller brottsligt i samband med vårdnadstvisten som den blir intressant att skriva om.

Många av de vårdnadstvister som det skrivs om i bloggar och som i vissa fall kan resultera i böcker (som "Inte utan mina söner" av Ingrid Carlqvist) innehåller inslag av brottslig verksamhet. I det fall som beskrivs i Ingrid Carlqvist bok handlade det inledningsvis om en mamma som under flera år upprepat anklagat sin före detta man för sexuella övergrepp på sina barn, ett mycket allvarligt brott alltså. Trots omfattande undersökningar av myndigheterna kunde inget fog finnas för dessa anklagelser. Tvärtom fanns pappan vara den mest lämpade vårdnadshavaren och efter att han tilldömts enskild vårdnad flyttade han tillbaka till Australien med barnen. Anklagelserna fortsatte dock från mammans sida och nu var det de Australiensiska myndigheterna som fick ta emot dessa beskyllningar. Även de gjorde en utredning, men kunde inte finna att det fanns något som talade för att mammans uppgifter stämde.

I samband med att barnen var i Sverige på ett umgängesbesök hos sin mamma och övrig släkt blev de kidnappade och hölls gömda under ett halvårs tid. För detta har mamman nu dömts av Svea Hovrätt till sex månaders fängelse. Om detta har skrivits en hel del i bloggar och till viss del även i gammelmedia. Det är alltså ingen vårdnadstvist man främst skrivit om. Det är ett brottsfall! Mamman Ann-Louise Valette är en brottsling. Naturligtvis finns ett allmänintresse att skriva om detta.

Flera liknande fall av kidnappning av barn finns att läsa om hos Saknade Barns Nätverk. I många fall har dessa kidnappningar sitt ursprung i en vårdnadstvist, men så snart en förälder kidnappar sitt barn övergår ärendet från att vara en vanlig vårdnadstvist till att bli ett brottsmål. Detsamma gäller så snart en av föräldrarna anklagar den andra för misshandel eller att ha begått sexuella övergrepp. Då är det inte längre en privat vårdnadstvist, då är det ett brottsmål av allmänt intresse. Något som gammelmedia och bloggar både kan och ska skriva om!

3 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Ja och det är väldigt lätt för mammor att ta hand om barnen för evigt genom att anklaga pappan för sexuella övergrepp på barnen.

Jag har tyvärr upplevt det på nära håll i släkten. Pappan är för evigt misstänkt hos socialen genom denna anklagelse också sedan han är frikänd och mammans lögner har avslöjats som just lögner. Men det är som du säger så fort det uttalas en brottsanklagelse så skiljs föräldern från barnen.

Efter att pappan fått alla försök till kontakt saboterade, presenter till jul och födelsedagar tillbakaskickade, inte fått prata med barnen i telefon, inte fått träffa dem vid besök. Inte fått socialens hjälp med detta. Så har denna pappa gett upp för att inte skada barnen mer.

Kanske kan de ses när barnen till slut blir vuxna och då lär de upptäcka att mamman har berövat dem en pappa. Fast de alla bor i Sverige inte mer än pendelavstånd från varandra. En tragedi för alla parter. Utom i mammans huvud förstås för hon ser sig som en vinnare, som har lagt beslag på barnen, som sina ägodelar. Gör Barnkonventionen till lag!

Ingrid sa...

X, sanningen är att journalister har beröringsskräck när det gäller vårdnadstvister. För så fort de skriver så ringer andra parten upp och säger att det är inte sant och bla bla bla. Men Anna Anka och Elin Woods är för långt ifrån för att tjafsa med svenska tidningar och kändisar får finna sig i att bli omskrivna in på bara skinnet.

Men det går att skriva om vårdnadstvister som spårar ur och i många fall övergått till brottmål. Om man bara orkar ta sig tiden att gå igenom allt material. Det är det tyvärr alltför få som orkar.

Maria sa...

Bra skrivet! I dag läser jag i tidningen att skilsmässa är på gång i fallet Woods. Ja, hur skulle det kunna sluta på något annat sätt? Man får ändå förmoda att Tiger kommer att få träffa sina barn. Annat är det i fallet Anka, där har skådespelet bara börjat, med barnen som dragkamp. Naturligtvis ska man kunna skriva om brottmål, även sådana där en vårdnadstvist ligger i botten.

Skicka en kommentar

Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!

Skicka en kommentar